– Idag är det svårt att helt undvika saker som aktie- och fondsparande, banklån, premiepensionsval, ekonominyheter och räntesvängningar, försäkringslösningar och bankappar i telefonen med mera. Det har gjort mig intresserad av vad detta innebär för människan, förklarar Martin Holgersson som har skrivit en avhandling i företagsekonomi vid Linnéuniversitetet.
Förhållandet mellan våra liv och finansiella marknader framstår som alltmer intensivt och livsnödvändigt – mer eller mindre alla har en relation till fenomenet, menar han.
– Kärnan i min avhandling är en observationsstudie av en sparmässa som utspelade sig i Globen. De tusentals deltagarna föreföll sluta upp kring temat hur man tjänar mer pengar på sina pengar.
Martin Holgersson liknar tillställningen vid en gudstjänst.
– Den religiösa liknelsen fungerar som ett slags katalysator. Även vårt förhållande till finansiella marknader kan förstås som ett förtrollat förhållande präglat av en världsbild och en etik man förväntas följa och leva utefter.
Osäkerheten speglar tvivel inför krav vi måste anpassa oss till Martin Holgersson betonar att vi idag inte tycks ha att göra med en avförtrollad och rationell värld fri från dogmer och trosföreställningar.
– Närapå tvärtom. Jag tolkar det som att det ligger i människans natur att alltid lyfta upp något som heligt. Idag spelar växande kapital och föreställningen om samhällets framåtskridande den rollen.
Den osäkerhet som förefaller prägla vår relation till finansiella marknader handlar inte bara om ointresse, okunskap eller oförmåga att hantera finansiella göromål, menar han.
– Istället kan man förstå osäkerheten som ett tvivel inför det liv och de krav som man mer eller mindre måste anpassa sig till för att kunna leva så som man ”bör”.
Avhandlingen är skriven på ett för samhällsvetenskapen okonventionellt sätt:
– Jag har försökt att skriva och resonera på ett medryckande och lite annorlunda sätt än vad vi forskare vanligtvis gör. Jag hämtar inspiration från flera genrer och discipliner i ett försök att skapa en utmanande och meningsfull kunskap om den ekonomiska anda som färgar vårt samhälle och våra liv idag.
Evolutionsbiologin har länge haft ett fokus på historiska händelser eftersom det ansetts vara omöjligt att förutsäga framtida händelser på grund av komplexiteten hos levande organismer och inverkan av slumpmässiga mutationer eller händelser i miljön.
– Vi visar att det går att förutsäga evolution, i alla fall till viss del. Men det är väldigt mycket vi ännu inte förstår, säger Peter Lind, mikrobiolog och forskarassistent vid Umeå universitet och huvudförfattare till artikeln, som publicerats i den vetenskapliga tidskriften eLife.
Tillsammans med universitetslektor Eric Libby har han konstruerat matematiska modeller av hur olika gener samverkar för att förutsäga vissa aspekter av evolutionen och sedan jämfört förutsägelserna med vad som verkligen hände när de studerade evolutionen av bakterier i realtid i laboratoriet.
Variationer i mutationshastighet
Resultaten visar dock att variationer i mutationshastighet mellan olika gener och skillnader mellan hur bra olika mutanter är på att konkurrera med varandra också spelar stor roll för att förklara utfallet.
– Dessa aspekter är än så länge svåra att förutsäga och vi arbetar nu vidare för att se hur vi kan komma närmare en lösning på dessa problem, säger Eric Libby, matematiker och universitetslektor vid Umeå universitet och medförfattare till artikeln.
Studerar hur bakterier anpassar sig
Genom att låta bakterier anpassa sig till en ny miljö i laboratoriet kan forskarna studera evolution i realtid och fördelaktiga mutationer identifieras med hjälp av nya tekniker för att läsa av DNA-koden. Forskarteamet använde sig av bakterien Pseudomonas fluorescens i dessa studier.
Till exempel kan forskarna förutsäga vilka gener som kommer mutera för att överproducera en signalmolekyl för bildande av en biofilm. Biofilm är ett aggregat av mikroorganismer och mutanter som överproducerar extracellulära substanser, som utgör en viktig del av biofilmen, har ökad motståndskraft mot antibiotika och är vanliga hos vissa sjukdomsframkallande bakterier.
– Förhoppningen är att vi någon gång i framtiden kommer kunna förutsäga de evolutionära processer som ligger till grund för till exempel utveckling av antibiotikaresistens, nya infektionssjukdomar och cancer, säger Peter Lind.
Kontakt:
Peter Lind, Forskarassistent på Institutionen för molekylärbiologi, Umeå universitet, peter.lind@umu.se
– Vi visar alldeles för få och alldeles för stereotypa bilder av äldre och det bidrar till vi förlorar empatin. Men om vi visade mer av äldre, som de människor de är, då skulle vi känna mer engagemang och förståelse också för livsfasen som gammal, säger Karin Lövgren, lektor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Högskolan i Gävle. Hon forskar om hur äldre syns i populärkulturen och om vad populärkultur och medier kan säga oss om hur samhället ser på äldre och åldrande.
– Vem får synas och vem får höras och i vilka sammanhang? Det har betydelse för hur vi uppfattar och ser på åldrande, säger Karin Lövgren.
I populärkultur som behandlar klimakteriet framställs kvinnors kvinnlighet och sexualitet som knuten till förmågan att bli gravid.
–Trots att det ju egentligen inte finns något sådant samband. För många är det istället skönt att slippa oroa sig för en oönskad graviditet.
I tv-serier framställs kvinnor med ett tidigare ”bäst-före-datum” än män, medan män gestaltas som trovärdiga partners högt upp i åldrarna.
Kvinnors åldrande skildras som något främmande och skrämmande. Kvinnor blir arga– bindgalna – när de är i klimakteriet. Karin Lövgren ser ett mönster. Tidigare under livet har kvinnornas ilska förklarats med: ”Har du mens eller?” ”Har du PMS?” När kvinnor blir äldre – då är det klimakteriet.
– TV-serierna anspelar på att det är tabu för kvinnor att vara arga.
Äldre blir osynliga
Karin Lövgren konstaterar att det inte finns så många TV-serier där äldre personer är huvudpersoner. Äldre blir bokstavligen osynliga i medierna. Men det skiljer sig mellan könen.
– Kvinnor tillskrivs mycket av sitt sociala värde utifrån sitt utseende, medan män har fått det utifrån prestationer och handlande. Detta gör att äldre kvinnor syns minst i medierna.
Nu börjar det komma TV-serier och filmer riktade till en äldre målgrupp. Marknaden är intresserad av det ”grå kapitalet”. Samtidigt konstaterar hon att de kvinnor som lyfts fram som förebilder alla är väldigt smala och ser väldigt unga ut.
– Man beundrar dem, inte tack vare deras ålder utan trots deras ålder. Förväntningarna om att kvinnor ska disciplinera sina kroppar, fortsätta att banta och att tänka på sitt yttre, sträcker sig högre upp i åldrarna nu.
Det kommer också flera böcker om klimakteriet. Karin Lövgren ser en förklaring i att en stor grupp journalister – och läsare – nu är på väg in i klimakteriet. Men det handlar också om att tabun kring mens och klimakteriet börjat ifrågasättas.
– Att forska om hur äldre gestaltas i medierna är angeläget, inte minst i dag då vi räknar med att allt fler kommer att leva allt längre.
Kontakt:
Karin Lövgren, lektor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Högskolan i Gävle, karin.lovgren@hig.se
Dagens gentester kan inte förutsäga vilken träning du får bäst resultat av, trots att testförsäljarna hävdar det. Däremot kan en personlig tränare ge skräddarsydda råd. I framtiden kan dock nya, bärbara mätmetoder och bättre gentester komma att förbättra råden.
Våra kroppar svarar olika på samma träning. I studier av till exempel konditionsträning i sex veckor ökar syreupptagningsförmågan hos en del av försökspersonerna betydligt, hos andra lite grann och hos några inte alls. Även hälsoeffekterna varierar, som hur mycket träningen påverkar blodtryck, blodfetter och blodsockerkontroll.
Ofta räcker det att prova sig fram för att upptäcka vilken träning som ger önskat resultat. Sajten FYSS.se, sjukvårdens handbok för fysisk aktivitet, ger allmänna råd till hela befolkningen om att kombinera konditionsträning med styrketräning (se faktaruta). På nätet kan man också hitta olika träningsprogram.
Träningsrekommendationer för vuxna
Konditionsträning som ökar puls och andning i minst 150 minuter per vecka.
Muskelstärkande fysisk aktivitet minst två gånger per vecka för flertalet av kroppens stora muskelgrupper.
Äldre över 65 år bör även träna balans.
Källa: FYSS
– Men de beaktar inte individuella förutsättningar, såsom en knäskada eller sömnstörning. Man kan riskera överträning och skador om man följer sådana program slaviskt, säger Jessica Norrbom, doktor i fysiologi och forskare vid Karolinska Institutet.
Däremot kan man få ett mer anpassat träningsprogram av en tränare, till exempel på ett gym. Träningsråden bygger på flera delar: motionärens mål med träningen, till exempel att öka muskelmassan eller stärka skelettet, vilka träningsformer man gillar och en analys av ens rörelsemönster. Även omkringliggande faktorer beaktas, som hur mycket man rör på sig under arbetsdagen och fritiden, sömn, och ens sociala livssituation.
– Återhämtning är också viktigt och behöver anpassas efter individuella behov. Träning är trots allt en form av stress för kroppen, säger Jessica Norrbom.
Nya mätmetoder kan ge bättre råd
Elitidrottares tränare lär känna idrottarens reaktioner ingående och kan anpassa träningen i detalj. Att råda en vanlig motionär som går till ett gym ett par gånger i veckan är svårare, eftersom tränaren inte lär känna motionärens respons lika noga. Inom idrotten används också olika mätningar, till exempel pulsklocka och aktivitetsmätare med GPS. Även vanliga motionärer använder ibland sådana mätningar, men de saknar oftast kunskap och en erfaren tränares tolkning av resultaten.
– Om vi vet mer om hur individen beter sig, kan råden anpassas efter det. Om en person tränar hårt tre gånger i veckan, men sitter mycket under arbetsdagen, blir rådet inte att träna ett pass till utan att få in mer vardagsmotion, medan en person som rör sig mycket under arbetsdagen bör få rådet att lägga till något tuffare träningspass, säger Mikael Mattsson, doktor i fysiologi och forskare vid Karolinska Institutet och Stanford University i USA.
Han forskar bland annat om hur bärbar teknologi kan användas för att övervaka hur vi svarar på träning och hur den data som samlas in bäst börhanteras för att bli till nytta för användaren. Dagens aktivitetsmätare som sitter i armband, som Apple Watch, kan mäta puls och rörelser, såsom steg. På sikt skulle man kunna mäta även blodsocker, syremättnad i blodet och mjölksyra, men forskarna behöver först säkerställa att armbandens mätresultat är tillförlitliga.
Gener styr hälften av svaret
Ett annat sätt att förbättra individuella träningsråd vore att beakta personens biologiska förutsättningar utifrån genuppsättning. Genom studier på enäggstvillingar har man beräknat att cirka hälften av skillnaderna i hur vi svarar på träning beror på våra arvsanlag. Våra gener förekommer i olika varianter, som skiljer sig mellan olika individer och skapar olika förutsättningar. Generna styr produktionen av proteiner i en cell, till exempel proteinerna aktin och myosin som utför muskelarbetet. En effekt på proteinnivå är kopplad till motsvarande genvariant: till exempel är en viss genvariant för explosivitet mycket vanligare bland olympiska sprinteridrottare än hos andra.
Så påverkas din kropp av träning
De flesta organ påverkas av konditionsträning:
skelettmuskulaturen ökar sin energiomsättning och blodförsörjning
blodkärlen blir bättre på att vidga sig vid behov
hjärtat och dess slagvolym blir större så att vilopulsen blir lägre
blodvolymen ökar vilket också sänker vilopulsen
nivåerna av stresshormoner sjunker efter träningspasset
mängden fettvävnad minskar
senor och ledband stärks i de delar av kroppen som belastas
ledbroskens tjocklek ökar liksom mängden ledvätska
skelettet blir mer mineraliserat
fler vita blodkroppar finns beredda i lymfknutar och mjälte
det psykiska välbefinnandet ökar
Källa: Carl Johan Sundberg, professor i molekylär och tillämpad arbetsfysiologi vid Karolinska institutet.
– Resten av skillnaderna beror på omgivningsfaktorer som vi inte har säker kunskap om, men förmodligen kan det handla om till exempel epigenetik, kost, sömn, alkoholintag och stress, säger Carl Johan Sundberg, professor i molekylär och tillämpad arbetsfysiologi vid Karolinska Institutet.
För att en gen alls ska få en betydelse i kroppen behöver den komma till uttryck. Epigenetik handlar just om hur gener uttrycks (se faktaruta). Du kan till exempel ha en genvariant som ökar risken för högt blodtryck, men om du lever sunt kanske genvarianten uttrycks på en nivå som inte höjer blodtrycket.
Människan har över 20 000 gener. Än så länge vet forskarna inte exakt vilka som kan vara involverade i olika typer av träningssvar. En studie visade att konditionsträning i tolv veckor av lårmuskeln påverkade 5 000 olika så kallade metyleringsplatser på genomet, vilket i sin tur visade sig vara kopplat till uttrycket av 3 000 gener. De allra flesta egenskaper som påverkar vårt träningssvar styrs av betydligt fler gener än en: i studier har man till exempel funnit att flera hundra genvarianter påverkar hur stor ökningen i syreupptagningsförmåga blir.
Dagens gentester saknar betydelse
Idag finns flera kommersiella gentest på nätet, både svenska och utländska, som säger sig kunna berätta hur du ska träna och/eller äta. I de flesta tester ingår flera gener som förknippas med ökad risk för olika sjukdomar och ett fåtal som är kopplade till träningssvar, till exempel om man har genvarianten för explosivitet.
Så uttrycks generna
Generna kodar för ett visst protein genom tre steg:
Först aktiveras genen genom en signal från en annan position på DNA-kedjan, en promotor. Även andra delar av arvsmassan, exempelvis enhancer-regioner, kan påverka hur en viss gen aktiveras. Aktiveringen sker genom så kallad metylering, det vill säga att en kemisk molekyl som kallas metylgrupp fäster på den aktuella positionen.
Genen kopieras till motsvarande RNA-molekyl.
RNA-molekylen i sin tur ger upphov till produktion av motsvarande protein, med en viss funktion i kroppen.
– Men de bygger på tanken att enstaka gener skulle kunna förutsäga träningssvaret, men det är mer komplext än så. Testerna tittar inte på samverkan mellan olika gener, och de säger framför allt inget om genuttryck och därmed inget om vilken betydelse genvarianten har för dig i praktiken, säger Jessica Norrbom.
De tester som finns att köpa idag bygger på forskning som bara förmådde undersöka ett fåtal gener, medan man idag kan testa hela genomet. Framtida tester kommer därför att kunna säga mycket mer om vilken träning som passar varje individ.
– Testerna borde också undersöka uttrycket av gener och inte bara förekomst av genvarianter, och helst även proteinsvar, för det är ju proteinerna som utför alla funktioner i muskelcellen. Enstaka vilovärden är inte heller så intressanta, medan test före och efter ett träningspass skulle visa träningssvaret, säger Jessica Norrbom.
Text: Inna Sevelius, på uppdrag av forskning.se
– Ämnesförståelse och språkutveckling går hand i hand, säger professor Maaike Hajer. Det blir extra viktigt i abstrakta ämnen i naturvetenskap som är överfyllda av svåra begrepp. Än tydligare blir det i flerspråkiga klassrum, där eleverna inte bara ska bli duktiga på svenskan utan de ska över ytterligare barriärer för att på allvar förstå det naturvetenskapliga språket och innehållet i ämnet.
Lärares syn på språkets betydelse Forskningsprojektet där språk, läsande, skrivande och kommunikation i NO-ämnena varit i fokus, har framförallt handlat om lärarnas uppfattning och förståelse av språkets betydelse för en fungerande användning i de naturvetenskapliga ämnena i åk 7-9 i flerspråkiga klassrum. Studien har varit tvärvetenskaplig och språkdidaktiker, språkvetare och NO-didaktiker från Malmö universitet och Göteborgs universitet har varit engagerade.
Forskarna har undersökt vad som händer i olika klassrum på högstadiet i något kallat Sydskolan och Västskolan. De har observerat lektionspass, intervjuat lärare, gått igenom lektionspass och samlat in uppgifter genom ordtester. De har även prövat nya lektionsupplägg och testat en läslyftsmodul, kallad Främja elevers lärande i NO1, och lyssnat till lärares samtal när de prövat material från Skolverket om förståelse och språkliga perspektiv i NO-ämnena.
– Riktig spännande var när vi forskare intervenerade i en sjua, säger Pia Nygård Larsson. Vi fick till ett fruktbart samarbete med läraren som ändrade mycket på sin undervisning så att den blev mer språkutvecklande och engagerande för eleverna.
Vilka är då de viktigaste resultaten?
– Vi kan se att en stor andel lärare är självkritiska i studien, säger professor Anders Jakobsson. Lärarna ser brister i sin egen undervisning framförallt när det gäller kommunikation med eleverna och hur de använder språkliga begrepp. Samtidigt uttrycker lärarna att de vill och är motiverade att förbättra sin undervisning. Genom våra egna analyser vet vi forskare nu också var bristerna finns.
Forskarna ser att lärarna saknar praktiska tillämpningar och stödmaterial för att jobba språkutvecklande med sina elever.
– Vi är också delvis kritiska till den stora satsning/fortbildning som kallas Läslyftet, fortsätter Anders Jakobsson. Visst är det bra med ett kollegialt lärande, men många lärare kommer rusande till Läslyftspassen utan att vara riktigt förberedda för fortbildningen eller att de hunnit läsa in sig.
Expertkunskap i klassrummet saknas – Det som saknas är en expert in i klassrummet, säger Maaike Hajer. Det behövs alltså mer av ”hands on” och coaching i själva undervisningssituationen tillsammans med ett kollegialt lärande i exempelvis Läslyftet. Det behövs experthjälp rakt in i undervisningen.
– Att få språk- och ämnesutveckling att gå hand i hand är djupgående och rör nya sätt att tänka. En del i detta är att få eleverna att ta plats och kommunicera om ämnet även om de inte förstår alla begrepp.
Kunskaperna om resultaten i forskningsprojekt kommer nu att spridas. Förutom en vetenskaplig rapport och vetenskapliga artiklar till vetenskapssamhället görs också kompetensutvecklingsinsatser till lärare på fältet.
– Det kanske allra viktigaste är dock hur framtida lärare rustas för flerspråkiga klassrum, säger Maaike Hajer. På Malmö universitets lärarutbildning har vi därför stärkt den språkliga tråden i ämneslärarutbildningen och ställt krav på språkutvecklande metoder under senare delen av utbildningen.
En frisk person får oftast som mest influensaliknande symptom, men för en person som saknar mjälte eller har ett nedsatt immunförsvar kan sjukdomen orsaka organsvikt och sluta med döden.
Man har sedan länge känt till babesiaparasiten som är vanligt förekommande bland kor och rådjur i södra och mellersta Sverige. Veterinärer kallar ofta babesios för ”sommarsjuka”. Hos människan har sjukdomen hittills varit relativt okänd, men nya studier visar att 2,5 procent av Skånes befolkning har antikroppar mot sjukdomen och hos de har haft borrelia är siffran 16 procent.
Flera tusen fall babesia varje år
I Polen har man funnit att 27 procent av skogsarbetarna vid något tillfälle har haft infektionen. Hos boskap har sjukdomen under senare år ökat i omfattning och det finns därför även en risk att smittan ökar bland människor.
Babesia är mycket vanligare än vi tidigare trodde och vi tror att det bör vara flera tusen fall varje år i Sverige som blir smittade. Men eftersom symptomen är så vaga och sjukvårdspersonal inte vet vad de ska titta efter, så är sjukdomen underdiagnostiserad, säger Kristina Persson, forskare och docent i parasitologi vid Lunds universitet, och överläkare vid Labmedicin, Region Skåne.
Symtomen på babesia är allt från inga symtom alls till malaria-liknande feberepisoder. Vanligast är att man får influensaliknande symtom med feber, ont i kroppen och huvudvärk. I sjukdomsbilden ingår även blodfärgad urin som beror på blodkropparnas sönderfall – ofta mer synlig hos djur. Betydligt allvarligare kan förloppet bli om man saknar mjälte eller har ett nedsatt immunförsvar, då man har en helt annan risk att bli allvarligt sjuk och även dö i babesia.
Smittade via blodtransfusion
Trots att man är symptomfri, kan enstaka parasiter finnas kvar i blodet långt efter det att primärinfektionen försvunnit. Om personen är blodgivare kan dessa parasiter då överföras i blodtransfusionen och orsaka sjukdom hos mottagaren.
– I USA har man känt till sjukdomen längre med över 2000 fall varje år och flera hundra patienter har smittats via blodtransfusion. I Nordöstra delen av landet screenar man därför varenda blodpåse för babesia. Eftersom det numera är anmälningsplikt för sjukdomen hittar man fler och fler fall varje år och kurvan pekar spikrakt uppåt.
Genom att stryka ut blod på ett glas och titta efter parasiterna i ett mikroskop kan man fastställa babesia, men det här är ingenting som görs rutinmässigt. Kristina Persson efterfrågar en större medvetenhet inom sjukvården:
– Man har inte kunskapen inom sjukvården – och framför allt – det man inte letar efter det hittar man inte heller. Även om det blir för dyrt att screena varenda blodtransfusion, så borde det finnas en mycket större medvetenhet om någon får feber efter en transfusion – på så sätt kan man upptäcka sjukdomen direkt, avslutar Kristina Persson.
Om studien
Studien inom parsitologi är forskarinitierad. Antal patienter i studien var 283, med en grupp som haft Borrelia, och en grupp friska frivilliga.
Hepatocyter är de celler i levern som är ansvariga för avgiftningen av blodet och utgör ungefär 80 procent av leverns volym. Dessa leverceller används ofta i laboratorieexperiment, till exempel när det handlar om läkemedelsupptag, metabolism eller toxicitet. Oftast har forskare dock inte tillgång till färska isolerade mänskliga leverceller eftersom de endast kan prepareras i högspecialiserade laboratorier. För att kunna ha dem till hands när de behövs använder forskarna djupfrysta celler. Tyvärr tar däggdjursceller ofta skada av att frysas och tinas.
– Stressen kopplad till att isoleras och frysas tär hårt på hepatocyterna och många av cellerna är alltför skadade för att kunna återhämta sig efter upptining. När alltför många celler är skadade blir de i stort sett oanvändbara i laboratoriet, säger Magnus Ölander doktorand i läkemedelsformuleringsgruppen vid Uppsala universitet som leds av professor Per Artursson.
Räddade från frysstadiet
Forskargruppen använde masspektrometri för att jämföra uttrycket i tusentals proteiner i skadade och friska leverceller. De fann att skadan involverade apoptos, en kontrollerad form av celldöd.
– I våra vidare analyser kunde vi se att de skadade cellerna oftast var i de tidigare stadierna av apoptos. Vi tänkte att om vi kunde hitta ett sätt att tillfälligt minska på stressen så kunde vi ge cellerna en chans att återhämta sig, säger Magnus Ölander.
Forskarna behandlade levercellerna med olika stressreducerande medel och upptäckte att skadan faktiskt kunde upphävas med hjälp av en specifik apoptos-hämmare. Baserat på denna upptäckt designade de ett enkelt återställningsprotokoll som förbättrar kvaliteten hos mänskliga leverceller av sämre kvalitet. Cellerna återfår sin funktionalitet när det kommer till läkemedelsupptag, metabolism och toxicitet och kan användas i de flesta applikationer. Det här är första gången som mänskliga hepatocyter ”räddats” från frysstadiet, vilkets tidigare ansetts som ett hopplöst företag.
– En annan ny aspekt är att hämmaren bara används under en kort tid efter tining och tas sedan bort från cellerna. Tack vare detta återfår cellerna sin känslighet för toxiska substanser som verkar genom apoptos. Vi tror att vårt protokoll kan öka tillgången på mänskliga hepatocyter av bra kvalitet dramatiskt, eftersom det finns gott om hepatocyter av sämre kvalitet nedfrusna på laboratorier över hela världen. Vår upptäckt kommer att ge forskningssamhället bättre tillgång till dessa viktiga celler. Det är möjligt att vårt protokoll går att använda också till andra frysta celltyper, men det återstår att undersöka, säger Magnus Ölander.
– Vi kan se att symtomen minskade och livskvaliteten ökade för kvinnor som använde mobilappen, säger Emma Nyström, ST-läkare i Brunflo och doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet.
I en randomiserad kontrollerad studie jämfördes en grupp kvinnor med ansträngningsinkontinens som tränade med appen Tät® med en kontrollgrupp som inte fick någon behandling. Efter tre månader utvärderades resultatet bland de 121 kvinnor som besvarade uppföljningen.
Mindre läckage
Det visade sig att de som hade använt appen hade fått både mindre läckage och bättre livskvalitet. Sedan analyserades data vidare för att se om några lyckats bättre än andra. Man fann då att de som hade högre förväntningar på behandlingsresultatet, som höll vikten och blev starkare i bäckenbotten också upplevde att urinläckaget hade blivit mycket bättre.
Urininkontinens är vanligt framförallt hos kvinnor. Många av dem söker inte vård för sina besvär. E-hälsa har visat sig kunna sänka barriärerna och vara ett nytt kostnadseffektivt sätt att nå ut med effektiv behandling till många. Därför utvecklades mobilappen Tät® inom forskningsprojektet Tät.nu vid Umeå universitet.
– Det finns en del skam kring urinläckage och ibland har man annat i livet som känns viktigare vilket kan vara skäl till att många inte söker hjälp. Därför kan en app vara ett lättillgängligt hjälpmedel som man alltid kan bära med sig och som ger ett enkelt men värdefullt stöd till bäckenbottenträning, säger Emma Nyström.
Fri att ladda ner
Appen Tät® är nu fritt tillgänglig och kan laddas ned gratis av vem som helst. Hittills har appen laddats ner över 55 000 gånger Man får vid nedladdning välja om man vill besvara några frågor för att forskarna ska kunna följa hur det går för appanvändarna.
Av dem som hade urininkontinens vid nedladdning av appen besvarade 14 procent en uppföljande enkät. Två tredjedelar av dessa angav då att de förbättrats och 29 procent hade blivit mycket eller väldigt mycket bättre. Användare med läckage vid ansträngning rapporterade förbättring i större utsträckning, liksom de som använt appen och bäckenbottentränat minst varje vecka.
– Vi har visat hur proteinet nestin reglerar kommunikationen med stamcellerna, som i sin tur styr nybildningen av nervceller. Det är viktigt att förstå hur det fungerar för att på sikt kunna stimulera hjärnans funktioner, exempelvis för ett bättre resultat av rehabilitering och bättre funktionsåterkomst efter en stroke, säger Ulrika Wilhelmsson, forskare och förstaförfattare till artikeln.
Att nybildning av nervceller i hjärnans hippocampus är kopplat till mer effektiv inlärning är väl känt. Likaså kopplingen mellan god inlärningsförmåga och att tidigare förvärvade minnen faller bort. Processen är som starkast under uppväxten men sker också i den vuxna hjärnan.
I hippocampus finns proteinet nestin både i de neurala stamcellerna och i en del av astrocyterna, celler i hjärnan som reglerar många av nervcellernas funktioner. I de studier på vuxna möss som gjorts av forskargruppen på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet visade det sig att proteinet nestin stod för en avgörande påverkan av de signaler som astrocyter skickar till neurala stamceller om att bilda nya nervceller.
Oväntad reglering Med hjälp av genetisk modifierade möss kunde forskarna visa på den viktiga rollen för nestin i astrocyter för att hämma nybildningen av nervceller från stamcellerna i hippocampus. En indirekt och oväntad reglering, eftersom nestin också finns i stamcellerna. Men våra resultat visar klart att avsaknad av nestin i själva stamcellerna inte påverkar nybildningen av nervceller, konstaterar professor Milos Pekny, som leder forskargruppen.
Astrocyter i rött och grönt, med små områden i gult där enskilda astrocyters domäner överlappar varandra. En enda astrocyt kan nå miljontals nervcellskopplingar i människans hjärna. Bilden är från tidigare studie av Milos Pekny och Marcela Pekna i Physiological Reviews.
De vuxna mössen som saknade nestin visade både ökat antal nybildade nervceller i hippocampus och ett försämrat långtidsminne.
Nestin tillhör gruppen proteiner som bildar så kallade nanofilament eller intermediära filament, en del av cellens skelett. Dessa proteiner fungerar även som cellens kriscentral vid olika påfrestningar, som sker till exempel när celler utsätts för syrebrist eller andra sjukliga förändringar i deras omgivning. Därmed blir de också intressanta måltavlor för utveckling av nya medicinska behandlingar av många sjukdomar i hjärnan och ryggmärgen.
Bättre behandlingssvar
Studien, som gjorts i samarbete med forskargrupper i Finland, Kanada och Slovenien, ringar in nestinets roll i astrocyterna, cellerna som allt mer kan betraktas som ”hjärnans egen hjärna”, både i den friska och den sjuka hjärnan.
– Vi arbetar utefter hypotesen att modulering av nivåerna av nestin samt GFAP och vimentin från samma grupp av proteiner i astrocyter kan vara ett tillvägagångssätt att förbättra hjärnans plasticitet och behandlingssvar vid stroke, neurotrauma eller neurodegenerativa sjukdomar, säger Milos Pekny.
Landningen på baksidan av månen är den första någonsin och IRF:s instrument är det andra svenska instrumentet som landar på månen. För 50 år sedan under Apollo-programmet användes svenska Hasselbladskameror.
Instrumentet Advanced Small Analyzer for Neutrals (ASAN) har utvecklats och byggts av IRF i Kiruna i samarbete med det kinesiska nationella rymdforskningscentret NSSC. ASAN är ett litet instrument som kan göra stora upptäckter. Instrumentet undersöker hur strömmen av laddade partiklar från solen växelverkar med månytan och är monterat på en rover som förflyttar sig på månen. Det möjliggör mätningar på flera olika ställen av månytan. Forskarna hoppas att mätningarna kan ge dem ledtrådar om var vattnet på månen kommer ifrån.
Advanced Small Analyzer for Neutrals (ASAN)
– Den lyckade landningen av instrumentet betyder att Sverige är tillbaka på månen och det känns så klart väldigt stort. Nu ska instrumentet genomgå en rad olika kontroller och sedan driftsättas. Före den 11 februari förväntas ASAN ha levererat sina första data”, säger IRF:s forskare Martin Wieser som är ansvarig för instrumentet.
Att lyckas landa på månens baksida är komplext eftersom att baksidan inte är synlig från jorden som måste kunna kommunicera med rymdsonden. I somras skickade därför Kina upp en satellit som kommunicerar med rymdsonden i en bana 65 000 kilometer från månen.
Även efter landningen finns utmaningar för Chang’E-4. Rovern drivs av solpaneler och är därför beroende av dagsljus och tillräckligt med energi från solen för att fungera. När solen går ner blir det kallt och månnatten varar i två hela veckor.
– Nätterna är särskilt svåra på månen. Instrumentet är monterat i en värmeisolerad låda som är öppen dagtid och stängd nattetid på grund av den stränga kylan. Både rovern och vårt instrument är specialdesignade för att klara de extrema förhållandena. Vi håller tummarna för att alla system kommer att fungera.”, säger Martin Wieser.
Instrumentet ASAN är ett samarbete mellan IRF, som utvecklat, byggt och testat instrumentet, och det kinesiska nationella rymdforskningscentret NSSC som ansvarar för integrationen av instrumentet på rovern och också sköter driften.
Kontakt:
Martin Wieser, forskare vid IRF och ansvarig för ASAN. martin.wieser@irf.se
– Resultaten talar för att det inte finns någon anledning att tveka att sätta in antidepressiv medicin till äldre med hänsyn till fallrisken. Om den antidepressiva behandlingen är effektiv skulle risken för fallolyckor tvärtom kunna minska, säger Jon Brännström, doktorand vid Umeå universitet.
Idag varnar Socialstyrelsen och Läkemedelsverket för att skriva ut antidepressiva läkemedel till äldre med fallrisk. Skälet är att man i tidigare studier har sett samband mellan antidepressiv medicin och fallolyckor med frakturer. De studierna har dock inte gjort skillnad på vad som är orsak och vad som är verkan.
I en studie vid Umeå har forskarna följt ut alla svenskar över 65 år som hämtade ut antidepressiva läkemedel mellan år 2006 och 2011. Det jämfördes sedan med personer i motsvarande ålder som inte använde antidepressiva läkemedel under perioden.
Depressionen ökar fallrisken
Forskarna fann att de som senare fick antidepressiva läkemedel råkade ut för mer än dubbelt så många höftfrakturer redan innan de hade påbörjat den antidepressiva behandlingen. Flest höftfrakturer inträffade två till fyra veckor innan personerna började ta antidepressiv medicin. Sambandet var likadant i alla åldersgrupper oavsett kön och för alla typer av antidepressiva läkemedel. Det kunde alltså omöjligt vara den antidepressiva medicinen som orsakade ökningen av fallolyckorna.
– Orsaken kan vara både att personer som får antidepressiv medicin har flera andra bakomliggande sjukdomar och att depression i sig ökar risken för fallolyckor. Även om detta är en observationsstudie som inte visar direkta orsakssamband, antyder resultaten att det inte är befogat att låta äldre gå med obehandlad depression av rädsla för frakturer, säger Jon Brännström.
Kontakt:
Jon Brännström, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering/Geriatrik, jon.brannstrom@umu.se
Forskare från bland annat Naturhistoriska riksmuseet och Uppsala universitet har jämfört arvsmassan hos nu levande djur med prover som samlades in för 100 år sedan. Antalet individer har minskat med 80 procent de senaste årtiondena.
– Vi såg att den genetiska mångfalden i den östliga låglandsgorillan har försämrats kraftigt under bara några få generationer, säger Tom van der Valk, doktorand vid institutionen för ekologi och genetik, Uppsala universitet.
Många djur har minskat i antal det senaste århundradet och forskare har länge varit oroade att denna minskning har lett till en försämrad genetisk mångfald, ökad inavel och en ansamling av skadliga mutationer. Trots att detta kan leda till en ännu större risk för utdöende har studier av förändringar i genetisk livsduglighet varit svåra att utföra.
Den kraftiga minskningen av antalet östliga låglandsgorillor, som lever i Kongo-Kinshasa, beror på tjuvjakt och förändringar i livsmiljön. Resultaten från jämförelsen mellan historiska och nutida gorillor visar att minskningen har lett till ökad inavel och en försämrad genetisk variation. Minskningen i variation betyder att den östliga låglandsgorillan sannolikt har försämrad förmåga att anpassa sig till framtida sjukdomsutbrott och miljöförändringar.
Sammanväxta fingrar och tår
Forskarna har också upptäckt ett flertal sannolikt skadliga mutationer som har ökat i frekvens under de senaste 4-5 generationerna då populationen har minskat i storlek. Vissa av dessa mutationer hittades i gener som påverkar sjukdomsmotstånd och fertilitet hos hanar. Forskarna hittade också en ökning i mutationer som lett till nedsatt funktion i gener kopplade till utvecklingen av fingrar och tår, något som troligen förklarar varför en del nutida gorillor har fingrar och tår som är sammanväxta. Däremot upptäckte forskarna inte några stora förändringar i arvsmassan hos den närbesläktade bergsgorillan, vilket tyder på att dess genetiska livsduglighet har varit stabil de senaste 100 åren.
– Att sådana skadliga mutationer ökat i antal betonar verkligen behovet av att stoppa den pågående populationsminskningen hos den östliga låglandsgorillan, säger Love Dalén, professor vid Naturhistoriska riksmuseet.
Svaret på varför den östliga låglandsgorillan har påverkats mer jämfört med bergsgorillan kan ligga i deras historia. Den östliga låglandsgorillan ökade kraftigt i antal för ungefär 5 000 – 10 000 år sedan medan bergsgorillan har varit sällsynt i flera tusen år. Den låga populationsstorleken kan ha gjort att det naturliga urvalet sorterat bort skadliga mutationer innan antalet bergsgorillor började minska under 1900-talet.
– Vår studie visar att historiska prover från museer ger en unik möjlighet att övervaka förändringar i den genetiska statusen för utrotningshotade arter, säger Dr. Katerina Guschanski, forskare vid institutionen för ekologi och genetik, Uppsala universitet.
Sedan 20 år tillbaka vet vi att universum utvidgar sig allt snabbare med tiden. Förklaringen är en mörk energi som finns överallt i universum och skjuter på expansionen. Att förstå vad denna mörka energi är för någonting är en av den fundamentala fysikens allra största gåtor.
Hoppet har länge stått till att strängteorin skall ge svaret. Enligt strängteorin består all materia av små svängande strängar. Teorin kräver också att det finns fler rumsdimensioner än de tre vi känner till vardags. Sedan femton år tillbaka finns det modeller inom strängteorin som man menat kan ge upphov till mörk energi. De har dock utsatts för allt hårdare kritik och flera forskare hävdar nu att ingen av de hittills föreslagna modellerna fungerar.
Universum ryms på bubblans rand
I en artikel publicerad i Physical Review Letters föreslår forskarna ett nytt sätt att konstruera ett universum med mörk energi, där vårt universum rider på en expanderande bubbla i en extra dimension. Hela vårt universum ryms på randen av den expanderande bubblan. All materia som finns i vårt universum svarar mot ändpunkterna på strängar som sträcker sig ut i den extra dimensionen. Forskarna visar också att expanderande bubblor av detta slag kan skapas inom ramen för strängteorin. Man kan tänka sig att det finns fler bubblor än vår som svarar mot andra universa.
Uppsalaforskarnas modell ger en ny och annorlunda bild av universums skapelse och framtida öde, samtidigt som den kan bana väg för metoder att testa strängteorin.
Det är sedan tidigare känt att tundran förbuskats av lövfällande buskar som till exempel dvärgbjörk och olika videarter.
– Under tjugo år har det pratats om detta, men i begreppet förbuskning har forskare enbart fokuserat på lövfällande buskar och utelämnat det vintergröna riset. Och dessa kan ha en annan effekt på ekosystemen, säger Robert Björk, forskare vid institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet.
Har expanderat på tundran
Genom nya studier, som nu presenteras i den vetenskapliga tidskriften Journal of Ecology, visar forskarna att det vintergröna risen, under en femtonårstid, kraftigt expanderat på tundran i fjällvärlden.
– Vi har sedan tittat på andra forskningsstudier som visar detsamma, men det har inte lagts någon tonvikt vid de iakttagelserna. Analyserna har enbart koncentrerat sig på de lövfällande buskarna. Flera av dessa studier har funnit att uppvärmningen av det arktiska klimatet är en av de bakomliggande orsakerna till ökningen av de vintergröna risen.
Vad Göteborgsforskarna nu ytterligare sätter fokus på är att renbetet också kan vara en viktig del i samspelet mellan olika buskars möjlighet att expandera.
– Att det vintergröna risen ska öka på grund av klimatförändringen strider mot rådande grundläggande teorier. Vintergrönt ris anses vara stresstolerant och ska reagera långsamt vid förändrade miljöförhållanden som klimatförändring leder till.
Vintergrönt ris kan lagra mer kol
Det vintergröna risen kan dessutom lagra mer kol i marken än de lövfällande buskarna. Det beror på att risens rötter lever i en unik symbios med svampens rottrådar (ericoid mykorrhiza). Det förekommer alltså ett ömsesidigt utbyte mellan växt och svamp. Svampen får kol och energi från växten och växten får tillbaka vatten och näringsämnen, som kväve och fosfor.
– Kollegor i Uppsala och Skottland har sett att i skogsmarker, där vi har en dominans av det vintergröna riset, är kolinlagringen i marken större och även utflödet av koldioxid mindre. Och det är ju bra för miljön och klimatet.
Lövfällande buskar, som dvärgbjörk, lagrar däremot mindre kol och kväve och har ett högre utsläpp av koldioxid än det vintergröna riset. De döda grenarna och bladen från de lövfällande buskarna bryts dessutom ned fortare än risens.
– Vi kommer nu att undersöka om samma sak gäller för tundran generellt som för skogsmark. Enligt våra tidigare forskningsresultat från de svenska fjällen så tyder mycket på att det förhåller sig så. Men vi vill nu testa det över större delar av Arktis, säger Robert Björk.
Robert Björk, biträdande universitetslektor, institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet, GGBC, Gothenburg Global Biodiversity Centre, robert.bjork@gu.se
Bilden av de så kallade exoplaneterna börjar klarna. Carina Persson, senior forskare på Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg har precis publicerat en studie om planeten K2-216b som ligger 378 ljusår från oss.
Det är en så kallad superjord, en stenplanet som är uppbyggd ungefär som jorden, men nästan dubbelt så stor. Det skulle knappt gå att röra sig på planeten på grund av gravitationen, och det är bara en av anledningarna att inte åka dit. K2-216b har tunn atmosfär och befinner sig så nära sin stjärna att den gör ett varv runt på drygt två dagar. Även om stjärnan lyser svagare än vår sol skulle man snabbt bli stekt eftersom temperaturen på ytan är närmare 1000 grader.
– I början var det sanslöst spännande bara att visa att det finns planeter runt andra stjärnor. Därefter har det handlat mycket om att visa att planeter är vanliga. Nu är vi inne på att karakterisera planeterna, bestämma hur stora de är, vad de består av och hur deras planetsystem ser ut. Nästa steg är att hitta jordliknande planeter i jordliknande banor runt stjärnor som liknar solen, säger Carina Persson.
Att arbeta med exoplaneter har hittills handlat om att lägga samman olika typer av ledtrådar. Carina Persson kombinerar information från teleskop både i rymden och på jorden för att skapa sig en bild av planeterna långt därute.
Den ytterst lilla dipp i en stjärnas ljusstyrka när en planet passerar mellan stjärnan och oss ger information om planetens storlek. Hur stjärnan vobblar i rymden på grund av att planetens tyngdkraft drar i den ger information om massa och avstånd från stjärnan. PÅ det sätte går det att räkna ut ungefär hur exoplaneten är uppbyggd.
Jordliknande planeter i sikte
Om vi ska få fram mer information måste vi kunna observera planeterna direkt. Med dagens teknik kan vi bara se stora gasplaneter som kretsar långt ifrån sin stjärna, men vi kommer att kunna se jordlika planeter. Markus Janson på Stockholms universitet är världsledande i arbetet med att vässa verktygen.
– Man måste stänga ute stjärnans ljus och få fram ljuset som kommer från planeterna. Då kan vi få en direkt bild av planeten och även information om vad en eventuell atmosfär består av. Just nu byggs EELT (European Extremely Large Telescope) som blir världens största jordteleskop. När det är klart 2024 finns det inget som stoppar oss från att studera jordlika planeter i närbelägna stjärnsystem. Om de finns, säger Markus Janson.
Berget Cerro Amazones i den chilenska öknen, nära ESOs Paranal Observatory, där Extremely Large Telescope (ELT)byggs. Med sin 39 meter stora spegel blir det världens största teleskop. Illustrationen visar hur teleskopet ser ut när det är färdigt år 2024. Bild: ESO/L. Calçada
Det är den stora frågan för exoplanetforskarna just nu: Om de finns. Hur vanligt är det med en planet av jordens storlek som befinner sig på ungefär samma avstånd från en solliknande stjärna och har flytande vatten på ytan? Kanske är utformningen av vårt solsystem ovanligt i till exempel den bemärkelsen att vi har den stora gasplaneten Jupiter utanför oss som suger upp rymdstenar som skulle kunna hota jorden.
Svaren kommer vi snart att få. Dels via jordteleskopet EELT, men också via det europeiska satellitprojektet PLATO. Det är ett rymdteleskop som ska scanna av stora delar av himlen på jakt efter jordlika planeter. Många svenska forskare är involverade i arbetet med PLATO som kommer att skjutas upp 2026.
Mikrosatellit tar en titt på närmaste grannstjärna
Ett annat projekt är STARE. Det utvecklas av Markus Janson och hans kollegor i Stockholm med målet att det ska väljas ut som nästa stora svenska satellitprojekt. STARE är en förhållandevis billig mikrosatellit som enbart skulle titta på en av våra närmaste grannar, Alpha Centauri för att undersöka om där finns planeter i den beboeliga zonen.
– Vi vet från statistiska studier att planeter är extremt vanliga så det är väldigt sannolikt att det finns planeter i Alpha Centuari-systemet, men vi vet inte vilka egenskaper de har. Där skulle det kunna finnas jordlika planeter och de skulle kunna vara beboeliga. Men det är ju spekulationer givetvis tills vi ser efter, säger Markus Janson.
Att få fram mer fakta om exoplaneter är ett av de mest centrala forskningsområdena just nu. Inte minst för att det väcker så många följdfrågor av existentiell natur. Observationer som tyder på livsprocesser skulle väcka många frågor. Om det finns många jordlika planeter med livsprocesser därute kan man undra varför vi ännu inte ser några spår av andra civilisationer. Om jorden är väldigt ovanlig är även det ett besked med konsekvenser.
Fermis paradox
Uppkallad efter fysikern Enrico Fermi, som ställde sig frågan: var är alla? Om det finns så många planeter i galaxen och kanske flera miljoner planeter som liknar jorden, varför ser vi inte minsta tecken på att det finns avancerade civilisationer? Paradoxen har mängder av möjliga svar. Här är några:
Vi har inte tittat efter tillräckligt noga.
Intelligent liv och civilisationer är mycket ovanligt, vi är först på plan.
Avancerade civilisationer tenderar att orsaka sin egen undergång innan de sprider sig i rymden.
Vi lever i en simulering som bara handlar om en civilisation.
– Om det är bara vi – vilket ansvar! Då måste vi verkligen ta hand om livet på jorden och oss själva. Skulle det inte bara vara vi är det också oroande. Då kan det betyda att det är svårt för livet att fortsätta från den punkt där vi är nu och sprida sig i rymden. Naturligtvis är sådana här frågeställningar en drivkraft för mig att fortsätta forska, säger Carina Persson.
Stjärnan Alfa Centauri är den mest ljusstarka i ett trippelstjärnsystem. I närheten finns även stjärnan Proxima Centauri, vår närmsta granne.
Vad gör vi då om vi upptäcker en blåskimrande planet runt en annan stjärna? Det kommer knappast att leda till några expeditioner inom överskådlig tid. Det är helt enkelt för långa avstånd i rymden. Att skicka en sond till de närmaste stjärnorna i Alpha Centauri-systemet drygt fyra ljusår bort skulle ta tusentals år med dagens raketteknologi
– Med dagens teknik är det extremt svårt naturligtvis. Å andra sidan var det väldigt svårt att för hundra år sedan förutsäga vad vi kan göra idag. Det går inte att sia om vad som kommer att hända. De genombrott som behövs för att kunna göra sådana resor kan komma eller inte komma. Det är nästan omöjligt att förutspå, säger Markus Janson.
Text: Dag Kättström på uppdrag av forskning.se
Planeterna därute
Forskarna har idag karakteriserat över 4000 planeter runt andra stjärnor. Det handlar om alltifrån gigantiska gasjättar till små stenplaneter av jordens storlek; som sakta kretsar långt bort från sin stjärna eller swischar runt i dess absoluta närhet. Man har hittills endast tittat på ett mycket begränsat område av himlen, men rent statistiskt har man kunnat visa att planeter är mycket vanliga och troligen finns de runt nästan alla stjärnor. Några av de planeter vi har har karakteriserat så här långt:
Bild: Nasa
Forskarnas verktyg
Avstånden i rymden gör kartläggningen av exoplaneter till en svår uppgift. Om vår sol var lika stor som ett mynt på gatan i Stockholm, skulle den närmaste grannstjärnan Alpha Centauri i samma skala vara ett mynt i Göteborg och eventuella planeter skulle vara sandkorn i närheten. Förutom avståndet är problemet också att planeterna drunknar i sin stjärnas starka ljus. Men forskarna har hittat sätt att komma runt begränsningarna.
Transitmetoden: När en planet passerar mellan oss och sin stjärna kan vi avläsa en liten nedgång i stjärnans ljusstyrka.
Radialmetoden: När planeter rör sig runt en stjärna uppstår en liten “vobbling” i stjärnan på grund av planetens tyngdkraft. Direkt observation: Kräver kraftfulla teleskop och teknik för att stänga ute stjärnans ljus. Dessutom är det en fördel att komma ur jordens atmosfär som stör observationerna. Framtida förslag är armador av satelliter som samverkar och skapar ett virtuellt jätteteleskop. Spår av liv: Direkta observationer av exoplaneter gör det möjligt att analysera ljusspektrum. På så sätt kan man avgöra om det exempelvis finns syre i en planets atmosfär. Syre tillsammans med andra gaser som metan är ett mycket starkt tecken på att det pågår livsprocesser på planeten.
– Det har länge varit känt att hjärnan förändras vid inlärning av ett nytt språk men inte hur förhållandet mellan inlärningsförmåga och hjärnans utseende ser ut innan man lärt sig ett nytt språk, säger Mikael Roll, neurolingvist vid Lunds universitet och en av forskarna bakom studien.
Brocas område är en del av pannloben i vänster hjärnhalva som är känd för att vara inblandad i förståelsen av just grammatik. Skador i området ger upphov till Brocas afasi, som bland annat kännetecknas av problem med grammatik.
Tjockleken på hjärnbarken i motsvarande område i höger hjärnhalva var i stället relaterad till hur bra deltagarna var på att höra skillnader i tonhöjd, det vill säga språkmelodin. Språk hanteras mer av vänster hjärnhalva, medan höger hjärnhalva är mer inblandad i musikupplevelse.
Den färgade fläcken på hjärnan till vänster visar den del av Brocas område där hjärnbarkens tjocklek korrelerade med förmåga att lära sig grammatik. Till höger syns korrelationen mellan grammatisk begåvning och hjärnbarkstjocklek. Bild: Mikael Novén
Upptäckten gjordes genom att med magnetkamera mäta hjärnbarkens tjocklek på 44 testpersoner för att se vilket samband den hade med resultatet på olika språktest som de fick göra.
– Brocas områdes tjocklek förändras mycket fram till puberteten men storleken påverkas också senare i livet till exempel när man lär sig ett nytt språk, säger Mikael Roll.
I nästa steg kommer forskarna att titta på hur hjärnan förändras vid inlärning och då speciellt relationen mellan språkmelodi och grammatik.
– En ökad kunskap om vilka områden i hjärnan som är viktiga för förmågan att lära sig nya språk kan i en förlängning användas för att utveckla effektivare språkinlärningsmetoder och för att hitta hjälpmedel till människor med exempelvis afasi, säger Mikael Roll.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
