Lymfkörtlarna är viktiga för vår kropps immunsystem eftersom deras unika mikromiljö är nödvändig för ett effektivt immunsystem. Vid en infektion ökar lymfkörtlarna i storlek och skickar ut aktiverade immunceller till kroppen via sina lymfkärl. Att förstå hur dessa kärl fungerar är viktigt för att vi i framtiden ska få fram nya läkemedel för att förbättra immunförsvaret, till exempel nya vaccin.
Tidigare forskning har visat att de celler som bygger upp lymfkörtlarnas lymfkärl, de så kallade endotelcellerna, är specialiserade och kan både kommunicera med immuncellerna och aktivt bidra till regleringen av immunförsvaret. Men hittills har forskare bara känt till betydelsen av ett fåtal gener som styr dessa cellers mångsidighet.
Möss som modeller
Immunsystem är inblandat i en rad olika sjukdomar, till exempel kroniska inflammatoriska sjukdomar som psoriasis, åderförkalkning och cancer. För att studera immunsystemets roll i sjukdomsmekanismer använder många forskare modellsystem, däribland möss.
– Genom att använda modellsystem kan vi forskare testa olika geners funktion och utvärdera behandlingsstrategier, vilket ger viktig kunskap. Men för att översätta fynd i musmodeller till människa behöver vi en bättre förståelse för likheter och skillnader mellan signalvägar och gener som styr cellfunktionerna i de olika arterna, säger Maria Ulvmar, forskare vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, vid Uppsala universitet och som lett studien.
Fem grupper endotelceller hos båda arter
Forskarna analyserade aktiviteten hos generna i enskilda celler hos mus och människa, med hjälp av de framtagna genaktivitetsprofilerna. Hos de båda arterna finns fem distinkta grupper av lymfatiska endotelceller i lymfkörteln som liknar varandra.Två av dessa grupper var tidigare okända. Upptäckten kompletterar tidigare studier och ändrar forskarnas förståelse för ur immunceller tar sig in och ut ur lymfkörteln och hur deras aktivitet regleras.
Resultaten stöder uppfattningen om att grundläggande funktioner hos kärlen är desamma hos mus och människa. Samtidigt såg forskarna att det finns avgörande skillnader i genaktivitet mellan arterna.
– Den här nya kunskapen kommer att göra det möjligt för min grupp och andra forskare att på längre sikt hitta nya sätt att förbättra immunförsvaret mot till exempel en virussjukdom och gör att vi kan fokusera vår forskning på gener som uttrycks hos människa.
– Min grupp utvärderar för närvarande hur lymfkörtelendotelet förändras vid cancersjukdom och bidrar till metastaser vid bröstcancer. Det här är ett nytt spännande forskningsområde och vi ser fram emot nya framsteg i förståelsen av endotelcellernas immunreglerande funktioner inom de närmsta åren, säger Maria Ulvmar.
Studien har gjorts i samarbete med forskare vid Karolinska Institutet/AstraZeneca Integrated Cardio Metabolic Centre i Stockholm och forskargrupper i Finland och USA.
Maria Ulvmar, forskare vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet, maria.ulvmar@igp.uu.se
Tarmens mikrobiota, alltså sammansättningen av bakterier, har tidigare kunnat kopplas till olika ämnesomsättningsrelaterade sjukdomar och hjärt-kärlsjukdom. Den nya studien visar nu att tarmmikrobiotan förbättrades hos den grupp deltagare som tog statiner.
De direkta mekanismerna är inte klarlagda, men resultaten från det EU-baserade samarbetsprojektet MetaCardis, med 14 forskargrupper från sex länder är ändå tydliga.
– Även om studien inte ger ett orsakssamband, så är det spännande att se hur ett välbeprövat läkemedel kan förändra tarmmikrobiotan. Nu återstår det att visa om statiner direkt påverkar bakterierna i tarmen eller om läkemedlet påverkar tarm- och immunceller som i sin tur bidrar till en förändrad mikrobiota, säger Fredrik Bäckhed, professor i molekylärmedicin på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, med fokus på tarmflorans roll vid metabolism.
Länk mellan tarmmikrobiota och fetma
Syftet med MetaCardis är att klargöra om och hur tarmmikrobiotan kan kopplas till hjärt-kärlsjukdom. Inom projektet har drygt 2 000 européer med olika grader av ämnesomsättnings- och hjärt-kärlsjukdom noggrant undersökts.
Tarmmikrobiotan delas in i olika huvudgrupper mellan individer, så kallade enterotyper. En av dessa, betecknad Bact2, har färre antal bakterier till både antal och sammansättning. Bland annat saknas antiinflammatoriska bakterier som Faecalibacterium, som bland annat stärker immunförsvaret.
Bact2 har visat sig vara vanligare hos patienter med inflammatorisk tarmsjukdom, multipel skleros och depression. I den aktuella studien såg forskarna att denna enterotyp också var betydligt mer förekommande hos patienter med fetma (18 procent) än hos personer utan fetma (4 procent), en observation som verifierades i en oberoende belgisk studie.
Läkemedel som ändrar ekologin i tarmen
Den positiva och hittills okända effekten av statiner, som forskarna identifierat, handlade om att andelen individer med Bact2 minskade i den grupp som behandlades med läkemedlet, vilket gav en mer normal tarmmikrobiota. Tillsammans öppnar de olika fynden i studien för nya framtida behandlingsformer där man kan använda läkemedel för att förändra tarmmikrobiotan.
– Kanske kan man använda läkemedel som statiner för att ändra ekologin i tarmen, men för detta krävs vidare studier, konstaterar Fredrik Bäckhed.
Simon Lundhs avhandling handlar om immateriella tillgångar, alltså sådana tillgångar som inte riktigt går att ta på. Han har fokuserat på det som kallas forskning och utveckling, det vill säga teknik, databaser, forskningsresultat eller utfallet av företags utvecklingsarbete.
När företagen redovisar sådana immateriella tillgångar i sina finansiella rapporter måste de följa något som kallas principbaserade redovisningsstandarder. Här finns inga detaljerade regler som styr, berättar Simon Lundh, som är forskare i företagsekonomi vid Handelshögskolan på Örebro universitet.
– Tanken är istället att företagen ska göra vissa bedömningar och avväganden. Det innebär att det finns utrymme för viss subjektivitet och osäkerhet. Min forskning handlar om de bakomliggande resonemangen till dessa bedömningar. Jag har varit intresserad av att se om det går att urskilja mönster, eventuella likheter eller skillnader, i företagens resonemang och logik när det gäller användandet av redovisningsstandarder.
Två huvudsakliga logiker
Resultatet visar att företagen använder sig av två huvudsakliga sätt att resonera kring bedömningar av det här slaget.
– Det är antingen en instrumentell logik som kan handla om att företagen av effektivitetsskäl arbetar med förenklande gränsdragningar. Man vill undvika risker och undviker gärna onödig administration.
Den andra varianten innebär att företagen har en logik av mer legitimitetsbaserad karaktär.
– Här tänker man i bedömningssituationerna på hur man framstår gentemot de externa intressenterna. Man bryr sig om hur rapporterna ser ut utifrån och baserar sina redovisningsbeslut på detta, förklarar Simon Lundh.
Han konstaterar också att de två logikerna kan användas samtidigt och oberoende av varandra.
Trovärdighet väger tungt
– Det som kanske överraskat mig mest är att man i företagen inte nödvändigtvis strävar efter att producera en så bra eller fördelaktig bild som möjligt av sig själva i de finansiella rapporterna. Istället är ofta målet att ge en trovärdig och rimlig bild av verksamheten.
För ett teknikbaserat utvecklingsföretag är det till exempel viktigt att visa sina intressenter och potentiella investerare att företaget kontinuerligt har utvecklingsprojekt aktiverade i balansräkningen. Däremot är målet inte att ha så många projekt i balansräkningen som möjligt.
Vad ser du att din forskning kan ha för praktisk nytta?
– Framför allt kan min forskning göra både företag och dess intressenter mer medvetna om de normativa grunder för beslut och bedömningar som finns vid värdering av tillgångar som de immateriella. Även de som skapar och utvecklar nya redovisningsstandarder kan dra nytta av kunskapen om hur företag faktiskt använder sig av principbaserade redovisningsstandarder, säger Simon Lundh.
Simon Lundh: forskare i företagsekonomi vid Handelshögskolan, Örebro universitet,simon.lundh@oru.se
Den traditionella uppfattningen inom biologin har varit att olika arter sällan eller aldrig parar sig och får livskraftiga avkommor. På senare tid har dock allt fler studier visat att ett visst genflöde mellan arter är vanligare än man tidigare trott.
Från en enda ursprungsart, som koloniserade ögruppen för 1-2 miljoner år sedan, har darwinfinkarna på Galápagos utvecklats till 18 olika arter. Vissa arter har bildats under de senaste hundratusen åren.
Rosemary och Peter Grant vid Princeton University (medförfattare till den nya forskningsartikeln) har studerat populationer av darwinfinkar på den lilla ön Daphne Major under 40 års tid. De observerade att det förekom viss hybridisering mellan två distinkta arter, kaktusfink (common cactus finch) och en markfink (medium ground finch). Kaktusfinken är större, har spetsig näbb och födosöker i stor utsträckning på kaktusar. Markfinken har en trubbig näbb väl anpassad för att krossa frön.
Upptäckte genflöde när arterna parade sig
– Vi observerade att dessa två arter hybridiserade då och då, och kunde konstatera att deras näbbar blev mer lika under de 40 år vi bedrev fältarbete på Daphne Major. I synnerhet blev kaktusfinkens näbb mindre spetsig. Vi undrade om detta kunde bero på genflöde mellan de två arterna, berättar Rosemary och Peter Grant.
Markfink med sin trubbiga näbb. Bild: Peter och Rosemary Grant/Princeton University Press
I en studie som publiceras i Nature Ecology and Evolution har de tillsammans med forskare vid Uppsala universitet besvarat denna fråga genom att bestämma DNA-sekvensen för olika grupper av dessa två arter från olika tidsperioder och med olika utseende på näbbarna.
– Vi kan tydligt visa att det förekommit ett betydande genflöde, i synnerhet från markfinken till kaktusfinken, säger Fan Han, som tidigare i år disputerat på Uppsala universitet med en avhandling om evolution hos darwinfinkar och sill.
Kaktusfinkhanarna bidrog mest
– Ett oväntat fynd var att genflödet var nästan obefintligt för Z-kromosomen, en av könskromosomerna, men omfattande för andra kromosomer. Hos fåglar är hanens könskromosomer ZZ och honor har ZW, i motsats till däggdjuren där hannar är XY och honor XX, säger Fan Han.
Detta resultat stämmer väl överens med Rosemary och Peter Grants fältobservationer från Galápagos. De flesta hybrider som identifierades hade en kaktusfink som pappa och en markfink som mamma. Hybridhonor parade sig i sin tur med kaktusfinkhanar och kunde därmed överföra gener mellan arterna. Däremot kunde inte hybridhannarna konkurrera med de något större kaktusfinkarna om de bästa reviren och om honor, så de bidrog nästan inte alls till genflödet mellan arterna.
Förklaringen till detta är att darwinfinkar präglas på sin pappas sång. Hannar kommer att sjunga en sång som liknar pappans och honor föredrar att para sig med hannar som sjunger som deras egna pappor. Dessa hybridhonor får Z-kromosomen från kaktusfinkpappan och W-kromosomen från markfinkmamman. Detta förklarar varför det inte blir något genflöde för Z-kromosomen via dessa hybridhonor medan genflöde sker i resten av arvsmassan där föräldrarna bidrar lika mycket.
Handlar om konkurrens och miljöfaktorer
– Våra resultat visar tydligt att hur framgångsrika dessa hybrider är beror i hög utsträckning på konkurrens med andra individer och hur miljöfaktorer påverkar födotillgången, säger Leif Andersson vid Uppsala universitet som lett studien.
– De långsiktiga konsekvenserna av denna arthybridisering beror på framtida miljöförhållanden och konkurrens. Ett möjligt scenario är att artbarriären bryts ner helt och det blir en enda art. Ett mer troligt scenario är att de fortsätter att utvecklas som två arter med preferens för olika födotillgångar, i detta fall kaktus eller fröer, och som ibland hybridiserar. Eller också kan artbarriären förstärkas om hybriderna kommer vara sämre anpassade än icke-hybrider. Vår studie bidrar till att öka förståelsen hur biodiversitet utvecklas, säger Leif Andersson.
Forskarna från Lunds universitet och Universitetet i Tromsø har undersökt immunförsvarets styrka hos svalbardripa, en fågelart som lever högst upp i Arktis.
– Vi har upptäckt att de försvagar sitt eget immunförsvar för att spara energi under de fem månader på året då det är mörkt dygnet runt. Energin lägger de istället på att hålla sig varma och att leta efter mat. När ljuset kommer tillbaka förstärks immunförsvaret igen, säger Andreas Nord, forskare vid Lunds universitet.
När fåglarna blir sjuka mitt i vintern sjunker deras energiförbrukning jämfört med när de är friska. Men när fåglarna blir sjuka sent på våren ökar i stället energiförbrukningen.
Mindre risk att smittas på vintern
– Ett svagare immunförsvar är sannolikt en del av alla de anpassningar som djur i Arktis gör för att spara energi när det är vinter. Hotet att smittas av olika sjukdomar så långt norrut är mindre på vintern än när det blir varmare framåt sommaren, säger Andreas Nord.
När svalbardripan försvagar sitt immunförsvar för att spara energi är det ett från början svagt immunförsvar som blir ännu svagare. Enligt forskarna beror det sannolikt på att arten utvecklats i Arktis där behovet av ett riktigt starkt immunförsvar inte funnits.
– Det kan få negativa konsekvenser när klimatet ändras och flyttfåglar kommer tidigare till Arktis och flyger därifrån senare. Dessutom landstiger allt fler turister på platser där människan tidigare aldrig satt sin fot. Ett sådant scenario bäddar för ett ökat sjukdomstryck och kan vara ett hot mot djur som utvecklats i Arktis och inte varit i behov av ett starkt immunförsvar, säger Andreas Nord.
Andreas Nord, forskare vid biologiska institutionen, Lunds universitet, andreas.nord@biol.lu.se
– De politiska, sociala och mediala trycken på att lärare ska integrera digitala verktyg i undervisningen riskerar leda till att verktygen i sig hamnar i fokus. Lärare har dock möjligheter att använda sin didaktiska kompetens till att ta ställning till hur ett specifikt ämnesinnehåll ska instrueras i klassrummet, säger Anne Kjellsdotte, vid Institutionen för didaktik och pedagogisk profession.
Hon har studerat undervisningen i en tredjeklass på en skola som valt att satsa på digitala verktyg – och tittat speciellt på ett skolprojekt om rymden. Den etnografiska studien omfattar intervjuer med lärare och elever, samt observationer av lärares planering, lärares genomförande av undervisning, interaktionen i klassrummet och elevernas slutprodukter.
När lärarna valde att demonstrera olika programvaror utan att koppla det specifika ämnesinnehållet till den digitala teknologin resulterade det i att programvaran blev det reella undervisningsinnehållet för eleverna. Den digitala programvaran, inte rymden, hamnade i fokus.
– Det är därför viktig att lärare använder sin didaktiska kompetens för att instruera ett specifikt innehåll på det sätt som de själva finner lämpligast för att nå önskvärt resultat, de må så vara medelst analoga eller digitala verktyg, säger
Oklart om digitala verktyg i undervisningen
Beroende på olika förutsättningar lyckades naturligtvis eleverna olika väl med att använda den digitala teknologin på ett framgångsrikt sätt. Resultatet från en av delstudierna visar att de elever som själva kunde ställa undersökande frågor och tillsammans med andra kamrater använda sig av digital teknologi för att finna lösningar, lyckades utforska ämnesinnehållet i högre grad jämfört med de elever som enbart använde sig av programvarans funktioner.
Resultaten från Anne Kjellsdotters avhandling visar i likhet med tidigare forskning, att det finns en oklarhet i hur, vad och varför digitala verktyg ska användas i undervisningen. Den visar dessutom att dessa digitala verktyg i själva verket kan minska undervisningens effektivitet.
Mellankrigstiden, 1918–1939, var en period av återkommande svåra ekonomiska kriser. Många europeiska och latinamerikanska demokratier föll samman och antidemokratiska och totalitära ideologier växte sig starka.
De senaste 10−15 åren har det varit populärt både bland forskare och debattörer att dra paralleller mellan mellankrigstiden och vår egen tid, att det skulle finnas en överhängande risk för att även dagens demokratier ska gå under vid kriser.
− Nej, så är det inte. Visserligen kan vi dra paralleller med mellankrigstiden men det anmärkningsvärda är inte att nya och sköra demokratier bröt samman, utan snarare att så många demokratier faktiskt överlevde, säger Agnes Cornell, docent i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Många demokratier överlevde mellankrigstiden
I den nya boken Democratic Stability in an Age of Crisis (Oxford University Press) har hon tillsammans med Jørgen Møller och Svend-Erik Skaaning, båda professorer vid Aarhus Universitet, undersökt hur det kommer sig att så många demokratier trots allt överlevde mellankrigstiden. De har använt sig av såväl statistiska analyser av alla länder som var demokratiska under någon period under mellankrigstiden, som fallstudier av Danmark, Storbritannien, Frankrike och Uruguay.
Deras studie visar att två ömsesidigt förstärkande faktorer var avgörande för demokratisk stabilitet under mellankrigstiden. För det första var det demokratiska arvet med erfarenhet av konkurrensutsatta val av stor betydelse.
− Människor i äldre demokratier var helt enkelt så vana vid demokrati att de inte kunde tänka sig något annat styrelseskick. När krisen kom ropade man inte på ”den starke mannen” eller på andra anti-demokratiska lösningar. Utmaningar hanterades med demokratiska medel, de politiska maktkamperna fortsatte, men när det krävdes samarbetade regering och oppositionspartier för att upprätthålla demokratin.
Starka partier och starkt föreningsliv
För det andra var det betydelsefullt för den demokratiska stabiliteten att ha en kombination av starka och välorganiserade politiska partier och ett starkt och organiserat civilsamhälle. Starka partier och ett starkt föreningsliv bidrog tillsammans till att kanalisera och dämpa befolkningens frustration under kriser, eftersom de fungerade som en viktig förbindelselänk mellan vanliga medborgare och den politiska eliten.
− Det är visserligen för tidigt att säga hur coronapandemin kommer att påverka världens demokratier. Men om vi kan dra någon parallell mellan mellankrigstiden och vår tid utifrån studiens slutsatser, är det att det är liten risk att etablerade demokratier som har en lång erfarenhet av konkurrensutsatta val och starka partier med ett livligt civilsamhälle bryter samman. Däremot är det betydligt större risk för demokratiska sammanbrott i länder som inte har lång erfarenhet av demokratiskt styre och svagare partier och föreningsliv, säger Agnes Cornell.
Först var det effekten av att ha en ”tjock-tv” på rummet som forskarna undersökte. Nu, mer än tio år senare, har barnen blivit ungdomar som sover med mobilen bredvid kudden.
Pernilla Garmy är skolsköterska i botten, docent i omvårdnad vid Lunds universitet och biträdande professor i omvårdnad vid Högskolan Kristianstad. Hon leder forskningsprojektet ”Sömn, medievanor och livsstil hos ungdomar”. Redan 2008 började hon undersöka förhållandet till tv:n bland barn i Lunds kommun, 6-7 år gamla. I samband med rutinbesök hos skolsköterskan fick de då besvara frågan ”Har du tv på rummet?”
– Den frågan känns så gammal nu! Men då var det ju så; det var tjock-tv som gällde. Våra rekommendationer var att inte bära in den i barnens sovrum. Det var inte lika självklart att bära ut den igen så den riskerade att bli stående där, ständigt tillgänglig. Men sedan dess har skärmarna blivit små och mobila och följer med oss överallt, mellan rummen, säger Pernilla Garmy.
Smarta telefoner har ökat skärmtiden
Sedan Lundabarnen började högstadiet har de i forskningsunderlaget fått sällskap av barn och unga från ytterligare tre skånska kommuner. Skärmtiden har stadigt ökat sedan smarta mobiltelefoner gjorde entré i våra liv. Mer skärmtid och fler nattliga störningsmoment i form av sms och andra digitala meddelanden har påverkat ungdomarnas sömn.
Pernilla Garmy och hennes forskarkolleger har bland annat sett att de barn och unga som sover mindre än åtta timmar per natt upplever ett försämrat mående och oftare var trötta i skolan. De som fick mindre än sju timmar sömn per natt hade oftare övervikt och underkända betyg.
Medan 7,7 procent av ungdomar med normalvikt sov mindre än 7 timmar per natt, var motsvarande siffra 11,5 procent för elever med övervikt, och 21,7 procent för elever med fetma. Av elever som inte hade några underkända ämnen, var det 7,6 procent som sov mindre än 7 timmar per natt, jämfört med 12,9 procent bland dem som hade 1-2 underkända ämnen, och 21,7 procent bland dem som hade minst 3 underkända ämnen.
De som skattade sin familjs ekonomiska situation som sämre sov också mindre.
– Detta väcker ju många följdfrågor, och vi har också lagt in fler frågor i den datainsamling vi nu gör när de är på gymnasienivå, säger Pernilla Garmy.
Vänder på dygnet under helgen
Vad forskarna redan vet är att ungdomarna tenderar att vända på dygnet när helgen kommer. Om det ändå råder viss begränsning i skärmtid under skolveckorna, tenderar den att luckras upp på helgerna. Forskarna ser att skärmtiden ökar. Sänggåendet senareläggs och morgnarna börjar senare. Under nätterna är det också vanligt att meddelanden skickas och tas emot vänner emellan. Inte sällan ligger mobilen i sängen för att inget ”ska missas”. Social jetlag uppkommer när dygnet förskjutits två timmar eller mer, vilket visade sig stämma in på drygt hälften (54 procent) av högstadieungdomarna.
– De flesta av oss, också vuxna, förskjuter dygnet en aning när helgen kommer. Men ungdomar gör det mer, och det kostar på. På söndagskvällen blir det omöjligt att somna i en bra tid. Det blir svårt att kliva upp på måndagsmorgonen, och sedan blir denna trötthet kvar en bra bit in i veckan. Och sedan är det helg igen.
Var fjärde ungdom skickade/tog emot nattliga meddelanden varje vecka, och drygt var tredje hade fyra timmars skärmtid eller mer varje dag efter skolan.
Stöd för vännerna
Allt med den digitala tillgängligheten är inte av ondo. I grunden handlar det om unga, omtänksamma personer som vill finnas där för sina vänner när de behöver stöd. I en helt ny studie som bygger på intervjuer med gymnasieungdomar lyfts frågor om gränssättning. De unga vittnar om att det krävs en viss tyngd för att ett nattligt meddelande ska vara okej – men när en kompis mår dåligt är toleransen hög.
– Men i intervjuerna framkommer att ungdomarna själva tycker det är viktigt med gränser: ”Ja, men om jag ska vara en bra kompis och ge stöd – då behöver jag faktiskt få sova också”, citerar Pernilla Garmy en återkommande reflektion.
Cellkartan kan användas för att studera nya behandlingar mot neurologiska och psykiatriska sjukdomar.
– Som väntat fann vi att de dopaminproducerande nervcellerna var associerade med Parkinsons sjukdom. Men mer överraskande såg vi också att nervceller i tarmarna verkar spela en viktig roll i sjukdomen, vilket stöder hypotesen att Parkinsons sjukdom kan starta i tarmarna, säger Patrick Sullivan, professor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik på Karolinska Institutet och Yeargan Distinguished Professor vid University of North Carolina, USA.
Nervsystemet består av hundratals celltyper med olika funktion. Att förstå vilka celltyper som är inblandade i olika sjukdomar är av avgörande betydelse för att förstå hur sjukdomar uppstår och därmed hur man kan utveckla behandlingar.
Forskare har nu kombinerat studier på möss med analyser av mänsklig vävnad för att systematiskt gå igenom de olika celltyperna i nervsystemet och alla gener de uttrycker. Syftet var att kartlägga i hur stor grad dessa gener bär på riskvarianter för olika neurologiska och psykiatriska sjukdomar, bland annat Parkinsons sjukdom.
Stödjeceller inblandade i sjukdomen
Parkinsons är en neurodegenerativ sjukdom med både kognitiva och motoriska symtom där patienten gradvis förlorar de celler i mellanhjärnan som producerar dopamin. När forskarna analyserade skillnader i hjärnvävnad från friska personer och personer med Parkinsons sjukdom i olika stadier av sjukdomen gjorde de en annan oväntad upptäckt. En slags stödjeceller i hjärnan som kallas oligodendrocyter visade sig vara påverkade tidigt i sjukdomsförloppet, vilket indikerar att de kan spela en viktig roll i sjukdomens tidiga stadier.
– Det faktum att djurstudierna pekade oss mot oligodendrocyter och att vi sedan kunde fastställa att just dessa celler även var påverkade hos patienter tyder på att resultaten kan ha klinisk betydelse, säger Jens Hjerling-Leffler, forskargruppsledare vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik på Karolinska Institutet och studiens andra huvudförfattare.
Oligodendrocyterna verkar påverkas redan innan patienterna förlorar sina dopaminproducerande celler.
– Det gör dem till ett intressant mål för utveckling av läkemedel mot Parkinsons sjukdom, säger Julien Bryois, forskare vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik på Karolinska Institutet och delad försteförfattare.
Vetenskaplig artikel:
Genetic identification of cell types underlying brain complex traits yields insights into the etiology of Parkinson’s disease Julien Bryois, Nathan G. Skene, Thomas Folkmann Hansen , Lisette J. A. Kogelman, Hunna J. Watson, Zijing Liu, Eating Disorders Working Group of the Psychiatric Genomics Consortium, International Headache Genetics Consortium, 23andMe Research Team, Leo Brueggeman, Gerome Breen, Cynthia M. Bulik, Ernest Arenas, Jens Hjerling-Leffler, Patrick F. Sullivan. Nature Genetics
Kontakt:
Patrick Sullivan, professor, Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet, University of North Carolina, patrick.sullivan@ki.se
Jens Hjerling-Leffler, forskargruppsledare, Institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, Karolinska Institutet, jens.hjerling-leffler@ki.se
Den så kallade närhetsprincipen till gymnasiet i Stockholms stad slopades år 2000. Efter det fick niondeklassare välja kommunala gymnasier fritt inom staden, efter att tidigare ha varit hänvisade till det gymnasium som låg närmast. Den här skolvalsreformen ledde till att elever med höga betyg i hög grad hamnade i innerstadsskolor som blev så kallade ”elitskolor”, och de med låga betyg blev kvar i eller hamnade i skolor utanför innerstaden.
– Konsekvenser av detta blev att även valen till universiteten blev lite mer polariserade. Elever med höga betyg sökte sig efter reformen oftare än tidigare till prestigeutbildningar som läkare, jurist, arkitekt eller långa civilingenjörsutbildningar. Elever från skolor med lägre betyg sökte sig i högre grad än tidigare till utbildningar med relativt sett lägre prestige som journalistik, medieproduktion, sjuksköterska och dietist, säger Magnus Bygren, professor i sociologi och medförfattare till en ny studie vid i sociologi vid Stockholms universitet.
Ändrad sammansättning kan inte förklara polariseringen
Magnus Bygren berättar att gymnasieskolornas sammansättning sett till elevernas bakgrund vad gäller föräldrarnas utbildning, inkomst och om de hade utländsk bakgrund eller ej ändrades lite grann efter reformen. Men detta kan inte förklara de förändrade och mer polariserade utbildningsvalen till högskolan som eleverna gjorde efter gymnasiet. Han och medförfattaren Erik Rosenqvist har nämligen tagit hänsyn till den segregationen mellan skolorna sett till just föräldrars bakgrund. Det verkar alltså inte ha haft någon avgörande effekt på förändringen av vilka utbildningar eleverna sökte till högskola eller universitet, vilket förvånade forskarna.
– Vår tolkning är därför att de polariserade utbildningsvalen efter gymnasiet mer kan vara en fråga om social påverkan på gymnasieskolorna. Det kan ha uppstått segregerade ambitionsnivåer, där vissa referensramar dominerar på vissa skolor. Det kan också handla om en lärareffekt, att lärarna höjer och sänker sina ambitioner på eleverna utifrån betygssnittet på en viss skola, vilket stöds av tidigare kvalitativ forskning på området, säger Magnus Bygren.
Så gjordes studien
Studien bygger på data för gymnasieskolor med Stockholms stad som huvudman, som jämförts med jämförbara skolor utanför Stockholms stad under perioden 1997-2002 (före, under och efter det att skolvalet infördes). Detta kompletterat med olika typer av registerdata från Statistiska centralbyrån som exempelvis folkbokföringsdata, statistik över val till universitet och högskola samt föräldrars utbildning och bakgrund.
Effekten blir tydlig vid lungsjukdomar som kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och den rådande Covid-19-pandemin: otillräckligt syreutbyte på grund av störd lungfunktion kan leda till dödsfall under infektioner.
– Det är inte helt kartlagd hur förhöjt tryck i lungans kärl skapas under långvarig syrebrist, men det kan leda till en överbelastning av högra hjärtsidan och i slutändan hjärtsvikt, säger Kerstin Ramser, professor i experimentell mekanik vid Luleå tekniska universitet.
– Vi hoppas att vår metod kan bidra till att man kan mäta signalerna från muskelceller i lungans blodkärl så att man bättre förstår den här processen i cellerna. Då har man större möjlighet att utveckla läkemedel som kan förhindra sjukdomstillståndet eller till och med bota det.
Joel Wahl, forskare i experimentell mekanik och Kerstin Ramser, professor i experimentell mekanik vid Luleå tekniska universitet utvecklar en mätuppställning för att studera hur muskelceller från lungans blodkärl, permanent drar ihop sig vid långvarig syrebrist.
Kerstin Ramser och Joel Wahl, forskare inom experimentell mekanik, vid Luleå tekniska universitet, har i samarbete med forskare vid Justus Liebig University i Giessen (Tyskland) från Cardio Pulmonary Institute (CPI) utvecklat metodod, för att kunna studera vad som händer i muskelceller i lungartärerna vid långvarig syrebrist.
Trycket ökar risken för hjärtsvikt
I normalfallet hos lungfriska människor transporteras syrefattigt blod från kroppen till hjärtats högra sida som sedan pumpar ut det till lungorna via lungartärerna för syresättning. Våra glatta muskelceller i lungartärerna har uppgiften att förändra form beroende på syrehalt så att artärerna i lungan antingen kan släppa igenom blod – då är de avslappnade – eller inte – då de är täta – så att syreupptaget kan optimeras på bästa sätt, så kallad Hypoxisk Pulmonell Vasokonstriktion (HPV).
Den här processen kan dock bli irreversibel under långvarig syrebrist i lungorna, så att artärerna i stora delar av lungorna är täta hela tiden. Trycket i lungans pulsådror blir då onormalt högt, eftersom samma volym blod försöker pressa sig fram genom trängre kärl, så kallad pulmonell hypertension. Som ett resultat måste hjärtats högra kammare kompensera för det ökade motståndet, vilket i slutändan – på grund av konstant arbetsöverbelastning – kan resultera i hjärtsvikt.
Signaler som respons på syrebrist
Hur signalsystemet går till inne i dessa muskelceller och vad det är som gör att det blir ett förhöjt tryck i lungans kärl, är i dagsläget inte helt kartlagt och det finns begränsat med botemedel. Målet för Luleåforskarna är att utveckla mätsystem så att experter i hjärt-och lungåkommor kan undersöka funktionen hos lungartärerna under syrebrist, och ta fram välbehövliga läkemedel.
– Vi vet ännu inte exakt var i cellen det startar när blodkärlen i lungan permanent drar ihop sig, men vi är ett steg på väg att ta reda på det. Med vår metod har vi lyckats se hur cellerna i en lungartär kommunicerar genom att vi ser hur signalerna från enskilda molekyler ökar eller minskar som respons på syrebrist. Vi är unika med att kunna studera formförändring och molekylära förändringar samtidigt på enskild cellnivå under kontrollerad syrebrist i muskelceller, säger Kerstin Ramser.
För att undersöka detta använder de båda forskarna så kallad Raman-spridning i kombination med mikrofluidik och tekniken patch clamp. Med hjälp av en gastät flödeskammare som ger full kontroll över syrehalten kan de samtidigt mäta syrehalten, hur signalmolekyler (calcium och kalium) signalerar genom cellväggar och hur cellmitokondriernas redox-mekanismer beter sig.
Avbildar lungartärernas muskelcellerna
Med denna metod har de har lyckats observera och avbilda enskilda levande muskelceller från lungartärer vars molekyler förändras beroende på syrehalten. De belyser muskelcellerna med laserljus, varpå förändringar i den molekylära sammansättningen av cellen kan spåras. De har observerat hur andelen av de biomolekyler som är viktiga för cellers energiproduktion, ökar respektive minskar som en respons på syrebrist. Patch clamp tekniken innebär att en tunn glaspipett som innehåller en elektrod ansätts och sugs fast på cellväggen. Genom elektroden har de kunnat observera hur calciumjoner strömmar genom cellmembranet, till följd av syreförändringar.
– En stor utmaning har varit att hantera en brusig miljö, där flytande vätskor passerar levande muskelceller i mikroflödessystemet där de utsätts för snabba men noggrant reglerade syreförändringar. Samtidigt är vi intresserade av mätresultat från metoder som inte direkt är kompatibla vilket innebär att vi ständigt behöver göra kompromisser för att inte utesluta viktig information. Så det är inte en lätt mätsituation, säger Joel Wahl.
De båda forskarna vid Luleå tekniska universitet har nu gått vidare med att utveckla ett mätsystem som kombinerar tredimensionell (3D) holografisk avbildning med stimulerad Raman-spridning (SRS). Denna metod ger en effekt som är många gånger starkare än den konventionella Raman spektroskopin, vilket gör att de biomolekylära förloppen och formförändring i cellen kan mätas, i realtid.
Kerstin Ramser, professor i experimentell mekanik vid Luleå tekniska universitet, kerstin.ramser@ltu.se
Joel Wahl, forskare i experimentell mekanik vid Luleå tekniska universitet, joel.wahl@ltu.se
För den som närmar sig livets slut blir existentiella frågor viktiga. I detta skede händer ofta också saker som kan ge upphov till existentiell ensamhet. Det kan handla om att behöva flytta ifrån sitt hem, att förlora en partner eller att genomgå andra ofrivilliga separationer.
Malin Sundström har studerat hur hälso- och sjukvårdspersonal från hemvård, särskilt boende, sjukhus och palliativ vård runt om i Skåne uppfattar existentiell ensamhet* hos sköra äldre** – ett ämne som är högaktuellt i en pandemi som skapar ännu mer ensamhet hos riskgrupperna.
Hon fann att väldigt många ansåg att det var svårt att bemöta känslor av sådan djup ensamhet. Hur de pratade om denna osäkerhet skiljde sig mellan de olika arbetsplatserna.
– I palliativ vård pratar man mer om existentiella frågor och det är inbyggt med handledning och reflektion eftersom man jobbar med döden. Det stödet är inte lika givet i andra vårdverksamheter, berättar Malin Sundström som är doktor i vårdvetenskap vid Malmö universitet.
Svårt navigera mellan utrymme och inkännande
Hälso- och sjukvårdspersonalen berättade att samtalen ofta kommer på kvällen när tempot sänks och de är ensamma. På motsvarande sätt som personalen känner att det är meningsfullt när de når fram i dessa situationer, blir de också frustrerande när de – på grund av otillräcklighet, osäkerhet eller brist på avskildhet eller tid – inte gör det.
– Det finns äldre som vill prata om den sköra kroppen, att inte kunna röra sig, om både livet och döden, sen finns det de som är nöjda och inte behöver prata. Det sätter krav på personalen att kunna känna in och bemöta olika behov. Ska jag försöka hitta glipan och våga fråga? Eller låta dem vara i fred? Ibland är det andra saker som hindrar samtalet, som demenssjukdom eller dålig hörsel, säger Malin Sundström.
Volontärer erbjuder unik roll
I hennes avhandling ingår även intervjuer med volontärer, samt en enkätundersökning bland chefer inom särskilt boende och hemvård. Där framgår att volontärer har en roll som personal och närstående inte fyller eftersom den äldre har en beroendeställning till personalen och ofta inte vill belasta sina närstående. Många volontärer närmar sig åldrandet själva och har en annan erfarenhet av livet.
– Volontärer kan vara komplement till vårdpersonal, som medmänniskor. De har en annan möjlighet att närma sig dessa frågor om de inkluderas i verksamheten. Vårdpersonal arbetar ofta i en miljö där tempot är högt och vårduppgifterna många, och det kan vara svårt att växla perspektiv från en uppgift till att fånga upp en behovssignal. Men det viktigaste är att personal och volontärer får stöd i att skapa meningsfulla relationer med de äldre.
Malin Sundström, doktor i vårdvetenskap vid Malmö universitet, e-post: malin.sundstrom@hkr.se
* Existentiell ensamhet beskrivs i studien som en djupare form av ensamhet, ett lidande, som kan upplevas även om man inte lever i social eller fysisk ensamhet.
** Sköra äldre definieras i studien som personer som är minst 75 år och i behov av varaktig vård och omsorg för att klara av sitt vardagliga liv.
Växter och parasiterande mikroorganismer som levt tillsammans under lång tid utvecklar en balans. De allra känsligaste värdarna dör och deras gener försvinner ur populationen, men de som har en viss motståndskraft klarar sig bättre och kan fortplanta sig vilket gör kommande generationer mindre känsliga. När en skadegörare introduceras till helt nya ekosystem har detta urval inte skett och en stor andel av populationen kan helt sakna motståndskraft. Askskottssjukan är ett exempel på ett utbrott där ett mycket stort antal försvarslösa träd dör under den tidiga invasionen.
Viktigt för riskbedömning
För att den angripna populationen ska kunna återhämta sig och med tiden hamna i balans med angriparen, krävs individer med en viss nivå av genetisk motståndskraft. Om dessa är allt för få blir dödligheten på sikt mycket stor. Den vanliga skogsalmen har exempelvis mycket liten eller ingen motståndskraft mot almsjuka varför många miljarder almar världen över har dött i ett över 100 år långt utbrott.
Ett annat exempel är kastanjekräftan, en sjukdom som i början av 1900-talet i princip utrotade kastanjen från Nordamerika. Att uppskatta de genetiska förutsättningarna för resistens mot en viss skadegörare i en viss population kan därför vara ett effektivt sätt att sia om hur stor dödligheten i en epidemi kan komma att bli. En ny studie från SLU gör just detta genom att uppskatta motståndskraften mot al-phytophthora i klibbal.
Phytophthora alni är en skadegörare som angriper rötterna och den nedre stammen på alträd. Foto: Miguel Angel Redondo
Så angrips alar av Phytophthora
Det börjar som en allt glesare krona, där de kvarvarande löven är små och gulnande. Bruna, blödande sår uppkommer på stammens nedre delar och mellan rötterna, och produktionen av kottar ökar. Om barken avlägsnas runt såren, framträder omfattande nekroser på stammen. Förloppet kan vara snabbt, men ofta blir trädet långsamt svagare under flera år innan det dör, även om det händer att det lyckas återhämta sig.
Phytophthora alni är ett komplex av tre arter av algsvampar. Sjukdomen rapporterades första gången 1993 från England och har sedan dess spridits över Västeuropa. Den avgjort mest känsliga alen är klibbal, men även gråal kan angripas.
Svampen beskrivs som en invasiv art i Sverige, och har troligen kommit hit genom importerat växtmaterial från sedan tidigare angripna områden.
SLU-forskaren Miguel Angel Redondo har studerat utbredningen av P. x alni och P. uniformis i Sverige. P. uniformis påträffades i samtliga 16 undersökta åar, från Gävleån till Kävlingeån, medan P. x alni mestadels hittades i landets sydligaste delar och längs kusterna. Den avgörande faktorn för denna begränsning tycks vara vintertemperaturerna.
Källa: Invasion biology of forest Phytophthora species in Sweden
I södra Sverige angrips klibbal av två al-specialiserade Phytophthora-arter; Phytophthora uniformis (PU) och P. alni (PA). PA är mer känslig för låga temperaturer och har därför – än så länge – inte påträffats utanför Skåne, Blekinge och Halland, medan PU har hittats så långt norrut som Gävle.
PA är betydligt mer aggressiv än PU. I ett varmare klimat är risken stor att PA vandrar norrut och orsakar stora skador på alpopulationen. Förutom alens ekologiska betydelse i sig själv är trädets rotsystem också viktigt för flodbankar och åkanter. Miguel Angel Redondo vid institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi vid SLU har undersökt alens motståndskraft mot dessa båda angripare.
Miguel Angel Redondo och Jonàs Oliva tar prover från en drabbad al för att odla skadegöraren på näringsplattor. Foto: Elna Stenström
– Phytophthora-arter sprids med vatten, och alen angrips i huvudsak där den växer vid vattendrag, säger Miguel Angel Redondo. Därför har vi antagit att alpopulationer långt från öppet vatten utsatts för ett mindre infektionstryck. Om det finns någon genetisk resistens hos alen, borde alltså de mottagligaste individerna vara döda runt vattendragen, men finnas kvar på andra platser. Alltså borde en genomsnittlig al vid vattnet vara mer motståndskraftig.
Plockade kottar
Miguel plockade kottar från sex alar kring tre vattendrag angripna av PA respektive PU, och för varje vattendrag även i ett närbeläget område utan öppet vatten. Frön från kottarna planterades och 60 avkommor från varje träd användas för infektionsförsök.
– Plantorna placerades i sporslamningar av PA respektive PU under ett par timmar, säger Miguel Angel Redondo. De kommande tio dagarna noterade vi hur stor andel av plantorna som dog och använde det som ett mått på respektive träds mottaglighet för angreppen.
Forskarna kunde konstatera att nästan dubbelt så många PU-infekterade plantor överlevde om kottarna var plockade nära vattendragen (det vill säga i angripna områden) istället för längre bort. För PA noterades dock ingen sådan skillnad; där var den genomsnittliga motståndskraften lika stor vare sig området angripits av skadegöraren tidigare eller inte.
Risk för aldöd i ett varmare klimat
PA visade sig också vara 27 procent mer aggressiv än PU överlag. En teori är att aggressiva skadegörare inte utverkar samma genetiska tryck på värdpopulationen som svagare, eftersom de dödar värdträden för snabbt och därför inte maximerar sin egen spridningspotential. I så fall kanske det finns en resistens, men den kommer ännu inte till uttryck i populationen eftersom så få träd infekteras. Men Miguel avfärdar den hypotesen som orsak i alens fall.
– Vi ser att oavsett om området angripits av PA respektive PU, är det ungefär lika stor andel träd som uppvisar symptom. Därför tror vi att båda skadegörarna har tillräcklig spridningspotential för att det naturliga urvalet ska kunna verka. Våra resultat visar att det kan finnas genetisk variation i alpopulationen för resistens mot PU, summerar Miguel Angel Redondo.
– Den har gjort att de mest motståndskraftiga träden vid vattendragen överlevt, medan inget sådant urval skett där infektionstrycket varit lägre. Men vi ser ingen sådan effekt vid infektion av PA. Det innebär att det inte är sannolikt att våra alar kommer att anpassa sig till PA, i varje fall inte på kort sikt. I ett varmare framtida klimat kommer troligtvis PA kunna fortsätta spridas norrut, vilket kan medföra omfattande skador på al över hela södra Sverige.
– Dessa växters blomning respektive lövsprickning har kommit långt norrut i år jämfört med observationer för 100 år sedan, men jämfört med de senaste fem årens vårkollar blev det ganska nära medel, då våren tog halt sista veckan innan Valborg och i nordligaste Sverige och fjällen låg snön fortfarande djup.
Fler medborgarforskare än någonsin
Källa: SLU/Ola Langvall
Under Valborgshelgen genomförde Svenska Botaniska Föreningen tillsammans med forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet Vårkollen för sjätte gången. Vårkollen är ett medborgarforskningsprojekt där forskare analyserar data om vårtecken som frivilliga har rapporterat in. Tanken är att få en ögonblicksbild av hur långt våren har kommit i landet, för att se om och hur vårens ankomst påverkas av klimatförändringar.
– Vi är glada att ännu fler har deltagit i Vårkollen i år och hoppas så klart att detta ska bidra till ett ökat engagemang för våra vilda växter och vad som händer med dem i ett förändrat klimat, säger Mora Aronsson, ordförande för Svenska Botaniska Föreningen.
Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet fanns en liknande verksamhet, vilket gör att Vårkollens resultat kan jämföras med hur det såg ut vid Valborg för hundra år sedan.Till exempel var det normalt att björkarnas lövsprickning startade precis vid Valborg i allra sydligaste Skåne.
Tidigare år med Vårkollen visar att lövsprickningen numera har når långt upp i Svealand
blomma i hela Götaland och Sveland vid Valborg, enligt den historiska databasen, men i år har sälgen påbörjat sin blomning långt upp i Norrland, undantaget nordligaste delarna och fjällen.Den är till och med överblom mad ända upp till Mälardalen.
Anmärkningsvärt är också att häggen, som tidigare började blomma först i mitten av maj i sydligaste Skåne, två år i rad nu börjat blomma i delar av Götaland och Svealand. De fem föregående Vårkollarna visar dock att i medeltal startar inte häggens blomning förrän efter 1:a maj.
– Även om vi har forskningsresultat som visar att lövsprickningen hos björk och blomningen hos vårblommande arter tidigarelagts några veckor sedan 1980-talet, vet vi att olika arter kommer att påverkas på olika sätt av klimatförändringen.
Skönjer det nya normala
– Med så många Vårkollar i bagaget kan vi nu börja skönja vad som är det nya ”normala”, säger Ola Langvall vid Sveriges lantbruksuniversitet och samordnare för Svenska fenologinätverket.
I år har det varit ännu tydligare hur olika våra arter reagerar på olika väderförhållanden under våren och, inte minst, hur stor påverkan snötäckets utbredning vid den här tidpunkten har. Särskilt tydligt är detta för de tidiga arterna, såsom tussilago, blåsippa och sälg. Björkens lövsprickning och häggblomningen, som är lite senare i starten, visar dock att vårens ankomst har kommit 10–15 mil längre norrut i år, jämfört med de föregående fem åren och hela 60 mil längre norrut, eller är minst 2 veckor tidigare än för hundra år sedan.
Det hot som askskottsjukan utgör för asken i Sverige och Europa är akut. Därmed riskerar ett viktigt träd i landskapet och kulturhistorien att försvinna, det träd som i den fornnordiska mytologin kallas för ”livets träd”.
Detta hot är ändå bara toppen på ett isberg. Många arter är beroende av asken för sin överlevnad och i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Biological Conservation varnar en grupp forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet för en hotande ”utrotnings-kaskad”.
– Om inte mer görs för att rädda trädet kommer vi att få se mycket långtgående konsekvenser, konstaterar Michelle Cleary, vid SLU:s institution för sydsvensk skogsvetenskap i Alnarp.
Arter får svårt att överleva utan askar
I en kartläggning, som bygger på data från Artdatabanken vid SLU, visar forskarna att hela 483 arter är kopplade till askträden, däribland 211 olika skalbaggar och 30 fjärilar, liksom 87 lavar, 71 mossor och 65 svampar. Av alla dessa är 11 procent helt beroende av asken för sin överlevnad och ytterligare 23 procent föredrar asken framför andra trädslag. Forskarna talar om en domino-effekt. Faller asken faller också många andra delar i ekosystemet.
Ett försök att uppskatta hur många arter som hotas av utrotning om asken försvinner har också gjorts, baserat på hur viktig asken är för artens fortlevnad samt artens nuvarande bevarandestatus. Det forskarna kom fram till var att 115 arter löper stor risk att dö ut i Sverige.
– Vi har gjort ett första försök att identifiera följderna när en hel trädpopulation slås ut. Det här är något som måste uppmärksammas i högre grad. Vi behöver se helheten, säger Michelle Cleary.
Almsjukan förstärker hotet
En besvärande omständighet är att det trädslag som kan hysa flest av de arter som inte är helt beroende av ask är almen. Även almen har ju drabbats av en allvarlig sjukdom, almsjukan, vilket har lett till att nästan alla gamla almar i Europa har försvunnit. Följden är att många arter kopplade till almträden nu är rödlistade.
Forskarna ställde sig sedan frågan hur de 430 arter som inte kräver tillgång till ask för att överleva skulle klara sig i ett landskap där det varken växer ask eller alm. Med hjälp av en matematisk optimeringsmodell kom de fram till att det skulle behövas upp till nio andra trädslag för att bevara dessa arter.
Viktigt att ta vara på resistenta askar
Askskottssjukan är en svampsjukdom som förmodligen kom till Europa med importerade växter från Asien. Träden angrips i första hand under sommaren när sporerna sprids med vinden och får fäste på bladen. Då svampen är etablerad hindras trädets upptag av vatten och näring.
En liten del av askarna, 1–5 procent, är resistenta mot askskottsjukan. Forskarna arbetar med att identifiera motståndskraftiga träd och uppföröka till plantor.
– Tyvärr går det långsamt på grund av bristande resurser. Möjligen beror det låga intresset på att asken har ett relativt litet kommersiellt värde, då den bara utgör 0,1 procent av virkesförrådet i Sverige. Likväl är det ett betydelsefullt träd, både kulturellt och för dess egenskaper. Asken är i högsta grad ekologiskt viktig eftersom många andra arter är beroende av trädet. Om asken försvinner förlorar vi också mycket av den biodiversitet som är kopplad till trädet, säger Michelle Cleary.
Hjälp till att rädda asken!
En ask som är relativt resistent mot askskottsjuka, omgiven av askar som dött av sjukdomen. Bild: Per Fornling
För att vinna kampen mot askskottsjukan behöver forskarna allmänhetens hjälp att hitta de askar som har en genetisk motståndskraft. De har redan några exemplar, men det behövs fler för att bygga upp en helt ny population. Därför vill forskarna att vi håller ögonen öppna och rapporterar de friska askar som vi ser under våra utflykter i skogen.
Det avgörande för om en ask ska rapporteras in eller inte, är att den är frisk och står i ett litet eller större bestånd med sjuka askar. De friska askar som står ensamma i till exempel en trädgård har kanske inte blivit utsatta för smittan, och då vet vi inte om den har de motståndskraftiga generna. Står den däremot bland andra, uppenbart smittade, askar så kan man utgå ifrån att den har motståndskraften som forskarna söker.
Hittar du en frisk ask med sjuka ”grannar” – rapportera den till forskarna på den här adressen: michelle.cleary@slu.se så kan du vara med och rädda en av jordens alla hotade arter!
Så skapas en frisk askpopulation
Utifrån den lilla andel av askarna – mindre än fem procent – som är motståndskraftig mot askskottsjukan, försöker forskare skapa en frisk askpopulation som kan användas för att etablera fröplantager i framtiden. Nu har det visats att urvalsarbetet kan snabbas på med hjälp av modern teknik som kan påvisa kemiska markörer för motståndskraft hos enskilda träd.
Michelle Cleary, universitetslektor, Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap, Sveriges lantbruksuniversitet, Alnarp, michelle.cleary@slu.se
Vetenskaplig artikel:
Ash dieback risks an extinction cascade.Biological Conservation 244 (2020).Tove Hultberg, Jonas Sandström, Adam Felton, Karin Öhman, Jonas Rönnberg, Johanna Witzell & Michelle Cleary.
– Vi befinner oss i en unik situation där vi som forskare vill studera konsekvenserna. Delar av elitidrotten har blivit en otroligt stark kommersiell produkt – nu har basen för den i stort sett försvunnit, säger Susanna Hedenborg, professor och den forskare som leder projektet.
Men det är inte bara elitidrotten som är i fokus för projektet. Forskarna vänder sig till idrottsledare, idrottsutövare, idrottspublik och supporters på alla nivåer för att dokumentera erfarenheter av krisen. Materialet ska ligga till grund för framtida forskning.
Berättelser om idrottens betydelse i våra liv
– Vi har redan fått in ett hundratal berättelser med stor spännvidd. Någon berättar att de rör sig mer ute i naturen nu, eftersom de inte kan gå på gym, medan någon annan talar om att de sörjer att de inte kan följa sitt fotbollslag i Allsvenskan trots att de köpt årskort. Gemensamt för dem är att de belyser hur stor del idrott och fysisk aktivitet har i våra liv, säger Susanna Hedenborg som menar att coronakrisen samtidigt ställer många av idrottens frågor på sin spets.
– Vad gör barn och unga med sin lediga tid när cuper och träningar ställs in? Blir de mer stillasittande, något forskarna varnat för redan tidigare, eller utvecklas nya rörelsekulturer? Påverkas alla på samma sätt, eller är det som andra forskare visat, stora skillnader mellan hur olika grupper har tillgång till idrott och friluftsliv?
Ska göra djupintervjuer
Susanna Hedenborg ger exempel på andra frågeställningar som är intressanta för forskningen: Vad händer till exempel när en person som ägnat större delen av sin ungdomstid på träningar för att nå världstoppen helt plötsligt behöver ändra inriktning på sitt liv? Hur ser framtiden ut för de stora mästerskapen? Kanske kommer de att arrangeras på mer hållbara sätt i framtiden?
Nästa steg i projektet är djupintervjuer. Insamlingen av material kommer att pågå till hösten.
– Det är svårt att överblicka alla konsekvenser av coronakrisen men det är nu vi måste dokumentera människors erfarenheter – det blir ett viktigt underlag för framtida forskare, säger Susanna Hedenborg.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
