Åsa Melhus forskar om bakterier och är inte expert på just virus, men hon har arbetat med vårdhygien i många år och vet hur man undviker smitta.
– Coronaviruset började ju spridas i Kina, ett av de mest tätbefolkade länderna i hela världen. Man måste komma ihåg att det är väldigt stor skillnad i smittrisk mellan Kina och Sverige på grund av just befolkningstätheten, säger Åsa Melhus.
Egentligen är coronaviruset inte så mycket annorlunda än influensan när det gäller smittvägar även om det verkar finnas en del supersmittare.
– Mer och mer tyder på att det är en dropp- och kontaktsmitta, så om du håller avstånd på 1,5 meter så förefaller smittrisken att vara liten. Är man utomhus så är det väldigt liten risk.
Inomhus är smittrisken större, till exempel när väldigt många människor samlas i en föreläsningssal.
– Där sitter man nära varandra och andas nästan samma luft för ventilationen är inte alltid så bra. Så det är väl den situationen som kan vara den värsta på universitetet.
Tvätta händerna med tvål
Som tur är går det att undervisa på distans via till exempel Skype, chatfora och filmade föreläsningar, så det finns gott om åtgärder att ta till vid universitetet ifall det skulle behövas.
Är det viktigt att tvätta händerna?
– Ja, viruset är väldigt känsligt för både tvål och sprit, och den informationen verkar många ha tagit till sig. Men då är det inte tvåsekunderstvättar utan man måste verkligen tvåla in sina händer. Egentligen ska man tvätta händerna i 20 sekunder om man verkligen vill bli ren.
För många brukar det gå mycket snabbare än så och kanske använder de inte så mycket tvål heller, utan bara spolar vatten över händerna.
– Tvålen är jätteviktig för viruspartiklarna är höljeförsedda och går sönder när man tvättar med tvål.
Hålla sig hemma
Ett annat viktigt råd är att, precis som vid vanliga förkylningar, hålla sig hemma när man inte mår bra för att undvika att smitta äldre och andra personer med större risk att drabbas av svårare infektioner.
– Det finns riskgrupper i alla åldrar, även om barn verkar klara sig bättre än de flesta. Därför är det viktigt att man håller sig hemma.
I dessa tider är det också bra att undvika att skaka hand, ge europeiska kindpussar eller en kram. Händerna är det bäst att hålla i styr, för de är bland de värsta smittspridarna.
– Nysningar och hostningar ska göras i armvecket. Händerna ska egentligen aldrig vara uppe i ansiktet om man kan undvika det när man är infekterad eller vill undvika infektion.
En del beteenden är dock helt överdrivna, menar Åsa Melhus, till exempel att använda munskydd eller vira en halsduk runt ansiktet.
– Det enda du gör med ett munskydd är att förhindra att droppar från dig sprids vid hosta eller när du pratar med någon. Munskydd blir dock relativt snabbt genomfuktade, och då har de ingen skyddseffekt längre. Du kommer att sprida lika mycket som om du inte bar munskyddet. Att gå omkring en hel dag med samma munskydd kostar därför bara pengar.
Brist på vårdpersonal
Som vårdhygieniker funderar hon mycket på hur sjukhusen ska klara att ta emot de svårt sjuka patienterna om smittspridningen ökar.
– Det handlar inte så mycket om brist på utrymme som brist på vårdpersonal. Om det blir för många patienter blir det svårt att klara av det. Vi har väldigt få intensivvårdsplatser och där måste man ha välutbildad personal för att klara av det.
Det är därför det är viktigt att bromsa smittspridningen så mycket som möjligt, även om epidemiologiska experter räknar med att 40-70 procent av befolkningen kommer att få viruset förr eller senare.
– De flesta som haft eller har viruset i Sverige mår i nuläget inte speciellt dåligt och behovet av intensivvård har därmed varit begränsat. Covid-19 är dock en ganska seg historia med relativt många sjukdagar. Många sängar kan därför tas upp av dessa patienter, men förhoppningsvis kan vi ta oss igenom det hela genom att flertalet patienter klarar att stanna hemma så att bara de allra sjukaste behöver komma in till sjukhus för vård, säger Åsa Melhus.
De senaste veckorna har Tom Britton, efter tjugo år som matematiker, blivit extremt i ropet. Han intervjuas av tidningar och magasin, skriver debattartiklar och anlitas som föreläsare på andra universitet. Det alla vill veta är förstås: Hur allvarligt kommer det att bli?
Hur stor kommer spridningen av corona att bli i Sverige?
– Svaret beror väldigt mycket på vilka preventiva åtgärder som sätts in, av oss själva och av myndigheterna. Bedömningen är att reproduktionstalet R, antalet som smittas av en person, är 2,5 innan några restriktioner eller åtgärder har satts in i ett samhälle. Då smittas 60-70 procent. Så om inget görs kommer så många människor att smittas i Sverige. Men om vi lyckas pressa ned reproduktionstalet med olika åtgärder kommer såklart färre att smittas.
Det magiska värdet är R=1. Så fort vi med olika åtgärder får ned reproduktionstalet under 1 så kommer det att klinga av snabbt. Kina lyckades med detta med hjälp av väldigt omfattande åtgärder, och detta väldigt snabbt, så att mindre än 1 procent kommer smittas i Wuhan. Jag är inte övertygad om att vi kommer vara lika effektiva i Sverige.
Vad kan man lära av tidigare utbrott av smittspridning?
– Mycket. Den senaste pandemin var svininfluensan, men det finns också skillnader. Dels fanns snabbt ett vaccin då, och säkert fanns även viss naturlig immunitet också.
Har du anlitats av Folkhälsomyndigheten för att hjälpa till?
– Jag är bekant med flera på Folkhälsomyndigheten och har sedan några dagar tillbaka haft tät och daglig kontakt med statsepidemiologen Anders Tegnell och deras modelleringsgrupp, där även en av mina före detta doktorander arbetar.
Hur skulle du beskriva ditt forskningsområde?
– Mitt huvudområde är matematiska modeller för smittspridning, och även statistisk metodik för hur man bestämmer modellernas parametervärden, så som R, från utbrottsdata. Det kallas ”skattar” på statistikerspråk.
Har du forskat om någon annan smittspridning?
– Jag forskar i princip aldrig om enskilda epidemier eller sjukdomar, utan arbetar med mer allmänna modeller som kan anpassas till flera sjukdomar. Såklart är det inte one-size-fits-all utan olika sorters sjukdomar har specifika modeller. På senare år har jag specifikt hållit på en del med HIV, där man använder sig av sekvensdata från virus hos smittade patienter för att lära sig om smittspridningen.
Hur kan matematik användas för att beräkna smittspridning?
– Matematiska modeller kan modellera de flesta fenomen, såklart mer eller mindre bra beroende på vad det handlar om. Huvudprincipen är att förenkla verkligheten och bara inkludera det allra mest essentiella i fenomenet av intresse, och att sedan analysera modellen och se vad som sker.
Vad betyder det i coronafallet?
– För coronautbrottet handlar detta om att skatta R genom att skatta den så kallade generationstiden, vilket är den typiska tiden mellan att smittas och att smitta andra. Om vi lyckas skatta generationstiden, till exempel genom kontaktspårning, och observerar tillväxttakten i epidemin, så kan vi härleda vad R är på ett ungefär. Med denna kunskap om R kan vi dels räkna ut hur många som kommer att smittas om inget görs. Och framför allt ger det vägledning till hur mycket vi måste pressa tillbaka smittspridningen för att få ned den till under 1 så att utbrottet klingar av.
Inom konceptet ”Entrepreneurial orientation” ska ett företag uppfylla tre kriterier för att kunna räknas som entreprenöriellt: det ska ha innovationsförmåga, vara proaktivt och ta risker. Enligt Jennie Cederholm Björklund, forskare vid Högskolan i Halmstad, stämmer kriterierna väl in på den typiska lantbrukaren:
– Lantbrukare är vana vid att arbeta i en miljö där de inte kan kontrollera de yttre omständigheterna. De lever med regn och sol, översvämningar och torka, och de vet aldrig vad som ska hända från dag till dag. På det sättet tar de risker dagligen. I en sådan verksamhet är det också nödvändigt att ha initiativförmåga och vara proaktiv. På det sättet utgör lantbruksföretagare själva sinnebilden av entreprenörer. De behöver inte diversifiera sin verksamhet för att kunna sägas vara entreprenör. Uppfyller du de här tre kriterierna anses du ha hög entreprenöriell orientering, och det visar mina resultat att lantbrukarna gör.
Bristande stödsystem för hållbar landsbygd
I Sverige finns ett omfattande stödsystem, bland annat via Jordbruksverket, landets länsstyrelser, samt olika rådgivningsorganisationer. En sådan rådgivningsorganisation är Hushållningssällskapet, där Jennie Cederholm Björklund också arbetar vid sidan om sina forskarstudier.
– Sverige har ett väl utbyggt system med olika organisationer som ska stödja lantbruksföretagare. Gemensamt för alla de olika aktörerna är en vision om en hållbar landsbygd där innovation och entreprenörskap kan frodas, berättar hon och fortsätter:
– Här någonstans finns det ett glapp. Alla strävar åt samma håll, men resultatet blir det motsatta. Landsbygden avbefolkas och människor flyttar istället in till städerna. Det stämmer inte överens med bilden av en hållbar landsbygd där människor bor året runt och där det finns väl fungerande samhällsfunktioner.
För att göra människor intresserade av att starta och driva lantbruksföretag tycks det i dagens snabbrörliga samhälle krävas ett annat värdeskapande än tidigare.
– I dag är var tredje svensk lantbrukare äldre än 65 år, och det finns ingen som kan ta över deras verksamheter. Tidigare var det ofta självskrivet att familjens äldsta barn skulle överta gården och familjeföretaget, men så är det inte i dag, säger Jennie Cederholm Björklund.
Social och miljömässig hållbarhet hellre än ekonomisk tillväxt
Studiens resultat visar att lantbrukarna inte upplever den stöttning som de får från stödorganisationerna som adekvat. I stället för att tillföra värde lägger det istället hinder i vägen för utveckling. I dag består stödet ofta av kortsiktiga åtgärder med fokus på ekonomiska tillväxtstrategier, vilket inte är det som dagens lantbrukare efterfrågar. I stället finns ett behov av stöd i form av en samtalspartner som kan bidra med input i arbetet.
– Lantbrukarna saknar relevant stöd som fokuserar på deras drivkrafter. De drivs inte av ekonomisk tillväxt, utan snarare av en strävan efter miljömässig och social hållbarhet. Dessutom är dagens lantbrukare både välutbildade och välinformerade, och de har stora nätverk både nationellt och internationellt. Det gör att de efterfrågar en annan typ av stöd jämfört med tidigare generationers lantbrukare, och rådgivningsorganisationerna har hittills inte varit tillräckligt lyhörda för den här förändringen, säger Jennie Cederholm Björklund.
Social samhörighet en avgörande aspekt
Inbäddning, eller så kallad embeddedness, handlar om social samhörighet. Att tillhöra ett socialt nätverk innebär att du har relationer till andra i din omgivning. I en företagskontext betyder det att ditt företag är knutet till andra företag, och till andra omgivande faktorer, till exempel till orten där företaget verkar. Inbäddning blir då ett mått på hur starka relationerna i det sociala nätverket är. Lantbruksföretag och lantbrukare tenderar att vara mycket starkt inbäddade i sin geografiska och sociala kontext.
– Lantbrukare bor oftast i samhället där de verkar. Därför är de också intresserade av bygdens sociala hållbarhet. Den här djupa inbäddningen kan leda till att de fattar beslut som inte är ekonomiskt lönsamma, men som skapar socialt mervärde. På det sättet påverkas de företagsekonomiskt negativt av embeddedness, men för samhället och bygden är deras engagemang ovärderligt. De skapar värde för landsbygden. Det är också inbäddningen – och tryggheten som den skapar – som lockar personer att stanna kvar i lantbruket, eller att återvända efter att ha arbetat med annat under en period. Den sociala tryggheten och det lugnare livet är starkt attraktiva värden, säger Jennie Cederholm Björklund.
– Levercancer och dödligheten i leversjukdom ökar i snabb takt i USA och Europa. Trots detta saknas etablerade behandlingar för att förhindra utvecklingen av levercancer eller för att minska risken för död i leversjukdom, säger studiens förstaförfattare Tracey Simon, forskare vid Massachusetts General Hospital.
31 procent lägre risk
I den aktuella studien analyserade forskarna data från 50 275 vuxna svenskar med kronisk virushepatit, en typ av leverinfektion som orsakas av hepatit B- eller C-virus. Dessa infektioner är den vanligaste riskfaktorn för levercancer. På tio år utvecklade 4,0 procent av de patienter som fick acetylsalicylsyra (till exempel Trombyl) i låg dos (upp till 160 mg/dag) levercancer. Detta kan jämföra med hela 8,3 procent av de som inte tog acetylsalicylsyra. Användningen av acetylsalicylsyra var kopplat till 31 procents lägre relativ risk för levercancer.
Ju längre en person tog acetylsalicylsyra, desto större var nyttan. Jämfört med kortvarig användning (tre månader till ett år) var risken för levercancer 10 procent lägre för personer som tagit acetylsalicylsyra i 1–3 år, 34 procent lägre för dem som tagit medicinen i 3–5 år och 43 procent lägre för dem som tagit medicinen i minst 5 år.
Lägre dödlighet
Dessutom var dödligheten i leversjukdom endast 11,0 procent hos dem som tagit acetylsalicylsyra jämfört med 17,9 procent av icke-användarna under en tioårsperiod, motsvarande 27 procents lägre relativ risk för dem som tagit medicinen.
Fördelarna av att äta acetylsalicylsyra fanns oberoende av kön, svårighetsgrad av leverinfektion eller typ av hepatitvirus (B eller C). Risken för inre blödningar, något som acetylsalicylsyra kan orsaka på lång sikt, var inte förhöjd bland personer som åt medicinen.
– Detta är den första stora nationella studien som visar att användningen av acetylsalicylsyra är förknippad med en betydligt lägre långsiktig risk för levercancer och dödlighet i leversjukdom, säger studiens sisteförfattare Jonas F. Ludvigsson, professor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik vid Karolinska Institutet och överläkare vid Universitetssjukhuset Örebro.
Forskarna poängterar att randomiserade kliniska prövningar behövs för att ytterligare utreda fördelarna med acetylsalicylsyra för patienter med leversjukdom.
Jonas F. Ludvigsson, professor, överläkare, Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet samt Barnkliniken, Universitetssjukhuset Örebro, jonas.ludvigsson@ki.se
– Studiens resultat visar att det är säkert att flytta screeningen från 3 till 2,5 år. Screeningen behöver dock ske i en tvåstegsprocess så att de barn som inte klarar testet, men inte uppvisar bristande kontakt- och samspelsförmåga, följs upp vid 3 år, säger Laleh Nayeb, logoped inom länslogopedin på Akademiska sjukhuset, ansvarig för den aktuella studien.
Språkstörning är en av de vanligaste funktionsnedsättningarna bland barn. I genomsnitt har sju procent av alla barn i förskoleåldern svårigheter med språk, tal och kommunikation som uppfyller diagnosen språkstörning, Developmental Language Disorder (DLD). Barn med språkstörning kan ha svårigheter i kommunikationen, nedsatt språkförståelse och/eller uttrycksförmåga vilket innebär svårigheter att ta till sig och förstå muntlig information och/eller ha svårigheter att uttrycka sig.
Ju tidigare upptäckt, desto bättre
Laleh Nayeb framhåller att det är positivt med så tidig upptäckt av kommunikations- och språkstörning hos barn som möjligt eftersom den språkliga förmågan, inklusive kommunikation, uttal, ordförråd och samspel etc, utvecklas mycket snabbt i 2-3 års åldern och värdet av tidig intervention ska inte underskattas.
Språkscreening är en av de mest utvärderade metoder som används inom barnhälsovården (BHV) för att tidigt upptäcka språk- och kommunikationsstörningar. I Sverige har det länge funnits två olika screeningmetoder: en som används vid 2,5 och en vid 3 år. Den senare metoden finns i ungefär hälften av alla regioner, bland annat i Uppsala och Stockholm vilket har validerats i den här studien.
Tidigare screeningsålder rekommenderas
I den aktuella studien ingick 105 barn i 2,5 årsåldern, som fick genomföra samma test som den som normalt görs vid 3 år. Enda skillnaden var att barnen skulle kunna säga tvåordsatser (till exempel mamma äta) istället för treordsatser (till exempel mamma äta banan).
– Resultaten visar att en tiondel av barnen inte klarade testet vilket är fler än i samband med screening vid 3 års ålder. Bland studiebarnen var språkstörning vanligare, men en del 2,5 åringar var helt enkelt inte tillräckligt mogna för ett formellt test. Screeningen hittade barn med måttlig till grav språkstörning med stor säkerhet. Föräldrar som var oroliga för barnets språk visade sig ha rätt, alltså att barnen hade en påvisad språkstörning, något som vi känner igen från tidigare studier, berättar Laleh Nayeb.
I det nationella barnhälsovårdsprogrammet ingår sedan 2016 ett teambesök av läkare och sjuksköterska vid 3 år, och man har därför rekommenderat en flyttning av språkscreeningen till 2,5 år.
Uppföljning hos logoped
– Flera regioner som tidigare använde treårsmodellen inför nu den modifierade screeningen vid 2,5 år med möjlighet att följa upp vid 3 år i samband med ett uppföljande besök då man träffar team med läkare och logoped, fortsätter Laleh Nayeb.
Barn som fångas in via språkscreeningen remitteras till logopedmottagningarna i Region Uppsala. Till barnlogopeder inom länslogopedin remitteras mellan 700-800 barn i åldern 0-6 år per år med svårigheter inom språk, tal och kommunikation.
För barn upp till sex år erbjuds antingen individuell behandling eller föräldrautbildning som ett behandlingsalternativ. Handledning till barnets nätverk i grupp genom föräldrautbildning är den vanligaste behandlingen i Uppsala. I utbildningarna får föräldrar kunskap om hur man bäst kan stötta sitt barn i kommunikations- språk- och talutvecklingen.
Typiskt för cancerceller är att de snabbt kan förändra sitt dna. Men i sin iver att skaffa nya mutationer slarvar de bort mycket av den nedärvda genetiska variationen. Det kan innebära att tumörcellen bara har kvar ett defekt anlag av en gen från den ena föräldern, vilket skiljer den från friska celler – som även har ett fungerande anlag från den andra föräldern. Den här egenskapen hos cancerceller skulle kunna vara en akilleshäl som kan utnyttjas när nya läkemedel utvecklas.
– Vi sökte efter gener där många människor bär på ett fungerande och ett defekt anlag i sitt dna. En sådan gen, NAT2, ger upphov till ett protein som bryter ner flera läkemedel och var särskilt intressant eftersom det ena anlaget ofta tappas bort under utvecklingen av tjock- och ändtarmscancer, säger Tobias Sjöblom vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet.
Utifrån sin upptäckt utvecklade forskarna sedan en substans som dödar celler som saknar NAT2 och kunde också visa att den kan användas för att behandla djurmodeller av cancer och tumörceller från cancerpatienter.
– Förutsättningarna för behandlingen finns hos 50 000 av de kolorektalcancerpatienter som insjuknar varje år runt om i världen och vi kommer därför att gå vidare för att hitta substanser som har ännu bättre egenskaper för läkemedelsutveckling, säger Tobias Sjöblom.
Vetenskaplig artikel:
Exploiting loss of heterozygosity for allele-selective colorectal cancer chemotherapy. (Veronica Rendo, Ivaylo Stoimenov, André Mateus, Elin Sjöberg, Richard Svensson, Anna-Lena Gustavsson, Lars Johansson, Adrian Ng, Casey Obrien, Marios Giannakis, Per Artursson, Peter Nygren, Ian Cheong, and Tobias Sjöblom, (2019).) Nature Communication.
Kontakt:
Professor Tobias Sjöblom vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet, tobias.sjoblom@igp.uu.se
Stämmer det att killar läser mindre än tjejer? Och när lägger folk tid på läsning? Elisa Tattersall Wallin, som är doktorand vid Bibliotekshögskolan, har undersökt en mycket stor datamängd från den svenska prenumerationstjänsten för ljudböcker, BookBeat. Hon har fokuserat på när läsarna lägger tid på att lyssna, hur mycket tid de spenderar på läsning och om det skiljer mellan unga och vuxna läsare och mellan kvinnors och mäns läsande. I studien kallar hon lyssning av ljudböcker för läsning och menar att det är ett sätt att ta till sig litteratur precis som vid läsning av fysiska böcker.
– Mellan 2017 och 2018 ökade antalet svenskar som prenumererade på en ljudbokstjänst från sex till elva procent. Ljudböckers ökade popularitet beror på ny teknik med streaming och nya affärsmodeller som prenumerationstjänster, säger Elisa Tattersall Wallin.
Killar mellan 18 och 20 läser 100 minuter om dan
Hennes studie visar att killar läser böcker i större utsträckning än vad som kommit fram i tidigare studier om traditionell läsning.
– När det gäller digitala ljudböcker sticker unga män i åldern 18–20 år faktiskt ut, de läste ljudböcker allra mest, med 100 minuter per dag i genomsnitt. De går faktiskt om kvinnor i motsvarande ålder, vilka ägnar cirka 90 minuter per dag åt läsning via ljudböcker.
Den genomsnittlige vuxne läsaren ligger någonstans mittemellan detta tidsspann, berättar Elisa Tattersall Wallin.
– Vanligtvis är kvinnor flitigare läsare än män, men den här studien visar att det är ganska jämnt mellan män och kvinnor när det gäller läsning av digitala böcker. Det ser faktiskt ut som att det könsmässiga glappet krymper.
Svårt att jämföra med studier om traditionell läsning
Studier om traditionell läsning visar att den genomsnittliga svenska läsaren lägger 22 minuter per dag på att läsa. Detta enligt Nordicoms mediabarometer. Elisa Tattersall Wallin pekar på att det statistiska underlaget skiljer sig ordentligt från det hon har utgått från.
– Urvalet i den typen av studier baseras på några 1000 individer som får representera den svenska befolkningen, läsare såsom icke läsare. Medan det underlag jag har till förfogande är mycket större, uppskattningsvis uppåt 80 000 individer, och dessutom faktiskt läsare som använder en prenumerationstjänst för ljudböcker. Det gör de olika studierna svåra att jämföra.
Går att kombinera med andra aktiviteter
När slukar då personerna i studien ljudböcker?
– Man skulle kunna tro att det är på de tider de är lediga, som på kvällar och helger, men i studien visar det sig att de faktiskt läser mycket på vardagar och på dagtid, då man tänker sig att folk är och är upptagna med arbete eller skola. Unga män, visar det sig, läser mest på förmiddagen. Läsandet minskar mellan klockan 17:00 och 20:00, för att klockan 22:00 nå en pik igen.
Fenomenet väcker enligt Elisa Tattersall Wallin ännu fler frågor. Vad sysslar de med när de läser/lyssnar? Hur kommer det sig att de har tid att läsa så mycket på vardagar och på dagtid?
– Det verkar som om något håller på att förändras i läsutövandet, i hur och när vi läser och lyssnar på ljudböcker. Något händer med det nya mediet. Vi läser på fler tider, läser under längre tid och på andra platser än traditionellt. Vi kan lyssna när vi diskar, joggar eller pendlar, mediet går att kombinera med andra sysslor då det är mobilt, till skillnad från tryckta böcker där du måste använda händer och ögon och därmed blir mer platsbunden när du läser. Det är så spännande frågor som växer fram.
Hur ser ditt eget läsande ut?
– Jag har själv blivit mer och mer intresserad av att lyssna på ljudböcker och då gärna på promenader. En intressant sak som jag har lagt märke till är att jag kan komma tillbaka till en plats på promenaden och minnas exakt var i berättelsen jag var. Visst är det spännande! Just nu lyssnar jag på den fjärde Harry Potterboken med Stephen Fry som uppläsare.
Vad är nästa steg i din forskning?
– Planen är att intervjua ljudboksläsare för att undersöka vad som faktiskt händer, exempelvis hur elever i gymnasieskolor använder ljudböcker.
Forskare från VTI har analyserat förutsättningarna att samtidigt uppnå företagsekonomisk och samhällsekonomisk lönsamhet vid investeringar i elvägar avsedda för tunga lastbilar. Tre alternativa elvägsnät studerades och samtliga alternativ är samhällsekonomiskt lönsamma. Det största elvägsnätet, som omfattar Stockholm–Malmö, Malmö–Göteborg och Göteborg–Jönköping, minskar utsläppen på sikt med ca 1,2 miljoner ton. Det motsvarar en tredjedel av dagens utsläpp från alla tunga lastbilar i Sverige.
Elväg är ett sätt att ladda batterierna under färd på lämpliga sträckor längs högtrafikerade transportstråk. Idag står vägtrafiken för 33 procent av koldioxidutsläppen i Sverige och godstrafiken står för en tredjedel.
Genom elektrifiering av vägar kan man utnyttja befintlig infrastruktur för att minskar energianvändningen och koldioxidutsläppen.
Fyra olika typer av tekniker testas inom Trafikverket. På sikt är syftet att elvägar ska kunna vara en del av det svenska transportsystemet.
För tunga lastbilar i fjärrtrafik blir räckvidden med batteridrift däremot otillräcklig varför kontinuerlig tillförsel av el från en kontaktledning är ett alternativ. Men eftersom teknikutvecklingen på sikt kan leda till att det blir billigare för åkerierna att använda batteridrift även på långa sträckor är investeringar i elvägar förenade med viss risk.
– Vi ser att stora delar av utbyggnaden skulle kunna finansieras genom brukaravgifter, som därmed skulle kunna ägas och drivas av en privat operatör. Av flera skäl bedömer vi ändå att det är bättre att staten tar på sig huvudmannaskapet för elvägarna. Därigenom undviker man drifts- och underhållsproblem som kan uppkomma om två skilda aktörer ska dela på ansvaret för väg och kontaktledning, säger Maria Börjesson, professor vid VTI.
I studien, som har finansierats av Trafikverket, undersöktes tre utbyggnadsalternativ:
E4 mellan Stockholm och Norrköping (16 mil).
E4 mellan Malmö och Stockholm (60 mil).
En större utbyggnad där också E6 mellan Skåne och Göteborg ingår liksom RV 40 mellan Göteborg och Jönköping (86 mil). Investeringen för alternativ tre bedöms till cirka 30 miljarder kronor.
Samtliga alternativ är samhällsekonomiskt lönsamma om minskade koldioxidutsläpp värderas till 1,14 kronor per kilo (= dagens koldioxidskatt) och mycket lönsamma om priset på koldioxid sätts högre än så.
Sedan 2009 har tusentals spanjorer förlorat sina hem. Med start i Barcelona började de vräkta gå samman i en social rörelse för rätten till bostad. Här samlas spanjorer oavsett bakgrund och nya avdelningar uppstår spontant över hela landet. Det visar en ny avhandling från Malmö universitet.
– Du går med i rörelsen för att du har ett problem: du riskerar vräkning. Du stannar i rörelsen för att du inser att alla är beroende av varandra. ”Idag för mig, i morgon för dig”, är ett ”säg” som upprepas ofta, säger Vítor Peiteado Fernández, forskare vid Malmö universitet, som studerat bostadsrörelsen i Spanien.
Hejdar vräkningar
Många vräkta spanjorer har engagerat sig i PAH, Plattformen för personer påverkade av bostadslån. Plattformen har varit framgångsrik med att förhindra vräkningar och kräva omförhandling av individuella lån. Men det har gått sämre med systematiska förändringar, som lagändringar. Därför har en del valt att organisera sig i politiska koalitioner som vunnit mandat runt om i Spanien, som i Madrid, Valencia, Barcelona och A Coruña.
När Vítor Peiteado Fernández började studera bostadsrörelsen i Spanien noterade han att både den sociala rörelsen och den politiska avknoppningen hade två saker gemensamt:
1. Det var blandat. Här samlades personer oberoende av sådant som klass, nationalitet och värderingar. Det de hade gemensamt var att de påverkades av bostadskrisen på olika sätt. Det skiljer bostadsrörelsen från andra rörelser som kan locka personer som redan är övertygade i en viss fråga, som veganrörelsen eller den feministiska rörelsen. Många kvinnor har dessutom fått framträdande roller och stärkts av sitt engagemang i rörelsen.
2. Det var decentraliserat. Även om rörelserna runt om i Spanien hör ihop finns det ingen central styrning. Nya lokala avdelningar kan uppstå spontant.
Rörelsen hålls vid liv genom sina möten, som i sin tur hålls med en förutsägbarhet och en regelbundenhet. Alltid samma tid och plats. Vitor Peiteado Fernández lyfter särskilt fram rollen som ”dynamisers”. Det är en roll som inte ska förväxlas med en ”facilitator” eller mötesledare.
– En facilitator uppmuntrar inte deltagande på samma aktiva sätt. Personer räcker upp handen och får ordet. Men ”dynamisers” jobbar mer med kroppsspråk och bjuder in till deltagande. Facilitatörer, som används i den politiska grenen, arbetar mer med att skapa utrymme att delta, säger Vítor Peiteado Fernández.
Ifrågasätta det självklara
Vítor Peiteado Fernández kunde se att grupperna behövde sina ”dynamisers” för att mötas i konstruktiva samtal. Så utvecklades egenkraft och medlemmarna började utmana sin position och se bostadsfrågan och sig själva på ett annat sätt. Utan en ”dynamiser” närvarande började personerna ifrågasätta sin egen position, men inte ändra hur de tänkte på saken.
Just detta, att ändra perspektiv, är hur Vítor Peiteado Fernández beskriver själva syftet med rörelsen.
– Det handlar om att utveckla ett alternativt sätt att se vardagslivet och bostadsfrågan. Om att ifrågasätta vad som är ”normalt”, som att ha en skuld. Och om att ifrågasätta att hus och lån är vad som krävs för att bli vuxen, säger Vítor Peiteado Fernández.
Varför lever då Spaniens sociala rörelser vidare, medan den kraft som fanns i USA och Europa vid samma tid tynat bort? Vítor Peiteado Fernández menar att svaret är givet, det beror på att spanjorerna fortfarande förlorar sina hem. Men det handlar också om hur stor tilliten och förtroendet för demokratin är.
– Min uppfattning är att sociala rörelser är svagare i Skandinavien eftersom ni har större tillit till offentliga institutioner. I Spanien röstar bara drygt 60 procent i valen, säger Vítor Peiteado Fernández.
Forskare vid Göteborgs och Uppsala universitet har analyserat drygt 80 procent av världens cirka 145 arter av astrilder (Estrildidae) med hjälp av DNA. Gruppen omfattar några av de mest populära burfåglarna.
Den nya studien drar slutsatsen att den gemensamme förfadern till astrilderna levde för ungefär 11 miljoner år sedan.
– Släktträdet i denna artikel kan därför användas som grund för många framtida studier av dessa fåglar, som utvecklats i olika miljöer i olika världsdelar, under en period i jordens historia där stora variationer i klimat lett till att skogar och savanner omväxlande ökat och minskat, säger forskaren Urban Olsson vid Göteborgs universitet, som är en av författarna bakom studien.
Rödkindad fjärilsfink. Bild: Per Alström
Omtyckta burfåglar
Astrilderna är små fröätande fåglar som förekommer naturligt i Afrika, södra Asien och Australien. Gruppen omfattar några av de mest omtyckta burfåglarna, exempelvis zebrafink, risfågel och olika arter av astrilder, amadiner, amaranter, fjärilsfinkar och munior.
Kallas ofta praktfinkar
Astrilder är en familj med små tättingar som förekommer i tropikerna i gamla världen och Australasien. På svenska kallas de ofta för praktfinkar, särskilt i burfågelsammanhang.
Källa: Wikipedia
– Zebrafinken, som förekommer vilt i Australien och delar av Indonesien, är en av världens mest välstuderade fågelarter och har beskrivits som en ”supermodell”. Den var den andra fågelarten, efter tamhönan, vars hela arvsmassa kartlades 2010.
Den nya studien stöder tidigare förslag att australiska och indonesiska zebrafinkar bör betraktas som två olika arter.
Författarna föreslår att familjen astrilder delas in i sex underfamiljer: Amandavinae, Erythrurinae, Estrildinae, Lagonostictinae, Lonchurinae och Poephilinae, med vardera två till tio släkten. Ett antal arter föreslås också få nya släktnamn jämfört med de namn som traditionellt använts.
Urban Olsson, Professor, Institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet, urban.olsson@bioenv.gu.se
Per Alström, professor, Institutionen för ekologi och genetik, Uppsala universitet, per.alstrom@ebc.uu.se
– Lärares olika sätt att behandla innehållet leder till olika sorts lärande hos eleverna. Det kan låta självklart. Men oftast har läraren ingen exakt koll på vad eleverna lär sig under en lektion. Det är först när man analyserar det i detalj som det går att se, säger Ulf Ryberg.
De senaste åren har han kombinerat forskning med arbetet som gymnasielärare i matematik. Hans avhandling från Göteborgs universitet bygger på en så kallad learning study han gjorde tillsammans med sina lärarkollegor. Målet var att eleverna skulle lära sig det matematiska begreppet derivata i den grafiska representationen.
Gymnasieelever undervisades på olika sätt
I en learning study läser ett arbetslag på en skola tillsammans aktuell forskning, testar och utvärderar olika lektionsupplägg. I fokus för diskussionerna står lektionens innehåll, det vill säga vad som lärs ut – inte vilka metoder (till exempel eget arbete eller grupparbete) som läraren använder.
De lektionsupplägg som arbetslaget på Ulf Rydbergs skola utvecklade testades sedan i en experimentell studie där elever från fyra gymnasieklasser slumpmässigt delades in i två grupper och undervisades av en annan lärare än sin ordinarie. I den första gruppen varierade representationen av begreppet derivata genom att grafer jämfördes med formler och exempel från vardagen. I det andra förekom inga formler och inga exempel från vardagen. Istället innehöll undervisningen en större variation av grafer.
Planeringen ska utgå från vad eleverna ska lära sig
Resultaten från de två studierna var samstämmiga. Tvärtemot gängse uppfattning visade det sig att det inte alltid är bra att använda flera representationer parallellt i undervisningen. För just detta innehåll var det istället bättre med en större variation av grafer.
– För att utveckla elevers förståelse för ett begrepp måste läraren inte nödvändigtvis göra jämförelser mellan olika representationer. Ibland kan det istället vara fördelaktigt att skapa variation inom en och samma representation, säger Ulf Ryberg.
Han menar att undersökningen visar på vikten av planering och utvärdering.
– Studiernas resultat visar på behovet av att lärare i sin planering utgår från det specifika lektionsinnehållet och vad man vill att eleverna ska lära sig. Detta i kombination med de aktuella elevernas förkunskaper är styrande för vilken typ av innehållslig variation som är mest gynnsam för elevernas lärande.
För att öka ledningsförmågan och därmed få högre effektivitet i organiska solceller, lysdioder eller olika bioelektroniska applikationer har forskarna hittills ”dopat” materialen med olika ämnen. Det här görs vanligen genom att antingen ta bort en elektron eller donera den till ett halvledande material som har en lämplig dopningsmolekyl, båda varianterna ökar antalet laddningar och därmed också materialets ledningsförmåga.
– Normalt dopar vi de organiska polymererna för att förbättra deras ledningsförmåga och öka effektiviteten. Processen är stabil under en tid men materialet degenererar och de ämnen vi dopar med kan så småningom läcka ut. Det är något vi till varje pris vill undvika inom exempelvis bioelektroniken där den organiska elektroniken kan göra stor nytta i bärbar elektronik och även inne i kroppen, säger Simone Fabiano, forskningsledare inom Organisk nanoelektronik, vid Laboratoriet för organisk elektronik, Linköpings universitet.
Perfekt anpassade energinivåer
Forskargruppen, med forskare från fem länder, har nu lyckats kombinera två polymerer som tillsammans ger ett ledande bläck som inte kräver någon dopning för att leda elektricitet. Energinivåerna i de båda materialen är perfekt anpassade till varandra vilket innebär att laddningar spontant förflyttar sig från den ena polymeren till den andra.
Resultatet av arbetet har publicerats i Nature Materials.
Dopning är en beteckning på ett stort antal kemiska processer där man tillsätter ett ”störämne” till en struktur för att ändra någon egenskap hos denna. Ett exempel på dopning är tillsättning av ett grundämne i halvledare av kisel. Dopning i halvledare kan också ske elektroniskt, genom elektrondiffusion, injektion eller inversion.
Källa: Wikipedia
– Fenomenet med spontan laddningstransport har visats tidigare, men då har det handlat om enskilda kristaller i laboratoriemiljö och inget som är möjligt att utföra i industriell skala. Polymerer består av stora och stabila molekyler som är enkla att få fram ut en lösning och de är därför väl lämpade för storskalig användning som bläck för tryckt elektronik, säger Simone Fabiano.
Stabil över tid
Polymerer är enkla och förhållandevis billiga material och de finns att köpa på en kommersiell marknad. Den nya polymerblandningen läcker inte ut några främmande ämnen, den är stabilt över lång tid och klarar hög värme, inte minst viktigt i applikationer där man vill skörda eller lagra energi eller för bärbar elektronik.
– I och med att de är dopningsfria är de också stabila och kan användas överallt där det krävs stabilitet över tid. Att vi hittat det här fenomenet öppnar helt nya möjligheter att förbättra prestandan i lysdioder och solceller, liksom i andra termoelektriska applikationer, och inte minst för forskning inom bärbar och kroppsnära elektronik, säger Simone Fabiano.
– Vi har engagerat forskare vid Linköpings universitet och Chalmers liksom experter i USA, Tyskland, Japan och Kina. Det har verkligen varit roligt att leda det här arbetet som är ett stort och viktigt steg inom området, säger han.
För att öka ledningsförmågan i ledande polymerer har den enda möjligheten hittills varit att dopa dem genom att kombinera en ledande polymer med en annan polymer som inte är ledande. Enligt Magnus Berggren, professor och föreståndare för Laboratoriet för organisk elektronik, Linköpings universitet, är det nu första gången en kombination av två ledande polymerer resulterat i ett system som är både stabilt och ger i en hög ledningsförmåga.
– Upptäckten inleder ett helt nytt kapitel för forskningen kring ledande polymerer, den är av stort intresse världen över och kommer att leda till många nya applikationer, säger han.
Vetenskaplig artikel:
Ground-state electron transfer in all-polymer donor-acceptor heterojunctions. (Kai Xu, Hengda Sun, Tero-Petri Ruoko, Gang Wang, Renee Kroon, Nagesh B. Kolhe, Yuttapoom Puttisong, Xianjie Liu, Daniele Fazzi, Koki Shibata, Chi-Yuan Yang, Ning Sun, Gustav Persson, Andrew B. Yankovich, Eva Olsson, Hiroyuki Yoshida, Weimin M. Chen, Mats Fahlman, Martijn Kemerink, Samson A. Jenekhe, Christian Müller, Magnus Berggren, Simone Fabiano) Nature Materials 2020
Kontakt:
Simone Fabiano, forskningsledare inom Organisk nanoelektronik, vid Laboratoriet för organisk elektronik, Linköpings universitet, simone.fabiano@liu.se
Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor världen över. Tidig diagnostisering och behandling är avgörande för överlevnadsgraden. De flesta dödsfall relaterade till bröstcancer beror på att cancerceller lämnar huvudtumören och bildar metastaser i andra delar av kroppen, till exempel skelettet, levern eller lungorna. Men de molekylära mekanismerna bakom migrationen har inte varit kända.
Tidigare studier har visat att bröstcancer, likt andra cancersorter, sammanfaller med högre nivåer av koppar i blod och tumörceller. Men man har inte vetat exakt vad cancercellerna använder denna extra koppar till. Koppar och andra metaller får vi i oss med maten och de är livsviktiga för många biologiska funktioner och krävs i små, men kontrollerade mängder. Fria kopparjoner är farliga och all koppar i vår kropp är bunden till proteiner.
Hög koncentration av proteinet Atox1
Forskare på Chalmers har nu identifierat ett kopparbindande protein som tydligt påverkar bröstcancercellernas migration.
– Med hjälp av en databas identifierade vi först alla kopparbindande proteiner som finns, och sedan jämförde vi mängden av dessa proteiner i cancerceller mot friska celler. Atox1 var ett av de kopparbindande proteiner som fanns i hög koncentration i bröstcancer, säger Pernilla Wittung-Stafshede, professor i kemisk biologi på Chalmers.
Atox1 transporterar koppar till behövande proteiner i våra celler. Forskarna fann nyligen att Atox1 placerade sig i framkanten av cancerceller som rör sig, vilket indikerade att proteinet kan vara involverat i cellernas rörelse. Detta gav uppslag till den nu publicerade studien i tidskriften PNAS.
Ger snabbare förflyttning
Genom att använda avancerad videomikroskopi kunde forskarna spåra rörelsemönstret hos hundratals enskilda cancerceller, med och utan närvaro av Atox1.
– Vi kunde påvisa att cellerna förflyttade sig med högre hastighet och över längre sträckor då Atox1 var närvarande jämfört med samma slags celler utan proteinet, säger Stéphanie Blockhuys, doktor i kemisk biologi på Chalmers och förstaförfattare till studien.
Andra experiment visade att Atox1 driver på cellens rörelse genom att stimulera en reaktionskedja bestående av ett annat koppartransportprotein, ATP7A, och enzymet lysyloxidas (LOX). Atox1 levererar koppar till ATP7A som i sin tur ger metallen till LOX. LOX behöver koppar för att bli funktionellt och det är känt att LOX är inblandat i att hjälpa bröstcancerceller att förflytta sig.
– Om Atox1 blockeras minskar aktiviteten hos LOX. Proteinet får helt enkelt inte tillräckligt med koppar för att driva på cellspridning, säger Stéphanie Blockhuys.
Atox1 kopplat till lägre överlevnad
Parallellt analyserade forskarna en databas med rapporterade nivåer av olika proteiner hos bröstcancerpatienter tillsammans med information om överlevnadsgrad. De fann att tumörer med höga Atox1-nivåer sammanföll med drastiskt lägre överlevnad. Mekanismen som forskarna identifierade i sina cellexperiment verkar alltså spela roll för sjukdomsförloppet.
Detta indikerar att Atox1 skulle kunna vara en biomarkör för att bedöma hur pass aggressiv bröstcancern är. Informationen skulle kunna användas för att avgöra om det passar med behandling som tar bort koppar i kroppen. Atox1 skulle också kunna bli en måltavla för blockerande läkemedel.
– Det vi funnit kan ha betydelse för alla sorters cancer. Hur cellerna rör sig är en fundamental process, säger Pernilla Wittung-Stafshede.
Forskarna kommer nu att överföra experimenten från celler till enkla djurmodeller, samt undersöka om det finns andra kopparbindande proteiner som är inblandade.
Stéphanie Blockhuys (engelsktalande), postdok på institutionen för biologi och bioteknik, Chalmers, steblo@chalmers.se
Pernilla Wittung-Stafshede, professor på institutionen för biologi och bioteknik, Chalmers, pernilla.wittung@chalmers.se
Livet på jorden börjades för nästan fyra miljarder år sedan och diversifierades till ett stort antal olika arter. Evolutionsteorin, tillsammans med upptäckten av DNA-molekylen med gener som kodar för olika ämnen, förklarar hur denna diversifiering gått till. Slumpmässiga mutationer i DNA:t uppstår från generation till generation och kan selekteras om de hjälper individer att anpassa sig bättre till sin miljö. Med tiden har detta lett till att organismer har utvecklats till de olika arter som nu lever i de olika ekosystemen på planeten.
Nuvarande teori förklarar hur gener kan mutera över tid och få nya betydelser. Men ett mysterium som kvarstår inom biologin är de relativa placeringarna av gener på kromosomer – som också förändras över tid. Det är mycket uppenbart hos bakterier, där olika arter ofta har samma gener på mycket olika platser i förhållande till varandra. Sedan livets ursprung har gener ofta bytt plats. Frågorna är alltså, hur och varför flyttar gener sina relativa platser?
DNA-dubbletter bakom oväntad genplacering
Nu föreslår forskare vid Uppsala universitet ett tillägg till evolutionsteorin som kan förklara hur och varför gener förflyttar sig på kromosomer. Hypotesen, som forskarna kallar SNAP-hypotesen, baseras på iakttagelsen att så kallade tandemduplikationer av vissa DNA-sektioner i kromosomerna förekommer mycket ofta i bakterier (mer än en miljon gånger oftare än de flesta mutationer). Dessa dubbletter går spontant förlorade
om det inte finns något selektionstryck, det vill säga inte leder till gynnsamma förändringar hos organismen. Men en selektion för att upprätthålla en duplicering kan ske när bakterier befinner sig i en suboptimal miljö, och kan behöva ”reserver”, till exempel om det duplicerade området inkluderar en gen som ökar tillväxthastigheten på ett dåligt näringsämne.
Dubbletterna innehåller vanligtvis hundratals gener, även om endast en blir selekterad. Forskarna Gerrit Brandis och Diarmaid Hughes menar nu att mutationer snabbt kan samlas i de hundratals icke-selekterade generna, inklusive gener som normalt är essentiella när det bara finns en enda kopia i kromosomen. När två olika essentiella gener har inaktiverats, en i varje kopia av dupliceringen, kan dupliceringen inte längre försvinna. Från denna tidpunkt kommer bakterierna att ha många gener som är onödigt duplicerade, och mutationer för att inaktivera eller ta bort dem kommer att selekteras positivt eftersom de förbättrar överlevnadschansen. Med tiden kan alla onödiga duplicerade gener tappas genom mutation, men detta kommer att ske slumpmässigt i varje kopia av dupliceringen.
Genom denna process, med en slumpmässig förlust av onödiga duplicerade gener i varje kopia av dupliceringen, kan den relativa ordningen för de återstående generna ändras fullständigt. SNAP-processen kan orsaka gen-omordningar mycket snabbt och processen kan förmodligen också bidra till att separera olika arter.
Diarmaid Hughes, professor vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala universitet, diarmaid.hughes@imbim.uu.se
Naturbetesmark är en central del av det svenska kulturlandskapet och viktig för den biologiska mångfalden. Genom bete och de ”störningar” som djuren har orsakat på marken sedan lång tid tillbaka, har unika naturvärden uppstått.
Men i dagens moderna jordbruk behövs inte de gamla betesmarkerna på samma sätt. Det innebär att andelen naturbetesmark stadigt minskar.
– Vi ville gräva i varför naturbetesmarken fortsätter att försvinna, eller förlora naturvärden, trots att det finns ersättning att söka för skötseln. Framförallt ville vi undersöka om det beror på att det saknas betesdjur, vilket har lyfts som en möjlig förklaring av Jordbruksverket, säger Mark Brady, nationalekonom verksam på AgriFood Economics Centre samt Centrum för miljö- och klimatforskning (CEC) i Lund och en av forskarna bakom rapporten.
Undersökt balansen
Forskarna på AgriFood och CEC har därför undersökt balansen mellan betesdjur och naturbetesmark på gårdsnivå. Och resultatet är tydligt – det saknas inte nötkreatur i Sverige för att beta naturbetesmarkerna. Enda undantaget är några områden på norra Gotland och i Norrlands inland.
– Det här visar att fler betesdjur inte löser problemet. För att användandet av naturbetesmarken ska öka behöver istället de ekonomiska förutsättningarna bli gynnsammare. Det mest sannolika är att jordbrukare idag väljer bort naturbete på grund av höga kostnader, säger Cecilia Larsson, nationalekonom och huvudförfattare till rapporten.
Naturbetesmark och biologisk mångfald
Naturbetesmarker och slåtterängar är bland de artrikaste biotoperna i Sverige. Utöver att den biologiska mångfalden i sig är värd att bevara, levererar naturbetesmarker en rad olika ekosystemtjänster till samhället såsom vattenreglering, kolinlagring och pollinering. Strukturomvandlingen och intensifieringen som skett i jordbruket det senaste seklet har lett till att naturbetesmarker, liksom slåtterängar, successivt minskat i areal och kvalitet.
Ekonomisk ersättning för skötsel av naturbetesmark finns redan att söka för jordbrukare. Forskarna menar dock att tillräcklig hänsyn inte tas till att det finns stora skillnader i naturvärde mellan olika betesmarker. Det finns bara två nivåer på ersättningen, för allmänna eller särskilda värden. För områden med särskilda naturvärden är ersättningen högre, men i gengäld är kraven på skötsel också mer omfattande – och därmed ofta mer kostsamma. Det kan medföra att man väljer den lägre nivån, trots att man förvaltar betesmark med särskilda naturvärden.
Vill se mer mångfald per satsad krona
– Det här betyder att de resurser vi avsätter för att bevara biologisk mångfald inte används tillräckligt effektivt. Betesmarker med höga värden underfinansieras och marker med låga värden överfinansieras. Ersättningen behöver riktas om mot de mest skyddsvärda markerna, och höjas, så att vi får maximal biologisk mångfald per spenderad krona, säger Mark Brady.
Forskarna betonar också att det är stöd till naturbetesdrift – inte högre ersättning för djurhållning – som behövs.
– Det finns inga skäl att tro att fler eller nya djur automatiskt skulle hamna på naturbete, eftersom det inte är brist på djur som gör att naturbetesmark inte betas. Det är bara om naturbete är det mest lönsamma sättet att utfodra djuren som man sannolikt väljer detta alternativ, säger Mark Brady.
Forskarna hoppas att studien kan användas för att utforma en mer träffsäker politik för att bevara värdefull naturbetesmark.
AgriFood Economics Centre är ett samarbete mellan Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Ekonomihögskolan vid Lunds universitet. CEC, Centrum för miljö- och klimatforskning, finns vid Lunds universitet.
I dag riskerar unga att ha allt mindre kontakt med naturen. Det är ett potentiellt hot mot barns fysiska och psykiska välbefinnande, och kan även påverka framtida skogsbruk och miljöpolitik. Det menar forskarna Sara Brogaard och Torsten Krause vid Lund University Centre for Sustainability Studies (LUCSUS). I en nypublicerad studie har de undersökt barns relation till skogen och hur socioekonomiska faktorer påverkar barns upplevelse av och relation till skogen.
– Det pågår just nu stora diskussioner i samhället om framtidens skogsbruk och dess roll i klimatomställningen. Då är det extra viktigt att lyssna på den yngre generationen och få förståelse för hur de värdesätter skogen eftersom de beslut vi tar idag har betydelse för flera generationer framöver, förklarar Sara Brogaard.
God kunskap om och respekt för skogens betydelse
Forskarna studerade skolbarn i åldrarna 10–12 år i Sverige (totalt 403 stycken) och kompletterande med fokusgruppintervjuer med elever i två olika skolor. Fokus låg på hur barn värdesätter skogen och dess ekosystemtjänster. Forskarna ställde frågor om skogens betydelse för samhället och bad även barnen beskriva sin personliga relation till skogen.
Sammantaget hade de tillfrågade barnen god kunskap om och respekt för skogens betydelse för vår hälsa och välbefinnande, men också om skogens värde i sig själv. Många barn pratade om äventyr i skogen – kopplade till träden, blommorna och djuren där. De uppgav att de genom att leka, skapa, promenera och klättra i skogen fick möjlighet att slappna av, komma bort från vardagen och vara sig själva. Barnen identifierade även många av de tjänster som skogarna står för genom klimatreglering, material som trä och energi samt biologisk mångfald.
Betydelsefullt för ett hållbart skogsbruk
Detta visar att barn ser långt fler värden i skogen än enbart de materiella, menar forskarna. Skogen står för djupare och mer intima värden såsom frihet, tröst, upptäckarglädje och välbefinnande.
– Studien ger oss ökad förståelse för barns relation och värdesättande av skogen och dess ekosystem, vilket är av stor betydelse för hur vi ska utveckla ett hållbart skogsbruk som inte enbart utgår från skogen som en materiell resurs för oss människor, utan värdesätter skogens bredare värden, menar medförfattaren Torsten Krause.
Skillnader i hur olika barn upplever skogen
I fokusgruppsintervjuerna med barn från två olika skolor såg forskarna att en grupp hade mindre erfarenhet av att vistas i skogen.
– Vissa barn var till och med rädda för skogen, vilket framkom tydligt när de förklarade att de hellre skulle ta en omväg runt skogen än att ta den kortare vägen genom skogen, förklarar Sara Brogaard.
Forskarna menar att skillnaderna mellan hur barnen relaterar till och värderar skogen delvis kan kopplas till deras socioekonomiska bakgrunder och tidigare upplevelser. Många av barnen i klassen kom från länder där skogen kan upplevas som en farlig plats
Även om en större urvalsgrupp skulle behövas för att undersöka just denna aspekt ytterligare, belyser studien ändå hur kontextuella och socioekonomiska faktorer har betydelse för hur vi uppfattar och värderar skogen.
Enligt forskarna kan barns vistelse i skogen även bidra till förbättrad integrationen.
– Skolan har en viktig roll i att ge alla barn tillgång till naturen, förklarar Sara Brogaard.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
