– Flugorna i våra fruktskålar har sina anfäder i södra Afrika. För omkring 10 000 år sedan flyttade de in hos sina grannar, människorna. Sedan koloniserade deras avkommor världen. Det är faktiskt ganska häftigt, säger Marcus Stensmyr, lektor vid biologiska institutionen, Lunds universitet.
Det är i skogarna i nuvarande Zambia och Zimbabwe som forskarna efter flera års letande har hittat ledtrådarna till bananflugans, Drosophila melanogaster, bakgrund. Tills nu har det varit den inom vetenskapen kanske allra mest studerade organismen, ändå har ingen ens upptäckt den ute i naturen, ännu mindre vetat var den kommer ifrån.
Med hjälp av fällor lyckades Marcus Stensmyr tillsammans med kollegor vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund och från University of Wisconsin-Madison att fånga bananflugor i de afrikanska skogarna. Fällor i närheten av marulafrukter blev snabbt fulla med flugor, fällor på annat håll förblev tomma eller lockade bara något enstaka exemplar.
Marulafruken omtyckt av både flugor och människor
Sedan tidigare vet forskarna att övermogna, ruttna, citrusfrukter är bananflugornas favorit i fruktskålen. Därför testade de vad flugorna föredrog i det vilda: marula eller citrus. Svaret: marula. Samma resultat fick de när bananflugor på andra håll i världen, flugor som tidigare aldrig varit i närheten av marula, testades.
– Hemma i köket partajar flugorna på vad som helst som börjar ruttna i fruktfatet, även om de gillar citrus bäst. I det vilda är de mycket mer kräsna, där hänger de bara runt marulafrukter, säger Marcus Stensmyr.
Marulafrukter. Bild: Erling Jirle, Lunds universitet
– De dras till särskilda luktämnen från marula som aktiverar receptorer på antennerna. När dessa aktiveras är det ett tecken på att det är en bra plats att lägga ägg.
Men marula har inte bara gillats av bananflugor genom årtusendena. Sanfolket, ett av ursprungsfolken i södra Afrika, finns i det undersökta området. Arkeologiska fynd har visat att sanfolket genom historien haft ett speciellt förhållande till marulafrukten. I en enda grotta har arkeologer hittat mer än 24 miljoner valnötsstora marulakärnor.
Forskarnas slutsats är att sanfolkets förkärlek för marulafrukter förklarar varför bananflugor en gång i tiden flyttade in hos människor. Över tid anpassade sig flugorna till att leva i slutna rum och blev mer och mer toleranta mot etanol i rutten frukt.
– Flugan har utvecklats till en generalist som äter och förökar sig i all sorts frukt. Men ursprungligen var den en riktig specialist som bara levde där det fanns marulafrukt, säger Marcus Stensmyr.
I en ny studie som publiceras av Nordicom vid Göteborgs universitet har medieforskaren Hillevi Ganetz undersökt syftet med sändningen av Nobelbanketten. Hon har till exempel tittat på varför SVT vill spendera fem timmar på bästa sändningstid åt Nobelbanketten, och varför Nobelstiftelsen är intresserad av att sända det, i teorin, privata evenemanget.
− Aktörerna har en kluven syn på samarbetet. SVT vill upprätthålla sin redaktionella frihet, men är samtidigt beroende av Nobelstiftelsens goda vilja för att få fortsätta sända. Nobelstiftelsen å sin sida är beroende av SVT för att nå ut och på så sätt höja statusen för Nobelpriset på ett värdigt sätt, säger Hillevi Ganetz.
Studien bygger på en djupanalys av mer än 80 timmars sändning från Nobelbanketten åren 1976–2017, samt intervjuer med framstående aktörer inom Nobelsystemet och personer på SVT.
Kritiska frågor saknas
Studien slår fast att det beroendeförhållande som finns mellan de två aktörerna gör att kritiska frågor om vetenskapen och dess relation till samhälle och politik i princip är obefintliga under sändningen.
− Det är i hög utsträckning forskarsamhället som får sätta villkoren för samarbetet. Detta demonstreras bland annat i att SVT i princip inte ställer några kritiska frågor under sändningen. De tillhandahåller istället underhållning och ett helt okritiskt perspektiv på vetenskapen, säger Hillevi Ganetz.
Hon understryker att detta inte betyder att vetenskap aldrig ifrågasätts av media. Vetenskapsjournalister ställer ofta kritiska frågor. Studien visar dock att dessa lyser med sin frånvaro under just sändningen från Nobelbanketten.
I studien drar slutsatsen att sändningen från Nobelbanketten, som är tänkt för att hedra forskarsamhället och underhålla tittarna, istället kan underminera tilltron till både medias undersökande roll och vetenskaplig integritet och neutralitet.
Fotnot:
Nordicom är ett nordiskt kunskapscenter för medie- och kommunikationsområdet, beläget vid Göteborgs universitet. Med utgångspunkt i den akademiska forskningen insamlar, bearbetar och förmedlar Nordicom kunskap om medier till olika brukargrupper i Norden, Europa och övriga världen.
Det är forskare och ingenjörer vid IRF som har utvecklat instrumentet Advanced Small Analyzer for Neutrals, ASAN, som har i uppgift att mäta energirika neutrala atomer och joner från månens yta. Förhoppningen är att mätningarna ska ge en bild av hur solvinden växelverkar med månytan. Instrumentet monteras 60 centimeter ovanför marken på en mobil robot och ska studera sin omgivning i minst tre månader.
– Det är första gången ett instrument från IRF landar på månens yta, säger Martin Wieser är forskare vid IRF och ansvarig för ASAN.
Den kinesiska månlandaren Chang’e-4. Bild: CNSA
Mer kunskap behövs för månbaser
– Månen är ett spännande ställe i rymden och vi är nyfikna på vad mätningarna kommer att visa. Hur solvinden, en ström av laddade partiklar som kommer från solen, påverkar månens yta är ett nytt forskningsområde och våra mätningar är viktiga för att förstå grundläggande fysikaliska processer. Djupare kunskaper om månytan och de processer som sker där är i sin tur en förutsättning för en framtida etablering av permanenta bemannade månbaser.
Uppskjutningen sker från Sichuang-provinsen i sydvästra Kina fredag den 7 december klockan 18.30 svensk tid. Rymdsonden Chang’e 4 bär med sig en landare och en mobil robot som ska landa på månens baksida. När den landar i början av 2019 har 50 år passerat sedan det första svenska måninstrumentet och den första människan stod på månen.
Vetenskapligt är de kommande mätningarna en fortsättning på de observationer som gjordes med ett IRF-byggt instrument ombord på den indiska månsonden Chandrayaan-1 under 2008-2009.
– Självklart är de negativa konsekvenserna många efter en stor skogsbrand men vi blev förvånade över hur positiva de boende i området var, säger Rolf Lidskog, professor i miljösociologi vid Örebro universitet, som just avslutat forskningsprojektet.
750 personer svarade på en enkät sex månader efter skogsbranden och en intervjustudie genomfördes direkt efter branden och ytterligare en året efter. De beskriver hur gamla konflikter lades åt sidan och gav plats för omtanke, social gemenskap och generositet. Så här svarar en av deltagarna i studien:
Det har blivit en annan anda i hela byn överhuvudtaget. Vi pratar mera med varandra, och man pratar med varandra på ett annorlunda sätt. Så det har varit bra. Överhuvudtaget generositeten hos människor runt omkring en, den är alltså fantastisk.
– Katastrofen kan ta fram det bästa i människor. Men det är inte alltid så, säger Rolf Lidskog.
Mindre konflikt om naturlig orsak till branden
Tidigare forskning visar att orsaken till katastrofen kan vara avgörande. Om det är naturliga orsaker kan ingen ställas till svars och riskerna för konflikt minskar. Skogbranden i Västmanland är ett undantag eftersom den startades av en gnista från en skogsmaskin i extremvärmen.
– Det kan bero på att skadorna blev relativt begränsade och definitivt mindre än man befarade i det akuta skedet. 14 000 hektar skog brann upp men få byggnader och evakuerade kunde flytta tillbaka till sina hem.
Största skogsbranden sedan 1950-talet
Skogsbranden i Västmanland bröt ut 31 juli 2014 på ett kalhygge i Surahammars kommun. Räddningsinsatsen avslutades officiellt den 11 september.
Det var den största skogsbranden i Sverige sedan 1950-talet och 14 000 hektar skog brann upp. Skogsbränderna sommaren 2018 var större tillsammans. Då brann 25 000 hektar skog upp.
Branden 2014 krävde ett dödsoffer och ungefär 70 nedbrunna eller brandskadade byggnader.
– Även om det gjordes misstag, speciellt i början, såg människor hur hårt alla jobbade för att stoppa branden, inte minst frivilligorganisationer och brandkår, och de hyllar dem i utvärderingen.
Ger biologisk mångfald
I dag är halva området naturreservat och det nya utkikstornet har lockat 36 000 besökare under de senaste 12 månaderna. Skogsbränder är bra för den biologiska mångfalden eftersom naturen får en nystart – men samtidigt är skogen saknad.
– Bärplockning, fiske, jakt och att lätt kunna ta sig ut i naturen var det som flest saknade året efter branden. Och till skillnad från många andra katastrofer är det relativt få som fått en större ekonomisk förlust, säger Rolf Lidskog.
– De som drabbas av katastrofer hörs ofta i det akuta läget och då i media, men de får sällan uttala sig när de fått lite perspektiv på händelsen. Vi följde upp dem för att få mer kunskap om vilka sociala effekter en katastrof kan ha, vilket inte minst är viktigt eftersom ett förändrat klimat bedöms leda till ökad risk för skogsbränder och stormar.
Kontakt:
Rolf Lidskog, professor i miljösociologi vid Örebro universitet, rolf.lidskog@oru.se
Det är möjligt att efterlikna blad för att skörda solenergi och därigenom lagra energi från solljus i användbara solbränslen på ett kostnadseffektivt sätt, menar kemisten Anurag Kawde vid Umeå universitet.
Konstgjord fotosyntes är en process som efterliknar den energibindande mekanism som finns i växter och gröna alger. Detta innebär att man använder solens energirika strålar för att spjälka vatten och sedan använda den energi som frigörs då vattenmolekylernas kemiska bindningar bryts.
Fotoelektroder från rost
Det är professor Johannes Messinger som startat forskningsgruppen inom området konstgjord fotosyntes vid Umeå universitetet och varit handledare åt Anurag Kawde som nu lägger fram sin avhandling efter fyra års studier.
Anurag Kawde har fokuserat på att framställa fotoelektroder från grundämnen som finns i rikliga mängder på jorden som kisel, en huvudkomponent i sand, och järnoxid (rost) för att fånga in solenergi. Sådana material är kända för att fungera som halvledande fotokatalysatorer, men inga effektiva och stabila reaktionssystem för den övergripande processen har konstruerats ännu.
– Jag visar i min avhandling att med dessa material kan spjälkningen av söt- och havsvatten nå en effektivitet på upp till 1,2 procent, säger Anurag Kawde som också utvecklat en enkel, lösningsbaserad tillverkningsprocess för fotoelektroder med grundämnen som kan förväntas vara extremt kostnadseffektiva.
För att förstå hur de nya fotoelektroderna fungerar, studerade Anurag Kawde dem i detalj – ända ner på atomnivå med hjälp av högenergiröntgenstrålning vid European Synchrotron Radiation Facility (ESRF).
Kontakt:
Anurag Kawde, Kemiska institutionen vid Umeå universitet, anurag.kawde@umu.se
Den aktuella fisködlan levde i södra Tyskland under juratiden för omkring 180 miljoner år sedan. Där simmade den knappt två meter långa reptilen i det vidsträckta hav som då täckte stora delar av dagens Europa. Knappast kunde fisködlan ana att den skulle bli föremål för historiens hittills mest omfattande och djuplodande undersökning av ett mjukvävnadsfossil. Forskarna har studerat både molekyler och cellstrukturer i vävnaderna med hjälp av ett antal laboratorier i USA, Tyskland, Japan och Sverige. Fossilet är extremt välbevarat.
– Man kan tydligt se kroppskonturen och rester av inre organ, säger geologiforskaren Johan Lindgren vid Lunds universitet.
Spektakulärt mjukvävnadsfossil. Celler, cellorganeller och ursprungliga biomolekyler har påträffats i bevarade mjukdelar hos denna fisködla som är omkring 180 miljoner år gammal. Överst ett foto (av Johan Lindgren) av det cirka 85 cm långa fossilet, som utgör halva djurets längd. Underst en teckning (av Johan Lindgren) som indikerar de delar av djuret som är bevarade.
– Fossilet är så välbevarat att vi till och med kan urskilja de olika cellagren i djurets skinn, tillägger han.
Snabb fossilisering
Johan Lindgren har lett det internationella samarbetet kring att analysera de fossila vävnaderna för att förstå vad som är bevarat och hur själva fossiliseringsprocessen gått till. Studien, som nu publiceras i tidskriften Nature, visar att fossilets mjukvävnader bland annat består av djurets skinn och underliggande späck samt rester av levern. Mjukdelarna har fossiliserats så snabbt att såväl celler som deras innehåll har bevarats.
Till och med delar av djurets ursprungliga biokemi är bevarade, exempelvis protein- och fettrester samt pigmentet eumelanin och även rester av hemoglobin från djurets blod. Hemoglobinresterna hittade man framför allt i levern.
– Det är verkligen enastående att de biomolekyler vi upptäckt så väl stämmer överens med de vävnader vi kunnat identifiera, säger Johan Lindgren.
Spänstig vävnad efter 180 miljoner år
I den aktuella studien har forskarna även lyckats påvisa att fossilet innehåller vävnader som fortfarande har kvar något av sin ursprungliga spänst. Detta trots att 180 miljoner år har förflutit sedan materialet var färskt. Forskarna lyckades nämligen på kemisk väg avlägsna mineraldelen i fossilet, det vill säga de oorganiska föreningar som en gång i tiden gjorde djurkroppen till ett förstenat fossil inbäddat i berggrunden.
– Vi upptäckte då att det finns kvar viss töjbarhet i skinnresterna, säger Johan Lindgren.
Dessutom har forskarna identifierat späck under huden. Sådan fettvävnad har hittills enbart påträffats hos nutida havslevande däggdjur och havslädersköldpaddan. Detta tyder på att fisködlorna hade en ämnesomsättning som var högre än den hos typiska reptiler idag. Dessa data kan förklara hur fisködlorna kunde ha en i det närmaste global utbredning, även i kalla hav, samt att de kunde dyka till ansenliga djup och växa så fort som de gjorde.
Avslöjar hudfärgen
Resultaten av studien visar också vilken färgteckning vuxna fisködlor hade; kroppen var mörk på ovansidan och ljus på undersidan. Denna färgteckning fungerade antingen som kamouflage eller UV-skydd, eller bådadera. Färgteckningen kan också ha bidragit till att djuren snabbare kunde värma upp sig i kalla klimat och efter långa eller djupa dyk.
Resultaten ger inte bara insikter i fisködlornas biologi, fysiologi och ekologi, utan visar även hur lite vi vet om själva fossiliseringsprocessen och vad som faktiskt kan bevaras i det fossila arkivet. Vidare bidrar resultaten med ökad kunskap om hur så kallad konvergent evolution fungerar, då fisködlorna uppvisar en intressant blandning av egenskaper som idag återfinns hos tandvalar (som delfiner och tumlare) och havslädersköldpaddan.
Fotnot:
Det vetenskapliga släktnamnet på det aktuella fossilet är Stenopterygius.
Johan Lindgren berättar om fisködlan (på engelska).
Kontakt:
Johan Lindgren, universitetslektor, Geologiska institutionen, Lunds universitet, johan.lindgren@geol.lu.se
Antalet patienter med typ 2-diabetes ökar snabbt i världen. Hjärtkärlsjukdom utgör en allvarlig komplikation till diabetes och är en vanlig dödsorsak i patientgruppen.
Diabetesläkemedlet liraglutid började användas kliniskt 2009. Det tillhör läkemedelsklassen GLP1-receptoragonister, sänker blodsockret och kan minska kroppsvikten. En tidigare klinisk studie har visat att liraglutid minskar risken för allvarliga hjärtkärlhändelser hos patienter med diabetes och etablerad hjärtkärlsjukdom eller hög hjärtkärlrisk. Det har dock varit oklart om dessa fynd också innebär att det finns positiva hjärtkärleffekter även för en bredare patientgrupp i sjukvården.
Den aktuella studien är ett samarbetsprojekt mellan forskare på Karolinska Institutet, Statens Serum Institut i Danmark, NTNU i Norge och det svenska Nationella Diabetesregistret. Resultaten är publicerade i The Lancet Diabetes & Endocrinology. Forskarna använde flera nationella register med information om läkemedelsanvändning, sjukdomar och andra data från över 46 000 patienter i Sverige och Danmark, 2010–2016.
Jämfördes med annat läkemedel
Omkring 23 000 patienter som startade liraglutidbehandling jämfördes med lika många patienter som startade behandling med ett annat diabetesläkemedel, DPP4-hämmare. Huvudutfallet i studien var allvarliga hjärtkärlhändelser, definierat som hjärtinfarkt, stroke eller död i hjärtkärlsjukdom.
Förekomsten av allvarliga hjärtkärlhändelser var 14,0 per 1v000 person-år bland patienter behandlade med liraglutid och 15,4 per 1 000 person-år bland patienter behandlade med DPP4-hämmare, en statistiskt säkerställd skillnad. Detta motsvarade fem färre hjärtkärlhändelser per 1 000 patienter som följdes över tre år.
Lägre risk för död i hjärtkärlsjukdom
Liraglutid var också kopplat till lägre risk för död i hjärtkärlsjukdom och för död oavsett underliggande orsak. Analyser av undergrupper av patienter visade att patienter med tidigare hjärtkärlsjukdom tycktes ha störst nytta av behandlingen, men denna skillnad var inte statistiskt signifikant.
– Vår studie tyder på att det finns en hjärtkärlnytta med liraglutid även för en bredare patientgrupp och ger viktig bekräftande evidens från klinisk rutinsjukvård, som vi tror är av intresse för läkemedelsmyndigheter, kliniska riktlinjer, behandlande läkare och patienter, säger Björn Pasternak, senior forskare vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet, och affilierad vid Statens Serum Institut.
Utöver Björn Pasternak, leddes studien även av Henrik Svanström, senior statistiker, och Peter Ueda, postdoktoral forskare, båda vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet.
Studien genomfördes med stöd från Hjärt-Lungfonden, Novo Nordisk Fonden, Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning och det strategiska forskningsområdet i epidemiologi vid Karolinska Institutet.
Kontakt:
Björn Pasternak, senior forskare, Institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet, bjorn.pasternak@ki.se
Transplantation av blodstamceller som isolerats från det cirkulerande blodet i kroppen eller från benmärgen, är idag en brett använd behandling vid ett antal blodsjukdomar.
När stamceller från en donator används, så kallad allogen transplantation, krävs genetisk matchning för att undvika dels avstötning och dels förhindra den allvarliga sjukdomen GVHD (Graft versus host disease). Vid transplantation av egna blodstamceller, så kallad autolog transplantation, är det inte alltid möjligt att göra en sådan matchning. Det kan bero på tidigare behandlingar eller på grund av egenskaperna hos den specifika sjukdomen som ska behandlas.
Behövs alternativa strategier Det finns alltså ett behov för alternativa strategier för att tillverka patientspecifika, transplanterbara blodstamceller i ett provrör.
För ett par år sedan lyckades forskare omvandla hudceller från möss till blodstamceller. Nu har samma forskare visat att tillvägagångssättet fungerar även med mänskliga celler.
– Hudceller är lättillgängliga och kan enkelt förökas i provrör, vilket innebär att de skulle utgöra en obegränsad källa av celler för transplantation. Blodstamceller, däremot, förlorar viktiga egenskaper när de odlas. Därför ville vi undersöka om det gick att använda hudceller och använda dem som material för att producera blodstamceller, säger Filipe Pereira, forskare vid Lunds universitet och den som lett det internationella samarbetet mellan svenska, amerikanska, ryska och portugisiska forskare.
Ändrar cellernas öde med hjälp av tre proteiner Processen tar 15 till 25 dagar och cellerna genomgår då en förvandling som liknar hur blodstamcellerna bildas under fosterutvecklingen. För att lyckas använde forskarna olika transkriptionsfaktorer, proteiner som fungerar som en sorts genreglerare, och som styr cellernas identitet.
Genom att använda samma kombination av de tre proteiner som framgångsrikt omvandlat musens hudceller till blodstamceller, kunde forskarna aktivera de gener som får hudcellerna från människa att omprogrammeras till blodstamceller.
– Det är intressant att bara tre proteiner kan åstadkomma en sådan stor förändring. Samma transkriptionsfaktorer fungerar både i människa och mus, vilket visar att deras kombinerade effekt har bevarats under evolutionen, säger Filipe Pereira.
Bilden illustrerar hur transkriptionsfaktorernas samarbete leder till omprogrammering, då en hudcell omvandlas till en blodstamcell. Transkriptionsfaktorn GATA2 är den ledande karaktären som rekryterar GFI1 och FOS. Samarbetet dem emellan innebär att hudcellsprogrammet tystas och istället aktiveras den process som leder till att hudcellerna omprogrammeras till blodstamceller. Bild: Sandeep Menon och Carlos-Filipe Pereira.
Forskarna såg även att samarbetet mellan transkriptionsfaktorerna var viktigt; tillsammans inducerar de processen som leder till att blodstamceller bildas. En av transkriptionsfaktorerna, GATA2, leder processen och är den som rekryterar de två andra spelarna till tillgängliga regioner i genomet (se illustration). Detta samarbete innebär att hudcellsprogrammet tystas och istället aktiveras den process som leder till bildandet av blodstamceller, och hudcellerna omprogrammeras då till blodstamceller. Det här är första gången som mekanismen för omprogrammering av blodstamceller har beskrivits.
Mål kunna använda vid blodsjukdomar – När vi transplanterade in de nya blodstamcellerna i möss såg vi att cellerna överlevde under tre månaders tid. Nästa steg blir att förbättra deras förmåga att återbilda blodproduktion under lång tid. Nu vet vi mycket mer om de underliggande mekanismerna i denna process, vilket underlättar för att det ska bli möjlighet i framtiden, säger Filipe Pereira.
Målet är att generera blodstamceller som i framtiden ska kunna användas kliniskt för de patienter som drabbas av blodsjukdomar, som till exempel leukemi.
– Än så länge är detta grundforskning, men det har stor potential att utvecklas till behandling. Innan vi nått ända dit lär vi oss en hel del om blodstamcellernas genetiska program.
Forskningen är finansierad med stöd av Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, National Institutes of Health (USA), Foundation for Science and Technology (Portugal).
Publikation: “Cooperative Transcription Factor Induction Mediates Hemogenic Reprogramming” Andreia M. Gomes, Ilia Kurochkin, Betty Chang, Michael Daniel, Kenneth Law, Namita Satija, Alexander Lachmann, Zichen Wang, Lino Ferreira, Avi Ma’ayan, Benjamin K. Chen, Dimitri Papatsenko, Ihor R. Lemischka, Kateri A. Moore, Carlos-Filipe Pereira.
Kontakt:
Filipe Pereira, bitr. universitetslektor, Wallenberg Molecular Medicine Fellow, Institutionen för laboratoriemedicin, Lunds universitet, filipe.pereira@med.lu.se
Trots att ungefär 90 procent av den vuxna befolkningen i Sverige är tvåspråkig är detta ett av de nyaste forskningsområdena.
– Den tvåspråkiga populationen i Sverige är väldigt unik men samtidigt dåligt representerad inom tvåspråkighetsforskning. Många deltagare som jag träffar anser inte sig vara tvåspråkiga själva och blir lite förvånad när jag säger att jag tycker att de är det, i alla fall till en viss grad, säger Marie-France Champoux-Larsson, doktorand på Mittuniversitetet som studerat detta i sin avhandling.
Halva jordens befolkning är tvåspråkig
Uppskattningsvis mer än hälften av jordens befolkning är tvåspråkig eller befinner sig i en tvåspråkig miljö. I Sverige är det ungefär 90 procent av den vuxna populationen som rapporterar kunna minst ett andraspråk tillräckligt bra för att kunna kommunicera på det språket. Det innebär att Sveriges befolkning är tvåspråkig i allra högsta grad.
I avhandlingen studeras hur fyraåringar uppfattar känslor i ansiktsuttryck, hur sex- till åttaåringar uppfattar känslor i tal, och hur vuxna uppfattar känslor i både ansiktsuttryck och i tal. Trots att dessa studier endast skrapar ytan på ett av de nyaste forskningsområden inom tvåspråkighetsforskning hittar Marie-France vissa skillnader hos tvåspråkiga.
Inte bättre eller sämre på att tolka känslor – Min forskning visar egentligen inte på att tvåspråkighet leder till bättre eller sämre perception av känslor, utan visar att tvåspråkighet kan påverka perceptionsprocessen när vi tolkar känslor hos andra. Mitt mål är inte att påbörja en debatt om huruvida tvåspråkiga är bättre eller sämre när det gäller det området. Jag vill hellre lyfta att språk och tvåspråkighet kan påverka andra aspekter av våra liv utöver just den lingvistiska aspekten, och att tvåspråkighet tar sig många former, säger Marie-France Champoux-Larsson.
Nästa steg i forskningsarbetet fokuserar på uppfattningen av känslor hos tvåspråkiga, men kommer också att titta närmare på hur beslutsfattande påverkas när det görs på ett andraspråk.
– Det är ett annat område som har mycket gemensamt med det som jag gör just nu. I vissa situationer tar vi olika beslut beroende på om vi använder vårt första- eller andraspråk. Men återigen är den svenska populationen väldigt unik så det blir spännande att se vilka effekter vi hittar här i Sverige.
Sofia Svensson har i sin avhandling studerat hur flerspråkiga elever (individer som frekvent använder två eller flera språk och har ett annat förstaspråk än svenska) i årskurs 5 skapar identiteter som flerspråkiga i gruppsamtal genom handlingar som är verbala eller icke-verbala (till exempel blickar, gester och annat kroppsspråk).
För känslor och makt
Resultaten visar att ungefär hälften av eleverna skapar identiteter som flerspråkiga i gruppsamtal om sina egna dagbokstexter, genom att de växlar mellan svenska och sitt förstaspråk eller andra språk, när de intar olika roller i samtalet. Sofia kunde se att eleverna framförallt växlade språk för att uttrycka känslor eller skaffa sig makt.
– Det kan upplevas hårt om någon ger tvingande uppmaningar. En elev kan i samtalet linda in uppmaningar genom att till exempel växla till sitt förstaspråk eller något annat språk (ofta engelska) mitt i en mening. Eleverna kan även växla språk för att uttrycka värderingar, för att ”dissa” andra eller för att undvika att de tappar ansiktet i samtalet. Växlingen mellan olika språk är dock inte så omfattande, vilket jag tror kan bero på att det fanns en svenskspråkig norm i skolan, säger Sofia.
Tre identitetsdimensioner
Eleverna instruerades att i grupper prata om sina dagsbokstexter och spela in samtalen med surfplattor. Sofia valde att inte låta lärarna vara med i gruppsamtalen eftersom de många gånger automatiskt har en ledarroll i klassrummet. Eleverna var alltså tvungna att själva organisera sig, utan någon rolltilldelning. I samtalen uppstod ofta en obalans mellan eleverna rörande mängden tal- och handlingsutrymme och de roller eleverna intog, och eleverna anpassade sig till situationen i skapandet av sina identiteter.
– Jag har studerat hur elever tillsammans skapar tre identitetsdimensioner – som kallas diskursiva, situerade och bärbara identiteter – och sett att de påverkar varandra. Diskursiva identiteter som skapas på samtalets mikronivå kan vara roller som frågeställare eller svarare. Situerade identiteter som hör samman med situationen i sig kan vara roller som ledare, ”dissare” eller spelevink, säger Sofia. Ungefär hälften av eleverna skapade också identiteter som flerspråkiga, en identitet som kan ses som bärbar, det vill säga att man bär den med sig från situation till situation men den fokuseras inte alltid.
Olika roller
Sofia Svensson hade själv arbetat som lärare i cirka 20 år innan hon påbörjade sin forskarutbildning och hon tror att hennes forskning skulle kunna vara till nytta för lärare på fältet. Obalansen som kan uppstå mellan elever i gruppsamtal kan undvikas om lärare känner till hur identiteter i form av olika roller skapas språkligt. Hur detta görs skulle kunna diskuteras med eleverna inför gruppsamtal så att de får användbara verktyg för samtalande både i skolan och i framtiden.
– Elever kan tjäna på att få byta grupper när de har gruppsamtal och grupparbeten, så att roller inte cementeras. Dessutom kan läraren tilldela eleverna roller på förhand så att de får ”testa” olika roller, avslutar Sofia.
Cancer uppstår till följd av mutationer och andra genetiska förändringar som stänger av de kontrollsystem för tillväxt som normalt är inneboende i våra celler. Nya studier betonar dock vikten av cancercellernas kommunikation med olika celltyper i den omkringliggande vävnaden, såsom bindväv, blodkärl och immunceller, för att tumören ska kunna bildas, sprida sig och motstå behandling.
Tidigare okänt hur bindväven påverkar tumörtillväxt Under utvecklingen av vissa cancerformer, till exempel cancer i bröst, lever och bukspottkörtel, stimuleras bildande av bindväv runt och i tumören. Men det har inte riktigt varit känt hur bindväven påverkar tumörtillväxten.
Tidigare studier ger stöd dels för att detta driver på spridningen av tumören eftersom blodkärlsbildning stimuleras eller att immunförsvaret dämpas. Men även hämmande effekter har studerats, vilka kan innebära att bindväven kapslar in tumören och därmed förhindrar att den sprids.
– Vi har undersökt uttrycksmönstret av gener i bindvävsceller – så kallade fibroblaster – med en känslig teknik som tillåter analys av en cell i taget. Genom att se vilka gener som är aktiva i 768 enskilda bindvävsceller från en musmodell av bröstcancer, har vi kunnat identifiera tre olika undergrupper av fibroblaster som skiljer sig åt i funktion och uppkomst, säger cancerforskaren Kristian Pietras, professor i molekylär medicin vid Lunds universitet.
Styr utvecklingen av blodkärl Den största gruppen av de bindvävsceller som forskarna hittade, styr utvecklingen av blodkärl – så kallade kärlfibroblaster. En andra grupp av bindvävsceller har till uppgift att producera bindvävsproteiner som ger tumören stadga och underlättar cellers migration. Dessa celler kallas matrixfibroblaster och har ”kidnappats” av tumören från den normala bröstvävnaden eftersom tumören växer över dem och sedan omvänder dem till att börja hjälpa till på olika vis. Slutligen fann forskarna en tredje grupp av celler, som egentligen utgörs av tumörceller som har förklätt sig till bindvävsceller.
– Det är sedan tidigare välkänt att tumörceller måste genomgå en förvandling för att få mer bindvävsliknande egenskaper för att på så sätt kunna sprida sig ut i kroppen – en process som kallas epitelial – till mesenkymal – transformation. Vi har kunnat följa hur de maligna cellerna steg för steg börjar invadera omkringliggande vävnad. Dock behövs det mer detaljerade studier för att följa deras färd hela vägen till en dottersvulst i ett annat organ, säger Michael Bartoschek som är huvudförfattare av studien.
Vävnadsprover från patienter
Genom noggranna vävnadsanalyser kunde forskarna bekräfta att de tre typerna av fibroblaster är separata celltyper som samexisterar inom olika sorters tumörer. När de undersökte betydelsen av de olika undergrupperna av bindvävsceller för prognosen av bröstcancer med hjälp av vävnadsprover, fann de att patienter som hade större mängd av kärlfibroblaster eller matrixfibroblaster i sina tumörer hade sämre prognos eftersom båda dessa celltyper påverkar utvecklingen av metastaser.
Framgångsrika försök att förhindra tumörcellernas kommunikation med omkringliggande vävnad med hjälp av läkemedel finns redan, men mer forskning behövs för att hitta bättre behandlingsstrategier med inriktning på tumörscellers kommunikation, menar forskarna bakom studien. Studien bekräftar den gamla hypotesen att det finns flera olika typer av bindvävsceller i tumörer, samt att dessa har olika ursprung. De nu aktuella rönen öppnar upp möjligheten för att utveckla läkemedel som slår ut specifika funktioner hos undergrupper av bindvävsceller för att på så sätt uppnå bättre behandlingseffekt med färre biverkningar vid bröstcancer.
– Vi är övertygade om att vi med mer kunskap om tumörens cellulära uppbyggnad och hur kommunikationen mellan olika celltyper fungerar, kommer att kunna hitta nya vägar att behandla tumörsjukdomar. Dessutom kan mått på mängden av de olika bindvävscellerna inom en tumör utvecklas för att bedöma risk för återfall hos patienter, säger Kristian Pietras.
– Jag fick idén under ett besök vid Universidad National Autónoma i Mexiko förra året. Det visade sig att deras labb redan hade all data som behövdes för att bevisa att den här nya metoden fungerade, säger Giovanni Volpe, universitetslektor vid institutionen för fysik, Göteborgs universitet.
Optiska pincetter uppfanns i slutet av 1980-talet. De kan beskrivas som ljusstrålefingrar som kan gripa tag i partiklar, atomer, molekyler, till och med bakterier och andra levande celler. Tekniken består av optisk laser med förmågan att till exempel kunna hålla fast en enda cell, utan att skada den. På så sätt går det att utföra väldigt precisa mätningar.
Lyckats förbättra mätmetoden
Utmaningen med den optiska pincetten har legat i att den optiska lasern måste kalibreras exakt. Det innebär att forskare som använder en optisk pincett behöver veta exakt vad de vill titta på, och på vilket sätt, för att kunna göra de detaljerade inställningar som krävs innan mätningarna ska börja. Med hjälp av den nya upptäckten kan tekniken bli avsevärt mycket enklare att använda.
– Vi har lyckats ta fram en mätmetod som är mer exakt, men samtidigt använder tio gånger mindre data och är hundra gånger snabbare än de metoder som finns idag. Detta betyder att metoden blir helt automatiserad och inte kräver några förinställda parametrar för att fungera, säger Giovanni Volpe.
Kan användas inom läkemedelsindustrin
Metoden innebär att den optiska pincetten nu kan flyttas ut ur fysiklaboratoriet och börja användas inom exempelvis läkemedelsforskning.
– Personligen blir jag mest exalterad av att den nya metoden gör det möjligt att studera system som inte befinner sig i jämnvikt, system som är i förändring. Vi kommer kunna mäta fenomen som vi tidigare känt till men inte kunnat se, säger Giovanni Volpe.
Optiska pincetter kommer enligt forskarna nu att kunna användas i biologiska applikationer för att mäta extremt små krafter. Metoden öppnar även upp för möjligheten att analysera så kallade extended force fields.
Laura Perez Garcia, som står som första författarnamn till den vetenskapliga artikeln i Nature Communications, har nu börjat som doktorand på institutionen för fysik vid Göteborgs universitet.
– Jag är stolt över att kunna presentera den här upptäckten. Resultatet kommer tack vare ett gott internationellt samarbete, som dessutom lett till att jag precis flyttat till Göteborg och blivit en del av Giovanni Volpes forskargrupp, säger Laura Perez Garcia.
Fakta:
Verktyget uppfanns av Arthur Ashkin och förverkligade hans science fictiondröm – att utnyttja ljusets strålningstryck för att flytta på fysiska objekt. När Arthur Ashkin lyckades få laserljus att knuffa små partiklar mot strålens mittfåra och hålla fast dem var den optiska pincetten född. Ett stort genombrott kom 1987, då Ashkin fångade levande bakterier med pincetten utan att skada dem. Omedelbart satte han igång studier av biologiska system. I dag används den optiska pincetten brett inom forskarvärlden.
Paradoxen handlar om att för att lyckas med öppen innovation så måste man dela med sig och därmed avslöja sin idé, som då riskerar att bli stulen.
Framgång kräver samarbete Det kan handla om en innovation, om bra idéer eller ett patent för en ny produkt eller process.
– Det blir mer och mer så att företag inte kan förnya sig ensamma, de behöver samarbeten för att hjälpa dem i innovationsprocessen, säger Ioana Stefan. För att skapa värde tillsammans måste man dela resurser och idéer men för att fånga värde i slutet av samarbetet så måste man också dela det värde man tillsammans uppnått.
Att dela sin idé för tidigt
Ioana säger att många gånger delar man idéer som är så tidiga i sin utveckling att de inte är möjliga att patentera. Och att det vid sådana överenskommelser är mycket svårt att vara specifik om resultatet.
– Man måste göra förutsägelser om framtiden och vi vet alla att det är mycket svårt och oavsett hur väl man försöker skydda sitt värde med de metoder som är tillgängliga, kan din partner komma undan med att stjäla din idé om den vill göra det.
Eller du har patenterat din idé, men bara i Sverige och din partner är en internationell partner och har access till andra marknader.
– Din partner kommer då att kunna reproducera ditt patent och din uppfinning i andra länder, för dessa patent är landbundna.
När produkten också är lösningen
Hon menar att den kunskap som finns inbäddad i produkten är mycket viktig för att veta vad man kan avslöja och inte, om produkten och dess lösning överlappar mycket eller väldigt lite.
För exempelvis Coca-Cola är det väldigt lite överlappning mellan lösningen (receptet) och själva produkten, så det är lätt att visa den för tänkbara partners.
– Men om du har en annan produkt, en mekanisk uppfinning, som innebär att om du visar produkten så visar du också lösningen. En sådan avslöjar man vanligen bara för en tänkbar partner efter att man har patent.
Innovationsförmedlare
Ett sätt att skydda sig, enligt henne, kan vara att involvera neutrala partners, så kallade innovationsförmedlare. Dessa matchar lösningsinnehavare med lösningssökare och de har ett stort nätverk av företag och stor erfarenhet.
– Innovationsförmedlaren blir en neutral partner som kan förmedla ett säkrare samarbete. Detta kan vara speciellt bra för mindre företag att finna en partner med ett gott rykte.
Att förstå fallgroparna
En möjlig fallgrop som hon ser är om en av parterna fokuserar för mycket på antingen att skapa värde eller att fånga värde. Om de fokuserar för mycket på att skapa värde så glömmer de att skydda den kunskap som de skapar och när de fokuserar för mycket på att fånga värde så kommer de att fokusera så mycket på att skydda sin egen kunskap att det kommer att resultera i förlorade möjligheter.
– Om du skyddar din kunskap för hårt så blir du inte öppen för nya idéer och partners och det är inte produktivt och det är definitivt ingen win-win.
Vikten av tillit
Ioana ser en moderat mängd tillit kombinerat med väldefinierade kontrakt som en möjlig lösning för att ett samarbete ska falla ut väl. Hennes forskning visar också att även rädsla för stöld kan få ett väldigt negativt utfall.
– Då litar du inte alls på din partner och vill inte dela med dig något eller signera någon överenskommelse. Så blotta rädslan kan leda till att ingen tjänar på samarbetet.
Ett exempel som hon undersökt var ett samarbete där ett större företag presenterade ett väldigt komplicerat och långt kontrakt. Det mindre företaget, som saknade juridisk expertis, fick se detta 50-sidiga kontrakt som de inte förstod och trodde att de skulle bli lurade och ville inte signera kontraktet.
– Det större företaget fick förenkla kontraktet för att vinna sin partners tillit. Poängen här är att även om det inte sker något missbruk, så kan blotta misstanken leda till att båda parterna förlorar.
Det är känt att dammet i våra hem och andra inomhusmiljöer innehåller kemiska ämnen som kan vara skadliga för människan. Kemikalierna finns i till exempel elektronik, möbler, byggnadsmaterial och ämnena kan frigöras med tiden för att sedan samlas i dammet.
Forskarna i Örebro ska nu undersöka inomhusdamm i jakt på kemikalier som innehåller halogenerna brom, klor och fluor. Det handlar om kemikalier som kan vara hormonstörande och cancerframkallande.
– Hypotesen är att det finns många sådana ämnen i vår omgivning som vi inte känner till. Vi vill ta reda på vilka dessa är.
Bränner dammet
Jakob Gustavsson ska använda en särskild metod kallad förbränningsjonkromatografi. Metoden gör det möjligt att mäta allt brom, klor och fluor som finns i dammet – utan att han specifikt behöver veta vilka kemikalier han ska söka efter.
– Enkelt uttryckt så bränner man dammet. Därefter mäts den totala mängden brom, klor och fluor i den gas som bildas. Totalmängden jämförs sedan med de kemikalier vi känner till och på så sätt får vi fram hur stor andel som är okänd för oss. I steg två handlar det om att försöka ta reda på vilka kemikalier det rör sig om för att – om de är farliga – i slutändan kanske få bort dem från marknaden, säger Jakob Gustavsson.
Kemikalier framställs i laboratorier och i industrin. Att många är okända för både allmänheten och forskare beror på att tillverkarna inte vill uppge vad de har i sina produkter. Med detta projekt hoppas forskarna kunna minska gapet mellan kända och okända ämnen i inomhusdamm.
– Välling är i sig är inte dåligt, men däremot sättet den används på. Problemet är när vällingen inte ses som en måltid utan som något extra som ges utöver annan kost, säger Bernt Alm, docent i pediatrik på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
Forskarna bakom studien har tidigare kunnat visa att välling vid sex månaders ålder kan kopplas till högt BMI (kroppsmasseindex) när barnen uppnått ett års ålder respektive ett och ett halvt. Det som nu presenteras är en studie på samma grupp barn, flera år senare.
Flera olika riskfaktorer
I uppföljningsstudien ingår 1 870 barn. Uppgifterna om dem är hämtade ur en hälso- och tillväxtstudie på barn i Halland. Deras längd och vikt har registrerats av barnhälsovården. Informationen om vad de ätit och druckit kommer från föräldrarna.
Bland femåringarna hade 11,6 procent övervikt och 2,3 procent fetma. Risken för övervikt eller fetma visade sig vara i det närmaste fördubblad (faktor 1,94) om barnen druckit välling vid tolv månaders ålder. Denna riskökning var oberoende av andra faktorer.
Exempel på andra förhållanden som ökade sannolikheten för övervikt var om föräldrarna hade låg utbildningsnivå, om de rökte och om det fanns en historik av fetma i familjen. Ärftligheten var den enskilt starkaste faktorn.
Skäl att inte använda välling
I Sverige är det vanligt att barn från sex månaders ålder dricker välling, en till fem gånger per dag. I den aktuella studien var det 85 procent av barnen som vid tolv månaders ålder hade fått välling varje dag.
Vällingen utgörs av mjölk och mjöl, och ligger näringsmässigt nära gröt. Välling är normalt berikad med vitaminer och mineraler. Liknande produkter finns på andra håll i världen, men är inte lika vanliga.
– Välling är näringsriktigt och bra och har använts under hundratals år i Sverige. Att sluta med välling är ingen universallösning, men om barnet till exempel har andra risker för övervikt, såsom ärftlighet, kanske man ska fundera på att inte använda välling, säger Bernt Alm.
– Resultaten ger stöd för att bildbaserad information om åderförkalkning kan vara en metod att bygga vidare på för att minska insjuknande och död i hjärtkärlsjukdom, säger Ulf Näslund, professor vid Umeå universitet och en av artikelns huvudförfattare.
I en studie gjordes ultraljudsundersökning av halskärlen på 3500 deltagare. Därefter delades deltagarna slumpvis in i en kontrollgrupp, som inte fick veta resultatet av ultraljudsundersökningen, och en grupp som fick veta resultatet. Graden av åderförkalkning visades genom bilder i färg om så kallad kärlålder, baserat på kärlväggens tjocklek, och som ”ett trafikljus” om eventuell förekomst av åderförkalkningsplack.
Bilderna ledde till livsstilsförändringar
En sammanvägning av alla deltagarnas olika riskfaktorer för hjärtkärlsjukdom, till exempel rökning, blodtryck och blodkolesterol, gjordes när studien startade samt vid uppföljning ett år senare. Det visade sig vid uppföljningen att gruppen som fått se ultraljudsbilderna då hade en lägre utveckling av risken för hjärtkärlsjukdom än gruppen som inte fått se bilderna. Forskarna kunde se en signifikant gynnsammare trend avseende blodtryck, blodkolesterol, vikt och midjemått än i kontrollgruppen.
– Ett av de största problemen vid förebyggande insatser mot hjärtkärlsjukdom är bristande följsamhet till råd om hälsosammare levnadsvanor och till medicinska riktlinjer om förebyggande läkemedelsbehandling. Att personer får se hur kärlen verkligen ser ut tycks underlätta övergången till hälsosammare livsstil, säger Ulf Näslund.
Studien ingår i programmet Vipviza, Västerbotten Intervention Programme – visualization of asymptomatic atherosclerosis, som är en randomiserad kontrollerad studie med drygt 3500 deltagare, som utgår från Västerbottens hälsoundersökningar. Studien är en av de större forskardrivna randomiserade interventionsstudierna inom prevention och genomförs i den ordinarie primärvården vid länets hälsocentraler.
Kontakta: Ulf Näslund, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, ulf.naslund@umu.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
