En ny sorts PFAS-ämnen har upptäckts hos vilda djur. Kemikalierna lagras i fettvävnad snarare än i blod och lever – vilket utmanar tidigare kunskap om hur PFAS sprids i djur och människor. Fynden väcker farhågor för effekter på både ekosystem och hälsa i Arktis.
En ny studie vid Stockholms universitet och Naturhistoriska riksmuseet avslöjar fem tidigare okända PFAS-ämnen hos vilda djur. De nya ämnena är högfluorerade och fettlösliga, och skiljer sig från vanliga PFAS som framför allt ansamlas i lever och blod.
Lagras i fett
De nya ämnena har hittats i späck – fettrik vävnad. Det är första gången forskare kan visa att högfluorerade PFAS kan lagras främst i fett, något som utmanar tidigare uppfattningar om hur dessa ämnen beter sig i kroppen.
– Forskningen har hittills fokuserat på en undergrupp av PFAS som är ”laddad” eller ”polär”, och därför interagerar främst med proteiner. Resultaten av den här studien visar att vi har förbisett PFAS som är neutrala och kan interagera och ackumuleras i neutrala fetter som späck, säger forskaren Mélanie Lauria, tidigare doktorand vid Institutionen för miljövetenskap, Stockholms universitet, i ett pressmeddelande.
Vävnadsprover från späckhuggare
Med hjälp av avancerad masspektrometri har forskarna analyserat vävnadsprover som tagits från späckhuggare på Grönland och i Sverige.
De nyligen identifierade föreningarna stod för upp till 75 procent av de fluorhaltiga ämnena i späck, men var inte möjliga att påvisa i levervävnad. Detta visar att de enbart interagerar med fetter.
– De här fynden tyder på att vi kan ha underskattat PFAS-belastningen hos marina däggdjur. Späck kan utgöra upp till hälften av ett marint däggdjurs kroppsmassa, så om inte hänsyn tas till PFAS-ämnen som ansamlas i fett finns risken att mätningarna missar flera ämnen i bedömningen av exponeringen, säger Jonathan Benskin, professor vid Institutionen för miljövetenskap vid Stockholms universitet.
Ekosystem kan påverkas
Forskarna menar att övervakningen bör utvidgas till att även omfatta fettlösliga PFAS, för att bättre förstå den totala exponeringen i arktiska ekosystem. Studien väcker också frågor om effekter på arter högst upp i näringskedjan– och därmed på människor i regioner där marina däggdjur ingår i kosten.
Många svenskar bekymrar sig för hur barnafödande påverkar klimatet – och hur miljöproblem kan påverka barnens liv i framtiden. Samtidigt tycks oron för klimatförändringar inte styra valet att skaffa barn, visar en studie.
Väljer vi i Sverige att skaffa färre barn på grund av oro för klimatförändringar?I årtionden har forskare debatterat miljökonsekvenserna av befolkningsstorlek och barnafödande, utan att nå enighet.
– I media har det skrivits många artiklar om människor som är så oroliga över klimatförändringarna att de väljer att inte skaffa barn. Men om detta är vanligt eller inte har inte undersökts ordentligt. Därför bestämde vi oss för att gräva djupare i den här frågan, säger Malcolm Fairbrother, professor i sociologi vid Institutet för framtidsstudier, i ett pressmeddelande.
Oro för planeten styr inte val
Forskarna kan i två opionionsundersökningar visa att många svenskar anser att miljöhänsyn bör påverka beslutet att skaffa barn. Många uttrycker oro för överbefolkning och framtida livskvalitet för barn. Samtidigt visar studien att miljöhänsyn inte har något tydligt samband med hur många barn människor faktiskt har eller planerar att skaffa.
– Generellt sett verkar svenskar hålla med om att man bör begränsa barnafödandet av miljöskäl. Vi finner dock inte tydligt att detta har någon större effekt på det egna valet att skaffa barn, säger Martin Kolk, docent i demografi.
Kan påverka framtida trender
Forskarna menar att även om miljön inte tycks påverka barnafödande för majoriteten av svenskarna, bör de utbredda uppfattningarna om sambandet mellan barn och miljöpåverkan undersökas vidare.
– Oro för miljön kan ändra samhällets normer och narrativ kring barnafödande, och därigenom potentiellt påverka framtida trender i barnafödande, och psykiskt välbefinnande hos föräldrar. Vi bör bättre förstå den oro som miljömedvetna människor kan ha när de funderar på att skaffa barn, säger Kirsti Jylhä, forskare i psykologi.
De två opinionsundersökningarna, med representativt urval, hade 8027 respektive 683 deltagare.
Brunråttorna breder ut sig i storstäderna, men nu kan deras framfart hejdas. Forskare har utvecklat en ny metod som med hjälp av ljudvågor lurar råttornas hjärna och skrämmer bort dem – helt utan att skada djuren.
Problemen med råttor ökar i svenska städer, framför allt i Stockholms, Skånes och Västra Götalands län. Det handlar om brunråttan som trivs bra i källare och avlopp. Den gnager sönder byggnader och livsmedel, men kan också sprida virus och bakterier till människor.
Reflex får råttan att fly platsen
Samtidigt som råttorna blir allt fler har lagstiftningen mot kemiska bekämpningsmedel skärpts. Men nu har forskare vid Luleå tekniska universitet utvecklat en ny metod som bekämpar råttor utan att använda gifter eller skada djuren. Genom obehagliga ljudsignaler aktiveras råttornas flyktreflex, vilket får dem att lämna platsen frivilligt.
– Vi har utvecklat ett sätt att simulera akuta hot genom ljud för råttan. Det handlar inte om volym, utan om att påverka det undermedvetna med rätt typ av signaler så att råttan flyr, säger Örjan Johansson, professor i teknisk akustik vid Luleå tekniska universitet i ett pressmeddelande.
Liknar eget varningssystem
I en forskningsstudie testades tekniken med ultraljud i ett flerbostadshus med kända råttproblem. Tester genomfördes i kontrollerade miljöer som ett rum, en korridor och en skrubb.
Ljudmönstren är designade för att aktivera råttans limbiska system – hjärnans centrum för rädsla. De efterliknar varningsljuden som råttorna själva skapar genom att gnissla tänder och toppvärdena överstiger 100 decibel på en meters avstånd. Tekniken bygger på flera års forskning inom bioakustik och ljuddesign.
– Det handlar om att lura hjärnan att tro att något farligt närmar sig, utan att det faktiskt sker. Till skillnad från enklare elektroniska avskräckare, som djur ofta vänjer sig vid, är dessa signaler designade för att skapa en reflexmässig reaktion, säger Örjan Johansson.
Fler djur reagerar på signaler
Studien ingår i en större forskningssatsning inom bioakustik där forskarna undersöker hur olika djurarter reagerar på ljud. Forskargruppen har även sett tidiga resultat på reflexmässigt flyktbeteende hos både myggor och marina däggdjur, som sälar, när de utsätts för artspecifikt utformade ljudsignaler.
– Vi ser lovande resultat hos flera arter, men råttor är de första djuren där vi kan visa vetenskapligt validerad effekt i praktiska tester. Vi arbetar nu vidare med att kartlägga exakt hur ljudsignalerna ska alstras effektivt och designas i relation till olika arters perception, säger Örjan Johansson.
Hur mycket ett spädbarn gråter styrs till stor del av generna – och det finns troligen inte så mycket föräldrarna kan göra åt det. Det visar en ny svensk tvillingstudie från Uppsala universitet och Karolinska institutet.
I en studie har forskare undersökt hur arv och miljö påverkar spädbarns gråt under de första månaderna i livet. Studien bygger på enkätsvar från föräldrar till 1 000 tvillingar i Sverige. Föräldrarna fick besvara frågor om barnens sömn, gråt och förmåga att komma till ro både när tvillingarna var två och fem månader gamla.
Gener styr gråten
Tydligast resultat syntes när forskarna analyserade hur lång tid per dag som barnen grät.
– Det vi hittade var att gråt till stor del är ärftligt, säger Charlotte Viktorsson som är postdoktor i psykologi vid Uppsala universitet i ett pressmeddelande.
Vid två månaders ålder förklarar generna cirka 50 procent av hur mycket barnen gråter. Vid fem månaders ålder förklarar generna upp till 70 procent av variationen.
– För föräldrar kan det kanske vara en tröst att veta att det främst handlar om gener och att de själva har begränsad möjlighet att påverka hur mycket barnet gråter, fortsätter Charlotte Viktorsson.
Gråt som inte kan förklaras av generna beror på det som forskarna kallar ”unik miljö” – faktorer i barnens omgivning eller livssituation som är unika för varje barn.
Bebisens ålder påverkar hur lätt eller svårt det är att komma till ro. Bild Depositphotos
Så mycket gråter spädbarn per dygn
Föräldrarna som deltog i studien fick svara på frågor om hur länge barnen grät, hur ofta de vaknade på natten och hur lång tid det tog för dem att komma till ro.
Enligt studien fanns stora individuella skillnader. Vissa barn kunde vakna upp till tio gånger per natt. Vid två månaders ålder grät bebisarna i genomsnitt 72 minuter per dygn. De vaknade 2,2 gånger per natt. Det tog cirka 20 minuter för dem att komma till ro.
Vid fem månaders ålder grät spädbarnen i genomsnitt 47 minuter per dygn och vaknade 2,1 gånger per natt. Det tog ungefär 14 minuter att komma till ro.
Miljön spelar roll för att somna
Forskarna har också analyserat hur många gånger barnen vaknade på natten. Här spelade generna mindre roll. Antalet uppvaknanden påverkas främst av miljöfaktorer, till exempel sömnrutiner och omgivningen barnet sover i.
I enkäten fick föräldrarna även ange hur lång tid det gick från att barnen lades till att de somnade.
− Hur snabbt spädbarnen kom till ro berodde primärt på miljön vid två månaders ålder, men vid fem månader hade gener fått en viss betydelse. Detta speglar den snabba utvecklingen hos spädbarn, och kan eventuellt tyda på att föräldrarnas insatser kring insomnandet kan ha störst effekt under de första månaderna, säger Charlotte Viktorsson.
Mer forskning om sömnrutiner
Det är dock svårt att dra slutsatser om vilka insatser som är effektiva utifrån den här typen av observationsstudie.
− Även om vi inte kan se vilka specifika miljöfaktorer som påverkar antalet uppvaknanden eller hur lång tid det tar för dem att komma till ro, pekar den här studien ut riktningen för kommande studier med fokus på sömnrutiner, säger Charlotte Viktorsson.
Forskarna har följt tvillingarna fram till 36 månaders ålder, vilket kommer göra det möjligt att se hur sömn och gråt utvecklas när barnen blir äldre.
Så gjordes tvillingstudien
Deltagarna rekryterades via brev som skickades till familjer med tvillingar i åldern 1–2 månader. För att kunna ringa in hur stor del av ett beteende som är genetiskt jämförde forskarna enäggstvillingar med tvåäggstvillingar.
Fördelen med att studera tvillingar är att de delar viktiga faktorer som hemmiljö, familjesituation och socioekonomisk status.
Om enäggstvillingar blir mer lika varandra än vad tvåäggstvillingarna blir i termer av en viss egenskap, till exempel hur mycket de gråter, ses det som ett uttryck för genernas betydelse för den egenskapen.
Förändrad markanvändning minskar inte bara antalet insekter – den ökar även risken för inavel bland svenska fjärilar. Särkilt hotade är fjärilar med speciella krav på sin livsmiljö. Det visar en studie vid Lunds universitet.
Förlusten av gräsmarker i södra Sverige har påverkat den genetiska variationen hos tre vanliga gräsmarksfjärilar: puktörneblåvinge, ljungblåvinge och ängsblåvinge. Särskilt utsatta är specialiserade arter som ängsblåvingen. Det visar en avhandling från Lunds universitet.
– Populationerna av ängsblåvinge är i dag mer isolerade än tidigare, vilket lett till ökad inavel och att skadliga mutationer blivit vanligare. Det här påverkar artens möjlighet att överleva på sikt, säger biologiforskaren Zachary Nolen vid Lunds universitet i ett pressmeddelande.
Naturbetesmarker är några av Sveriges mest artrika naturtyper, men deras utbredning har minskat kraftigt i takt med ett allt intensivare jordbruk och igenväxning. Detta påverkar särskilt arter som är beroende av specifika livsmiljöer, till exempel vissa fjärilar som trängs undan när marker förändras eller försvinner.
Inavel ett nytt problem
Zachary Nolens studier visar att puktörneblåvingen har klarat sig bättre än ängsblåvingen. Förklaringen är att den har behållit sin genetiska variationen tack vare bättre kontakt mellan olika populationer.
Jämförelser mellan moderna fjärilsprover och historiska museiprover visar att inavel hos ängsblåvingen är ett relativt nytt fenomen, som är kopplat till de senaste decenniernas förändrade markanvändning.
– Inavel kan vara vanligare än vi tidigare trott bland svenska gräsmarksinsekter. Genetiska data ger oss ett verktyg att identifiera vilka arter och områden som är mest sårbara, säger Zachary Nolen.
Livsmiljöer behöver återställas
Resultaten ger viktig vägledning i arbetet med att återställa naturmiljöer – i linje med EU:s nya naturrestaureringslag från 2024. Genom att återknyta fragmenterade livsmiljöer kan spridningen mellan populationer förbättras och risken för inavel minska.
– Vi behöver återställa mer sammanhängande habitat i landskapet. Det är avgörande om vi vill bevara både arterna och deras genetiska variation, säger Zachary Nolen i pressmeddelandet.
Forskare vid Katastrofmedicinskt centrum och Linköpings universitet har utvecklat en gel med levande hudceller – ett material som skulle kunna beskrivas som ”hud på spruta”. Gelen kan 3D-printas till ett transplantat och har visat lovande resultat i försök på möss. På sikt kan tekniken bli ett nytt sätt att behandla brännskador och svårläkta sår.
Hudens skyddande roll märks först vid skada och vid brännskador kan det vara livsavgörande att snabbt återställa hudbarriären.
Stora brännskador behandlas ofta med transplantation av den översta delen av huden som främst består av en enda celltyp. När endast denna del av huden transplanteras uppstår ofta kraftig ärrbildning.
Försök att återskapa läderhud
Under överhuden finns läderhuden som är ett tjockare lager med blodkärl, nerver, hårsäckar och strukturer som är viktiga för hudens funktion och elasticitet. Men att transplantera läderhuden är sällan ett alternativ eftersom ingreppet skapar ett lika stort sår som det som ska läkas.
Knäckfrågan för forskare är att skapa ny hud som inte blir ärrvävnad utan fungerande läderhud. I en studie har en lösning på problemet undersökts.
– Läderhuden är så komplicerad att vi inte kan odla den i ett labb. Vi vet inte ens alla beståndsdelar i läderhuden. Därför tänker vi, och många andra, att vi kanske kan transplantera byggstenarna och sen låta kroppen själv göra läderhuden, säger Johan Junker, forskare vid Katastrofmedicinskt centrum och docent i plastikkirurgi vid Linköpings universitet i ett pressmeddelande.
”Hud på spruta”
Bindvävsceller, fibroblaster, är den vanligaste celltypen i läderhuden och kan odlas i labb. De kan även utvecklas till specialiserade celler. Forskare låter dem växa på små porösa gelatinkulor som liknar hudens kollagen. Men i flytande form fastnar inte kulorna i såret. För att få kulorna att stanna kvar blandas de med en gel av hyaluronsyra som är ett kroppseget ämne. Med hjälp av så kallad klick-kemi binds kulor och gel ihop till en sammanhängande massa – en slags ”hud på spruta”.
– Gelen har en speciell egenskap som innebär att när den utsätts för lätt tryck så blir den lättflytande. Du kan trycka ut den genom en spruta på exempelvis ett sår, och när den kommit ut blir den geléaktig igen. Det skapar också möjligheten att 3D-printa gelen med cellerna i, säger Daniel Aili, professor i molekylär fysik vid Linköpings universitet.
Patientens egna celler odlas
I den aktuella studien har forskarna 3D-printat små puckar som placerats under huden på möss. Resultaten pekar på teknikens potential att användas för att från en minimal hudbiopsi odla patientens egna celler, som sedan 3D-printas till ett transplantat som appliceras på skadan.
– Vi ser att cellerna överlever och det är tydligt att de producerar olika ämnen som behövs för att skapa ny läderhud. Dessutom bildas blodkärl i transplantaten, vilket är viktigt för att vävnaden ska överleva i kroppen. Vi tycker att det här materialet är mycket lovande, säger Johan Junker.
Trådarna av hydrogel kan formas till mini-rör. Bild: Magnus Johansson, Linköpings universitet
Små rör för blodförsörjning
Blodkärl är avgörande för odlade vävnader och miniversioner av organ, organoider. Men hittills har bristen på blodförsörjning för transport av syre och näring till cellerna begränsat storleken på sådana vävnadsmodeller. Men forskarna vid Linköpings universitet kan vara nära en lösning. I en annan studie beskriver de hur man tillverkar trådar av hydrogel, ett material som till 98 procent består av vatten.
– Trådarna av hydrogel blir ganska elastiska, så vi kan slå knutar på dem. Vi visar också att de kan formas till mini-rör, som vi kan pumpa vätska genom eller låta blodkärlsceller växa i, säger Daniel Aili.
De så kallade minirören – eller perfuserbara flödeskanaler – kan bana väg för att skapa blodkärl i odlade vävnader som organoider.
Fästinglarver har länge ansetts ofarliga – till skillnad från vuxna fästingar som kan sprida sjukdomar som borrelia och TBE. Men pågående forskning visar att även larverna kan bära på olika smittoämnen.
Fästingen kläcks först från ägg till en liten larv som liknar en vuxen fästing, men med bara sex ben. Larven utvecklas sedan till en nymf med åtta ben, och därefter till en vuxen hona eller hane.
För att kunna utvecklas måste fästingen suga i sig blod från ett värddjur. Under dessa måltider kan den smittas av bakterier, virus eller parasiter – som sedan kan spridas vidare till nya värdar, inklusive människor.
Smittoämnen i flera stadier
Tidigare har man trott att fästinglarver inte kan vara infekterade eftersom de ännu inte sugit blod. Men preliminära resultat från en pågående studie visar att flera olika patogener, smittoämnen, faktiskt kan föras vidare från fästinghonan till ägget – och därmed även till larverna.
– Senast förra sommaren hörde jag på radion att man inte behöver vara orolig om man fått en fästinglarv på sig, något som nu kanske måste omvärderas, säger Thérese Janzén, doktor i miljövetenskap vid Södertörns högskola i ett pressmeddelande.
Fästingar i stadsmiljö
Hon ingår i en forskargrupp från Södertörns högskola som, tillsammans med Region Jönköpings län, undersökt fästingar från urbana områden i Estland och Lettland.
Ett syfte med de pågående studierna är att kartlägga hur vanligt det är med fästingar som bär på smittämnen som kan orsaka sjukdomar – något som väntas öka i takt med att ett varmare klimat gör att fästingar kan vara aktiva året runt i allt fler områden.
Förutom att ha hittat flera olika patogener i fästinglarver har forskarna också sett att fästingar är vanliga i stadens grönområden. Detta bekräftar tidigare studier från Stockholms län.
Viktigt kolla kroppen
För närvarande är borrelia och TBE de vanligaste fästingöverförda sjukdomarna runt Östersjön.
– Mot TBE finns det effektiva vaccin, men inte mot borrelia. Det tar längre tid att bli infekterad av borreliabakterien än av TBE, som överförs direkt. Om man är vaccinerad mot TBE och regelbundet kontrollerar sig och tar bort fästingar inom ett dygn, är risken för att drabbas av infektioner efter ett fästingbett mycket låg. Med dessa enkla knep kan vi fortsätta att njuta av naturen, säger Thérese Janzén.
För 183 miljoner år sedan gled en jättelik storögd fisködla nästan ljudlöst genom haven – tack vare en mycket ovanlig fena. Den speciella utformningen saknar motstycke bland både nutida och utdöda havsdjur, enligt forskarna bakom fyndet.
Fisködlor, eller ichthyosaurier, var havslevande reptiler som likt dagens valar härstammar från landlevande djur. Gradvis anpassade de sig till ett liv i haven genom att utveckla fenor och strömlinjeformade, nästan delfinliknande kroppar.
Ett internationellt forskarlag har nu undersökt en nästan komplett framfena från en sju meter lång fisködla av släktet Temnodontosaurus. Fyndet kommer från juraperioden för omkring 183 miljoner år sedan.
Avancerad ljuddämpning
Den vingliknande formen, en tydligt sågtandad bakkant, ytstrukturerna och avsaknaden av ben i fenans yttre spets tyder på att det massiva djuret hade utvecklat egenskaper för att minska ljudalstring vid simning.
– Den rörde sig således nästan ljudlöst genom vattnet på ett sätt som påminner om hur dagens ugglor, vars vingfjädrar också bildar ett liknande sicksackmönster, flyger tyst när de jagar på natten, säger Johan Lindgren, forskare i paleontologi och molekylär paleobiologi vid Lunds universitet i ett pressmeddelande.
Arbetet har pågått i ungefär sex år och engagerat flera internationella forskare.
– Vi har aldrig tidigare sett så avancerade evolutionära anpassningar för ljuddämpning hos ett marint djur, vare sig nutida eller utdött, säger Johan Lindgren.
Forskare undersöker fenan vid Lunds universitet. Bild: Katrin Sachs, Lunds universitet
Bevarad mjukvävnad
Fossil med bevarad mjukvävnad har tidigare hittats hos mindre fisködlor, men den nya upptäckten är den första från en storvuxen art. Fenan är dessutom uppbyggd på ett sätt som aldrig tidigare setts hos något vattenlevande djur.
Den har en sågtandad bakkant förstärkt med stavformade mineraliseringar som forskarna valt att kalla ”kondrodermer”. Dessutom hade Temnodontosaurus de största ögonen av alla kända ryggradsdjur. Det stärker hypotesen att den havslevande reptilen jagade i mörker, antingen nattetid eller på djupa vatten.
– Första gången jag såg fossilet visste jag att det var unikt. Jag har undersökt tusentals fisködlor, men aldrig sett något liknande. Denna upptäckt kommer att förändra hur vi ser på och rekonstruerar ichthyosaurier och kanske även andra forntida marina reptiler, särskilt vad det gäller mjukvävnadsstrukturer, säger paleontologen Dean Lomax som är en världsledande expert på ichthyosaurier.
Kan inspirera till bättre ljudmiljöer
Fenan upptäcktes av en slump när forskare letade efter fossil vid ett vägbygge i Dotternhausen, Tyskland. Eftersom den övre delen saknas antar forskarna att det rör sig om en isolerad fena, som kan ha slitits loss av en större fisködlas bett.
– Det är anmärkningsvärt att vi kan rekonstruera jaktegenskaperna hos ett sedan länge utdött djur. Eftersom mänskligt alstrat undervattensljud – från sjöfart, militär sonar, seismiska undersökningar och vindkraft till havs – har negativ inverkan på dagens marina liv, kan våra fynd till och med inspirera till bygget av nya propellrar med mera, som kan minska de biologiska skadeeffekterna av mänskligt buller i den moderna marina ljudmiljön, säger Johan Lindgren.
För att minska miljöpåverkan från båtbottenfärger har särskilda spolplatser byggts i småbåtshamnar. En studie i en Göteborgshamn visar att halterna av miljöskadliga ämnen är högst nära spolplattorna. Forskarna upptäckte också att två invasiva amöbadjur etablerat sig i området.
I Sverige finns omkring 860 000 fritidsbåtar – ett av de högsta antalen i världen i förhållande till befolkningsmängden. Men småbåtshamnarna längs kusten medför även miljöproblem. De ger upphov till föroreningar i bottensediment och stillastående vatten, buller, avgaser och spridning av främmande arter.
Högre halter nära spolplatserna
I en studie har forskare vid Göteborgs universitet undersökt miljöstatusen i Hinsholmskilen, en större småbåtshamn i Göteborg. Under november 2019 togs prover från bottensediment på många platser i hamnen.
Forskarna analyserade bottensedimenten för arsenik och metaller som koppar, kadmium, zink, bly, kobolt, nickel, krom och kvicksilver.
– Resultaten visar att halterna av dessa miljöfarliga ämnen var högre i den inre delen av hamnen och allra högst var halterna närmast de platser på land där båtarna kan spolas av med högtryckstvätt, säger Irina Polovodova Asteman, maringeolog vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.
Trots föroreningarna anser forskarna att spolplatser är en bra lösning, men att reningen av spillvattnet i vissa fall behöver bli bättre för att hindra utsläpp av tungmetaller.
Invasiva amöbor i hamnen
I samband med att sedimentproven togs upp ur hamnen gjordes också en översiktlig undersökning av små djur som lever i havsbottnen, den så kallade meiofaunan. Där lever stora mängder skalförsedda amöbadjur, så kallade foraminiferer, som är mindre än en millimeter.
Även i Hinsholmskilen finns många amöbadjur i havsbottnen, bland annat två invasiva arter med ursprung i Asien, Trochammina hadai och Ammonia confertitesta.
– Den förstnämnda förökar sig snabbt, koloniserar nya områden och har på vissa platser i världen redan konkurrerat ut andra arter. Ammonia confertitesta är intressant för den har en hög kapacitet att lagra fosfor i sina celler och skulle därmed kunna motverka övergödningen vid kusten, säger Irina Polovodova Asteman.
Båda arterna har sannolikt kommit med ballastvatten till Göteborgs hamn och sedan fått skjuts in i mindre hamnar med hjälp av fritidsbåtarnas leriga ankare.
Forskare har tagit fram ett implantat som med hjälp av elektricitet kan ge råttor med ryggmärgsskador sin rörelseförmåga tillbaka. Genombrottet väcker hopp om en behandling för människor som till följd av skador på ryggmärgen har förlorat känsel och funktion i delar av kroppen.
Enligt Världshälsoorganisationen, WHO, lever runt 15 miljoner människor världen över med ryggmärgsskador. I ryggmärgen finns mängder med nervtrådar som förmedlar nervimpulser mellan hjärnan och resten av kroppen. När ryggmärgen skadas bryts därför kontakten mellan hjärnan och de delar av kroppen som ligger nedanför skadeområdet, vilket ofta leder till förlust av både känsel och funktion, och i värsta fall förlamning.
– Till skillnad från ett sår som läker av sig självt kan inte ryggmärgen läkas på egen hand. Det innebär att ryggmärgsskador är både förödande och ofta permanenta för de som drabbas, säger Maria Asplund, professor i bioelektronik på Chalmers, i ett pressmeddelande.
Forskare från Chalmers och University of Auckland i Nya Zeeland har nu skapat ett implantat som ger elektrisk stimulering i ryggmärgen. Målet är att kunna återställa rörelse och känsel hos personer med ryggmärgsskada. Forskarna har testat implantatet på råttor och beskriver resultatet som både lovande och banbrytande.
Elektricitet fick nervtrådar att växa ihop
I slutet av fosterstadiet och precis efter födseln spelar naturligt förekommande elektriska fält en viktig roll i nervsystemets utveckling, genom att de både skapar och styr tillväxten av nervvävnad längs med ryggmärgen.
För att ta fram ett implantat som efterliknar denna process använde forskarna samma slags elektriska styrsystem och testade det på råttor med ryggmärgsskador.
– Vi har utvecklat ett ultratunt implantat som kan sättas direkt på ryggmärgen, precis där skadan hade skett hos råttorna, säger Bruce Harland, senior forskare vid University of Auckland.
Implantatet ger ifrån sig en noggrant kontrollerad elektrisk ström över det skadade området.
Resultatet visar att den elektriska stimuleringen ledde till förbättrad återhämtning och att djuren fick tillbaka rörelseförmåga och känsel. Nu hoppas forskarna att behandlingen i framtiden ska kunna hjälpa människor som lider av funktions- och känselbortfall till följd av ryggmärgsskador.
– På sikt är målet att omvandla denna teknik till en medicinteknisk produkt som kan hjälpa människor vars liv är kraftigt begränsade till följd av skador på ryggmärgen, säger Maria Asplund.
Förbättrad rörelseförmåga efter fyra veckor
Till skillnad från människor kan råttor i större utsträckning läka ryggmärgsskador på egen hand. Det gjorde det möjligt för forskarna att jämföra råttornas naturliga läkning mot den läkning som framkallades genom elektrisk stimulering.
Behandlingen pågick i sammanlagt tolv veckor. Efter fyra veckor var rörelseförmågan hos de råttor som hade fått daglig behandling med elektriska fält bättre än hos dem som inte hade fått någon behandling. De råttor som fick elektrisk behandling reagerade också snabbare på mild beröring.
– Detta är en indikation på att behandlingen ledde till att både rörelse och känsel kunde återställas, säger Bruce Harland.
– En annan viktig aspekt i studien är att vi också kunde visa att behandlingen inte orsakade inflammation eller annan skada på ryggmärgen, vilket visar att den inte bara är effektiv utan också säker, säger professor Darren Svirskis, University of Auckland.
Nu ska forskarna undersöka hur behandlingsformen kan utvecklas, för att på sikt nå fram till det mest effektiva sättet att reparera ryggmärgen.
Tre decenniers forskning på 110 svenska sjöar visar att klimatförändringen påverkar ekosystemen – men effekterna ser olika ut. I norr breder plankton ut sig och nya arter har etablerat sig, medan förändringarna i söder delvis döljs av återhämtning från försurning.
En landsomfattande studie från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, visar att klimatförändringar påverkar svenska sjöars ekosystem kraftigt.
– De förändringar vi ser i sjöarna är direkt kopplade till den globala uppvärmningen. Under de 30 år som vi har undersökt sjöarna har vattentemperaturerna stigit i nästan alla, säger forskaren Richard Johnson i ett pressmeddelande från SLU.
Ekosystemen påverkas på flera sätt
Men uppvärmningen påverkar också ekosystemen indirekt genom att vattnets kemi förändras.
– Vattenkemin utgör livsmiljön för organismerna och styr både artsammansättning och näringsvävar. Habitat och biologiska samhällen i sjöar påverkas i hög grad av fysiska och kemiska processer i omgivande landskap, säger Richard Johnson.
Förändringar i sjöar beror alltså inte bara på högre temperaturer. Det rör sig ofta om ett komplext samspel mellan flera faktorer.
– Tack vare de långa tidsserierna och det stora antalet sjöar i vår studie ser vi så tydliga mönster, säger Richard Johnson.
Studien bygger på data från 110 sjöar i Sverige. Här ses en av forskarna ta prover i sjön Tuottarjaure i Jokkmokks kommun. Bild: Erik Goedkoop, SLU
Skiftande biologiska svar
Studien visar att sjöar i norra Sverige påverkas annorlunda än de i södra delarna av landet. De mest uttalade biologiska förändringarna sker i kalla, näringsfattiga sjöar i norr. Där har biomassan av växtplankton ökat, men är fördelad på färre arter. Bottenlevande djur har däremot blivit fler och mer artrika. Dessutom har nya arter, som tidigare bara fanns i varmare områden, etablerat sig.
I södra Sverige är sambanden svårare att tolka. Det beror på att effekterna av klimatförändringar delvis döljs av återhämtning från tidigare försurning.
Viktigt verktyg för förvaltning
Växtplankton och bottenfauna är känsliga indikatorer för hur ekosystemen mår, och kan därför fungera som varningssystem för klimatpåverkan. Studien visar att långsiktig miljöövervakning är avgörande för att påvisa och förstå klimatets effekter på ekosystemen, menar forskarna.
Studien bygger på över 30 års data från 110 svenska sjöar.
– Den svenska miljöövervakningen är unik i sin omfattning – och viktig även internationellt, där liknande data ofta saknas, säger forskaren Willem Goedkoop vid SLU.
På tio år har vår konsumtion av mobiltelefoner, datorer och digitala tjänster fördubblats. Bakom ökningen ligger teknisk utveckling, ökad digitalisering och sjunkande priser. Det visar en konsumtionsrapport från Göteborgs universitet.
Hushållens konsumtion av information och kommunikation har ökat kraftigt under det senaste decenniet. Under 2024 var konsumtionen uppe i 130 miljarder kronor. Det motsvarar fem procent av hushållens totala utgifter.
Bakom den ökade konsumtionen ligger teknisk utveckling och digitalisering. Efterfrågan på smarta telefoner, datorer och snabbt bredband ökar i takt med att vi använder nätet för kommunikation, spel, underhållning, sociala medier och strömmade tjänster.
– Med utvecklingen som nu sker inom AI kan vi förvänta oss en fortsatt stark ökning, säger konsumtionsforskaren Ulrika Holmberg på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet i ett pressmeddelande.
Priser på utrustning lägre
Samtidigt får konsumenterna mer för pengarna. Priserna på utrustning och tjänster har sjunkit under lång tid. Under 20 år har priserna minskat med ungefär hälften.
– Det visar hur mycket datorer och telefoner har utvecklats. Även om utrustningen har ett högre pris än tidigare modeller så kan den så mycket mer idag än för tio eller tjugo år sedan, vilket räknas som att priset har sjunkit sett till kapaciteten, det vill säga fler gigabyte per krona, säger Ulrika Holmberg.
Svag konsumtionsökning för hushållen
Årets rapport visar också att hushållens totala konsumtion ökade något under 2024. De flesta områden växte under 2024, om än svagt. Förutom information och kommunikation är det bara kategorin turisters konsumtion som når upp till minst tre procent ökning i fasta priser.
– Det har skett en svag konsumtionsökning även om det kommer att dröja ett tag innan lågkonjunkturen är över. Det vänder förmodligen ordentligt först 2026, men konsumtionen kommer att ligga på plus ända fram till dess, säger Ulrika Holmberg.
Bild: Depositphotos
Mindre konsumtion av kläder och skor
Information och kommunikation var det snabbast växande konsumtionsområdet mellan 2014 och 2024, med en ökning på 119 procent i fasta priser. I snitt har området vuxit med drygt åtta procent per år under perioden.
Under 2024 minskade dock konsumtionen inom andra områden, jämfört med 2023:
Carnacstenarna i Frankrike är ett välkänt turistmål, men när restes de egentligen? För första gången har arkeologer kunnat datera delar av stensättningen i Bretagne med större precision – och fått nya insikter om deras funktion.
I ett område som sträcker sig över tio kilometer – från Carnac och La Trinité-sur-Mer till Erdeven i departementet Morbihan – finns fler än 3 000 stående stenar. Tillsammans med Stonehenge, Menga och megalittemplen på Malta utgör de några av Europas mest kända stensättningar.
Genom ett svensk-franskt samarbete har forskare kastat nytt ljus över stenarnas ålder.
– Stensättningarna i Carnac-regionen är bland de tidigaste megalitiska monumenten i Europa och har i detta område uppförts mellan 4600 och 4300 f.Kr. Vi har också kunnat bekräfta att Morbihan-bukten utgör den äldsta megalitiska regionen i Europa, säger arkeologen Bettina Schulz Paulsson vid Göteborgs universitet i ett pressmeddelande.
Nya utgrävningar gav svar
Det var inför bygget av en 7 000 kvadratmeter stor företagspark som arkeologer genomförde en omfattande utgrävning i området Le Plasker, som gränsar till Carnac. Utgrävningen avslöjade ett stort antal tidigare okända arkeologiska strukturer.
I samband med utgrävningen har forskarna kunnat göra avancerade analyser av det funna materialet. De har använt kol-14-metoden, statistisk analys av en stor mängd dateringar samt undersökt sediment och ved.
– Tack vare närmare 50 stycken kol-14-dateringar och användningen av en Bayesiansk statistisk modellering har vi kunnat rekonstruera platsens historia med en hittills oöverträffad kronologisk precision, säger Bettina Schulz Paulsson.
Gropar finns kvar
Flera av stensättningarna dateras till perioden mellan 4600 och 4300 före vår tideräkning. De resta stenarna har visserligen avlägsnats – antingen under förhistorisk tid eller i historisk tid – men grundgroparna finns kvar. Dessa ligger i linje med härdar eller kokgropar, vilket tyder på att stensättningarna kan ha uppförts i samband med eldanläggningar.
Vad härdarna användes till – om det rörde sig om belysning, matlagning eller festligheter i samband med resningen av stenarna – är ännu inte klarlagt. Analyser av sediment och stenfragment pågår fortfarande.
På utgrävningsplatsen hittades även spår av en monumental grav från omkring 4700 före vår tideräkning. Graven är uppförd direkt ovanpå resterna av en hydda som använts av jägare och samlare.
Datering av stenarna en utmaning
De sura jordarna i Morbihan gör att organiskt material – särskilt ben – sällan bevaras, vilket länge har begränsat möjligheterna till kol-14-datering i området. Dessutom är det ofta omöjligt att bekräfta samband mellan kolfynd och själva stenresningen.
Att använda andra metoder, som OSL-datering (Optiskt stimulerad luminiscensdatering), ger ofta alltför osäkra resultat för att kunna dra tydliga slutsatser.
– Men tack vare ett tillräckligt stort antal dateringar och Bayesiansk modellering kunde vi övervinna denna utmaning, säger arkeologen Bettina Schulz Paulsson.
Forskare har olika syn på skogsbrukets klimatpåverkan – trots samma data och analysmetoder. Nu har en studie analyserat den vetenskapliga litteraturen och hittat vad oenigheten beror på. Forskarna konstaterar också att minskad avverkning är det bästa för klimatet.
Det har länge funnits en oenighet bland forskare kring skogsbrukets klimatpåverkan. Vissa kommer till slutsatsen att dagens skogsbruk, eller ett intensivare skogsbruk, är det bästa för klimatet. Andra till att minskad avverkning är bättre.
När forskare beräknar effekten av olika skogsbruksåtgärder jämför de dagens skogsbruk med ett alternativt scenario där de exempelvis ökar eller minskar gödslingen eller avverkningen. För varje scenario beräknas kolinlagringen i skogen och produkter, samt de utsläpp som undviks när produkter från skogen ersätter fossila produkter, det som kallas substitution.
– Det är komplexa beräkningar och ingen enkel sak att sätta fingret på varför man når olika resultat. Vår metod har varit att reproducera analyserna som gjorts i tidigare studier och sen tillämpa dom på ett och samma skogsområde, Gävleborgs län. Så har vi kunnat bena ut vilka antaganden som är kritiska, säger Göran Englund, professor vid Umeå universitet, i ett pressmeddelande.
Oenigheten beror på olika syn på nyttan av substitution
Forskare vid Umeå universitet, Mittuniversitetet och Sveriges lantbruksuniversitet har gjort detaljerade analyser av den vetenskapliga litteraturen om skogsbrukets klimatpåverkan.
De kom fram till att oenigheten mellan forskare beror på att de i sina studier har olika syn på nyttan av substitution och vilka skötselåtgärder som är rimliga att göra.
– Det innebar att vi kunde gå vidare och fråga vad som är en rimlig substitutionsnivå och vilka åtgärder som rimmar med dagens lagstiftning och Skogsstyrelsens rekommendationer, säger Göran Englund.
Forskarna gick vidare med att analysera vetenskapliga litteraturen om substitution och undersöka gällande lagstiftning och Skogsstyrelsens rekommendationer för vad som är en högsta acceptabel nivå för olika åtgärder – till exempel arealen som gödslas eller planteras med contortatall.
Bäst för klimatet att minska avverkning
Analyserna visar att ett intensifierat skogsbruk, med till exempel ökad gödsling och plantering av contortatall, är bra för klimatet. Men om man utgår från dagens bästa forskning och följer Skogsstyrelsens bedömningar för vad som är okej att göra i skogen, så visar det sig att minskad avverkning ger betydligt större klimatnytta, i alla fall de närmaste 150 åren.
– Studier som förespråkar ett intensifierat skogsbruk räknar med en förhållandevis stor substitutionseffekt och stora förändringar av dagens skogsbruk – ingrepp som i vissa fall bryter mot skogsvårdslagen och avviker från Skogsstyrelsens bedömningar av vad som är möjligt med hänsyn till ekonomiska, ekologiska och praktiska begränsningar. Utgår vi från dagens lagstiftning och dagens användning av skogsprodukter så ser vi att en måttlig minskning av dagens avverkningsnivå, till exempel till den vi hade 2000-2015, ger betydligt större klimatnytta än ett intensifierat skogsbruk. Här är bilden entydig, säger Göran Englund.
Testning och datorsimuleringar som tar lång tid är en utmaning när man designar nya material. En ny AI-modell kan hjälpa till att utveckla nya hållbara material snabbare.
När en ny produkt ska tas fram, oavsett om det är en innebandyklubba eller en vinge till ett vindkraftverk, så är det ofta så kallade kompositmaterial som används. Komposit innebär att det är flera olika material som blandas för att få fram de önskade egenskaperna som vikt, hållbarhet och flexibilitet i produkten.
Att designa nya kompositmaterial av hög kvalitet tar dock lång tid. Ofta genomförs både fysiska tester och detaljerade datorsimuleringar, och designen justeras efter varje misslyckat försök.
– Detta är särskilt svårt när kompositen skapas som ett vävt material, där fibrerna läggs om varandra och beter sig olika beroende på vilka krafter materialet utsätts för, säger Ehsan Ghane, doktorand på Institutionen för fysik vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.
Nu har han har tagit fram en ny AI-modell som kan göra det snabbare att ta fram nya material.
AI-modellen kräver mindre data
Det finns en utmaning för forskare när de blandar material. Även om man känner till vilka egenskaper de enskilda materialen har så är det svårt att förutse vad som kommer att hända när de blandas.
Redan i dag kan datorer utföra simuleringar för att försöka förutse de nya egenskaperna, men det kräver stora resurser till beräkningar. Ett alternativ till de omfattande beräkningarna är neurala nätverk, en sorts AI-algoritmer.
– Men dessa nätverk behöver istället stora mängder träningsdata och har svårt att extrapolera resultat (dra slutsatser utanför vad de redan känner till, reds. anm.). Jag har utvecklat en generaliserad AI-modell som inte kräver lika mycket data, säger Ehsan Ghane.
AI-modellen är redo att användas redan nu. Genom att mata in befintlig information om de material som ska ingå i kompositen så kan modellen förutse det nya kompositmaterialets hållbarhet.
Modellen kan också hjälpa till att förutse hur det nya materialet kommer att förändras och bete sig över tid.
Med hjälp av ett svenskt rymdinstrument har negativa vätejoner kunnat mätas på månens yta. Det är en partikeltyp som aldrig tidigare har observerats där.
Negativa vätejoner bildas när partiklar från solvinden, främst protoner, träffar månytan. Att forskare nu upptäckt dessa partiklar innebär nya möjligheter att studera hur månens yta blir elektriskt laddad och vad den består av.
Mätningarna av jonerna gjordes med instrumentet NILS, Negative ions on the lunar surface, som skickades till månen med den kinesiska rymdsonden Chang’E-6.
– Att finna negativa joner på månen var en otroligt spännande prestation. Mätinstrumentet NILS reste en lång väg från Kiruna med destination baksidan av månen och blev ett av de få instrument som gjort direkta mätningar av joner på månens yta, säger forskaren Romain Canu-Blot vid Institutet för rymdfysik i Kiruna i ett pressmeddelande.
Det svenska rymdinstrumentet NILS skickades från Kiruna till månens baksida. Bild: IRF
Litet instrument utforskar månen
Instrumentet har utvecklats av Institutet för rymdfysik, IRF, på uppdrag av den europeiska rymdorganisationen ESA. NILS är det första instrumentet som konstruerats för att mäta negativa joner utanför jorden.
– Den här upptäckten visar att även små mätinstrument kan leverera förstklassig vetenskap, säger Martin Wieser som är forskare vid IRF.
Med flera kommande månuppdrag och avancerade mätinstrument under utveckling hoppas forskarna vid IRF kunna avslöja fler av månens mysterier – från ytans sammansättning till hur den samspelar med rymdmiljön.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
