Sjukdomen hydrocefalus, med det längre namnet idiopatisk normaltrycks-hydrocefalus, iNPH, är en behandlingsbar neurologisk sjukdom som ger gångsvårigheter, kognitiv svikt eller demens, och inkontinens. Den ger upphov till förstorade hålrum i hjärnan, i folkligt tal ”vattenskalle”.
Det är företrädesvis äldre personer som insjuknar och så många som två procent över 70 år beräknas vara drabbade. Studier visar att endast en mindre andel diagnosticeras och behandlas. Orsaker till detta kan dels vara att sjukdomen inte är tillräckligt känd, och dels att symtomen kan misstas för normalt åldrande eller för att vara orsakade av andra hälsoproblem.
Behandlingen är en neurokirurgisk operation där en tunn plastslang, en så kallad shunt, kopplas in i hjärnan för att leda bort hjärnvätskan. Det är en mycket effektiv behandling, patienterna mår i allmänhet betydligt bättre efter operation och kan leva ett mer självständigt liv. Åtta av tio patienter som opereras får bra behandlingseffekt.
Dödlighet länkat till kötiden
I sin avhandling på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet har Kerstin Andrén, specialistläkare i neurologi vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, studerat flera faktorer av betydelse för behandlingsresultatet och hur länge patienterna lever efter shuntkirurgi vid iNPH.
Hon studerade bland annat en grupp om 33 patienter som på grund av underkapacitet för neurokirurgiska operationer behövde vänta i 6-24 månader, i genomsnitt drygt ett år, på sin shuntoperation på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Många av patienterna försämrades avsevärt under väntetiden, några hamnade i rullstol. När de väl opererades förbättrades de inte lika mycket vad gäller gång, balans och mentala funktioner som en annan grupp om 69 patienter som opererades inom tre månader.
Vid en femårsuppföljning visade det sig dessutom att 17 av 33 patienter (52 procent) avlidit. Dödligheten var mer än dubbelt så hög som i gruppen som inte behövt köa. Där hade 16 av 69 (23 procent) avlidit.
– Det är första gången vi kunnat studera vad som händer med patienter med hydrocefalus när behandlingen fördröjs. Detta är viktig information för prioritering av dessa patienter, säger Kerstin Andrén.
Operation bra i långa loppet
Sex av tio patienter som opererats mådde bättre även på längre sikt. Det framgår av den del av avhandlingen där Kerstin Andrén studerat resultatet två till sex år efter operationen hos 979 patienter från hela Sverige. Även hos den fjärdedel som drabbades av komplikationer, och behövde genomgå ny operation, upplevdes effekterna som goda på lång sikt.
Patienterna som grupp hade dubbelt förhöjd dödlighet jämfört normalbefolkningen, mer för patienter med kraftigare symtom. Däremot såg man att patienterna med bäst behandlingseffekt av operationen inte hade ökad risk att dö jämfört med normalbefolkningen.
Avhandlingens kliniska data är hämtade från Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Svenskt Kvalitetsregister för Hydrocefalus och dödsorsaksregistret. Kontrollgrupp från normalbefolkningen framtogs av Statistiska Centralbyrån, SCB.
Kerstin Andrén, specialistläkare i neurologi vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, kerstin.andren@vgregion.se
Fotosystem II är ett proteinkomplex som i växter, alger och cyanobakterier katalyserar det första steget i fotosyntesen: ljusdriven vattenspjälkning. I efterföljande steg använder organismerna elektroner och protoner som produceras i denna process för att bygga högenergimolekyler som är viktiga för deras tillväxt. Som sidoprodukt produceras genom vattenspjälkningen det syre vi andas in. Detaljerad kunskap om hur denna mekanism fungerar är också mycket viktig för utvecklingen av solkraftsdrivna lösningar för hållbar bränsleproduktion.
Fotosyntes är den process där levande organismer omvandlar koldioxid och vatten till syre och druvsocker, med hjälp av solljuset som energikälla. Fotosyntesen sker i särskilda strukturer, kloroplaster, som innehåller klorofyllmolekyler, i växtcellerna.
Energin från solen tas om hand och lagras i kemiska bindningar i en rad ljusreaktioner, som i stort går ut på att flytta omkring elektroner i klorofyllmolekylerna. Några led i reaktionerna sker i olika reaktionscentrum, fotosystem II och fotosystem I.
Källa: Wikipedia
Vattenspjälkning i fotosystem II sker vid ett metallcentrum som kallas det syreutvecklande komplexet. Detta komplex rör sig genom fyra stabila oxidationstillstånd kända som S0-, S1-, S2– och S3-tillstånd. Varje övergång drivs av ljus, som drar en elektron ur det syreutvecklande komplexet. Så småningom, i S3-tillståndet, är energin tillräckligt hög för att nästa ljusglimt får syreatomerna från två vattenmolekyler att gå ihop och producera molekylärt syre.
Avslöjar övergången till syrgas
– Om vi tänker oss systemet som en råttfälla representerar S3-tillståndet, den sista stabila mellanprodukten innan syre frisläpps, det laddade ögonblick där fällan är redo att slå igen när en mus kommer in. När det gäller fotosystem II väntar vi på att en foton ska ta ut en elektron så att syre-syrebindningen kan bildas. Vår artikel beskriver övergången från S2– till S3-tillståndet, det vill säga att vi ser hur råttfällan är riggad, säger Casper de Lichtenberg, doktorand vid Umeå universitet och gästdoktorand vid Uppsala universitet.
Den internationella forskargruppen har använt en kombination av röntgendiffraktion och röntgenstrålningsspektroskopi för att ta ögonblicksbilder och visualisera de strukturella och elektroniska förändringar som sker i det katalytiska centrumet medan ”råttfällan” laddas.
Ögonblick i en molekylär film
– Med dessa experiment tar vi vetenskapen från en statisk bild till en dynamisk serie rörelser, ungefär som i en molekylär film. Här ser vi hur systemet reagerar bara 50 mikrosekunder efter att fotonen har absorberats i S2-tillståndet och vi följer övergången hela vägen till S3-tillståndet vid kritiska tidpunkter, säger Johannes Messinger, professor vid Uppsala universitet och gästprofessor vid Umeå universitet.
Genom denna serie ögonblicksbilder kan man se hur en vattenmolekyl införlivas som en bro mellan en kalciumjon och en manganjon i det syreutvecklande komplexet. Det är möjligt att vattnet deltar i den efterföljande bildningen av syre-syrebindningar.
Men hur levereras vattnet till det syreutvecklande komplexet? Fotosystem II innehåller tre kanaler fyllda med vatten. Dessa leder till det syreutvecklande komplexet, men det är inte klart vilken som tillhandahåller vattnet för vattenspjälkningsreaktionen.
Hittat viktigaste vattenkanalen
– I våra experiment kunde vi avslöja rörelserna i vattnet i endast en av dessa kanaler, vilket tyder på att den tillhandahåller den viktigaste vägen för vatten att ta sig in, säger Johannes Messinger.
Nästa steg i forskningen är att kartlägga övergången mellan S3 och S0 med tillräckligt mycket detaljer för att forskarna ska kunna se hur molekylärt syre bildas från två vattenmolekyler.
– Helst skulle vi så småningom vilja ha tillräckligt med data för att visa en film över hela reaktionscykeln, där viktiga händelser kan ses när fotoner absorberas och så småningom när syre släpps. Sådan detaljerad information skulle lära oss mycket om den här livsuppehållande processen och förhoppningsvis tjäna som en plan för hur man kan bygga effektiva vattenspjälkande katalysatorer från element som finns gott om på jorden i framtiden, säger Johannes Messinger.
Fotnot:
Forskningssamarbetet inkluderar forskare från Humboldt-universitetet i Berlin och universitetet i Heidelberg i Tyskland; Lawrence Berkeley National Laboratory och SLAC National Accelerator Laboratory, University of California, Berkeley och San Francisco i USA; Diamond Light Source och Rutherford Appleton Laboratory i Storbritannien; och Japan Synchrotron Radiation Research Institute och RIKEN SPring-8 Center i Japan.
Johannes Messinger, professor vid Uppsala universitet och gästprofessor vid Umeå universitet, johannes.messinger@kemi.uu.se
Casper de Lichtenberg, doktorand vid Umeå universitet och gästdoktorand vid Uppsala universitet, casper.de.lichtenberg@umu.se
Kvinnor tar ett större ansvar för hemmet och familjen än vad män gör. Huvudansvaret för familjen i kombination med det egna förvärvsarbetet skapar en dubbel arbetsbörda för många kvinnor. För att studera vad det kan betyda för kvinnors hälsa jämför rapportförfattarna kvinnor som vid den första födseln fick tvillingar med kvinnor som födde ett barn.
– Vi antar att tvillingmammor har extra svårt att kombinera arbete och familj i och med att de får två barn istället för ett. Om tvillingmammorna utvecklar en sämre hälsa tyder det på att ett ökat ansvar bör barn, allt annat lika, har en negativ effekt på kvinnors hälsa, säger Johan Vikström, nationalekonom och forskare vid institutet.
För att kunna fånga långsiktiga effekter på hälsa senare i livet studeras kvinnor som idag uppnått en hög ålder. Kvinnorna i studien föddes mellan 1925 och1935 och fick sina första barn under perioden 1950-1970. Hälsa mäts som mortalitet i åldern 55–85 år.
Tvillingmammor mer utsatta
Resultaten visar att tvillingmammor har en högre dödlighet. De som fick tvillingar första gången hade en 13 procent högre dödlighet över en 20-årsperiod jämfört med dem som fick ett barn vid första födseln. Dödligheten är högst bland dem som förvärvsarbetat mer, framförallt i stressrelaterade sjukdomar som hjärtsjukdomar samt sjukdomar relaterade till rökning.
– Vår tolkning är att stressen som kommer av det dubbla ansvaret är dålig för hälsan, fortsätter Johan Vikström. Det betyder inte att kvinnor bör sluta arbeta när de får barn. Istället pekar det på vikten av ett mer jämställt arbetsliv och familjeliv.
– Kvinnor födda på 1920- och 30-talen hade såklart andra problem med barnomsorg och föräldraledighet än vad vi har idag. Men även idag kvarstår många utmaningar då kvinnor kombinerar karriär med huvudansvaret för familjen, avslutar Johan Vikström.
Totalt ingår 404 286 kvinnor födda 1925–1935 i studien. De följs under perioden 1990–2010, det vill säga vid 55–85 års ålder. Data kommer från SCB.
I dagsläget finns nu cirka fem miljoner fall av covid-19 i världen, och antalet dödsfall överstiger 300 000. I många länder har samhället stängts ned för att minimera smittspridningen och ofta har skolor och förskolor stängts. Barn har anmodats samma sociala isolering som vuxna. I takt med att flera länder nu öppnar skolor och förskolor igen, finns ett stort intresse för barns roll i smittspridningen av covid-19 (viruset SARS-CoV-2).
I en artikel publicerad i Acta Paediatrica redovisas nu den sammantagna litteraturen kring faktorer som är kopplade till smittspridning av det nya coronaviruset hos barn.
Genom en systematisk litteratursökning 11 maj 2020 av två erfarna bibliotekarier vid Karolinska Institutet, Love Strandberg och Carl Gornitzki, identifierades 508 artiklar i databaserna MEDLINE och EMBASE samt 192 opublicerade artiklar (”preprints”) från preprint-servrarna medRxiv och bioRxiv. Av dessa 700 publikationer, bedömdes 47 som relevanta för studien.
Sällan barn som startar smittspridningen
– Den här översikten talar för att barn inte driver covid-19-pandemin. Barn utgör en liten del av covid-19-fallen, de umgås framför allt med andra barn och sina föräldrar, men mindre med äldre som riskerar att bli svårt sjuka i covid-19. Det är mycket troligt att barn kan smitta andra, men studier visar att det sällan är ett barn som startar smittspridningen i ett hushåll, säger artikelns författare Jonas F Ludvigsson, barnläkare vid Örebro Universitetssjukhus och professor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik vid Karolinska Institutet.
Han har tidigare genomfört en översikt om symtom och förekomst av covid-19 hos barn som, liksom senare forskning, talar för att svår covid-19 är mycket sällsynt hos barn, och att många barn har få, om ens några, symtom av det nya coronaviruset. Med få symtom är det också troligt att smittsamheten minskar, enligt Jonas F Ludvigsson.
Lägre virusnivåer hos barn
Ett fåtal studier har undersökt virusmängden SARS-CoV-2 hos barn, och data talar för att mängden skulle vara lägre hos barn vilket ytterligare minskar risken för smitta. Samtidigt finns data som visar att barn utan symtom kan ha mätbara virusnivåer.
– Ett mycket starkt argument för att barn inte driver covid-19-pandemin är dock frånvaron av större utbrott av covid-19 på svenska skolor. Ett antal internationella fallrapporter där man vet att barn med covid-19 varit tillsammans med ett stort antal personer men inte fört smittan vidare bekräftar barns låga smittsamhet, säger Jonas F Ludvigsson.
Studien har inte mottagit någon extern finansiering.
Över 11 000 medarbetare vid Karolinska Universitetssjukhuset har under de senaste fyra veckorna lämnat svalgprov för viruspåvisning med PCR och blodprov för påvisning av antikroppar mot coronaviruset i blodet, ett tecken på att personen haft infektionen.
När cirka 5 500 PCR prov och 3 200 antikroppsprover nu analyserats visar resultaten att:
7 procent hade virus i svalget, påvisat med PCR.
10 procent hade antikroppar i blodet
2,4 procent hade både antikroppar och virus
– Vi har provtagit ett stort antal medarbetare med olika arbetsuppgifter, såväl patientnära som ej patientnära, och har därmed fått en uppfattning om smittans utbredning i Stockholms arbetande befolkning. Våra data pekar då mot att cirka 15 procent har eller har haft SARS-CoV-2 coronavirusinfektion, säger Joakim Dillner, professor i infektionsepidemiologi och ansvarig för covid-19-studien.
– Vi studerar nu resultaten ur en mängd olika perspektiv. Bland annat undersöker vi om deltagarna tidigare varit sjuka. De som var positiva för virus i svalget hade i hög grad varit sjukskrivna någon gång under de senaste tre veckorna och de som hade antikroppar i blodet hade oftast varit sjukskrivna någon gång under de senaste sex veckorna, säger Joakim Dillner.
Fakta covid-19-studien
Drygt 11 000 medarbetare på Karolinska Universitetssjukhuset har deltagit i studien och lämnat prov för viruspåvisning (PCR) och blodprov för antikroppspåvisning.
Samtliga deltagare skulle vara utan symtom vid provtagningstillfället.
Områdena där vi bor är kända för att vara viktiga för vår hälsa. Till exempel är fetma vanligare i utsatta bostadsområden, det vill säga områden där genomsnittsinkomsten är låg och arbetslösheten hög. Anledningen till att fetma är vanligare i sådana stadsdelar har varit ett diskussionsämne för både forskare och beslutsfattare under lång tid. Studier från vissa andra länder har visat att snabbmatsställen och anläggningar för fysisk aktivitet i bostadsområden kan vara viktiga för vuxnas fetma.
– Men nu visar vår storskaliga studie i Sverige, som bygger på longitudinella nationella registeruppgifter för mer än 1,5 miljoner vuxna, inget statistiskt signifikant samband mellan dessa två typer av anläggningar och fetma, förklarar Kenta Okuyama, doktorand vid Centrum för primärvårdsforskning som är ett samarbete mellan Lunds universitet och Region Skåne.
Han menar att även om färre snabbmatsställen och/eller fler fysiska aktivitetsanläggningar kan främja hälsosam kost och motion i teorin, är det inte säkert att det är effektivt i alla länder och regioner. Hur kultur och livsstil ser ut i bostadsområdet påverkar hur ofta människor köper snabbmat och använder sig av anläggningarna.
– Våra resultat visar att andra bostadsområdesfaktorer såväl som enskilda faktorer är viktigare än till exempel snabbmatställen och anläggningar för fysisk aktivitet som tidigare ansetts spela en stor roll. Vårt nästa mål är att undersöka ytterligare vilka andra faktorer som eventuellt kan påverka risken för fetma i Sverige, säger Kenta Okuyama.
– Genom att studera sikbestånden i ett stort antal sjöar och samla in kunskap från lokala fiskare, har vi lyckats kartlägga de miljöfaktorer som leder till att siken delar upp sig i olika ”syskonarter” i samma sjö, säger Göran Englund, professor på Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.
Det har länge varit känt att arter som sik och röding kan dela upp sig i lokala former som har olika levnadssätt och äter olika typer av föda, trots att de lever i samma sjö. Eftersom de här formerna ofta slutar att få gemensam avkomma brukar fenomenet ses som ett fascinerande exempel på hur bildandet av nya arter kan inledas.
Fenomenet har studerats intensivt under flera årtionden, men det har visat sig svårt att svara på frågan hur syskonarterna uppstår.
Gäddan skapar små- och storvuxna syskonarter i norrländska sikbestånd. Bild: Jörgen Wiklund
– Ett problem har varit att det funnits för få sjöar där man känt till om sikbeståndet är uppdelat eller inte, vilket har gjort det svårt att på ett enkelt sätt jämföra de här sjögrupperna för att förstå vilka miljöfaktorer som ligger bakom. Ett annat är att man huvudsakligen studerat sjöar där uppdelningen pågått ganska länge. Det har gjort det svårt att räkna ut vilka egenskaper hos syskonarterna som varit viktiga för uppdelningen och vilka som uppstått först efter att populationerna blivit isolerade från varandra, säger Gunnar Öhlund, forskare vid SLU i Umeå.
För att söka lösa problemen har forskarna fokuserat på sjöar i Norrlands inland, där svenska forskare redan under 1900-talets mitt dokumenterade många sjöar med uppdelade sikbestånd. Genom att inventera ytterligare ett stort antal sjöar med både unga och gamla sikpopulationer tror sig forskarna bakom studien nu ha hittat gåtans lösning.
Gäddan ger upphov till dvärgar och jättar
– Våra data visar att det är gäddan som driver artbildningsprocessen och nyckeln verkar ligga i att den ökar storleksvariationen i sikbeståndet. När det finns gädda kommer många sikar att hålla sig undan och växa ganska dåligt i de delar av sjöarna där det finns få gäddor. Andra individer kan lyckas nå en säker storlek i de födorika delar av sjön där det finns många gäddor, och när de väl gjort det kan de fortsätta att växa sig ordentligt stora. På det här sättet ger gäddan upphov till ”dvärgar” och ”jättar” i sikpopulationen, och det verkar sedan sätta i gång den fortsatta artbildningsprocessen, säger Gunnar Öhlund.
Gunnar Öhlund, Institutionen för vilt, fisk och miljö, SLU i Umeå, gunnar.ohlund@slu.se
Göran Englund, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, goran.englund@umu.se
I sin avhandling vid Umeå universitet har Inês Félix undersökt skolresor på gymnasienivå i Portugal mellan 1890 och 1960. Hon har granskat skolresornas historia, framförallt med fokus på statliga regleringar, utbildningsdiskussioner och undervisningsformer.
Studien visar att skolresorna i Portugal i hög grad var kopplade till idén om utbildning som ett instrument för samhällsutveckling och framsteg för nationen. Lärandet var på ett intrikat sätt även kopplat till skildringar om nationell tillhörighet.
Skolresorna tog eleverna ut ur skolan för att de på plats skulle observera, studera och aktivt uppleva historiska arv, industriella processer, naturföremål, fenomen och samhälleliga framsteg. På så vis skulle kunskap och värderingar som fanns kopplad till de besökta platserna överföras till eleverna. Tanken var att det i förlängningen skulle förvandla eleven till medborgare.
Begränsades till observatörer, läsare och lyssnare
Avhandlingen visar också hur skolresor, som introducerades för att modernisera skolan och stimulera elevernas aktiva engagemang och frigörelse, ändå blev beroende av traditionella former av undervisning och lärande. Elevernas engagemang begränsades till rollerna som observatörer, läsare och lyssnare eller handlade om att föra anteckningar.
Enligt Inês Félix visar dessa skolresor på en rad öppningar till den moderna utbildningens historia. Att ta del av hur skolresorna genomfördes och idéerna bakom dem kan bidra till djupare förståelse av hur vi idag tänker på modernisering av utbildning och på utbildning av framtida medborgare.
Inês Félix, doktorand vid Institutionen för idé- och samhällsstudier vid Umeå universitet, ines.felix@umu.se
För att skapa förutsättningar för en viltförvaltning som balanserar olika intressen, minimerar konflikter och möjliggör ett långsiktigt hållbart nyttjande av vilt och andra naturresurser krävs ökad lokal anpassning och samverkan, visar en avhandling från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
2012 infördes en adaptiv och ekosystembaserad älgförvaltningsmodell i Sverige där jägare och markägare samverkar i förvaltningen av älgpopulationen. Målen för förvaltningen är en älgpopulation av hög kvalitet i balans med betesresurserna, där hänsyn tas till viktiga allmänna intressen och präglas av samverkan mellan de aktörer som påverkar älgpopulationen.
Men hur har den nya utformningen och de varierande förutsättningarna i landet påverkat de mål som riksdagen satt upp?
– Min avhandling visar på behovet av ökad regional och lokal anpassning och att samverkan mellan olika förvaltningsnivåer utvecklas ytterligare eftersom goda relationer mellan nivåerna har visat sig vara avgörande för att öka aktörernas anpassningsförmåga och att nå fastställda mål, säger Sabrina Dressel vid institutionen för vilt, fisk och miljö.
Hon har studerat samverkansprocesser mellan olika intressen och olika förvaltningsnivåer och vilka resultat som uppnåtts. Studierna inkluderade mer än 2000 personer och deras beskrivningar av samverkansprocesser kombinerades med förvaltningsplaner och inventeringsdata på älg, andra klövviltarter och fodertillgången i skogen.
Stora förvaltningsområden i norr
Resultaten visar att utmaningarna för älgförvaltningen varierar regionalt. I Sverige finns 144 olika älgförvaltningsområden som alla ska omfatta en älgpopulation. I norra Sverige är älgförvaltningsområdena stora för att ta hänsyn till älgarnas vandring.
– Dessa stora områden skapar utmaningar för samverkan och älgförvaltningsgrupperna måste investera mer tid. Även älgtätheten och fodertillgången kan variera kraftigt inom dessa stora områden, vilket kräver flexibilitet för att anpassa avskjutningen till lokala förhållanden, säger Sabrina Dressel.
En utmaning för områden i södra Sverige är förekomsten av andra klövviltarter, som rådjur, kronhjort, dovhjort och vildsvin. Hög täthet av andra klövviltarter och ett mer varierat landskap visade en negativ påverkan på måluppfyllelse för älg.
Framgångsrika älgförvaltare berättar
För att ta reda på vilka framgångsfaktorerna är för älgförvaltningen har Sabrina Dressel gjort intervjuer med representanter för älgförvaltningsområden som når uppsatta mål och lyckas hantera olika utmaningar.
– Ledarskap, goda sociala relationer, och innovationsförmåga är vad som möjliggör lokalt fungerande och accepterade förvaltningsstrategier, säger Sabrina Dressel.
I stora älgförvaltningsområden utvecklades samverkansprocesser som gjorde det möjligt att inkludera många aktörer i förvaltningen och att anpassa lokala och regionala mål till varandra. I områden med många andra klövviltarter skapades en flerartsförvaltning.
Forskningen möjliggjordes genom finansiellt stöd från Naturvårdsverkets Viltvårdsfond, Svenska Jägareförbundet, Västerbottens älgvårdsfond och regeringsuppdraget att uppdatera, utveckla och förenkla befintligt utbildningspaket i adaptiv älgförvaltning.
Sabrina Dressel, doktorandInstitutionen för vilt, fisk och miljö
Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå, sabrina.dressel@slu.se
Sedan 2016 har forskare vid Göteborgs universitet studerat den ”fria” scenkonsten i Göteborg, det vill säga den scenkonst som bedrevs utanför institutionerna. Deras forskning har bland annat resulterat i upptäckter av tvärkonstnärliga miljöer, som saknas i tidigare forskning, samt av en folklig frikultur där både politiska grupper och underhållare deltog.
– De fria utövarnas verksamhet står för ett fundamentalt bidrag till mångfalden i Göteborg och den omgivande regionens kulturliv. När vi väljer att arbeta med tydlig utgångspunkt i frikulturen framträder att annorlunda scenkonstlandskap, där vi lär känna kroppar, berättelser, uttryck och drivkrafter som tidigare inte haft någon plats i historien, säger Astrid von Rosen, en av projektledarna i forskningsprojektet Expansion och mångfald.
Skapat en databas
Forskarna har skapat en databas med korta, lättlästa forskningsartiklar, kommentarer om den fria kulturens grupper och platser, intervjuer med nyckelpersoner och personliga texter skrivna av utövare.
– Dessa texter för oss rakt in i ett kulturarv som skapats av väldigt många olika människor som på olika vis velat berika och förändra samhället, säger Astrid von Rosen.
Projektet samverkade från starten med Göteborgs stadsmuseum och det arbetet fortsätter. I Stadsmuseets föremålsdatabas och arkiv finns några fria grupper ordentligt representerade, som Nationalteatern, men för de flesta saknas grundläggande information.
– Vi har fått tillträde till utövares privatarkiv vilket ger ovärderlig kunskap om frikulturen. Det finns ett kvalificerat material utanför institutionernas samlingar och det dyker hela tiden upp nya grupper och utövare att inkludera i forskningen. Databasen gör det möjligt för oss att vara inkluderande och synliggöra ett mycket varierat kulturarv, säger Astrid von Rosen.
Tillgängliggörs för många
– Den digitala plattform som projektet skapat bidrar inte bara med ny information utan vi tillgängliggör den så att den kan uppdateras och delas på nytt. Den digitala tekniken möjliggör att vi kan länka samman datamängder från olika arkiv. Genom att koppla dessa till en plats kan projektet skapa ny och djupare rumslig historisk förståelse, säger Cecilia Lindhé som är den andra projektledaren.
Cecilia Lindhé, föreståndare vid Centrum för digital humaniora, Göteborgs universitet, cecilia.lindhe@lir.gu.se
Bilden är från en föreställning av Nationalteatern 1970.
Corona-pandemin har slagit hårt mot detaljhandeln. Social distans betyder att färre kunder rör sig i de fysiska butikerna. Dessutom är människor överlag mindre benägna att spendera pengar i kristider.
– Köpbeteenden och efterfrågan har förändrats ganska drastiskt. Förändringarna beror på konsumentpsykologi och är något vi sett även vid tidigare pandemier, naturkatastrofer och andra liknande händelser, säger Jonas Colliander, forskare på Center for Retailing.
– Kunderna är mer ängsliga, känner en ökad otrygghet och har en känsla av att förlora kontrollen, och detta ger i sin tur en minskning av inköp som inte anses nödvändiga.
De som fortfarande vill shoppa väljer i allt större utsträckning alternativ som finns online. Att erbjuda starka shoppingalternativ för kunder som stannar hemma kan hjälpa företag att överleva – men det sker till priset av ökade omkostnader för frakt. För mindre företag som saknar en bred kundbas och en grundläggande infrastruktur för online-försäljning så kan övergången bli tuff. Men det är en verklighet som förmodligen är här för att stanna.
Mer närproducerat och ökad lokal shopping
– Den här pandemin kommer att snabba på skiftet till e-handel. Sannolikt kommer den ökade online-shoppingen att ligga kvar på en högre nivå efter pandemin än vad den gjorde före coronautbrottet.
Pandemin kan också snabba på andra trender genom att förändra hur vi ser på konsumtion rent generellt, tillägger Colliander. Han tror att vi kommer se både mer närproduktion såväl som ökad lokal shopping. Hållbarhet har varit en växande trend, och när sånt här händer börjar vi tänka om vad gäller hela idén med globalisering. Leverantörskedjorna måste förändras och säkras för att skapa fler alternativ, så vi inte är så beroende av en enskild fabrik på andra sidan jordklotet.
– Vi kommer att se många intressanta förändringar. I det långa loppet tror jag att vi möjligen kommer förändra både vad vi köper och också var vi handlar. Om fler av oss arbetar hemifrån så betyder det att vi kan arbeta i stort sett var som helst. Det i sin tur kommer att ge tillväxt till en helt ny bransch utanför städerna. Vi kanske kommer att se fler restauranger och lokala detaljhandlare – glesbygden kanske ser än uppgång i butiker och näringsidkare, säger Jonas Colliander.
Flera ändrar köpmönster under förändringar
Även om det är tufft just nu, så finns det positiva aspekter för återförsäljare som har möjlighet att anpassa sig och kliva in i det nya normaltillståndet, säger Jonas Colliander. Och det beror på en relativt okänd faktor som kallas behavioral primacy.
– Konsumenter tenderar att förändra sina köpmönster vid stora livsomvälvande förändringar och de varumärken man väljer inom varje ny produktkategori är de man fortsätter att välja. Det här skapar möjligheter för företag eftersom många konsumenter testar nya produktkategorier under corona-krisen, förklarar Jonas Colliander.
När restauranger, barer och konserter inte längre står på menyn kan det hända att människor väljer sociala utomhusaktiviteter och ökar sina inköp av passande kläder och utrustning. Och nu när fler arbetar hemifrån och inte är på sina arbetsplatser, så kan nya behov uppstå som kan ge företag i rätt kategori en solid kundbas.
– Att fånga konsumenter som testar nya produktkategorier borde vara ett stort strategiskt mål för företag eftersom de med stor sannolikhet till viss del kommer att vara lojala och en del av kundbasen under en lång tid framöver.
Kontakt:
Jonas Colliander, Center for Retailing, Handelshögskolan i Stockholm, Jonas.Colliander@hhs.se
Mimmi Bissmont, som delat sin tid mellan sin forskartjänst på Malmö universitet och sin tjänst som utvecklingsingenjör på VA SYD, har dels djupintervjuat svenska hushåll som källsorterar men inte jobbar aktivt med att förebygga sopor, dels svenska bloggare med fokus på ”zero waste”.
”Zero waste”-bloggarna visar att det absolut finns möjligheter att minska sitt avfall.
– Samhällsnormen är tydlig och få problematiserar den privata konsumtionen. Men det gör zero wasters. De fokuserar helt på egna val och börjar ofta med olika typer av köpstopp. De utmanar på så sätt shoppingen som statusmarkör och fritidsintresse, säger Mimmi Bissmont.
Källsortering bra nog?
Även om Sverige har en effektiv återvinning är det bättre för miljön med mindre mängd avfall.
– Men många tycker att källsortering är ”good enough”. Övertygelsen att återvinning är tillräckligt måste utmanas för att vi ska kunna förebygga avfall, säger Mimmi Bissmont.
Forskningen visar att hushållsavfallet varken är avsiktligt eller helt frivilligt. Det måste vara både enklare och bli mer socialt accepterat att förebygga avfall, menar Mimmi Bissmont.
– Tidigare forskning kring avfallsminimering har handlat om attityder och motivation. Men det räcker inte utan är bara en del av lösningen, säger Mimmi Bissmont.
Även om viljan finns där till att minimera sina egna sopor, upplevs det av många som svårt att:
Avstå shopping. Zero wasters som intervjuas i avhandlingen beskriver att det är svårt att avstå från shopping. De uppger att det finns saker de ”villhöver”.
Hitta alternativ. Det är inte lätt att hitta varken livsmedel utan förpackning eller prylar som går att reparera. Om vardagen ska gå ihop måste det vara enkelt.
Agera annorlunda. Lunch i medhavd låda kräver personalens godkännande och kollegorna blir nyfikna och kanske till och med ifrågasättande.
– Min studie av zero waste-bloggarna visar att dessa hushåll måste kämpa i vardagen för att minimera sitt avfall. Detta tyder på att förebyggande av hushållsavfall inte stöds av den svenska samhällsstrukturen och därför inte kommer att spridas av sig själv, säger Mimmi Bissmont.
Hur kan då avfallsminimering stödjas?
Mimmi Bissmont lyfter fram det så kallade REP-avdraget som kan underlätta för reparationer och hyra. Ett annat sätt är att använda lagstiftning. Ett framgångsrikt exempel är plastkassen, som minskat i användning sedan en ny förordning bland annat krävt att butiker informerar sina kunder om kassarnas miljöpåverkan.
5 tips till den som vill minska sitt avfall:
Börja med att fundera över dina egna konsumtionsvanor. Hur konsumerar du och varför?
Vilka behov har du och hur kan dessa tillgodoses? Kan de tillgodoses på annat sätt än vid inköp av grejer?
Reflektera över alternativen till inköp. Dela, hyra, låna är några exempel som blir allt vanligare. Om inte dessa är möjliga finns kanske alternativet att köpa begagnade saker eller saker som går att laga.
Hur använder du dina saker? Genom att vårda och reparera ger vi sakerna längre livslängd.
Kasta inte i onödan! En femtedel av allt grovavfall i Sverige består av hela och fullt användbara saker. Kanske kan dina grejer hitta ett nytt liv hos någon annan: sälj eller skänk. Om det är avfall: sortera och återvinn. Och kom ihåg att saker du lämnar vidare bara får en förlängd livslängd om det finns en villig mottagare. Så var beredd på att även bli mottagare.
Mimmi Bissmont, forskare vid Malmö universitet och utvecklingsingenjör vid VA Syd, mimmi.bissmont@vasyd.se
De nya resultaten presenterades nyligen i den ansedda vetenskapliga tidskriften Advanced Functional Materials.
– Mellanlagret gör att battericellen blir betydligt mer stabil och därför klarar hög strömtäthet. Det är också avgörande att det är så enkelt att breda ut den mjuka massan på litummetallen i batteriet. Det är lika lätt som att bre smör på en smörgås, säger forskaren Shizhao Xiong på institutionen för fysik på Chalmers.
Han har under lång tid arbetat tillsammans med Chalmersprofessor Aleksandar Matic och Professor Songs forskargrupp i Xi’an för att få fram ett lämpligt mellanlager till det batterikoncept som tros kunna revolutionera våra transporter. Till skillnad från dagens litiumjonbatterier har solid state-batterier en fast elektrolyt och innehåller därför ingen miljö- eller brandfarlig vätska.
Lika lätt som att breda smör på en smörgås. Mellanlagret gör att battericellen blir betydligt mer stabil och därför klarar hög strömtäthet. Det är också avgörande att det är så enkelt att breda ut den mjuka massan på litummetallen i batteriet. Bild: Yen Strandqvist
Mycket förenklat kan ett solid state-batteri liknas vid en torr macka. Ett lager av metallen litium fungerar som brödskiva och ovanpå läggs ett keramiskt ämne som fungerar som pålägg. Det hårda pålägget är batteriets fasta elektrolyt som ska transportera jonerna mellan batteriets plus och minuspoler. Den torra smörgåsen har inte bara svårt att hålla ihop på ett bra sätt, den bjuder också på allvarliga former av skav mellan bröd och pålägg. Ett stort antal forskare runtom i världen arbetar därför med att ta fram lämpliga mellanlager som kan förbättra egenskaperna, öka strömtätheten och höja säkerheten.
Saknas ett sätt att få batterierna stabila
Den bredbara massa som forskarna i Göteborg och Xi’an nu presenterar fungerar som ett supersmör. Massan består av nanopartiklar av den keramiska elektrolytens material, LAGP, som har blandats med en jonisk vätska som kapslar in nanopartiklarna och gör mellanlagret mjukt och skyddande. Massan har ungefär samma konsistens som kylskåpskallt smör, fyller flera funktioner och breds på med hjälp av ett enkelt verktyg.
Även om solid state-batteriernas potential är mycket välkänd, saknas det än så länge ett etablerat sätt att få dem tillräckligt stabila, speciellt vid hög strömtäthet när man tar ut mycket energi snabbt ur en battericell. Chalmersforskarna ser en stor potential i det nya mellanlagret.
– Det här är ett viktigt steg på vägen mot att storskaligt kunna tillverka kostnadseffektiva, säkra och miljövänliga batterier som levererar hög kapacitet och kan laddas upp och ur i snabb takt, säger Aleksandar Matic, professor på institutionen för fysik på Chalmers.
Han spår att solid state-batterier kommer att finnas på marknaden inom fem år.
Artikeln är skriven av Shizhao Xiong, Yangyang Liu, Piotr Jankowski, Qiao Liu, Florian Nitze, Kai Xie, Jiangxuan Song och Aleksandar Matic. Forskarna är verksamma vid Chalmers tekniska högskola, Xi’an Jiaotong University, Kina, Danmarks tekniska universitet och National University of Defense Technology, Changsha, Hunan, Kina.
Vid Alzheimers sjukdom förtvinar nervcellerna i hjärnan vilket leder till minnesproblem och svårigheter att tolka intryck från sinnena och omgivningen. Till en början förstörs cellernas utskott, men med tiden dör hela nervcellen.
Vid undersökning med magnetkamera (MR) – en avbildningsteknik som inte använder någon joniserande strålning – injiceras ofta ett metallbaserat kontrastmedel i patienten för att underlätta diagnos av olika sjukdomar. Tidig diagnos av Alzheimers sjukdom med MR är fortfarande utmanande. Men i en ny studie som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Science Advances har ett internationellt team, där forskare från Lunds universitet ingår, undersökt sockrets potential som kontrastmedel.
Upptäcka Alzheimers tidigt
– Vi vill förstå hur upptag och elimination av socker, som är hjärnans bränsle, ändras vid Alzheimers sjukdom. Vårt mål är att se om det går att använda den nya metoden för att kunna detektera Alzheimers i ett tidigt stadium, redan innan patienten visar några symtom, säger Linda Knutsson, professor i medicinsk strålningsfysik vid Lunds universitet.
I studien kunde forskarna visa att upptaget och eliminationen av socker i hjärnan är förändrat redan i ett mycket tidigt skede av Alzheimers sjukdom. Detta kom forskarna fram till genom prekliniska experiment med olika åldersgrupper. Den grupp som bar på sjukdomen visade upp en långsammare elimination av socker än den friska gruppen.
– Vår upptäckt kan ge hopp till familjer som drabbats av Alzheimers och där det också kan finnas en ärftlighet för sjukdomen. Framgångsrik vidareutveckling av denna metod för kliniskt bruk kan då hjälpa till att detektera Alzheimers tidigt samt möjliggöra uppföljning av patientens behandling. Dock behövs mycket mer forskning för att uppnå detta, säger Linda Knutsson.
Fungerar för undersökning av tumörer
Tidigare har forskarna undersökt socker som kontrastmedel vid undersökningar av tumörer. Att sockret nu även visar sig ha potential för att detektera Alzheimers gläder Linda Knutsson som kommer att arbeta vidare med att utveckla den nya metoden.
– Att använda icke-syntetiska kontrastämnen som socker vid undersökningar är inte bara billigare för sjukvården. Det kan även få en positiv psykologisk effekt och göra patienter lugnare, säger Linda Knutsson.
Fotnot:
Förutom Lunds universitet har följande lärosäten och organisationer deltagit i arbetet: City University of Hong Kong, Johns Hopkins University School of Medicine, Kennedy Krieger Research Institute, Hong Kong Polytechnic University, City University of Hong Kong Shenzhen Research Institute.
Linda Knutsson, professor, medicinsk strålningsfysik, Lunds universitet, linda.knutsson@med.lu.se
Genom att använda det redan godkända läkemedlet på råttor kunde hjärnans vattenkanaler manipuleras med positivt resultat. Den nya studien ger hopp till de miljontals människor som varje år drabbas av hjärn- och ryggmärgsskador, menar den internationella forskargruppen bakom studien.
Enligt Världshälsoorganisationen, WHO, drabbas cirka 75 miljoner människor i världen årligen av hjärn- och ryggmärgsskador till följd av fall, trafikolyckor, sportaktiviteter och stroke. Skadorna är ofta dödliga eller leder till livslånga funktionsnedsättningar. Nuvarande behandlingsmöjligheter har en begränsad effekt och medför ofta stora risker för patienten.
– Våra resultat öppnar för ett helt nytt behandlingsalternativ. Det är första gången som ett läkemedel har visat sig kunna användas för att påverka aquaporiners aktivitet. Alla tidigare försök att utveckla läkemedel som blockerar aquaporiner har misslyckats, säger Susanna Törnroth-Horsefield, kemiprofessor vid Lunds universitet.
Syrebrist i centrala nervsystemet
Vid hjärn- och ryggmärgsskador uppstår syrebrist i centrala nervsystemet. Under sådana förhållanden höjs salthalten i cellerna vilket medför en inströmning av vatten för att bibehålla saltbalansen. Vattnet gör att cellerna sväller och trycket ökar. Detta orsakar i sin tur skador på den känsliga vävnaden i hjärnan och ryggmärgen vilket hämmar de elektriska signalerna från hjärnan till kroppen och vice versa.
I studien upptäckte forskarna att läkemedlet TFP hindrar ett protein som heter calmodulin att binda till aquaporinerna, något som minskar cellernas genomsläpplighet för vatten och på så sätt begränsar svullnaden.
– Genom att testa behandlingen på skadade råttor kunde vi se att en enstaka dos TFP administrerat på skadestället återställde full rörelse och känsel inom två veckor till skillnad från en kontrollgrupp med råttor som inte fick behandling och visade fortsatt nedsatt rörelse och känsel efter sex veckor, säger Susanna Törnroth-Horsefield.
Läkemedel vid schizofreni
Läkemedlet TFP har traditionellt använts för att behandla patienter med schizofreni och andra psykiska sjukdomar. Eftersom långtidsanvändning är kopplat till biverkningar är upptäckten att en enstaka dos har signifikant och långverkande effekt på hjärnödem extra lovande. TFP är dessutom redan godkänt i USA och Storbritannien vilket gör att läkemedlet snabbt kan komma till användning för behandling av patienter med hjärn- och ryggmärgsskador.
– Våra resultat ger nya behandlingsmöjligheter för de 75 miljoner människor som drabbas av hjärn- eller ryggmärgsödem i världen varje år. Upptäckten är väldigt lovande inför framtiden, säger Susanna Törnroth-Horsefield.
Förutom Lunds universitet har följande lärosäten och organisationer deltagit i arbetet: Aston University, Harvard Medical School, Boston Children’s Hospital, University of Mosul, University of Birmingham, University of Calgary, Shaqra University, University of Copenhagen, University of Wolverhampton.
För att undersöka möjligheterna till minskade utsläpp från vägbyggen har forskare på Chalmers och Göteborgs universitet detaljstuderat bygget av en åtta kilometer lång vägsträcka. De har räknat ut hur mycket utsläppen kan minska, nu och fram till år 2045. Allt är inräknat, från val av material och produktionsteknik till leverantörskedjor och transporter.
– Vi har identifierat ett antal lågt hängande frukter, och om vi ser till att genomföra dem först så blir det både lättare och billigare att sänka utsläppen ännu mer längre fram, säger Ida Karlsson, doktorand på Chalmers och verksam inom projektet Mistra Carbon Exit.
Gjort en klimatkalkyl
Projektet som använts för att utvärdera möjligheterna att minska utsläpp är en 8 kilometer lång sträcka av riksväg 44 mellan Lidköping och Källby, som färdigställdes 2019. Det är en så kallad 2+1-väg och sammanlagt 9 broar ingår på den aktuella sträckan. Det är ett av Trafikverkets första projekt där man gjort en komplett klimatkalkyl, alltså gått igenom alla ingående material och aktiviteter för att räkna ut den totala klimatpåverkan – hur mycket energi och material som gått åt vid bygget och vilka utsläpp dessa bidrar till.
En 2+1–väg är en landsväg eller motortrafikled som byggts om för att höja säkerheten. Vägen har omväxlande ett eller två körfält i vardera riktningen.
– Vi har använt entreprenören Skanskas klimatkalkyl som ingång för bryta ner utsläppen efter material och aktiviteter, och sedan analyserat hur mycket man skulle kunna sänka dem, berättar Ida Karlsson. Vilka material använder man? Hur använder man dem? Hur produceras de? Vilka alternativa material och produktionstekniker finns i dagsläget och hur tror vi att alternativen utvecklas fram till 2045?
Klimatkalkylen visade att entreprenören lyckades sänka utsläppen med 20 procent jämfört med Trafikverkets referensvärden. Men forskarna kunde också visa att utsläppen kan halveras med den teknik som finns tillgänglig idag – och helt elimineras till år 2045.
Lösning som kräver stora omställningar
Idas forskning ingår i forskningsprojektet Mistra Carbon Exit, som fokuserar på så kallade transformativa lösningar. Sådana kräver både tid och stora investeringar och inkluderar till exempel koldioxidfri produktion av stål, betong, cement och asfalt men också fossilfria eller elektrifierade transport- och arbetsfordon. I väntan på att sådana lösningar utvecklas och implementeras, finns redan idag klimatbesparande teknik och vägval tillgängliga. Ida vill lyfta fram fyra sådana:
Optimering av transporter
Återvinning och återanvändning av massor, asfalt och stål
Materialeffektivisering och design-optimering
Ersättning av cementklinker som bindemedel i betong
– Skulle man optimera transporterna av material, vägmassor och avfall finns stora vinster att göra. Vi är dåliga på logistik i Sverige, det får man nog säga. Förutom att transportera material till och avfall från ett vägbygge sker också många förflyttningar inom projekten.
Vetenskaplig artikel:
Reaching net-zero carbon emissions in construction supply chains – Analysis of a Swedish road construction project. (Ida Karlsson och Filip Johnsson på Chalmers, samt Johan Rootzén på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.) Renewable and Sustainable Energy Reviews
Kontakt:
Ida Karlsson, doktorand vid institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap på Chalmers, ida.karlsson@chalmers.se
Biomassan är en knäckfråga
På både kort och lång sikt spelar biomassan en viktig roll. Det är många branscher som behöver biomassa för att få ner sina utsläpp. Inom anläggning kan den till exempel användas som bränsle för produktion av asfalt, cement och stål, som fordonsbränsle eller för produktion av el. Den kommer troligen inte att räcka till allt, och redan idag importerar dessutom Sverige 95 procent av råmaterialet till biobränsle eftersom det är billigare än att använda inhemskt material. Men det är knappast en hållbar lösning när fler och fler länder drar i biomassan.
Ida Karlsson anser att politikerna måste styra användningen av biomassan.
– Där det finns fossilfria alternativ bör man använda sådana alternativ, som exempelvis eldrift istället för biobränslen för transportbranschen. Men då måste politiken tydligt styra mot en sådan utveckling. Annars kommer biomassan helt enkelt gå till den som betalar mest och inte till det som den bäst borde användas till.
Fler områden för förbättringar
Alla massor som grävs upp klassas som avfall, och nuvarande lagstiftning gör det komplicerat att återanvända vägmassor från projekt till projekt. En översyn av lagstiftningen är på gång, men sådant tar tid.
– Återvinning av asfalt skulle vi också kunna bli bättre på, säger Ida Karlsson. Här har däremot lagstiftningen ändrats, men nya arbetssätt är inte helt implementerade ännu. Det finns också olika tekniker att välja mellan beroende på vilken kvalitet asfalten behöver ha, hur tunga fordon som ska trafikera sträckan och så vidare. Återvinningen kräver energi, men kan ändå sänka utsläppen rejält eftersom asfalt till stor del består av bitumen, en variant av råolja.
Betongen är en annan stor källa till utsläpp. I Sverige används cementklinker som bindemedel i betong, men i andra länder använder man delvis andra alternativ, till exempel slagg från stålproduktion eller flygaska från kolkraftverk, vilket sänker utsläppen rejält.
– Här måste vi våga ta steget och prova tekniker som inte används sedan tidigare i Sverige, men som man har lång positiv erfarenhet av utomlands. Vi har god tillgång till kalksten, råmaterialet till cementklinker, vilket är en av anledningarna till att det används så flitigt i jämförelse med andra länder som blivit tvungna att tänka utanför boxen vad gäller cement och betong.
”Politikerna måste bestämma sig”
Ida Karlsson efterlyser tydliga planer, först och främst en för tiden fram till 2030, men sedan också en fram till 2045.
– Vet man redan vad man vill ha år 2030 kan man ställa krav idag. Och då kan också företagen veta att ”okej, 2030 måste vi kunna uppfylla de här kraven, då har vi möjlighet att satsa på tekniker som uppfyller kraven”. För det är stora investeringar som måste göras för att ställa om produktion eller åkeriverksamhet. Då måste man se till att det finns krav, behov, incitament och inte minst att det finns klimatneutral el att tillgå.
– De transformativa lösningarna – elektrifiering, koldioxidinfångning, koldioxidfritt stål och betong – kräver tid och stora investeringar. Men om vi redan har plockat ner de lågt hängande frukterna behöver inte kostnadsökningen för de transformativa lösningarna bli så stora. Därför är de lågt hängande frukterna så viktiga att komma igång med, för då blir det lättare att sänka utsläppen mer framöver, till en lägre kostnad.
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
