I Sverige är cirka 160 000 människor drabbade av någon form av demenssjukdom, där Alzheimers sjukdom är den vanligaste.
Antalet personer som drabbas av demens ökar i takt med att vi lever längre. Samtidigt har flera nya diagnosmetoder och tidiga behandlingar utvecklats de senaste åren, något som väcker ett behov att identifiera fler riskfaktorer bakom sjukdomarna.
Tidigare studier har visat ett möjligt samband mellan kronisk stress, depression och demenssjukdom. En ny studie visar nu att personer som fått diagnosen utmattningssyndrom eller depression i högre grad får diagnosen Alzheimers sjukdom.
Förhöjd risk för alzheimer och kognitiv svikt
Risken att få Alzheimers sjukdom var över två gånger högre hos patienter med utmattningssyndrom och depression jämfört med patienter utan vare sig depression eller utmattningssyndrom.
– Vi kunde dessutom se att risken var upp till fyra gånger högre hos patienter med både utmattningssyndrom och depression. Risken för att drabbas av kognitiv svikt var förhöjd ungefär lika mycket, säger forskaren Axel Carlsson vid Karolinska institutet.
Risken är fortfarande mycket liten och orsakssambandet är inte känt.
– Men fynden är viktiga för att vi ska kunna förbättra preventionsarbetet och förstå samband med övriga riskfaktorer för demens, säger Axel Carlsson.
Fokus på personer under 65
Studien gjordes med hjälp av Region Stockholms hälsovårdsdatabas för vårdkontakter. Forskarna fokuserade på patienter i åldersgruppen 18 till 65 år mellan 2012 och 2013.
De fann drygt 44 000 personer med diagnosen utmattningssyndrom och, eller, depression. Dessa följdes under åtta år för att se hur många som senare diagnostiserades med mild kognitiv svikt eller Alzheimers sjukdom.
Antalet jämfördes med övriga drygt 1 300 000 individer i samma åldersgrupp, och visade att fler med utmattningssyndrom eller depression också diagnostiserades med mild kognitiv svikt eller Alzheimers sjukdom.
– Det är mycket ovanligt att personer i denna åldersgrupp drabbas av demenssjukdom, därför är det viktigt att vi identifierar alla möjliga riskfaktorer bakom sjukdomen. Här visar vi att diagnosen är vanligare hos dem som tidigare utsatts för långvarig stress eller depression, men ytterligare studier behövs för att vi ska kunna visa om där finns ett orsakssamband, säger Axel Carlsson.
Forskarna fortsätter nu sitt arbete med att bland annat utveckla enkäter och kognitiva tester för att tidigt kunna identifiera personer med risk för en demenssjukdom.
Axel Carlsson, docent vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska institutet, axel.carlsson@ki.se
Tidigare studier har visat att dubbelbeckasiner och trastsångare – två långflyttande fåglar som övervintrar söder om Sahara – flyger upp till 4 000 meter högre på dagen än på natten när de genomför dygnslånga flyttflygningar.
För att förstå vad som ligger bakom detta beteende försåg ett forskarlag från Lunds universitet fåglar med dataloggar. De gav information om flyghöjd, position och temperatur.
I en studie lägger forskarna fram hypotesen att fåglarna flyger extremt högt dagtid för att reglera sin värmebalans.
– Vi har skäl att tro att fåglarna stiger så högt under dagen för att kyla ner sig, lite som en omvänd Ikaroseffekt, säger Sissel Sjöberg, biologiforskare vid Lunds universitet.
Omvänd Ikaroseffekt
Enligt legenden drabbades Ikaros av hybris och flög för nära solen så att värmen smälte vaxet som höll fast vingarna och han föll mot sin död. I verkligheten blir det väldigt mycket kallare desto högre upp fåglarna flyger.
Temperaturmätningar i fåglarnas fjäderdräkt tyder på att fåglarna helt enkelt skulle bli överhettade av solstrålning om de inte steg tusentals meter upp i troposfären under dygnets ljusa timmar.
Med hjälp av den nya tekniken ska forskarna fortsätta att studera vilka faktorer som begränsar hur högt, fort och långt fåglar klarar av att flytta.
– Vi behöver göra fler studier. Men det verkar som att fåglar i vissa fall faktiskt måste flyga så här högt för att ens klara av att flyga på dagen, säger Sissel Sjöberg.
Flyger på natten
Forskarna hoppas även kunna hitta svar på varför de allra flesta fåglar som normalt bara är dagaktiva i stort sett enbart genomför flyttflygningar på natten.
– Det är otroligt häftigt att fåglar som väger hälften av en golfboll kan flyga flera dygn i sträck – och att de gör det på extremt höga och kalla höjder. Jag är oerhört glad att få jobba med den här fantastiska tekniken. Den har gjort det möjligt för oss att inte bara se hur fåglar skiftar höjd men också kunna gå in och börja reda ut orsaken till det, säger Sissel Sjöberg.
Sissel Sjöberg, forskare vid biologiska institutionen vid Lunds universitet, Sissel.Sjoberg@biol.lu.se
Forskare från Högskolan Dalarna, Uppsala universitet, Karolinska institutet och Carl von Linnékliniken har i ett projekt undersökt sambanden mellan livsstilsfaktorer och kemikalier i samband med provrörsbefruktning, som också kallas IVF.
Studien omfattade 185 kvinnor som genomgick uppsamling av ägg för assisterad befruktning i Sverige. Kvinnorna fick besvara frågor om livsstilsfaktorer som hemmiljö, användning av personvårdsprodukter och kostvanor.
Forskarna undersökte därefter faktorernas relation till koncentrationer av hormonstörande och reproduktionsstörande kemikalier i äggstocksfollikel-vätska.
Hormonstörande kemikalier
Resultaten visar tydliga samband mellan frekvent användning av parfym, men också konsumtion av hönsägg och vitfisk, med högre koncentrationer av hormonstörande kemikalier i follikelvätska.
I en tidigare studie utforskade forskarna 30 olika kemikalier i blod och follikelvätska hos dessa kvinnor. De upptäckte kopplingar mellan vissa kemikalier och chansen att föda ett levande barn. Särskilt framträdde kemikalien hexaklorobensen, en organoklorinpesticid, som är kopplad till möjligheten att föda ett levande barn.
– Vår studie kan leda till riktade rekommendationer om livsstilsförändringar för att mildra potentiella hälsorisker och fertilitetsproblem i samband med kemikalieexponering. Dessutom kan de utgöra viktig information för beslutsfattande inom området kemikaliehantering, säger forskaren Lars Berglund vid Högskolan Dalarna.
Lars Berglund, adjungerad professor i medicinsk vetenskap vid Högskolan Dalarna, labr@du.se
Bostadssituationen för människor som sökte asyl och beviljades uppehållstillstånd under flyktingkrisen 2015 var svår. Det visar en avhandling där nyanlända personer följts under deras första år i Sverige.
– Det pratas ofta om bostadsbrist, men det handlar snarare om en brist på bostäder till personer med låga inkomster och en bostadsojämlikhet, säger Mikaela Herbert som är doktorand i urbana studier vid Malmö universitet.
Under ett par års tid följde och intervjuade hon 25 personer från Syrien. Fokus för studien är hur dessa människor försökt få tak över huvudet efter den allra första placeringen på ett flyktingboende. Studien undersöker hur de navigerat sig fram på en svår bostadsmarknad, där det också finns politisk styrning av boende och bosättning för asylsökande och nyanlända.
Osäkra kontrakt
Resultatet visar att vägarna fram till tak över huvudet kan beskrivas som kaotiska. Folk har fått flytta in och ut ur olika, ofta trångbodda hushållsformer och påfallande ofta med osäkra kontraktsförhållanden.
– De hamnar i en prekär bostadssituation. De informella vägarna är helt avgörande och normaliserade. Man tar ett dyrt svartkontrakt och ställer sig samtidigt i bostadskö, säger Mikaela Herbert
Hon har också analyserat olika policydokument, bland annat bosättningslagen och förändringarna av villkoren för EBO, eget boende för asylsökande. Lagstiftningen syftar till att styra människors bosättningsmönster i högre grad än tidigare, men studien visar att människor inte är passiva mottagare av dessa riktlinjer. De utvecklar sina egna strategier.
– Det är ändå tydligt att människorna jag träffat ofta gjort överväganden efter vilka behov de haft. De har till exempel flyttat för att påskynda etableringsprocessen, till platser där de kan få tag i arbete eller bostad, har ett socialt nätverk eller där livet kan bli sig mera likt igen. Att de använt olika taktiker för att ordna bostad där de behoven bättre har kunnat tillgodoses, säger Mikaela Herbert.
Många lyckas efter några år
Efter två-tre ”hundår”, där de kanske bott trångt i tredje hand till ett överpris på en svart marknad, har många trots allt lyckats hitta en bostad. Det har skett genom att de börjat studera, fått ett arbete eller via socialtjänstens insatser.
Mikaela Herbert menar att ojämlikheten på bostadsmarknaden blev skriande uppenbar under flyktingkrisen. Det bostadspolitiska systemet är visserligen inte rustat för sådana situationer, men ojämlikheten och bristen på bostäder för hushåll med låga inkomster har mer komplexa orsaker.
– Sedan 1990-talet har det blivit allt svårare för låginkomsttagare att hitta en bostad, säger Mikaela Herbert.
Hon hoppas att forskningen ska bidra till att nyansera och fördjupa förståelsen av bostadsojämlikhetens konsekvenser och till ett perspektivskifte på hur bostadsmarknaden fungerar för människor i svåra situationer.
Dubbelbehandling innebär att patienter får både standardbehandling med hormoner, så kallad GnRH-behandling, och även cellgifter eller androgenreceptor-blockerare.
Forskning har tidigare kunnat visat att män som får den här behandlingen lever cirka ett är längre jämfört med patienter som enbart får hormonbehandling.
– Dubbelbehandling av män med nydiagnostiserad spridd prostatacancer infördes gradvis i Sverige efter att resultaten från de randomiserade studierna kom och dubbelbehandling rekommenderas nu i Nationella vårdprogrammet för prostatacancer, Vi ville se om förändringen i behandling av de här patienterna efterföljts av ökad överlevnad, säger forskaren Marcus Westerberg vid Uppsala universitet.
Överlevnaden ökar med ungefär sex månader
Med hjälp av Nationella prostatacancerregistret undersökte forskare alla män som diagnosticerades med metastaserad, det vill säga spridd, prostatacancer i Sverige mellan åren 2008 och 2020.
Resultaten visade att år 2016 fick bara en procent av alla män i detta stadium dubbelbehandling medan 40 procent fick den år 2020. Den största ökningen skedde bland män under 65 år. Minst var ökningen bland män över 80 år.
Studien visar också att genomsnittet för överlevnaden bland dessa män ökade från 2,7 år mellan 2008 och 2012 till 3,2 år under 2017–2020. Det motsvarar cirka ett halvt år.
Kopplas till ny behandling
Allra mest ökade överlevnaden bland män under 80 år. I analysen tog forskarna även hänsyn till ålder och andra sjukdomar.
– Även om man ska vara försiktig när man tolkar våra resultat så fann vi ett tydligt tidssamband mellan introduktionen av dubbelbehandling och förbättrad överlevnad. Studien antyder att behandling som givit goda resultat i randomiserade studier också ger resultat på populationsnivå när de införs i rutinsjukvård, säger Marcus Westerberg.
Studien har gjorts av forskare vid Uppsala universitet och San Raffaele-sjukhuset i Milano, Italien.
Fakta om Nationella prostatacancerregistret
Nationella prostatacancerregistret (NPCR) startades 1998 och omfattar ungefär 95 procent av alla nya prostatacancerfall. Uppgifterna innehåller en noggrann beskrivning av sjukdomen, vilken behandling mannen fått, på vilket sjukhus och vilken läkare som opererat. Det yttersta syftet med NPCR:s verksamhet är att alla män med prostatacancer ska få rätt behandling i rätt tid oavsett bostadsort.
Marcus Westerberg, forskare vid institutionen för kirurgiska vetenskaper, Uppsala universitet, marcus.westerberg@uu.se
Viktiga upptäckter inom medicin, fysik och kemi, idealisk litteratur och verkan för folkens förbrödrande. Det var de fem områden som Alfred Nobel i sitt testamente beslutade årligen skulle belönas med ett Nobelpris.
1901 delades de första Nobelprisen ut, och sedan 1969 ges pris även till upptäckter inom ekonomi tack vare en donation från Sveriges riksbank.
Listan på personer som passar in på beskrivningen är många, men vilka som i år får ta emot en Nobelmedalj ur kungens hand är svårt att gissa. Men här lyfter forskare vid Göteborgs fram upp några favoritkandidater som de tycker gjort sig förtjänta av ett Nobelpris.
Nobelpriset i fysiologi eller medicin
Erik Lekholm, professor i bioinformatik:
– När det gäller medicin tycker jag ett pris för diagnostik baserat på cellfritt DNA i blodomloppet kan övervägas. Detta börjar få stor betydelse för cancerdiagnostik och har möjliggjort prenatal screening för Downs syndrom och andra kromosomavvikelser med ett enkelt blodtest.
Det senare används idag i sjukvården över hela världen inklusive i Sverige. Enligt Erik Lekholm är en tänkbar prisvinnare Yuk Ming Dennis Lo, Chinese University of Hong Kong.
Nobelförsamlingen vid Karolinska institutet tillkännagav måndagen den 2 oktober att Nobelpriset i medicin 2023 tilldelas forskarna Katalin Karikó och Drew Weissman. Deras forskning har lett fram till effektivare mRNA-vacciner mot covid-19.
Nobelpriset i fysik
Förra året gick fysikpriset till banbrytande experiment inom kvantinformation.
– Man skulle kunna tänka att det därmed räcker med kvant, men jag skulle personligen bli väldigt glad om priset i år uppmärksammade aspekterna av topologi i fysik. Pristagarna borde i så fall vara Michael Berry för ’Berry-fasen’ och Yakir Ahoronov för Aharonov-Bohm-effekten, säger Alexander Dmitriev, professor i fysik och fortsätter:
– Berry-fasen är en så kallad geometrisk fas som observeras både inom kvantmekanik och inom optik, som ligger mig särskilt varmt om hjärtat i egenskap av nanofotonikforskare. Ett klassiskt exempel på fenomenet är rotationen av Foucault-pendelns plan, vilket beror på ackumulering av den geometriska fasen.
Aharonov-Bohm-effekten består i att elektriskt laddade partiklar påverkas av den elektromagnetiska potentialen även om de faktiska elektriska och magnetiska fälten är noll. Det är en slags kvantförlängning av Maxwells ekvationer, som beskriver all elektromagnetism runt omkring oss.
Forskaren Erik Thomson ser gärna att Nobelkommittén uppmärksammar forskning om miljöproblem.
Nobelpriset i kemi
Erik Thomson, universitetslektor i experimentell atmosfärskemi:
– Med tanke på mitt eget vetenskapliga intresse för hur grundläggande kemi och fysisk kan påverka klimatet i stor skala, skulle jag vilja se att Nobelkommittén på något sätt lyfter fram de stora miljöutmaningar som vi står inför. Människan kan inte undgå vår ständigt växande påverkan på jordens system och vårt inflytande på vår planets hälsa. Ett miljöproblem har inte varit i fokus för ett Nobelpris i kemi sedan 1995, som uppmärksammade forskning som visade hur känsligt ozonskiktet är för påverkan av människans utsläpp av vissa föroreningar.
Utmaningen är att många globala miljöprojekt, till exempel de havs- och isborrningsprojekt som gett oss kunskap om tidigare klimat, är långvariga och kräver mycket stora laginsatser. De är därmed ganska svåra att bryta ner till enskilda genombrott, menar Erik Thomson.
– Kanske skulle ett erkännande av ett kollektiv, som ramverket Planetary Boundaries, vara en värdig övergripande bekräftelse på vårt behov av att upprätthålla en hälsosam levande planet.
Nobelpriset i litteratur
Malin Podlevskikh Carlström, biträdande universitetslektor i ryska, både hoppas och tror att 2023 års Nobelpris i litteratur går till den ryska författaren Ljudmila Ulitskaja.
– Ulitskaja debuterade 1992, och skriver en karakteristiskt rysk prosa med mängder av litterära referenser och allusioner till politik och historia. De ofta omfångsrika verken bärs upp av starka människoöden, underbara detaljer, levande karaktärer och en distinkt berättarröst, säger Malin Podlevskikh Carlström och fortsätter:
– Hon är en genuint oppositionell författare, som i sin litterära produktion belyser betydelsen av litteratur och kultur samt den viktiga roll författare kan spela som tidsvittnen. Hon är starkt kritisk mot Rysslands krig mot Ukraina och bor sedan krigsutbrottet 2022 i Berlin.
Nobels fredspris
Fredrik Söderbaum, professor i freds- och utvecklingsforskning:
– Det finns definitivt ingen brist på värdiga mottagare av fredspriset, och vissa gånger går dessutom just fredspriset till vad många anser vara ganska ovärdiga mottagare. Min gissning är att kopplingen mellan klimatförändringar och hållbar fred kommer att uppmärksammas igen efter att IPCC och Al Gore fick det 2007.
– Klimatförändringens effekter på fred och säkerhet kommer bli ofattbara och går inte priset dit i år så blir det förmodligen inom ett eller ett par år. Det finns en hel del diskussion om och opinion för Greta Tunberg och Fridays for Future, men om priset går till en klimatrörelse tror jag chansen är lite större att det går till en lokal rörelse, till exempel i Amazonas, säger Fredrik Söderbaum.
Blir det Susan Athey som får ekonomipriset? Det hoppas professor Måns Söderbom vid Göteborgs universitet. Bild: Dmitry Demidko, Unsplash
Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne
Måns Söderbom, professor i nationalekonomi med inriktning mot utvecklingsekonomi, hoppas att Susan Athey får ekonomipriset 2023.
– Susan Athey har gjort viktiga bidrag till ekonomisk teoribildning, till exempel avseende auktioner, och inom ekonometri och kvantitativa metoder. Hon var en av de första ”tech-ekonomerna” som fick genomslag inom nationalekonomi, och mycket av hennes forskning kopplar till samhällets digitalisering.
Han lyfter fram att Susan Athey varit verksam utanför akademin i flera år. Hon är just nu tjänstledig från sin professur på Stanford University Graduate School of Business och arbetar som chefsekonom på Antitrust Division vid US Department of Justice.
– Susan Atheys forskning är djup och nyskapande, och samtidigt bred och samhällsrelevant. Får hon ekonomipriset i år skulle det vara mycket välförtjänt, säger Måns Söderbom.
Samtliga pristagare tillkännages mellan den 2 oktober och 9 oktober.
Ända sedan Charles Darwin först beskrev en märklig grupp av finkar på Galápagos har evolutionsbiologer använt de här fåglarna för att studera hur nya arter uppkommer.
Under en till två miljoner år har en ursprungsart av dessa finkar utvecklats till 18 olika arter med olika näbbform.
Forskare från Princeton-universitet i USA ringmärkte och studerade nästa varenda individ på den lilla ön Daphne Major under perioden 1973 till 2012. Deras forskningsinsats har visat hur Darwinfinkarna på ön förändrades som ett svar på variation i klimatet och via konkurrens mellan arter.
Genetiska förändringar
I en ny stor studie har ett internationellt forskarlag, som letts från Uppsala universitet, genomfört dna-sekvensering av alla de fåglar som samlades in på Daphne Major. De har kunnat dokumentera genetiska skillnader som förklarar variation i kroppsstorlek och näbbens form.
– Det är fascinerande att resultaten, som avslöjar genetiska förändringar som skett under de senaste 30 åren, ger oss en inblick i hur olika arter av Darwinfinkarnas uppkommit. Dna-sekvensering av hela arvsmassan kombinerad med noggranna fältstudier är en kraftfull metod för att förstå hur naturlig selektion leder till evolutionära förändringar, förklarar forskaren Erik Enbody vid Uppsala Universitet.
Få genvarianter förklarar näbbarnas form
En av de mest intressanta upptäckterna forskarna gjorde är att relativt få genvarianter förklarar merparten av variationen i näbbarnas form, som är avgörande för vad finkarna äter.
– Resultaten står i skarp kontrast till vad vi känner till om människans kroppslängd där tusentals genvarianter bidrar, men där var och en av dessa endast förklarar en mycket liten del av variationen. Ett annat viktigt fynd är att vi kan visa på förekomsten av minst en så kallad supergen där flera gener tillsammans har en ovanligt stor betydelse för Darwinfinkarnas evolution, säger forskaren Leif Andersson vid Uppsala universitet.
Under de 30 år som täcks av studien har näbben hos mellanmarkfinken, Geospiza fortis, på Daphne Major blivit mindre. Genom att studera alla finkar på den lilla ön kan nu forskarna visa att det delvis beror på naturlig selektion under en period av extrem torka samt på grund av hybridisering med den mindre markfinken, Geospiza fuliginosa.
– Den här studien som omfattar fem till sex generationer av Darwinfinkar visar på betydelsen av långvariga studier för att förstå evolutionära förlopp, säger forskaren Peter Grant vid Princeton-universitet.
Anpassning till miljön
I och med att forskarna ringmärkte nästan varenda fågel på ön under sina fältstudier kunde de dokumentera hur länge varje individ levde, vilka de parade sig med och hur det gick för deras avkommor.
– Tack vare att vi samlade in en droppe blod från vingvenen från varje fågel så blev det möjligt att genomföra kartläggningen av hela arvsmassan när storskalig dna-sekvensering blev tekniskt möjlig, tillägger forskaren Rosemary Grant vid Princeton-universitetet.
Studien visar att de här arternas anpassning sig till sin miljö är en dynamisk process där genetiska förändringar dels beror på naturlig selektion, dels på genflöde mellan mycket närbesläktade arter av Darwinfinkar.
I takt med att de globala klimatförändringar pågår fungerar Darwinfinkarna på Galápagos öarna som modell för att studera olika arters förmåga, baserat på deras genetiska förutsättningar, att klara av anpassning till miljöförändringar.
Leif Andersson, professor i funktionsgenomik vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala universitet, leif.andersson@imbim.uu.se
Vid cancer pågår ett samspel mellan tumörer och nerver. Man kan säga att tumören pratar med nervsystemet. Tanken med en ny studie vid Umeå universitet är att tolka det här ”samtalet” för att senare kunna hitta sätt att bryta det – och därmed sakta ned cancern eller minska risken att den sprids.
– Ännu är vi bara tidigt i forskningen, men detta öppnar för spännande möjligheter att bekämpa cancer i kroppen på ett helt nytt sätt, säger Sara Wilson som docent i neurobiologi vid Umeå universitet.
Tumörer får nerver att växa
Alla organ i kroppen har nerver, som fungerar som ett vägsystem som levererar information mellan organen, hjärnan och resten av kroppen.
Ett märkligt faktum är att många olika typer av tumörer har en ökad täthet av nerver inom och runt tumören, jämfört med friska organ. Det visar att cancern har fått nerver att växa och organiseras om.
I normala fall skapas kroppens nervkarta väldigt tidigt, redan när vi är embryon. Hos friska människor är nervernas förmåga att växa och organiseras om väldigt begränsad, men cancer tycks alltså kunna rubba detta. Frågan har varit varför.
Tidigare forskning har visat att tumörer med hög täthet av nerver växer snabbare, blir större och har lättare att spridas till andra delar av kroppen. De använder tumörnerverna som en väg att resa ut ur tumören. Denna process kallas peri-neural invasion, PNI.
Målet med forskarnas nya studie var att tolka det molekylära språk som används vid dessa interaktioner mellan tumörer och nerver.
Nervcellernas utskott fungerar som vägvisare
Forskarna upptäckte att det i tumörerna finns ett nätverk av gener centrerade kring de molekylära vägar som normalt används för att utveckla nerver. Dessa är samma gener och molekylära nätverk som redan i fosterstadiet hjälper nerven att växa och så småningom nå alla delar av kroppen.
Tidigare studier har visat att när nervsystemet bildas i embryot används nervcellernas utskott, de så kallade axonerna, i vissa nervceller av andra nervceller för att flytta till rätt plats i nervsystemet. Axonerna skapar en slags karta för att andra celler ska hitta sin väg.
Umeåforskarna har, tillsammans med forskare över hela världen, också tidigare visat hur placeringen och riktningen av axonerna från nervcellerna styrs av nätverk av vissa gener.
Cancer tycks återaktivera gener
Det nya fyndet är att de olika cancerformerna hade sina egna varianter av en uppsättning gener som normalt styr nervernas vägkarta. Det här kan vara nyckeln till hur nerverna luras att rita om sina vägar.
Cancern verkar återaktivera gener som hos friska människor är aktiva under embryostadiet där de styr nervsystemets utveckling, men som i cancer i stället verkar sända signaler som gynnar tumörens tillväxt och spridning.
– Tumörerna tycks överlista nervernas genetiska program för sina egna destruktiva ändamål. Fortsatt forskning kan förhoppningsvis ge svar på hur vi i vår tur ska kunna överlista tumörerna för att hindra dem att använda gener till att styra nervsystemet, säger Sara Wilson.
Sara Wilson, docent i neurobiologi vid Institutionen för integrativ medicinsk biologi vid Umeå universitet, sara.wilson@umu.se
Vissa skalbaggar med glänsande vingar, larver hos eldflugor och färgglada mantisräkor reflekterar ett särskilt sorts ljus som kallas för cirkulärt polariserande ljus. Det beror på mikroskopiska strukturer i deras skal som får det elektromagnetiska vågorna i ljuset att reflekteras på ett särskilt sätt.
Cirkulärt polariserande ljus har också många tekniska användningsområden som bland annat satellitkommunikation, avbildningsteknik och andra sensorteknologier.
Det beror på att cirkulärt polariserande ljus bär på en stor mängd information tack vare att det elektromagnetiska fältet runt ljusstrålen antingen kan ha en höger- eller vänstervriden spiral.
Material fångar upp ljusstrålar
För att upptäcka cirkulärt polariserande ljus behövs ett material som kan uppfatta åt vilket håll spiralen är vriden. Redan idag finns material som kan uppfatta cirkulärt polariserande ljus i nästan hela det synliga ljusspektrumet – förutom i den delen som ligger närmast infrarött.
I en studie har forskare vid Linköpings universitet utvecklat ett material, som normalt används till organiska solceller, för att fånga upp just de ljusstrålarna.
– Det har länge varit en utmaning att få till högkvalitativa sensorer som kan upptäcka cirkulärt polariserande ljus nära det infraröda spektrumet. Men tack vare en vidareutveckling av ett material vi normalt använder i solceller kan vi nu upptäcka cirkulärt polariserande ljus i hela det synliga ljusspektrumet, säger forskaren Feng Gao.
Upptäckten banar väg för tekniska lösningar där mörkerseende spelar en avgörande roll, till exempel i självkörande bilar. Tack vare materialets lätta vikt och enkla tillverkningsprocess kan de användas i små och billiga sensorer.
Ett material har utvecklats för att fånga upp cirkulärt polariserande rött ljus. På bilden ses forskaren Rui Zhang vid Linköpings universitet. Bild: Olov Planthaber
Försök på fler material
Materialets förmåga att känna av cirkulärt polariserande ljus beror på dess så kallade kiralitet, det vill säga hur mottagarmolekylerna interagerar med ljuset.
Kiralitet hos molekyler kan enklast förklaras som ett par händer. Höger- och vänsterhanden har samma uppbyggnad men är spegelvända och får därmed lite olika funktioner. Tack vare kiraliteten kan olika molekyler känna av om den elektromagnetiska strålningen är höger- eller vänstervriden.
– Nästa steg är att utöka försöken till flera olika material och undersöka hur molekylerna och ljuset interagerar med varandra i dem. På så sätt hoppas vi att effektiviteten kan öka, säger forskaren Li Wan vid Linköpings universitet.
Mer om solcellsmaterialet i studien
Solcellsmaterialet består av polymerer– långa kedjor med kolväten – och kan ha en klotrund molekylstruktur som kallas fulleren, eller så har de en annan struktur och då kallas materialet icke-fullerent. Materialet i den aktuella studien är icke-fullerent. Det har visat sig vara fördelaktigt för både solceller och andra användningsområden som ljussensorer.
Feng Gao, professor vid institutionen för fysik, kemi och biologi, Linköpings universitet, feng.gao@liu.se
Den 29 september infaller den Internationella matsvinnsdagen för att sätta fokus på insatser för att minska det globala matsvinnet. Enligt FN:s hållbarhetsmål behövs är en halvering av svinnet till år 2030.
– Rapporter visar att utvecklingen inte går tillräckligt fort, vilket också nyligen diskuterades under FN:s möte om de globala målen. Läget är i stort sett detsamma som när målen sattes, säger forskaren Helén Williams vid Centrum för tjänsteforskning på Karlstads universitet.
Helén Williams forskar om matsvinn och livsmedelsförpackningars roll vid matsvinn.
Vad är den största utmaningen?
– Det är att fler aktörer inom livsmedelsbranschen behöver en större systemsyn för att kunna säkerställa att egna lösningar inte orsakar problem för någon annan. Vår forskning visar att lönsamhet går före miljö vilket är en viktig faktor och förklaring till svinnet och här behöver vi rikta fokus och titta på den verkliga kostnaden för den mat som slängs, säger Helén Williams.
Matsvinnet är tätt kopplat till flera planetära kriser som klimat, ekosystem och föroreningar. Helen Williams ser ändå några positiva trender i samhället.
– Matsvinnet i våra svenska hushåll har minskat något de senaste åren vilket skulle kunna förklaras av både ökad kunskap hos konsumenter och höga matpriser. Vi ser också allt fler eldsjälar på restauranger och i våra storkök som verkligen använder alla resurser effektivt för att minska svinnet på tallrikarna.
Hur kan konsumenter och livsmedelsbutiker bidra till att minska svinnet?
– Livsmedelsbutiker kan hjälpa konsumenter att inte köpa mer än vad de behöver genom prissättning så konsumenter inte lockas köpa större förpackningar på grund av stor prisskillnad, säger Helén Williams.
I en av forskarnas studier uppgav konsumenterna att 30 procent av deras matsvinn berodde på förpackningar, bland annat att de är för stora.
– En annan var osäkerhet om produkten var säker att äta. Konsumenter behöver bli bättre på att planera sina inköp, köpa den mängd mat som de vet förbrukas samt bry sig mindre om bäst-före datum. Lukta och smaka på maten för att avgöra om den är ätbar.
Matens värde behöver bli tydligare
Forskare vid Centrum för tjänsteforskning arbetar med att utveckla ny kunskap kring matsvinn i olika forskningsprojekt, där många aktiviteter är i gång.
– Vår forskning om matsvinn och förpackningar har gett oss en position där vi nu tillsammans med regionala aktörer ska ta den en nivå till. Vi behöver öka det upplevda värdet av maten så att konsumenterna värdesätter maten mer och tar hand om det de köpt. Gäster på restauranger och storkök behöver också förstå värdet på det som serveras och av de råvaror, energi och mänsklig insats som är en förutsättning för måltiden, säger Helén Williams.
Den internationella matsvinnsdagen instiftades av FN 2019 för att uppmärksamma det globala matsvinnet.
Kontakt:
Helén Williams, docent i miljö- och energisystem vid Karlstad universitet, helen.williams@kau.se
Vikten av att skydda lantbrukets djur mot smittsamma sjukdomar är ett högaktuellt ämne i Sverige, där det pågår ett intensivt arbete för att få stopp på ett utbrott av afrikansk svinpest.
Men det finns också andra smittor som kan drabba grisar. Ett exempel är multiresistenta bakterier som kan stå emot flera antibiotikaläkemedel.
Bland dessa utmärker sig LA-MRSA, Livestock-Associated meticillinresistent Staphylococcus aureus, med sin förmåga att anpassa sig till djur.
I många länder har denna bakterie blivit vanlig i grisbesättningar, men Sverige är hittills förskonat.
Ett sätt att förhindra framtida smittspridning och skydda djurhållare i Sverige är att införa en nationell kontrollstrategi. Det menar forskaren Krista Tuominen som undersökt förutsättningarna för en sådan strategi i en avhandling.
– I Sverige screenas det inte rutinmässigt för LA-MRSA, och smittade grisar uppvisar oftast inte några symptom. Det innebär att det kan ta lång tid innan det upptäcks att LA-MRSA har fått fäste i en besättning, säger Krista Tuominen vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Bakterien kan infektera både djur och människor
LA-MRSA-bakterier hittades ursprungligen hos grisar, men de kan även infektera människor. Störst är risken för människor som har nära kontakt med grisar, till exempel djurhållare, veterinärer, veterinärstudenter och deras familjer.
Grisar blir vanligtvis inte sjuka av dessa bakterier, och inte heller människor, om de är friska i övrigt.
Däremot kan bakterien utgöra ett hot inom sjukvården, då patienter som till exempel har nedsatt immunförsvar riskerar att få mycket allvarliga komplikationer till följd av LA-MRSA-infektion.
Modeller simulerar åtgärder
I sina studier har Krista Tuominen använt avancerade simuleringsmodeller för att analysera hur effektiva en rad olika insatser kan vara mot LA-MRSA i svenska grisbesättningar. Modellerna imiterar smittspridning under olika förhållanden. Det har dels handlat om förebyggande åtgärder som minskar risken för att få in smittan i en besättning, dels vad man kan göra för att bli av med smittan i en infekterad besättning.
– Vi har byggt en matematisk modell som så långt som möjligt imiterar en medelstor gård med integrerad grisproduktion, det vill säga en gård som har både egna suggor och slaktsvinsuppfödning, säger Krista Tuominen.
Resultatet visar att det är svårt att utrota bakterien när den väl har blivit utbredd i en grisbesättning.
– Man får räkna med minst 300 dagar innan smittan är helt borta vid integrerad grisuppfödning, och då krävs en rad kombinerade åtgärder.
Test och karantän
Förebyggande åtgärder är därför av största vikt för att förhindra smittspridning, menar Krista Tuominen. Tidig upptäckt och tillämpning av flera kontrollåtgärder, särskilt under sjukdomsspridningens tidiga skede, ökar möjligheten till utrotning.
Ett sätt att minska risken att få in en smitta är att testa alla nya gyltor, det vill säga unga suggor, som tas in utifrån och sätta dem i karantän. Andra exempel på förebyggande åtgärder är att byta kläder mellan besök eller arbete i olika stallbyggnader. Det är också viktigt att rengöra och desinficera stallarna noggrant.
Avhandlingen visar också att det är stor skillnad på hur länge bakterierna överlever på olika material. Bland annat överlever de längre på plast än på stål och betong.
Det kan vara svårt att motivera lantbrukare att vidta frivilliga kontrollåtgärder eftersom LA-MRSA vanligtvis inte orsakar produktionsförluster eller sjukdom hos grisarna. Enligt intervjuer som gjordes i avhandlingen uppgav dock uppfödare att de var villiga att genomföra åtgärder för sjukdomsbekämpning, bara de är bevisat effektiva.
Krista Tuominen, doktorand vid institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap, Sveriges lantbruksuniversitet, krista.tuominen@slu.se
Strålbehandling är ofta nödvändig för att bota eller bromsa en cancer. Även om dagens strålbehandlingar har hög precision påverkas ändå frisk vävnad i eller kring strålfältet.
En studie vid Göteborgs universitet pekar mot en tidigare okänd bieffekt av strålbehandling mot den nedre delen av buken.
Normalt skyddas tjocktarmens slemhinna från kontakt med bakterier i avföringen genom en tunn slemliknande barriär som kallas mukus.
Strålning påverkar slemlager
I studien har forskarna kunnat visa att strålbehandling mot bäckenområdet påverkar detta tunna slemlager så att bakterier kommer i kontakt med celler i tarmens yta. Detta skulle kunna vara en orsak till den låggradiga inflammation som forskarna också fann i tarmar som utsatts för strålbehandlingen flera år tidigare.
– Det kan vara svårt att upptäcka låggradig inflammation. Detta är första gången forskare med stor säkerhet kunnat visa att det pågår en sådan hos canceröverlevare, långt efter avslutad strålbehandling mot bäckenet. Vi såg tecken på låggradig inflammation så sent som tjugo år efter strålbehandling, säger forskaren Sravani Devarakonda på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
Vanliga tarmproblem
Bland dem som fått strålbehandling för cancer i till exempel livmoderhals, prostata eller ändtarm är det vanligt att uppleva symtom från tarmen många år efter avslutad behandling. Allvarlighetsgraden varierar. Det kan handla om trängningar – där det känns som om man behöver gå på toaletten fast så inte är fallet – till diarréer upp till 15 gånger eller mer per dag.
Studien baseras på prover från 28 personer, varav 24 canceröverlevare.
– Bland våra studiepersoner fanns både patienter som fått traditionell strålbehandling och de som fått den form av strålbehandling som är mer målfokuserad, så kallad IMRT. Vi ser en låggradig inflammation i båda dessa patientgrupper. Skadan på omgivande vävnad kan begränsas av IMRT, men det sker ändå långvariga inflammatoriska förändringar, säger forskaren Cecilia Bull på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
Mer forskning behövs
Nästa steg för forskarna är att ta reda på om denna låggradiga inflammation efter strålbehandling orsakar några av de tarmsymtom som ofta ses hos dessa canceröverlevare, och i så fall vilka symtom som beror på inflammationen.
Redan nu pågår forskning om hur tarmens motståndskraft mot strålbehandling kan stärkas, så att långvariga symtom som påverkar livskvaliteten kan lindras eller kanske helt förhindras.
I en omfattande studie testar forskarna att stärka den skyddande slembarriären genom att tillföra extra kostfiber till kosten innan strålbehandlingen påbörjas.
Så gjordes studien
28 personer ingick i studien. 24 var canceröverlevare. Fyra av studiepersonerna hade inte fått strålbehandling och fungerade som kontrollgrupp.
För den studieperson med kortast tid sedan strålbehandlingen hade det gått två år. Som längst hade 20 år gått sedan strålbehandlingen avslutades. Medianen var fem år mellan avslutad strålbehandling och tarmbiopsi.
Studien har genomförts i samarbete mellan kliniska och basvetenskapliga forskare vid Göteborgs universitet, Sahlgrenska universitetssjukhuset och Karolinska institutet.
Sravani Devarakonda, forskare på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, sravani.devarakonda@gu.se
Cecilia Bull, docent på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, cecilia.bull@gu.se
Forskare har för första gången kunnat studera matvanorna hos ett av de vanligaste och mest välkända fossila ryggradslösa djuren. Det har de gjort genom att analysera en 465 miljoner år gammal trilobit med bevarat maginnehåll.
Under de 270 miljoner år som trilobiterna fanns på jorden utvecklades över 20 000 trilobitarter.
– Men trots att det hittats enorma mängder fossil har forskarna fram till nu bara kunnat göra kvalificerade gissningar om vad de åt. För att kunna se sådant behövs ett exemplar med bevarat maginnehåll, säger forskaren Per Ahlberg vid Uppsala universitet.
Nu har ett sådant fossil hittats av forskarna. De har studerat ett exemplar av trilobitarten Bohemolichas incola. Just den här individen levde i Tjeckien för cirka 465 miljoner år sedan, under mitten av den geologiska tidsperioden ordovicium.
Trilobiternas tid på jorden
Deras historia började under den geologiska tidsperioden kambrium för ungefär 520 miljoner år sedan och varade fram till för 252 miljoner år sedan. Då avslutades den geologiska tidsperioden perm med det största massutdöendet som hittills ägt rum på jorden.
När trilobiten undersöktes med hjälp av avancerad synkrotron-tomografi framträdde innanmätet i detalj och dess sista måltid kunde avslöjas. Maginnehållet bestod av skaldelar från andra marina varelser. Här sågs musselkräftor, musslor, tagghudingar och hyoliter, som var ryggradslösa djur som fanns under den här perioden.
Forskarna tolkar fyndet som att Bohemolichas incola var en okräsen asätare, som åt vad den råkade stöta på i form av döda eller levande djur som lätt föll isär – eller var tillräckligt små för att sväljas hela.
– Den verkar ha glufsat i sig stora mängder mat väldigt fort, möjligen som en förberedelse för att ömsa skal. Vissa leddjur gör liknande saker idag, säger Per Ahlberg.
Trilobiten Bohemolichas incola med färgat maginnehåll. Bild: Valéria Vaškaninová/Nature
Trilobiten dog i ett gyttjeskred
Skalresterna i maginnehållet har inte etsats av magsyra. Det tyder på att mag-tarmkanalens inre miljö inte var sur, som hos människor, utan hade mer eller mindre neutralt pH-värde. Det är också fallet hos nutida leddjur, som till exempel krabbor, så det kan vara ett urgammalt arv bland leddjuren.
För just den här trilobiten fick livet ett tvärt slut när den begravdes levande, upp- och nedvänd, i ett gyttjeskred. Efter döden blev den mat till andra asätare.
I fossilet finns nämligen gångar där andra djur grävt sig ned genom sedimentet för att förse sig av mjukvävnaderna inne i kroppen. Själva magen ratade de däremot. Enligt forskarna tyder detta på att förhållandena inuti trilobitens matsmältningssystem var skadliga och att enzymaktivitet kan ha pågått därinne.
Per Ahlberg, professor vid institutionen för organismbiologi vid Uppsala universitet, Per.Ahlberg@ebc.uu.se
− Även om vi har skyddande faktorer i samhället i form av socialförsäkring och fri sjukvård, så ser vi ändå en skillnad i mental hälsa beroende på inkomst- och utbildningsnivå, säger psykologiforskaren Ann-Sophie Lindqvist Bagge.
Tillsammans med forskarkollegor vid Göteborgs universitet och Karolinska institutet har hon undersökt flera aspekter av mental hälsa i Sverige, i relation till pandemin. Totalt deltog över 5 700 personer i två enkätundersökningar.
Den första mätningen gjordes före pandemin i januari 2019. Den andra mätningen ägde rum under pandemins andra våg i oktober–november 2020. Deltagarna svarade på frågor kring ångest, depression, stress och välmående, före och under pandemin.
Inkomst- och utbildningsnivå spelar roll
Över lag kunde forskarna se något högre nivåer av mental ohälsa under pandemin, jämfört med innan den bröt ut.
Den försämrade mentala hälsan i den svenska befolkningen under pandemin − med ökad depression, ångest och lägre självskattat välmående − blev ännu tydligare när forskarna tog hänsyn till svenska medborgares inkomst- och utbildningsnivå.
− Orsakerna till att inkomst- och utbildningsnivå spelar roll kan vi bara spekulera i. Men det är troligtvis så att de med bättre ekonomiska förutsättningar kan hantera en kris på ett annat sätt än de som har sämre materiella och arbetsmässiga förutsättningar, säger Ann-Sophie Lindqvist Bagge vid Göteborgs universitet.
Forskarna kunde även visa att manligt kön och högre ålder var skyddande faktorer mot mental ohälsa i befolkningen under pandemin.
Stressnivåer gick ner
Ett något förvånande resultat var att stressnivåerna för svenska medborgare sjönk något under pandemin.
− Anledningen till att stressnivåerna gick ner kan eventuellt förklaras med att pandemin för vissa grupper hade positiva effekter som att arbeta hemifrån, ett lugnare tempo, mer tid för vila, och en flexibilitet i relation till yrkeslivet, säger Ann-Sophie Lindqvist Bagge.
Ann-Sophie Lindqvist Bagge, docent i psykologi vid Göteborgs universitet, alb@gu.se
Ny forskning visar att drottning Thyra, en av de mest mytiska kvinnorna i Danmarks historia, har spelat en mycket viktigare roll i rikets allra tidigaste historia än man tidigare har känt till.
Det har framkommit efter att arkeologer undersökt runstenar på två platser i Danmark, bland annat i Jelling. I arbetet har forskarna använt 3D-skanning och analyserat huggspår. De har också undersökt runformer och språkdrag.
Metoden som använts för att undersöka huggspåren bygger på ett särskilt analysverktyg för att utvinna variabler ur en 3D-modell, statistiska metoder och experimentella studier.
– Metoden har länge använts på runstenar i Sverige, men att göra det på den stora Jellingstenen är speciellt eftersom den har så stor betydelse för den danska historieskrivningen. Det är ett hedersuppdrag, säger Laila Kitzler Åhfeldt som är runolog på Runverket vid Riksantikvarieämbetet.
Jellingstenen startade runstensboom
Jellingstenen är ovanligt tydlig i sin berättelse att kung Harald vann hela Danmark och Norge och gjorde danerna kristna. Den kallas ibland för Danmarks dopattest. Kung Harald, eller Harald Blåtand, var kung på 900-talet.
Jellingstenen anses också vara startskottet för runstensboomen i Sverige från sent 900-tal och genom hela 1000-talet. Det finns ett fåtal äldre runstenar, men det är förmodligen Jellingstenen som ligger bakom att det nu finns tusentals runstenar.
Det äldsta kända runfyndet i Sverige är från 200-talet efter vår tideräkning, och är en lansspets från Gotland. Sveriges nordligaste runsten finns på Frösön i Östersund. Runor finns inte bara på runstenar. De kan också finnas på smycken, redskap, amuletter, kyrkväggar och gravhällar.
Harald Blåtands mor en mäktig kvinna
3D-skanningen visade att de undersökta runstenarna var ristade av en och samma stenhuggare. Arkeologerna upptäckte att fyra stenar sannolikt var tillägnade en mäktig vikingadrottning.
Den ena gruppen i Jelling restes av Harald Blåtand, den kung som ska ha grundat Danmark, till minne av hans föräldrar Gorm och Thyra. De andra, Ravnunge-Tue-stenarna, nämner också en kvinna vid namn Thyra.
Det är därför sannolikt att den Thyra som nämns på stenarna är samma kvinna, alltså Harald Blåtands mor.
Avgörande roll för Danmarks historia
Det var ovanligt att samma individ nämndes på fler än en sten. Upptäckten visar därför drottning Thyras makt och hennes avgörande roll för Danmarks tillblivelse, menar forskarna.
– Den nya 3D-tekniken öppnar upp för möjligheter att se saker som inte kan urskiljas med blotta ögat och med hjälp av analysverktyg på så vi komma närmare enskilda personer i förhistorian, säger Henrik Zedig, arkeolog på Länsstyrelsen i Västra Götaland i ett pressmeddelande.
De nya forskningsrönen, som inom kort kommer att publiceras i tidskriften Antiquity, har kommit fram genom ett samarbete mellan runverksamheten på Riksantikvarieämbetet i Sverige, runforskare vid Nationalmuseet i Köpenhamn och hällristningsexpertis vid Länsstyrelsen Västra Götaland.
Plastavfall som hamnar i naturen är ett mycket stort problem idag. Det konstaterar forskare vid Lunds universitet.
– Oavsett om det slängs nonchalant i naturen, läcker från soptippar eller kommer från material som bildäck och syntetiska kläder hamnar stora mängder mikro- och nanoplast i våra jordar, säger biologiforskaren Micaela Mafla Endara.
Nanoplaster har visat sig vara giftiga för organismer, men det är inte helt klarlagt hur de påverkar jordens ekosystem.
För att studera nanopartiklar av polystyren, som används i plastmaterial, har forskare använt så kallade mikrofluidik-chips. Det gör det möjligt att observera interaktioner mellan enskilda celler och plasterna under mikroskop.
Svampar städar sin omgivning
Genom den mikrodesignade jordmodellen har forskarna undersökt hur pyttesmå partiklar av polystyren påverkar bakterier och svampar.
– Vid högsta koncentrationen av nanoplast fångade svamparna de flesta av de små plasterna som fanns i deras närhet, i en process som vi kallar ”dammsugareffekten”. Sammantaget fann vi att nanoplast kan ha en direkt negativ effekt på markmikroberna. Detta understryker behovet av ytterligare studier som kan förklara hur mikrobernas stressrespons kan påverka markfunktionerna, säger Micaela Mafla Endara.
Partiklarna av nanoplast fastnade på svampens grenar så att omgivningen nästan var fri från nanoplast. Svampen städade upp sin omgivning under höga koncentrationer och kunde sedan återfå sin växtkraft.
Ingen enkel lösning på problemet
Även om studiens resultat kunde bekräftas under många förhållanden påpekar forskarna att det kan vara artberoende.
– Detta fungerar som en påminnelse om att minska vårt plastavfall och föroreningen av jordar. Att hitta svampar som specifikt kan samla in nanoplast från jordlösningen kan hjälpa andra organismer att bättre tåla föroreningen och kanske locka till sig bakterier som kan bryta ner plast. Svampens ”dammsugareffekt” är inte en enkel lösning på problemet, men den kan ge lite hopp för framtiden, säger Edith Hammer som är biologiforskare vid Lunds universitet.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
