Den som har varit så sjuk att intensivvård krävts har ofta en lång återhämtning framför sig – både fysiskt och mentalt. Bland de problem som kan uppkomma finns otäcka minnen av mardrömmar och hallucinationer. Tidigare älskad mat kan plötsligt smaka vedervärdigt.
Lundforskaren och intensivvårdssjuksköterskan Karin Samuelson är kursansvarig för den pågående snabbutbildningen av sjuksköterskor inom intensivvård i Lund. Den två veckor korta intensivvårdsutbildningen av verksamma sjuksköterskor planerades i all hast när virussjukdomen covid-19 bankade på dörren.
Lunds universitet samarbetar kring utbildningen med Region Skåne och dess enhet för klinisk färdighetsträning och medicinsk simulering, Practicum. Klasserna är om tolv sjuksköterskor åt gången, och varje vecka sätts en ny klass igång. Karin Samuelson är själv en av de undervisande lärarna, samt examinator. Hon berättar att deltagarna är rutinerade sjuksköterskor. Men med en så kort utbildning förväntas de inte kunna sköta avancerad intensivvårdsutrustning, som exempelvis respiratorer (eller ventilatorer som det också heter).
– Det handlar om att lära sig en del nya saker och om att börja känna sig trygg med intensivvårdsmiljön. Efter hand som de känner sig säkrare kan de få fler uppgifter. De får bekanta sig med en respirator i utbildningen och träna lite på den. Men de får absolut inget egenansvar för den, säger Karin Samuelson.
Minnen av mardrömmar och hallucinationer
I sin forskning har hon studerat hur patienter som vårdas på IVA (intensivvårdsavdelning) mått under behandlingen och efter att den avslutats. Hon har särskilt tittat på minnena hos patienter som vårdats i respirator. Det visade sig att var tredje patient bar på minnen av mardrömmar och hallucinationer kort efter att respiratorvården avslutats. Två månader senare led åtta procent av symptom på posttraumatisk stress (PTSD), och lika många hade depressiva symptom. De patienter som varit mer oroliga under själva vårdtiden var också de som i efterhand drabbades av störst problem. Det är av största vikt, betonar Karin Samuelson, att skapa så stor trygghet som möjligt för den enskilde intensivvårdspatienten.
– Vi vet ju ännu inte hur stort behovet av intensivvård kommer att bli nu med covid-19. Men även vid ett pressat läge är det viktigt att ha med sig de erfarenheter som min forskning är en del av, att säkra tryggast möjliga intensivvårdsmiljö och att följa upp patienterna efter att de skrivits ut. Tryggheten kommer att bli en utmaning när det nu råder besöksförbud och alla bär mask.
Mycket oroliga patienter kräver ofta mer lugnande medicin, så kallad sedering. Om sederingen är tung befinner sig patienten i ett sövt tillstånd. Karin Samuelsons forskningsvisar att det är de tyngst sederade patienterna som har svårast att må bra efter avslutad respiratorvård. Längre tid i respirator är också en riskfaktor för följdproblem. Medan andra IVA-patienter ofta klarar sig med ett par dagar i respirator, kommer en del covid-19-patienters respiratorvård troligen sträcka ut sig över veckor.
Sedering innebär att patienten tillförs ett lugnande och/eller ett starkt smärtstillande medel, intravenöst eller med lustgas.
– De kommer att sederas mer och dessutom kräva ”svåra” inställningar på respiratorn, alltså inställningar som gör det obekvämt för patienten. När du kommer in med andningssvikt andas du ytligt och flämtande och kommer att jobba emot maskinens inställning som vill göra andningen djupare och långsammare. Därför kan dessa patienter behöva sövas.
Sömnen blir inte en enda svart minneslucka. Mardrömmar, hallucinationer, ångest och dödsskräck är några av de upplevelser som patienter vittnat om under Karin Samuelsons intervjuer. Mest minnen av sådant hade de patienter som vårdats längst i respirator. Många minns en del av vad som hänt, men de faktiska minnena blandas med drömmar. Verklighet varvas i minnena med saker som inte är på riktigt. Med i bagaget finns ju dessutom den oro som den svåra sjukdomen i sig redan skapat.
– Det är många samverkande faktorer som kan göra en tuff intensivvård så svår. Först har du gått in i själva sjukdomen med en massa oro, ångest och stress, både fysiologiskt och emotionellt. Sedan får du mycket läkemedel och sederande. Det är starka, potenta droger. Du är inte vaken och din hjärna funkar inte som vanligt. Det blir en väldigt dimmig tillvaro där du inte vet vad som verkligen händer.
Viktigt med uppföljning efter intensivvård
Posttraumatisk stress kan bestå resten av livet om den förblir obehandlad. Den uppföljning efter intensivvård som Karin Samuelson varit med om att arbeta fram finns numera på många håll i landet. I Lund är det första steget att IVA-personal för dagbok åt patienten. Där berättas vad som hänt, dag för dag, hur patienten har verkat må och om det hänt något särskilt. Kort och lättförståeligt, som ”idag fick du problem att andas ett tag, då gjorde vi såhär”.
– Man kanske minns något om att man inte fick luft, att man tänkte ”nu dör jag!”. Dagboken kan i efterhand hjälpa till att foga samman minnesbilder.
När patienten flyttats från IVA till en vanlig vårdavdelning görs ett besök av en intensivvårdssjuksköterska, som ställer frågor om minnena av och måendet efter intensivvården. Personalen från IVA kan också vid behov vara stöd för personalen på den ordinarie vårdavdelningen för att tolka patientens signaler och mående.
Inom ett par månader erbjuds ett uppföljande samtal. Vid uppföljningsbesöket ringas det in vilken hjälp patienten eventuellt fortsatt behöver, vilka remisser som ska skrivas. Kvarvarande svullnad och försämrad rörelseförmåga i fötter och händer kan göra det aktuellt med en sjukgymnast. Behov av en dietist är inte ovanligt. Plötsligt smakar kaffe illa, kaffe som smakade så underbart tidigare! Och all mat kanske smakar metall och får patienten att helt tappa matlusten. För en redan skör patient är det helt avgörande att då bli uppfångad. Samma sak med dem som fortsätter känna oro, ångest eller nedstämdhet.
– Så det kommer att bli en del jobb att göra i efterhand i och med covid-19. ”Vanliga” psykologer och läkare vet inte hur de här patienterna mår efter intensivvårdsbehandlingen. En tjugoåring brukar hämta sig på ett par månader. Men snittåldern för våra IVA-patienter är 67 år. För den som är i den åldern och uppåt tar det ofta ett år att återhämta sig. Vi måste satsa på dessa patienter, för det är bara de som efteråt kan lära oss om hur intensivvården bör se ut.
Karin Samuelson hoppas nu att den uppföljande IVA-vården skalas upp i takt med behovet. Hon tycker dessutom att hela krissituationen borde få den slimmade vårdorganisationen att förändras – så att hanteringen av framtida kriser blir bättre.
– Man har tappat lite av det här med krisberedskap. Fram till 80-/90-talen hade vi inom vården lager med mat, utrustning, respiratorer… Att bara ha gjort sig av med allt för att slimma, nej det går ju inte. Vi har dessutom för få IVA-platser, vilket vi påtalat långt före covid-19 dök upp. Vi i Skåne ligger under snittet i Sverige, Sverige ligger under snittet i Europa. Efter krisen hoppas jag att ansvar tas för att vi ska vara bättre rustade framöver.
– I naturen ”vilar” vi – framförallt hjärnan får vila och återhämta sig i den typ av miljö som den är utvecklad för. Man brukar prata om riktad och spontan uppmärksamhet. Den riktade uppmärksamheten kräver mer energi med en hjärna som går på högvarv och fattar många och snabba beslut, till exempel när du kör bil. Den spontana uppmärksamheten är när vi bara tar intryck med våra sinnen, vi noterar färger, former, dofter, hudförnimmelser, ljud och så vidare. Och det är just här som naturen kommer in. Att vara i naturen och ”bara vara” och låta hjärnan spontant ta in intrycken av naturen ger återhämtning och stressreducering, säger Ann Dolling, som forskar vid SLU om samspelet mellan skogsmiljöer och människors hälsa.
Många är nu ute och rör på sig i stadsmiljöer istället för att gå på gymmet. Var bör vi motionera för att må som bäst?
– Det brukar sägas att den bästa träningen är den som blir av. I den meningen har val av plats mindre betydelse. En utmaning i tider av stängda gym eller självisolering kan däremot vara att hitta nya rutiner – och inspiration. Fundera på vilka platser som ger dig motivation att ta dig ut för att träna regelbundet. Om du väljer att träna i en grön miljö (i parken, skogen, längs med vattnet, och så vidare) så kommer platsen i sig också att bidra till den mentala avkoppling som så väl behövs i kristider, säger Mattias Qviström, professor i landskapsarkitektur med särskilt fokus på fysisk planering.
– Vi är lyckligt lottade i Sverige: under de senaste femtio åren har vi byggt upp en imponerande infrastruktur av grönområden, utegym, vandrings- och löpspår som erbjuder stor variation av platser och som ofta är tillgängliga till fots eller cykel. Tack vare denna planering borde du ha goda möjligheter att träna ute, och hitta en plats som passar dig.
Hur påverkas barnen om undervisningen flyttar utomhus för att minska smittspridningen?
– Naturen är ett utmärkt klassrum! Forskning visar hur regelbunden fysisk aktivitet och naturkontakt under skoldagen genererar en rad goda effekter. Bättre koncentration, arbetsminne och studiemotivation är några, berättar Petter Åkerblom, universitetslektor i landskapsarkitektur vid SLU Uppsala och redaktör för kunskapsöversikten: Klassrum med himlen som tak (2018). Men naturkontakten är också bra för grundskoleelevernas hälsa och välbefinnande, liksom för deras personliga och sociala utveckling. I förlängningen stärks både självkänsla, impulskontroll, kreativitet och samarbetsförmåga.
Har alla naturmiljöer samma kvalitéer och spelar det någon roll vilken jag väljer?
– Det beror på vem du är och vad du behöver just nu. Det handlar om att ta vara på olika miljöer och deras kvalitéer. Vi människor är olika och har olika preferenser och behov. En dag har vi kanske behov av vidderna nere vid stranden med vinden som blåser och möter oss som vi är just då. Det kan kännas jobbigt, men det kan också kännas skönt. En annan dag kan vi ha behov av en sluten miljö som skogen där andras ögon inte når oss direkt, säger Anna María Pálsdóttir, forskare inom miljöpsykologi med inriktning på naturbaserade interventioner.
– Min rekommendation är att försöka hitta en bra miljö som möter dig så som du känner dig just nu. Under mina 13 år av forskning i Alnarps Rehabiliteringsträdgård har jag sett samma sak komma upp i varje målgrupp vi har undersökt inom ramarna för natur-baserad rehabilitering – att det viktiga är att erbjuda varierad miljö som kan passa individen så som hon känner sig just nu.
Många äldre är nu isolerade i sina hem eller boende. Hur kan deras hälsa och välbefinnande stärkas när kontakten med närområden och utomhusmiljöer minskar?
– I den rådande situationen skulle jag önska att personal på vårdboenden medvetet använder sig av kunskapen som finns om betydelsen av grönska och naturintryck för de äldres hälsa och välbefinnande. Det kan handla om allt från att ta in blommor, kvistar och annat naturmaterial för de boende att se, känna och dofta på, till att tänka på placering av möbler för att de erbjuda gott om dagsljus, möjlighet att känna solens värme, att få intryck av liv och rörelse utanför eller möjlighet att uppleva årstidsväxlingarna. Allt för att skapa meningsfullhet och stunder av glädje och välbefinnande, säger Anna Bengtsson, landskapsarkitekt med inriktning på miljöpsykologi.
Vetenskapliga studier:
Ett urval av forskning från SLU kring utemiljöns och naturens påverkan på hälsa och välmående:
Evidensbaserad design av utemiljö i vårdsammanhang. Bengtsson, Anna and Oher, Nina and Åshage, Anna and Lavesson, Lillian and Grahn, Patrik (2018). Alnarp, Sveriges lantbruksuniversitet. Landskapsarkitektur, trädgård, växtproduktionsvetenskap: rapportserie; 2018:7
Nature and public health. Palsdottir, Anna Maria and Litsmark, Anna and Beil, Rahel and Bellman m.fl. (2019). Alnarp: Sveriges lantbruksuniversitet. LTV-fakultetens faktablad ; 2019:6
Rehabiliteringsskog och virkesproduktion. Lundell, Ylva and Dolling, Ann and Nordström, Eva-Maria and Skärbäck, Erik and Stoltz, Jonathan and van den Bosch, Matilda and Grahn, Patrik (2015). Uppsala: Sveriges lantbruksuniversitet. Fakta. Skog ; 2015:6 [Faktablad]
För att skapa en kvantdator kan olika fysiska system användas. Det ledande alternativet har under lång tid varit fångade joner i kristallform, men när systemet skalas upp till stora jonkristaller är metoden mycket långsam. Det går inte att utföra komplexa beräkningar tillräckligt snabbt innan den lagrade kvantinformationen faller sönder.
En forskargrupp vid Stockholms universitet kan ha löst detta problem genom att använda stora så kallade Rydbergjoner. Dessa Rydbergjoner är hundra miljoner gånger större än normala atomer eller joner och är mycket reaktiva, de kan därför utbyta kvantinformation på mindre än en mikrosekund.
Som små antenner för utbyte av kvantinformation
– Man kan säga att Rydbergjonerna fungerar som små antenner för att utbyta kvantinformation och på så sätt göra det möjligt att skapa de särskilt snabba kvantgrindar som är de grundläggande byggstenarna i en kvantdator, säger Markus Hennrich, Fysikum, Stockholms universitet, och ledare för forskningsgruppen vid Stockholms universitet.
– Växelverkan mellan Rydbergjoner är inte baserad på kristallvibrationer, vilket den är för joner fångade i kristallform, utan på utbyte av fotoner. Den snabba växelverkan mellan Rydbergjoner kan användas för att skapa kvantsammanflätning.
– Vi använde den här växelverkan för att utföra en kvantberäkningsoperation (en kvantsammanflätande grind) som är runt hundra gånger snabbare än vad som är typiskt för fångade jonsystem, förklarar Chi Zhang, forskare vid Fysikum, Stockholms universitet.
Extra snabba och kraftfulla datorer
Teoretiska beräkningar som stödjer experimentet har gjorts av Igor Lesanovsky och Weibin Li vid University of Nottingham, Storbritannien och Universität Tübingen, Tyskland.
Fångade Rydbergjoner kombinerar styrkorna hos två mycket olika kvantprocessorer: fångad jon (ovan) och Rydbergatom (nedan) i en och samma teknik. Tekniken har potential att öka hastigheten hos fångade jonkvantdatorer. Bild: Elsa Wikander/Azote.
– Våra teoretiska beräkningar bekräftar att det inte förväntas någon inbromsning av beräkningshastigheten när jonkristallerna blir större, vilket betyder goda möjligheter att skala upp en kvantdator, säger Igor Lesanovsky från Universität Tübingen.
Kvantdatorer betraktas som en av 2000-talets viktigaste teknologier. Medan vanliga datorer följer den klassiska fysikens lagar, fungerar kvantdatorer enligt kvantmekanikens. Förmågan att utbyta information utan tidsfördröjning hos sammanflätade kvanta gör kvantdatorer mycket snabba och kraftfulla. I framtiden kan kvantdatorer komma att användas överallt för att göra komplexa beräkningar, till exempel vid utformningen av nya mediciner eller inom artificiell intelligens.
”Men hur små poeter finns det egentligen?”, frågar sig poeten Eva-Stina Byggmästar i diktsamlingen med samma titel. Är det möjligt att tänka sig att fjärilen och kronbladet själva skriver in sig i dikten? Och om vi bestämmer oss för att betrakta skönlitteraturen som en relation mellan människor och andra varelser, vad händer då med litteraturvetenskapen? De är frågor Jenny Jarlsdotter Wikström ställer i avhandlingen ”Materiella vändningar. Läsningar av Parland, Lispector, Berg och Byggmästar”.
Hur ska vi samleva med andra varelser?
– Min avhandling handlar om litteratur, men också om allmängiltiga filosofiska frågor. Hur ska vi leva tillsammans med andra varelser, hur ska vi förstå vad naturen är för något, och hur ska vi förstå vår egen sårbarhet, säger Jenny Jarlsdotter Wikström och fortsätter:
– Den sista frågan är ju särskilt aktuell just nu, när ett virus sätter livet på paus för hela samhället. Att vi är så här sårbara och har så lite kontroll är ju inte bara praktiska frågor, utan också existentiella sådana.
Författarskapen som Jarlsdotter Wikström går i dialog med sträcker sig över lång tid och över landsgränser. Den finlandssvenska Henry Parland föddes 1908 och dog bara 22 år gammal. Det är hans enda roman Sönder, skriven i omkring 1930, som avhandlingen undersöker.
Clarice Lispector (1922–1977) är en av de mest kända författarna från Brasilien och i avhandlingen är hennes experimentella roman Levande vatten från 1973 i fokus. Den svenska poeten Aase Bergs (f. 1967) mammatrilogi från mitten av 00-talet ägnas ett kapitel, som särskilt handlar om just moderskap.
Den finlandssvenska poeten Eva-Stina Byggmästar (f. 1967) leker med olika sätt att beskriva naturen – som en erotisk plats, till exempel – och om det handlar avhandlingens sista analyskapitel.
Den materiella vändningen
De texter som avhandlingen tar som en filosofisk språngbräda ut mot frågor om hur människans relation med naturen kan förstås förenas i att de alla ger naturen, ting eller objekt en egen uttrycksförmåga. Föremål, växter och själva naturen får alltså eget liv i dem.
Parallellt med texterna undersöker Jarlsdotter Wikström en fåra i det samtida teoretiska landskapet som kan kallas för ”den materiella vändningen”, som fått ge avhandlingen dess titel. Den innefattar ekokritiska, posthumanistiska och feministiska perspektiv som kommer med krav på att tänka annorlunda om materia, ting och skala.
Naturen skriver in sig själv
Syftet med avhandlingen är att granska möjligheterna med denna teoretiska vändning. Vad kan ett sådant intresse för det materiella betyda just för litteraturvetenskapen, är frågan hon ställer sig. Men frågan kan inte besvaras på något entydigt vis.
– Den teoretiska vändningen mot miljöfrågor ställer till med problem för litteraturvetenskapen. Det är ju människor som skriver böcker om naturen. Men om vi tror den materiella vändningens tänkare är det inte bara människor som skriver böcker.
– Naturen skriver in sig själv i människors verk på olika vis. Vad betyder det om också litteraturvetenskapen måste ta hänsyn till etiska krav som handlar om miljö? Och på vilka sätt kan det ske? Det vrider och vänder jag på i avhandlingen.
Avhandling:
Materiella vändningar. Läsningar av Parland, Lispector, Berg och Byggmästar
Den svartmunnade smörbulten har spridit sig till Europa från Svarta Havet och närliggande floder och sjöar. Förutom att det syns en ökande utbredning i Östersjön så sprids fisken också i flera stora floder som Rhen, Donau och Elbe.
– Min forskning handlar i huvudsak om att förstå hur den invasiva fisken lyckas reproducera sig i så vitt skilda miljöer. De flesta fiskar är annars anpassade till att föröka sig i vatten med ungefär samma salthalt eftersom salthalten påverkar spermiernas simförmåga. Mot den bakgrunden är den svartmunnade smörbulten ett unikt undantag, säger Leon Green, författare till avhandlingen vid Göteborgs universitet.
Fortplantningen ger nyckeln till framgång
När arter sprider sig till nya miljöer är förmågan att fortplanta sig viktig för deras framgång. Att den svartmunnade smörbulten kan föröka sig i både brackvatten och sötvatten är väldigt ovanligt.
– Vad vi kan se så verkar det bero på att både spermier och ägg fungerar bra i båda miljöerna, trots skillnad i salthalt. Det kan också vara en fördel att hanarna tar hand om äggen och plockar bort ägg som exempelvis blir infekterade av svampangrepp. Detta är vanligare i sötvatten och brackvatten med riktigt låga salthalter.
Anpassar sig till Östersjön
I Östersjön, där den svartmunnade smörbulten sprider sig mot både högre och lägre salthalter, så verkar något alldeles särskilt hända. Arten anpassar sig över generationer till nya salthalter.
– Vad vi kan se är att ju fler generationer en population tillbringat i låg salthalt, på runt fem promille, desto högre simhastighet får spermierna i den salthalten.
Eftersom arten spridit sig till Östersjön från Svarta Havet, där salthalten normalt ligger runt 18 promille, så verkar det vara en snabb evolutionär anpassning som sker.
Flera arter smörbultar i Sverige
I Sverige finns 14 olika arter av smörbultar, flera av dem tål variation i salthalt.
I avhandlingen ingår en jämförelse mellan den nytillkomna svartmunnade smörbulten, och den inhemska sandstubben, som också forskats flitigt på vid Göteborgs universitet.
– Sandstubben har anpassat sig till Östersjöns låga salthalt över tusentals år, och till den grad att hanarna som fångas där inte längre kan reproducera sig i vattnet från vår saltare västkust.
Sandstubben är en marin art som spridit sig in i Östersjöns låga salthalt, men för den svartmunnade smörbulten gäller det motsatta. Den kommer från brackvattenmiljöer och börjar nu uppträda i högre salthalter, inte minst utanför Göteborgs hamninlopp.
– Vi ser tecken på att den svartmunnade smörbulten sprider sig ut ifrån den ganska bräcka hamnen och ut i skärgården utanför Göteborg, men vi vet ännu inte om fiskarna parar sig där. Spermierna verkar kunna simma tillräckligt bra för att befrukta ägg i samma salthalt som vi har på västkusten. Och om det stämmer är det viktigt att nu försöka observera ifall de parar sig i det vilda.
Leon Green, institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet, leon.green@bioenv.gu.se
Det står inte bara i den svenska läroplanen att lärare ska utbilda sina elever om mänskliga rättigheter. Lärarna har också ett uppdrag att se till att eleverna lär sig att praktiskt kunna utöva och respektera mänskliga rättigheter. Hur det går till i praktiken har Lisa Isenström, forskare i pedagogik, undersökt i sin avhandling vid Örebro universitet.
– Jag är grundskollärare från början och har alltid varit intresserad av hur skolan arbetar med värdegrundsfrågor, som ju bland annat handlar om mänskliga rättigheter och demokrati.
Lisa Isenström har bland annat studerat vilka bärande idéer om barn, om mänskliga rättigheter och om lärande av mänskliga rättigheter som aktiveras i tidigare barnrättsforskning. Hon har också genomfört en fältstudie på en skola, där hon observerat tre lärare i årskurs ett i deras vardag.
Tränar på respekt och allas lika värde
Hon kunde konstatera att undervisning om mänskliga rättigheter inte bara sker planerat och enligt schema, utan faktiskt också finns där i det vardagliga skollivet. Ibland utan att pedagogerna är medvetna om det.
Det kan till exempel handla om när barnen får vara med och bestämma över sitt skolarbete, eller när de uppmuntras att uttrycka sina åsikter och att lyssna till vad andra har att säga, utan att avbryta.
– Läroplanen är väldigt tydlig med att handlingskunskapen för mänskliga rättigheter är en del av skolans uppdrag, men min forskning visar att lärarna inte betraktar den här typen av situationer som rättighetsundervisning. Trots att det är klassiska exempel på hur barnen tränas i att utöva inflytande i ett större sammanhang och att visa respekt och se allas lika värde, säger Lisa Isenström.
Högre medvetenhet kan ge bättre undervisning
Lisa Isenström hoppas att hennes forskning ska bidra till att både aktiva lärare, de som utbildar lärare och beslutsfattare uppmärksammar de vardagliga skolsituationerna i högre grad som en möjlighet för barn att lära sig om mänskliga rättigheter.
– Min avhandling visar dessutom att lärarens idéer och tankar om barn, om rättigheter och om lärandet av mänskliga rättigheter tillsammans med deras handlingar och mål är avgörande för vad barnen lär sig om att utöva mänskliga rättigheter.
Ett konkret sätt kan vara att pedagogen benämner det som händer i klassrummet på ett tydligare sätt, och till exempel använder ord som knyter an till mänskliga rättigheter.
– Lärarna gör så otroligt mycket redan idag och med små medel skulle det kunna bli ännu bättre. Kan lärarna bli ännu mer uppmärksamma på hur viktiga de vardagliga situationerna är, kommer undervisningen för mänskliga rättigheter i skolan att kunna bli ännu bättre, säger Lisa Isenström.
Dagens slutenvård är en väldigt komplex miljö med ett högt tempo. De flesta patienter är riktigt sjuka och ofta saknas personal. Den beskrivningen ger Ylva Pålsson, som är klinisk adjunkt och forskare i vårdvetenskap.
Hon kunde se att det först gick bra för många av hennes gamla studenter när de började jobba som sjuksköterskor på avdelningen, men att en del snabbt tappade glöden.
–Jag tror det handlar om etisk stress. De har en dröm om att göra skillnad, om att finnas där, och så får man jaga hela tiden för att hinna, säger Ylva Pålsson.
Samtidigt såg hon studenter blomma upp när de fick lära tillsammans med en kamrat. Hennes forskning visar att de som gjort sin praktik i par kunnat stötta varandra och känt sig mer självständiga. De fick också en starkare tro på att klara yrket.
– Man har, tillsammans med sin kamrat, kunnat göra mera själv och sett det fungera. Att ha stöd i någon och tillsammans kunna bearbeta alla intryck kan vara helt avgörande.
Svårt att hinna med allt
Ylva Pålsson säger att nyutexaminerade sjuksköterskor ofta har höga krav på sig själva och att de försöker mäta sig med dem som jobbat i fem, tio eller femton år. Då kan det vara bra att istället jämföra sig och diskutera med någon som också är helt ny.
– Man kan komma fram till att vi ju har jobbat häcken av oss i dag, vi hann inte mer. För vi är osäkra och kontrollerar oss flera gånger, till exempel när man ska blanda läkemedel.
Också vårdchefer ser kamratlärande som en bra metod, där nya sjuksköterskor blir självständiga snabbare och lär sig samarbeta på ett bra sätt.
– Sjuksköterska är ett så fantastiskt yrke och genom att arbeta på ett nytt sätt kan vi hjälpa studenter och nya att komma in i miljön och få känna trygghet. Det är så viktigt att vi tar hand om dem som kommer nya då många slutar, avslutar Ylva Pålsson.
Ylva Pålsson, forskare och universitetsadjunkt i vårdvetenskap vid Högskolan i Gävle, ylva.palsson@hig.se
– Specifika virusprotein som vi har producerat i cellkultur används i testet för att upptäcka om en person har antikroppar mot SARS-Cov-2-viruset som orsakar Covid-19, säger Mattias Forsell, universitetslektor inom biomedicinsk laboratorievetenskap vid Umeå universitet.
Testet är en variant av en klassisk immunologisk metod att mäta antivirala antikroppar i blod, och bygger på etablerad vetenskap. Det utnyttjar att kroppens immunförsvar utvecklar antikroppar mot virusprotein vid infektion som finns kvar i kroppen långt efter att själva viruset försvunnit.
Blir immuna mot viruset
Med stor sannolikhet blir personer som en gång varit infekterade av coronaviruset också immuna mot återinfektion, åtminstone under viss tid. Genom att använda test som mäter om kroppens immunförsvar har reagerat mot coronaviruset kan man därmed identifiera personer som är motståndskraftiga mot infektionen.
– Vi har också satt upp metoder med levande SARS-Cov-2 virus. Och vi har nu fått bekräftat att antikroppar från Covid-19 patienter effektivt hindrar virus från att infektera celler i kultur, säger Anna Överby Wernstedt, docent i virologi vid Umeå universitet.
Testa sjukvårdspersonal
Testet har tagits fram på mindre än en månad genom samarbete mellan immunologer, virologer och infektionsforskare vid Umeå universitet och inom den forskningsmiljö som utgörs av Umeå Centre for Microbial Research. Testet utvärderas och anpassas nu för användning vid Laboratoriemedicin och Klinisk Mikrobiologi vid Norrlands universitetssjukhus.
– Det är en fördel om vi kan få tillgång till ett eget bra test på hemmaplan istället för att vara beroende av tester av varierande kvalitet som hittills funnits att tillgå, bland annat för att testa personal i hälso- och sjukvården, säger Clas Ahlm, FOU-direktör i region Västerbotten.
De forskargrupper som har deltagit leds av Mattias Forsell, Anna Överby Wernstedt, Andrea Puhar, Felipe Cava, Daniel Marcellino och Magnus Evander.
Kontakt:
Mattias Forsell, Institutionen för klinisk mikrobiologi och Umeå Centre for Microbial Research (UCMR), Umeå, mattias.forsell@umu.se
En vanlig metod vid inventering av skygga arter, såsom tiger, snöleopard och jaguar, är att placera ut rörelseaktiverade kameror (viltkameror eller åtelkameror). Men metoden är inte så pålitlig som man tidigare har trott, visar forskare från SLU, Snow Leopard Trust och Nordens Ark i en studie.
– Våra resultat visar att vi inte är så bra på att identifiera snöleoparder som vi trodde att vi var. Och att vi tenderar att överskatta antalet individer genom att vi misstar fotografier av samma katt för att vara två olika. I vårt experiment använde vi bara fotografier av bra kvalitet och snöleoparder med känd identitet. I det vilda får man många fotografier av mycket sämre kvalitet, vilket borde ge ännu fler fel. Detta antyder att det kan finnas färre snöleoparder än vad uppskattningarna antyder, säger Örjan Johansson, forskare på SLU och Snow Leopard Trust, som ledde studien.
Pälsens fläckmönster unikt för varje djur
Nu behövs fler experiment på andra arter som också inventeras med viltkameror för att se om inventerarna gör samma fel. Det skulle till exempel kunna hjälpa forskarna att utvärdera hur säkra de nuvarande uppskattningarna för tiger är.
Orsaken till att viltkameror används är att vissa arter, såsom snöleopard, jaguar och tiger, är mycket svåra att inventera med andra metoder. Identifieringen bygger på djurens fläckmönster. Mönstret är unikt för varje individ, precis som våra fingeravtryck. Ett grundläggande antagande är att alla individer identifieras rätt eftersom systematiska felbedömningar skulle påverka uppskattningen av populationerna allvarligt.
– Antagandet har aldrig testats tidigare. Det är överraskande med tanke på att många av de arter som inventeras med metoden är hotade och korrekta populationsuppskattningar är kritiska för att kunna bevara dem, säger Örjan Johansson.
Snöleopard fotad med viltkamera i Mongoliet. Foto: Snow Leopard Trust
Forskarna placerade ut kameror på sju djurparker i Europa (Högholmens djurgård och Ähtäri Zoo i Finland, Kolmårdens Djurpark, Nordens Ark och Orsa Björnpark i Sverige, samt Köln och Wuppertal Zoo i Tyskland) och fotograferade 16 snöleoparder. Därefter bad de åtta personer att identifiera individerna på bilderna. I genomsnitt felidentifierades 12,5 procent av bilderna.
Att man slog ihop fotografier av olika snöleoparder till en och samma hände ganska sällan. Det var mycket vanligare att fotografier av samma snöleopard delades upp i två eller flera snöleoparder, vilket skapade ”nya” katter, så kallade spöken. Detta gjorde att populationsstorleken i följande beräkningar i snitt överskattades med 35 procent.
– Viltkameror är en viktig resurs för att kunna inventera många hotade arter, såsom snöleopard, gepard och tiger, och därför är det kritiskt att vi kan lita på inventeringsresultaten. Det här är endast en studie, men resultaten är tydliga – vi gör många fler fel än vad vi trodde och felen verkar vara systematiska i att vi hela tiden överskattar antalet individer. Detta borde oroa oss alla. Enkelt uttryckt kan det mycket väl vara så att det finns färre av dessa ikoniska djur än vi trodde, säger Matthew Low, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Så går inventeringar till
Kamerorna placeras ut i rutnät och fotograferar allt som passerar förbi, ofta under några månaders tid. Metoden används inte i Sverige i dagsläget, men den används för inventering av lodjur i andra delar av Europa. När kamerorna samlats in analyseras bilderna av tränade experter, vilka identifierar individerna baserat på deras fläckmönster. Fläckarna är unika för varje individ, precis som våra fingeravtryck. Eftersom det är osannolikt att alla individer fotograferas använder forskarna därefter statistiska beräkningar baserade på hur många djur man fotograferat och hur ofta de har fotograferats för att räkna ut hur stor populationen är.
Kontakt:
Örjan Johansson, forskare, Inst. för ekologi, Grimsö forskningsstation, Sveriges lantbruksuniversitet, orjan.johansson@slu.se
För att förhindra framtida komplikationer som hjärtsvikt eller stroke är det viktigt att följa ordinerad behandling vid hypertoni. Det finns behov av skräddarsydda digitala insatser för att ge individuell hjälp till patienter med hypertoni, det vill säga högt blodtryck, menar forskarna.vid Högskolan i Halmstad.
– Våra studier visar att det är mycket viktigt att ta hänsyn till olika beteenden när digitala hjälpmedel utformas för att öka sannolikheten att patienter med hypertoni tar sin medicin och därmed får kontroll över sitt blodtryck.
– Det finns olika anledningar till att människor inte följer ordinerad medicinering, kost eller motion, vilket kan resultera i okontrollerat blodtryck. Därför är det angeläget med anpassningsbara och individualiserade digitala insatser för att ge rätt stöd till varje individ i stället för att ge allt till alla patienter. Det finns ingen universallösning, säger Kobra Etminani, biträdande lektor i informationsteknologi på Högskolan i Halmstad.
Skapar digitalt hjälpmedel för patienter
Forskningen genomförs tillsammans med Region Halland i ett projekt som heter iMedA (Improving Medication Adherence through Person Centred Care and Adaptive Intervention). Målet med iMedA är att öka sannolikheten för att patienter med hypertoni ska hämta ut och ta sin ordinerade medicin.
Första steget för forskarna har varit att kartlägga vilka olika anledningar och beteenden som finns för patienter som inte följer sin ordination. Detta gjordes genom att analysera patientdata med hjälp av datautvinning. Datautvinning är en process för att hitta mönster i stora datamängder.
Förutsäger personens beteende
Nästa steg är att använda dessa beteendemönster för att skapa en prototyp av ett digitalt hjälpmedel som kan anpassas till individers behov och beteende.
– Vi hoppas att vår lösning kan ge rätt insats i rätt tid och till rätt person genom att förutsäga personens beteende. En insats, eller intervention, kan till exempel vara en påminnelse för en glömsk eller upptagen person, ett faktaunderlag till den som behöver information eller ett motiverande budskap för den som är omotiverad.
– Poängen är att påverka patienten på ett individuellt sätt. Det digitala hjälpmedlet kan anpassas och förändras över tid, och det ska kunna användas av både patienten och sjukvårdspersonal för att öka sannolikheten att ordination och läkemedelsbehandling följs och därmed få kontroll på blodtrycket, säger Kobra Etminani.
Forskningsprojektet iMedA är tvärvetenskapligt och involverar forskare från två forskningsmiljöer på Högskolan i Halmstad, Inbyggda och intelligenta system (EIS) och Centrum för forskning om välfärd, hälsa och idrott (CVHI), samt Region Halland.
Kontakt:
Kobra Etminani, biträdande lektor i informationsteknologi på Högskolan i Halmstad:, kobra.etminani@hh.se
DNA och dess kemiska släkting RNA är molekyler som alla levande organismer använder för att lagra information och utföra olika funktioner i cellen. Forskarna som nu upptäckt en möjlig väg för leverans av RNA-läkemedel till tumörer, har studerat en typ av RNA-läkemedel som kallas siRNA.
Under 1990-talet upptäckte forskare att siRNA, små dubbelsträngade RNA-molekyler, kunde användas för att stänga av i princip vilken gen som helst. Fenomenet kallas RNA-interferens. 2006 belönades upptäckten med Nobelpriset i fysiologi eller medicin. Förhoppningarna var stora att man med hjälp av RNA-interferens skulle kunna behandla virusinfektioner, cancer och andra sjukdomar.
– Två siRNA läkemedel har godkänts av det amerikanska läkemedelsverket, men ännu finns inga läkemedel som har fått godkännande för klinisk användning vid cancer, berättar cancerforskaren och läkaren Anders Wittrup vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus som har lett studien.
Måste in i cellen för att verka
En stor fördel med RNA-molekylerna är att de går snabbt att utveckla och producera. Det främsta problemet för alla sorters RNA-läkemedel är att få in dess molekyler i det inre av cellen, den så kallade cytosolen, där de har effekt.
SiRNA-molekylens storlek – cirka 50 gånger större än en typisk läkemedelsmolekyl – bidrar till dessa svårigheter. I den aktuella studien har forskarna studerat siRNA-molekyler kopplade till kolesterol som gör att de effektivt tas upp av de flesta tumörceller.
Detaljstudier av RNA-leveransen
– Även om vi kan få tumörceller att ta upp siRNA har man sett att mer än 99 procent verkar fastna i en slags cellulär sopstation, den så kallade lysosomen, förklarar Anders Wittrup.
Forskarna undersökte då om de med hjälp av bland annat malarialäkemedlet klorokin kunde skapa skador i lysosomen, så att siRNA-läkemedlet kunde ta sig vidare in i cellen – och på så vis få effekt av siRNA-läkemedlet.
För att lyckas studera detta behövdes nya avbildningstekniker för att se vad som sker i cellen.
– Vi har utvecklat helt nya mikroskopimetoder som gör det möjligt att i detalj studera när lysosomer och andra strukturer i cellen öppnas upp för RNA-leverans. Detta är tekniker som är starkt efterfrågade inom både den akademiska forskningen och inom läkemedelsindustrin, säger doktorand Hampus Du Rietz.
Öppnar upp den cellulära sopstationen
– Vi har visat hur man med hjälp av klorokin kan öppna upp den här sopstationen så att siRNA-molekylerna kommer in i cytosolen, alltså utrymmet mellan cellmembranet och kärnan inuti cellen, säger Anders Wittrup.
Det här sättet att öppna lysosomerna, som tidigare kapslat in RNA-molekylerna och därmed hindrat effekten av dem, innebär att det främsta hindret för användning av siRNA och andra RNA-baserade läkemedel potentiellt nu är på väg att bemästras.
– Vi ser upp till 50 gånger högre siRNA-effekt i cellkulturstudier och även effektiv leverans i experimentella tumörer odlade utanför kroppen, så kallade tumörsfäroider, som man tidigare inte kunnat nå med siRNA, säger Anders Wittrup.
Behövs studier på fler tumörtyper
Fler studier behövs innan RNA-läkemedel når cancerpatienterna. Forskargruppen i Lund har nu gått vidare med studier på fler tumörtyper och ytterligare metoder att leverera RNA in i tumörceller.
– Våra rön öppnar upp spännande möjligheter för hur RNA kan nå in i cellernas inre. Det tror jag kommer att spela en avgörande roll för att ta fram RNA-läkemedel till behandling av sjukdomar där vi idag saknar verksamma läkemedel, säger Anders Wittrup.
Så skiljer sig RNA-läkemedel från andra substanser
Eftersom gensekvensen för proteinerna i våra gener är kartlagda, så kan forskarna använda den informationen för att på kortare tid designa ett läkemedel som stänger av eller påverkar genen för det specifika sjukdomsproteinet man vill angripa. Detta skiljer sig från hur man ofta annars arbetar med läkemedelssubstanser; då söker forskarna igenom hundratals antikroppar som odlas fram i laboratorier för att se om de kan påverka något enzym involverat i sjukdomen.
Anders Wittrup, forskare vid Lunds universitet; Institutionen för kliniska vetenskaper i Lund, LUCC-Kamprad, Wallenberg Center for Molecular Medicine och läkare vid Skånes universitetssjukhus
Anna-Lena Spetz är professor i immunologi vid Institutionen för molekylär biovetenskap, Wenner-Grens institut, vid Stockholms universitet. Hon har lång erfarenhet av att arbeta med virus som HIV, svininfluensa, och RS-virus.
– Jag har varit bekymrad över att något som detta skulle kunna ske sedan svininfluensautbrottet 2009, säger hon.
Varför blir det så allvarliga effekter av just det här viruset?
– Det som gör SARS-CoV-2 speciellt är att det är en ny typ av virus där majoriteten av befolkningen saknar immunitet. Virus behöver alltid haka fast i celler för att sedan ta sig in och utnyttja dem som virusfabriker. Det behövs mer forskning för att förstå varför SARS-CoV-2 sprids så lätt och det är många faktorer som behöver beaktas:
Data visar till exempel att SARS-CoV-2 har en väldigt utvecklad förmåga att ”haka fast” i cellerna i luftvägarna jämfört med SARS-CoV som hade ett utbrott 2012, vilket kan ha påverkat smittspridningen.
En annan anledning till den stora spridningen kan vara att det är många personer som får ganska milda symtom när de är smittade med SARS-CoV-2 och då är det större risk att infekterade sprider smittan vidare. Det behövs mer kunskap om hur många det egentligen är som har milda symtom, och hur länge de är smittsamma.
En tredje faktor som påverkar smittspridning är frågan om hur länge viruset kan vara smittsamt, så kallat ”viabelt”, på ytor, för att sedan fortsätta sprida smittan. Där är det även viktigt att veta hur mycket viabelt virus som krävs för att sprida sjukdomen vidare.
Gemensamt för många virusutbrott är att de orsakas av att smitta överförs från djur till människor.
Varför överförs virus från djur till människa?
– Djur i naturen bär på många olika virus som ännu inte överförts till människor och orsakat pandemier. I närkontakt mellan djur och människor där djuren är infekterade med virus finns det risk för överföring. Men för att överföras måste virus först förändra sin arvsmassa och anpassa sig till människans receptorer som de använder för att haka sig fast och sedan ta sig in i celler.
– Virus kan alltså mutera och om det vill sig riktigt illa så kan dessa muterade virus leda till att människan blir infekterad. Ett gott råd är att använda handskar när man städar på sommarhusets vind eller i förråd. Dessutom ska man använda handskar om man plockar upp döda fåglar, sorkar eller fladdermöss och självklart alltid tvätta händerna innan man lagar mat eller äter.
Anna-Lena Spetz team nyligen har fått 2,8 miljoner euro från EU, för att tillsammans med forskare från Tyskland, Danmark och Frankrike utveckla antiviral behandling mot covid-19.
Hur ska ni använda EU-pengarna?
– Vi ska sätta upp testsystem i provrör för att identifiera läkemedelskandidater som har kapacitet att förhindra att coronaviruset förökar sig, det vill säga om de uppvisar antiviral effekt. Nästa steg är att testa på djur, för att mäta om de har antiviral effekt i doser som inte ger allvarliga biverkningar.
Hur fort kan man få fram något som kan hejda covid-19?
– Just nu pågår det många parallella studier i världen för att få fram ett läkemedel mot covid-19. De befinner sig i olika faser, men många har kommit till det stadiet där målet är att visa om de har effekt i den patientgrupp som ska få behandlingen, de så kallade kliniska fas 3-studierna.
I Kina och USA pågår det flera fas 3-studier med läkemedel som utvecklats mot andra sjukdomar, till exempel ebola, och som nu ”återanvänds” eftersom de visat sig ha effekt mot SARS-CoV-2 i provrör. Resultat från de studierna väntas komma under april och maj 2020. WHO leder en stor studie där flera olika läkemedel kommer att jämföras.
Vad hoppas du att projektet Fight-nCoV ska leda till?
– Målsättningen är att vi ska identifiera läkemedel eller en kombination av flera läkemedel som har kapacitet att hämma SARS-CoV-2. Vår målsättning är att behandlingen som vi utvecklar även kan ha effekt mot andra luftvägsvirus.
– De läkemedel som vi jobbar med är inriktade på att förhindra att viruset kan ta sig in i cellen. De grindar som luftvägsvirus använder för att ta sig in i cellen är ofta desamma för flera olika typer av virus. Vi vill ”mota virus i grinden”. Genom att hämma delar i virusets livscykel som delas av flera olika typer av virus kan man få fram så kallade bred-spektrum antiviraler. Vår vision är att man ska kunna ha effektiva bred-spektrum-antiviraler i beredskap innan nästa överföring sker från djur till människa för att tidigt kunna förhindra utbrott av en större pandemi.
4 faser i läkemedelsforskningen
Innan ett läkemedel kan godkännas måste det först testas i fas 1-studier, där ett mindre antal frivilliga försökspersoner deltar. Fas 1-studier syftar till att studera säkerhet och justera doser.
Efter fas 1-studier kan kliniska fas 2-studier påbörjas. Då är ett större antal försökspersoner involverade. Målet med fas 2-studier är att få en fingervisning om att läkemedlet är effektivt och tillräckligt säkert.
Innan läkemedel kan bli godkända genomgår de sedan fas 3-studier, som syftar till att säkerställa att läkemedlet har effekt i den patientgrupp som man vill behandla. Man fortsätter också kartläggningen av biverkningar som skulle kunna komma.
När produkten kommit ut på marknaden fortsätter man med fas 4-studier för att kartlägga ovanliga biverkningar och övervaka behandlingens säkerhet, effektivitet och tillse att det används på optimalt sätt.
På Gröna cirklars webbplats presenteras böcker på klimatområdet som passar bra för en bokcirkel. Alla böcker finns som e-bok eller ljudbok utöver den vanliga pappersvarianten.
– Från början var tanken att göra bokcirkelpåsar som kunde hämtas på Stadsbiblioteket. Det ska vi fortfarande göra i höst, men nu med corona kom vi på att vi snabbt skulle ta fram en digital version av bokcirkeln, säger Camilla Brudin Borg.
”Krisen har plötsligt flyttat in i vardagsrummet”
Camilla Brudin Borg är lektor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet och en av dem som driver projektet.
– Det har öppnats ett fönster nu, krisen har plötsligt flyttat in i vardagsrummet. Då är det läge att öppna nästa fönster: medvetenheten om klimatet. Det kan kännas tråkigt att prata om det, men samtidigt känner många just nu att det här med kris inte kändes så bra. Tanken med bokcirkeln är skapa ett medvetande om klimatkrisen, diskutera vilken framtid vi vill ha och fundera på vad vi alla kan göra rent konkret för att bidra till en omställning.
Positiva framtidsberättelser
I dag finns två kategorier böcker i bokcirkeln: ”skönlitteratur” respektive ”essä, debatt och fakta”. Planer finns på att addera kategorin ”ung”, för att projektet ska kunna vända sig direkt till gymnasieskolor.
– Vi vill prata om omställning men med alternativa, positiva berättelser. Det är svårt på den skönlitterära sidan, de flesta böcker är väldigt dystopiska, men vi har försökt hitta böcker som är både intressanta och diskussionsvänliga. Grundidén är positiva framtidsberättelser.
Diskussionsfrågor till alla böcker
Till varje bok följer ett diskussionsunderlag. Frågorna har både praktisk karaktär, till exempel om vad vi själva kan göra för att bidra till en omställning, och mer analyserande, som vem som egentligen bär ansvaret för klimatomställningen. Är det individen eller någon annan aktör, och i så fall vilken?
Gröna cirklar är en del i ett större projekt där Camilla Brudin Borg har fått medel från Kulturarvsakademien för att samla in en bank med berättelser från människor i samtiden.
– Vi har tio år på oss att ställa om för klimatet – det är otroligt kort. Kanske kommer några i framtiden att fråga oss hur vi tänkte då, vi som lever nu?
Fotnot:
Initiativtagare till Gröna cirklar är Anders Johnard, Naturskyddsföreningen, som driver projektet tillsammans med Maria Nilsson, Stadsbiblioteket i Göteborg, och Camilla Brudin Borg.
Kunskaperna om hur sömnen påverkas av vindkraftsljud har varit begränsade, och det har saknats forskning där sömnpåverkan studerats fysiologiskt med den måttstock som rankas högst inom sömnregistrering, polysomnografi.
Med de studier som nu gjorts på ljudmiljölaboratoriet på arbets- och miljömedicin i Göteborg tillförs ny kunskap i fältet. Metoden, polysomnografi, innebär att hjärnverksamhet, ögonrörelser, puls med mera registreras via elektroder fästa på huvud och bröstkorg under sömn.
I den aktuella studien ingick 50 deltagare varav 24 personer hade sin bostad högst en kilometer från ett eller flera vindkraftverk, sedan minst ett år. Övriga 26, som utgjorde referensgrupp, bodde inte nära vindkraftverk.
– Vi ville undersöka om människor som utsätts för ljud från vindkraftverk med tiden blir mer känsliga eller mer tillvanda av vindkraftverksbuller så att deras sömn kunde påverkas på ett annat sätt än en person som inte bor nära vindkraftverk, säger Kerstin Persson Waye är professor i miljömedicin på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
Färre minuter i drömsömn
Deltagarna fick sova i ljudmiljölabb under tre nätter, en tillvänjningsnatt och sedan i slumpmässig ordning en tyst natt och en natt med fyra olika perioder av ljud från vindkraftverk. Ljuden som användes hade modellerats utifrån mätningar utomhus vid flera olika vindkraftverk, och filtrerats för att motsvara ljudisoleringen hos ett typiskt trähus, med respektive utan ett fönster på glänt.
Ljuden valdes att representera relativt ogynnsamma förhållanden med något högre medelljudnivå utomhus än vad som i dag är tillåtet i Sverige. Nivåerna motsvarade dock en mycket låg inomhusnivå, under de nivåer där man tidigare sett sömnpåverkan av exempelvis trafikbuller.
Enligt de fysiologiska mätningarna hade deltagarna i snitt 11,1 minuter kortare tid i drömsömn, och 16,8 minuter senare inträde i drömsömn, under natten med vindkraftsljud jämfört med den tysta natten. Andel tid i drömsömn var 18,8 procent för natten i vindkraftsljud jämfört med 20,6 procent för den tysta natten, en liten men statistiskt signifikant skillnad, som dessutom var oberoende av vana vid vindkraftsljud.
För andra mått på sömnen, som antal uppvaknanden, total sömntid, tid i djupare sömnstadier eller fragmentering av djupsömn, eller puls, sågs inga statistiskt signifikanta skillnader. Rytmiska variationer i ljudet tycktes dock inverka störande på sömnen, särskilt med stängt fönster.
Sämre utvilade i båda grupperna
Utöver de fysiologiskt baserade mätningarna fyllde deltagarna i en enkät om sömnens kvalitet, hur trötta eller utvilade de kände sig. Båda grupperna rapporterade sämre sömn under nätter med vindkraftsverksljud.
Studien gav ingen indikation på tillvänjningseffekt, eller ökad känslighet, hos dem som var exponerade för vindkraftverk i sin hemmiljö. Gruppen som bodde nära vindkraftverk rapporterade dock sämre sömn överlag, även för den tysta natten.
– Sömnstörning är en negativ hälsoeffekt enligt världshälsoorganisationen, WHO, och kan i sig bidra till kroniska sjukdomar. Vi kan dock inte dra slutsatser om långvarig hälsopåverkan utifrån denna studie. Ytterligare studier bör om möjligt studera sömn i människors hemmiljö, och inkludera längre tids exponering, avslutar Kerstin Persson Waye.
Hur upplevs färdtjänstresor? Vilka faktorer har betydande inverkan och vad kan man göra för att skapa en bättre reseupplevelse? Forskarna vid Karlstads universitet har studerat hur resegrupper med olika former av funktionshinder upplever sina färdtjänstresor, detta med särskilt fokus på användarvänlighet och hur resenär och förare tillsammans hanterar situationer som kan uppstå.
De har också tittat på vilken form av utsatthet denna resenärsgrupp upplever och vad det är i trafiken som leder till detta, samt vilken typ av handlingsstrategier som både resenär och chaufför använder för att minska upplevda problem.
– Förare och annan personal behöver vara mer uppmärksamma på kroppsliga, beteendemässiga, kommunikativa och sekventiella aspekter i mötet med resenärer. Stor del av resenärernas välbefinnande ligger i interaktionens detaljer, såsom personalens handrörelser, kroppspositioner och gester. Det är också viktigt att resenärernas egna beteendeförmågor efterfrågas och utnyttjas, säger projektledare Per Echeverri.
Känner sig behandlad som gods
– Att resandet ofta upplevs som fysiskt obekvämt, att man ibland känner sig behandlad som gods, eller inte får tillräckligt med information från föraren om vart man är på väg, hur länge resan varar och om det är fler resenärer som ska hämtas, driver på känslan av utsatthet bland resenärerna, säger Nicklas Salomonson, biträdande professor vid Högskolan i Borås och gästforskare vid CTF.
– För att minska utsattheten är det viktigt att förare informerar och är lyhörda för resenärernas subtila verbala och ickeverbala signaler under resans gång. En del av dessa är explicita medan andra är implicita. Signalerna är antingen reaktiva eller proaktiva och tar sig uttryck i tio olika strategier som resenärerna använder för att hantera sin upplevda utsatthet.
Studierna visar också att det kan vara bra om personal tänker på att resenärer kan hamna i ett ”tomrum”, till exempel i gapet mellan trafiksystem och vårdsystem, eller i samband med avlämning vid slutdestination. Där kan det behövas lite extra hjälp och information menar forskarna.
Intervjuat resenärer, förare och bokningspersonal
Handboken bygger på resultat från flera olika studier där forskarna ingående, ofta i samband med faktiska resor, följt och intervjuat färdtjänstresenärer, förare och bokningspersonal.
Handboken riktar sig till aktörer inom transportområdet och forskarna hoppas att boken kan fungera som ett stöd för utveckling inom området. I slutet på handboken finns rekommendationer för hur man kan utveckla relativt enkla metoder för att skapa en bättre förståelse för sina resenärer och hur man till och med kan involvera resenärerna i utvecklingsarbetet med att skapa hållbara framtida transportlösningar.
– Vår handbok ger en ökad förståelse för hur denna grupp av resenärer upplever sina resor med färdtjänst. Kunskap som i sin tur kan användas för att göra denna typ av resor bättre anpassade till resenärernas behov och för att skapa en bättre reseupplevelse, avslutar Per Echeverri.
Studien är genomförd inom forskningsprojektet RESPONSE som syftar till att utveckla kunskap om och alternativa former av anropsstyrd kollektivtrafik. RESPONSE är ett samarbete mellan regioner, lärosäten, kollektivtrafikföretag och kollektivtrafikmyndigheter från Estland, Litauen, Sverige, Norge och Danmark med stöd från EU:s utvecklingsfond Interreg Baltic Sea Region.
Per Echeverri, forskare vid Centrum för tjänsteforskning (CTF), Karlstads universitet, per.echeverri@kau.se
Nicklas Salomonson, biträdande professor vid Högskolan i Borås och gästforskare vid CTF, nicklas.salomonson@hb.se
Aron Larsson och Panagiotis Papapetrou vid Institutionen för data- och systemvetenskap har beviljats stöd av Vinnova för ett projekt tillsammans med Folkhälsomyndigheten. Med i projektet är även Tobias Fasth, tidigare doktorand vid institutionen och nu analytiker på Folkhälsomyndigheten.
På kort sikt ska forskningen förse Folkhälsomyndigheten med effektiva och hållbara beslutsunderlag för att välja strategier som ska användas för att bekämpa pandemisk influensa, som coronaviruset. På längre sikt är tanken att artificiell intelligens ska bli en naturlig del av myndighetens modeller och analyser.
Utveckla modeller för smittspridning
– Forskningsprojektet ska hjälpa Folkhälsomyndigheten att utveckla modeller som kopplar åtgärder för att hindra smittspridning till simuleringar av spridning och dess konsekvenser, berättar Aron Larsson.
Projektet kommer att undersöka vilken effekt en strategi, eller en kombination av strategier, har på virusspridning. Aron Larsson förklarar att strategierna tas fram i samarbete med domänexperter för att bestämma hur de kan kombineras, när de tidsmässigt bäst tillämpas och under vilka förhållanden de bör tillämpas.
Panagiotis Papapetrou, professor, Institutionen för data- och systemvetenskap, Stockholms universitet.
Använder maskininlärning
Aron Larsson förklarar vidare att förstärkningsinlärning som maskininlärningsmetod kommer att testas initialt tillsammans med simuleringsmodellen VirSim.
– Att integrera djupinlärning med förstärkningsinlärning kan fungera som ett kraftfullt verktyg för att förutsäga virusspridning. Det är samma teknik som ligger bakom självkörande bilar och även maskiner som slår världsmästare i spel som AlphaGo, påtalar Panagiotis Papapetrou.
– Implementeringen av en sådan AI-agent kan leda till en effektivare utformning av interventionsstrategier, samt att strategierna blir robustare och uppfyller värderingskriterier bättre. De simulerade strategierna utvärderas sedan för att bestämma hur effektiva de är i förhållande till varandra baserat på bland annat hur många intensivvårdsplatser och dödsfall som kan undvikas och vilka direkta och indirekta kostnader som de olika strategierna ger upphov till, avslutar Aron.
Fotnot:
Projektet ska pågå fram till år 2021 och är en del i Vinnovas satsning ”Starta er AI-resa! Offentliga organisationer”.
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
