Enligt officiell statistik är den totala årliga tillväxten i Sverige 123 miljoner m3sk (miljarder skogskubikmeter) per år jämfört med nästan 130 miljoner m3sk, för fem år sedan.
– Orsakerna till trenden av minskad årlig tillväxt behöver analyseras närmare, men den beror sannolikt på flera samverkande faktorer, exempelvis avverkningsnivå, skogsskötsel, väderbetingelser och skador, beskriver Jonas Fridman, programchef, Riksskogstaxeringen, SLU Umeå.
Minskat utrymme för avverkning
Skogsstyrelsens bruttoavverkningsstatistik visar på en total årlig avverkning på över 90 miljoner kubikmeter skog per år samtidigt som den årliga naturliga avgången (att träd dör av andra orsaker än avverkning, exempelvis stormar) enligt Riksskogstaxeringen har bidragit med ytterligare knappt 14 miljoner kubikmeter skog per år. Undantaget effekterna av stormen Gudrun så har den totala avgången i Sverige aldrig varit högre under en enskild femårsperiod.
En analys, av virkesförrådets utveckling på produktiv skogsmark i Sverige från början av 1950-talet till idag, visar att arealen produktiv skogsmark, tillgänglig för virkesproduktion har minskat, till förmån för ökat skydd av skogsmark av naturvårdsskäl.
– Tillsammans med virkesförrådets lägre tillväxttakt, medför det att utrymmet för avverkning, utan att minska virkesförrådet, på kort sikt har minskat, konstaterar Jonas Fridman.
Mer hård död ved i skogen
Den döda veden är av stor betydelse för den biologiska mångfalden. Mätningar av döda träd på riksskogstaxeringens provytor, visar att mängden hård död ved mer än fördubblats sedan 1926.
– Den totala mängden död ved i skogsmark är idag 244 miljoner m3 vilket motsvarar 8,9 m3/ha. Mängden död ved i skogsmark inom formellt skyddade områden är idag 20,4 m3/ha, jämfört med 7,9 m3/ha utanför, säger Cornelia Roberge, analytiker på Riksskogstaxeringen. .
För nedbruten död ved saknas jämförbar statistik över beskrivet tidsspann.
Riksskogstaxeringen
SLU Riksskogstaxeringen är en årlig landsomfattande stickprovsinventering av skog och mark i Sverige som utförs av SLU i Umeå. Årligen inventeras cirka 11 000 provytor i fält över hela landet, varav drygt 7000 i skogsmark.
Insamlade uppgifter används bland annat till att producera officiell statistik om tillstånd och förändringar i Sveriges skogar. Riksskogstaxeringens data används även för uppföljning och utvärdering av aktuell skogs-, miljö- och energipolitik. SLU Riksskogstaxeringen är en del av program Skog inom SLU:s fortlöpande miljöanalys.
Hydroxiklorokin användes ursprungligen för att behandla malaria, men visade sig också ha god effekt vid SLE och reumatoid artrit (RA). Idag rekommenderas det till alla SLE-patienter eftersom det ger en skyddande effekt mot sjukdomens skov. Tester görs nu för att se om det även kan sättas in som behandling vid covid-19.
En nackdel med hydroxiklorokin är dess biverkningar som dock kan undvikas om doseringen anpassas för varje patient.
Stora individuella skillnader
För att uppnå den skyddande effekten mot skov i SLE men samtidigt minimera risken för biverkningar, har Uppsalaforskarna nu utvecklat en metod som kan användas i sjukvården för att mäta nivåerna av substansen i blodet hos SLE-patienter. Metoden baseras på så kallad högupplöst masspektrometri och är sedan december 2019 i drift på Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Ett första steg för forskarna var att gå igenom tillgängliga data över hydroxiklorokinmätningar. De såg då att resultaten från mätningar gjorda i helblod, plasma och serum inte var jämförbara med varandra.
– Det visade sig vara stora skillnader mellan olika rapporter och dessutom verkade det som att det fanns mycket stora individuella skillnader, säger Kim Kultima, docent vid Institutionen för medicinska vetenskaper vid Uppsala universitet och även verksam vid Klinisk kemi och farmakologi på Akademiska sjukhuset.
Helblodsanalyser mest tillförlitliga
Därför genomförde hans forskargrupp i samarbete med forskargruppen i reumatologi en studie där de jämförde nivåerna av hydroxiklorokin i plasma, serum och helblod hos SLE-patienter. De kom fram till att halterna i helblod var ungefär dubbelt så höga som i serum och plasma. Helblodsanalyserna var också de mest tillförlitliga.
– Ett slående resultat och en mycket viktig insikt var att för patienter som ordinerats samma dos kunde nivåerna i helblod skilja uppemot 15 gånger mellan individer. Det tyder på stor individuell variation i omsättningen av läkemedlet, säger Kim Kultima.
Ett problem studien pekar på är att den svenska läkemedelsförteckningen (FASS) anger koncentrationerna av hydroxiklorokin i plasma. Forskarna bedömer att de värdena ger en missvisande bild som inte är lämplig för övervakning av läkemedelsnivåerna hos patienter.
Anpassad dos till SLE-patienter
– Man ska också vara mycket försiktig med att dra förhastade slutsatser huruvida hydroxiklorokin är verksamt vid covid-19. Det vi vet idag är att analysmetoden förhoppningsvis kommer att kunna leda till ett bättre underlag för att ge rätt dos till de SLE-patienter som ordinerats läkemedlet, säger Kim Kultima.
I samverkan med läkare på infektionskliniken och inom intensivvården vid Akademiska sjukhuset finns en plan och beredskap för att kunna mäta halterna av läkemedlet i blodet även hos covid-19-patienter om substansen skulle visa sig verksam.
Kontakt:
Kim Kultima, docent vid institutionen för medicinska vetenskaper vid Uppsala universitet och även verksam vid Klinisk kemi och farmakologi på Akademiska sjukhuset., kim.kultima@medsci.uu.se
Forskare vid The Wallenberg Centre for Molecular and Translational Medicine på Göteborgs universitet har nu utvecklat en ny metod för att undersöka proteiner i sin naturliga miljö.
– Med vår nya metod kan vi nu få en djupare förståelse av bakteriers cellväggsproteiner. Eftersom många av dessa proteiner är inblandade i upptagning och resistens mot antibiotika, har vår forskning stor potential att leda till bättre insikter i dessa mekanismer och förmodligen hjälpa till att utveckla nya antibiotika, säger huvudförfattaren Björn Burmann vid institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet.
Proteiner påverkas av miljön som omger dem
Den tredimensionella strukturen hos proteiner bestämmer deras funktion, och påverkas direkt av den omgivande miljön. I ett naturligt sammanhang är proteiner i cellen ständigt i kontakt med en stor mängd andra molekyler, till exempel salter, kolhydrater, lipider (fettmolekyler) och andra proteiner.
Hittills har forskarna varit tvungna att ta ut proteinerna och isolera dem från deras naturliga miljö för att kunna studera dem med strukturbiologiska verktyg, till exempel kärnmagnetisk resonans (NMR). Under denna reningsprocess avlägsnas viktiga molekyler, som normalt samverkar med proteinerna i den levande cellen.
Men med den nya metoden är det möjligt att få ut proteinet tillsammans med tillräckligt mycket av de omgivande molekylerna så att proteinet kan studeras i sin naturliga omgivning.
Hittat metod att undersöka i naturlig miljö
Forskaren Björn Burmann och kollegan Johannes Thoma använder i sin metod så kallade bakteriella yttre membranvesiklar, OMV, för att kunna undersöka proteiner i sin naturliga miljö.
En vesikel är inom cellbiologin en liten vätskeblåsa som avgränsas av ett membran. I celler utgör vesikler avgränsade så kallade organeller, med speciella funktioner. Vesikelns membran har likheter med cellmembranet, och består huvudsakligen av ett dubbelskikt av fosfolipider.
Yttre membranvisklar, OMV (outer membrane vesicles), är små blåsor i nanostorlek som utsöndras från bakterier. De kan innehålla fler olika proteiner och andra ämnen.
Vesiklar produceras naturligt av bakterier och innehåller cellkomponenter omgivna av ett lipidmembran. Bakterierna kan genförändras för att producera stora mängder av ett specifikt protein och rikta detta protein till yttre membranvesiklar, som då innehåller det specifika proteinet tillsammans med den naturliga cellmiljön.
– Vårt senaste arbete visar att dessa vesiklar innehåller tillräckligt mycket av det relevanta proteinet för att vi ska kunna undersöka dess strukturella egenskaper med biofysiska verktyg som traditionellt används för att studera proteiner isolerat. Detta möjliggör att vi kan undersöka hur proteinet beter sig och samverkar i sin naturliga cellmiljö, säger Johannes Thoma, postdoktor vid institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet.
Björn Marcus Burmann, biträdande universitetslektor vid institutionen för kemi och molekylärbiologi och The Wallenberg Centre for Molecular and Translational Medicine, Göteborgs universitet. bjorn.marcus.burmann@gu.se
För att förstå hur ett avrinningsområde fungerar måste man förstå samspelet mellan vattendragets hydrologi, geomorfologi, ekologi och biogeokemi. Forskning vid Umeå universitet visar att dessa fyra faktorer samverkar genom olika sätt att överlappa varandra, och att dessa mönster varierar mellan olika vattendrag. Därför finns ingen restaureringsmetod som passar alla.
Med hjälp av fallstudier i norra Sverige och i Brasilien visar forskarna att de fyra faktorerna samverkar på olika rumsliga skalor.
– Vi ville visa hur idéerna kan användas praktiskt genom att ta norra Sverige och Brasilien som exempel. I norra Sverige styrs ekologin av främst geomorfologin och hydrologin, men i södra Brasilien styr ekologin hydrologin eftersom där finns vattenkrävande träd som reglerar vattenflödet i det torra avrinningsområdet, säger Lina Polvi Sjöberg, universitetslektor på institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.
Den modell som forskarna presenterar kan även användas för att förstå hur klimatförändringar påverkar balansen mellan de fyra faktorerna och hur denna påverkan bör beaktas vid restaureringsarbetet.
Forskarnas rön bygger på flera decenniers studier av hur vattendrag påverkas av processer på olika rumsliga skalor. En av pionjärerna till dessa idéer är Dr. Chris Frissell vid Salish Kootenai College i Montana, USA.
– Umeåforskarna har gjort ett väldigt bra jobb med att illustrera vikten att tänka igenom problemen kring vattendragsrestaurering och har tagit arbetet ett steg vidare genom att identifiera den sorts policy och styrning som krävs för att utföra jobbet, säger han.
Umeåforskarna påpekar att bara aktörer med storskalig överblick bör planera och utföra restaurering inom hela avrinningsområden. Mindre aktörer kan däremot organisera och utföra restaurering där organismer bara styrs av lokala livsmiljöer.
Lina Polvi Sjöberg, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, lina.polvi@umu.se
Sara Skoog Waller säger att det är svårt att mäta pågående våld bland dem som är allvarligt utsatta. Det våld studierna får med är mindre allvarligt och personerna mer jämbördiga och då blir resultatet att kvinnor och män är lika utsatta, vilket osynliggör kvinnors särskilda utsatthet.
– Våld i nära relationer är komplext. När man bara skrapar på ytan så framträder inte skillnaderna i kvinnors och mäns utsatthet.
Måste titta bakåt
Hon slår fast att längre tidsperioder än de senaste 12 månaderna behöver mätas, då det alltid kommer att vara en lång eftersläpning till när de utsatta kan och vill berätta. De som fortfarande är kvar i våldet orkar eller kan inte svara.
– Du behöver mäta våld under hela vuxna livet och ställa detaljerade frågor om vilka handlingar personen utsattes för och vilka konsekvenser det fick, då får du med också tidigare utsatthet.
För att förstå kvinnors särskilda utsatthet måste man också förstå någonting om våldet, som ofta är kontrollerande och systematiskt. Inte ge upp att mäta, men vara väldigt noga hur mätningen går till och hur resultaten beskrivs, både senaste 12 månaderna och hela livet, menar Sara Skoog Waller.
– Det blir ansvarslöst att bara skicka ut enkäter och tro att man fångar verkligheten och sedan ha missat de allra mest utsatta.
Ett stort antal internationella studier som har gjort missvisande undersökningar, visar att män och kvinnor är lika utsatta, hävdar Sara Skoog Waller.
Kvinnojourer ifrågasätts
Ett problem är att resultaten används för att ifrågasätta insatser särskilt riktade mot kvinnor och att det kan bli svårt att ta parti för utsatta kvinnor och barn när forskning visar att det är troligt att även ”offret” använt våld.
Det finns många inom fältet som ifrågasätter om det överhuvudtaget finns ”offer” och ”förövare” när det gäller våld i nära relationer, menar Sara Skoog Waller, vilket kan påverka stöd och skydd till utsatta kvinnor och barn.
– Politiskt ifrågasätts nu att föräldrarätten är så stark och det är mer regel än undantag att barnen måste fortsätta träffa förövaren.
Våldet neutraliseras
Hon ser att ansvaret för våldet läggs på den utsatta kvinnan, att de ska lämna och anmäla, om att många har åsikten att om bara fler anmälde och lämnade så skulle allt bli bra.
– Ja, ingen vill ta i våldet, det neutraliseras så att det försvinner. Våldet beskrivs som en konflikt, som samarbetsproblem, och då får den utsatta en del av ansvaret, säger Sara Skoog Waller.
Sara Skoog Waller ifrågasätter också det etiska i att få fler att anmäla våld i nära relationer, när stödet och skyddet till de våldsutsatta är så svagt.
– Det finns utsatta som beskriver att de hamnat i en värre och farligare situation. Om vi vill att fler skall bli fria från våld så måste vi stärka samhällets stöd och skydd.
– Vi har starka skäl att tro att detta är ett mycket större samhällsproblem och det behöver våra undersökningar fånga, säger Sara Skoog Waller.
Publikation:
Measuring gender differences in exposureto domestic abuse in Sweden – taking account of coercive control, impact of violence and patterns over time47th annual conference, European group for the study of deviance and social control
Många svenskar har en andlig relation till naturen, enligt forskare. Det får konsekvenser för allt ifrån hur vi hanterar coronakrisen till hur vi kan skydda miljön.
Svenskar är det folk i världen som tar starkast avstånd ifrån organiserad religion. Relativt få av oss går i kyrkan eller kallar oss religiösa. Samtidigt har vi en stark känsla för naturen, där det även finns en existentiell eller andlig dimension, berättar David Thurfjell, professor i religionshistoria vid Södertörns högskola.
– Många sekulariserade svenskar skulle kunna skriva under på att ”naturen eller skogen är min kyrka”. Det är på fjället eller i skogen som man känner att livets mening finns, och den djupaste aspekten av ens person.
Sommaren 2020 gav David Thurfjell ut boken Granskogsfolk: Hur naturen blev svenskarnas religion (Norstedts förlag). I arbetet med boken har han intervjuat svenska skogsbesökare om varför de går i skogen.
Naturen en kuliss för känslorna
Ett återkommande svar är en känsla av att höra samman med andra arter och med universum. Ett annat är att de intervjuade ser naturen som en spegling av deras egna känslor.
– Naturen blir en kuliss för deras grubblerier. Det finns till exempel studier som visar att folk som mår väldigt dåligt, som har ångest, känner panik eller är djupt deprimerade, kan tycka om landskap som är ogästvänliga och kaotiska. Det speglar det inre landskapet, säger David Thurfjell.
Att vistas i naturen ger helt enkelt tröst på flera olika sätt. Det beror inte bara på naturens skönhet eller inneboende läkande kraft, enligt David Thurfjell. Det handlar också om inlärda förväntningar, som har att göra med den religionshistoriska utvecklingen i Sverige.
En förväntan på naturens kraft
– Jag kan visa att det som gör svenskar lugna i naturen är att de förväntar sig det. De har lärt sig att naturen ska ha en lugnande, magisk effekt.
Det här blir särskilt aktuellt under den pågående coronapandemin när människor tvingas att isolera sig.
– Naturvurmen finns som en latent kulturell resurs. De flesta svenskar vet att det finns en infrastruktur för att söka sig ut och att det dessutom är något som med fördel kan göras ensam och i svåra stunder, säger David Thurfjell.
Fereshteh Ahmadi, professor i sociologi vid Högskolan i Gävle, menar också att svenskarnas relation till naturen är kulturellt betingad. Hon har gjort en rad studier i olika länder av hur människor hanterar kriser som att drabbas av cancer eller att förlora ett barn. I Sverige har de viktigaste strategierna för att hantera ett cancerbesked med naturen att göra. I naturen känner sig cancerpatienter närmare Gud eller det existentiella, hittar lugn och ro och känner sig som ett med naturen, det som i bland annat sufismen kallas ”varats enhet”.
När föräldrar i Sverige ska hantera förlusten av ett barn är den tredje vanligaste strategin att vara i naturen, enligt en rapport av Fereshteh Ahmadi från 2019.
”Svenskar är naturromantiska”
– Resultaten visar hur viktig naturen är för svenskar när de drabbas av kris. Jag tror att det är för att naturen finns överallt i Sverige, det är en strategi som man har tillgång till. Men det viktigaste är för att det är kulturellt. Svenskar är naturromantiska. Naturen har en annan betydelse än för många andra nationaliteter, säger hon.
Även i Iran och Sydkorea säger människor att naturen ger dem känslan av att vara en del av en större enhet. I Iran kan det bero på att mysticismen och sufismen, som förespråkar enhet med Gud och naturen, är starka. I Östasien är naturen också viktig, men kanske inte lika viktig som här, enligt Fereshteh Ahmadi.
– Jag tror att naturen har blivit religion i Sverige. Även religiösa människor har den här känslan för naturen. I en intervju frågade jag en präst om han hade varit i kyrkan när han hade cancer. ”Nej, jag var tjänstledig och var i naturen. Kyrkan är gjord av människor, naturen är gjord av Guds händer”, sa han.
Naturen helig före kristendomen
I sin bok gör David Thurfjell en grundlig religionshistorisk analys av svenskarnas naturkärlek, med start i den fornnordiska förkristna religionen.
– Där var naturen helig, religionen utspelade sig i naturen. Man levde mitt i en värld fylld av gudar och väsen, säger han.
Med kristendomens intåg får svenskarna istället en religion som är knuten till städer långt borta som Rom, Nasaret och Jerusalem. Det heligaste finns inte längre i naturen utan vid altare i stadens mitt.
– Sedan kommer Luther och säger att det inte är naturen som är det viktiga, utan det gudomliga livet som naturen berättar om. Ett sent men tydligt exempel är raderna i psalmen Den blomstertid nu kommer om att ängar, säd och träd ”skola oss påminna Guds godhets rikedom”, säger David Thurfjell.
Industriella revolutionen bryter med naturen
Den stora brytningen med naturen kommer dock i samband med den industriella revolutionen. Det gamla bondesamhället splittras sönder av industriellt jord- och skogsbruk och massiv urbanisering, till förmån för den borgerliga urbana kulturen.
– Det som händer är att människor skiljs från naturen. Man jobbar inte längre i naturen och är oberoende av årstidernas växlingar.
Enligt David Thurfjell leder detta till att det som inte får plats i det moderna, urbana samhället förskjuts till det gamla samhälle som försvunnit. Det som är gammaldags och känslosamt anses finnas i landsbygder medan det moderna och rationella anses finnas i städer. Samtidigt sker en sekularisering av samhället. Religion och existentiella upplevelser ses inte som rationella och placeras alltså utanför staden – i naturen.
Naturen mer än miljö
Än idag spelar naturen denna ”andliga” roll i samhället. Det är ett argument för att skydda naturen, utöver miljö- och klimathänsyn, menar Fereshteh Ahmadi.
– Man har pratat mycket om miljön, men naturen är också så viktig psykologiskt för människor i kris, om det så är cancer eller corona. Om vi förstör naturen skapar vi stora problem inte bara för naturen utan för det psykologiska välbefinnandet, säger hon.
Många vill vara i naturen nu under coronakrisen – och troligen också efter pandemin, enligt Fereshteh Ahmadi.
– Vi vet inte vad som händer efter corona i form av ekonomiska, psykiska och existentiella problem. Det kommer att visa sig efteråt med självmord och människor som förlorar tilltron till framtiden. Att kunna vända sig till naturen då blir jätteviktigt.
Naturen hjälper oss inte bara att hantera kriser, utan att förebygga dem, må bra och möta vårt existentiella behov av att känna att vi tillhör något större.
– Behovet av varats enhet finns hos oss. I Sverige får vi den känslan av att vara i skogen, i Iran av att titta på stjärnhimlen. När vi inte har tillgång till det, till exempel i stora städer, blir det ett hål i vår själ, då saknas något i oss, säger Fereshteh Ahmadi.
Går mot ekologisk andlighet
Enligt David Thurfjell ser vi nu en vändning i delar av samhället, bort från den antropocentriska, alltså människocentrerade, synen på naturen.
– Man närmar sig naturen som en del av den och tonar ner att människan skulle vara unik.
Miljörörelsen intresserar sig för arternas överlevnad – inte för att tjäna pengar på dem, eller av pedagogiska skäl, eller för att man blir berörd av dem, utan för deras egen skull.
Just nu deltar David Thurfjell i det internationella forskningsprojektet Enchanted ecologies som bland annat studerar olika slags ekologisk andlighet. Några exempel är skogsbad, naturkontakt och naturens rättigheter – en rörelse som tillskriver naturen juridiska rättigheter, inspirerad av olika urfolks syn på exempelvis floder och berg som levande varelser.
I de här rörelserna övar sig människor på att uppleva andra arter som personer. Det blir en andlig teknik som ställer om medvetandet, och som gör en mycket mindre benägen att exploatera naturen. – Det finns något potentiellt hoppfullt där. Där kan man börja ana en rörelse för en mer ekocentrisk natursyn. Det bådar gott men det går lite långsamt, säger David Thurfjell.
Text: Abigail Sykes på uppdrag av forskning.se
Så påverkar naturen oss
Många forskningsstudier visar på naturens positiva effekter på vår hälsa. Här är några exempel på naturens läkande kraft:
Människor som bor i stadsmiljöer med mycket växtlighet är friskare än de som bor i områden med mindre grönska. De är mindre stressade, lever längre och har lägre risk för hjärt-kärlsjukdom, högt blodtryck, typ 2-diabetes och mental ohälsa.
Barn som föds och bor i gröna grannskap har mindre risk för låg födelsevikt och övervikt senare i livet.
Förskolebarn med tillgång till rymliga, gröna och varierade utemiljöer får bättre koncentration och nattsömn, ökat välbefinnande och färre infektioner.
Ett japanskt ”skogsbad”, alltså ett kort, avspänt besök i skogen, har en positiv effekt på människors immunförsvar.
Bröstcanceropererade kvinnor klarar sin behandling bättre om de vistas i naturen regelbundet.
Utsikt mot natur från sjukhusfönstret kan leda till att patienter mår bättre och snabbare blir friska. En rad studier visar att blotta anblicken av natur, exempelvis bilder, filmer eller akvarier, kan verka stressdämpande och hälsofrämjande.
När hjärnan spontant tar in intrycken av naturen får vi återhämtning och stressreducering.
Källor: Forskning.se, KI, SLU, Naturvårdsverket
Ett coronavaccin i form av en nässpray som triggar igång exakt rätt immunceller. Det hoppas forskarna i ett nytt Chalmerslett pilotprojekt kunna bidra med i framtiden.
Forskarna vill designa en biologisk nanopartikel som lurar kroppens immunceller att agera som om de hade mött ett äkta virus. Partikeln ska förses med både immunförstärkare och ett målsökande protein – en sorts adresslapp – som gör att vaccinet enbart når en viss typ av immunceller. Provröret på bilden innehåller ett sådant målsökande protein.
Genom ett brett samarbete mellan flera lärosäten och externa aktörer försöker forskarna hitta nya sätt att tackla såväl covid-19 som andra virus som angriper våra celler.
Vaccin direkt i nässlemhinnan
– Det finns flera fördelar med att ge ett vaccin direkt i nässlemhinnan. Det efterliknar hur många virus ofta tar sig in i kroppen och kan därför effektivare lura rätt celler att dra igång försvaret. För att globalt kunna leverera ett vaccin är det en stor fördel att det kan skickas med posten och tas i hemmiljö, säger forskaren Karin Norling vid institutionen för biologi och bioteknik på Chalmers.
Hon doktorerade nyligen inom biovetenskap och är nu i full färd med att samordna och förbereda laboratoriearbetet i det nya projektet.
Genom att kombinera flera lovande koncept som utvecklats på såväl Chalmers som Göteborgs universitet, AstraZeneca och internationellt, hoppas forskarna kunna testa ett unikt vaccinationskoncept mot covid-19.
Forskarna vill designa en biologisk nanopartikel som lurar kroppens immunceller att agera som om de hade mött ett äkta virus. I själva verket kommer de i kontakt med ett så kallat mRNA, som är ett förstadium till en ofarlig del av viruset. Dessutom har den konstgjorda partikeln försetts med både immunförstärkare och ett målsökande protein – en sorts adresslapp – som gör att vaccinet enbart når en viss typ av immunceller. När dessa blir aktiverade lär sig kroppen förhoppningsvis att känna igen och försvara sig mot viruset i framtiden.
– Förhoppningen är att detta tvärvetenskapliga angreppssätt ska resultera i en effektiv och flexibel vaccinplattform som kan användas för såväl covid-19 som kommande pandemier, säger Fredrik Höök som är professor vid institutionen för fysik på Chalmers och centrumledare för Formulaex, där AstraZeneca är ledande industripartner.
mRNA-tekniken med på testlistan
Fredrik Höök är också en av profilledarna inom Chalmers nya forskningsprofil för hälsa och teknik, som ska utveckla ny teknik och innovativa lösningar tillsammans med sjukvård och näringsliv. Under pilotprojektet ska forskarna utvärdera förutsättningarna för ett längre och mer omfattande projekt för att ta fram ett covid-19-vaccin i nässpraysform.
– Att tro att vi har ett vaccin om ett halvår är nog lite väl optimistiskt, men vi kommer förhoppningsvis kunna säga om ett målsökande nässpraysvaccin är lovande nog att förbereda för kliniska tester, säger Karin Norling.
När den vetenskapliga tidskriften Nature nyligen beskrev olika typer av vaccinkoncept som just nu testas, fanns mRNA-tekniken med på listan.
Forskare vid Karolinska Institutet har funnit ett helt nytt tillvägagångssätt som korta RNA-molekyler använder för att styra produktionen av proteiner inne i cellerna.
RNA bär informationen från DNA till färdigt protein
När informationen i generna i våra celler ska användas för att bilda ett protein skapas först en ”kopia” av genens DNA. Denna kopia kallas budbärar-RNA, eller mRNA efter engelskans messenger RNA. mRNA fungerar i sin tur som en mall för hur ett visst protein ska konstrueras.
Källa: Genteknik.nu
Korta RNA-molekyler i våra celler, så kallade mikroRNA, reglerar aktiviteten hos budbärar-RNA (mRNA) – molekylen som kodar för byggstenarna i vår kropp, proteinerna. Exakt hur denna reglering går till är inte känt i detalj, men man vet att mikroRNA kan tysta mRNA-molekyler och därmed förhindra proteinproduktion. Därför kan de användas som verktyg eller mål för läkemedelsbehandling.
Förändrad RNA-struktur påverkar mängden protein
– Det är viktigt att öka vår förståelse för hur mikroRNA reglerar proteinproduktionen eftersom denna process är störd i många olika typer av sjukdomar, inklusive cancer. Vi visar för första gången att ett mikroRNA-mRNA-komplex har en struktur som förändras och att denna rörelse påverkar det biologiska utfallet, alltså mängden protein som produceras i cellen, säger Katja Petzold, docent vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik vid Karolinska Institutet, som lett studien som publicerats i tidskriften Nature.
Forskarna studerade en mikroRNA-molekyl som kallas miR-34a och som spelar en viktig roll i cancer genom att indirekt påverka aktiviteten hos proteinet p53, känt för sin förmåga att förhindra cancerbildning. Förändringar i p53-proteinets funktion är mycket vanligt vid cancer hos människa. miR-34a hämmar den mRNA-molekyl som kodar för proteinet Sirt1, vars funktion är att inaktivera p53.
De olika strukturtillstånden kan påverkas
Med hjälp av kärnmagnetisk resonans (NMR) och andra biofysiska metoder kunde forskarna kartlägga strukturen och dynamiken hos miR-34a när det binder till mRNA-molekylen. De fann då att komplexet befinner sig i två strukturellt olika tillstånd, en måttligt aktiv struktur med en population på 99 procent och en med förbättrad aktivitet, med en population på 1 procent. Dessa tillstånd kan växla mellan varandra eftersom de är i jämvikt, och andelen av de olika strukturella tillstånden kan modifieras av yttre faktorer.
– När vi har tagit reda på exakt hur vi kan påverka dessa tillstånd så kan vi använda detta för att utveckla nya läkemedel som styr produktionen av specifika proteiner, säger Katja Petzold.
Forskarna kunde sedan visa att miR-34a använder sig av samma strategi för att nedreglera produktionen av andra proteiner, inte bara Sirt1.
– Vår studie ger en första inblick i hur proteinproduktion kan regleras genom förändringar i mikroRNA-molekylers struktur och dynamik. Detta är viktigt eftersom det öppnar för utveckling av läkemedel med en helt ny verkningsmekanism, säger Lorenzo Baronti, doktorand i Katja Petzolds forskargrupp och studiens försteförfattare.
Enzymer är de ”maskiner” som håller ämnesomsättningen igång i alla levande celler, men dessvärre stannar alla biokemiska reaktioner normalt upp vid låga temperaturer. Evolutionen har löst detta problem genom att utveckla köldanpassade enzymer hos sådana arter där temperaturen inne i cellerna är densamma som i den kalla miljön utanför. Detta gäller allt från bakterier till vissa växter och kallblodiga ryggradsdjur såsom fiskar som lever i mycket kallt vatten.
Dessa köldanpassade enzymer har speciella termodynamiska egenskaper som gör att de fungerar under iskalla förhållanden. De visar sig också smälta vid lägre temperatur än vanliga enzymer – men det gör ju inget om de smälter vid cirka 40° C eftersom de aldrig behöver arbeta i sådan värme.
Jämförde enzym från arktisbakterie och gris
En stor olöst gåta har dock varit varför många köldanpassade enzymer slutar fungera redan omkring rumstemperatur, långt innan de börjar smälta. Det har Uppsala-forskarna Jaka Socan, Miha Purg och Johan Åqvist nu för första gången kunnat förklara, med hjälp av massiva datorberäkningar.
De simulerade den kemiska reaktionen i ett stärkelsenedbrytande enzym från en antarktisk bakterie vid olika temperaturer och jämförde detta med beräkningar på samma enzym från en vanlig varmblodig gris.
Det visade sig då att det antarktiska enzymet börjar spricka upp lokalt redan vid rumstemperatur, och denna defekt gör att stärkelsemolekylerna sitter fast mycket sämre i enzymet. Detta fenomen ger upphov till ett maximum i reaktionshastighet vid 25° C, och inträffar cirka 15° C under smälttemperaturen. I grisens enzym däremot, fortsätter reaktionshastigheten bara att öka tills enzymet slutligen smälter vid omkring 60° C.
Design av enzymer med nya egenskaper
Med datorberäkningar är det alltså möjligt att identifiera vilka delar av de köldanpassade enzymerna som ger upphov till deras speciella egenskaper.
– Både våra nya och tidigare resultat från datorsimuleringar av olika köldanpassade enzymer, och mutanter av dem, visar att vi nu har kommit till ett stadium då man rationellt kan designa om enzymer för att ändra deras egenskaper på ett förutsägbart sätt. Detta angreppssätt har länge varit ett mål, men har hittills inte kunnat konkurrera med slumpmässig laboratorie-evolution av enzymer som Frances Arnold fick Nobelpris för 2018, säger Johan Åqvist, professor i teoretisk kemi vid institutionen för cell- och molekylärbiologi, Uppsala universitet.
Johan Åqvist, professor i teoretisk kemi vid institutionen för cell- och molekylärbiologi, Uppsala universitet, johan.aqvist@icm.uu.se
Menières sjukdom yttrar sig i plötsligt påkomna yrselattacker, hörselnedsättning och tinnitus. Sjukdomen anses bero på att för mycket vätska ansamlas i innerörat och ungefär 30 000 personer i Sverige uppskattas vara drabbade av den.
Forskarna bakom upptäckten har undersökt människans mycket svårstuderade organ i innerörat, som är omgivet av kroppens hårdaste ben. Med hjälp av synkrotronröntgen, en avancerad och kraftfull form av skiktröntgen, kunde de studera balansorganet med omgivande blodkärl. Eftersom tekniken alstrar alltför hög energi för att användas på levande människor undersökte de donerade tinningben.
Synkrotronröntgen av organen i innerörat visar en ”njurliknande” kanal vars diameter endast är ca en halv millimeter. Innerörat har rekonstruerats tredimensionellt i ett datorprogram. Det omgivande benet har gjorts genomskinligt. De grönfärgade kärlen som omger kanalen tros suga upp och rengöra vätskan i innerörat. En störning tros kunna leda till yrselsjukdomen Menières sjukdom. Bild: Uppsala universitet
Dräneringssystem inne i benet
Bilderna av innerörat rekonstruerades till en tredimensionell modell i ett datorprogram och forskarna upptäckte ett dränagesystem inne i det hårda benet som tros förklara hur vätskan i innerörat sugs upp. Upptäckten kan leda till att man bättre förstår hur och varför yrselsjukdomen Menières sjukdom uppstår.
Synkrotronröntgen-undersökningen utfördes i Saskatoon, Saskatchewan i Kanada. Studien har utförts tillsammans med Dr Sumit Agrawal och Dr Hanif Ladak som är forskare i London, Ontario i Kanada.
Kontakt:
Charlotta Kämpfe Nordström, institutionen för kirurgiska vetenskaper, öron-, näs- och halssjukdomar, Uppsala universitet, charlotta.kampfe.nordstrom@surgsci.uu.se
Helge Rask-Andersen, seniorprofessor i experimentell otologi vid institutionen för kirurgiska vetenskaper, öron-, näs- och halssjukdomar, Uppsala universitet, helge.rask-andersen@surgsci.uu.se
Studien har initierats av Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Den drivs via Svenskt nätverk för nationella kliniska studier inom obstetrik och gynekologi, förkortat Snaks.
Ansvariga forskare är Verena Sengpiel och Lina Bergman, båda inom obstetrik och gynekologi på Sahlgrenska akademin, och förlossningsläkare på universitetssjukhuset.
Studien är en av få i världen som undersöker coronavirusets påverkan i relation till graviditet genom att koppla samman biologiska prov med nationella register. Provinsamlingen koordineras av Biobank Core Facilities vid Sahlgrenska akademin och Biobank Väst, som är ett samarbete mellan Västra Götalandsregionen och Göteborgs universitet.
Det som undersöks i studien är bland annat kvinnans hälsa, graviditetens och fostrets utveckling samt barnets hälsa efter förlossningen. Forskarna tittar också på möjlig smittöverföring till barnet under exempelvis förlossning och amning.
Ger grund för bra insatser
– Det finns ett antal virus och bakterier som vi vet innebär risk för tillväxthämning, för tidig födsel och missbildningar hos fostret. Dessutom kan en del virus påverka barnets utveckling på längre sikt. Därför är det viktigt att vi lär oss mer om SARS-CoV-2 och dess påverkan under graviditet, säger Lina Bergman.
Med större kunskap om riskerna kan sjukvården exempelvis planera för att övervaka graviditeten och också ta ställning till när och hur en smittad kvinna bör förlösas. Hittills är forskningen på området begränsad, konstaterar Verena Sengpiel.
– Studien kommer att ge svar på hur vanligt det är med SARS-CoV-2 under graviditet i Sverige och om asymtomatiska infektioner kan påverka mor och barn, säger hon, och fortsätter:
– Vi kommer att kunna följa upp barnen till mammor som fått diagnos covid-19 under graviditet. Vi tittar då på barnets infektionskänslighet, tillväxt, utveckling och övrig hälsa. Baserad på dessa data kan vi planera uppföljning av barnen och ta ställning till om det behövs extra undersökningar eller stödinsatser.
Prioriterat för biobankerna
Projektet består av en nationell grupp forskare inom obstetrik, neonatologi, infektionsmedicin, anestesi, intensivvårdsmedicin och statsvetenskap. Genom Biobank Sverige faciliteras provinsamling enligt standardiserade principer över hela landet.
Wahida Sarwari, projektledare på Core Facilities, säger att projekt relaterade till det nya coronaviruset är prioriterade av biobankerna.
– Vi har kunnat agera snabbt och samordnat över hela landet tack vare Biobank Sveriges nätverk för provservicekoordinatorer. Samtidigt ligger vi internationellt sett bra till, vissa biobanker i andra länder har stängt ner under den här pandemin, säger hon.
Studien innefattar även enkäter, intervjuer och skattningsskalor för att följa upp barnets hälsa fram till ett års ålder samt undersöka kvinnorna och deras partners upplevelse av att föda barn under pågående pandemi. Både par som är direkt påverkade genom att mamman har fått diagnos covid-19 och friska par kommer att medverka i denna del av studien.
För gravida och partners till gravida som vill delta:
Den gängse bilden av samisk kultur i historieforskningen är att den varit likriktad och utan större influenser utifrån under århundraden. En ny avhandling i arkeologi om matkulturen i Sápmi ger nu en annan bild av samisk historia.
– I historieskrivningen av Sápmi finns en stark bild av att man alltid har ätit mycket ren, men det har inte sett ut så historiskt. Man åt lite allt möjligt, en väldigt blandad kost med däggdjur, fågel och fisk från insjöar och hav, beroende på var man bodde, säger arkeologen Markus Fjellström, som nyligen disputerade med avhandlingen ”Food Cultures in Sápmi”.
Bild av homogent Sápmi
En teori är att renen var mer av en handelsvara, där produkterna snarare förädlades och såldes. Vad man har ätit till vardags har istället styrts väldigt mycket av lokala förhållanden, som om man bodde nära kusten eller i inlandet, vid en marknadsplats eller mer avskilt. Många samer var också bofasta och höll bland annat både får och getter.
Sápmi, även kallat Sameland, är det område som omfattar samernas historiska bosättningsområden. Sápmi sträcker sig över hela Nordkalotten samt en stor del av Skandinaviska halvön. Området omfattar delar av Sverige, Norge, Finland och Kolahalvön i Ryssland. Källa: Wikipedia
– Den rasbiologiska forskningen har historiskt haft stort inflytande på forskning om samisk kultur, vilket bidragit till bilden av ett väldigt homogent Sápmi. Genom att studera matkulturen visar min avhandling att det funnits ett mycket mer komplext samhälle än historieskrivningen gjort gällande, säger Markus Fjellström.
Väcker etiska frågor
Men att forska på mänskliga kvarlevor är kontroversiellt och väcker frågor om etik. Vem har till exempel rätt att analysera dem? Och vem är det egentligen som äger kvarlevorna? I dag ägs allt arkeologiskt material, så kallade fornfynd, formellt av den svenska staten och är lagskyddat. Men mänskliga kvarlevor har inte alltid kommit i statens ägo på etiskt försvarbara vägar. I slutet av 1800-talet och första halvan av 1900-talet var det inte ovanligt att ben samlades in från till exempel Sápmi i rasbiologiska syften och fördes till de nordiska huvudstäderna.
Kvarlevor återfördes
Markus Fjellström har, som en del av sin forskning, tittat på benmaterial från bland annat Rounala ödekyrkogård, som modern historieforskning visat var i bruk från 1300-talet ända fram till 1750-talet. Alla mänskliga kvarlevor från kyrkogården samlades in för rasbiologiska studier i början av 1900-talet och fraktades till Anatomiska institutet i Uppsala. De har sedan legat på både Historiska museet i Stockholm och Gustavianum i Uppsala, och återfördes först 2016 till ”Ájtte – Svenskt Fjäll och Samemuseum” i Jokkmokk efter påtryckningar från Sametinget.
Viktig forskning
2007 krävde Sametinget en inventering av alla mänskliga kvarlevor från Sápmi vid svenska museer, för att kunna återföra kvarlevorna till Sápmi. Opinionen i Sápmi kring nyttan av modern forskning på de mänskliga kvarlevorna är delad.
– Det finns de som tycker att det är nödvändigt och de som tycker att det är fruktansvärt och innebär nya övergrepp, men frågan är inte enkel. Mycket beror på vilken typ av forskning det handlar om. Jag tycker att det är viktigt att nyansera bilden av och historieskrivningen om Sápmi och hela norra Skandinavien. Det ger ökad kunskap, i det här fallet om att det faktiskt aldrig har funnits några homogena samhällen eller enkla grupper, varken i Sápmi eller någon annanstans.
Ben som berättar
Allt vi äter sätter sig som spår i våra kroppar, i all vävnad, i naglar, hår, hud och skelett. Eftersom det mesta som är organiskt material bryts ner av jorden, arbetar arkeologer framför allt med skelettdelar för att få fram information om det förflutna. Den så kallade isotopsammansättningen i benmaterialet analyseras för att få fram historiska fakta om kost, sjukdomar med mera.
Avhandlingen ”Food Cultures in Sápmi” belyser, med hjälp av arkeologiska studier av skelettmaterial, vad människor ätit i Sápmi från år 600 till 1900. De områden som undersökts är bland annat Vivallen, Silbojokk och Rounala i Sverige och Gullholmen och Kirkegårdsøya i Norge.
Förutom matkulturen, beskriver avhandlingen även begreppen fjällsamer, skogssamer och sjö- eller kustsamer, kväner, birkarlar och karelare. Den diskuterar framträdande drag för den samiska kulturen, såsom samisk förkristen begravningssed, ger en forskningshistorik över rendomesticering och pastoralism i Sápmi och lyfter frågor kring kolonialism och återföring och återbegravning av mänskliga kvarlevor.
Markus Fjellström, Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet, markus.fjellstrom@arklab.su.se
AML är resultatet av förvärvade genetiska förändringar i de blodbildande stamcellerna och drabbar bland annat gener som styr cellernas mognad och tillväxt.I Sverige insjuknar runt 350 personer årligen i denna aggressiva sjukdom som leder till att den normala blodbildningen hämmas. Sjukdomen förekommer i alla åldrar från barn och uppåt, men är vanligare hos äldre.
– Det är leukemistamcellerna i benmärgen som driver sjukdomen framåt och därför vill vi undersöka vilka gener som styr dessa stamceller. Genom att använda en speciell gensax, CRISPR, har vi i en djurmodell kunnat studera cirka hundra gener samtidigt. Det är första gången vi gör en så här storskalig studie, säger Marcus Järås, som leder forskargruppen vid Lunds universitet.
Leukemiceller använder genen CXCR4 för att överleva
Den nya metoden med gensaxar innebär att forskarna effektiv kan styra vilken gen som stängs av vilket gör det möjligt att studera genens funktion och därmed bättre förstå hur sjukdomar uppkommer. Lundaforskarna fann att genen CXCR4 är helt nödvändig för leukemistamcellernas överlevnad. När de slog ut genen, kunde inte leukemistamcellerna överleva eftersom de är helt beroende av det protein som genen tillverkar.
– När vi stängde av CXCR4 bildades oxidativ stress och leukemistamcellerna mognade ut till celler med begränsad livslängd. Oxidativ stress uppkommer av de restprodukter som bildas när syre omvandlas till energi. Det är en process som är väl reglerad i cellen, men när det blir en ökning av restprodukter resulterar det i toxicitet vilket leder till att cellen dör, säger Ramprasad Ramakrishnan, försteförfattare till studien.
Upptäckten skulle kunna leda till nya läkemedel
Vid normal blodbildning är interaktionen mellan proteinerna CXCL12 och CXCR4 viktig för blodstamcellerna. I motsats till detta upptäckte forskargruppen att CXCL12 inte är nödvändig för leukemistamcellerna vilket visar en fundamental skillnad för hur leukemistamceller och normala blodstamceller regleras.
– Det var förvånade att CXCL12 inte har betydelse för leukemistamcellerna. Detta är något som man i förlängningen eventuellt kan utnyttja för att designa nya läkemedel mot AML, säger Ramprasad Ramakrishnan.
Gensaxen används för att möblera om i arvsmassan
Genverktyget CRISPR är ett genombrott för genmodifiering. I jämförelse med tidigare tekniker är gensaxen CRISPR billigare, snabbare och enklare att använda vilket ger nya möjligheter att förändra och byta ut delar av arvsmassan. Utöver att användas som ett verktyg i forskning har CRISPR potential att förbättra livet för många patienter som i dag lever med svåra sjukdomar, bland annat genetiska sjukdomar.
CRISPR styrs av en RNA-molekyl som binder till en specifik sekvens i arvsmassan. Naturligt är CRISPR ett försvar i bakterier mot virus genom att klippa i virusets genom. Experimentellt kan CRISPR användas som en sök-och-ersätt-funktion, som både kan ta bort och lägga till DNA. Det är RNA-biten som styr var i DNA som komplexet ska klippa. Genom att modifiera RNA, kan CRISPR styras att redigera var som helst i genomet.
Vetenskaplig artikel:
CXCR4 Signaling Has a CXCL12-Independent Essential Role in Murine MLL-AF9-Driven Acute Myeloid Leukemia. (Ramprasad Ramakrishnan, Pablo Peña-Martínez, Puneet Agarwal, Maria Rodriguez-Zabala, Marion Chapellier, Carl Högberg, Mia Eriksson, David Yudovich, Mansi Shah, Mats Ehinger, Björn Nilsson, Jonas Larsson, Anna Hagström-Andersson, Benjamin L. Ebert, Ravi Bhatia, and Marcus Järås.) Cell Reports Volume 31, ISSUE 8, 107684, May 26, 2020
– Det är problematiskt när sådana normer får råda i ett skolsammanhang och det leder till rangordning, säger Marie Larneby.
I avhandlingen från Malmö universitet beskriver och problematiserar hon normativa mönster relaterade till idrott och genus på en idrottsprofilerad högstadieskola. Hon vill också diskutera vilka konsekvenser normativa mönster får för eleverna.
Marie Larneby har följt en årskull genom årskurs 7, 8 och 9. Hon har varit med vid undervisningen, gjort observationer och genomfört intervjuer med både elever och personal. I fokus var tennis, innebandy, fotboll för tjejer och fotboll för killar, samt idrott och hälsa-undervisningen. Skolan är en idrottsprofilerad högstadieskola som elever ansöker till för att kombinera studier och idrottsutövning.
– Redan där början selekteringen, bara det att du söker in gör tävlan och jämförelse till en norm, säger Marie Larneby.
”Ungarna är så mycket idrott”
Rektor och annan personal är medvetna om att normer och värderingar från idrotten förs in i skolans verksamhet, med positiva såväl som negativa konsekvenser. Idrottens centrala plats förklaras av rektorn med att ”ungarna är så mycket idrott”, men Marie Larneby menar att det även beror på personalens starka koppling till idrotten och skolans utformning av profilen i nära samarbete med idrotten.
– Idrotten blir dominerande på skolan. Med elevens val har de sin valda idrott fyra dagar i veckan.
Marie Larneby menar att skolan kan liknas vid en förlängning av fritidens idrott.
– 18 av de 22 killar som hade sökt in på fotboll som specialitet, tränar och konkurrerar om en plats i samma fotbollslag på fritiden. När de dessutom har samma tränare i skolan som i föreningen, är det inte konstigt om det blir tävling och rangordning även i skolan. Detta tycker även lärarna är svårt att hantera.
Tävlar och rangordnar
Från sitt idrottsutövande är ungdomarna vana vid idrottens logik, vid tävlan och prestation. Positiva effekter är att eleverna upplever detta som roligt, de vill utvecklas i sin sport, de vill vara där och de vill tävla. Flera klarar sina studier bättre. De är med likasinnade.
– Men det slår även över till att jämföra sig med andra, trots att det i skolan, till skillnad från i föreningen, inte handlar om att tävla, ta plats och rangordna. Med rätt rå jargong emellanåt, säger Marie Larneby.
Normen är att killar är bättre än tjejer
Hennes undersökning visar också att miljön bidrar till att förstärka uppfattningen att killar är bättre än tjejer. ”Det är bara så det är”, kan det låta.
– Det slår inte igenom i alla situationer, men det finns en övergripande genusnorm på skolan som legitimerar den föreställningen. Både tjejer och killar tycker att killarna är snabbare, bättre, starkare och mer tekniska. Även när normen utmanas förändras inte föreställningen i grunden.
Enligt Marie Larneby är skolan hon studerat ett exempel på något utbrett, och hon tycker att elitförberedande skolor måste problematiseras.
– I en skolkontext är det skolans värden som ska råda, och skolan måste hantera de här normerna från idrotten. Grundskolorna får själva utforma sin profil med utgångspunkt i kursplanen och ansvarar för på vilket sätt idrotten tar – och ges – plats.
Marie Larneby, doktorand i idrottsvetenskap vid Malmö universitet, marie.larneby@mau.se
– Det är en klassfråga. Barn till föräldrar som är låginkomsttagare och som bor i utsatta områden har inte alls samma tillgång till organiserade fritidsaktiviteter så som barn med föräldrar som är högutbildade och med högre inkomster, säger Alireza Behtoui, professor i sociologi och en av redaktörerna till boken ”Ungdomars fritidsaktiviteter – Deltagande, möjligheter och konsekvenser”.
Problemet är något som diskuterats under lång tid, men hittills har det saknats forskning på området. Studien visar att organiserade fritidsaktiviteter, som att sjunga i kör eller spela i ett fotbollslag, har klart positiva effekter på barns hälsa. Men också på deras betyg och ambitioner att studera vidare på högskola eller universitet. Däremot har mer oorganiserade aktiviteter, som att spela dataspel hemma eller hänga i stan med vänner, en klar negativ inverkan.
Organiserade aktiviteter saknades i utsatta områden
Forskarna har också tittat närmare på vilka som har tillgång till organiserade aktiviteter. Eller snarare vilka som inte har det.
– Det var en sorglig överraskning, avsaknaden av organiserade aktiviteter i utsatta områden – där de behövs som mest. På 1970- och 80-talet var det civilsamhället som organiserade och finansierade ungdomarnas aktiviteter och uppmuntrade dem att vara med. Föreningarna stod för kostnaderna. I dag är det familjerna som förväntas göra det, vilket innebär att de med lägre inkomster inte har möjlighet att låta sina barn ägna sig åt fritidsaktiviteter i samma utsträckning som höginkomsttagare, säger Alireza Behtoui.
Konsekvensen av att inte delta i organiserade idrotts- och kulturaktiviter visade sig alltså i barnens hälsa och betyg. Men det kan också leda till att barn och ungdomar går miste om andra erfarenheter.
– Om man tänker på att barn i medelklassfamiljer har tillgång till de här aktiviteterna får de möjligheter att prata inför folk eller resa runt och träffa och interagera med andra människor till exempel. De får ”soft knowledge” som hjälper dem när de senare söker jobb. De som kommer från familjer med låg inkomst ligger efter, inte bara genom lägre betyg. De missar möjligheten att lära sig fungera smidigt i kollektiv, de missar mentorer i form av idrottstränare och andra ledare, säger han.
Kontakt:
Alireza Behtoui, professor vid institutionen för samhällsvetenskaper, Södertörns högskola, alireza.behtoui@sh.se
Symtomen kan komma från hela mag-tarmkanalen. Från övre delen, matstrupe och magsäck, kan det röra sig om halsbränna, sura uppstötningar och dyspepsi, som vardagligt ofta kallas känslig mage eller magkatarr även om magsäcken inte är inflammerad. Från nedre delarna, tarmarna, pratar man om tillstånd som kronisk förstoppning, buksvullnad och irritabel tarm, IBS.
I den aktuella studien, publicerad i tidskriften Gastroenterology, ges en samlad bild av den globala förekomsten av funktionell mag-tarmsjukdom. Data har samlats in via internetbaserade enkäter och fysiska intervjuer.
Påfallande lika länder emellan
Magnus Simrén, professor i medicinsk gastroenterologi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, ingår i den internationella styrgruppen för studien och ansvarar för den svenska delen, som omfattar 2 000 personer.
– Det är slående hur stora likheterna är mellan länderna. Vi kan se vissa variationer, men generellt är dessa sjukdomar lika vanliga oavsett vilket land eller vilken världsdel det handlar om, säger han.
Frågorna som ställdes till deltagarna var baserade på diagnoskriterierna för IBS och andra funktionella mag-tarmsjukdomar. Dessutom efterfrågades uppgifter om andra sjukdomar och symtom, levnadsförhållanden, livskvalitet, sjukvårdskonsumtion med mera.
Vanligare hos kvinnor
Förekomsten av funktionell mag-tarmsjukdom var högre hos kvinnor än hos män och tydligt kopplat till nedsatt livskvalitet. Enligt enkätsvaren uppfyllde 49 procent av kvinnorna och 37 procent av männen diagnoskriterier för minst en funktionell mag-tarmsjukdom.
Svårighetsgraden på sjukdomarna varierade, från lindriga besvär till symtom som i hög grad påverkade livskvaliteten. Förekomsten av funktionell mag-tarmsjukdom var också starkt kopplad hög sjukvårdskonsumtion, såsom läkarbesök och läkemedelsanvändning, men också olika kirurgiska ingrepp.
Anonyma svarare hade fler symptom
Enkäten användes i flertalet länder i studien, däribland Sverige. I några länder fick deltagarna istället svara på frågorna genom att en intervjuare läste upp dem. I två länder användes båda metoderna parallellt, och det visade sig att de intervjuade uppgav färre symtom.
– Vi vet inte varför vi ser denna skillnad men en orsak skulle kunna vara att man tycker det är pinsamt att berätta om symtom från mage och tarm för någon som sitter framför en och att man därför underrapporterar jämfört med om man lämnar sina svar anonymt i ett webbaserat formulär, säger Magnus Simrén.
Studien är den första i en rad på området. Initiativet till att ta fram det omfattande underlaget kommer från grupperingen som ansvarar för gällande internationella diagnoskriterier för funktionella mag-tarmsjukdomar, Romkommittén, där Magnus Simrén ingår.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
RNA bär informationen från DNA till färdigt protein