Snölagring är ett sätt för skidanläggningar – speciellt i landets mellersta och södra delar – att rusta för ett mildare klimat med färre snödagar.
– Den här vintern är det verkligen en aktuell fråga, när det på många håll inte ens har varit nog kallt för att det ska gå att tillverka snö, säger Nina Lintzén, snöforskare vid Luleå tekniska universitet och långloppsåkare i skidor.
Sågspån bästa isoleringen
Hon är huvudförfattare till en ny studie där olika metoder för snölagring har granskats. Med laboratorietester har forskarna undersökt hur väl bland annat bark, flis, ensilage, sågspån och textilier med olika andningsförmåga bevarar snön.
Även om en snöhög isolerats väl, smälter vanligtvis 15-30 procent av den bort till nästa säsong. Är isoleringen bristfällig försvinner betydligt mer än så.
– I dag används framför allt geotextildukar och olika träbaserade material för snölagring i Sverige. Det är lätt att få tag på och är ganska billiga material. Vår forskning visar att sågspån är väldigt bra för snölagring. Vi har faktiskt inte hittat något som är billigare eller bättre, säger Nina Lintzén.
Ensilage är icke att rekommendera
Enligt studien kan sågspån återanvändas för snölagring i flera år, men nytt sågspån är bättre vad gäller vattenavrinning och hur väl det släpper igenom fukt. Studien visar också att bark isolerar sämre än sågspån, och att ensilage inte är att rekommendera som täckmaterial för snölagring. Textildukar funkar bättre om det går att ha en luftspalt mellan snön och tygmaterialet.
Nina Lintzén har ett antal handfasta råd till skidanläggningar som vill rädda eller förlänga säsongen genom att lagra snö:
Täck snön du vill spara så tidigt som möjligt, helst innan smältningen har kommit igång.
Hitta en skyddad och gärna skuggig plats för snön du ska lagra.
Var noggrann med att smältvattnet som bildas kan rinna undan – annars riskerar du att ha is och inte snö kvar till nästa vinter.
Håll ytarean så liten som möjligt, utan att högen blir så brant att täckmaterialet ramlar av.
Snöhögens geometri spelar roll för ytsmältningen – värmen från luften påverkar mer än värmen från marken.
– Med en bra planering är det ganska enkelt att lagra snö, men många vet i dag inte hur de ska gå tillväga. Vi vill gärna nå ut med vår forskning, speciellt till mindre anläggningar, säger Nina Lintzén och fortsätter:
– Det behöver inte vara särskilt dyrt att lagra snö – kostnaderna rör främst transporter och maskiner. För att spara in på utgifterna kan alpina anläggningar vid säsongens slut skrapa ihop och lagra snö på plats i backen i väntan på nästa vinter.
Kontakt:
Nina Lintzén, biträdande universitetslektor i geoteknik vid Luleå tekniska universitet, nina.lintzen@ltu.se.
– Det finns bra tekniska hjälpmedel idag, men de används inte fullt ut. Det är lite synd, säger Antonios Tsertsidis som har genomfört en fallstudie i Örebro kommun.
Han är doktorand i informatik vid Handelshögskolan på Örebro universitet och ingår också i den tvärvetenskapliga forskarskolan Successful Ageing. Hans forskning tar avstamp i kunskapen om att vi blir allt fler äldre i Europa – och att även antalet människor som drabbas av demens beräknas öka rejält under de kommande decennierna.
Här anses tekniska hjälpmedel som kan avlasta vården och öka livskvaliteten för de demenssjuka vara ett viktigt redskap. Det kan handla om elektroniska kalendrar som påminner om när det är dags att ta medicin, appar som hjälper anhöriga att hålla kontakt med den sjuke eller användarvänliga, anpassade mobiltelefoner.
– Det kommer naturligtvis alltid att behövas mänsklig hjälp, men åtminstone i början av sjukdomsförloppet kan digitala hjälpmedel vara en hjälp i vardagen som ökar självständigheten för den som drabbas av en demenssjukdom, säger Antonios Tsertsidis.
Ojämn kunskapsnivå hos arbetsterapeuter
Han har genomfört en fallstudie i Örebro kommun och intervjuat såväl anhöriga till demenssjuka som arbetsterapeuter, biståndshandläggare och utvecklare av ny teknik. Målet var att kartlägga strukturella problem och utmaningar som finns när det gäller att tillhandahålla tekniska hjälpmedel till äldre med demens.
– En utmaning är att de anhöriga upplevde att de fick information om den teknik som finns ganska sent in i sjukdomen. Dessutom varierade informationen beroende på hur mycket kunskap den arbetsterapeut som man får träffa har, berättar Antonios Tsertsidis.
Han föreslår därför att Örebro kommun satsar på att utbilda arbetsterapeuter för att öka kunskapen om vilka digitala tekniska hjälpmedel som finns och om hur de fungerar.
Behov av tajtare samarbete
– Det skulle minska känslan av osäkerhet som många känner inför teknik och göra att fler vågade rekommendera digitala hjälpmedel till de äldre.
Antonios Tsertsidis ser också ett behov av ökad dialog mellan de olika professioner som de demenssjuka möter i sina vårdkontakter.
– Det behövs ett tajtare samarbete mellan biståndshandläggare, arbetsterapeuter och de demensteam som finns. Jag kunde konstatera att läkare tenderar att hellre skriva ut medicin än att ge information om digitala hjälpmedel. Här behövs det en större samverkan mellan professionerna – så tidigt som möjligt när man får en diagnos, säger han.
Improvisationspianisten Magda Mayas utforskar nya metoder och begrepp för att arbeta med klangfärg i relation till rum, rörelse och lyssnarens upplevelse. Detta gör hon i en avhandling genom skapandet och framförandet av en serie experimentella musikstycken.
− För mig handlar doktorsavhandlingen om att nå djupare insikt i de intima relationerna mellan instrument, rum och kropp. Den kan fungera som verktyg för improvisationsmusiker och konstnärer inom andra fält, men också som en öronöppnare för publiken, säger Magda Mayas, som disputerat vid Göteborgs universitet.
Som improvisationsmusiker spelar hon preparerat piano, eller som det ibland kallas: extended piano techniques. Det är ett experimentellt förhållningssätt där ljud skapas genom att använda föremål som exempelvis magneter, bollar eller fiskelina inuti pianot. Denna spelteknik tillåter enligt Mayas å ena sidan skapandet av en egen unik vokabulär av klanger och å andra sidan en grad av oförutsägbarhet på grund av objektens nyckfulla beteenden inuti pianokroppen. En kombination som Mayas menar är en spännande utgångspunkt för improviserande musiker.
Manipulationer av pianot skapar nya klanger
Genom dessa manipulationer av pianot förflyttas fokus från tonhöjd och harmoni till just den stora variation av klanger som uppstår. Men förutom att vidareutveckla den redan befintliga vokabulär och de system som utvecklats av experimentella pianister, som till exempel John Cage, vill Magda Mayas expandera det improviserade musikstycket till att även inkludera rum, material, rörelse och kropp, såväl som musiken.
Improvisation och komposition är inte motsatser, som ibland görs gällande, utan i Mayas fall sker en ständig växelverkan, ett komponerande i stunden, som inkluderar alla de nämnda komponenterna, inte bara den klingande musiken i sig. Grundtanken är att musik måste äga rum mellan människor, på en plats och att dessa faktorer påverkar hur klangerna orkestreras.
Klang är mer ett bara ljudet
− Med klang menas ofta ett rent ljudande fenomen men jag vill visa att den tolkningen inte är i linje med hur nutida improvisatorisk musik fungerar. Föränderliga omständigheter i rummet och i lyssnarens förutsättningar påverkar både musikerns arbete med klang och hur lyssnaren upplever den.
I sitt avhandlingsprojekt har Magda Mayas också arbetat i dialog och i experiment tillsammans med andra musiker, ingenjörer, en instrumentbyggare och en koreograf. Avhandlingen består delvis av lyssningsstudier, där Mayas med hjälp av metoder från angränsande vetenskapliga fält som akustik och musikpsykologi analyserat och kartlagt klanger som skapats med olika tekniker i olika rumsliga sammanhang.
Olika rumsliga förutsättningar
Dessutom ingår dokumentation och observationer gjorda i samband med konserter där Mayas iscensatt olika förutsättningar. Till exempel har instrument placerats på olika platser i rummet så att musikern måste röra sig på särskilda sätt. I ett annat fall har lyssnarna med hjälp av mikrofoner och flerkanaliga ljudsystem tillåtits att uppleva klanger så som de låter inne i instrumentet. Som en del av avhandlingen berättar Magda Mayas om studierna i så kallade audio papers med ljudexempel.
Samtidigt som vissa trender tyder på att insekterna blir färre finns en utbredd oro att problemen med skadeinsekter kommer att öka i framtiden. Logiken är enkel – insekter är växelvarma och borde därmed gynnas av ett varmare klimat. Att förutsäga framtidens insektsskador är dock inte helt enkelt, enligt en internationell forskargrupp från bland annat SLU och Stockholms universitet.
Att klimatet blir varmare finns det otaliga belägg för och en vanlig farhåga är att detta kommer att leda till fler insektsangrepp. Till exempel har arealen skadad fjällbjörk i norra Skandinavien ökat betydligt de senaste årtiondena, och detta kan delvis förklaras genom ökad vinteröverlevnad samt utbredning hos två fjärilsarter, mindre frostfjäril (Operopthera brumata) och fjällhöstmätare (Epirrita autumnata) – många känner till den senare under dess tidigare namn fjällbjörkmätare. De som upplevt larvernas avlövning när den pågår minns den, och effekterna syns åratal efteråt i landskapsbilden.
Svåraste arterna orsakade större skador
En internationell forskargrupp har nu studerat ett trettiotal av världens svåraste skadeinsekter och nästan alla orsakade större skador när klimatet blev varmare – precis som förväntat. Det gällde bland annat granbarkborren (Ips typographus) och havrebladlusen (Rhopalosiphum padi), som är välkända skadegörare i Sverige.
Arealen skadad fjällbjörk i norra Skandinavien har ökat de senaste årtiondena. Bild: Jakob Iglhaut
Men något överraskande kunde forskarna för över hälften av arterna hitta bevis för både ökade och minskade skador, fast i olika delar av artens utbredningsområde. Det gäller exempelvis barrlusen (Adelges tsugae), som har blivit ett allt större problem i Nordamerikas nordliga regioner, samtidigt som problemen har minskat i sydliga regioner.
Svårt att göra prognoser på framtida skador
– Det är svårt att utifrån dessa resultat göra tydliga förutsägelser och dra generella slutsatser om skador på jordbruksgrödor och skog i framtiden, säger Christer Björkman, professor vid institutionen för ekologi på SLU, som har lett studien tillsammans med Philipp Lehmann vid zoologiska institutionen på Stockholms universitet.
Det kan finnas flera orsaker till det blandade resultatet. Ökad värme kan i många fall leda till både större och mindre skador från en viss insekt.
– En orsak kan vara att arten i delar av sitt utbredningsområde redan har det så varmt att den inte kan dra nytta av ytterligare temperaturhöjning. Tvärtom kan ännu högre temperaturer leda till att insekterna inte mår bra. Därför ser man hos flera av insektsarterna att deras utbredningsområde minskar vid sydliga, redan varma, breddgrader, säger Philipp Lehmann.
Fienderna kan gynnas ännu mer av värmen
En annan anledning kan vara att de växter som skadeinsekterna äter, eller deras naturliga fiender, också påverkas av den ökande temperaturen. Till exempel kan skadeinsekterna drabbas hårt vid ökande temperatur om deras naturliga fiender – ofta rovlevande insekter – frodas ännu mer i värmen.
Variationen i hur skadeinsekter svarar på en ökad temperatur – mellan och inte minst inom arter – har betydelse även för hur vi bör tolka andra insekters upp- och nedgångar i olika delar av världen.
– Att många insekter – exempelvis flera fjärilsarter – var synnerligen vanliga i Sverige 2019 motsäger den allmänna dystopiska trend som ibland målas upp när det gäller insekternas framtid. För att göra mer realistiska förutsägelser måste man ta hänsyn till var, när och hur information har samlats in och inte överföra denna kunskap till geografiska områden och arter som inte har studerats, säger Christer Björkman.
Forskarna menar att det inte går att generalisera när det gäller hur insekter svarar på klimatförändringar. För att göra bra förutsägelser behöver enskilda arter studeras var för sig – eller åtminstone bör forskarna försöka hitta bra representanter för olika insektsgrupper.
– Om de omfattande granbarkborreangreppen i Sverige de senaste åren och härjningarna av vandringsgräshoppor i Afrika just nu är kopplade till förändringar i klimatet är svårt att säga, avslutar Christer Björkman.
Kontakt:
Christer Björkman, professor, Institutionen för ekologi; Enheten för skogsentomologi, Sveriges lantbruksuniversitet, christer.bjorkman@slu.se
Philipp Lehmann, docent, Zoologiska institutionen, Stockholms universitet philipp.lehmann@zoologi.su.se
Vetenskaplig artikel:
Complex responses of global insect pests to climate warming. (Philipp Lehmann, Tea Ammunét, Madeleine Barton, Andrea Battisti, Sanford D Eigenbrode, Jane Uhd Jepsen, Gregor Kalinkat, Seppo Neuvonen, Pekka Niemelä, John S Terblanche, Bjørn Økland, and Christer Björkman) Frontiers in Ecology and the Environment, 2020.
Avstampet för studien är tidigare forskning som visat att kvinnors klimakterieålder har stigit över tid. Frågan denna gång var om utvecklingen hållit i sig.
Trenden med stigande klimakterieålder var mycket tydligt i en studie publicerad av forskare på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet 2003. Studien baserade sig på den stora Kvinnostudien, en populationsundersökning av kvinnor i Göteborg som startade 1968.
Underlaget utgjordes av kvinnor födda 1908-1930, och det visade sig att de som var födda i slutet av perioden var äldre när de kom i klimakteriet. I genomsnitt kom klimakteriet ett år senare för varje decennium.
Ingen exakt klimakterieålder
Skälen antogs vara desamma som för kvinnors allt tidigare mensdebut, alltså bättre kost och hälsa, tillsammans med förbättrad mödravård. Signifikansen för den högre klimakterieåldern var stark och kunde inte förklaras av hormonanvändning, rökning, socialgrupp, BMI, antal födda barn eller ålder för första mens.
Kvinnostudien i Göteborg har fortsatt att undersöka 38- och 50-åriga kvinnor, senast under 2016 och 2017. I den uppföljande och nu aktuella studien har forskarna dock stött på ett problem. Hos många av de 50-åriga kvinnorna går det nämligen inte att fastställa exakt klimakterieålder.
– Vi undersökte hur många av de 50-åriga kvinnorna som fortsatt respektive slutat att menstruera, och efter 1992 menstruerade färre 50-åriga kvinnor jämfört med tidigare grupper. Det råder dock stor osäkerhet eftersom många kvinnor använder hormoner, konstaterar Kerstin Rödström, distriktsläkare, forskare vid Göteborgs universitet och studiens förstaförfattare.
Eget ansvar och kontroll
Drygt 37 procent av kvinnorna använde hormonspiral, p-piller eller annan typ av hormoner som påverkar menstruationsmängd, övergångsbesvär eller både och. I gruppen ingick också kvinnor som inte menstruerade med anledning av en underlivsoperation.
Cecilia Björkelund är distriktsläkare, professor i allmänmedicin vid Göteborgs universitet och senior författare i artikeln:
– Perioden kring övergångsåldern är numera en mycket aktiv del av kvinnors liv och studien visar att dagens kvinnor själva tar stort ansvar för och har kontroll över sin fertilitet och sitt mående under en viktig del av livet – medelåldern, säger hon.
Har demokratiska revolutioner under 1900-talet sköljt över jorden i distinkta ”vågor” som historiker hävdar? Och har verkligen inget intressant hänt inom populärmusik sedan början av 1990-talet? Det talas ibland om revolutioner inom olika områden, men ofta utan statistiska belägg.
– Revolutioner är svåra att få grepp om. Vid en nära granskning framstår de ofta som mindre än vad man först trott, och det råder ofta oenighet kring om det ens skett en revolution, säger Patrik Lindenfors, docent i zoologisk ekologi, forskare vid Institutet för framtidsstudier och en av författarna till den vetenskapliga artikeln där metoden presenteras.
Metoden togs ursprungligen fram för att identifiera stora skillnader i ljudsignaler, men kan användas på många slags statistiska dataserier av tillräcklig kvalitet. Därmed kan påståenden om ”revolutionerande förändringar” kontrolleras, beläggas – eller vederläggas.
Demokratiseringsvågorna bekräftade
Forskarna demonstrerar metoden bland annat genom att titta på demokratins utbredning. Inom historia talas det om tre ”vågor” av demokratisering. Den första med början på 1820-talet, den andra efter andra världskriget och den tredje med början 1974 som pågick till kalla kriget och in på 2000-talet. Idén med vågorna lanserades av statsvetaren Samuel Huntington 1991 men på ganska skakigt statistiskt underlag.
Forskarlaget ville se om vågorna under 1900-talet kunde skönjas i data – i det här fallet långa tidsserier med detaljerade data gällande nästan alla världens länder från det stora internationella projektet V-Dem som leds av Göteborgs universitet. Det visade sig att forskarnas metod fungerade väl: Metoden kunde urskilja kraftiga förändringar under tre perioder: 1944–1949, 1975–85 samt 1989–1996.
– Det betyder att metoden fungerar. Vi kunde också ge en mer detaljerad bild av vad förändringarna i de olika vågorna bestod av, säger Staffan Lindberg.
Detaljerna handlar om att vågen 1944–1949 främst hade att göra med förändringar i de politiska strukturerna – förekomsten av fria val och valda regeringar – medan vågen med början 1974 också innebar en betydande ökning personlig frihet, som yttrande- och mötesfrihet.
Populärmusik – inga revolutioner sedan 1990
Forskarna testade också metoden på populärmusik genom data om harmonier och ljudkaraktäristik i låtar från amerikanska topplistan ”Billboard hot 100” 1960–2010; totalt över 17 000 låtar. Tre ”revolutioner” hittades: 1968, början av 1980-talet, samt sent 1980-tal. Forskarna kunde även här ge detaljer om vad förändringarna bestod av (se mer information här).
– Det verkar ju bekräfta vad en del av oss som levt lite längre brukar säga – att inget intressant har hänt inom populärmusiken sedan början av 1990-talet, säger Patrik Lindenfors.
I studien analyseras också data om bilmodeller, flicknamnstrender, samt brottslighet.
– Metoden kan användas på många typer av dataserier vilket gör det möjligt att titta på flera delar av samhället samtidigt och upptäcka stora samhällsförändringar, säger Patrik Lindenfors.
EU får allt större makt och många berörs av de beslut som fattas i Bryssel. Det kan handla om nya villkor för företag, nya regler för kommuner eller sakfrågor som engagerar föreningslivet.
Enligt Konstitutionsutskottets och Regeringskansliets interna riktlinjer ska EU-politiken remissbehandlas i samma utsträckning som gäller för svenska lagstiftningsärenden.
Missade chanser till bättre lagstiftning
Men enligt en ny studie hämtar departementen sällan in några synpunkter innan regeringen formulerar sin politik. Dessutom har inhämtandet blivit en alltmer sällsynt företeelse över tid.
– Ofta har intressenter en viktig sak- och expertkunskap som kan bidra till bättre lagstiftning ifall deras synpunkter hörs tidigt i den politiska processen, säger Maria Strömvik, forskare i statsvetenskap vid Lunds universitet, biträdande föreståndare för Centrum för Europaforskning och rapportförfattare.
I rapporten har Maria Strömvik gått igenom 2200 ärenden som regeringen rapporterat till riksdagen inför kommande EU-beslut sedan riksdagsåret 2000/2001. Det forskarna har studerat är om och på vilket sätt departementen samrått med berörda intressenter.
Nästan inte alls numera, visar resultaten. Om någon förankring alls görs, handlar det många gånger enbart om att hämta in synpunkter från en eller några få myndigheter.
– Att departementen pratar med sina myndigheter är ju bra, men det är lite som att chefen pratar med sin sekreterare. De tillför sällan någon information om hur andra intressenter ute i samhället ser på frågorna.
Från 20 till 4 procent
Vid de tillfällen departementen trots allt haft kontakt med intressenter redogjordes ibland för vilka de talat med, men inte vad de tyckte. Eller tvärtom, att det framgick vilka åsikter intressenterna hade, men inte vilka de var.
Men det mest förvånande, anser Maria Strömvik, är den nedåtgående trenden. Ju längre tid Sverige har varit med i EU och ju mer makt som flyttats till EU-nivån, desto mer sällan förefaller regeringskansliet aktivt arbeta för att hämta in synpunkter om EU-politiken, säger hon.
Andelen frågor där det framgick att ett departement talat med andra än myndigheter och redogjorde för ståndpunkterna låg knappt på 20 procent i början av 2000-talet. Idag är siffran nere på 4 procent.
Det är en viss skillnad mellan olika departement där Statsrådsberedningen är sämst i klassen.
Tidigare forskning har visat att samhälleligt deltagande är viktigt av många olika skäl. Politiska beslut blir mer legitima, förståelsen för politiken kan öka, möjligheten till demokratiskt ansvarsutkrävande blir bättre och det går sannolikt också att hitta samhällsekonomiska vinster.
Grundlagsändring kan kanske behövas
Slutsatsen i studien är att det behövs en omtolkning av grundlagen eller till och med en grundlagsändring för att förbättra situationen.
– När Sverige gick med EU flyttade delar av den svenska lagstiftningsmakten till EU-nivån, men det beredningstvång som finns inskrivet i den svenska grundlagen ändrades märkligt nog inte, säger Maria Strömvik. Det traditionella svenska remissförförfarandet fortsatte att gälla för nationella beslut, men inte för de frågor som regeringen nu löpande beslutar om på EU-nivån. Min studie visar att detta fått klart negativa effekter för de som vill påverka Sveriges EU-politik. De släpps helt enkelt inte in i processen på samma sätt som de som vill påverka den nationella politiken.
Gräsrötter som vill påverka makten i Bryssel behöver nu inte gå omvägen via den svenska regeringen utan kan också arbeta för att få gehör för sina synpunkter genom direktkontakt med EU-kommissionen och Europaparlamentet.
Men via den vägen påverkar de normalt inte den svenska EU-politiken, påpekar Strömvik. Dessutom är regeringen fortfarande den primära ingångspunkten för mindre eller resurssvaga intressenter som inte har möjlighet att dagligen följa EU-kommissionens arbete.
Ingen stor tidsinsats
Mertiden som skulle krävas för att skicka ut EU-ärenden på remiss är marginell, enligt Maria Strömvik. Med dagens digitala verktyg behöver inte regeringens samrådsprocesser i EU-relaterade frågor nödvändigtvis vara lika tidskrävande som det traditionella svenska remissförfarandet, säger hon.
Att kalla till en hearing, eller att genomföra en online-konsultation, kan många gånger räcka väl för att regeringen ska få en överblick över olika intressenters synpunkter. EU-kommissionen arbetar löpande med webbaserade konsultationer vilket också möjliggör för alla intresserade att sedan också läsa svaren.
En sådan modell borde övervägas också av Regeringskansliet, föreslår hon.
Att tarmhormonerna GIP och GLP-1 (glucose-dependent insulinotropic peptide och glucagon-like peptide) är viktiga för insulinproduktionen i bukspottskörteln är välkänt. Det är hormoner som bildas i tarmarna när vi äter och som reglerar kroppens insulinproduktion, upptag av näringsämnen, aptit och energiutnyttjande vilket gjort dem till viktiga terapeutiska mål för att behandla högt blodsocker hos patienter med typ 2-diabetes.
Direkt stimulering av GIP-receptorn
Men behandling med läkemedel som stimulerar frisättning av GLP-1 har, utöver att de sänker blodsockret, även visat sig vara skyddande mot hjärt-kärlsjukdom.
GIP – Gastric Inhibitory Polypeptide
GIP är ett hormon i mag-tarmkanalen som består av en polypeptid med 43 aminosyror Det hämmar utsöndring av magsyra och stimulerar till frisättning av insulin.
– Nu indikerar allt fler studier att GIP och/eller direkt stimulering av GIP-receptorn tvärtom kan ha negativa kardiovaskulära effekter och leda till hjärtkärlsjukdom, säger Martin Magnusson, överläkare inom kardiologi på Skånes universitetssjukhus, docent i kardiovaskulära sjukdomar och Clinical Fellow vid Wallenberg Centre for Molecular Medicine (WCMM), Lunds universitet
Svenska och finska deltagare
I den epidemiologiska studien har forskare använt sig av data och blodprov från två stora befolkningsstudier – Malmö Kost Cancer-studien, Sverige och Botniastudien, Finland – för att studera sambandet mellan GIP- och GLP-1-nivåer och prognos för kardiovaskulär sjukdom och för tidig död.
I studien ingick 8051 individer (Malmö Kost Cancer: 3479 patienter, medelålder 72 år, 59 procent kvinnor och medeluppföljningstid 5,1 år respektive Botnia: 4572 individer, medelålder 50 år, 53 procent kvinnor och medeluppföljningstid 8,8 år). Cirka 5 procent av dessa hade diabetes.
– Resultatet visar att fysiologiskt höga nivåer av GIP var associerat med 30 procents ökad risk för död beroende på kardiovaskulär sjukdom och 20 procents ökad risk att dö i förtid oavsett orsak jämfört med dem som inte hade höga GIP-nivåer.
– Mendelska randomiseringsanalyser visade också att genetiskt förhöjt GIP var associerat med kardiovaskulär sjukdom vilket talar för att det kan finnas ett kausalt samband. GLP-1-nivåerna hade dock inget signifikant samband med dödlighet eller kardiovaskulär sjukdom, säger Martin Magnusson.
Diabetespatienter får GIP-höjande läkemedel
Martin Magnusson betonar att fynden är mycket intressanta, men skall i nuläget betraktas som i första hand hypotesgenererande även om resultaten tyder på att det föreligger orsakssamband mellan GIP-nivåer och hjärt-kärlsjukdom. Det återstår mycket att undersöka.
– Eftersom endast en bråkdel av individerna i vår studie hade diabetes vet vi inte hur GIP- nivåer är associerat med dödligheten i en renodlad diabetespopulation. Men detta är något vi planerar att undersöka inom ramen för forskningsprojektet ANDIS (Alla Nya Diabetiker i Skåne).
– Många diabetespatienter behandlas med läkemedel som indirekt höjer GIP-nivåer i blodet och därför är det viktigt att göra dessa ytterligare studier för att komma till klarhet gällande vad som ligger bakom våra epidemiologiska fynd, säger Martin Magnusson.
Kontakt:
Martin Magnusson, läkare inom kardiologi på Skånes universitetssjukhus, docent vid Lunds universitet, martin.magnusson@med.lu.se
Idrotten ska omfatta alla, främja integration och gärna hitta nya vägar till nya grupper. Det är ett par av tankarna bakom det statliga idrottsstödet. Men hur kan man använda idrotten som medel för att nå dessa målsättningar? Daniel Bjärsholm, doktorand i Idrottsvetenskap vid Malmö universitet, har analyserat förutsättningar för att bedriva socialt entreprenörskap inom idrottslig verksamhet.
Måttliga effekter av statliga satsningar
Daniel Bjärsholm har utgått från utvärderingarna av de statliga idrottssatsningarna Handslaget och Idrottslyftet. Syftet med satsningarna var bland annat att rekrytera fler unga till idrotten, och att få dem att stanna kvar genom att exempelvis utveckla nya verksamhetsformer. Men effekterna blev måttliga: de extra medlen användes ofta av lokala idrottsföreningar och förbund istället till att utveckla den ordinarie verksamheten.
– Det finns ett växande intresse för socialt entreprenörskap i samhället, även inom idrotten. Men inom föreningsidrotten riskerar dessa satsningar ofta att krocka med tävlingsdelen och det kommersiella perspektivet, säger Daniel Bjärsholm.
Idrott behöver inte ske i föreningsform
De flesta kopplar ihop idrott och tävling. Daniel Bjärsholm har utgått från en mer inkluderande och flexibel definition – ”att det är utövarna själva som avgör om det är idrott som de håller på med”.
– Det kan vara dyrt att betala medlemsavgifter och annat. Men idrott behöver inte bedrivas i föreningsform, utan den kan också förekomma i andra sammanhang och former, säger Daniel Bjärsholm.
Som kännetecken på socialt entreprenörskap inom idrott lyfter Daniel Bjärsholm följande: att aktiviteterna korsar olika samhällssektorer; att eventuellt ekonomiskt överskott används som medel, inte som mål; att idrotten används som medel, inte som mål; samt att verksamheterna har en inkluderande demokratisyn.
Sociala dimensionen central
I avhandlingen har han gjort fallstudier av projekt som lever upp till detta, däribland föreningen Visingsö AIS, som vill erbjuda verksamhet för alla på Visingsö, och projektet Fotboll för Integration, som syftar till att med hjälp av fotboll erbjuda flickor en introduktion till det svenska samhället.
– Den sociala dimensionen är central i verksamheterna. Ytterst handlar det om demokrati, att man ges inflytande och del av en gemenskap oavsett faktorer som kön, ålder eller idrottsliga färdigheter, säger Daniel Bjärsholm.
Det ekonomiska stödet till svensk idrott har ökat markant, samtidigt som stora delar av ökningen bestått av villkorade projektbidrag med tydliga sociala förtecken. Daniel Bjärsholm tror att kombinationen traditionell föreningsidrott och sociala projekt kan vara svår.
– När projektpengarna tar slut hamnar föreningen vid ett vägskäl – ska man lägga ner projektet eller införliva det i kärnverksamheten? Den mixen kan vara svår att balansera, säger Daniel Bjärsholm, som också ser en begränsning i att det statliga stödet distribueras via Riksidrottsförbundet (RF) till dess medlemsföreningar.
– Det gör det svårare för dem som inte är med i RF att finansiera idrottsaktiviteter med ett socialt perspektiv som kanske är just nyskapande.
– Vi kunde se att de som spelat Bad News blev signifikant mycket bättre på att avslöja falska nyheter och desinformation som bygger på till exempel fejkade konton, konspirationsteorier och smutskastning av grävande journalister, säger Thomas Nygren, lektor vid institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier, Uppsala universitet.
I onlinespelet Bad News hamnar spelaren i samma position som de personer som skapar desinformation. Det gäller att skaffa sig så många följare som möjligt utan att förlora alltför mycket trovärdighet och spelarna utnyttjar olika strategier, till exempel konspiration, misskreditering och trollning. Poängen är att göra spelaren vaksam på de olika sätten som används för att sprida falska nyheter och få lättare att själv värdera information.
Kunskap om vilseledande argument ger bättre motstånd
Spelet har utvecklats i samarbete med forskarna vid Cambridge universitet och tanken bakom spelet bygger på den så kallade inokuleringsteorin som säger att människor kan bygga upp ett motstånd mot falsk eller vilseledande information genom att presenteras för en försvagad version av ett vilseledande argument. Om man kan känna igen det vilseledande argumentet har man lättare att motstå argumentet i en riktig situation.
Forskarna har nu undersökt om spelet verkligen gav de effekter de var ute efter. Över 5 000 personer som spelade spelet på svenska, grekiska, polska eller tyska fick värdera falska och riktiga twitter-inlägg före och efter genomfört spelande. Forskarna kunde se att spelarna blivit mätbart bättre på att peka ut de falska inläggen. Spelet verkar ha haft avsedd effekt på spelarna oavsett kön, ålder, utbildning och politiska preferenser.
Spelarna rekryterades ”organiskt” på olika sätt, till exempel genom kampanjer och marknadsföring i sociala medier. Spelarna kunde sedan välja att delta i utvärderingen av spelets effekt, som skedde inne i spelet. På grund av sättet spelarna rekryterades på speglar de inte samhället i stort (en större andel yngre, manliga och utbildade personer deltog i utvärderingen) men slumpvisa försök med det engelskspråkiga spelet har gjorts på bredare grupper och visar samma positiva effekt.
Thomas Nygren, lektor vid institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier, Uppsala universitet, thomas.nygren@edu.uu.se
Så spelar du Bad News Game
”I det här spelet tar du rollen som en spridare av fejknyheter. Glöm allt vad etik heter och bli en samvetslös tyrann över det fria ordet. Men håll koll på dina ’följare’ och på din ’trovärdighet’. Din uppgift är att få så många följare som du kan medan du bygger upp en falsk trovärdighet åt din nyhetssida. Men akta dig: du förlorar spelet om du sprider uppenbara lögner eller sviker dina följare!”
Bad News Game är tänkt att användas inom undervisning och forskning.
Målgruppen är 15-35 år.
Spelet är ursprungligen skapat av DROG i samarbete med forskare på Cambridge University. DROG utvecklar program och kurser samt utför forskning med fokus på att identifiera desinformation online.
Den svenska versionen av spelet har anpassats till svenska förhållanden för användning i utbildning och forskning av forskare vid Uppsala universitet i samarbete med RISE Interactive, DROG och forskare på Cambridge University.
Rapporten tas fram av institutionen av akvatiska resurser (SLU Aqua) vid Sveriges lantbruksuniversitet och beskriver trenderna för de kommersiellt mest intressanta bestånden av fisk och skaldjur i havet och de fyra stora sjöarna: Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren. I år beskrivs 50 arter fördelade på ett hundratal olika bestånd eller områden.
Nordhavsräka i Västerhavet, makrill i Nordsjön och braxen i flera stora sjöar har haft en positiv beståndsutveckling
Rapporten presenterar också SLU:s och Internationella havsforskningsrådets, ICES, biologiska råd för förvaltning av bestånden och av hur mycket som kan fiskas. I ICES rådgivningsarbete deltar ett 50-tal forskare från SLU Aqua.
– Nordhavsräka i Västerhavet, makrill i Nordsjön och braxen i flera stora sjöar har haft en positiv beståndsutveckling och där bedömer vi att fisket kan ökas. Glädjande är också att siklöjan i Vättern och Mälaren börjat återhämta så pass att de skulle klara ett något högre fisketryck, säger Eddie Von Wachenfeldt, som är miljöanalysspecialist vid institutionen för akvatiska resurser och vetenskaplig redaktör för rapporten.
Torskfisket bör stoppas helt 2020
Betydligt värre är situationen för torsken i östra Östersjön och Kattegatt där ICES ger rådet att torskfisket ska stoppas helt 2020. Även för torsken i västra Östersjön samt i Skagerrak och Nordsjön vill ICES se kraftigt sänkta kvoter, med 43-54 respektive 51 procent.
–Torsken mår dåligt och det syns i både i minskad tillväxt och hög naturlig dödlighet. I östra Östersjön så finns en koppling till förändringar i ekosystemet där dåliga syreförhållanden, dålig tillgång till byten och parasitangrepp påverkar, men det är inte helt klarlagt hur allt samverkar, säger Eddie Von Wachenfeldt.
Även fångsterna av andra marina arter som gråsej, havskräfta, kummel, rödspätta och rödtunga bör minskas i Västerhavet.
Minska fisket av gös och gädda
När det gäller gös och gädda som bland annat är populära arter för fritidsfisket längs kusten så anser experterna vid SLU att fångsterna av båda arterna bör minskas i Egentliga Östersjön. Fångsterna av gös och gädda bör inte heller öka i de stora sjöarna.
– När det gäller arter som exempelvis gädda, gös och abborre är fritidsfiskets uttag betydligt större än yrkesfisket, och får en allt större betydelse för fiskebestånden. Men vi skulle behöva bättre data för att bättre kunna utvärdera beståndsutvecklingen från år till år, säger Eddie Von Wachenfeldt.
Rapporten bygger på data insamlad från yrkes- och fritidsfisket, samt på omfattande övervakning av fiskbestånden och analyser av nationella och internationella forskare.
Bra förvaltning kräver helhetssyn
De fiskar och skaldjur som ingår i översikten är viktiga indikatorer på hur miljön mår och en del av det akvatiska ekosystemet. En bra förvaltning behöver ha helhetssyn och en del av rapporten beskriver den ekosystembaserade fiskeriförvaltningen och de ekosystemstjänster som våra hav, sjöar och vattendrag levererar.
– En uppföljning av beståndens utveckling och vetenskapligt baserad rådgivning krävs för att få till en hållbar förvaltning. Rapporten ger även en lite bredare kunskap om olika bestånds utveckling, om vad som påverkar beståndens status och hur detta i sin tur påverkar andra arter, miljöer och ekosystemstjänster. Detta är viktigt för genomförandet av ekossystemansatsen som syftar till att uppnå en ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet i fiskeförvaltningen, säger Fredrik Ljunghager, utredare på Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
Eddie Von Wachenfeldt, miljöanalysspecialist vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua), Sveriges lantbruksuniversitet, eddie.vonwachenfeldt@slu.se
Fredrik Ljunghager, utredare på Havs- och vattenmyndighet, HaV, fredrik.ljunghager@havochvatten.se
− Produktionen av textilier har länge varit ett förbisett ämne inom många historiska perioder, eftersom den har antagits vara en del av varje gårds eller hushålls självproduktion och därför setts som relativt obetydlig ur ett ekonomiskt perspektiv, säger arkeolog Serena Sabatini vid Göteborgs universitet, en av redaktörerna bakom en bok, som lyfter fram produktion, specialisering, konsumtion och handel av textil under bronsåldern i Europa.
Vävtyngder och sländtrissor från Montale i Italien. Bild: Modenas etnografiska och arkeologiska stadsmuseet
Fram tills nu har grundläggande studier inom textilforskning gett arkeologerna en bild av alla textilfragment som finns bevarade från det förhistoriska Europa. Dessutom finns det gott om forskning kring hur man skapade dessa textiler, vilka tekniker som användes och hur mycket tid och kunskap som krävdes.
Skriftliga källor har visat att tillverkningen av ulltextilier spelade en stor roll för flera lokala ekonomier runt Medelhavsområdet under bronsåldern. I övriga Europa saknas sådana källor och där får forskarna istället förlita sig på arkeologi och naturvetenskapliga metoder som isotopanalyser, DNA-studier och analyser av proteiner.
Äldre bronsålderskläder och gravgåvor från Trindhøjs ekkistegrav i Danmark. Bild: Roberto Fortuna och Kira Ursem, National Museum of Denmark.
− Isotopanalyser av strontium gjorda på textilfynd har utmanat våra förutfattade meningar genom att visa att en större del av ullen som hittades i till exempel de danska ekkistegravarna inte hade ett lokalt ursprung. Studien visar att man troligen importerat stora mängder av textiler till Norden under bronsåldern, säger hon.
Forskning visar att hur textiler under bronsåldern användes och att även de enklaste plaggen i vissa steg krävde ett skickligt hantverk, något som innebar träning, en långsiktig planering och inte minst tillgång till talrik arbetskraft.
Ullen lika viktig som bronset
Rekonstruktion av en bronsålderns stående vävstol Bild: Richard Potter, Göteborgs Universitet
De olika bidragen i boken Revolution in Bronze Age Europe täcker in flera geografiska områden, som nuvarande Norden, Brittiska öarna, Italien, Tyskland, centrala Europa och Polen. Viktiga pilotprojekt som visar vilka resultat om textiliernas ursprung, kvalitet och särdrag som kan nås med naturvetenskapens hjälp presenteras. Till exempel har arkeologen Sophie Bergerbrant, bokens andra redaktör, skrivit ett kapitel som beskriver hur forskarna med hjälp av isotopanalyser kan gå tillbaka till arkeologiska textilfynd och diskutera import och export av olika typer av textilvaror. I övrigt bidrar de olika kapitlen till bättre kunskap om en relevant del av bronsålderns ekonomi och om hur viktig data om textiler och textilhantverk kan undersökas med nya metoder och tvärvetenskapliga samarbeten.
− Den danska forskaren Marie-Louise Nosch, en av författarna i boken, har föreslagit att bronsåldern bör byta namn till ullåldern när det gäller östra Medelhavet. Vår bok bekräftar att textilekonomi och framförallt ull var minst lika viktiga som brons i stora delar i övriga Europa. Tack vare jämförelser med Medelhavsområdet med sina textkällor och nya analysmetoder börjar det nu bli möjligt att se arkeologiskt material i form av textilier, ull och andra fibrer med nya ögon och arbeta för att belysa textilernas roll i kontinentens förhistoria, säger Serena Sabatini.
Kan lågproduktiv tallskog användas för att stärka och bevara den biologiska mångfalden? Det hoppas Mats Dynesius, forskare från SLU.
– Tanken med vårt forskningsprojekt är att undersöka om vi i lågproduktiva skogar som inte brukas kan gynna rödlistade och hotade arter med aktiva naturvårdsåtgärder, säger Mats Dynesius, forskare vid SLU:s institution för vilt, fisk och miljö.
I skogarna runt Nordmaling har Mats Dynesius sökt upp ett område med tallskogar som växer väldigt långsamt på lågproduktiva myrar och hällmarker, så kallade impediment. Det är ett av de fem områden, utspridda i Västerbotten och Ångermanland, som ingår i försöket.
– De här tallskogarna används inte till något i dag, men de täcker stora ytor och kan troligen få stor betydelse för t.ex. rödlistade insekter och svampar, berättar Mats Dynesius.
Brist på döda tallar och kådrik ved
I försöksområdet samlar Mats in insekter med hjälp av fällor för att se vilka arter som finns. Efter det skadas och dödas tallar runt fällorna genom katning, då en del av barken tas bort, och ringbarkning, då all bark tas bort i en ring runt stammen.
Katning gör att tallarna bildar kådrik ved och att en del grenar dör, medan ringbarkning dödar trädet helt. Alla dessa effekter liknar dem som en skogsbrand ger.
– Både kådrik och död ved är livsviktiga för flera arter som i dag har blivit ovanliga, rödlistade eller till och med hotade på grund av att vi har skött våra tallskogar för att förbättra virkesproduktionen. Den biologiska mångfalden i tallskogen är i kris, säger Mats Dynesius. Det råder stor brist på gamla, skadade tallar och död, senvuxen och kådimpregnerad tallved.
Det bedrivs idag inget skogsbruk på impediment, och det är till och med förbjudet. Just detta gör att Mats hoppas att projektet ska kunna bana väg för en outnyttjad naturvårdsmöjlighet.
– Denna typ av naturvårdsåtgärd inkräktar inte på skogsbrukets behov av råvara, och det handlar om en miljö som är väldigt gynnsam för många arter. Soliga, varma miljöer med gles, långsamväxande tallskog, och inslag av skadade, kådrika och även döda träd, var betydligt vanligare förr, även utanför impedimenten.
Om två år (2022) ska Mats Dynesius sätta ut insektsfällorna igen, och då kommer det att visa sig om åtgärderna har gynnat insekter som är rödlistade, hotade och missgynnade av skogsbruket i dag.
Kontakt:
Mats Dynesius, forskare vid institutionen för vilt, fisk och miljö
Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå, mats.dynesius@slu.se
Högt blodtryck räknas som en av de största riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom och tidig död.
Under flera år har forskare vid Uppsala universitet jämfört hälsan hos 206 889 Vasaloppsåkare med hälsan hos 505 542 personer från normalbefolkningen och tittat på bland annat risk för hjärtinfarkt, stroke och depression. De har kunnat visa att längdskidåkarna i samtliga studier har bättre hälsa än normalbefolkningen. I den här nya studien har forskarna undersökt om risken för högt blodtryck påverkas av om man åker Vasaloppet – ett längdskidlopp på 90 kilometer för både motionärer och elitåkare.
Vasaloppsåkare har mycket lägre risk för högt blodtryck
Tidigare studier av relationen mellan träning och fysisk aktivitet har visat att fysisk aktivitet skyddar mot högt blodtryck. Dessutom, om du redan är diagnostiserad med högt blodtryck kan du minska ditt blodtryck genom träning. Dock är dessa studier genomfört på personer med låga eller måttliga nivåer av fysisk aktivitet och effekten på blodtrycket på personer så vältränade att de kan genomföra ett Vasalopp var okänd.
Den nya studien visar att längdskidåkarna totalt sett hade 41 procents lägre risk för att utveckla högt blodtryck än normalbefolkningen. Det kan innebära att uthållighetsträning har en gynnsam effekt om man vill sänka risken för högt blodtryck och kan förklara en del av det man tidigare sett: att Vasaloppsåkare löper mindre risk för hjärtinfarkt och tidig död.
Vasaloppet, som går mellan Sälen och Mora, är världens största långlopp för längdskidåkning. Det är 90 kilometer långt och riktar sig till både motionärer och elitåkare. Första loppet hölls 1922.
Forskningen kring Vasaloppsåkare har pågått sedan 2011. Studierna bygger på material med anonymiserade hälsodata från 206 889 personer som åkte Vasaloppet under åren 1989-2010, som jämförs med anonymiserade data från 505 542 personer från normalbefolkningen.
Det finns en mycket stark koppling mellan hur snabbt man genomförde loppet och risken för högt blodtryck.
– Den femtedel av längdskidåkarna som åkte snabbast hade 61 procent lägre risk att få högt blodtryck, jämfört med normalbefolkningen. Den femtedel av längdskidåkarna som var långsammast hade 26 procent lägre risk, vilket fortfarande är en stor minskning. De verkar som om att ju högre och mer intensiv träning du håller på med, desto bättre är det för dina artärer, säger Kasper Andersen, forskare vid institutionen för medicinska vetenskaper vid Uppsala universitet och kardiolog vid Akademiska sjukhuset.
Intensiv träning ger mycket lägre risk för högt blodtryck
Däremot hade antalet lopp som man genomfört mindre betydelse för risken för högt blodtryck. Det här tolkas som att högintensiv träning har gynnsamma effekter på blodkärlen och att höga träningsnivåer leder till mycket lägre risk för högt blodtryck.
– Det skulle kunna vara så att träning får blodkärlen att slappna av genom att minska utsöndringen av det viktiga hormonet Renin från njuren. Träningen sänker också nivån av stresshormon och förbättrar funktionen av det innersta lagret av celler i blodkärlen. Alla dessa faktorer är viktiga för regleringen av blodtrycket, säger Kasper Andersen.
– Man får alltid vara försiktig när man tolkar på denna typ av studie som undersöker sambandet och inte orsaken mellan olika exponeringar och utfall. Således är det värt att notera att inte hela effekten förmodas orsakas av träning, men att en del av effekten troligen beror på att Vasaloppsåkare generellt har en nyttigare livsstil med mindre rökning och lägre konsumtion av både alkohol och fet mat.
Kasper Andersen, forskare vid institutionen för medicinska vetenskaper vid Uppsala universitet och kardiolog vid Akademiska sjukhuset, Kasper.Andersen@medsci.uu.se
En grupp forskare vid Örebro universitet och Universitetssjukhuset i Örebro har tittat på vilken effekt mödrars rökning under tidig graviditet har på barn när det gäller risken att drabbas av frakturer, både under spädbarnsåldern och senare.
– Sedan tidigare vet vi att rökning kan ge sämre fostertillväxt och för låg födelsevikt hos nyfödda barn. Vår studie visar att det också finns en ökad risk för frakturer hos barn under det första levnadsåret om mamman har rökt under graviditeten, berättar Judith Brand, epidemiolog vid USÖ och forskare vid Institutionen för medicinska vetenskaper på Örebro universitet.
Risken för frakturer var visserligen fortfarande liten, men ändå högre hos barn till rökande mammor. Det fanns också ett tydligt samband mellan antalet cigaretter och risken för frakturer. Ju mer modern har rökt, desto mer ökade risken.
– Risken för frakturer var 20 procent högre hos barn till mammor som rökt mellan en och nio cigaretter per dag tidigt under graviditeten, jämfört med om barnet inte utsatts för rökning alls. När mamman rökt tio cigaretter per dag eller fler var risken 41 procent högre för barnet att drabbas av fraktur under sitt första levnadsår, berättar Judith Brand.
Jämförelse av syskon
Forskarna såg också en liten ökad risk för frakturer hos personer mellan 5 och 32 år. Men här fanns ingen tydlig koppling till hur många cigaretter mamman hade rökt under graviditeten. När de genomförde ytterligare analyser och jämförelser av syskon som exponerats och inte exponerats för cigarettrökning i livmodern för att utesluta andra faktorer, så som arv och miljö, fanns inte någon koppling till moderns rökning efter barnens första levnadsår.
– Till skillnad från tidigare studier har vi kunnat göra jämförelser mellan syskon och på så sätt ta hänsyn till familjefaktorer, som arv och miljö. Våra resultat visar att rökning under graviditeten kan ha en direkt effekt på fostrets benhälsa, vilket påverkar frakturrisken under första levnadsåret, säger Scott Montogomery, professor vid Institutionen för medicinska vetenskaper på Örebro universitet.
Resultatet i studien baseras på uppgifter från ett nationellt register med över 1,6 miljoner människor födda i Sverige mellan 1983 och år 2000. Av mödrarna till dessa barn har 377 367 rökt och 1 302 940 inte rökt under tidig graviditet. Forskarna har följt barnen från födseln fram till i genomsnitt 21 års ålder. Under den här tidsperioden konstaterades 377 970 frakturer.
Hennes arbete fokuserar på hur företag engagerar sina medarbetare utan en uttalad innovationsroll och hur de tillåts och uppmuntras till att bli partners i innovationsarbetet, alltså att samtliga medarbetare bjuds in till att lämna idéer och vidareutveckla sina koncept oavsett utbildningsnivå, bakgrund eller nuvarande yrkesroll i organisationen.
Digitaliserat idéhanteringssystem
Under fem år har hon följt det arbetet hos ett globalt IT-företag som har stimulerat innovation genom att bjuda in samtliga anställda till att delta i innovationsarbetet.
– Jag har följt hur de arbetar med innovationsprocesser i ett alltmer digitaliserat sammanhang, där den traditionella förslagslådan har bytts ut mot ett digitaliserat idéhanteringssystem. Jag har studerat möjligheter och komplikationer i processen genom att fokusera på interaktionen mellan medarbetarna och ledningen i denna process.
– Det handlar dels om ett fokus på medarbetarens uppfattning av sitt deltagande, dels ledningens sätt att hantera, selektera och utvärdera medarbetarnas idéer, säger Izabelle Bäckström.
Återkoppling till medarbetare
Medarbetardriven innovation som koncept berör en mångfald av idéer, det vill säga hur man engagerar alla medarbetare – oavsett bakgrund – och stimulerar samskapande på olika hierarkiska nivåer i en organisation. Izabelle Bäckström intresserar sig för processen; vad som händer med idéerna, hur ledningen hanterar de förslag som kommer in och hur man väljer ut de förslag som tas vidare i processen. Inte minst är återkopplingen till medarbetarna viktig.
I innovationssammanhang omnämns ofta ”det kreativa geniet” som källa till idéer och projektledare av idékonceptet för att arbetet ska kunna ta konkret form och slutligen komma att implementeras. Många gånger kräver detta att individen själv lägger värdefull fritid på att vidareutveckla sin idé utanför arbetstid. Men att befästa en bild av en innovatör på myten om det kreativa geniet kan vara en spegelbild som är svår för alla medarbetare att identifiera sig med.
Aktivt lyssnande
– Nyckeln är hur man samtalar om innovation i organisationen och att man ser till att inte enbart bjuda in utan även aktivt lyssna till medarbetarna som har expertkunskap om den dagliga verksamheten, säger Izabelle Bäckström.
Hon berättar att en avgörande faktor för framgång var att idéhanteringssystemet var väl integrerat i verksamheten för att uppmuntra medarbetare att relatera pågående projekt till innovation.
Det tycks alltså vara viktigt att skapa en mer mångfacetterad spegelbild som fler känner igen sig i. Izabelle Bäckström menar att den framgångsrike intraprenören, som driver interna projekt framåt oavsett förutsättningar, spelar stor roll men att kollektivet runt intraprenören är minst lika viktig.
– För en stark kreativ innovationspotential är kollektivet viktigt att belysa. Vissa medarbetare har entreprenörsegenskaper medan andra är minst lika viktiga analytiska bollplank, säger hon.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
