Det är forskare vid Stockholms universitet som har undersökt könsskillnader i migranters nytta av att ha kontakter på plats före flytten för att gå jobb. Migranter fick svara på om de hade familj i Sverige, och själva definiera vem eller vilka de ansåg tillhöra familjen. Det kunde vara allt ifrån syskon och föräldrar, till kusiner eller ingift släkt.
Vänner gav männen jobb snabbare
Männen i undersökningen hade lika lång tid till första jobbet i Sverige, oavsett om de har familj eller inte på plats innan de kom hit.
– Män som hade vänner på plats istället för nära familjemedlemmar fick däremot jobb snabbare, två år kortare tid. Detta jämfört med de män som inte hade vänner på plats. För kvinnor ser vi inte den skillnaden, vänner har ingen effekt åt något håll, säger Rosa Weber, forskare och nybliven doktor i sociologi vid Sociologiska institutionen, Stockholms universitet.
Könsskillnaderna när det gäller nyttan av kontakter är alltså betydande. Enligt tidigare intervjustudier kan det bero på att kvinnor oftare än män får ansvar för att ta hand om de familjemedlemmar som redan är i Sverige. Det är också troligare att kvinnor flyttar, och även flyttar längre sträckor, för att återförenas med sin familj här i Sverige, även om det får negativa effekter på deras karriär.
Traditionella könsroller hindrar
– Tidigare forskning visar att de möjligheter som kvinnorna har i Sverige kan undermineras av mer traditionella könsroller som kan finnas i familjer. Även det kan bidra till att göra steget till ett första jobb längre, säger Rosa Weber.
Studien har tagit hänsyn till en rad andra faktorer som kan påverka tiden det tar att få ett första jobb: ålder, vid vilken tidpunkt personerna migrerade, ursprungsland, om de kom som flyktingar eller anhöriginvandrare, utbildningsnivå före flytten, om det utbildat sig i Sverige samt om de har barn eller inte.
– Det finns olika teorier om huruvida kontakter på plats i landet är bra eller dåligt för integrationen på arbetsmarknaden. Å ena sidan kan kontakter göra att man känner sig trygg som nyinvandrad och får hjälp att få jobb. Å andra sidan kanske man inte skapar nya kontakter med den svenska befolkningen. Min forskning visar att sambandet är komplext och starkt bundet till kön. Det är viktigt att ta hänsyn till det när politiker letar efter det bästa sättet för migranter att komma i arbete, säger Rosa Weber.
Så gjordes studien
Studien bygger på data från en enkät som följde med den svenska levnadsnivåundersökningen, LNU. Totalt inkom svar på enkäten från 3451 migranter under åren 2010-2012. Samtliga i studien var 16-60 år när de kom till Sverige. Urvalet var representativt för den utrikesfödda befolkningen i Sverige år 2010. Deltagarna kom från EU-länder, övriga Östeuropa, Balkan, Nord- och Sydamerika samt länder i Asien och Afrika. Svarsfrekvensen var 50 procent.
Den ökande förekomsten av fetma och tillkommande metaboliska sjukdomar (komorbiditeter) – som till exempel diabetes, hjärtsjukdomar och cancer – bryter ner vårt hälsosystem och medför ett brådskande behov av nya behandlingsstrategier.
Möjligheten att öka ämnesomsättningen för att bränna överflödigt socker och fett skulle ha ett enormt behandlingsvärde. Även om de flesta däggdjur har ett kraftfullt protein för att förbränna fett direkt i fettvävnaden är detta protein tyvärr nästan helt förlorat hos människor som lider av fetma.
Låsa upp förbränningskapacitet
En ny studie har identifierat den primära hormonregleraren för alternativa energiförbrukningsmekanismer hos möss när det konventionella proteinet saknas. Fynden belyser behandlingsmål i fettvävnad som kan bidra till att låsa upp energiförbrukningskapacitet hos människor i syfte att korrigera fetma.
– Alternativa energiförbrukningsmekanismer i fettvävnad har en stor behandlingspotential för bekämpning av diabetes och fetma. Genom att avslöja dess hormonreglering har vi tagit ett stort steg framåt, säger Martin Jastroch, docent vid Institutionen för molekylär biovetenskap, Wenner-Grens institut, Stockholms universitet.
Stoppa metaboliska sjukdomar
Susanne Keipert, Institutionen för molekylär biovetenskap, Wenner-Gren institut, tillägger:
– Men fortfarande krävs ytterligare studier av de underliggande bioenergimekanismerna för alternativa energispridningsvägar för att resultaten ska kunna tillämpas på människor.
De båda forskarna fortsätter nu arbetet med att identifiera och karaktärisera dessa mekanismer i syfte att upptäcka precisa behandlingsmål. Därigenom hoppas de kunna bidra med kunskap i kapplöpningen för att stoppa epidemin av metaboliska sjukdomar.
Att kassera en fungerande mobil, får ur alla perspektiv ses som ett oerhört slöseri, då tillverkningen av en enda smarttelefon ger upphov till 86 kilo avfall. Det är lika mycket som en fullvuxen människa väger.
Anledningen till den stora mängden avfall beror på att en smarttelefon innehåller i snitt 68 olika metaller samt plast och andra material. Olika delar av mobilen innehåller olika metaller:
Elektroniken innehåller bland annat koppar, guld, silver och titan. Skärmarna innehåller indium och tenn och lamporna som lyser upp skärmen innehåller flera olika sällsynta jordartsmetaller. Batterierna innehåller bland annat kobolt och litium, sladdarna stora mängder koppar och själva ”skalet” på smarttelefonen innehåller bland annat magnesium.
Malakit är ett grönt kopparhaltigt mineral som har en sammansättning mellan kopparkarbonat och kopparhydroxid.
All utvinning har konsekvenser
I princip samtliga metaller utvinns genom gruvdrift. Detta är både tidskrävande och dyrt och generellt ett högriskprojekt även om det finns bolag som menar att att just deras metod är extra försiktig och miljövänlig. Men enligt Hampus André, doktorand i energi- och miljövetenskap vid Chalmers tekniska högskola, medför all industriell verksamhet risker, bland annat i form av utsläpp, lakning och mobilisering av metaller. Den är också resurskrävande.
– Vissa metaller finns i högre koncentrationer i malmen och då krävs inte lika mycket energi för att utvinna det, men vanligtvis är de flesta metaller i låga koncentrationer. Det gör att man behöver mycket energi och kemikalier för att få den ren.
Många metaller är konfliktmineraler
En metall som har fått mycket uppmärksamhet på senare tid är kobolt som används i mobilbatterier och som utvinns i framförallt Kongo. Under 2019 rapporterade medier från flera koboltgruvor om bedrövliga förhållanden där barnarbete var mer regel än undantag. Det framkom också att köpare som Tesla, Volvo och Apple omöjligt kan ha någon som helst koll på att just deras kobolt inte utvinns av barn.
Liknande rapporter finns från guld-, tenn-, bly- och zinkgruvor runt hela världen. Många av dem ingår i gruppen ”konfliktmineraler”, vilket innebär att utvinningen och försäljningen av dem finansierar strider, möjliggör internationell kriminalitet och allvarligt kränker mänskliga rättigheter.
Läget verkar inte vara riktigt så illa vad gäller utvinningen av bland annat magnesium och koppar, men eftersom det krävs så stora mängder sker en stor miljöpåverkan. Förra året kunde till exempel Swedwatch visa att miljöföroreningar från koppargruvdriften påverkar lokalbefolkningens hälsa, möjligheter till försörjning och tillgång till rent vatten.
Samma sak gäller för utvinningen av litium som främst sker i den så kallade litiumtriangeln i saltöknarna i Chile, Bolivia och Argentina. Utvinningen av sällsynta jordartsmetaller sker främst i Kina och är enligt flera miljöorganisationer förenat med stora miljökonsekvenser.
Jordartsmetaller
Sällsynta jordartsmetaller är metalliska grundämnen vars föreningar förekommer relativt sparsamt i naturen. Hit brukar räknas periodiska systemets grupp 3, skandium, yttrium och lantanoiderna – det vill säga lantan samt de fjorton lantaniderna. De sällsynta jordartsmetallerna förekommer ofta tillsammans. Världsproduktionen 2018 domineras av Kina. I Sverige undersöks möjliga fyndigheter framför allt i Norra Kärr i närheten av Gränna och som utvinning ur gruvavfall i Kiruna. Källa: Wikipedia
Inhemsk metallproduktion?
Många av metallerna som ingår i smarttelefoner finns uppsatta på EU:s lista över kritiska material, vilket betyder att vi i Europa är beroende av dem, men inte producerar dem själva. Således är vi i händerna på exportörerna och sårbara om det skulle uppstå en konflikt som stoppar deras export.
– I dessa tider är det viktigt att känna till sina tillgångar. Idag står till exempel Sydafrika, Ryssland och Kina för en stor del av världsproduktionen av vanadin, men vi kan inte lita på att vi alltid kommer att få köpa av dem. Exempelvis har Putin tidigare använt naturgas som påtryckning för olika politiska beslut. Därför finns metallen med på EU:s lista, säger Erik Jonsson är statsgeolog vid Sveriges geologiska undersökning och adjungerad professor i mineralogi vid Uppsala universitet.
Enligt EU är det önskvärt att se över den inhemska metallproduktionen för att inte vara så beroende av importer. Det verkar dock vara lättare sagt än gjort, då initiativ till provborrningar efter bland annat vanadin på Österlen och grafit i Vittangi har mötts av stora protester.
Mikrochip är en klimatbov
Ur klimatsynpunkt verkar det dock inte vara metallproduktionen som är den största boven. Enligt Hampus André släpper metallproduktionen förvisso ut tungmetaller som påverkar vår hälsa negativt, men produktionen av mikrochip är betydligt mer resurskrävande än metallutvinningen.
– För att tillverka komponenter som mikrochip krävs avancerade fabriker som drar mycket energi. Produktionen kräver också hög renlighet av kemikalierna, vilket är väldigt energikrävande. Dessutom gör vår efterfrågan på snabbare och smartare mobiler och datorer att tekniken snabbt blir gammal och nya fabriker måste byggas.
Livslängden för en fabrik som producerar komponenter är enligt honom 10-15 år. Det verkar således vara billigare att bygga nya fabriker anpassade till de nya produktionsprocesserna än att modernisera de gamla.
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se
Tre tips för hållbarare mobilbruk
Tänk på hur du konsumerar mobiltelefoner. Använd din mobiltelefon så länge som möjligt, reparera i första hand och lämna in uttjänta mobiler till betrodda insamlingsalternativ. Spara inte uttjänta mobiltelefoner i byrålådan.
Fråga när du byter in en uttjänt mobil mot en ny vad som händer med den inlämnade.
Efterfråga hållbara alternativ från mobiloperatörerna, så som återställda andrahandsmobiler.
I EU, Norge och Schweiz slängs varje år cirka 10 miljoner ton elektronik och 2 miljoner ton batterier.
I genomsnitt äger varje person i EU 250 kilo elektronik, 17 kilo batterier och nästan 600 kilo fordon.
I Sverige slänger vi drygt 22 kilo elavfall per person och år.
Av detta samlar vi in cirka 12 kilo elavfall från hushåll per person och år. Resten slängs i hushållssoporna trots att det är betraktat som farligt avfall.
Vad gäller insamlad mängd småelektronik (hushållsapparater, leksaker, belysning och elverktyg) är insamlingsgraden väldigt låg. Endast 10-25 procent samlas in och återvinns. En enda smartphone innehåller runt 40 kritiska och knappa metaller, med en koncentration av guld som är 25-30 gånger högre än de rikaste guldmalmerna.
I EU:s, Norges och Schweiz fordonsflotta 2015 fanns cirka 30 ton guld i nya bilar som sattes på marknaden, cirka 400 ton guld i bilar i användning, och cirka 20 ton guld i uttjänta bilar.
Källa: ProSUM Project, SMED och Naturvårdsverket
– Det är framför allt unga, lågutbildade och kvinnor som rapporterar sämre upplevda hälsofaktorer i slutet av denna studieperiod. Att ensamheten ökar hos unga och att sömnproblemen ökar i alla grupper är alarmerande resultat som bör studeras ytterligare, säger Victoria Blom, en av de ansvariga forskarna vid GIH.
Studien är baserad på 335 625 män och kvinnor i åldrarna 18-74 år i den arbetsföra befolkningen från en unik databas från hälsoföretaget HPI Health Profile Institute. Deltagarna har genomgått en Hälsoprofilbedömning, där de bland annat har svarat på frågor om upplevd hälsa, stress, ensamhet och sömnproblem.
Arbetsstressen har minskat
Resultaten visade att upplevda sömnproblem och upplevd dålig hälsa ökat signifikant mellan åren 2000 och 2016 medan upplevd arbetsstress minskat. Hos kvinnor och yngre studiedeltagare hade upplevd ensamhet ökat signifikant mer än hos män och äldre, och hos individer med låg utbildning var ökningen i upplevda sömnproblem större än hos de med hög utbildning.
– Den sammanlagda risken att uppleva tre eller fler dåliga hälsofaktorer har ökat under dessa sexton år, framför allt hos unga och individer med låg utbildning. Kvinnor upplever också fler dåliga hälsofaktorer än män, säger Victoria Blom.
– Det är klart oroande att andelen med sömnbesvär i studien nästan har fördubblats, bland annat eftersom det finns samband mellan för lite sömn och risk för utmattningssyndrom, säger Gunnar Andersson, metod- och forskningsansvarig vid HPI Health Profile Institute.
Det är första gången som en upptäckt av det här slaget görs i embryon i reptilägg över huvud taget. Upptäckten gjordes av ett internationellt forskarlag lett av Nathalie Feiner, evolutionsbiolog vid Lunds universitet. De upptäckte maskarna när de studerade murödlor i Pyrenéerna. Tre av 16 undersökta embryon hade mask i hjärnan.
– Jag blev chockad när jag såg att något rörde sig i embryots hjärna, och då har jag ändå dissekerat jättejättemånga ödleägg, berättar Nathalie Feiner och fortsätter, nästa överraskning kom när vi hittade motsvarande nematod i mödrarnas äggstockar.
Från äggstock till hjärna
Maskarna som upptäckts i äggstockarna och i embryonas hjärnor är en ny art av rundmaskar. Forskarna tror att de härstammar från nematoder i ödlornas tarmar och har anpassat sig till ett liv i honornas äggstockar. Stämmer deras misstankar att nedärvningen till embryonas hjärnor sker via äggstockarna så kan hanar inte sprida nematoder till nästa generation.
Enligt forskarna var syskonen till de dissekerade embryona friska när de kläcktes. Trots att forskarna konstaterade att de hade mask i sina hjärnor efter att de kläckts.
Murödlor är vanliga vid Medelhavet.
Nathalie Feiner kommer inte att gå vidare och forska på nematoder i hjärnan hos embryon. Däremot hoppas hon att andra forskare tar vid och går vidare.
– Parasiter är inte min nisch så jag hoppas att specialister plockar upp det här spåret och fortsätter. Det vore spännande att få veta om det bara är murödlor som har mask i hjärnan eller om det finns hos andra arter också. Det skulle också vara intressant att ta reda på om beteendet påverkas hos individer med mask i hjärnan.
En våg av sifferstyrning har de senaste åren svept över den offentliga sektorn. Särskilt två strömningar under 1990-talet har bäddat för dagens mätkultur: New public management och evidensbaserad praktik. Den förra bygger på idén att verksamheter kan mätas som ett företag, den andra att yrkesverksamma endast ska arbeta med metoder som har mätbara och bevisbara effekter.
Men mer mätning är ingen garant för ökad kvalitet och effektivitet. För att ta reda på de verkliga konsekvenserna behöver dessa studeras i sitt sammanhang.
Det har Teres Hjärpe, forskare vid Lunds universitet, gjort. I en ny avhandling har hon under 1,5 års tid följt socialsekreterare i deras arbete för att ta reda på konsekvenserna av de ökade kraven på mätbarhet.
Mätbara aktiviteter inom socialtjänsten
Socialtjänsten är en sektor som i hög utsträckning har anammat mätbarhet som ett sätt att styra, visar Teres Hjärpes avhandling.
Exempel på mått som socialarbetare numera måste förhålla sig till är klocktidsbaserade tidsgränser, ärendestatistik och checklistor med mätbara aktiviteter. Med hjälp av ärendestatistik jämförs och kontrolleras exempelvis handläggare utifrån hur många möten de genomfört per dag eller hur många utredningar de dokumenterat färdigt på en dag.
Teres Hjärpe visar att kraven på att allt ska mätas förändrar verksamheten i grunden och kan ha en direkt inverkan på kvaliteten på så sätt att den tid som tas i anspråk för att mäta, dokumentera och registrera minskar den tid som finns till förfogande för att träffa klienter.
Ändrat fokus påverkar kvaliteten
Kvaliteten för klienten riskerar att minska när socialsekreteraren uppmärksamhet förskjuts till mätning och dokumentation, hur den egna prestationen framstår i statistiken och hur detta styr vad man väljer att göra.
– Makt och inflytande över vad som ska göras på arbetsplatsen förskjuts till att handla om kvantitet och statistik. Eftersom siffror redan från början har ett ”objektivitetsskimmer” i förhållande till andra kunskapskällor för det med sig en särskild auktoritet. Kvantifiering har därmed blivit en strategi även för anställda att driva sin agenda.
Situationen leder till att socialsekreterare som behöver mer resurser och vill bli lyssnade på av sina chefer hamnar i en rävsax.
Ska man lägga tid på att gräva fram statistik och kvantitativa underlag på bekostnad av den tid som man annars kunnat lägga på familjer och barn som behöver hjälp?
Omfattande administration
– Den enskilda mätningen är kanske inte så tidskrävande, men sammantaget kan administrationen bli omfattande. När man hela tiden är medveten om att bara det som kan mätas spelar någon roll så påverkas den professionella blicken.
Ett annat resultat är att vad och hur saker och ting ska mätas ständigt omförhandlas. Det är alltså inte så att medarbetare rakt upp och ner sväljer alla direktiv de får sig tilldelade.
– Initiativet att mäta antal ärenden per handläggare är exempel på ett mått som oftast omförhandlas lokalt till att även inbegripa ärendenas tyngd.
Anpassningen leder till att det hela tiden utvecklas nya och alltmer förfinade mått och sätt att mäta och så kallade mätkulturer utvecklas.
Hur ska man göra då? Ska socialtjänsten sluta att mäta, mäta på andra sätt eller fortsätta som idag?
– Man ska inte sluta mäta, men det behövs färre mätningar än idag. Och de mätningar som görs bör i högre utsträckning än idag initieras utifrån behov som socialarbetare och klienter själva formulerar.
Svartmunnad smörbult (Neogobius melanostomus; engelska Round goby) är en oerhört framgångsrik invasiv fisk. Den fanns ursprungligen i och kring Kaspiska havet men har nu spridit sig till ekosystem i stora delar av världen.
– Smörbulten nådde svenska vatten kring år 2008 och håller för närvarande på att snabbt etablera sig längs svenska kusten, både i Östersjön och i Kattegatt och Nordsjön, säger Anders Blomberg professor i funktionsgenomik och en av författarna bakom studien.
Problem för invaderade havsområden
Invasiva arter kan bli ett stort bekymmer för de områden som invaderas. De kan kraftigt rubba den ekologiska balansen och till och med slå ut inhemska arter.
Svartmunnad smörbult är en invasiv art som nu kartlagts. Bild: Sebastian Adrian-Kalchhauser
– För forskningen är arter som smörbulten intressanta eftersom de ger möjlighet att studera snabb anpassning på korta ekologiska tidsskalor och för att vi ska kunna förstå viktiga faktorer som ger arter förmågan att kolonisera nya miljöer.
För att bättre förstå den framgångsrika invasiva fisken svartmunnad smörbult har forskare vid Göteborgs universitet i samverkan med flera internationella grupper, under ledning av Irene Adrian-Kalchhauser vid universitetet i Basel, sekvenserat och analyserat smörbultens arvsmassa (DNA, genom).
– Framför allt har vi analyserat genfamiljer som vi antar är viktiga för denna fisks förmåga att hantera nya miljöer. Vi beskriver i studien bland annat hur smörbultens avgiftningssystem ser ut och hur immunsystemet har anpassats för att kunna motstå nya parasiter och infektioner, säger Anders Blomberg.
Genetiska fördelar mot snabb anpassning
Forskarna har också kunnat se hur smörbulten, genom en tidig duplicering av gener, utvecklat en förmåga för att bättre kunna se och synas i grumligt vatten.
– Vi har hittat intressanta evolutionära mönster som innebär en snabb anpassning mellan generationer. Vi har även kunnat se en stor repertoar av så kallade osmoregulatoriska gener, om innebär att smörbulten kan anpassa sig till olika salthalter.
Ett återkommande tema i alla de analyserade genfamiljerna är genutvidgningar, vilket forskarna anser kunna ge ökad förmåga till anpassning till nya och omväxlande miljöer.
Rester av den antibiotika vi äter hamnar tillsammans med resistenta tarmbakterier i slammet vid våra reningsverk. Därför har det länge funnits en oro för att spridning av rötslam på åkermark bidrar till att antibiotikaresistens ska utvecklas eller spridas.
I en vetenskaplig studie, publicerad i tidskriften Environment International, har forskare från Centrum för antibiotikaresistensforskning, CARe, vid Göteborgs universitet undersökt effekterna av över trettio års regelbunden spridning av rötslam.
Forskargruppen, som leds av Joakim Larsson, professor i miljöfarmakologi, har dragit nytta av ett experiment som pågått sedan början av 1980-talet i Skåne. Där har man på ett stort antal åkerplättar spridit slam från ett närliggande reningsverk i olika doser, medan man på parallella åkerplättar tillsatt enbart oorganiska gödningsmedel.
Gjorde ingen skillnad
Tillsammans med forskare från Umeå och Köpenhamns universitet studerade forskargruppen från Göteborg effekter på halter av antibiotika och andra antibakteriella ämnen i slam och jord, resistensgener, resistenta bakterier liksom vilka arter av bakterier som fanns i jordarna.
– Det enkla resultatet är att i stort sett ingenting händer. Allt vi studerat ser ungefär likadant ut i jordar där man spridit mycket slam, lite slam, inget slam eller bara spridit oorganiskt gödningsmedel. Vi kan inte se att någon antibiotika ansamlas i jorden och inte heller några resistenta bakterier. Det enda tydliga vi kan se är att näringstillförseln påverkar vilka bakteriearter som trivs bäst i jorden, berättar Joakim Larsson.
Det finns ett uppenbart värde i att återföra näring till jordbruket och därmed sluta kretsloppet. Reningsverken och slammet som produceras där är samtidigt en uppsamlingspunkt för många av de kemikalier vi använder i samhället.
Ingen uppenbar risk
– Naturligtvis kan man aldrig helt utesluta effekter. Vi har dessutom bara studerat risker kring antibiotikaresistens, vilket utgör en av flera pusselbitar i bedömningen kring nytta och risker med slamspridning, säger Joakim Larsson.
– Vi kan ändå sluta oss till att om det finns effekter på resistensförekomst så är dessa mycket små. Att sprida rötslam på åkermark i den omfattning och på det sätt man gör i Sverige i dag verkar därför inte medföra någon uppenbar risk för att driva på resistensutvecklingen. Det är en bra nyhet, avslutar han.
– Detta är en förbisedd och utsatt grupp som är i stort behov av stöd, säger Bengt Svensson, professor i socialt arbete vid Malmö universitet, som tillsammans med docent Torkel Richert och professor Björn Johnson gjort studien.
Att situationen för föräldrar till personer med missbruksproblem är problematisk visste Bengt Svensson redan när han arbetade som socialarbetare. För tio år sedan började han, som forskare vid Institutionen för socialt arbete, söka medel för att forska i ämnet. Fem år senare fick han anslag.
– Att det tog så lång tid för att få finansiering till detta projekt visar ointresset för föräldrarnas situation, säger Bengt Svensson.
Föräldrar påverkas mycket av hur deras barn mår och tar i föräldrarollen på sig barnets bekymmer oavsett ålder. När barnet har ett problematiskt narkotikabruk ser föräldrarna det som ett hot mot barnets hälsa och förmåga att sköta sina sociala förpliktelser – studier, arbete, försörjning och kontakt med familjen. Bråk är vanliga i denna situation och beror i stor utsträckning på förmaningar och kritik mot barnets narkotikaanvändning.
Verbala kränkningar och skadegörelse är vanligt
De vuxna barnen i studien saknar ofta bostad och pengar till följd av sitt drogmissbruk. När samhällets hjälp inte räcker till eller ställer för höga krav, vänder de sig till sina föräldrar. Föräldrarna har svårt att säga nej och vill hjälpa, men har också synpunkter på barnens livsföring. De kränkande beteenden som undersökts inträffar vid specifika emotionellt laddade tillfällen, oftast med en inledande ordväxling. Under grälet blir barnet allt mer agiterat för att sedan gå över gränsen och göra sig skyldig till en kränkande handling. Vanligast är verbala och emotionella kränkningar så som hårda ord, förolämpningar och hot. Det finns starka spärrar hos barnen att använda fysiskt våld mot sina föräldrar och i de fall det förekom var det av lindrigare slag.
Skadegörelse är relativt vanligt och kan innebära att barnet kastar eller slår sönder förälderns ägodelar. Flera föräldrar vittnar dock om att barnet har en egen gränsdragning även här, då de hindrat sig själva efter förälderns vädjan då det gäller viktiga föremål, eller att barnet uttryckt ånger efteråt.
– Alla barn har konflikter med sina föräldrar men här blir konflikterna häftigare särskilt när barnet är påverkade av narkotika eller ber om pengar som föräldrarna tror kommer att användas till att köpa narkotika. Men intervjuerna visar att banden är starka mellan barn och föräldrar. Det gör att barnen kommer tillbaka hem och att föräldrarna gör nya försök att nå fram till sina barn. Det finns oftast en stark kärlek från båda håll. berättar Bengt Svensson.
Förklarar bråken med drogpåverkan
En viktig upptäckt i undersökningen är att alla föräldrar förklarar sina barns beteenden med drogpåverkan, abstinens eller ett starkt sug efter narkotika. De beskriver två sidor av barnet, dels den nyktra sidan där barnet är sitt vanliga jag som föräldern bryr sig om och kämpar för, dels den drogpåverkade sidan där barnet inte är sig själv och där beteendet styrs av narkotikan. Därmed lägger föräldrarna skulden på drogerna när barnet beter sig aggressivt, oberäkneligt och självdestruktivt. På så vis påverkas inte de sociala band föräldrarna har till sina barn i särskilt stor utsträckning.
Hos 18 av de 33 barnen finns en ADHD-diagnos eller en stark indikation på att barnet har ADHD. Många av föräldrarna menar att ADHD-diagnosen kan vara en förklaring till att barnet hamnat i ett problematiskt narkotikabruk, men den används inte till att förklara konflikterna. Dessa är drogernas fel.
Vännerna tröttnar
– Föräldrarnas vänner tröttnar, de orkar inte höra om alla bekymmer. De enda som orkar är föräldrar i samma situation. Man behöver också få diskutera sin situation med professionell personal som kan lyssna och hjälpa föräldrarna att bearbeta sina känslor, säger Bengt Svensson.
Det allra viktigaste för föräldrarnas välbefinnande är att barnen får adekvat hjälp för sina missbruksproblem. Konflikterna kan de stå ut med, men det som ger sömnlösa nätter och ständig oro är barnens missbruk.
Kontakt:
Bengt Svensson, professor i socialt arbete, Malmö universitet
Ljudintolerans innebär att människor besväras av låga ljud som de flesta andra inte störs av. Det kan vara prasslet från en tidning, sorlet på en restaurang eller surret från en luftkonditionering.
Johan Paulin, forskare i psykologi, har studerat ljudintolerans – ibland känt som hyperakusi – och hur det påverkar personer i deras vardag och arbetsliv. Hans forskning ger ny kunskap om omfattningen av ljudintolerans.
Vanligt med psykiatrisk samsjuklighet
– Ljudintolerans är en relativt okänd, men ändå ganska vanligt förekommande sjukdom. Jag har funnit att 9 procent definierar sig själva som ljudintoleranta, med en motsvarande siffra av 5,5 procent i en yrkesverksam population, säger Johan Paulin.
Avhandlingen visar att de som definierade sig som ljudintoleranta i högre grad upplevde oro, brist på socialt stöd och belöning. De upplevde sig begränsade i vardagen, en vanlig strategi var att undvika miljöer de misstänkte kunde innehålla mycket ljud. Det var även på detta sätt som de tyckte att de kunde påverka sin omgivning.
De ljudintoleranta hade i större utsträckning även andra sjukdomar. Förutom hörselrelaterade sjukdomar som tinnitus och hörselnedsättning, var psykiatriska (utbrändhet, ångest, depression, PTSD), funktionella somatiska syndrom (fibromyalgi, IBS) och muskel- eller ledvärk klart överrepresenterade jämfört med den icke-ljudintoleranta gruppen.
Viktigt med en korrekt diagnos
I mycket av den tidigare forskning som genomförts har ljudintolerans ofta betraktats som en bisjukdom till till exempel autism eller ADHD. Paulins studie fann att ljudintolerans förekommer i samsjuklighet med andra diagnoser, men inom så pass olika sjukdomar, och även på egen hand, att det finns fog för att betrakta ljudintolerans som en separat sjukdom som bör studeras närmare
– Kunskapen och medvetenheten kring ljudintolerans hos psykologer, läkare, arbetsgivare och arbetsmiljöspecialister kan i vissa fall vara bristfällig. Det är viktigt att de personer som lider av ljudintolerans får en korrekt diagnos och att de blir informerade om de behandlingsmetoder som finns tillgängliga.
Hjärtslagen påverkades också av andra ljus
Forskningsstudiens resultat visar även att de som angav sig vara ljudintoleranta påverkades mer än de icke-ljudintoleranta när de utsattes för brus i en kontrollerad labbmiljö. De ljudintoleranta upplevde bruset som starkare och obehagligare och presterade sämre. Även deras hjärtslag påverkades vilket kan tolkas som ett tecken på stress.
Johan Paulin menar att en ökad kunskap om ljudintolerans är en förutsättning för ett förändringsarbete på till exempel på arbetsplatser och offentliga miljöer.
– Trenden bland både privata och offentliga arbetsgivare pekar mot mer resurssparande och gemensamma ytor med färre utrymmen för att kunna blockera ut den yttre miljön.
I dessa arbetsmiljöer är anpassningsmöjligheten för personer med ljudintolerans begränsade. Man kan fråga sig hur till exempel öppna kontorslandskap påverkar de anställdas mående, oavsett grad av ljudintolerans. Det är rimligt att anta att mer hänsyn borde tas till hur även låga ljud kan inverka negativt på de anställda, avslutar Johan Paulin.
AML är en aggressiv blodcancerform som orsakas av att omogna blodkroppar delar sig okontrollerat. I Sverige insjuknar runt 350 personer årligen och risken att drabbas ökar med stigande ålder. Sjukdomen är indelad i en mängd subtyper, där cancermutationerna visar vilken form av leukemi det handlar om och därmed även hur prognosen ser ut.
Kan orsaka återfall
Forskargruppen i Lund har studerat tumörceller från patienter med AML och lyckats expandera sällsynta cellkloner med unika uppsättningar mutationer. Dessa kloner har inte tidigare inte kunnat upptäckas med traditionella metoder.
– Patienterna har alltså fler olika kloner med skilda uppsättningar av cancermutationer än vad man tidigare trott. Dessa kan växa till och orsaka återfall i sjukdomen, förklarar Carl Sandén, forskare vid avdelningen för klinisk genetik, Institutionen för laboratoriemedicin, Lunds universitet.
Toppen av ett isberg
Studien som är mycket omfattande har pågått i fem år och bygger på en kombination av flera avancerade teknologier. Fynden är viktiga för att förstå komplexiteten i AML och tillföra viktig kunskap om biologin bakom sjukdomsutvecklingen. Detta ökar förståelsen för vad som orsakar återfall och underlättar i förlängningen framtagningen av nya behandlingsstrategier – antingen bredare eller mer riktade mot specifika mutationer.
– Vid dagens diagnostik ser man bara toppen av isberget av cancerkloner och vi har nu lyckats gå mycket djupare, avslutar Thoas Fioretos, forskargruppsledare i studien.
Carl Sandén, biträdande forskare vid avd. för klinisk genetik, Institutionen för laboratoriemedicin, Lunds universitet, carl.sanden@med.lu.se
Thoas Fioretos, professor i klinisk genetik, avd. för klinisk genetik, Institutionen för laboratoriemedicin, Lunds universitet, thoas.fioretos@med.lu.se
Originalet, eller källtexten, ses ofta som överlägset i relation till en översättning och översättningsforskningen har därför också fokuserat på frågor som rör hur man bäst kan överföra originalets essens till ett annat språk.
Malin Podlevskikh Carlström ifrågasätter i sin avhandling denna syn på översättning.
Ny tolkning ingen förlust
– En skönlitterär roman har inte bara en möjlig tolkning, utan betydelse är snarare något som skapas i mötet med läsaren. Vi har alla olika bakgrund och referensramar, och därför kommer läsare som tillhör olika åldersgrupper med största sannolikhet inte att tolka en roman på samma sätt. Detsamma gäller hur det fungerar med läsare med olika kulturell bakgrund. En översättning som tolkas på ett annat sätt än originalet ska alltså inte ses som en förlust, Malin Podlevskikh Carlström.
När man talar om översättning av rysk litteratur ställs denna fråga på sin spets på grund av det som kallas intertextualitet. Intertextualitet, eller bruket av citat och allusioner till andra texter, har utvecklats till att få en särskild betydelse inom den ryska litterära traditionen.
Det är vanligt att samtida ryska författare knyter an till traditionen genom att till exempel citera Pusjkin eller anspela på händelser eller karaktärer i Dostojevskijs romaner. Genom att använda referenser till välkända verk kan en författare således ge upphov till betydelsenätverk som ligger under romanens yta.
Referenser som inte når fram
Vidlyftig intertextualitet kan emellertid skapa problem när en roman översätts till ett nytt språk, förklarar Malin Podlevskikh Carlström.
– Traditionen säger att man ska låta författaren ”vara ifred” och förändra verket så lite som möjligt. Det innebär att översättare drar sig för att förändra citat och allusioner till andra verk, även om detta innebär att läsaren av översättningen antagligen inte kommer att känna igen dem.
I sin avhandling har Malin Podlevskikh Carlström gjort en fallstudie av Tatiana Tolstajas omtalade roman Kys´ (2000). Hon analyserar dels hur intertextualiteten har översatts, dels hur översättningarna har tagits emot och lästs av svenska och amerikanska recensenter.
Bytte ut ryska citat mot svenska
Frågan hon försöker besvara är om och i så fall hur valet av översättningsstrategi påverkar hur en intertextuell roman tas emot i den nya kulturen.
– Tatiana Tolstajas roman är ett tacksamt forskningsobjekt då den innehåller över 200 citat och allusioner. Intertextualiteten har dessutom behandlats på helt olika sätt i den svenska översättningen Därv (2003) och dess amerikanska motsvarighet The Slynx (2003).
– Medan den amerikanska översättaren Jamey Gambrell i stort har bevarat originalets intertextualitet, och översatt ryska citat och allusioner till engelska, har de svenska översättarna Staffan Skott och Maria Nikolajeva bytt ut ett stort antal ryska citat mot välkända citat ur svensk poesi.
Olika respons på olika översättningar
Analysen visar att den amerikanska översättningen framför allt har läst boken som en roman om Ryssland, eller en satir över den sovjetiska och sedan ryska samhällsutvecklingen.
Även de svenska recensenterna har relaterat romanen till Ryssland och beskrivit den som en allegori eller satir över landet, men det intressanta är att de svenska recensenterna i större utsträckning också har kunnat relatera romanen till universella teman och ämnen. Fler svenska recensenter ansåg dessutom att romanen var rolig.
– Resultaten visar att denna sorts litteratur har mycket att vinna på en översättningsstrategi som tar hänsyn till intertextualitetens funktion, och som vid behov vågar förändra romanens intertextuella kontext.
Litteratur som kräver förkunskap
– Det finns naturligtvis romaner i vilka citat och allusioner enbart fungerar som utsmyckningar, eller subtila blinkningar till läsarens intellekt. Det finns emellertid också romaner som Tolstaja´s Kys´ i vilka det är viktigt för dess handling eller humor att läsaren faktiskt känner igen referenserna till annan litteratur, säger Malin Podlevskikh Carlström.
För att fattiga bönder, som till stor del brukar havsnära jordar, ska kunna överleva krävs salttåliga grödor. I en ny studie, som baseras på jordbruk i Bangladesh, presenterar forskare vid Göteborgs universitet 20 nya varianter, så kallade linjer, av vete som uppvisar salttåliga egenskaper.
– För att få fram vete, som tål salt, har vi använt det som kallas molekylär förädling och som innebär tillsatser av kemikalier i laboratorium. Det är en metod som använts sedan 1950-talet och som inte regleras som genmodifierande organismer, GMO, säger Henrik Aronsson, professor i växtmolekylärbiologi vid Göteborgs universitet.
Slumpmässiga mutationer
Genom metoden framkallas slumpmässiga mutationer i vetefröna, alltså förändringar i vetets DNA-kedja. De vetefrön som uppvisar egenskaper mest tåliga mot salt används sedan för ytterligare förädling till nästa generation. Utifrån varje förädlat vetefrö blir det en individuell planta som kallas linje.
– Att få fram tåliga frön är ett omfattande arbete. Vi började vår forskning för sju år sedan tillsammans med professor Olof Olsson vid Lunds universitet. Vi hade 30 000 linjer, som med tiden blev några tusen. Sjuttio av dem visade sig vara lovande och nu har vi fått fram runt 20 linjer som är bättre än de andra, säger Henrik Aronsson.
Vetets salttålighet är ett komplext begrepp. Skilda gener kan påverka tåligheten på olika sätt, till exempel kan det gälla plantans förmåga att ta upp vatten eller plantans tolerans för salt.
Odlingsbart vete som tål saltvatten
– När vi fått fram salttåliga plantor vet vi ju inte vilka gener som har ändrats. Det får vi kartlägga i efterhand och jämföra med ursprungsvetet, säger Johanna Lethin, som är doktorand i forskningsprojektet.
Idag är ungefär 95 procent av vetets arvsanlag (genom) kartlagt. Enligt forskarna finns det flera vägar att gå för att nå målet att hitta odlingsbart vete som tål saltvatten. Och olika egenskaper krävs för veteodling i olika delar av världen.
– Australien, Holland och Egypten har också problem med salta jordar, men där kanske inte samma vetesorter som i Bangladesh fungerar, säger Henrik Aronsson.
Odlingsbar jord minskar
Medan folkmängden ökar globalt minskar alltså de odlingsbara jordarna. FN bedömer att det behövs 70 procent mer mat 2050 för att kunna försörja hela jordens befolkning. Att även kunna odla och vattna med bräckt vatten är också det en framtida utmaning.
– Bönder är ju intresserade av bra avkastning. Vi började vårt projekt med att försöka utveckla tåliga grödor för att kunna hjälpa fattiga och utsatta bönder i Bangladesh att bättre kunna använda sina jordar året runt. Jag bedömer att vi om fem till sju år kan vi ha ett salttåligt vete för produktion, säger Henrik Aronsson.
Med hjälp av de nya fjärranalysteknikerna de 40 forskarna från 36 forskningsinstitut visa att orsakerna till grönskningsprocessen är mer komplexa – och variabla – än vad tidigare forskning visat.
Förståelse av hur data som samlas från luften går att jämföra med observationer gjorda på marken kommer att bidra till att skapa den tydligaste bilden hittills av hur de norra regionerna i Europa, Asien och Nordamerika förändras när temperaturen stiger.
– Den nya tekniken med sensorer på drönare, flygplan och satelliter gör det möjligt för oss forskare att spåra nya mönster av grönskning, där den minsta enheten som mappar till en enda pixel i en bild är av storleken på en fotbollsplan, säger Dr Isla Myers-Smith, University of Edinburghs School of GeoSciences.
Tundran grönskar
När sommartemperaturen i Arktis stiger reagerar växterna. Snön smälter tidigare och växterna bildar blad tidigare på våren. Tundravegetationen sprider sig till nya områden och där växter redan fanns, blir de frodigare och högre.
Det grönare Arktis som forskarna observerat från rymden orsakas av mer än bara responsen från tundraväxterna på uppvärmningen av marken. De högupplösta bilderna från satelliterna fångar även upp andra förändringar som ändrad snösmältning och markfuktighet. Förändringar i vegetationen förändrar balansen mellan den mängd kol som tas upp och den mängd som frigörs i atmosfären. De små variationerna kan påverka ansträngningarna att hålla den globala uppvärmningen under 1,5 ° Celsius – ett viktigt mål i Parisavtalet.
Tundraväxter fungerar som en barriär
Studien hjälper forskare att räkna ut vilka faktorer som påskyndar eller bromsar uppvärmningen. Förutom att samla in nya bilder går det även att analysera bilder som är decennier gamla.
– Tundraväxter fungerar som en barriär mellan den uppvärmda atmosfären och enorma lager av kol som lagras i frusen mark. Den här studien visar att det är viktigt att även ta hänsyn till den småskaliga variationen i landskap för att förstå dessa processer, säger Johan Olofsson, universitetslektor på Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.
Johan Olofsson, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet. johan.olofsson@umu.se
Varje år insjuknar cirka 2 000 personer i Sverige i ändtarmscancer, varav merparten genomgår bukkirurgi i botande syfte. Efter den vanligaste operationsmetoden drabbas var tionde patient av en fruktad komplikation – så kallat anastomosläckage. Det innebär att tarminnehåll läcker ut i bukhålan, vilket i värsta fall kan leda till döden. Misstanke har funnits att smärtbehandling med antiinflammatoriska läkemedel såsom ibuprofen som finns i bland annat Ipren ökar risken för sådant läckage. Många kliniker har därför istället övergått till att ge morfin för att dämpa smärtan efter operationen, vilket medför risk för biverkningar såsom förstoppning och beroende.
Ingen ökad risk
I studien fann forskarna att anastomosläckage inträffade hos 11 procent av de som fått denna typ av antiinflammatoriska smärtläkemedel, jämfört med 14 procent av de som inte fått dem. Det gick därmed inte att se något stöd för att denna typ av enkla läkemedel skulle öka risken.
– Det här är goda nyheter, eftersom det skulle innebära att man inte behöver vara rädd för att ge vanliga receptfria smärtmediciner efter operation och kan därmed förhoppningsvis undvika andra behandlingsalternativ med risk för värre biverkningar, säger Daniel Kverneng Hultberg, forskare vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap vid Umeå universitet.
I sin avhandling undersöker han även betydelsen av en omdebatterad aspekt vid den kirurgiska behandlingen. Vid varje operation avgör kirurgen om det blodkärl som försörjer tarmen ska delas antingen högt upp på kärlträdet nära den stora kroppspulsådern, aortan, eller något längre ned. En teoretisk fördel med att dela kärlet högt upp är att det skulle kunna avlägsna spridda cancerceller som annars lämnas orörda, och därmed minska risken för canceråterfall. Men eftersom delningen sker i närheten av viktiga nervfibrer skulle det kunna leda till besvär såsom ofrivilligt läckage av avföring och urin – något som blir allt viktigare eftersom fler överlever sin cancer.
Daniel Kverneng Hultberg visar att risken för återfall eller död i sin cancer inte påverkades av hur högt upp på kärlträdet delningen skedde. Inte heller risken för funktionella bortfall var påtagligt förändrad efter hög delning jämfört med låg.
– Det innebär att kirurgen får större frihet att låta andra faktorer ligga till grund för vid vilken höjd kärlet delas, exempelvis de anatomiska förutsättningarna hos den enskilda patienten, säger han.
Sexlivet påverkas
Slutligen studerades hur ett anastomosläckage påverkar den kroppsliga funktionen, något som är sparsamt undersökt tidigare – särskilt gällande kvinnors sexuella funktion. Forskarna undersökte förekomsten av symtom två år efter operationen. Man såg att patienter som hade haft ett anastomosläckage hade ökad risk för minskad sexuell aktivitet samt ökad användning av skyddsprodukter mot avföringsinkontinens. Risken för de flesta av de undersökta symtomen var dock inte ökad efter anastomosläckage, vilket var överraskande.
Avhandlingen omfattar fyra bakåtblickande observationsstudier, innehållande från 805 till 8287 patienter som opererats i Sverige. Ett nationellt kvalitetsregister har använts för att hitta och samla information kring patienterna, kompletterat med uppgifter från patientjournaler. Därtill har en enkät postats hem till en del av patienterna för att avgöra graden av kroppslig funktion efter operationen. Ett flertal olika statistiska metoder har använts för öka resultatens tillförlitlighet.
Daniel Kverneng Hultberg, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet, daniel.kverneng.hultberg@umu.se
Fereshteh Ahmadi har genom en enkätundersökning frågat föräldrar i Sverige, som under sitt liv har förlorat ett barn, om vilka metoder de använt för att hantera den existentiella krisen och hur de kunde finna kraft att gå vidare i livet efteråt. Urvalet kommer från två olika föreningar för föräldrar som förlorat ett barn.
Hon kunde då se att kvinnor och män hanterar krisen olika och att det skiljde sig åt mellan olika åldrar, social bakgrund och om man hade en tro.
Prata med andra om känslor
– Vi vill lyfta dessa frågor för att på så sätt hjälpa de som i framtiden går igenom liknande livskriser, säger Fereshteh Ahmadi.
Den vanligaste metoden för att hantera krisen, som använts av föräldrarna, var att prata med andra om sina känslor. Så många som 68 procent uppger att man gjort så hela tiden eller åtminstone ofta. Det, tillsammans med att skriva om det på sociala medier, är mammornas vanligaste metod för att få kraft att hantera situationen.
Därför frågar forskarna föräldrarna
Studien är en del av forskningsprojektet ”Projekt coping: Föräldrar som har förlorat ett barn”, med syfte att bidra till kunskapsutveckling om de strategier som används av föräldrar som har förlorat ett barn. Huvudfrågan är Vilka meningshanteringsmetoder används av de föräldrar som har förlorat ett barn och i vilket utsträckning är dessa metoder vanliga bland denna grupp? Meningen är att kunskapen ska bidra till ett mer mångsidigt omsorgsprogram, baserat på föräldrarnas egna uppfattningar och erfarenheter av strategier för att hantera sin kris.
Den andra vanligaste metoden har varit att få vara ensam och fundera över livets mening. Det är pappornas vanligaste metod, i kombination med att vara i naturen och att lyssna på musik. 50 procent av de tillfrågade papporna uppgav att de lyssnade till musik ofta eller hela tiden.
Naturen som kraftkälla
Nästan 60 procent av föräldrarna uppgav att de sökte sig till naturen för större känslomässig tillhörighet, naturen blev en viktig resurs och att söka sig ut var det tredje vanligaste sättet att hantera situationen.
Det fjärde vanligaste sättet var att prata med sitt avlidna barn i sina egna tankar. Över hälften gjorde så hela tiden eller ofta.
– De vanligaste sätten som föräldrarna använder för att hantera denna kris är att man pratar om sina känslor, tänker på livets mening eller samtalar med sitt döda barn, samt att man finner en plats för sin sorg, som att närvara i naturen, säger Fereshteh Ahmadi.
Livet i ett större sammanhang
Det som deltagarna i studien sade hade störst påverkan på hur väl man anser sig ha klarat att hantera sorgen, är när föräldrar tänkt på en kraft som de har inom sig. 36 procent uppgav att de ofta eller alltid tänkte på detta sätt och 17 procent att de alltid tänkte så.
Andra strategier som haft stor betydelse för hur väl man lyckats hantera sin sorg, är då föräldrarna haft en stark känslomässig kontakt med andra människor eller tänkt på sitt liv i ett större sammanhang.
Ett kanske lite överraskande resultat är att sex av tio föräldrar i studien tycker sig ha lyckats bra med sin krishantering, endast en av tio tycker att man klarat det dåligt.
Svårare ju yngre barn och föräldrar
De samhällsgrupper som anser att man hanterat krisen bäst är de i åldersgruppen 50-59 år. Andra grupper som klarat sin kris relativt bra är de med högskoleutbildning och då barnet varit äldre än 26 år vid dödsfallet.
Ju yngre barnet och föräldrarna varit, samt då barnet begått en suicidal handling, desto svårare var det föräldrarna att hantera krisen.
Resultat av studien:
De i åldersgruppen 50-59 år hanterade krisen bäst
De med högskoleutbildning, och de fall där barnet varit äldre än 26 år vid dödsfallet, klarar sig relativt bra
Föräldrar som ofta tänkt på en kraft som de har inom sig har bättre lyckats hantera sorgen.
Föräldrar som haft en stark känslomässig kontakt med andra människor eller tänkt på sitt liv i ett större sammanhang lyckas bättre
Mammornas vanligaste metod för att hantera krisen var att prata med andra om sina känslor
Pappornas vanligaste metod för att hantera krisen var att ensam fundera över livets mening
Endast ett fåtal föräldrar uppgav att de sökt hjälp från religionen, tänkt på eller bett till gud
Ju yngre barnet och föräldrarna varit, desto sämre har de klarat krisen
Om barnet begått en suicidal handling kan det göra hanteringen av krisen
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
