Pendlare ställer höga krav på kollektivtrafiken. Fokus ligger ofta på att bussar och tåg ska hålla tidtabellen. Stressen hos busschaufförerna kan vara hög. Samtidigt kan sårbara grupper utestängas från kollektivtrafiken bland annat på grund av chaufförers attityder och bemötande, en fråga där det saknas nationell samordning och uppföljning.
Utrustning finns – men används inte
I en ny studie har Vanessa Stjernborg vid Malmö universitet analyserat klagomål som kommit in till SL om tillgänglighetsfrågor. När det gäller tillgänglighet har det bedrivits ett omfattande arbete med tekniska lösningar som ramper och möjligheten att sänka bussen med ett enkelt knapptryck. Men trots det handlar det vanligaste klagomålet om på- och avstigning på bussen – där förarnas attityd och bemötande beskrivs som det största problemet.
I klagomålen framgår att vissa förare missbrukar eller inte använder den utrustning som faktiskt finns. Även internationella studier visar på hur chaufförers bemötande kan skapa barriärer.
– Ansvaret ligger hos operatörerna som kör bussarna. De måste satsa på utbildning och på att skapa en bättre arbetsmiljö för chaufförerna som ger dem förutsättningar att ta hand om resenärerna, säger Vanessa Stjernborg.
Exkluderas från kollektivtrafiken
De som klagar beskriver bland annat att de råkat ut för fallolyckor i samband med att de klivit av bussen. I ett fall fick resenären bli sydd. Flertalet rapporterar hur de blivit utelämnade till andra passagerares medkänsla. De skildrar hur de uppfattar busschaufförerna som stressade.
I ett annat fall berättas det om hur resenären ska ha fallit ut på marken och blivit liggandes där, varpå föraren ska ha stängt dörrarna och kört iväg. Det berättas om hur vissa chaufförer kan ha uppvisat en nonchalant attityd när resenärer har bett om att de ska sänka bussen eller fälla ut rampen. Klagomålen vittnar om att problemet är återkommande.
Färre har färdtjänst
Personer med funktionsvariationer, till exempel rullstolsanvändare, är ofta extra utsatta. Samtidigt som de inte själva alltid kan cykla eller köra bil, har de inte alltid rätt till färdtjänst då denna på senare tid bantats rejält. I dag är det jämfört med 1998 drygt 100 000 färre som får färdtjänst.
– Bemötandet beskrivs leda till känslor av maktlöshet och utsatthet hos flera av de resenärer som lämnat klagomål. I mitt underlag kan jag se hur personer ifrågasätter om deras närvaro ens är önskvärd i kollektivtrafiken. Det kan i slutändan leda till social exkludering, säger Vanessa Stjernborg.
Granskade klagomål
Vanessa Stjernborg är forskare vid Malmö universitet och K2, Nationellt kunskapscentrum för kollektivtrafik. Hon är även anställd som konsult vid Sweco. Hennes empiriska material består av insamlade klagomål gjorda av resenärer om tillgänglighet i kollektivtrafik som SL har mottagit mellan januari och oktober 2018. Det totala antalet klagomål är 389. Fem klagomål uteslöts då dessa endast innehöll positiv feedback eller var dubbletter. Klagomål lämnas via sociala medier, telefon och e-post. De flesta klagomålen rörde busstrafik.
Kontakt:
Vanessa Stjernborg, forskare vid Malmö universitet och K2, Nationellt kunskapscentrum för kollektivtrafik, vanessa.stjernborg@mau.se
– Det är nu möjligt att köra pappersprocessen helt virtuellt, utan dyr utrustning, för att ta fram varje pappersmaskins optimala inställningar, säger Björn Sjöstrand, som nyligen disputerat i kemiteknik vid Karlstads universitet. Denna virtuella pappersmaskin medför möjligheter att spara på miljön, vilket även sparar pengar för företagen. Optimeringen går ut på att, med en vanlig dator, avgöra hur pappersmaskinen ska köras.
Testning och optimering i vanlig dator
Tillverkningen av papper är en stor och viktig industri i Sverige. En industri som samtidigt är en betydande förbrukare av energi. Genom att använda modeller för de olika delarna av pappersmaskinen tillsammans med varandra, har forskarna lyckats ta fram ett sätt att köra hela pappersmaskinen virtuellt i en dator. De har utvecklat en helt ny modell för den första delen av pappersmaskinen. Sedan använt den tillsammans med modeller för de andra delarna av maskinen.
Dyrt att störa i processen
Modellen av pappersmaskinen som helhet, som presenteras i Björn Sjöstrands avhandling, ger papperstillverkare möjlighet att optimera sina maskiner utan att störa produktionen, eftersom det nu går att göra i en vanlig dator.
– Det är extremt dyrt att störa tillverkningsprocessen, varje timme utebliven produktion är kostsamt för företagen, säger Björn Sjöstrand. Det är även både dyrt och svårt att få till bra tester i laboratoriet. Nu kan forskare och producenter, utan att behöva störa produktionen eller lägga dyrbar tid i laboratoriet, testa hur varje pappersmaskin ska köras för att få högsta möjliga effektivitet.
– Spridningstakten ombord på fartyget var cirka fyra gånger högre än vad vi har sett för hur viruset sprids på land i de värst drabbade områdena i Kina. Det hänger förmodligen främst samman med hur tätt inpå varandra man vistas på ett fartyg, säger Joacim Rocklöv, professor i epidemiologi vid Umeå universitet och artikelns huvudförfattare.
Efter att en person som rest med kryssningsfartyget Diamond Princess och gått av i Hongkong och där testats positivt för coronavirus, beslöt japanska myndigheter att inte tillåta fartygets 3 700 passagerare att gå iland när båten 3 februari anlöpte Yokohama. Skeppet hölls i karantän vid kaj ända till 19 februari.
Hög spridningsrisk på fartyget
Passagerare som visade sjukdomssymtom hölls så långt som möjligt åtskilda från övriga passagerarna ombord. När karantänen i Yokohama till slut hävdes och passagerarna fick gå i land, kunde man konstatera att 619 av passagerarna hade smittats med coronavirus.
– Om man istället hade evakuerat fartyget direkt när det anlöpte Yokohama och då tagit hand om dem som testats positivt och andra som kunde vara i riskzonen, hade sannolikt inte mer än totalt ett 70-tal smittade men inte ännu insjuknade släpps ut, till skillnad från flera hundra senare. Försiktigheten med att hålla hela fartyget i karantän var i och för sig begriplig, men eftersom spridningsrisken är så hög på fartyget kan det beslutet ifrågasättas, säger Joacim Rocklöv.
Studien visar samtidigt att om man inte alls hade vidtagit de försiktighetsåtgärder som genomfördes ombord på kryssningsfartyget med isolering av misstänkta smittbärare, hade ytterligare cirka 2 300 personer smittats med viruset.
Joacim Rocklöv, professor, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, joacim.rocklov@umu.se
Henrik Sjödin, forskare, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå Universitet, henrik.sjodin@umu.se
Tidigare forskning visar tydligt att möjligheten att dela in förskolebarn i mindre grupper under delar av dagen har en rad fördelar för barnens välmående, lärande och utveckling. I sin avhandling har Panagiota Nasiopoulou vid Göteborgs universitet undersökt förskollärares intentioner med gruppindelning och vilka faktorer som faktiskt bestämmer om gruppindelning sker.
Organisationen viktigt för gruppindelning
– Mina studier visar att gruppindelning är en pedagogisk praktik som utgår från de faktiska situationer som dagligen uppstår i verksamheten. Även om förskollärare poängterar att intentionen är att främja barnens lek och lärande, är organisatoriska aspekter avgörande för deras beslut att dela in barnen i mindre grupper, säger Panagiota Nasiopoulou.
Avhandlingen visar att relationer och organisatoriska aspekter är avgörande för gruppindelningen. Relationer avser samspel mellan förskollärare, barn, vårdnadshavare, medarbetare och rektor. Organisatoriska aspekter som skapar möjligheter eller begränsningar för gruppindelning är till exempel personalsammansättning i förhållande till antal barn, arbetsuppgifter och förskolans fysiska rum. Däremot fanns det ingen tydlig koppling mellan förskollärares utbildningsnivå eller erfarenhet och genomförande av gruppindelning.
Läsa och skriva prioriteras lågt
Panagiota Nasiopoulou har också undersökt vilka av läroplanens innehållsområden förskollärare prioriterar. Medan språk, matematik, lek och motorisk utveckling prioriterades högt, var läsa och skriva lågt prioriterat. Nästan två tredjedelar av förskollärarna svarade i följdfrågor att läsa och skriva inte ingår i förskolans uppdrag eller att barnen är för unga för undervisning i läsning och skrivning.
– Det tyder på att det finns en arbetsplatskultur som är skeptisk till en mer kunskapsorienterad förskola, säger Panagiota Nasiopoulou och fortsätter:
– Det finns ett stort behov av mer riktade kompetensutvecklingsinsatser som tar hänsyn till förskollärares och arbetslags olika behov och att satsningar sker i samspel med förskollärare och de utmaningar, dilemman och frågor som finns i den faktiska miljö där de arbetar.
Avhandlingen baseras på en enkät som besvarats av 698 förskollärare från 46 kommuner i Sverige.
Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Stockholm Resilience Centre har i en studie undersökt hur den svenska kostens miljöpåverkan förhåller sig till de planetära gränserna för livsmedelssystemet. Studiens resultat visar att miljöpåverkan från medelsvenskens direktkonsumtion av livsmedel på per capita-nivå överskrider gränserna för växthusgasutsläpp, användning av åkermark, kväve- och fosfortillförsel samt påverkan på biologisk mångfald.
Den totala vattenanvändningen från kosten håller sig däremot under den uppsatta gränsen. I studien framhåller forskarna vikten av att i framtiden också inkludera fler aspekter från det svenska miljömålssystemet för att bättre kunna utvärdera den miljömässiga hållbarheten av kosten på lokal nivå.
I studien har forskarna utgått från de planetära gränserna för livsmedelssystemet som har uppskattats på global nivå i den så kallade EAT-Lancet-rapporten (Willett, Rockström et al. 2019).
Så mycket tål jorden
År 2009 identifierade och kvantifierade 28 internationellt kända forskare nio ”planetära gränser”. Inom dessa gränser kan mänskligheten fortsätta att utvecklas och må bra i framtiden, men om vi passerar gränserna kan plötsliga eller oåterkalleliga miljöförändringar uppstå med allvarliga konsekvenser för människan.
Gränserna speglar det maximala taket globalt för utsläpp och resursanvändning från livsmedelssystemet vad gäller växthusgasutsläpp, användning av åkermark, kväve- och fosfortillförsel, vattenanvändning samt påverkan på den biologiska mångfalden från användning av jordbruksmark. I studien har gränserna från EAT-Lancet-rapporten skalats ned till per capita-nivå för världens befolkning och man har sedan undersökt hur miljöpåverkan från den svenska direktkonsumtionen av mat per person och år förhåller sig till dem.
Särskilt mångfalden påverkas
– Den svenska kostens miljöpåverkan ligger över gränserna för alla undersökta miljöaspekter utom vattenanvändning, säger Emma Moberg, doktorand vid institutionen för energi och teknik vid SLU, som är huvudförfattare till studien som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Sustainability.
– För växthusgasutsläpp, åkermarkanvändning samt kväve- och fosfortillförsel ligger miljöpåverkan två till fyra gånger över de tillåtna gränserna. Särskilt utsatt visade sig dock påverkan på den biologiska mångfalden från livsmedelskonsumtionen vara, där våra nuvarande kostmönster leder till att gränsen överskrids med det sexdubbla, fortsätter Emma Moberg.
Med den metodik som forskarna utgått från fann man att störst påverkan på den biologiska mångfalden orsakas av den livsmedelsproduktion som både tar mycket jordbruksmark i anspråk, och som sker på platser med hög artrikedom.
– Det lammkött som vi konsumerar i Sverige och som är importerat från Nya Zeeland leder till en hög risk för att arter utrotas, enligt den metodik som vi utgått från, säger Emma Moberg.
I jämförelse visade det sig att det nötkött som konsumeras i Sverige, trots sin höga användning av jordbruksmark, leder till betydligt lägre påverkan på den biologiska mångfalden. Detta eftersom majoriteten av produktionen sker i områden i Sverige och norra Europa med relativt låg artrikedom.
– Hade produktionen däremot skett i till exempel Brasilien hade utslaget blivit betydligt högre, påpekar Emma Moberg.
Kött och mejerier störst påverkan
Störst utslag för växthusgasutsläpp, markanvändning och kvävetillförsel totalt sett hade konsumtionen av kött och mejeriprodukter. Sett till påverkan per kilo livsmedel visade sig dock en mängd växtbaserade produkter orsaka, både i fråga om en hög markanvändning men framför allt en hög påverkan på den biologiska mångfalden.
– Vi vet sedan tidigare att konsumtionen av kött och mejeriprodukter behöver begränsas för att vi ska nå både klimat- och miljömål. Men vad vi ser utifrån resultaten i den här studien är att vi också behöver se över vår konsumtion av en del vegetabiliska produkter som kan orsaka stor miljöpåverkan, till exempel kakao, olivolja, kaffe och nötter, säger Emma Moberg.
I studien undersöktes också hur väl de globala variabler som används i EAT-Lancet-rapporten förhåller sig till det svenska miljömålssystemet.
Fokus behövs även på lokal nivå
– Även om EAT-Lancet-rapporten täcker in många aspekter som ingår i det svenska miljömålssystemet så är fokus på global nivå och mer finmaskiga indikatorer skulle behövas för att täcka in hållbarhetsaspekter av kosten på en lokal nivå, säger Emma Moberg.
Ett exempel är övergödning, där EAT-Lancet-rapporten använder en indikator som analyserar tillförsel av nytt reaktivt kväve och fosfor. Medan dessa kan ge en indikation på övergödning tar de inte hänsyn till lokala aspekter som näringsstatus på kustvatten dit näringstillförseln sker.
Forskarna fann även att aspekter som försurning och användningen av kemiska bekämpningsmedel som i dag ingår i det svenska miljömålssystemet, inte tas i beaktande i EAT-Lancets variabler. För att inkludera dessa aspekter i framtida studier av den miljömässiga hållbarheten av den svenska kosten behöver gränser sättas likt de i EAT-Lancet-rapporten. Därtill finns i dagsläget stora luckor för statistiken som ligger till grund för beräkningarna av exempelvis bekämpningsmedelsanvändning. Även vad gäller statistiken för import till Sverige finns utvecklingspotential för att bättra kunna kartlägga produkters ursprungsländer och på så sätt möjliggöra utvärderingen av kosters hållbarhet på lokal nivå.
Fotnot:
Studien har genomförts av Emma Moberg, Hanna Karlsson Potter, Amanda Wood, Per-Anders Hansson och Elin Röös. Amanda Wood är verksam forskare vid Stockholm Resilience Centre och övriga vid institutionen för energi och teknik vid SLU.
Saturnus största måne Titan har en dynamisk yta med säsongsbundna regnperioder, sjöar och hav i dess polarregioner, liksom en tät kväverik atmosfär. De här förhållandena liknar i viss mån jordens och därför överväger flera forskare möjligheten till liv på Titan.
Vätskorna på Titan består dock till skillnad från jorden inte av vatten utan av hav av metan och etan. Temperaturen på ytan är även cirka -180C. Under sådana förhållanden kan inte lipidbaserade cellmembran, likt de som finns på jorden, fungera. Forskare i astrobiologi har därför letat efter alternativa former av cellmembran som skulle kunna tolerera den extrema miljön. En sådan alternativ form som förslagits av en forskningsgrupp från Cornell University är de så kallade ”azotosomerna”.
Azotosom – en teoretisk kvävebaserad motsvarighet till de liposom-strukturer som finns på jorden. Tanken med azotosomer är att skapa membran som kan fungera och överleva i världar utan syre. Våra cellmembran är liposomer, det vill säga runda fettbubblor, som skiljer insidan från utsidan. Källa: Wikipedia
Azotosomidén har väckt uppmärksamhet inom astrobiologifältet och beräkningar har visat att den här sortens strukturer skulle kunna överleva under förhållandena som finns på Titan. Azotosomer är föreslagna att bildas av en organisk molekyl som heter akrylnitril som även har upptäckts på Titan.
Titan – en fascinerande plats
– Titan är en fascinerande plats för att pröva vår kunskap om prebiotisk kemi – kemin som föregår liv. Vilka kemiska eller kanske biologiska strukturer skulle kunna bildas under de här förhållandena? Azotosomer som ett alternativt cellmembran var verkligen ett intressant förslag enligt det vi vet, säger Martin Rahm, forskningsledare på Kemi och kemiteknik på Chalmers tekniska högskola.
– Men vårt nya forskningsarbete visar tyvärr att även om den här strukturen kanske skulle fungera i Titans extrema förhållanden skulle den ändå inte kunna bildas, förklarar han.
Skulle falla sönder
Med hjälp av avancerade kvantmekaniska beräkningar jämförde forskarna energin av det föreslagna azotosom-membranet inneslutet i metan med den kristallina formen av akrylnitril, dess molekylära is. De upptäckte att för varje enhet av akrylnitril som tillförs azotosomen ökar dess energi avsevärt, vilket visar att membranets bildande gradvis blir mer och mer termodynamiskt ogynnsamt.
Forskare som letar efter liv på Titan, Saturnus största måne, använde kvantmekaniska beräkningar för att undersöka azotosomers livsduglighet, som en potentiell form av cellmembran. Bild: Nasa/Yen Strandqvist/Chalmers
Slutsatsen som drogs är att även om azotosomer skulle kunna existera på Titan utan att falla samman så skulle de inte kunna bildas under sådana förhållanden. I stället skulle akrylnitril kristalliseras till dess molekylära is.
Trots de ”negativa” resultaten av arbetet anser Martin Rahm att studien, som är gjord tillsammans med doktoranden Hilda Sandström, tillför mycket värdefull information i aktuell forskning inom astrobiologi.
Möjligheten för liv på Titan och liknande världar
Liv i de extrema förhållandena som finns på Titan och liknande världar är högst osannolikt. Ändå överväger forskarna andra möjligheter. En hypotesen att cellmembran kanske inte är nödvändigt för allt liv, även om det verkar så på jorden.
Cellmembran fyller en viktig funktion på jorden genom att skydda cellens innehåll från att bli utspätt och förstört i omkringliggande vatten. På Titans yta skulle dock en hypotetiskt livsbärande biomolekyl endast kunna existera i fast form på grund av den låga temperaturen och aldrig riskera att förstöras genom att lösas upp.
Eftersom hypotetiska biomolekyler på Titan skulle vara orörliga skulle de behöva förlita sig på att små energirika molekyler, som vätgas eller acetylen, kan nå dem innan de kan växa eller kopiera sig själva. Sådana små molekyler skulle behöva transporteras igenom den omgivande atmosfären eller genom flytande kolväten och ett membran skulle i båda fallen hejda den nödvändiga diffusionen. Ett membran skulle troligtvis även vara ett hinder i motsatt riktning, då restprodukter från biomolekylens metabolism behöver transporteras bort.
Man kan ifrågasätta nyttan av ett cellmembran under så pass annorlunda förhållanden, menar Martin Rahm.
Ökat kunskapen om cellmembran
– Vi hoppas bidra till den pågående diskussionen om kemins och biologins gränser i extrema miljöer. Även om vi har visat att akrylnitril inte är gångbart som byggmaterial för att forma cellmembran på Titan, har vi nu fått en bättre förståelse för när cellmembran kan bildas, förklarar han.
Deras arbete är också ett viktigt steg framåt för att visa på möjligheterna med beräkningar inom astrobiologi. Sådana beräkningar kan ge uppskattningar om kemiska strukturer och processer kan vara biosignaturer, tecken på potentiell biologi, redan före experiment eller provtagning har skett.
Intresset för astrobiologi på Titan är mycket stort – så stort att Nasa kommer att skicka iväg miljarddollarrymdfarkosten Dragonfly till Titan 2026. Efter en 8 år lång resa dit kommer Dragonfly under tre år att utforska möjligheterna för prebiotisk kemi och leta efter förekomsten av liv.
Martin Rahm, Assistant Professor, Chemistry and Chemical Engineering, Chalmers, martin.rahm@chalmers.se
Det är forskare vid Lunds universitet och Oxford University fördjupat sig i hur världens olika fågelarter föder upp sin avkomma. Fokus har legat på de cirka 200 arter som fostrar sina ungar i kollektiva grupper som består av tre eller fler individer.
Av dessa föder cirka 150 arter upp sina ungar i familjegrupper där ett eller flera syskon stannat med flocken, medan ett 50-tal arter består av en grupp individer som träffats tillfälligt under parningssäsongen.
Resultatet, som nu presenteras i den vetenskapliga tidskriften Nature Ecology & Evolution, talar sitt tydliga språk.
Arbetsfördelning som hos bin och myror
– De arter som föder upp ungarna i familjegrupper har utvecklat en högre gruppkomplexitet med en specialiserad arbetsfördelning som påminner om bins och myrors. Detta saknas helt hos arter där individer utan nära släktskap bildar grupper, säger Philip Downing, biologiforskare vid Lunds universitet.
Arterna som växer upp i familjegrupper utvecklar en större förmåga att utföra olika arbetsuppgifter där några individer fokuserar på parning medan andra tar hand om ungarna. I grupper utan nära släktskap utvecklas ingen sådan uppdelning av uppgifter, istället fokuserar alla individer på parning.
Tidigare har forskarna trott att både arter som föder upp sina ungar i familjegrupper och icke-familjegrupper har kunnat utveckla hög gruppkomplexitet. Men den nya studien visar att förmågan att utveckla mer mångfacetterade beteenden är förutbestämd. Det fungerar bara om en art föder upp sina ungar i kärnfamiljsliknande grupper.
Uppväxtförhållandena spelar roll
– Våra resultat hjälper oss att förstå varför vissa arter står kvar och stampar på samma nivå medan andra hittar genvägar till en djupare komplexitet, säger Philip Downing.
I studien har forskarna analyserat data från de totalt 4 730 fågelarter vars system kring fortplantning och att föda upp ungar är kända. Philip Downing och hans kollegor kunde med hjälp av omfattande, komparativa analyser dra sina slutsatser kring de olika gruppernas egenskaper.
– Studien ger oss en djupare förståelse för hur evolutionen fungerar. Men också en viktig insikt i att uppväxtförhållanden spelar stor roll, även för fåglar, säger Philip Downing.
Från och med den 1 mars 2020 blir det helt avgiftsfritt för alla att resa kollektivt i Luxemburg. Motivet är framförallt att minska trycket på ett hårt ansträngt vägsystem, genom att fler istället väljer att resa med bussar och tåg. Men det finns också miljöskäl och sociala motiv bakom beslutet att införa avgiftsfri kollektivtrafik i Luxemburg.
Fri kollektivtrafik har mest testats i små städer
På lokal och regional nivå har åtgärden testats på flera håll runtom i Europa och i världen. Först var Commerce, en förort till Los Angeles, som införde avgiftsfri kollektivtrafik redan 1962. Under kommande decennier följde ytterligare några städer, men först under 2000-talet har avgiftsfri kollektivtrafik fått större spridning. Åtgärden har framförallt introducerats i små städer, många av dem i Öst- och Centraleuropa.
I Sverige har obegränsad avgiftsfri kollektivtrafik tillämpats i mindre städer som Avesta, Kiruna, Kristinehamn och Övertorneå. Den största staden som hittills introducerat avgiftsfri kollektivtrafik är den estniska huvudstaden Tallinn. Andra städer som infört åtgärden är franska Aubagne och Hasselt i Belgien.
Blandade erfarenheter
Erfarenheterna från dessa försök är blandade. I en ny rapport Avgiftsfri kollektivtrafik för alla går Jens Alm och John Hultén vid K2, Sveriges nationella centrum för forskning och utbildning om kollektivtrafik, igenom effekter och konsekvenser av avgiftsfri kollektivtrafik.
– Avgiftsfri kollektivtrafik för alla är inget mirakelmedel för att öka resandet i kollektivtrafiken och minska resandet med bil. För att åtgärden ska vara effektiv behövs ett i grunden väl fungerande kollektivtrafiksystem, säger Jens Alm.
Andra åtgärder i samma paket kan vara en utbyggnad av kollektivtrafikutbudet och restriktioner för biltrafiken. Att kombinera morötter och piskor i ett samlat paket kan vara ett sätt att driva igenom åtgärder som annars är svåra att få stöd för, menar Jens Alm.
John Hultén, som är föreståndare för K2, påpekar att det finns en stor risk att avgiftsfri kollektivtrafik leder framförallt leder till att människor åker kollektivt istället för att gå eller cykla.
– Konsekvensen riskerar därför att bli ökade kostnader för det offentliga, då fler reser kollektivt, samtidigt som miljö och hälsa påverkas negativt då färre går och cyklar.
Hur åtgärden finansieras har stor betydelse för vilka de samlade effekterna blir, menar han.
– Om målet är att öka kollektivtrafikens marknadsandel på bekostnad av bilresandet bör finansieringen komma från skatter eller avgifter som drabbar biltrafiken, snarare än en finansiering som minskar tillgängliga medel för att upprätthålla eller utveckla kollektivtrafikutbudet, säger John Hultén.
Avgiftsfri kollektivtrafik räcker inte
Avgiftsfri kollektivtrafik har framförallt införts i mindre städer med begränsade kollektivtrafiksystem, där det redan innan antingen varit låga taxor eller gratis att resa för stora delar av befolkningen. Det finns begränsad erfarenhet av gratis kollektivtrafik i större städer, med mer komplexa transportsystem.
Om avgiftsfri kollektivtrafik är en klok strategi i svenska städer och regioner beror på vilka målsättningar som ska uppnås och på grundläggande värderingar om vem som ska betala för kollektivtrafiken. Till skillnad från merparten av de städer som hittills infört avgiftsfri kollektivtrafik, är svenska regioner mer beroende av biljettintäkter för att finansiera kollektivtrafiken.
– Klart är att avgiftsfri kollektivtrafik inte på egen hand kan nå målsättningar om ett mer hållbart transportsystem, där fler åker tillsammans, går eller cyklar. Men det ska bli spännande att följa erfarenheter från de avgiftsfria lösningar som nu introduceras i Luxemburg, avslutar Jens Alm.
Vid K2, Sveriges nationella centrum för forskning och utbildning om kollektivtrafik, möts akademi, offentliga aktörer och näringsliv för att tillsammans diskutera och utveckla kollektivtrafikens roll i Sverige. K2 drivs och finansieras av Lunds universitet, Malmö universitet och VTI i samarbete med Region Stockholm, Västra Götalandsregionen och Region Skåne. K2 stöds av Vinnova, Formas och Trafikverket.
Jens Alm, forskare vid Nationellt kunskapscentrum för kollektivtrafik, K2 och VTI, jens.alm@vti.se, 0709-430 497
John Hultén, föreståndare för Nationellt kunskapscentrum för kollektivtrafik, K2, john.hulten@k2centrum.se, 0709-430 118
Idéer om marknadsekonomi präglar idag både statliga och privatfinansierade kulturinstitutioner. Förutom att locka fler besökare genom attraktiva utställningar är sponsring och arrangemang av event vanligt.
– De flesta museer har idag butik, restaurang eller café som marknadsför museet. Det är inte ovanligt att besökare hittar dit snarare än in i museet, säger Karin M Ekström, professor i företagsekonomi vid Högskolan i Borås och redaktör till Museum Marketization – Cultural Institutions in the Neoliberal Era.
Att marknadsföra har blivit nödvändigt
I boken diskuteras hur kommersiell kunskap och marknadsföring inte alltid har setts med blida ögon inom kultursfären – men hur det numer snarare ses som nödvändigt. Museer och kulturinstitutioner förväntas erbjuda upplevelser av annan karaktär än tidigare och vara tillgängliga för fler besökare. Genom att nå en bredare publik ska de bidra till ökad demokratisering och social hållbarhet. Parallellt med denna utveckling kämpar flera institutioner med ekonomiska restriktioner.
– Förhoppningen är att boken ska leda till en ökad reflektion och debatt om den pågående marknadiseringen av museer och kulturella institutioner, och om marknadsföring som ett kulturellt fenomen integrerat i dagens samhälle, säger Karin M Ekström.
Fokus på antal besökare
Marknadiseringsprocessen har inneburit att museers roll har förändrats. Från att ha varit skapade av filantropiska skäl och syfta tillbildning har de blivit värdar för upplevelser och underhållning. Karin M Ekström menar att det är viktigt att ställa kritiska frågor, som: I vilken utsträckning når kulturinstitutionerna faktiskt en bredare publik? Hur mycket dominerar tillgänglighet och underhållning verksamheterna och har det i så fall skett på bekostnad av annat?
– Det är viktigt att reflektera över om mätverktyg och mål för att nå ut till många besökare på ett lättillgängligt sätt har kommit att överskugga betydelsen av utställningar som utmanar och kräver mer av besökaren än enbart underhållning. Det finns en risk att komplexa upplevelser prioriteras bort, säger Karin M Ekström.
Om boken
Museum Marketization – Cultural Institutions in the Neoliberal Era (red. Karin M. Ekström, Routledge 2020) är skriven av forskare inom olika vetenskapliga discipliner i Sverige och andra länder. Den vänder sig till en bred publik inom högskolor/universitet, kulturinstitutioner, företag, myndigheter, politiker, med flera.
Kontakt:
Karin M. Ekström, professor i företagsekonomi med inriktning marknadsföring, Högskolan i Borås, karinm.ekstrom@hb.se, 0706-18 00 82
Havet kan lagra mycket mer värme än atmosfären. I djuphavet utanför Antarktis finns värmeenergi lagrat som motsvarar en 400-gradig uppvärmning av luften ovanför kontinenten.
Ett internationellt forskarteam, under svensk ledning, har undersökt fysiken som styr havsströmmarna i närheten av de flytande glaciärer som omger Antarktis kuster. Och kan visa att glaciärers isväggar har stor betydelse för klimatet genom att förhindra havsuppvärmning och avsmältning av glaciäris.
– Just nu uppmäts en ökande avsmältning, särskilt i kustnära områden i vissa delar av Antarktis och Grönland, förmodligen kopplat till de varma och salta havsströmmar som cirkulerar upp på kontinentalsockeln och smälter isen underifrån, säger Anna Wåhlin, professor i oceanografi vid Göteborgs universitet.
Isens stabilitet en gåta
– Vi har observerat en viktig återkopplingsprocess. Den flytande glaciären skyddar sig själv mot varmt vatten. Ju tunnare isen blir, desto mer värme kommer in och smälter glaciären, som då blir ännu tunnare och så vidare. Det oroar mig, eftersom de flytande glaciärerna redan håller på att tunnas ut på grund av global uppvärmning, säger Céline Heuzé, klimatforskare på institutionen för geovetenskaper.
Antarktis inlandsis flyter långsamt ner mot havet. Trots att isen är så viktig är det fortfarande ett mysterium hur stabil isen egentligen är och vad som skulle kunna få den att smälta i snabbare takt. Och på grund av att glaciärerna är svårtillgängliga har forskarna hittills inte vetat särskilt mycket om de processer som är verksamma.
Genom att studera mätdata från instrument, som Anna Wåhlin och hennes forskarkollegor satt ut i havet vid glaciären Getz i Västantarktis, har forskarna nu fått mer kunskap.
Iskanten blockerar varmt havsvatten
Getz har en flytande del, cirka 300–800 meter tjock, och under den finns havsvatten som är i förbindelse med havet utanför. Glaciären avslutas i en vertikal kant, en vägg av is, som sticker 300-400 meter ner i havet. Under kanten strömmar varmt, salt havsvatten utifrån in mot kontinenten samt mot de djupare liggande isarna längre söderut.
– Genom att studera mätdata från instrumenten upptäckte vi att havsströmmarna är blockerade vid iskanten så att det varma vattnet endast i begränsad omfattning kan nå in mot kontinenten, säger Anna Wåhlin.
Samma fenomen förekommer sannolikt överallt där det finns flytande glaciärer som avslutas i tjocka iskanter.
– Det har länge varit en gåta varför vi inte har kunnat se någon tydlig koppling mellan transport av varmt vatten upp på kontinentalsockeln och avsmältning av glaciärer, och nu har vi förstått att det bara är en del av strömmarna som kommer in under glaciären, säger Anna Wåhlin.
Det innebär att runt två tredjedelar av den värmeenergi som flyttas från djuphavet, med strömmar upp på kontinentalsockeln, aldrig når isarna. Istället vänder havsströmmarna vid kanten och strömmar tillbaka norrut.
Kan ge bättre prognoser
Studiernas resultat betyder att forskarna nu bättre förstår hur dessa glaciärområden fungerar.
– Från Getz glaciär får vi nu värden på värmetransport i havet som stämmer överens med avsmältningen som mäts med satellit. Det betyder också att de flytande glaciärerna, och särskilt isfronterna, är nyckelområden som bör observeras noggrant, säger Anna Wåhlin.
Om isväggarna försvann skulle mycket större mängder värmeenergi släppas fram till isen på land.
– Detta betyder också att vi inte längre förväntar oss en direkt koppling mellan ökade västvindar och ökad isavsmältning. I stället är det processer som pumpar upp varmare och tyngre vatten på kontinentalsockeln, till exempel genom att lågtryckssystem flyttas närmre kontinenten, som kan ge ökad vattenståndshöjning, säger Anna Wåhlin.
Forskarna anser att de genom studierna fått betydligt bättre redskap för att säkrare kunna förutspå framtidens vattennivå och få säkrare klimatprognoser.
Kontinentalsockel
En kontinentalsockel (eller shelf) är en del av havsbottnen som tillhör en kontinentalplatta. Kontinentalsockeln ligger i allmänhet på 0–500 meters djup och avslutas i en kontinentalbrant.
Vetenskaplig artikel:
Ice front blocking of ocean heat transport to an Antarctic ice shelf
Brukar du ta bilen till jobbet? Sannolikheten är i så fall stor att du gör det mest av gammal vana. Men vad du åker när du ska hämta barnen från dagis har kanske mer att göra med var du bor. I alla fall om studien som bland andra doktoranden Érika Ramos på psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet har gjort.
– Vi jämförde psykologiska variabler med sociodemografiska som förklaringsfaktorer till varför folk använder bil. Och vi kunde visa att de psykologiska var mer utslagsgivande än de sociodemografiska, säger hon.
Vanans makt
Psykologiska faktorer kunde vara rena vanor, att något transportmedel är mer praktiskt än ett annat, eller hur personer bedömer konsekvenser av sin bilanvändning; hälsoaspekter, påverkan på miljön, vad omgivningen tycker etc. Av dessa var vanor den allt annat dominerande faktorn.
– När vanan att använda bil togs med i bedömningen blev alla andra faktorer mindre utslagsgivande. Allra tydligast var detta för resor som görs regelbundet; jobbpendling och shopping, säger Erika Ramos
Studien bygger på en enkätundersökning bland 3 000 personer i storstadsområden, mindre orter och på landsbygd i Sverige. Frågorna gällde val av transportmedel för fyra olika sorters resor; pendling, shopping, nöjesresor samt resor med barn (hämta och lämna på dagis eller skola, skjuts till fritidsaktiviteter etc). Resultaten visade alltså att valen berodde mindre på bostadsort eller inkomst och mer på vanor, vad som för tillfälle var mest praktiskt, normer, överväganden av miljöpåverkan och liknande aspekter.
– Men det var också tydligt att människor väljer olika transportmedel för olika resor, säger Érika Ramos. Även om du åker buss till jobbet, för att normen säger att du bör välja kollektivtrafik, kanske du skjutsar barnen till aktiviteter med bil, för att det är mer praktiskt.
Fokusera på psykologi för att minska bilismen
Eftersom psykologi bättre än demografi förklarar hur folk använder bil menar Érika Ramos att åtgärder för att minska bilåkande bör fokusera på psykologiska aspekter. Och en ingång kan vara insikten att folk väljer olika transportmedel för olika resor.
– Av de fyra restyperna var vanor minst dominerade för valet av nöjesresor. Vill man ändra beteendet kan det därför vara värt att börja med dessa resor, säger Érika Ramos.
Kontakt:
Érika Ramos, doktorand, Göteborgs universitet, erika.ramos@psy.gu.se, 0734401789
– Den kunskap vi har om ungdomars liv och deras skolgång är i hög grad en kunskap om unga i städerna. Till exempel handlar problembeskrivningen mycket om marginalisering och stigmatisering av unga i storstädernas förorter. Men vi vet väldigt lite om landsbygdens unga, säger Elisabet Öhrn, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet.
Tillsammans med fyra kollegor har hon undersökt hur unga i glesbygdskommuner och före detta bruksorter ser på sina möjligheter att utbilda sig, få ett arbete och vara delaktiga i samhället. Forskarna genomförde sammanlagt 340 timmars observationer på sex olika skolor och 136 intervjuer med elever i årskurs åtta och nio.
I glesbygden är de mer kritiska mot storstadsnormen
Tre av skolorna låg i glesbygden och tre i bruksorter. Forskarna fann tydliga skillnader och likheter i hur eleverna såg på sina respektive platser och framtidsmöjligheter.
– I båda miljöerna förhåller sig ungdomarna till staden men på två olika sätt. I bruksorterna finns det en längtan till hur det har varit och en längtan till staden. I glesbygdskommunerna är eleverna mycket mer kritiska mot storstadsnormen. Där värderar de den egna omgivningen högt, och naturen ses som en ekonomisk och social tillgång för både en själv och landet, säger Elisabet Öhrn.
Den skillnaden märktes också i skolornas undervisning. I glesbygdsskolorna relaterade undervisningen tydligare till närsamhället, och förmedlade också en viss kritik mot storstadsnormen och dess bristande förståelse för landsbygdens villkor.
Frågan om att flytta hemifrån väcks i årskurs åtta och nio
I fyra av sex kommuner fanns det endast en grundskola och därmed i praktiken inget fritt skolval. Tillgången till gymnasieskolor är ännu sämre. Flera av kommunerna saknade gymnasium eller hade små gymnasieskolor med endast ett fåtal program. Redan i årskurs åtta och nio är därför frågan om att flytta hemifrån högst aktuell för ungdomar.
– Det är en oerhörd skillnad i villkoren för unga beroende på var i landet du bor. Det är en stor skillnad även inom storstäderna. Men den skillnaden diskuteras flitigt. Här har vi en stor del av landet som saknar tillgång till utbildning, och att flytta hemifrån i gymnasieåldern har ekonomiska, sociala och hälsomässiga konsekvenser, säger Elisabet Öhrn.
Ungdomarnas funderingar om framtiden kretsade mycket kring ekonomi, tillgång till utbildning och arbetstillfällen.
– De flesta är mer positiva till att stanna än vad som brukar framkomma. Men ungdomarna är också realistiska och inser att det kan bli svårt, säger Elisabet Öhrn.
Anser att politikerna inte förstår hur det är på landsbygden
Tidigare undersökningar har visat att det bland unga är de på landsbygden som hyser störst misstroende mot regeringen och politiker i allmänhet. Det bekräftas i den här studien.
– Det finns ett uttalat missnöje med politikerna i Stockholm. Man tycker inte att de förstår landsbygdens villkor och de ekonomiska och praktiska svårigheter som finns på landsbygden. Unga på landsbygden har till exempel inte samma tillgång till utbildning, fritidsaktiviteter eller internetuppkoppling, säger Elisabet Öhrn.
Kontakt:
Elisabet Öhrn, professor i pedagogik, Göteborgs universitet, 031-786 2412, elisabet.ohrn@gu.se
Dennis Beach, professor i pedagogik, Göteborgs universitet, 031-786 2274, dennis.beach@ped.gu.se
Sverige och Norden ligger högt i internationell statistik över benskörhetsfrakturer hos personer i åldern 50 år och uppåt. Livstidsrisken för en vuxen kvinna i Sverige att drabbas är 50 procent, och för män 25 procent. De svenska vårdinsatserna på området beräknas kosta tiotals miljarder kronor per år, och det mänskliga lidandet är stort.
Benskörhetsfrakturer följs generellt av sämre funktionsförmåga, högre sjuklighet och högre dödlighet. Risken för en ny fraktur är också förhöjd, med fyra-fem gånger upp till två år efter första frakturen. Därefter är risken fördubblad jämfört med jämnåriga som inte genomgått fraktur.
Frakturkedjor och frakturkoordinator
Att förebygga frakturer är därför viktigt, och på vissa håll har så kallade frakturkedjor införts som vårdmetod, däribland på Skaraborgs Sjukhus och Sahlgrenska Universitetssjukhuset, som båda ingår i den aktuella studien från Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
Metoden går ut på att patienter identifieras, riskvärderas, utreds och behandlas direkt efter första frakturen. Samordnare av processen är en frakturkoordinator, vanligen placerad på de specialistkliniker som omhändertar frakturpatienter eller behandlar själva benskörheten.
Medicinering och färre frakturer
Studien bygger på insamlad data om 21 083 patienter från totalt fyra sjukhus i Västra Götaland under 2012-2017. Alla patienter, 50 år eller äldre, med klassisk osteoporosfraktur på höft, kota, överarm, handled eller bäcken inkluderades.
Forskarnas primära fokus var att undersöka hur stor andel som fick en ny benskörhetsfraktur efter den första. Alla patienter med en fraktur efter införandet av frakturkedja jämfördes med historiska kontroller.
– Det är mycket glädjande att färre patienter drabbades av nya frakturer och slapp det lidande en fraktur innebär. Färre frakturer är ju dessutom en besparing för samhället, säger Kristian Axelsson, doktorand på Göteborgs universitet, ST-läkare i ortopedi på Skaraborgs Sjukhus Skövde och ansvarig för frakturkedjan i Skaraborg.
Samtidigt som risken för upprepad fraktur var 18 procent lägre efter införandet av frakturkedjor, var risken för fallskador oförändrad. Det talar enligt forskarna för att riskminskningen kan kopplas till den ökade förskrivningen av läkemedel mot benskörhet. Bland de allra äldsta, över 82 år, behövde man bara screena 16 frakturpatienter för att förebygga en ny fraktur inom fem år.
Enkel och effektiv vårdrutin
På de sjukhus där inga organisationsförändringar gjordes under studietiden sågs inte heller någon ökning av läkemedelsanvändning, eller minskad risk för ny fraktur. Analyserna justerades för skillnader mellan jämförda grupper, vilket inte ändrade resultatet.
Mattias Lorentzon, professor i geriatrik vid Göteborgs universitet och överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset:
– Resultaten visar att enkla förändringar av våra vårdrutiner ger avsedd effekt med färre frakturer som följd. Det är nu extra viktigt att de ytterst få sjukhus som har frakturkedjor blir fler, för att minska ojämlikheten i vården för patienternas bästa, säger han.
– Av de keramiska material som finns tillgängliga idag finns inget som uppfyller alla kraven, säger Fahad Bakitian som nu disputerar vid Malmö universitet.
Estetik i konflikt med hållfasthet
Estetiken, som förstås är viktig för patienten, står ofta i konflikt med hållfastheten i implantatet, bryggan eller kronan som ersätter skadade eller förlorade tänder. Zirkonia är ett syntetiskt framställt starkt keramiskt material som visat sig ge goda resultat vid fast tandersättning, som till exempel en brygga. För att mer efterlikna en riktig tand, skiktar man på ett lager ytporslin. Då kan en svag länk uppstå i konstruktionen: i form av sprickor i ytporslinet.
Att utelämna ytporslinet – så kallad monolitisk utformning – och använda en genomskinlig (translucent) zirkonia, har visat sig vara en lösning på dessa problem. Det blir också snyggt.
– Problemet med monolitisk utformning är att det inte bara finns en sorts zirkonia utan många med varierande styrka, och är det genomskinlig zirkonia har den sämre styrka än den traditionella, säger Fahad Bakitian.
Extremt viktigt att välja rätt material
Enligt Fahad Bakitian är inte alla tandläkare medvetna om de stora skillnader mellan material som finns.
– Man tror att det är samma zirkonia som förr, men det har blivit väldigt populärt och det finns så många varianter på marknaden. Därför är det extremt viktigt att man väljer rätt material.
I avhandlingen har han i laboratoriestudier undersökt och utvärderat hur genomskinliga och höggenomskinliga tandersättningar av zirkonia kan modifieras för bästa resultat vad gäller såväl hållfasthet och sprickbildning som estetik. Han har också utvärderat vilken roll olika tjocklek på ytporslinet och designen av fästena mellan tänder i bryggor har.
– Det hade stor inverkan på zirkonians styrka och det är alltså något man måste ta hänsyn till vid designen, säger Fahad Bakitian.
Kan bli snyggare och ändå stark
Avhandlingen visar att semi-monolitiska material, alltså delvis skiktade med ytporslin, ger mer estetiska tandersättningar som har bättre motståndskraft mot sprickbildning än monolitiska.
– Resultaten är lovande och visar att man kan höja estetiken utan att styrkan blir sämre.
Fahad Bakitian understryker vikten av rätt balans mellan material och styrka.
– Om det till exempel krävs en komplicerad brygga är inte styrkan i translucenta material tillräcklig och det krävs starkare material. För att det då ska bli estetiskt är designen avgörande.
Kontakt:
Fahad Bakitian, doktorand, Malmö universitet, fahad.bakitian@mau.se, 070 4667352
På vilket sätt många av de stora organismgrupperna har uppstått tycks vara höljt i dunkel. Ett berömt exempel är blomväxternas ursprung, som Darwin kallade ”en förhatlig gåta”. Många nutida grupper dyker upp plötsligt och deras föregångare – i den mån det finns några – är oftast få och försvinner snabbt ur fossilhistorien. När grupper väl har etablerat sig blir de å andra sidan ofta förhärskande under lång tid tills de avbryts av så kallade massutdöenden som den i slutet av kritaperioden för 66 miljoner år sedan.
Motsägs av molekylära klockor
Sådana mönster verkar förvånansvärda och motsägs inte sällan av resultaten från ”molekylära klockor”, ett sätt att använda den kalibrerade förändringshastigheten hos molekyler i nutida organismer för att uppskatta när de började avvika från varandra i utvecklingen. Hur kan den här motsättningen lösas och vad kan vi lära oss av den?
Graham Budd vid Uppsala universitet och Richard Mann vid University of Leeds har tagit fram en helt ny matematisk modell av hur nutida grupper uppstår genom en så kallad födelse- och dödsprocess.
Slumpartade utdöenden
Födelse- och dödsprocessmodeller belyser hur slumpartade utdöenden och artbildningar med tiden ger upphov till storskaliga mångfaldsmönster. Budd och Mann visar att föregångarna till nutida grupper vanligen är ganska fåtaliga, och när de väl har gett upphov till den nutida gruppen dör de som regel ut inom kort.
Den nutida gruppen diversifieras däremot snabbt och tränger därmed undan föregångarna. Något överraskande utgör därför de nu levande organismerna en stor andel av all den mångfald som någonsin har funnits.
Massutdöenden fördröjer
De enda undantagen från dessa utvecklingsmönster beror på massutdöenden som har inträffat minst fem gånger i jordens historia. Massutdöenden kan kraftigt fördröja uppkomsten av en nutida grupp och därigenom utöka livslängden och mångfalden hos föregångarna, de så kallade ”stamgrupperna”. Ett bra exempel är den enorma mångfalden bland dinosaurierna, som rätteligen kan betraktas som en stamgrupp av fåglar. Meteoriten som slog ned för 66 miljoner år sedan tog död på nästan alla dinosaurier, utom en liten grupp som överlevde och gav upphov till nutidens mer än 10 000 fågelarter.
Den nya modellen förklarar många gåtfulla inslag i fossilhistorien och talar för att den ofta ger en tämligen rättvisande bild av hur stora grupper har uppstått. Detta tyder i sin tur på att molekylära klockmodeller bör granskas närmare om de avviker väsentligt från vad fossilhistorien visar.
Kontakt:
Professor Graham Budd, Institutionen för geovetenskaper, Paleobiologi, Uppsala universitet, Graham.Budd@pal.uu.se
Är det rätt att begränsa skogsbruk för att skydda lavskrikan? Frågan har under de senaste åren engagerat markägare, intresseorganisationer och myndigheter. Nu visar en studie från Sveriges lantbruksuniversitet och Zürich universitet att en anpassning i gallringens intensitet kan leda till att skogsskötsel och artskydd kan kombineras bättre.
Närmare bebyggelse behöver lavskrikan tätare undervegetation för att kunna gömma sitt bo för nötskrikan som kan äta både ägg och ungar. Längre bort från husen har lavskrikan dock högre häckningsframgång i mer öppna skogspartier.
Hotet större närmare hus
Lavskrikans största problem vid häckningen är att andra fåglar plundrar boet, och i 90 procent av fallen är det nötskrikan som är ansvarig. Som tur var för lavskrikan är konkurrenten inte lika anpassad till kyla. Lavskrikan kan börja häcka tidigt på våren när temperaturen kan vara nedåt 30 minusgrader. I ett så kallt klimat är nötskrikan beroende av fågelmatning för att överleva vintern.
– Det gör att hotet mot lavskrikan är större närmare hus. Därför behöver lavskrikan tätare skogar för att kunna häcka framgångsrikt nära bebyggelse, men längre bort från hus, häckar de mer framgångsrikt i öppnare skogspartier med ett varmare mikroklimat där solen hjälper till att värma äggen och ungarna, berättar Julian Klein, doktorand på SLU och huvudförfattare till artikeln som publicerats i tidskriften Ecology & Evolution.
Bättre häckning i tät undervegetation
Han har tillsammans med sina kollegor analyserat häckningsframgången i förhållande till undervegetation (små träd och sly) runt boet och dess avstånd till hus. De skapade en modell som bygger på laserskanningsdata på skogens täthet, kartor på bebodda hus i Arvidsjaur, Malå, Lycksele och Åsele kommuner och 10 års fältstudier om lavskrikor.
– Utgående ifrån denna modell gjorde vi förutsägelser av lavskrikans häckningsframgång i alla fyra kommuner och jämförde dessa med data på lavskrikans förekomst insamlade inom riksfågeltaxeringen, säger Sönke Eggers, forskare på SLU som leder projektet tillsammans med Michael Griesser på Zürich Universitet i Schweiz.
Forskarna såg att lavskrikor lyckades bättre med häckningen i skogar med en tätare undervegetation 15–80 meter runt boet om boet låg nära ett hus. Om lavskrikorna däremot häckade längre bort från ett hus gick häckningen bättre om det var mer öppet 15–80 meter runt boet.
Lämna ytor för lavskrikans skull
Vad som var nära respektive långt bort från ett hus varierade. I Arvidsjaurs kommun gick gränsen vid 1,5 kilometer men längre söderut och närmare kusten där klimatet är varmare verkar lavskrikan behöva häcka längre bort från bebyggelse för att gynnas av öppnare skog.
– Det beror på att nötskrikan kan överleva lite längre bort från hus i ett varmare klimat. Vi har dock ingen möjlighet att säga exakt vilket tröskelavstånd som gäller där. Det behövs mer forskning om det, särskilt med tanke på hur klimatförändringarna kommer att påverka nötskrikans vinteröverlevnad, säger Michael Griesser.
Trots att alla frågor inte är besvarade så tycker forskarna att studien kan användas som underlag för skogsägare som vill gynna lavskrikan vid gallring. Cirka 1,5 kilometer (eller längre närmare kusten och längre söderut) från närmaste hus är rådet att lämna tätare undervegetation på ytor med 15–80 meters radie. Enligt tidigare forskning kan det handla om fem granar per 100 kvadratmeter. I yngre tät skog som ligger längre bort från bebyggelse kan skogsägaren gärna gallra lite tidigare och hårdare på ytor av samma storlek.
Försiktigare gallring
– Det handlar om att skapa bra förutsättningar i landskapet. Det är ju inte säkert att lavskrikor sedan använder just den yta man lämnar, säger Julian Klein.
I största delen av landskapet skulle dessa råd innebära försiktigare gallring och tätare undervegetation vilket också skulle gynna andra fåglar, till exempel talltita.
Ett pågående rättsfall handlar om artskyddsförordningen och skogsägarens rätt att avverka skog med häckande lavskrika. Den aktuella studien löser inte den frågan, men kan bidra till att skogarna kan brukas på ett sådant sätt att lavskrikan påverkas mindre.
– Ofta känns det som om det är stort fokus på slutavverkning. Det är minst lika viktigt hur vi sköter den växande skogen för att bibehålla biologisk mångfald, säger Sönke Eggers.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
