Inom vetenskapen kallas arter som är allätare för generalister och de arter som i huvudsak äter en sorts föda för specialister. Jättepandan – en ikonisk art inom naturskyddet – har räknats till dessa specialister, då den visat sig äta väldigt mycket bambu.
– Det har visats att jättepandor så nyligt som under de senaste 3 500 åren har flyttat till bambuskogar på hög höjd och ökat andelen bambu i kosten, vilket motsäger den rådande idén att pandan har varit bambuspecialist i hundratusentals år, säger Joris Cromsigt, forskare vid SLU som deltagit i studien.
I den nya studien utmanar forskarna synen på pandan som utpräglad bambuspecialist. Och efterlyser nya reservat. Forskarna tror att bevarandet av arten kan främjas genom att introducera pandan i mer varierade livsmiljöer med ett bredare utbud av föda.
Reservat i ekonomiskt ointressanta områden
Tendensen att skyddade områden inrättas på platser som har begränsat ekonomiskt värde för människor kan vara orsaken till att många arter förblir hotade och fortsätter att minska. Författarna kallar detta fenomen ”reservatparadoxen” (protected area paradox). Antalet skyddade områden växer förvisso globalt, men forskarna betonar att försök att bevara arter i bristfälliga livsmiljöer ger dåliga resultat.
– Vi kallar arter som lever i dessa typer av livsmiljöer för ”flyktingarter” (refugee species), säger huvudförfattaren Graham Kerley, som är professor vid Nelson Mandela University i Sydafrika och gästprofessor vid SLU:s institution för vilt, fisk och miljö. Detta beror på att arten inte har blivit kvar i den livsmiljö som den är bäst anpassad till, utan där den är bäst skyddad mot de mänskliga hot som orsakade artens nedgång.
För att stödja den här hypotesen tar forskarna jättepandan som exempel, en art som fortfarande är mycket sårbar, med ett globalt bestånd på färre än 2 000 individer.
Jättepandan levde i många olika miljöer
Tidigare levde jättepandor i ett brett spektrum av livsmiljöer, där även varma och fuktiga subtropiska livsmiljöer ingick. Att de nu lever i mer bristfälliga miljöer beror på att jättepandorna tog sin tillflykt dit för att undkomma mänskliga hot, tror forskarna.
Eftersom dessa förändringar skedde långt tillbaka i tiden är risken att naturvårdare och forskare antar att den nuvarande livsmiljön eller födoanvändningen speglar hur det alltid har sett ut och fokuserar sitt arbete på att hålla hotade arter i de bristfälliga livsmiljöer där de finns eller skapar reservat med liknande förhållanden.
– Vi tror att det finns många arter som lever under sådana förhållanden, säger Joris Cromsigt. För att kunna bevara hotade arter är det därför avgörande att rikta strålkastaren mot denna problematik, så att andra arter i en liknande situation kan identifieras.
Kontakt:
Joris Cromsigt, universitetslektor, Institutionen för vilt, fisk och miljö
Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå, joris.cromsigt@slu.se
Hur genetik och miljö påverkar hjärnan och den kognitiva förmågan är ett hett debatterat ämne, men tidigare studier har inte tagit hänsyn till genetik när man beskrivit miljöeffekter. Forskare vid Karolinska Institutet har därför studerat både miljöfaktorer och ett nytt genetiskt mått – ett indexvärde som är baserat på en hopslagning av de cirka 5000 ställen på DNA:t som har starkast koppling till utbildningsnivå.
I studien ingick 551 ungdomar från olika socioekonomiska miljöer och från olika länder i Europa. Vid 14 års ålder lämnade de ett DNA-prov, gjorde kognitiva tester och avbildade hjärnan i en MR-kamera. Fem år senare återkom deltagarna och gjorde på nytt tester och en ny MR-undersökning.
Skillnader i hjärnbarkens totala yta
Vid 14 års ålder var både genetik och miljö, oberoende av varandra, associerade med kognitiv förmåga (mätt med olika arbetsminnestester) och hjärnans struktur. Miljöeffekterna var dock 50–100 procent starkare än de genetiska effekterna. Skillnader i socioekonomisk status var relaterat till skillnader i hjärnbarkens totala yta.
– Tidigare har man debatterat om det är något speciellt område som är påverkat av miljön, såsom långtidsminnet eller språkliga områden. Men vi kunde visa att effekten finns över hela hjärnbarken och därför sannolikt påverkar en mängd olika funktioner, säger Nicholas Judd, doktorand vid institutionen för neurovetenskap, Karolinska Institutet, som tillsammans med forskaren Bruno Sauce vid samma institution är försteförfattare till studien som publiceras i tidskriften PNAS.
Skillnader i genetik var också kopplat till hjärnans struktur. Det hade dels en effekt på hjärnbarkens totala yta, men dessutom en särskild effekt på ytan i höger parietallob, ett område som man sedan tidigare vet är viktigt för matematisk förmåga, problemlösning och arbetsminne. Det är första gången man identifierat ett område i hjärnan som är kopplat till detta genetiska index.
Följde upp fem år senare
När forskarna följde upp ungdomarna fem år senare kunde de sedan undersöka hur gener och miljö hade påverkat hjärnans utveckling under tonårsperioden. Det visade sig att genetik inte förklarade något av hjärnans förändringar, men det gjorde miljön. Däremot vet man inte vilken del av miljön som är ansvarig för detta.
– Det kan finnas en rad olika förklaringar, som kronisk stress, kost eller intellektuell stimulans, men studien belyser hur viktig miljön är, inte bara under de tidiga barnaåren. Att hitta de viktigaste miljöfaktorerna för att optimera barns och ungdomars utveckling är något för framtida forskning, säger Torkel Klingberg, professor i kognitiv neurovetenskap vid institutionen för neurovetenskap, Karolinska Institutet, som lett analysarbetet.
Vetenskaplig artikel:
Cognitive and brain development is independently influenced by socioeconomic status and polygenic scores for educational attainment.PNAS. Nicholas Judd, Bruno Sauce, John Wiedenhoeft, Jeshua Tromp, Bader Chaarani, Alexander Schliep, Betteke van Noort, Jani Penttilä, Yvonne Grimmer, Corinna Insensee, Andreas Becker, Tobias Banaschewski, Arun L. W. Bokde, Erin Burke Quinlan, Sylvane Desrivières, Herta Flor, Antoine Grigis, Penny Gowland, Andreas Heinz, Bernd Ittermann, Jean-Luc Martinot, Marie-Laure Paillère Martinot, Eric Artiges, Frauke Nees, Dimitri Papadopoulos Orfanos, Tomáš Paus, Luise Poustka, Sarah Hohmann, Sabina Millenet, Juliane H. Fröhner, Michael N. Smolka, Henrik Walter, Robert Whelan, Gunter Schumann, Hugh Garavan, Torkel Klingberg.
– Det här är ett verktyg för företag och organisationer som vill bli mer genusmedvetna och samtidigt mer konkurrenskraftiga. Om företag och organisationer tar vara på en större mångfald av kompetens och drivkrafter i utvecklingen av nya produkter och tjänster, bidrar det till en mer förtjänstfull affärsmodell, säger Paula Wennberg vid Centrum för distansöverbryggande teknik, Luleå tekniska universitet.
Historiskt har företags- och innovationsutveckling kretsat kring ett fåtal människor och perspektiv, främst män med expertis inom teknik, industri och naturvetenskap. Andra grupper har således inte fått samma möjlighet att påverka utbudet och utformningen av framtidens produkter, tjänster och värdekedjor. Det har in sin tur resulterat i att vissa behov helt åsidosatts och att en del lösningar inte anpassats till alla målgrupper eller verksamhetsområden.
Verktyget Richer business låter användarna självkritiskt granska hur just deras företag agerar inom fyra olika scenarion. Sex områden står i fokus: kundvärde, kapital, kompetens, kollaboration, kommunikation och kultur.
– Användarna kan också få hjälp med att formulera normkritiska förhållningssätt. Att luckra upp normtunga verksamheter är ett sedan tidigare känt trick för att nå bättre resultat i en verksamhet, säger Jeaneth Johansson, professor i entreprenörskap och innovation vid Luleå tekniska universitet.
Richer business har tagits fram i samarbete mellan forskare och företag. Utgångspunkten för verktyget är att inkluderande affärsmodeller bidrar med en normkritisk och normkreativ utveckling av befintliga affärsmodeller. Därmed ger de ytterligare möjligheter till värdeskapande. Målet med jämställdhetsprocessen är att byta en gammal affärsmodell till en ny, såväl i tanke som handling.
– Inkluderande affärsmodeller handlar om att tillvarata mångfald. När olika perspektiv möts uppstår en bredare förståelse av vilka utvecklingsbehov som finns i organisationer och samhällen, avslutar Jeaneth Johansson.
Paula Wennberg, projektledare vid Luleå tekniska universitet, paula.wennberg@ltu.se
Jeaneth Johansson, professor i entreprenörskap och innovation vid Luleå tekniska universitet, Jeaneth.Johansson@ltu.se
Verktyget lanseras 27 maj kl. 13 via Zoom. Anmälan intresse till paula.wennberg@ltu.se senast 25 maj.
På vintern är det kallt och tillgången på mat är begränsad för älgar som lever på det norra halvklotet. För att ta reda på hur älgen anpassar sig till ett klimat med stora variationer över året har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Høgskolen i Innlandet utrustat 12 älgkor med sensorer.
– Älgarna har haft en temperatursensor i våmmen, en hjärtsensor under huden och ett GPS-halsband som bland annat innehåller en aktivitetssensor och en sensor som mätte den omgivande temperaturen, säger Wiebke Neumann, forskare i viltekologi vid SLU.
På detta sätt har forskarna kunnat mäta hur älgens kroppstemperatur, hjärtfrekvens och aktivitetsnivå varierar under ett helt år, och därmed kunnat studera säsongsvariationer.
Sänker hjärtrytmen
Forskarna fann att älgen sänker hjärtfrekvensen betydligt om vintern. Den högsta genomsnittliga hjärtfrekvensen som de mätte hos de tolv älgkorna var 71,9 slag per minut den 26 juni. Den lägsta var 40,5 slag per minut, uppmätt den 6 mars.
Älgen sänker också kroppstemperaturen. Genomsnittstemperaturen den 10 juli var 38,64 grader, medan den var 38,03 grader den 17 mars.
Energiförbrukningen sjönk med 60 procent från det högsta värdet på sommaren till det lägsta värdet på vintern. Älgens lägre kroppstemperatur och hjärtfrekvens på vintern tyder på att det är älgens sätt att spara energi under perioder med kallare klimat och begränsad tillgång till föda.
Kunskap om älgens anpassning
Fysiologistudierna på klövvilt i deras naturliga miljö är fortfarande i sin linda och denna studie är i framkant inom forskningsfältet ekofysiologi. Det här är första gången som forskare samtidigt har mätt hjärtslag och temperatur hos älg under lång tid under naturliga förhållanden.
– Resultaten är mycket intressanta och bidrar med ny kunskap om djurens anpassningar till sin omgivande miljö. Det är spännande att kunna visa att en art som lever i områden med stora årstidsväxlingar, såsom älgen i norra Europa, kan minska sin ämnesomsättning genom att sänka både kroppstemperatur och hjärtfrekvens under perioden då tillgången på mat är mindre, säger Wiebke Neumann.
Älgar känsliga för värme
Studien genomfördes i Nordmaling, några mil söder om Umeå, och är en del av ett större samarbete mellan Sveriges lantbruksuniversitet och norska Høgskolen i Innlandet.
Studien kan också vara viktig för att förstå hur älgar hanterar klimatförändringar.
– Älgar är känsliga för värme och mätningarna är också viktiga för att förstå hur älgar hanterar klimatförändringar såsom flera sommardagar med höga temperaturer och varmare vintrar, säger Wiebke Neumann.
Kontakt:
Wiebke Neumann, forskare Institutionen för vilt, fisk och miljö
Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå, wiebke.neumann@slu.se
Studien har genomförts med finansiering från norska Miljødirektoratet, Høgskolen i Innlandet och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), genom projektet Beyond Moose (finansierat av Naturvårdsverket, Kempestiftelserna och Länsstyrelsen Västerbotten).
Vetenskaplig artikel:
Anne Randi Græsli, Alexandra Thiel, Boris Fuchs, Navinder J. Singh, Fredrik Stenbacka, Göran Ericsson, Wiebke Neumann, Jon M. Arnemo & Alina L. Evans: Seasonal hypometabolism in female moose, Frontiers in Ecology and Evolution.
Barns inflytande är starkt framskrivet i förskolans läroplan. Den fastslår bland annat att barn ska ges möjligheter att ta ansvar, att barns intressen ska beaktas i planering och att barn ska utveckla förmåga att förstå och handla efter demokratiska principer.
– Jag vet utifrån min egen erfarenhet som förskollärare och från senare samtal med pedagoger i förskolan att det i praktiken är svårt att hitta lämpliga former för arbetet med barns inflytande. Därför ville jag undersöka hur förskolor i praktiken arbetar med barns inflytande och på vilket sätt som det arbetet påverkas av verksamhetens ramar och villkor, säger Carina Peterson, universitetsadjunkt vid Högskolan i Borås och doktorand vid Göteborgs universitet.
Barns inflytande underordnas andra mål i verksamheten
I sin studie har Carina Peterson observerat två förskolors arbete med att ge barn inflytande under ett års tid. Framför allt har hon studerat aktiviteter som pedagogerna initierade för att ge barn inflytande. Det har dels varit olika slags valsituationer där barnen fått välja en av flera aktiviteter, och dels omröstningar där barnen till exempel fått rösta om vilken bok som pedagogerna ska läsa för dem.
– Valsituationerna beskrevs av pedagogerna som ett sätt att ge barn inflytande. Men i själva verket kom de att styra barn i tid, rum och aktivitet genom att barnen styrdes in i planerade aktiviteter och till ett visst handlade, säger Carina Peterson och fortsätter:
– Det blev tydligt att det finns konkurrerande läroplanskrav i form av kunskapsinnehåll och färdighetsutveckling som barn behöver styras mot, och att även verksamhetens behov av social ordning och att ordna barn i tid och rum överordnades barns inflytande.
Omröstningar skapade missförstånd och motstånd
När det gäller omröstningar gav pedagogerna ofta för få och otydliga instruktioner. Det resulterade i att barnen inte uppfattade vad omröstningarna handlade om, hur de skulle rösta, hur resultatet formades och ifall omröstningen gällde ett majoritetsval eller ett individuellt val. Dessutom kunde omröstningarna användas för att skapa lugn och ro genom att förmå barnen att anpassa sig till kollektivet.
– Majoritetsbesluten innebar i hög grad att barnen tränades i att undantränga egna önskningar och behov till förmån för att anpassa sig till andra, säger Carina Peterson.
Pedagogerna försöker balansera mellan olika krav
Carina Peterson konstaterar att styrdokumentens intentioner med barns inflytande krockar med andra krav och villkor i verksamheten. Hon hoppas att studien bidrar till en fördjupad diskussion.
– Pedagogerna var medvetna om att de i sitt arbete balanserar mellan dessa villkor och läroplansuppdraget som rör barns inflytande. Barns inflytande är ett komplext och svårfångat begrepp. Vi behöver diskutera i vilken grad barn ska tillåtas att styra, kontrollera och påverka verksamheten och i vilken mån pedagoger behöver styra, kontrollera och påverka barn utifrån förskolans skilda uppdrag. Först då kan ett hållbart och kvalitativt arbete med barns inflytande genomföras.
Carina Peterson, universitetsadjunkt vid Högskolan i Borås och doktorand vid Göteborgs universitet, carina.peterson@hb.se
Sjukdomen hydrocefalus, med det längre namnet idiopatisk normaltrycks-hydrocefalus, iNPH, är en behandlingsbar neurologisk sjukdom som ger gångsvårigheter, kognitiv svikt eller demens, och inkontinens. Den ger upphov till förstorade hålrum i hjärnan, i folkligt tal ”vattenskalle”.
Det är företrädesvis äldre personer som insjuknar och så många som två procent över 70 år beräknas vara drabbade. Studier visar att endast en mindre andel diagnosticeras och behandlas. Orsaker till detta kan dels vara att sjukdomen inte är tillräckligt känd, och dels att symtomen kan misstas för normalt åldrande eller för att vara orsakade av andra hälsoproblem.
Behandlingen är en neurokirurgisk operation där en tunn plastslang, en så kallad shunt, kopplas in i hjärnan för att leda bort hjärnvätskan. Det är en mycket effektiv behandling, patienterna mår i allmänhet betydligt bättre efter operation och kan leva ett mer självständigt liv. Åtta av tio patienter som opereras får bra behandlingseffekt.
Dödlighet länkat till kötiden
I sin avhandling på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet har Kerstin Andrén, specialistläkare i neurologi vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, studerat flera faktorer av betydelse för behandlingsresultatet och hur länge patienterna lever efter shuntkirurgi vid iNPH.
Hon studerade bland annat en grupp om 33 patienter som på grund av underkapacitet för neurokirurgiska operationer behövde vänta i 6-24 månader, i genomsnitt drygt ett år, på sin shuntoperation på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Många av patienterna försämrades avsevärt under väntetiden, några hamnade i rullstol. När de väl opererades förbättrades de inte lika mycket vad gäller gång, balans och mentala funktioner som en annan grupp om 69 patienter som opererades inom tre månader.
Vid en femårsuppföljning visade det sig dessutom att 17 av 33 patienter (52 procent) avlidit. Dödligheten var mer än dubbelt så hög som i gruppen som inte behövt köa. Där hade 16 av 69 (23 procent) avlidit.
– Det är första gången vi kunnat studera vad som händer med patienter med hydrocefalus när behandlingen fördröjs. Detta är viktig information för prioritering av dessa patienter, säger Kerstin Andrén.
Operation bra i långa loppet
Sex av tio patienter som opererats mådde bättre även på längre sikt. Det framgår av den del av avhandlingen där Kerstin Andrén studerat resultatet två till sex år efter operationen hos 979 patienter från hela Sverige. Även hos den fjärdedel som drabbades av komplikationer, och behövde genomgå ny operation, upplevdes effekterna som goda på lång sikt.
Patienterna som grupp hade dubbelt förhöjd dödlighet jämfört normalbefolkningen, mer för patienter med kraftigare symtom. Däremot såg man att patienterna med bäst behandlingseffekt av operationen inte hade ökad risk att dö jämfört med normalbefolkningen.
Avhandlingens kliniska data är hämtade från Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Svenskt Kvalitetsregister för Hydrocefalus och dödsorsaksregistret. Kontrollgrupp från normalbefolkningen framtogs av Statistiska Centralbyrån, SCB.
Kerstin Andrén, specialistläkare i neurologi vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, kerstin.andren@vgregion.se
Fotosystem II är ett proteinkomplex som i växter, alger och cyanobakterier katalyserar det första steget i fotosyntesen: ljusdriven vattenspjälkning. I efterföljande steg använder organismerna elektroner och protoner som produceras i denna process för att bygga högenergimolekyler som är viktiga för deras tillväxt. Som sidoprodukt produceras genom vattenspjälkningen det syre vi andas in. Detaljerad kunskap om hur denna mekanism fungerar är också mycket viktig för utvecklingen av solkraftsdrivna lösningar för hållbar bränsleproduktion.
Fotosyntes är den process där levande organismer omvandlar koldioxid och vatten till syre och druvsocker, med hjälp av solljuset som energikälla. Fotosyntesen sker i särskilda strukturer, kloroplaster, som innehåller klorofyllmolekyler, i växtcellerna.
Energin från solen tas om hand och lagras i kemiska bindningar i en rad ljusreaktioner, som i stort går ut på att flytta omkring elektroner i klorofyllmolekylerna. Några led i reaktionerna sker i olika reaktionscentrum, fotosystem II och fotosystem I.
Källa: Wikipedia
Vattenspjälkning i fotosystem II sker vid ett metallcentrum som kallas det syreutvecklande komplexet. Detta komplex rör sig genom fyra stabila oxidationstillstånd kända som S0-, S1-, S2– och S3-tillstånd. Varje övergång drivs av ljus, som drar en elektron ur det syreutvecklande komplexet. Så småningom, i S3-tillståndet, är energin tillräckligt hög för att nästa ljusglimt får syreatomerna från två vattenmolekyler att gå ihop och producera molekylärt syre.
Avslöjar övergången till syrgas
– Om vi tänker oss systemet som en råttfälla representerar S3-tillståndet, den sista stabila mellanprodukten innan syre frisläpps, det laddade ögonblick där fällan är redo att slå igen när en mus kommer in. När det gäller fotosystem II väntar vi på att en foton ska ta ut en elektron så att syre-syrebindningen kan bildas. Vår artikel beskriver övergången från S2– till S3-tillståndet, det vill säga att vi ser hur råttfällan är riggad, säger Casper de Lichtenberg, doktorand vid Umeå universitet och gästdoktorand vid Uppsala universitet.
Den internationella forskargruppen har använt en kombination av röntgendiffraktion och röntgenstrålningsspektroskopi för att ta ögonblicksbilder och visualisera de strukturella och elektroniska förändringar som sker i det katalytiska centrumet medan ”råttfällan” laddas.
Ögonblick i en molekylär film
– Med dessa experiment tar vi vetenskapen från en statisk bild till en dynamisk serie rörelser, ungefär som i en molekylär film. Här ser vi hur systemet reagerar bara 50 mikrosekunder efter att fotonen har absorberats i S2-tillståndet och vi följer övergången hela vägen till S3-tillståndet vid kritiska tidpunkter, säger Johannes Messinger, professor vid Uppsala universitet och gästprofessor vid Umeå universitet.
Genom denna serie ögonblicksbilder kan man se hur en vattenmolekyl införlivas som en bro mellan en kalciumjon och en manganjon i det syreutvecklande komplexet. Det är möjligt att vattnet deltar i den efterföljande bildningen av syre-syrebindningar.
Men hur levereras vattnet till det syreutvecklande komplexet? Fotosystem II innehåller tre kanaler fyllda med vatten. Dessa leder till det syreutvecklande komplexet, men det är inte klart vilken som tillhandahåller vattnet för vattenspjälkningsreaktionen.
Hittat viktigaste vattenkanalen
– I våra experiment kunde vi avslöja rörelserna i vattnet i endast en av dessa kanaler, vilket tyder på att den tillhandahåller den viktigaste vägen för vatten att ta sig in, säger Johannes Messinger.
Nästa steg i forskningen är att kartlägga övergången mellan S3 och S0 med tillräckligt mycket detaljer för att forskarna ska kunna se hur molekylärt syre bildas från två vattenmolekyler.
– Helst skulle vi så småningom vilja ha tillräckligt med data för att visa en film över hela reaktionscykeln, där viktiga händelser kan ses när fotoner absorberas och så småningom när syre släpps. Sådan detaljerad information skulle lära oss mycket om den här livsuppehållande processen och förhoppningsvis tjäna som en plan för hur man kan bygga effektiva vattenspjälkande katalysatorer från element som finns gott om på jorden i framtiden, säger Johannes Messinger.
Fotnot:
Forskningssamarbetet inkluderar forskare från Humboldt-universitetet i Berlin och universitetet i Heidelberg i Tyskland; Lawrence Berkeley National Laboratory och SLAC National Accelerator Laboratory, University of California, Berkeley och San Francisco i USA; Diamond Light Source och Rutherford Appleton Laboratory i Storbritannien; och Japan Synchrotron Radiation Research Institute och RIKEN SPring-8 Center i Japan.
Johannes Messinger, professor vid Uppsala universitet och gästprofessor vid Umeå universitet, johannes.messinger@kemi.uu.se
Casper de Lichtenberg, doktorand vid Umeå universitet och gästdoktorand vid Uppsala universitet, casper.de.lichtenberg@umu.se
Kvinnor tar ett större ansvar för hemmet och familjen än vad män gör. Huvudansvaret för familjen i kombination med det egna förvärvsarbetet skapar en dubbel arbetsbörda för många kvinnor. För att studera vad det kan betyda för kvinnors hälsa jämför rapportförfattarna kvinnor som vid den första födseln fick tvillingar med kvinnor som födde ett barn.
– Vi antar att tvillingmammor har extra svårt att kombinera arbete och familj i och med att de får två barn istället för ett. Om tvillingmammorna utvecklar en sämre hälsa tyder det på att ett ökat ansvar bör barn, allt annat lika, har en negativ effekt på kvinnors hälsa, säger Johan Vikström, nationalekonom och forskare vid institutet.
För att kunna fånga långsiktiga effekter på hälsa senare i livet studeras kvinnor som idag uppnått en hög ålder. Kvinnorna i studien föddes mellan 1925 och1935 och fick sina första barn under perioden 1950-1970. Hälsa mäts som mortalitet i åldern 55–85 år.
Tvillingmammor mer utsatta
Resultaten visar att tvillingmammor har en högre dödlighet. De som fick tvillingar första gången hade en 13 procent högre dödlighet över en 20-årsperiod jämfört med dem som fick ett barn vid första födseln. Dödligheten är högst bland dem som förvärvsarbetat mer, framförallt i stressrelaterade sjukdomar som hjärtsjukdomar samt sjukdomar relaterade till rökning.
– Vår tolkning är att stressen som kommer av det dubbla ansvaret är dålig för hälsan, fortsätter Johan Vikström. Det betyder inte att kvinnor bör sluta arbeta när de får barn. Istället pekar det på vikten av ett mer jämställt arbetsliv och familjeliv.
– Kvinnor födda på 1920- och 30-talen hade såklart andra problem med barnomsorg och föräldraledighet än vad vi har idag. Men även idag kvarstår många utmaningar då kvinnor kombinerar karriär med huvudansvaret för familjen, avslutar Johan Vikström.
Totalt ingår 404 286 kvinnor födda 1925–1935 i studien. De följs under perioden 1990–2010, det vill säga vid 55–85 års ålder. Data kommer från SCB.
I dagsläget finns nu cirka fem miljoner fall av covid-19 i världen, och antalet dödsfall överstiger 300 000. I många länder har samhället stängts ned för att minimera smittspridningen och ofta har skolor och förskolor stängts. Barn har anmodats samma sociala isolering som vuxna. I takt med att flera länder nu öppnar skolor och förskolor igen, finns ett stort intresse för barns roll i smittspridningen av covid-19 (viruset SARS-CoV-2).
I en artikel publicerad i Acta Paediatrica redovisas nu den sammantagna litteraturen kring faktorer som är kopplade till smittspridning av det nya coronaviruset hos barn.
Genom en systematisk litteratursökning 11 maj 2020 av två erfarna bibliotekarier vid Karolinska Institutet, Love Strandberg och Carl Gornitzki, identifierades 508 artiklar i databaserna MEDLINE och EMBASE samt 192 opublicerade artiklar (”preprints”) från preprint-servrarna medRxiv och bioRxiv. Av dessa 700 publikationer, bedömdes 47 som relevanta för studien.
Sällan barn som startar smittspridningen
– Den här översikten talar för att barn inte driver covid-19-pandemin. Barn utgör en liten del av covid-19-fallen, de umgås framför allt med andra barn och sina föräldrar, men mindre med äldre som riskerar att bli svårt sjuka i covid-19. Det är mycket troligt att barn kan smitta andra, men studier visar att det sällan är ett barn som startar smittspridningen i ett hushåll, säger artikelns författare Jonas F Ludvigsson, barnläkare vid Örebro Universitetssjukhus och professor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik vid Karolinska Institutet.
Han har tidigare genomfört en översikt om symtom och förekomst av covid-19 hos barn som, liksom senare forskning, talar för att svår covid-19 är mycket sällsynt hos barn, och att många barn har få, om ens några, symtom av det nya coronaviruset. Med få symtom är det också troligt att smittsamheten minskar, enligt Jonas F Ludvigsson.
Lägre virusnivåer hos barn
Ett fåtal studier har undersökt virusmängden SARS-CoV-2 hos barn, och data talar för att mängden skulle vara lägre hos barn vilket ytterligare minskar risken för smitta. Samtidigt finns data som visar att barn utan symtom kan ha mätbara virusnivåer.
– Ett mycket starkt argument för att barn inte driver covid-19-pandemin är dock frånvaron av större utbrott av covid-19 på svenska skolor. Ett antal internationella fallrapporter där man vet att barn med covid-19 varit tillsammans med ett stort antal personer men inte fört smittan vidare bekräftar barns låga smittsamhet, säger Jonas F Ludvigsson.
Studien har inte mottagit någon extern finansiering.
Över 11 000 medarbetare vid Karolinska Universitetssjukhuset har under de senaste fyra veckorna lämnat svalgprov för viruspåvisning med PCR och blodprov för påvisning av antikroppar mot coronaviruset i blodet, ett tecken på att personen haft infektionen.
När cirka 5 500 PCR prov och 3 200 antikroppsprover nu analyserats visar resultaten att:
7 procent hade virus i svalget, påvisat med PCR.
10 procent hade antikroppar i blodet
2,4 procent hade både antikroppar och virus
– Vi har provtagit ett stort antal medarbetare med olika arbetsuppgifter, såväl patientnära som ej patientnära, och har därmed fått en uppfattning om smittans utbredning i Stockholms arbetande befolkning. Våra data pekar då mot att cirka 15 procent har eller har haft SARS-CoV-2 coronavirusinfektion, säger Joakim Dillner, professor i infektionsepidemiologi och ansvarig för covid-19-studien.
– Vi studerar nu resultaten ur en mängd olika perspektiv. Bland annat undersöker vi om deltagarna tidigare varit sjuka. De som var positiva för virus i svalget hade i hög grad varit sjukskrivna någon gång under de senaste tre veckorna och de som hade antikroppar i blodet hade oftast varit sjukskrivna någon gång under de senaste sex veckorna, säger Joakim Dillner.
Fakta covid-19-studien
Drygt 11 000 medarbetare på Karolinska Universitetssjukhuset har deltagit i studien och lämnat prov för viruspåvisning (PCR) och blodprov för antikroppspåvisning.
Samtliga deltagare skulle vara utan symtom vid provtagningstillfället.
Områdena där vi bor är kända för att vara viktiga för vår hälsa. Till exempel är fetma vanligare i utsatta bostadsområden, det vill säga områden där genomsnittsinkomsten är låg och arbetslösheten hög. Anledningen till att fetma är vanligare i sådana stadsdelar har varit ett diskussionsämne för både forskare och beslutsfattare under lång tid. Studier från vissa andra länder har visat att snabbmatsställen och anläggningar för fysisk aktivitet i bostadsområden kan vara viktiga för vuxnas fetma.
– Men nu visar vår storskaliga studie i Sverige, som bygger på longitudinella nationella registeruppgifter för mer än 1,5 miljoner vuxna, inget statistiskt signifikant samband mellan dessa två typer av anläggningar och fetma, förklarar Kenta Okuyama, doktorand vid Centrum för primärvårdsforskning som är ett samarbete mellan Lunds universitet och Region Skåne.
Han menar att även om färre snabbmatsställen och/eller fler fysiska aktivitetsanläggningar kan främja hälsosam kost och motion i teorin, är det inte säkert att det är effektivt i alla länder och regioner. Hur kultur och livsstil ser ut i bostadsområdet påverkar hur ofta människor köper snabbmat och använder sig av anläggningarna.
– Våra resultat visar att andra bostadsområdesfaktorer såväl som enskilda faktorer är viktigare än till exempel snabbmatställen och anläggningar för fysisk aktivitet som tidigare ansetts spela en stor roll. Vårt nästa mål är att undersöka ytterligare vilka andra faktorer som eventuellt kan påverka risken för fetma i Sverige, säger Kenta Okuyama.
– Genom att studera sikbestånden i ett stort antal sjöar och samla in kunskap från lokala fiskare, har vi lyckats kartlägga de miljöfaktorer som leder till att siken delar upp sig i olika ”syskonarter” i samma sjö, säger Göran Englund, professor på Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.
Det har länge varit känt att arter som sik och röding kan dela upp sig i lokala former som har olika levnadssätt och äter olika typer av föda, trots att de lever i samma sjö. Eftersom de här formerna ofta slutar att få gemensam avkomma brukar fenomenet ses som ett fascinerande exempel på hur bildandet av nya arter kan inledas.
Fenomenet har studerats intensivt under flera årtionden, men det har visat sig svårt att svara på frågan hur syskonarterna uppstår.
Gäddan skapar små- och storvuxna syskonarter i norrländska sikbestånd. Bild: Jörgen Wiklund
– Ett problem har varit att det funnits för få sjöar där man känt till om sikbeståndet är uppdelat eller inte, vilket har gjort det svårt att på ett enkelt sätt jämföra de här sjögrupperna för att förstå vilka miljöfaktorer som ligger bakom. Ett annat är att man huvudsakligen studerat sjöar där uppdelningen pågått ganska länge. Det har gjort det svårt att räkna ut vilka egenskaper hos syskonarterna som varit viktiga för uppdelningen och vilka som uppstått först efter att populationerna blivit isolerade från varandra, säger Gunnar Öhlund, forskare vid SLU i Umeå.
För att söka lösa problemen har forskarna fokuserat på sjöar i Norrlands inland, där svenska forskare redan under 1900-talets mitt dokumenterade många sjöar med uppdelade sikbestånd. Genom att inventera ytterligare ett stort antal sjöar med både unga och gamla sikpopulationer tror sig forskarna bakom studien nu ha hittat gåtans lösning.
Gäddan ger upphov till dvärgar och jättar
– Våra data visar att det är gäddan som driver artbildningsprocessen och nyckeln verkar ligga i att den ökar storleksvariationen i sikbeståndet. När det finns gädda kommer många sikar att hålla sig undan och växa ganska dåligt i de delar av sjöarna där det finns få gäddor. Andra individer kan lyckas nå en säker storlek i de födorika delar av sjön där det finns många gäddor, och när de väl gjort det kan de fortsätta att växa sig ordentligt stora. På det här sättet ger gäddan upphov till ”dvärgar” och ”jättar” i sikpopulationen, och det verkar sedan sätta i gång den fortsatta artbildningsprocessen, säger Gunnar Öhlund.
Gunnar Öhlund, Institutionen för vilt, fisk och miljö, SLU i Umeå, gunnar.ohlund@slu.se
Göran Englund, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, goran.englund@umu.se
I sin avhandling vid Umeå universitet har Inês Félix undersökt skolresor på gymnasienivå i Portugal mellan 1890 och 1960. Hon har granskat skolresornas historia, framförallt med fokus på statliga regleringar, utbildningsdiskussioner och undervisningsformer.
Studien visar att skolresorna i Portugal i hög grad var kopplade till idén om utbildning som ett instrument för samhällsutveckling och framsteg för nationen. Lärandet var på ett intrikat sätt även kopplat till skildringar om nationell tillhörighet.
Skolresorna tog eleverna ut ur skolan för att de på plats skulle observera, studera och aktivt uppleva historiska arv, industriella processer, naturföremål, fenomen och samhälleliga framsteg. På så vis skulle kunskap och värderingar som fanns kopplad till de besökta platserna överföras till eleverna. Tanken var att det i förlängningen skulle förvandla eleven till medborgare.
Begränsades till observatörer, läsare och lyssnare
Avhandlingen visar också hur skolresor, som introducerades för att modernisera skolan och stimulera elevernas aktiva engagemang och frigörelse, ändå blev beroende av traditionella former av undervisning och lärande. Elevernas engagemang begränsades till rollerna som observatörer, läsare och lyssnare eller handlade om att föra anteckningar.
Enligt Inês Félix visar dessa skolresor på en rad öppningar till den moderna utbildningens historia. Att ta del av hur skolresorna genomfördes och idéerna bakom dem kan bidra till djupare förståelse av hur vi idag tänker på modernisering av utbildning och på utbildning av framtida medborgare.
Inês Félix, doktorand vid Institutionen för idé- och samhällsstudier vid Umeå universitet, ines.felix@umu.se
För att skapa förutsättningar för en viltförvaltning som balanserar olika intressen, minimerar konflikter och möjliggör ett långsiktigt hållbart nyttjande av vilt och andra naturresurser krävs ökad lokal anpassning och samverkan, visar en avhandling från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
2012 infördes en adaptiv och ekosystembaserad älgförvaltningsmodell i Sverige där jägare och markägare samverkar i förvaltningen av älgpopulationen. Målen för förvaltningen är en älgpopulation av hög kvalitet i balans med betesresurserna, där hänsyn tas till viktiga allmänna intressen och präglas av samverkan mellan de aktörer som påverkar älgpopulationen.
Men hur har den nya utformningen och de varierande förutsättningarna i landet påverkat de mål som riksdagen satt upp?
– Min avhandling visar på behovet av ökad regional och lokal anpassning och att samverkan mellan olika förvaltningsnivåer utvecklas ytterligare eftersom goda relationer mellan nivåerna har visat sig vara avgörande för att öka aktörernas anpassningsförmåga och att nå fastställda mål, säger Sabrina Dressel vid institutionen för vilt, fisk och miljö.
Hon har studerat samverkansprocesser mellan olika intressen och olika förvaltningsnivåer och vilka resultat som uppnåtts. Studierna inkluderade mer än 2000 personer och deras beskrivningar av samverkansprocesser kombinerades med förvaltningsplaner och inventeringsdata på älg, andra klövviltarter och fodertillgången i skogen.
Stora förvaltningsområden i norr
Resultaten visar att utmaningarna för älgförvaltningen varierar regionalt. I Sverige finns 144 olika älgförvaltningsområden som alla ska omfatta en älgpopulation. I norra Sverige är älgförvaltningsområdena stora för att ta hänsyn till älgarnas vandring.
– Dessa stora områden skapar utmaningar för samverkan och älgförvaltningsgrupperna måste investera mer tid. Även älgtätheten och fodertillgången kan variera kraftigt inom dessa stora områden, vilket kräver flexibilitet för att anpassa avskjutningen till lokala förhållanden, säger Sabrina Dressel.
En utmaning för områden i södra Sverige är förekomsten av andra klövviltarter, som rådjur, kronhjort, dovhjort och vildsvin. Hög täthet av andra klövviltarter och ett mer varierat landskap visade en negativ påverkan på måluppfyllelse för älg.
Framgångsrika älgförvaltare berättar
För att ta reda på vilka framgångsfaktorerna är för älgförvaltningen har Sabrina Dressel gjort intervjuer med representanter för älgförvaltningsområden som når uppsatta mål och lyckas hantera olika utmaningar.
– Ledarskap, goda sociala relationer, och innovationsförmåga är vad som möjliggör lokalt fungerande och accepterade förvaltningsstrategier, säger Sabrina Dressel.
I stora älgförvaltningsområden utvecklades samverkansprocesser som gjorde det möjligt att inkludera många aktörer i förvaltningen och att anpassa lokala och regionala mål till varandra. I områden med många andra klövviltarter skapades en flerartsförvaltning.
Forskningen möjliggjordes genom finansiellt stöd från Naturvårdsverkets Viltvårdsfond, Svenska Jägareförbundet, Västerbottens älgvårdsfond och regeringsuppdraget att uppdatera, utveckla och förenkla befintligt utbildningspaket i adaptiv älgförvaltning.
Sabrina Dressel, doktorandInstitutionen för vilt, fisk och miljö
Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå, sabrina.dressel@slu.se
Sedan 2016 har forskare vid Göteborgs universitet studerat den ”fria” scenkonsten i Göteborg, det vill säga den scenkonst som bedrevs utanför institutionerna. Deras forskning har bland annat resulterat i upptäckter av tvärkonstnärliga miljöer, som saknas i tidigare forskning, samt av en folklig frikultur där både politiska grupper och underhållare deltog.
– De fria utövarnas verksamhet står för ett fundamentalt bidrag till mångfalden i Göteborg och den omgivande regionens kulturliv. När vi väljer att arbeta med tydlig utgångspunkt i frikulturen framträder att annorlunda scenkonstlandskap, där vi lär känna kroppar, berättelser, uttryck och drivkrafter som tidigare inte haft någon plats i historien, säger Astrid von Rosen, en av projektledarna i forskningsprojektet Expansion och mångfald.
Skapat en databas
Forskarna har skapat en databas med korta, lättlästa forskningsartiklar, kommentarer om den fria kulturens grupper och platser, intervjuer med nyckelpersoner och personliga texter skrivna av utövare.
– Dessa texter för oss rakt in i ett kulturarv som skapats av väldigt många olika människor som på olika vis velat berika och förändra samhället, säger Astrid von Rosen.
Projektet samverkade från starten med Göteborgs stadsmuseum och det arbetet fortsätter. I Stadsmuseets föremålsdatabas och arkiv finns några fria grupper ordentligt representerade, som Nationalteatern, men för de flesta saknas grundläggande information.
– Vi har fått tillträde till utövares privatarkiv vilket ger ovärderlig kunskap om frikulturen. Det finns ett kvalificerat material utanför institutionernas samlingar och det dyker hela tiden upp nya grupper och utövare att inkludera i forskningen. Databasen gör det möjligt för oss att vara inkluderande och synliggöra ett mycket varierat kulturarv, säger Astrid von Rosen.
Tillgängliggörs för många
– Den digitala plattform som projektet skapat bidrar inte bara med ny information utan vi tillgängliggör den så att den kan uppdateras och delas på nytt. Den digitala tekniken möjliggör att vi kan länka samman datamängder från olika arkiv. Genom att koppla dessa till en plats kan projektet skapa ny och djupare rumslig historisk förståelse, säger Cecilia Lindhé som är den andra projektledaren.
Cecilia Lindhé, föreståndare vid Centrum för digital humaniora, Göteborgs universitet, cecilia.lindhe@lir.gu.se
Bilden är från en föreställning av Nationalteatern 1970.
Corona-pandemin har slagit hårt mot detaljhandeln. Social distans betyder att färre kunder rör sig i de fysiska butikerna. Dessutom är människor överlag mindre benägna att spendera pengar i kristider.
– Köpbeteenden och efterfrågan har förändrats ganska drastiskt. Förändringarna beror på konsumentpsykologi och är något vi sett även vid tidigare pandemier, naturkatastrofer och andra liknande händelser, säger Jonas Colliander, forskare på Center for Retailing.
– Kunderna är mer ängsliga, känner en ökad otrygghet och har en känsla av att förlora kontrollen, och detta ger i sin tur en minskning av inköp som inte anses nödvändiga.
De som fortfarande vill shoppa väljer i allt större utsträckning alternativ som finns online. Att erbjuda starka shoppingalternativ för kunder som stannar hemma kan hjälpa företag att överleva – men det sker till priset av ökade omkostnader för frakt. För mindre företag som saknar en bred kundbas och en grundläggande infrastruktur för online-försäljning så kan övergången bli tuff. Men det är en verklighet som förmodligen är här för att stanna.
Mer närproducerat och ökad lokal shopping
– Den här pandemin kommer att snabba på skiftet till e-handel. Sannolikt kommer den ökade online-shoppingen att ligga kvar på en högre nivå efter pandemin än vad den gjorde före coronautbrottet.
Pandemin kan också snabba på andra trender genom att förändra hur vi ser på konsumtion rent generellt, tillägger Colliander. Han tror att vi kommer se både mer närproduktion såväl som ökad lokal shopping. Hållbarhet har varit en växande trend, och när sånt här händer börjar vi tänka om vad gäller hela idén med globalisering. Leverantörskedjorna måste förändras och säkras för att skapa fler alternativ, så vi inte är så beroende av en enskild fabrik på andra sidan jordklotet.
– Vi kommer att se många intressanta förändringar. I det långa loppet tror jag att vi möjligen kommer förändra både vad vi köper och också var vi handlar. Om fler av oss arbetar hemifrån så betyder det att vi kan arbeta i stort sett var som helst. Det i sin tur kommer att ge tillväxt till en helt ny bransch utanför städerna. Vi kanske kommer att se fler restauranger och lokala detaljhandlare – glesbygden kanske ser än uppgång i butiker och näringsidkare, säger Jonas Colliander.
Flera ändrar köpmönster under förändringar
Även om det är tufft just nu, så finns det positiva aspekter för återförsäljare som har möjlighet att anpassa sig och kliva in i det nya normaltillståndet, säger Jonas Colliander. Och det beror på en relativt okänd faktor som kallas behavioral primacy.
– Konsumenter tenderar att förändra sina köpmönster vid stora livsomvälvande förändringar och de varumärken man väljer inom varje ny produktkategori är de man fortsätter att välja. Det här skapar möjligheter för företag eftersom många konsumenter testar nya produktkategorier under corona-krisen, förklarar Jonas Colliander.
När restauranger, barer och konserter inte längre står på menyn kan det hända att människor väljer sociala utomhusaktiviteter och ökar sina inköp av passande kläder och utrustning. Och nu när fler arbetar hemifrån och inte är på sina arbetsplatser, så kan nya behov uppstå som kan ge företag i rätt kategori en solid kundbas.
– Att fånga konsumenter som testar nya produktkategorier borde vara ett stort strategiskt mål för företag eftersom de med stor sannolikhet till viss del kommer att vara lojala och en del av kundbasen under en lång tid framöver.
Kontakt:
Jonas Colliander, Center for Retailing, Handelshögskolan i Stockholm, Jonas.Colliander@hhs.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
