Tidigare forskning har antagit att insekter på nordliga breddgrader skulle klara ett varmare klimat bra, kanske till och med gynnas av det. Men det här är fel, visar forskare från Uppsala universitet, Lunds universitet och Universitetet i Oviedo, Spanien, i en ny studie.
I den nya studien, publicerad i den vetenskapliga tidskriften Scientific Reports, presenterar en grupp forskare ny kunskap om hur den globala uppvärmningen kan påverka insektspopulationer. Resultaten tyder på att insekter kan komma att bli mer hotade av klimatförändringar än vad tidigare beräkningar visat.
– Insekter i nordliga zoner skulle vara lika hotade av klimatförändringar som tropiska, säger Frank Johansson, professor vid Uppsala Universitet.
Nya oroande mönster
I en modifierad analys av ett klassiskt data-set om insekternas kritiska temperatur och överlevnad har forskarna hittat nya och mer oroande mönster. Deras slutsats är att nordliga insekter är lika sårbara för klimatförändringar som tropiska insekter. Tidigare studier har visat att insekter i tropikerna är starkt hotade av klimatförändringar eftersom de redan nu lever mycket nära sin optimala och kritiska temperatur. Men dessa tidigare studier har samtidigt antagit att nordliga insekter är långt ifrån sina optimala och kritiska temperaturer, och därför till och med skulle kunna gynnas av klimatförändringar.
Problemet är att de klassiska studierna använde de genomsnittliga årliga temperaturerna för alla sina beräkningar, utan att ta hänsyn till att de allra flesta insekter förblir inaktiva i kylan under en stor del av året på nordliga breddgrader.
När biologin för de olika arterna räknas in mer detaljerat, och endast de månader där de olika arterna är aktiva tas med i modellerna visar resultatet av de nya beräkningarna att nordliga insekter också lever nära sin optimala och kritiska temperatur. Anledningen är att medeltemperaturen för de månader när insekterna är aktiva givetvis är högre än medeltemperaturen för hela året. Nordliga insekter är därför lika känsliga för temperaturökningar som tropiska arter.
Påverkar även människan
När temperaturen ligger nära insekters optimala eller kritiska temperatur är risken stor att de minskar i antal. En sådan minskning av insekter skulle även påverka människan eftersom många insekter tillhandahåller ekosystemtjänster som till exempel pollinering av frukt, grönsaker och andra växter vi äter.
Frank Johansson, professor vid institutionen för ekologi och genetik vid Uppsala universitet, frank.johansson@ebc.uu.se
Under den senare delen av stenåldern fanns åtminstone tre olika, men delvis samtida, kulturgrupper i Sverige: 1) trattbägarkulturen som var Skandinaviens första jordbrukare, 2) gropkeramiska kulturen, där människorna var fiskare och jägare, 3) stridsyxekulturen som var en herde- och bondekultur.
Förutom att försörja sig på olika sätt skilde sig kulturerna åt när det gällde bland annat gravritualer och vilka typer av föremål de hade. Tidigare forskning har visat att människorna inom de tre kulturgrupperna skilde sig åt även genetiskt.
Samma forskargrupp som upptäckte detta har nu sökt svar på varför vissa gropkeramiska gravar verkar vara påverkade av stridsyxekulturen, trots att kulturerna levde tämligen åtskilda under de århundraden de samexisterade.
På Gotland finns flera stora och välbevarade gravfält med typiska gropkeramiska gravar. De döda begravdes oftast liggande på rygg och med gravgåvor såsom jaktredskap och ben från bland annat säl. På gravarna lades varken stora stenblock eller jordhögar.
– Utöver de typiska gropkeramiska gravarna, finns även några avvikande gravar som verkar ha influenser från stridsyxekulturen. Exempelvis har en del individer blivit begravda i sidläge med uppdragna ben och en del har fått stridsyxor som gravgåvor, vilket vanligtvis förknippas med stridsyxekulturen, säger professor Jan Storå, arkeolog vid Stockholms universitet och en av studiens författare.
Forskarna har analyserat dna från 25 stenåldersindivider från fyra gropkeramiska gravfält på Gotland. Ungefär hälften av individerna var begravda i typiska gropkeramiska gravar. Resten av gravarna uppvisade influenser från stridsyxekulturen.
Till sin förvåning upptäckte forskarna att ingen av individerna var genetiskt besläktade med människor från stridsyxekulturen. Tvärtom såg alla ut att tillhöra en väldigt homogen grupp som genetiskt uppvisade störst likhet med jägar-samlargrupper från tidigare perioder.
– Det här är en unik studie som bidrar till vår förståelse av interaktionen mellan stenålderns kulturgrupper. Vi kan sluta oss till att människorna inom den gropkeramiska kulturen influerades av bland annat stridsyxekulturen, men eftersom vi inte hittade någon genetisk koppling mellan grupperna, skedde kontakten troligen via handelsutbyte och andra kontakter, snarare än via migration, säger Helena Malmström, arkeogenetiker vid Uppsala universitet och en av författarna bakom studien.
Studien är en del av Atlasprojektet, ett tvärvetenskapligt projekt där forskarna undersöker förhistoriska befolkningsmönster i Skandinavien och Eurasien genom genetiska data från förhistoriska individer.
Trattbägarkulturen:
Skandinaviens första bondekultur som försörjde sig på odling och tamboskap.
Existerade för mellan 6 000 och 4 800 år sedan.
Fanns i södra och mellersta Sverige och i norra delarna av Kontinentaleuropa.
Hade karakteristisk keramik med trattformade halsar.
Använde så kallade megalitgravar, stenkammargravar i vilka ett stort antal människor gravlagts.
Megalitgravarna var vanligast i Skåne, längst västkusten och i Falbygden i Västergötland.
Människor begravda i trattbägarkulturens gravtyper var mest genetiskt lika tidiga bönder från Anatolien och Kontinentaleuropa.
De skiljer sig genetiskt från jägarstenålderns tidigare jägar-samlare.
Stridsyxekulturen:
Uppkallade efter sina karakteristiska yxor.
Följer efter trattbägakulturen och var samtida med den senare fasen av den gropkeramiska kulturen.
Beskrivs ofta som en blandad herde- och bondekultur.
Existerade för mellan 4 800 och 4 300 år sedan.
Fanns främst i södra och mellersta Sverige.
Kopplas till den Kontinentaleuropeiska snörkeramiska kulturen.
Hade i huvudsak enkel- eller dubbelgravar där de döda placerades liggandes på sidan med uppdragna ben.
Människor påträffade i stridsyxekulturens gravtyper uppvisar en ny genetisk komponent som inte finns hos trattbägarkulturens- eller den gropkeramiska kulturens människor. Den representerar därför en ny grupp av invandrande människor i området med kopplingar till östliga steppherdar.
Gropkeramisk kultur:
Uppkallade efter sin karakteristiska gropornerade keramik.
Existerar för mellan 5 400 och 4 400 år sedan.
Delvis samtida först med trattbägarkulturen och sedan med stridsyxekulturen.
Levde framför allt i kustområden och på Gotland, Öland och Åland.
Livnärde sig på fiske och jakt på bland annat säl.
Begravde ofta sina döda i utsträckt ryggläge i enkel eller dubbelgravar.
Människor begravda i gropkeramiska gravtyper var genetiskt lika jägarstenålderns tidigare jägar-samlare från Skandinavien.
Covid-19 krisen har bidragit till en revolutionerande förändring i både våra privata och professionella liv. Isolering och resebegränsningar har resulterat i en dramatiskt minskad efterfrågan på persontransporter, inte minst kollektivtrafik, eftersom många är rädda för att bli smittade av andra resenärer.
– Vi vet ännu inte hur omfattande eller långvarigt detta tillstånd kommer att vara, men vi kan redan se effekter på resmönster, säger Lena Winslott Hiselius från Lunds universitet.
Minskade utsläpp med digitala verktyg
Förutom att hantera effekterna av covid-19, måste transportsystemet också förändras för att minska utsläppen av växthusgaser. Ett sätt att minska efterfrågan på persontransporter är att introducera olika digitala verktyg och tjänster. Under covid-19 pandemin testas det i vad som kan betraktas som en storskalig försöksverksamhet och erfarenheter från de nya arbetssätt och vanor som nu etableras kommer troligen få kvarstående effekter, också efter att pandemin klingat av.
Flera svenska offentliga myndigheter har sedan tidigare varit engagerade i projekt för att öka andelen virtuella möten. Det har resulterat i färre resor, och därmed lägre koldioxidutsläpp per anställd.
– Vår studie av covid-19 pandemins påverkan på arbets- och resmönster fokuserar på anställda i fem svenska myndigheter och deras pendlings- och arbetsresor. Vi försöker analysera vilka effekter externa rekommendationer och begränsningar haft, utöver de minskningar av resandet de här myndigheterna redan uppnått, berättar Lena Winslott Hiselius.
Studien är baserad på självskattade beteenden och attityder före och under covid-19 pandemin. Resultaten tyder på att det har skett en omfattande förändring av såväl pendlingsresor som arbetsresor. 86 procent uppgav att deras pendling förändrats under covid-19 pandemin. För arbetsresor, som ofta betraktas som en del av arbetsplatskulturen och därmed skulle svåra att förändra, var minskningen ännu större. Endast tre procent menade att de fortsatte genomföra affärsresor som tidigare, de allra flesta mötena genomfördes istället virtuellt.
Tekniskt väl förberedda
– Sammantaget indikerar våra resultat att de offentliga myndigheter vi studerat var väl förberedda, åtminstone tekniskt, för att genomföra en snabb beteendeförändring när resor i tjänsten inte längre var ett alternativ, säger Peter Arnfalk från Lunds universitet.
På frågan om respondenterna tror att de nya virtuella mötes- och samarbetsrutinerna kommer att kvarstå när epidemin har klingat av menar de flesta att arbetet kommer att förändras avsevärt och att vi kommer att bli mycket bättre på att samarbeta med hjälp av digitala verktyg. En majoritet av respondenterna tror dock att arbetspendlingen kommer att återgå till samma nivåer som tidigare.
– Det finns en stor potential i ett förändrat beteende, där digitala verktyg ger en möjlighet att påverka om och hur vi genomför arbetsresor och pendlar. Covid-19 pandemin har visat att det är möjligt att göra det omöjliga möjligt, säger Peter Arnfalk.
Studien:
Coronas effekt på svenska myndigheters arbets- och resmönster – nu och i framtiden
Fotnot: Studien genomfördes i mitten av april 2020 av Peter Arnfalk och Lena Winslott Hiselius, båda från Sveriges kunskapscentrum för kollektivtrafik, K2 och Lunds universitet. Undersökningen innehöll frågor om pendling och affärsresor, attityder till olika färdmedel och val av resesätt, men också frågor relaterade till användning av digitala verktyg och virtuella möten. Frågorna besvarades av 719 respondenter som alla arbetar i svenska offentliga myndigheter.
Kontakt:
Lena Winslott Hiselius, forskare vid Lunds tekniska högskola, Lunds universitet, lena.hiselius@tft.lth.se
Peter Arnfalk, forskare vid Internationella miljöinstitutet, Lunds universitet, peter.arnfalk@iiiee.lu.se
Avhandlingen från Högskolan Väst i samarbete med Jönköping University, utgår från en medicinsk äldrevårdenhet och visar tydligt sjuksköterskans roll i att skapa förutsättningar för en god relation och gemensamt ansvar.
Möten som sker inom hälso-och sjukvård avgör många gånger om patienten och närstående ser vården som tillfredsställande. Brister i kommunikation och social interaktion kan leda till missförstånd och en försämrad hälsoprocess för vårdtagaren.
– Processen visar hur de inblandade förbereder sig på olika sätt inför ett vårdmöte, deltar med olika bidrag under mötet och efteråt ser på vårdrelationen ur en annan synvinkel, säger Anette Johnsson vid Avdelningen för omvårdnad, Högskolan Väst, som gjort studien.
– I min avhandling belyser jag sjuksköterskans viktiga roll att inleda, leda och avsluta mötet på ett sätt som skapar förutsättningar att etablera en positiv vårdrelation. Genom konstruktivt kunskapsutbyte, gemensamt ansvar och deltagande kan förståelsen för patienten öka, vilket också kan bidra till en bibehållen patientsäkerhet.
Underlätta att alla kommer till tals
Anette Johnsson menar att om sjuksköterskan har en medvetenhet om faktorer som rutiner och normer, kan hen sätta ett positivt klimat i vårdrelationen. Genom en modell som bland annat utgår från anpassning av röst och kroppsspråk utifrån medicinsk kunskap, omvårdnadsroll, pedagogisk uppgift och maktposition, kan hen underlätta för både anhöriga och patienten att komma till tals och bli mer synliga och aktiva i dialogen. Resultatet av detta lägger en god grund för den ömsesidiga förståelsen, patientens hälsoprocess samt de inblandades olika perspektiv.
– Min förhoppning är att resultaten i avhandlingen ska kunna vara till nytta för yrkesverksamma sjuksköterskor, men det kan även var allmänt intressant för patienter och närstående, menar Anette Johnsson.
Om studien
Anette har en bakgrund som sjuksköterska, barnmorska och lärare vid sjuksköterskeprogrammet vid Högskolan Väst, Trollhättan. Doktorandstudierna har genomförts i samarbete med forskarutbildningen vid Hälsohögskolan i Jönköping. Det övergripande syftet med avhandlingen var att utforska och beskriva vårdrelationen, kommunikationen, innehåll och den sociala interaktionen i triadmötet mellan sjuksköterskor, patienter och närstående. Dataproduktionen genomfördes genom deltagande observationer med efterföljande informella, individuella samtal samt fältanteckningar.
– Å ena sidan riskerar samiska att hämmas då samiska inte anses lika viktigt som svenska enligt styrdokumenten. Å andra sidan möjliggör elevens positiva uppfattningar, om språk och dess omgivning, samisk språkanvändning, säger Kristina Belancic.
Hon är doktorand vid institutionen för språkstudier på Umeå universitet och har studerat vilka faktorer som möjliggör eller hindrar samisk språkanvändning i sameskolan: styrdokument i relation till samiska, kursplanernas skrivningar i samiska och svenska, hur lärare och elever ser på den samiska språkanvändningen.
– Olika faktorer på policynivå kan påverka att samisk språkanvändning ökar eller minskar. En faktor som ökar språkanvändningen i sameskolan är att både svenska och samiska kan användas som undervisningsspråk enligt policydokumenten.
Samtidigt visar studien att kursplanernas skrivningar i samiska och svenska inte ger eleverna likvärdiga möjligheter att utveckla sina språk och en funktionell tvåspråkighet.
– Svenska beskrivs som ett akademiskt språk, medan samiska beskrivs som ett språk som används muntligt och för vardagskommunikation.
Ojämn tillgång till språk
Elever som läser samiska har rätt till 800 timmar medan elever som läser svenska har rätt till 910 timmar totalt under låg- och mellanstadiet. I nuläget finns inga nationella prov i ämnet samiska i årskurs 3 och 6 för elever i sameskolan.
Den ojämna tillgången till språk, mindre antal timmar i samiska och inga nationella prov, är faktorer som leder till minskad språkanvändning och väcker frågor om vilken makt och status de båda språken ges.
– Även om styrdokumenten inte ger elever samma förutsättningar att använda samiska och svenska, spelar individens uppfattningar en viktig roll för språkanvändning. Positiva attityder och viljan att använda språket är en faktor som möjliggör språkanvändning. Dessutom kan elevernas uppfattningar påverka deras egna språkpraktiker, men även skapa nya arenor för samisk språkanvändning.
– En annan faktor som kan öka språkanvändning är utelek, eftersom utelek ger elever flexibilitet att förhandla om sina språk. Det är viktigt att uteleken representerar elevernas intresse och kultur. De flesta elever identifierar sig med det samiska språket även om de inte talar samiska flytande.
Avhandlingen visar även att elever vill använda samiska men tycker sig ha begränsade möjligheter att använda språket, samt svårigheter att utveckla sitt skrift- och talspråk i samiska. Detta speglar att styrdokumenten inte ger eleverna samma förutsättningar att utveckla samiska och svenska.
Kristina Belančić, doktorand vid institutionen för språkstudier på Umeå universitet, kristina.belancic@umu.se
– Vi vuxna behöver bli mer lyhörda för hur sociala relationer görs i skolan, säger Lina Lundström, forskare vid Stockholms universitet.
Under tre terminer fick hon förmånen att lära känna närmare femtio elever i en högstadieklass i Stockholms kommun, genom videofilmer, observationer och intervjuer. Hon kartlägger deras vänskapskultur för att förstå hur vänskap görs, hur gränser dras och hur omgivningen påverkar vänskapandet.
– Det är påfallande hur mycket tid och energi som eleverna lägger ner på att prata om och arbeta med relationerna mellan varandra. Gränser för vänskap och vad som dikterar dessa gränsdragningar är ständigt närvarande i elevernas samtal i klassrummet, i matkön och på väg till slöjdsalen, säger Lina Lundström.
Ideal från antiken
Ett utmärkande drag i elevernas arbete med att göra vänskap är den betydelse som vänskapsideal får. Det är ideal som har funnits med sedan antiken och som karakteriseras av jämlikhet, lojalitet, och att vara lika varandra. Lina Lundström har kunnat se att eleverna använder detta vänskapsideal för att inkludera, men också för att utesluta varandra.
– Det blir möjligt att få syn på vänskapskulturen i klassen när en ny vänskap ingås mellan två elever som befinner sig på olika nivå i klassens statushierarki. Klasskamraterna reagerar kraftfullt eftersom denna nya vänskap inte görs i enlighet med den rådande kulturen i klassen, som föreskriver att vänner ska vara lika populära. I och med att vänskapskulturen utmanas blir den tydlig.
Nytt språk för vänskapande
För att det ska bli lättare att prata om hur sociala relationer görs i skolan har Lina Lundström utvecklat nya begrepp som beskriver erfarenheter av vänskap. Som att ”vänskap görs” och påverkas av sin kontext (vänskap är inte statisk eller oberoende), ”konstellationer av deltagare” (föränderlig grupp av vänner som deltar i ett vänskapande), och ”sociala satelliter” (ofrivilligt ensamma elever) som kretsar kring de elever som befinner sig i centrum för händelserna i klassen – de populära.
Med flera exempel visar hon i avhandlingen hur eleverna organiserar sig – outtalat – i konstellationer och sociala satelliter. I en grupp kan det till exempel vara viktigt att veta vad tv-spel kostar, inte bara att kunna prata om spelen. I en annan konstellation är det status att ha kunskaper om utlandsresor, eller att ha information om vad som hände på helgens fest. Det finns, menar hon, både en vänskapskultur som gäller för alla och lokala så kallade vänskapsskript (manus) som föreskriver hur vänskap ska göras inom de olika konstellationerna.
Inte den ensammes fel
– Vi behöver ett språk som utgår från elevernas förståelse av sin vardag, som är till nytta för eleverna och inte förstärker normer eller orealistiska ideal. Begreppet social kompetens, till exempel, riskerar att stigmatisera ensamma elever. Uttrycket förlägger ansvaret hos individen utan att ta hänsyn till maktstrukturer, säger hon.
– De ofrivilligt ensamma eleverna, de sociala satelliterna, kan ofta agera på samma sätt som någon som deltar i vänskapande men de blir ändå exkluderade. De avkodar vad som krävs för att bli inkluderade men på grund av deras låga sociala status blir de ändå uteslutna.
Därför är det viktigt att inkludera rådande maktförhållanden och andra väsentliga omständigheter, i diskussionen om elevers sociala relationer, framhåller Lina Lundström.
– Vänskapande är ett hårt arbete som behöver förstås utifrån var, vem och inför vilka det görs.
Lina Lundström, forskare vid barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, lina.lundstrom@buv.su.se
Hemlöshet är ett omfattande samhällsproblem i Sverige. Vi har i dag en högre andel hemlösa jämfört med våra nordiska grannländer; mer än dubbelt så många hemlösa per tusen invånare som Norge.
En tendens är att allt fler hemlösa inte har några andra problem än att de saknar en egen bostad, så kallad strukturellt hemlösa. En annan trend är att andelen kvinnor samt andelen personer med utländsk bakgrund ökar.
– Det blir allt fler som utestängs från den ordinarie bostadsmarknaden och genom en omkategorisering till strukturellt hemlösa osynliggörs dessa även i hemlöshetsstatistiken. Detta är ett kostsamt sätt att arbeta. I stället borde strategin vara bostadsledd, med grundprinciperna i Bostad först som grund, säger Marcus Knutagård, lektor vid Socialhögskolan i Lund.
Kunskap om hur barn hanterar hemlöshet saknas
I kunskapsöversikten Forskning i korthet: Hemlöshet, som Marcus Knutagård skrivit tillsammans med Arne Kristiansen, docent i socialt arbete vid Socialhögskolan i Lund, presenterar forskarna aktuell forskning på området och redogör för hemlöshetens orsaker, omfattning, utveckling och konsekvenser. Även de kunskapsluckor som finns på området lyfts fram. Ett sådant exempel är forskning ur ett barnperspektiv där behovet är stort.
– De nya kommunala riktlinjer som införts bland annat i Malmö och Göteborg är viktiga att studera, då riktlinjerna innebär nödprövning varje vecka av strukturellt hemlösa hushåll. Följderna för de hemlösa barnen är ännu okända och därmed en ytterst viktig fråga att beforska, säger Marcus Knutagård.
Kunskapsöversikten har tagits fram inom ramen för det nationella forskningsprogrammet om tillämpad välfärdsforskning som Forte ansvarar för.
– Att hitta långsiktiga lösningar för att hindra att människor hamnar i hemlöshet är angeläget och därför var det viktigt för oss att ta fram den här kunskapsöversikten. Genom mer kunskap och forskning hoppas vi kunna bidra till en positiv samhällsutveckling, säger Stella Jacobson, programansvarig Forte.
Marcus Knutagård, lektor i socialt arbete, Socialhögskolan i Lund, Lunds universitet, marcus.knutagard@soch.lu.se
Arne Kristiansen, docent i socialt arbete Socialhögskolan i Lund, Lunds universitet, arne.kristiansen@soch.lu.se
Den som var utan egendom var i det tidigmoderna samhället tvungen att tjäna som tjänstehjon. Dessa drängar och pigor var ofta unga och ogifta, och skulle idealiskt vara som husbondens barn: De skulle lyda och arbeta, medan husbonden skulle skydda och leda.
I en avhandling i historia kartläggs tjänstehjonens arbetsuppgifter och relationen mellan dem och deras husbönder med hjälp av Stockholms tänkeböcker från åren 1600 till 1635. Även deras relationer utanför hushållet kartläggs: vilka de umgicks med, slogs och bråkade med och vilka sexuella relationer de kunde upprätthålla i staden.
Från andra städer runt Östersjön
Genom berättelser om brott, tragedier och övergrepp pusslas även en annan berättelse ihop, en berättelse om vardagens slitsamma lunk. Studien ger en bild av hur livet för den som levde sitt liv i underordning kunde te sig i det tidiga 1600-talet.
– Mellan var tionde och var femte person i det tidiga 1600-talets Stockholm tjänade som dräng eller piga. Detta tyder på att tjänstefolkssystemet kan ha varit etablerat i Stockholm och Sverige något tidigare än vad tidigare forskning har antagit. De verkar ofta ha varit inflyttade från andra städer runt Östersjön och kan ha fungerat som länkar i släkt- och handelsnätverk som sträckte sig över havet, säger Paul Borenberg, doktorand vid Göteborgs universitet.
Flydde hellre än att dra husbonden inför rätta
Medan 1700-talets tjänstefolk hade god förmåga att dra sina husbönder inför rätta tycks dessa möjligheter ha varit sämre för 1600-talets pigor och drängar.
– Om de blev slagna, bestulna eller illa behandlade krävdes hjälp utifrån, av andra husbönder eller släktingar, för att drängarna och pigorna skulle få upprättelse i domstol. Därför valde många istället att fly hushållet hellre än att dra sin husbonde inför rätta.
Tjänstefolket levde dock inte sitt liv i underdånig tysthet. Drängar drack tillsammans på stadens krogar och bråkade på gatan medan pigor stod på torget och munhöggs med gifta kvinnor. Dock umgicks tjänstefolket i huvudsak med andra unga och ogifta människor.
Allt-i-allohjälpredor
Paul Borenberg har även undersökt vilka arbetsuppgifter tjänstefolket utförde.
– Deras vanligaste sysslor var att springa ärenden, hämta och vakta saker, sköta försäljning och transport och på olika sätt vara allt-i-allohjälpredor åt sina husbönder. Drängarna var oftare än pigorna ute på långväga resor eller i stadsrummet medan pigornas arbete i högre utsträckning var knutet till hemmet, till sysslor som att städa, tvätta och ta hand om sjuka.
Tidigare forskning har menat att könsarbetsdelningen i tidigmodern tid var flexibel.
– Det stämmer med mina resultat, men jag vill betona att det inte innebar att de vanligen gjorde samma sak. Drängarnas och pigornas sysslor var olika, säger Paul Borenberg.
Paul Borenberg, doktorand i historia vid Göteborgs universitet, paul.borenberg@gu.se
Anonymisering av skrivna salstentor infördes fullt ut på Stockholms universitet 2009. Föregångare var Juridiska fakulteten som långt tidigare anonymiserat sina tentor. Före anonymiseringsreformen skrev studenterna sitt namn och personnummer på sin tenta och utifrån detta kunde lärarna som rättade utläsa både kön, ålder och huruvida personen hade utländsk bakgrund eller ej. Efter anonymiseringsreformen ersattes den personliga informationen med ett nummer, som sedan länkades till rätt student efter det att lärare rättat tentan och satt betyg. På så sätt kunde lärare inte längre utläsa om studenterna hade ett svensk- eller utländskklingande namn eller vad de hade för kön.
I en ny studie i sociologi har Magnus Bygren jämfört tentor på grundkurser i ekonomi, sociologi och statsvetenskap från 2005-2013, alltså ett par år före och efter anonymiseringsreformen. Som kontrollgrupp användes tentor i juridik som alltså varit anonymiserade redan innan. I samtliga kurser som studien undersökt rörde det sig om stora grupper av studenter, där lärarna förmodligen endast vet studenternas bakgrund utifrån informationen i tentan.
Fördel för studenter med utländskklingande namn
Resultaten visade inga tecken på könsdiskriminering, men att studenter med utländskklingande namn har en fördel av icke-anonymiserade tentor. Det verkar alltså – vid en första anblick – som att lärare diskriminerat personer med utländskklingande namn positivt före reformen. Men enligt Magnus Bygren syns inte en direkt effekt efter anonymiseringen, utan man ser snarare en trend med sämre betyg hos gruppen som börjar före anonymiseringen.
Det kan alltså ligga något annat bakom, som att gruppen med utländskklingande namn som läst dessa kurser på universitet förändrats över tid och att detta avspeglas i deras prestationer. Dessutom har Magnus Bygren i studien – förutom att analysera resultat på tentor – följt hur det gick för individer före och efter anonymiseringsreformen. Där sågs inga effekter som tydde på diskriminering, vilket stödjer tolkningen om att det ändå inte har förekommit diskriminering utifrån kön och utländsk bakgrund.
De idag mest vanliga behandlingsmodellerna för yngre barn med autism sker under mycket kontrollerade former. Kristina Byström har i sitt arbete undersökt mer fria och spontana samspelssätt och villkor i miljö med natur och djur. Arbetet har utförts vid institutionen för arbetsvetenskap, ekonomi och miljöpsykologi vid SLU Alnarp.
– Husdjuren gav tröst, möjlighet till reglering av känslor och motverkade stress. Barnens motoriska utveckling stimulerades och de fick hjälp att klara av svåra livshändelser. Aktiviteter med husdjur gav mer sociala beteenden än de begränsade och repetitiva icke sociala beteenden som vanligen omfattar barn med autism, säger hon.
Betydelsen av att reagera snabbt
Hon undersökte också betydelsen av människans nedärvda förmåga att reagera snabbt på det som händer i naturen och i djurs rörelser, till exempel på något man ser eller hör, som lugnar eller väcker intresse. Så tänker hon sig att även många barn med autism reagerar. De får på så sätt lättare att skapa mening och förstå vad som händer. Det uppstår en källa till vitalitet och glädje i upptäckande som skapar energi, vilket också en terapeut kan väva in i behandlingen mot socialt samspel och kommunikation.
I forskningen har föräldrar intervjuats om betydelsen av husdjur i hemmen. Kristina har också studerat betydelsen av natur och djur i behandling på lantgård. Det nya med avhandlingen är att den kombinerar kunskaper från olika vetenskaper, framförallt utvecklingspsykologi, kunskap om autism och kunskaper om landskapets betydelse för människan.
Djur och natur som som komplement i behandling
Autism är en mångfacetterad funktionsnedsättning och det finns former av autism där natur och djur inte är en möjlig väg för att stimulera utvecklingen. Men med hjälp av djur och natur kan förutsättningarna öka för den psykologiska utvecklingen, det psykiska måendet och livskvalitén för många barn och ungdomar med autism. Framtida forskning får utvisa om den typ av samspel med natur och djur som beskrivits i avhandlingen, kan bilda en ny och kompletterande behandlingsväg för barn med autism.
Kristina Byström lägger fram sitt licentiatarbete den 9 juni, via Zoom. Vill du följa hennes licentiatseminarium kontakta prefekt christina.kolstrup@slu.se
– Nu kan vi för första gången visa hur de olika sjukdomarna samverkar och bidrar till psykisk ohälsa hos de drabbade. Det visar att vården behöver finnas till för mer än enbart hudproblemen, säger Marcus Schmitt-Egenolf, dermatolog och professor vid Umeå universitet.
Psoriasis är en livslång sjukdom. Kroppen producerar hudceller för snabbt som byggs upp på hudens yta i form av rodnad, smärtsamma och kliande utslag. Behandlingen av psoriasis fokuserar traditionellt på hudsymtomen.
Får oftare fysiska och psykiska sjukdomar
Tidigare forskning har visat att personer med psoriasis oftare drabbas av fysiska och psykiska sjukdomar än individer utan psoriasis, något som studien bekräftar. Det handlar bland annat om övervikt, diabetes och hjärtkärlsjukdom. I studien analyserades också hur psoriasis-hudsymtom och andra fysiska sjukdomar påverkade den psykiska hälsan, som förekomst av ångest, depression och självmord.
Studien visar att hudsymtomen påverkar psyket, men att andra fysiska sjukdomar i samband med psoriasis påverkar den psykiska hälsan mer.
– Vi kunde se att hudsymtomen ökade risken för psykisk ohälsa med en tredjedel, medan andra fysiska sjukdomar fördubblade risken för psykisk ohälsa bland psoriasispatienterna, säger Kirk Geale, doktorand vid Institutionen och folkhälsa vid Umeå universitet.
Ökad helhetssyn inom vården
Resultaten i studien var en ökning av psykisk ohälsa med 32 procent till följd av hudsymtomen. Andra fysiska sjukdomar som psoriasispatienter drabbades av innebar en ökning av risken för psykisk ohälsa med 109 procent.
– Förhoppningsvis kan studien bidra till en ökad helhetssyn i psoriasisvården, där såväl hudsymtom samt fysisk och psykisk hälsa diskuteras. På läkarmottagningen bör livsstilsfaktorer diskuteras i medvetenheten om att individens möjlighet kan begränsas av personliga- och samhällets resurser. Ett sådant tillvägagångssätt kan förbättra den fullständiga triaden av psoriasis – hudsymtom, fysisk och psykisk hälsa, säger Marcus Schmitt-Egenolf.
Studien har genomförts under 2017 – 2019. Patientdata för cirka 100 000 patienter från hela landet med psoriasis men utan tidigare psykisk sjukdom studerades och jämfördes med en kontrollgrupp. Studien är publicerad i tidskriften JAMA Dermatology.
Kirk Geale, Doktorand, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, kirk.geale@umu.se
Marcus Schmitt-Egenolf, Professor, överläkare, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, marcus.schmitt-egenolf@umu.se
När en stor del av ekarnas blad blir vita och urätna under sommaren är det med största sannolikhet den snedstreckade ekstyltmalen som har varit framme. Men varför blir det så stora utbrott vissa år?
Under de senaste åren har flera ekbestånd i Mälardalen attackerats av den snedstreckade ekstyltmalen. Det är en liten fjäril som bara är några millimeter stor. De första fjärilslarverna kan ses på ekblad i månadsskiftet maj–juni, precis efter ekens knoppsprickning. Larvstadiet tillbringar den inuti bladet, där den äter av innanmätet och bildar små fickor i bladet som kallas minor.
En vuxen snedstreckad ekstyltmal. Foto: Adam Ekholm
Oftast hittar man bara en eller ett fåtal larver i ett blad, men under ett utbrott kan flera larver ge sig på samma blad och äta ur hela innehållet. Det har tidigare varit okänt varför det blir utbrott av denna fjärilsmal, men nu har en forskargrupp från Sveriges lantbruksuniversitet, Stockholms universitet och Luke i Finland hittat ledtrådar som förhoppningsvis kan lösa detta mysterium.
Tidig knoppsprickning ger illasmakande blad
– Det verkar som att ekar med tidig knoppsprickning inte blir attackerade lika ofta av ekstyltmalen. Eftersom ekblad förlorar näringsvärde när de åldras kan äldre blad från ekar med tidig knoppsprickning smaka så illa att det förhindrar larvernas utveckling, säger Adam Ekholm, som nyligen försvarade sin doktorsavhandling vid SLU.
Adam och hans kollegor gjorde ett experiment där de placerade ut ekar planterade i stora plastkrukor tidigt på våren i ett område med hög täthet av ekstyltmal. Forskarna delade upp ekarna i två grupper som hade 20 dagars skillnad i knoppsprickningstidpunkt. På de tidiga ekarna blev bara ett fåtal av bladen infekterade, medan upp till 93 procent av bladen på de sena ekarna hade infekterats av ekstyltmalen.
Fjärilsmalens aptit påverkar andra ekätande insekter
– Den dramatiska skillnaden i antal infekterade blad påverkade också andra ekätande insekter. Eftersom ekstyltmalen är aktiv tidigt på våren och äter upp större delen av bladet, så minskar mängden mat för insekter som är aktiva senare under året. Dessutom riskerar små larver av andra insekter som kläcks senare under året att bli uppätna av redan storvuxna larver av ekstyltmal, säger Ayco Tack, docent vid Stockholms universitet.
Eftersom både knoppar och insekter påverkas av temperaturen, kan förändringar i klimatet ändra samspelet mellan eken och den snedstreckade ekstyltmalen. I dagsläget är det dock svårt att förutse exakt hur.
– Om ekarna attackeras hårdare av malen i ett varmare klimat så kan det eventuellt påverka deras tillväxt – och det kan också sänka mångfalden av andra växtätande insekter. Det är dock högst osannolikt att ekstyltmalen skulle döda hela träd, säger Tomas Roslin, professor vid SLU.
Vetenskaplig artikel:
Host plant phenology, insect outbreaks and herbivore communities – The importance of timing. (Ekholm, A. Tack, AJM. Pulkkinen, P. & Roslin, T.) Journal of Animal Ecology (89), 829-841.
Adam Ekholm, doktorand, Institutionen för ekologi, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala, adam.ekholm@slu.se
Larver av snedstreckad ekstyltmal ätandes inuti ett ekblad (fyra larver synliga i högra delen av bilden). Foto: Adam Ekholm
En vuxen snedstreckad ekstyltmal. Foto: Adam Ekholm
Dödahavsrullarna består av 25 000 fragment av pergament och papyrus som hittades 1947 i Qumran på Västbanken. De gömdes undan där år 70 e. Kr. och är ungefär 2 000 år gamla. De är judiskt religiösa texter och omfattar bland annat de allra tidigaste bevarade bibliska texterna.
– Det är fantastiskt att vi har kunnat utvinna dna ur det här materialet. De här djurhudarna har bearbetats till pergament, förvarats i ett torrt och varmt klimat i flera tusen år och sedan hanterats av människor igen när de återfunnits. Normalt hade man inte förväntat sig att det ska finnas dna kvar i de här fragmenten, säger Mattias Jakobsson, professor i genetik vid Uppsala universitet.
Dödahavsrullarna hittades 1947 i Qumran på Västbanken, där de gömdes undan år 70 e. Kr. På bilden syns ”grotta 11”. Bild: Shai Halevi/ Israel Antiquities Authority
Mattias Jakobsson och hans forskargrupp är specialiserade på att utvinna och hantera väldigt gammalt dna. När det fick höra att forskargruppen i Israel hade kört fast och var redo att ge upp insåg de att de med sina metoder kunde få forskningen att komma vidare. Ett fyrtiotal fragment av varierande storlek fördes till gruppens högteknologiska labb i Uppsala.
– Vi har justerat våra metoder för att få dem att fungera för det här materialet. Det krävde lite uppfinningsrikedom. De här fragmenten är också ohyggligt kontaminerade, säger Mattias Jakobsson.
Renade fram dna från djur
En av utmaningarna var att sortera bort allt mänskligt dna. Forskarna ”mappade” den genetiska information de fått fram mot det humana genomet och tog bort det som matchade människa. Sedan fokuserade de på den informationen som var kvar.
Forskare vid Uppsala universitet har, tillsammans med kollegor i Israel, lyckats utvinna dna ur de över 2 000 år gamla Dödahavsrullarna. Bild: Mikael Wallerstedt
Uppsalaforskarna kunde lämna över en hel del intressant information till forskarna som studerar Dödahavsrullarnas historia. Först och främst vilket djur skinnen kom ifrån. De kunde också visa att det är möjligt att avgöra vilka bitar som kommer från samma individ. Om man gör antagandet att en skrift kommer från ett djur kan det här göra det lättare att pussla ihop dokument som fallit sönder i många bitar.
Visade släktskap mellan olika djur vars skinn använts
Dna-forskarna kunde också berätta en del om djurens släktskap sinsemellan. Vilka får som tillhört hjorden som levde lokalt i Qumran och vilka får som inte var nära besläktade och förmodligen levt längre bort.
En av funderingarna som funnits kring Dödahavsrullarna är vilka som egentligen skrev dem. Man vet att det fanns en sekt i Qumran som hade en tro och ett levnadssätt som skilde sig en hel del från övriga judiska befolkningen vid den här tiden. Kom alla skrifterna från den sekten och därför bara speglade tankarna och kulturen hos ett snävt urval av den judiska befolkningen?
Dna-informationen om djuren vars skinn använts till pergament, gör det möjligt för historiker att dra slutsatser om vilka textfragment som hör ihop. Bild: Shai Halevi/ Israel Antiquities Authority
Sannolikt inte bara lokala skrifter
Den nya kunskapen om materialet texterna är skrivna på stöder tesen att Dödahavsrullarna inte bara representerar den lokala sekten i Qumran utan en större del av judendomen. Flera av texterna verkar ha producerats någon annanstans. Förutom pergament från får som kom från hjordar långt bort fanns det även pergament av koskinn. Eftersom kor var svåra att föda upp i det torra ökenklimatet kring Qumran kom förmodligen även dessa skrifter någon annanstans ifrån.
Genom att med större säkerhet kunna para ihop rätt bitar, och ta isär sådant som visat sig vara felaktigt lagda pussel, har forskarna vid Tel Aviv University även kunnat dra andra slutsatser. Bland Dödahavsrullarna fanns flera religiösa texter i många olika kopior. De berättar samma historia – men inte ordagrant. En Torah-text idag återges med exakt samma ordalydelse var än i världen man befinner sig. För 2 000 år sedan verkar innebörden ha varit viktigare än de exakta orden och så verkar det inte bara ha varit i Qumran, utan även i en större del av det judiska samhället.
Fotnot:
Dödahavsrullarna förvaltas av en särskild enhet vid Israel Antiquities Authority. Vid Uppsala universitet har Mattias Jakobsson, Emma Svensson och Ariel Munters arbetat med studien. De israeliska kollegorna är verksamma vid Tel Aviv University och även forskare vid Weill Cornell Medicine har deltagit i analysen.
– Vi ser i studien att både fetma och dålig kondition är två väldigt starka riskfaktorer för att senare få sjukersättning på grund av hjärt-kärlsjukdom. Mätningarna gjordes redan i slutet av tonåren, så det är intressant att det redan i den åldern går att se vilka individer som har högre risk än andra att drabbas längre fram i livet, säger Pontus Henriksson, universitetslektor vid Institutionen för hälsa, medicin och vård, HMV, vid Linköpings universitet.
Den aktuella studien är en av de första som gjorts där forskare tittat på samband mellan att som vuxen få sjukersättning och fysisk hälsa i övre tonåren. Sjukersättning kallades tidigare för sjukpension och betalas ofta ut under resten av livet när en person har en stadigvarande nedsatt arbetsförmåga.
Följde unga män i 28 år
Forskarna har i en tidigare studie, från början av år 2019, sett samband mellan dålig kondition, fetma och sjukersättning på grund av en rad olika sjukdomsorsaker. Det är sedan tidigare känt att dålig kondition och muskelstyrka är förknippat med ökad risk för hjärt-kärlsjukdom. Därför ville forskarna titta närmare på den framtida risken för just specifika hjärtkärlsjukdomar som hjärtinfarkt, hjärtsvikt och sjukdomar i hjärnans blodkärl, exempelvis stroke.
I den aktuella studien studerade forskarteamet över en miljon unga svenska män som mönstrade för militär värnplikt under åren 1972 till 1994. Vid mönstringen mättes bland annat ynglingarnas kondition, muskelstyrka och kroppsmasseindex (BMI). Männen har följts upp i genomsnitt 28 år efter mönstringen, som på den tiden var obligatorisk och gjordes av i princip alla unga män. Dålig kondition och fetma visade sig vara starka riskfaktorer för framtida kronisk hjärt-kärlsjukdom, medan muskelstyrka inte var det. Forskarna tycker att studiens resultat visar på möjligheterna att främja god framtida hälsa.
Konditionen går att påverka
– Framför allt fitness, eller god kondition, går i hög grad att påverka. Man måste inte bli elitidrottare, utan även en liten förbättring i kondition kan ha god effekt. När det gäller fetma är det oerhört viktigt att förebygga att övervikten uppstår, för det är svårt att behandla fetma när den har etablerats, säger Hanna Henriksson, postdoktoral forskare vid HMV, och studiens huvudförfattare.
Männen som hade fetma och samtidigt god kondition hade lägre risk för framtida kronisk hjärtkärlsjukdom än de som hade fetma i kombination med dålig kondition, vilket talar för att god kondition är viktigt för hälsan även vid övervikt.
Eftersom studien bara är gjord på män, går det inte att generalisera resultatet till kvinnor. Däremot har annan forskning visat att kondition och kroppsvikt har stor betydelse för hälsan även hos kvinnor.
Det hittills tidigaste kända tecknet på parasitism upptäcktes när forskare från Naturhistoriska riksmuseet tillsammans med kinesiska kollegor studerade tusentals fossila armfotingar från en 525 miljoner år gammal havsbotten i Kina, under den geologiska tidsåldern kambrium. Många av armfotingarna hade flera vita fossil av ett tubformat djur på sitt skal och dessa verkar ha stulit mat ur armfotingarnas mun.
Parasitism
Parasit kallas en organism som lever på eller i en annan art på ett sätt som är skadligt för arten. Parasiter spelar en viktig roll i dagens ekosystem men mycket lite är känt om deras uppkomst och evolution.
Armfotingar
En armfoting, eller brachiopod, är ett djur som påminner om en mussla till utseendet. Den filtrerar vatten mellan två skal men har också ett fasthållningsorgan genom ett hål i skalet för att hålla sig fast i en sten eller gräva ner sig i sanden med. Idag är de inte så vanliga men armfotingar har varit betydligt vanligare under äldre tidsperioder. De uppkom under kambrium och är därför en av de äldsta nu levande djurgrupperna på jorden.
Många fossila armfotingar hade tubformade parasiter på sitt skal. Bild: Naturhistoriska riksmuseet
Angripna minskade i storlek
När skalens storlek jämfördes upptäcktes att armfotingarna som hade de tubformade djuren på sitt skal var signifikant mindre i storlek än de som inte var angripna. Skillnaden i kroppsstorlek var i genomsnitt 25 procent.
– Den tydliga skillnaden i storlek visar att dessa djurs relation var parasitisk och att armfotingarna led skada av att bli infekterade, säger Tim Topper, forskare vid Naturhistoriska riksmuseet.
Dessutom observerades att alla vita tuber var placerade åt samma håll, längs armfotingarnas främre skalkant. Det här skulle ha gjort att de tublevande organismerna kunde fånga upp näring i det vatten som strömmade genom armfotingarnas filtrerande organ. Beteendet att stjäla mat från ett annat djur kallas för kleptoparasitism och har bara observerats ett fåtal gånger bland både levande och utdöda djurarter.
Tidsperioden kambrium är känd för sin relativt snabba evolution och att de flesta av de moderna djurgrupperna utvecklades.
– Samtidigt som de första djuren utvecklades och spreds i världshaven under kambrium, så spreds även parasiterna med dem, säger Christian Skovsted, forskare vid Naturhistoriska riksmuseet.
Även på de första djuren för 500 miljoner år sedan fanns parasiter. Bild: Naturhistoriska riksmuseet
Fotnot:
Upptäckten gjordes av forskare från Naturhistoriska riksmuseet tillsammans med kinesiska kollegor studerade tusentals fossila armfotingar från en 525 miljoner år gammal havsbotten i Kina.
Bakom studien, publicerad i tidskriften Nature, står hundratals forskare världen över. Deras data utgörs av uppmätta kolesterolvärden hos 102,6 miljoner individer i 200 länder under en 39 år lång period, 1980-2018.
Forskningen visar att höga värden av skadligt kolesterol kan kopplas till cirka 3,9 miljoner dödsfall i världen enbart under 2017. Hälften av dessa dödsfall sker enligt den aktuella studien i de södra, sydöstra och östra delarna av Asien.
Studien har letts från Imperial College London. Ansvarig från Göteborgs universitet är Annika Rosengren, professor i medicin vid Sahlgrenska akademin.
Studien baseras på uppmätta kolesterolvärden hos 102,6 miljoner individer i 200 länder under en 39 år lång period, 1980-2018.
Kolesterol är ett vaxliknande ämne som finns i blodet. Kroppen behöver kolesterol för att bygga celler och bilda hormoner, men för höga nivåer förknippas med åderförfettning och ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar.
Bättre i Sverige och övriga väst
Det goda kolesterolet, som betecknas HDL (high-density lipoprotein), tros ha en skyddande effekt mot hjärtattack och stroke, medan det som kallas dåligt eller skadligt kolesterol, icke-HDL, bidrar till åderförfettning och är en viktig riskmarkör för hjärt-kärlsjukdom.
Den aktuella studien visar att nivåerna av det sämre kolesterolet sjunkit rejält under de senaste decennierna i höginkomstländer, särskilt i Nordamerika, nordvästra Europa och Australasien. Länder med en tydlig utveckling till det bättre är Belgien, Finland, Grönland, Island, Norge, Schweiz, Sverige och Malta.
Situationen har däremot försämrats i låg- och medelinkomstländer, särskilt i östra och sydöstra Asien. Kina är ett av de länder som haft den kraftigaste nivåökningen av sämre kolesterol. Länder med liknande utveckling är Filippinerna, Malaysia och Thailand.
Nytt epicentrum för skadligt kolesterol
Forskarna bakom studien konstaterar att det inte längre är västvärlden som har de högsta nivåerna av skadligt kolesterol, och efterlyser en internationell pris- och regleringspolicy för att kunna styra om konsumtionen världen över från mättade till omättade fetter.
Likaså behöver tillgången på statiner, ett av våra vanligaste kolesterolsänkande läkemedel, förbättras i låg- och medelinkomstländer. Den ökade användningen av statiner i västvärlden ses som en viktig faktor bakom den tydliga trend som studien påvisar.
I Sverige sjönk de genomsnittliga nivåerna av icke-HDL i blodet med ungefär en tredjedel från 1980 till 2018. Gruppen män gick från 4,8 till 3,5 millimol per liter och gruppen kvinnor från 4,8 till 3,3. Sänkningen hos kvinnor i Sverige var den tredje största i världen.
– Icke-HDL är en mycket viktig riskfaktor för hjärtinfarkt och denna kraftiga nedgång förklarar, tillsammans med att mycket färre röker, en stor andel av den minskade dödligheten i hjärtinfarkt. Mellan 1987 och 2018 har man kunnat se en minskning i andelen som dör i hjärtinfarkt i Sverige med nästan 80 procent, säger Annika Rosengren.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
