– Med anledning av Corona-utbrottet ville vi snabbt ta reda på hur lärare i förskoleklassen arbetar med digitala verktyg och vilken beredskap som finns vid en eventuell övergång till distansundervisning, säger Ewa Skantz Åberg, en av fyra forskare bakom studien.
Enkätundersökning bland pedagoger i förskoleklass
Forskargruppen genomförde en enkätundersökning i Facebook-gruppen Pedagog i förskoleklass mellan den 23 och 30 mars. Frågorna handlade om beredskapen inför en eventuell omställning till distansundervisning, möjligheterna att bedriva en sådan undervisning samt lärarnas nuvarande användning av digitala verktyg i relation till olika innehåll i läroplanen. 193 lärare svarade på enkäten.
– Svaren visar att lärare som undervisar i förskoleklass glöms bort i skolans diskussioner om en eventuell distansundervisning och att den digitala utrustningen är begränsad. Lärarna upplever sig digitalt och pedagogiskt kompetenta, men de ser svårigheter att utföra sitt uppdrag enligt innehållet i läroplanen på grund av begränsad tillgång till digitala verktyg. De digitala resurser som finns att tillgå är ofta äldre med sämre kapacitet eller inte utvecklade för individuellt bruk. Det får till följd att undervisningen riskerar bli lärarcentrerad snarare än elevcentrerad, vilket vi menar inte är gynnsamt för elevers utveckling av digital kompetens, säger Ewa Skantz Åberg.
Stor osäkerhet inför eventuell distansundervisning
Det finns också en stor osäkerhet inför att genomföra en eventuell distansundervisning.
– Lärarna får i hög utsträckning själva ta ansvar för förberedelser genom att läsa och värdera information och kunskap via olika hemsidor, sociala mediegrupper och så vidare. I det kollegiala samtalet finns stöttning att få medan skolhuvudmännen till stor del verkar frånvarande. Utifrån de förutsättningar som beskrivs skulle därför en eventuell distansundervisning bli mer analog än digital där kontakten mellan lärare och elev sker genom vårdnadshavarna.
Grundskolorna stängdes aldrig i våras. Men frågan om förskoleklassens förutsättningar för arbete med digitala verktyg är fortfarande relevant. Förskoleklassen är numera obligatorisk och tidigare studier har visat att datortätheten i förskoleklassen är lägre än i andra skolformer. Det påverkar möjligheterna att utforma en likvärdig utbildning med hög måluppfyllelse.
Fotnot:
Forskargruppen består av Annika Lantz-Andersson, Mona Lundin, Ewa Skantz Åberg och Pia Williams. De genomför ett flerårigt forskningsprojekt, Lärares professionella digitala kompetens, i vilket de undersöker vilken professionell digital kompetens lärare i förskoleklassen behöver för att kunna stödja elevernas utveckling av digitala förmågor. Delar av projektet sker parallellt med ytterligare ett forskningsprojekt som genomförs i ett praktiknära samarbete med lärare i förskoleklass.
Två miljarder människor i världen lider av järnbrist. Järnbrist uppvisas främst hos kvinnor i fertil ålder, små barn och ungdomar. Svår järnbrist kan leda till för tidig födsel, ökad sjuklighet och dödlighet för mamma och barn, men även försämrad utveckling av hjärnans funktion hos barnet.
Läget är allvarligast i låginkomstländer där den huvudsakliga kosten är växtbaserad. Sädesslag och baljväxter är rika på järn, men järnet är inte tillgängligt för absorption. Detta beror främst på att dessa livsmedel också innehåller järnupptagshämmaren fytat som bildar olösliga föreningar med järn i tarmen och normalt förhindrar upptaget.
Berikning av buljong enkelt sätt att minska järnbrist
Ett kostnadseffektivt sätt att förebygga järnbrist, främst i låginkomstländer, är att järnberika livsmedel, till exempel buljong. Ett problem med berikningen är att järnföreningar som lätt tas upp av tarmen är kemiskt reaktiva. När de tillsätts livsmedel kan de därför orsaka färg- och smakförändringar och även bidra till att maten härsknar och förstörs.
Stabila järnföreningar är å andra sidan svåra för tarmen att ta upp, till exempel järnpyrofosfat, som används för järnberikning av buljong idag.
− Den stora utmaningen ligger i att hitta en förening som klarar balansgången. Lösningen på detta diskuterades av Nestlé och Chalmers för några år sedan, vilket ledde till att Nestlé Research framställde en ny förening som innehåller monoferrifytat (Fe-PA), säger Ann-Sofie Sandberg, professor i livsmedelsvetenskap vid Chalmers.
Tas upp av tarmen utan att förstöra maten
Tillsammans har forskare från Chalmers, ETH Zürich och Nestlé upptäckt att den nya järnföreningen – som innehåller järnupptagshämmaren fytat och hydrolyserat majsprotein – uppfyller alla kriterier.
För att föreningen lättare ska tas upp av tarmen binds den till aminosyror. Tidigare studier har visat att det bidrar till att göra järnföreningar mer tillgängliga.
− Nestlé Research har själva testat föreningens stabilitet och påverkan när det gäller smak, färg och lukt. Sedan undersökte vi järnupptaget i humana tarmceller som exponerats för buljong berikad med olika varianter av föreningen Fe-PA, säger Ann-Sofie Sandberg.
Billigt att använda majsprotein med järn
Resultatet visade sig vara mycket positivt. Förutom att exponera tarmcellerna för buljong där järnföreningen bundits till olika aminosyror tog man även fram varianter där aminosyrorna bytts ut mot hydrolyserade protein av majs och soja. Fördelen med dessa protein är att de kostar mindre att producera. Majsprotein är dessutom speciellt lämpligt att använda i livsmedel eftersom det inte är associerat med allergi.
Genom järnberikning av buljong har man goda möjligheter att nå ut till stora populationer i till exempel Afrika. Man har uppskattat att intaget av buljongtärning per capita rör sig från 1,9 g/dag i Kamerun till 8,6 g /dag i urbana Senegal. Bild: Yen Strandqvist
− När vi jämförde med upptag av järnsulfat kunde vi se att de tarmceller som exponerats för alla de olika varianterna av berikad buljong hade ett bra upptag av järn. Järnsulfat absorberas mycket lätt, men är olämplig i livsmedel på grund av sin höga reaktivitet, säger Nathalie Scheers, docent i molekylär metallnutrition, som har drivit utvecklingen av den så kallade co-kulturcellmodellen för att studera järnupptag och dess reglering.
Nya föreningen gav dubbelt järnupptag mot vanlig järnberikning
I den parallellpublicerade humanstudien från Nestlé Research Centre i Lausanne och ETH Zürich har man visat att järnupptaget från buljong berikad med majsproteinföreningen var dubbelt så stort jämfört med järnpyrofosfat, som ofta används för järnberikning av livsmedel utanför Europa. I måltider som innehöll järnupptagsinhibitorer, som majsgröt, var upptaget fem gånger så högt.
Förhoppningen är att den nya järnföreningen ska kunna användas i buljongtärningar i låginkomstländer för att minska förekomsten av järnbrist − och därmed också sjuklighet och dödlighet främst hos kvinnor och barn.
− Såvida det inte uppstår bieffekter, som vi hittills inte har förutsett, är vi hoppfulla om att livsmedel berikade med den nya järnfytatföreningen kan vara högintressant i en strävan att minska mänskligt lidande världen över. Men här krävs ytterligare forskning, säger Ann-Sofie Sandberg.
Så testades järnupptaget
I den Chalmersutvecklade så kallade co-kulturcellmodellen för järnupptag exponerades de humana tarmcellerna för buljong berikad med föreningarna Fe-PA-Histidin-Glutamin (Fe-PA-Hist-Gln) och Fe-PA-Histidin-Glycin (Fe-PA-Hist-Gly), men även föreningar där aminosyrorna bytts ut mot hydrolyserade protein av soja (Fe-PA-HSP) och majs (Fe-PA-HCP).
Järnupptaget mättes indirekt med markören ferritin och sattes i relation till upptaget av järnsulfat.
Ann-Sofie Sandberg, professor i livsmedelsvetenskap, institutionen för biologi och bioteknik, Chalmers, ann-sofie.sandberg@chalmers.se
Nathalie Scheers, docent, institutionen för biologi och bioteknik, Chalmers, nathalie.scheers@chalmers.se
Sedan 2015 har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet utfört provfisken med bottensatta nät i området kring Åhus i Hanöbukten. Undersökningarna visar att de totala fångsterna i Hanöbukten har minskat mellan åren 2015-2018, men under 2019 bröts den nedåtgående trenden med lite högre fångster.
Flera orsaker kan ligga bakom utvecklingen, men minskande vattentemperaturer under provfisket kan vara en förklaring.
– Provfiskefångsten domineras av sill, torsk och rötsimpa, men även en del skrubbskädda fångas i näten, säger Anna Lingman, miljöanalytiker vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua), som medverkat vid provfiskena och är huvudförfattare för rapporten.
Färre stora torskar
Överlag ses inga större förändringar över tid i det undersökta fisksamhällets artsammansättning och struktur under de åren som provfisket utförts. Tillståndet för fisken i Hanöbukten avviker inte heller nämnvärt från de undersökningar som gjordes i området under 2010-talet, och inte heller från tillståndet i södra Östersjöns kustområden som helhet. Det finns dock en tendens till att mängden stora fiskar som fångas i provfisket minskar överlag, och det gäller särskilt stor torsk.
– Något som är slående är också att torsken i området är i så dålig kondition. Under 2019 hade bara åtta procent av de torskar vi fångade en konditionsfaktor som klassas som hög och det innebär att fisken är mager och växer dåligt. I förlängningen påverkar detta i sin tur fiskens förmåga att reproducera sig, säger Jens Olsson, forskare vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua) och projektledare för provfisket.
Hela 24 procent av de fångade torskarna hade en konditionsfaktor som klassas som låg, vilket är den högsta siffran under de fem år provfisket pågått. Torskens dåliga kondition är inte unikt för Hanöbukten. Det är idag ett allmänt fenomen i södra Östersjön, men som är som mest tydligt i Östersjöns grundare kustområden som inte utgör kärnområden för torsken.
Fiskar med hudsår och tumörer
Ett annat intressant resultat från provfisket är den relativt höga andelen fisk med yttre skador, sjukdomar och andra defekter. De vanligaste avvikelserna som observerades hos fisken i provfiskena var hudsår, tumörer och skeletteffekter. Avvikelserna fanns främst hos arterna torsk, rötsimpa och skrubbskädda.
– Även om andelen fisk med yttre fysiska avvikelser i provfisket under 2018 och 2019 var något lägre än under åren 2015-2017, är den fortfarande något förhöjd jämfört andra områden som undersökts. Varför är inte klarlagt, men tidigare studier visar inte på någon tydlig koppling till miljögifter och annan miljöstörning, säger Anna Lingman.
Forskarna vid SLU Aqua konstaterar att tillståndet för kustfisken i Hanöbukten inte är tillfredställande. Vad som orsakat detta är dock inte klarlagt, men allt tyder på att tillståndet inte är unikt för Hanöbukten utan även gäller andra delar av södra Östersjön och därför sannolikt har sitt ursprung i en större och mer omfattande miljöförändring än den som skett lokalt i Hanöbukten.
Provfiskena genomförs av Kustlaboratoriet vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua). Resultaten från provfiskena har nu sammanställts i en rapport som publicerats på SLU:s webb.
Jens Olsson, forskare, Institutionen för akvatiska resurser, Kustlaboratoriet, SLU jens.olsson@slu.se
Fredrik NG Andersson, med lång erfarenhet av krisforskning, inledde debatten med att ställa sig tveksam till om coronakrisen kan få en skärpt klimatpolitik som följd:
– Kriser som leder till samhällsförändring brukar kommer inifrån systemet, sa han och gav finanskriser som exempel. Men för att det överhuvudtaget ska kunna bli några reformer måste det till politiskt ledarskap. Och inte nog med det; när det är kris är det bråttom, och då måste det finnas reformer som är mer eller mindre färdiga att implementera.
Mer positiv till coronakrisens potential att bli en vändpunkt i klimatarbetet var Maria Wetterstrand:
– Men för detta ska bli möjligt måste politiker sluta låsa fast sig vid gamla ståndpunkter, annars är det inte säkert att krisen leder till något positivt, sa hon.
Skynda fram fossifria lösningar
Liksom Markku Rummukainen menade hon att det nu finns ett momentum för att skynda på en utveckling genom att välja vad man ska stötta ekonomiskt. Som exempel nämnde hon påtryckningar på bilindustrin att skynda fram fossilfria satsningar, minskat resande genom fortsatta distansmöten och att det nu är rätt tillfälle att sätta press på flygbolagen.
Fredrik NG Andersson var tveksam till hur stor effekt detta skulle få:
– Visst, vi kan göra lite här och där men inte den stora klimatomställningen, slog han fast. Han pekade på att de stora svenska utsläppen kommer från järn-, stål-, pappers- och gruvindustrin, det vill säga tung industri som inte har möjlighet att ställa om i en handvändning eftersom en mer miljö- och klimatvänlig teknik ännu inte är på plats. Detsamma, menade han, gäller för jordbruket där mycket handlar om att förändra normer som i sin tur kan leda till förändrade matvanor.
Frida Boklund, regionchef för Företagarna, menade att kunskap och tidsåtgång är de två viktiga anledningar till att företagens omställning mot hållbarhet går långsamt.
– 95 procent av svenska företag har färre än 50 anställda. Ägaren måste göra allt själv. I kristider blir det svårt för alla företag att tänka hållbarhet när man också måste överlevnad, sa Frida Boklund. Hon efterlyste mer hockey och mindre verkstad, och menade att mängden av olika kommunala och regionala klimatråd ibland skymde sikten med diffusa handlingsplaner.
När klimatråd kom på tal slog Maria Wetterstrand ett slag för regeringens klimatpolitiska råd:
– Jag tror att det är viktigt att man har oberoende experter som tar ställning till om politiken i sin helhet motverkar eller medverkar till helheten.
Markku Rummukainen, som själv sitter i regeringens klimatpolitiska råd, var bland annat nöjd med att regeringen hörsammat rådets förslag med att samla ministrar till ett klimatkollegium. Men, påpekande han, klimatarbetet går för långsamt:
– Om vi tar oss ur den här krisen utan att tänka på synergier mellan återhämtnings- och klimatpolitiken kommer vi största sannolikhet att missa klimatmålen, sa han.
I debattens slutkläm fick de fyra panelisterna en hypotetisk penningpåse, att använda till klimatåtgärder. Följande områden skulle de satsa på:
Maria Wetterstrand, VD Miltton Purpose, hållbarhetskonsult, samhällsdebattör och tidigare språkrör Miljöpartiet: Satsa på förnybar energi till fattiga länder så de kan fortsätta utvecklas men på ett klimatvänligt sätt.
Fredrik NG Andersson, docent i nationalekonomi, Lunds universitet.
Frida Boklund, Företagarna, regionchef Jönköping, Kalmar, Kronoberg och Östergötland: Utbildning så att människor kan fatta kloka och initierade beslut.
Markku Rummukainen, professor i klimatologi, Lunds universitet: Använd först och främst befintliga pengar på annat sätt. Sluta investera fossilt och ge rejält stöd till klimatvänliga satsningar.
För att begränsa vektorburna sjukdomar behöver vi öka kunskapen om vilka virus fästingar bär på och hur virus sprids från fästingar till djur och människor. I ett projekt med fokus på vektorburna virus har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet studerat en speciell typ av fästing, Antricola, som lever i varma grottor i Brasilien där man även finner stora mängder fladdermöss.
Fästingarna lever på fladdermössens blod som larver och i senare stadier på deras avföring.
Djuren har förmodligen levt i symbios under tusentals år och forskarna var nyfikna på att veta vilka virus som normalt sprids mellan dessa arter. Studien utfördes med hjälp av så kallad viral metagenomik, en metod som identifierar tidigare okända virus genom övergripande analys av all arvsmassa från virus i ett prov.
Forskarna fann en unik, mångfacetterad virusflora hos fästingarna, med många tidigare helt okända virus. Vissa av de okända virusen visade släktskap till virus med stor påverkan på djur- och folkhälsan.
Till exempel var virus av familjen Nairoviridae, där till exempel Crimean-Congo Haemorrhagic febervirus ingår, överrepresenterade. Forskarna hittade även rotavirus och lyssavirus, som är förknippade med diarré respektive sjukdomar i centrala nervsystemet hos djur och människor.
Fästingar och fladdermöss lever i symbios
Enorma mängder fästingar i en het fladdermusgrotta i västra Amazonas (Rondônia). Fästingar av arten Antricola delacruzi livnär sig på fladdermusblod och faller sen ner på grottans golv. Bild: The largest amount of ticks in the World (Ticksman)
Fästingar av arten Antricola i stort antal breder ut sig tätt, tätt i grottan, men är inte den typ av fästing vi hittar på hundar eller boskap, säger den brasilianske biologen Saymon Albuquerque, i videoklippet The largest amount of ticks in the world (https://www.youtube.com/watch?v=CurfyWy8Bj0)
”Dessa fästingar hittar man enbart i grottor, och de föder sig specifikt på blod från fladdermöss. Att grottans golv är täckt med fästingar beror på att de livnär sig på fladdermössen och sen faller ner”.
Mikael Berg, professor, Institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap, SLU, mikael.berg@slu.seAnne-Lie Blomström, forskare Institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap, SLU, anne-lie.blomstrom@slu.se
– Vi ser att IS fortsätter att dominera trenden. I takt med att gruppen har försvagats i Irak och Syrien har de etablerat sig i andra delar av världen, och nu ser vi en förflyttning av våldet till den afrikanska kontinenten, säger Therese Pettersson, projektledare på Uppsala Conflict Data Program (UCDP) vid Uppsala universitet.
Detta stämmer överens med USA:s förflyttning av fokus för kriget mot IS, från Mellanöstern till Afrika. USA hade under 2019 stridande trupper i minst 10 konflikter, mer än något annat land i världen. Detta trots att president Donald Trump i december 2018 meddelade att trupper skulle dras tillbaka från ett flertal länder.
Under 2019 utropade IS för första gången sedan 2017 en ny provins, Centralafrika, i sitt självutnämnda kalifat. Attacker utfördes bland annat i Mocambique och Demokratiska Republiken Kongo, länder där IS tidigare inte haft någon närvaro.
– Även al-Qaida-trogna grupper har ett starkt fäste i många afrikanska länder och vi har sett en ökning av våldet mot civila i länder som Burkina Faso och Mali, berättar Therese Pettersson.
Transnationella jihadistgrupper som IS och al-Qaida har haft stor påverkan på trenden i organiserat våld under de senaste tio åren.
– Sett i ett längre perspektiv är de dock inte unika i sin kapacitet att utmana stater och sprida skräck bland civilbefolkningen. Det som dock är unikt för dessa grupper är deras förmåga att verka globalt, att de har lyckats få stöd och har kunnat rekrytera anhängare från stora delar av världen, säger Magnus Öberg, direktör för Uppsala Conflict Data Program.
I världens just nu värsta konflikthärd, Afghanistan, verkar både IS och al-Qaida. För andra året i rad orsakade krigen i Afghanistan de högsta dödstalen i världen, och landet upplevde sitt blodigaste år sedan slutet på den sovjetiska invasionen 1989.
– Vi har sett en skarp uppåtgående trend i stridsrelaterade dödsfall i landet sedan 2013. Trots förhandlingar mellan Talibanerna och USA har våldet bara fortsatt att öka, och 2019 återfanns över 40 procent av döda i organiserat våld i just Afghanistan, säger Therese Pettersson.
Totalt registrerades strax under 75 600 döda i organiserat våld under 2019. Resultaten från Uppsala Conflict Data Program publiceras i den vetenskapliga tidskriften Journal of Peace Research.
Kontakt:
Therese Pettersson, projektledare Uppsala Conflict Data Program vid Uppsala universitet, therese.pettersson@pcr.uu.se
Magnus Öberg, direktör Uppsala Conflict Data Program vid Uppsala universitet, magnus.oberg@pcr.uu.se
Nu sätts Malmö stads covid-19-team under lupp av Lunds universitet i en snabbinkallad forskarstudie. Studien fokuserar på hur restriktioner, omhändertagande och rehabilitering av äldre patienter, men även yngre personer med funktionsvariationer, påverkar deras vardagliga och fysiska aktiviteter, kognitiv förmåga och rörelsemönster. Kunskap som kan bli viktig för omhändertagande och rehabilitering av redan insjuknade men också inför en eventuell andra och tredje våg av covid-19. Mätningen görs med en så kallad Snubblometer® som mäter individens rörelse dag som natt.
Rörelsemätare ligger redo
Lundaforskarna Agneta Malmgren Fänge och Eva Ekvall Hansson ska i ett samarbete med Malmö stad försöka ringa in fysisk aktivitet och rörelsemönster samt vardagliga aktiviteter hos covid-19-smittade och -sjuka personer med beviljad vård och omsorg i hemmet. Förhoppningen är att forskningsstudien ska ge en fingervisning om hur sjukdomen påverkar den fysiska aktiviteten och förmågan att utföra vardagliga aktiviteter.
Intervjuer av vårdpersonal är redan igång och små rörelsemätare ligger redo att användas av de personer som vill delta i studien. Personerna är oftast äldre, men det kan också handla om yngre vuxna personer med funktionsnedsättning som enligt LSS har rätt till omsorg i hemmet och olika rehabiliteringsinsatser.
Samtliga personer som planeras ingå i studien bor i Malmö och har hemsjukvård eller hemtjänst beviljad. Vård- och omsorgspersonalen omkring dem består av sjuksköterskor, undersköterskor, arbetsterapeuter och fysioterapeuter.
Korttidsboende blev kohortboende
För att hindra smittspridningen av covid-19 har Malmö stad upprättat särskilda covid-19-team för att så få personer som möjligt ska vårda de smittade personerna. Dessutom har ett korttidsboende på Lundavägen gjorts om till ett så kallat kohortboende.
– Vi hoppas att studien ska ge ökad kunskap om omhändertagande och rehabilitering för den här patientgruppen. Dels nu, men också i eventuellt kommande, liknande lägen. Det kan ju komma både en andra och tredje våg av covid-19, där kunskapen kommer att vara viktig, säger Agneta Malmgren Fänge som är del av forskargruppen Delaktighet, åldrande och vardagsliv, samt affilierade till forskningscentrumet CASE.
Rörelser sekund för sekund
De patienter som tackar ja till att delta i studien kommer att få varsin så kallad Snubblometer® fastsatt med tejp på ena låret. Mätaren är liten och platt, och tidigare testningar har visat att den inte stör patienten som bär den, varken i vaket eller sovande tillstånd. Den är framtagen av företaget Infonomy som också är med i forskningssamarbetet.
– Mätaren registrerar information om de kroppsliga rörelserna, sekund för sekund, säger Eva Ekvall Hansson.
Deltagarna kommer att följas i ytterligare åtta veckor även när de blivit symptomfria. Vård- och omsorgspersonalen runt dem kommer att fortsätta samla in information om deras mående och om hur det fungerar för dem att utföra sina vardagsaktiviteter. Rörelsemätaren får sitta kvar på låret och fortsätta registrera fysisk aktivitet.
Tiden det tar att återfå rörelseförmågan
– Hälsofrågor kommer att ställas utifrån symptomen på covid-19, och så följer vi deras symptom. De som lyckas komma upp ur sängen, är det också de som blir snabbast friska? Det är troligt att ju sjukare en person är desto mer sängbunden är hen, men kommer vi att se ett samband mellan grad av sjuklighet och den tid det sedan tar att tillfriskna och återfå fysisk rörelseförmåga, kognitiv funktion och förmåga att utföra vardagliga aktiviteter?
– Vid baseline, studiens startpunkt, får deltagarna skatta hur fysiskt aktiva de varit den senaste tiden, vilken förmåga de har att utföra vardagliga aktiviteter samt sin kognitiva förmåga. Då har vi detta att jämföra med sedan, under sjukdomen och en tid efter att de blivit symptomfria, berättar Eva Ekvall Hansson, del av forskargruppen Fysioterapi vid Institutionen för hälsovetenskaper.
Kontakt:
Eva Ekvall Hansson, docent i fysioterapi, eva.ekvall_hansson@med.lu.se
Agneta Malmgren Fänge, docent i arbetsterapi, agneta.malmgren_fange@med.lu.se
– Det räcker inte att begränsa förskrivningen av antibiotika för att stoppa antibiotikaresistensen. Reningen av avloppsvatten från både sjukhus och hushåll måste bli bättre, säger han.
Forskaren Faisal Ahmad Khan har hittat antibiotikaresistenta bakterier i både avloppsvatten från reningsverket och i Svartån i Örebro.
Under tre år har Faisal Ahmad Khan och hans kollegor tagit prover i bland annat Hemfjärden i Hjälmaren, uppströms i Svartån nära Tekniska kvarnen och nedströms vid Naturens hus samt i vattnet vid reningsverket i Örebro. De hittade antibiotikaresistenta bakterier både i Svartån och i avloppsvattnet från reningsverket.
– Det handlar om ESBLcarba-producerande bakterier, eller CPE-bakterier, som är resistenta även mot de nya typer av antibiotika som används för att bekämpa multiresistenta bakterier. Den här typen av bakterier står högst upp på WHOs lista över bakterier som utgör ett hot i framtiden. I Sverige ökar antalet infektioner som orsakas av sådana bakterier varje år och det finns en oro för att de kommer att bli allt vanligare i samhället och i naturliga miljöer, berättar Faisal Ahmad Khan.
Vill se bättre rening av avloppsvatten
Forskarna hittade också flera olika typer av de gener som gör bakterier resistenta mot antibiotika.
– Särskilt oroväckande är att det handlar om gener som skapar resistens mot de antibiotika som just nu är vårt enda vapen mot antibiotikaresistenta bakterier.
Det är första gången som sådana här bakterier och gener har hittats i vattenmiljöer som åar och sjöar i Sverige.
– Intressant nog kunde vi dessutom se att de bakterier vi hittade i Svartån liknar de bakterier som vi identifierat hos patienter på USÖ, säger Faisal Ahmad Khan.
De största halterna av gener som orsakar antibiotikaresistens fanns i avloppsvattnet från just sjukhuset. Men forskarna kunde också se att generna fanns kvar i det vatten som renats i reningsverket.
– Det visar att reningsprocessen av avloppsvatten måste bli mer effektiv, om vi ska ha chans att minska eller stoppa spridningen av antibiotikaresistens.
Klimatförändringar kan bidra till ökad resistens
Faisal Ahmad Khan och hans kollegor har också studerat hur de antibiotikaresistenta bakterierna och generna förändras när de finns i vatten under flera generationer – och hur de reagerar på förändringar i temperatur.
– Vi kunde se att resistensen ökade vid en vattentemperatur på 25 grader jämfört med 17 grader, som är medeltemperaturen för ytvatten i Svartån på sommaren. Det är oroväckande, eftersom det innebär att antibiotikaresistensen riskerar att öka i takt med den globala uppvärmningen.
Faisal Ahmad Khan hoppas att hans forskning ska kunna fungerar som en varningssignal.
– För att få stopp på antibiotikaresistensen räcker det inte att begränsa förskrivningen av antibiotika. Min avhandling visar på vikten av att avloppsvatten från både sjukhus och reningsverk måste vara fria från bakterier innan det släpps ut i våra vattendrag, säger han.
Faisal Ahmad Khan tycker ändå att situationen i Sverige är bättre, jämfört med hur det ser ut i andra europeiska länder.
– Vi hittade visserligen CPE-bakterier i miljön, men inte i några stora mängder. De fanns inte heller uppströms i Svartån eller i Hemfjärden, vilket är goda nyheter.
– Det är mycket glädjande att vi nu för första gången tydligt kan visa att det faktiskt aldrig är för sent att sänka risken för hjärtkärlsjukdom Det kan både rädda liv och ge förbättrad livskvalitet under ålderdomen, säger Peter Nordström, professor vid Umeå universitet, som lett långtidssstudien Health Age Initiative, HAI.
I studien har sammanlagt 5 500 personer över 70 år i Umeå följts sedan 2012. Vid de första undersökningarna gick det att se att många hade flera förhöjda riskfaktorer för hjärtkärlsjukdom. Deltagarna i studien fick vid en uppföljning individuella råd utifrån sin riskprofil. De fick medicinbehandling mot högt blodtryck och höga blodfetter justerade utifrån sina värden med hjälp av primärvården samt råd om kost och motion. Det byggdes även upp en webbplats runt projektet med råd för en hälsosam livsstil.
20 procent mindre risk
Projektet har nu utvärderats och det visade sig att deltagarna har 20 procent lägre värden som är kopplade till risk för typiska hjärtkärlsjukdomar som hjärtinfarkt, stroke och kärlkramp. Detta jämfört med en kontrollgrupp med 70-åringar från övriga landet. Före studien låg Umeås äldre över riksgenomsnittet i riskfaktorer.
Även om man tittade på alla 70-åriga personer i Umeå kommun, oavsett om de deltagit i projektet, gick det att se en påtaglig sänkning av risken för hjärtkärlsjukdom under perioden då projektet pågått.
– Detta resultat talar för att de effekter vi tycker oss se i projektet inte beror på att det var generellt friska personer som deltagit i projektet, utan att det faktiskt är en effekt av de råd som givits. Det är också hoppingivande inför framtiden om metoden sprids till fler regioner, säger Anna Nordström, adjungerad professor vid Umeå universitet och studiens förstaförfattare.
Programmet Health Age Initiative, HAI, har finansierats av Vetenskapsrådet.
Peter Nordström, professor, överläkare, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet, peter.nordstrom@umu.se
Anna Nordström, adjungerad professor, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, anna.h.nordstrom@umu.se
Trots att buskis nämndes i en tidningsrecension redan på 1950-talet och att det sedan dess är ett flitigt använt begrepp finns det inget tidigare skrivet om den underhållning som mest kan beskrivas som lika delar älskad och hatad.
Det intresserade Mikael Strömberg, forskare i teatervetenskap vid Göteborgs universitet, som nu har skrivit boken Buskis – folkligt och underhållande.
– Buskis är ett rätt självklart begrepp, som ofta används för att beskriva en mängd olika saker, och jag tyckte att det var konstigt att det inte fanns några studier av buskis – var det för att det anses så dåligt? Jag tjusas också av att något som har en så genomgående negativ innebörd samtidigt varit så populärt och lockat en stor publik. Spänningen mellan kritikernas nedvärderande omdömen och intresset från en stor publik tycker jag gör att det förtjänade en studie.
Folklig underhållning
Buskis ligger nära synen på vad som är folkligt och vad det folkliga bör vara, menar Mikael Strömberg. Att kunna bestämma vad som är bra för folket och vad den folkliga underhållningen bör innehålla har alltid varit en viktig maktfaktor. Precis som för all konst så handlar det om att förstå och lära sig att uppskatta.
– För 15 år sedan hade jag aldrig trott att jag skulle skriva om buskis, även om jag var intresserad av folklig underhållning. Jag har alltid gillat gamla svenska filmer med Sickan Carlsson, Thor Modéen och så vidare, men jag hade väldigt svårt för Stefan & Krister. Nu värderar jag utövarnas kunskaper mycket högt. Jag tycker att det är väldigt intressant att titta på spelsättet, vilket jag betonar som avgörande i boken, snarare än kanske innehållet.
Numera tycker han mycket om Stefan & Krister.
– Men då inte bara Stefan Gerhardsson och Krister Classon utan många av de skådespelare de jobbat med, som Siw Carlsson, Jojje Jönsson, Annika Andersson, Mikael Riesebeck med flera.
Från folklustspel till buskis
Mikael Strömberg ser folklustspel och friluftsteater som viktiga föregångare till buskis. Med hjälp av några axplock från underhållningsområdet visar han i boken både buskisens särart och dess nära förhållanden till revyformen och till sexuella anspelningar, övertydliga karaktärer och samhällskritik.
– Det lokala, exempelvis en region, utgör en central del. Och en förstärkt och övertydlig spelstil, tillsammans med lätt stereotypa karaktärer, är viktiga beståndsdelar. Detta gör att buskisen lätt kan upplevas som raljerande över landsbygdens original. Jag har däremot aldrig hittat att någon av utövarna själva sagt att de önskar att förlöjliga, de menar tvärtom att landsbygdens original är en inspiration och tillgång – kanske till och med att buskisen hyllar dem.
Övertydliga karaktärer
När det lokala eller regionala förflyttas och blir nationellt, exempelvis genom TV, blir de övertydliga göteborgskaraktärerna eller hallänningarna däremot symboler för en specifik region och oftare nidbilder.
– Jag tror egentligen inte att buskis är ett landsbygdsfenomen vad gäller publik. Däremot är nästan all buskis förankrad i en region. Det medför att det finns ett extra starkt band mellan regionen och den specifika typen av buskis.
Mikael Strömberg beskriver hur buskisen utvecklats från 1960-talet och framåt, kopplat till ett antal personer. Exempelvis var Sten Åke Cederhöks buskis välkomnande, inbjudande och gemytlig, sprungen ur någon slags lokalrevy. Hos Stefan & Krister blir tonen hårdare och språket grövre – även om det fortfarande handlar om ett rakt publiktilltal och överskruvade karaktärer.
– Hos Kass humor, en humorgrupp från Skarabygden, finns extremt överdrivna karaktärer. De spelar över mycket och det är inte meningen att det ska vara realistiskt. Det absurda tillför något.
Mikael Strömberg har i boken valt att titta på utövare som själva tagit till sig och använder ordet buskis om den underhållningsform de ägnar sig åt. Det finns dock fler som skulle vara intressant att titta på utifrån ett buskisperspektiv, menar han.
– Även om de inte själva kallar sig buskis kan det vara möjligt att se på om det som exempelvis Gina Dirawi gjort under karaktären ”Ana Gina”, eller Filip Dikmens invandrarkaraktärer på Youtube, som ”Suleyman” och ”Chantelle”, skulle kunna betraktas som en utveckling av buskis.
Kontakt:
Mikael Strömberg, forskare i teatervetenskap vid Göteborgs universitet, mikael.stromberg@gu.se
I dag är det digital reklam som dominerar över mer konventionell reklam i svensk radio, tv, tidningar och på skyltar. Men digitaliseringen är inte gratis eller fri från risker, menar marknadsföringsforskarna Johan Anselmsson och Burak Tunca.
– En digital felsatsning kan skada både ditt varumärke och din försäljning på sikt. Det finns exempel från Adidas och P&G på satsningar som slagit helt fel. De satsade för mycket av sina resurser på digitala kanaler istället för i de traditionella bredare medierna. Samtidigt kommer nu nästa våg med satsningar på AI som kommer att dränera den traditionella och beprövade marknadsföringen ytterligare, säger Johan Anselmsson, professor i marknadsföring på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.
Sverige är överlag långt framme när det gäller digitalisering, samtidigt som det naturligtvis finns företag och varumärken som ligger efter – eller som är osäkra på vad det egentligen är de håller på med.
– Digitala medier vann mark för att de upplevdes som billigare och träffsäkrare och man kunde mäta effekterna – trodde man. Nu börjar allt fler praktiker och forskare fundera på om man gått för långt. Mätningar visar att de flesta varumärkena tappar i kännedom, popularitet och försäljningseffektivitet. Vissa skyller detta på digitala medier såsom sökordsoptimering, displayannonser på nätet, annonser i sociala medier och sponsring till influencers, säger Johan Anselmsson.
Men vad stämmer i allt detta? Det ska Johan Anselmsson tillsammans med kollegan Burak Tunca förhoppningsvis ta reda på i ett nytt forskningsprojekt, finansierat av Handelsbankens forskningsstiftelser med 1,5 miljoner kronor.
Lundaprojektet har två syften och steg. Kartlägga och indexera vilka typer och grader av digitalisering svenska företag gjort i sina marknadsföringsprocesser ( Big data, AI, digitala kundplattformar, sociala media etc). Identifiera samband mellan olika digitaliseringslösningar och effekter på ekonomiska prestationer såsom försäljning, lönsamhet, antal kunder, lojalitet, engagemang etc.
”Digital kompentens är en överlevnadsstrategi”
När forskarna började planera forskningsprojektet i slutet av 2019 var utgångspunkten att många kända svenska varumärken trots allt låg efter i sina digitaliseringssträvanden. De tänkte sig att kundernas krav på digital teknologi skulle lyfta företagen till nya (digitala) nivåer inom några års tid. Men, den nuvarande krisen i det nya coronavirusets fotspår, ställde forskarnas förväntningar på ända.
– Det vi trodde skulle ta några år, har nu skett på bara några veckor. Plötsligt har företag som tidigare såg digitalisering som ett sidospår till sina vanliga, traditionella handelsmönster, upptäckt att de befinner sig i en situation där det digitala är det enda valet. För några månader sedan hade vi sagt att digital kompetens är viktigt för att överleva i långa loppet, men nu ser vi att digitala kompetenser är nyckeln för att överleva överhuvudtaget, här och nu. Små digitalt kompetenta företag blir rovdjuren som lurar på stora företag, som sitter fast i den analoga världen, säger Burak Tunca, universitetslektor i marknadsföring på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.
Burak Tunca menar att de stora, etablerade varumärkena verkligen måste ”digitally remaster” sina produkter och affärsmodeller. Om de inte gör det, så hotas de på allvar av globala nykomlingar som är digitala inifrån och ut.
Ska skapa digitaliseringsindex
Forskarnas ambition med det nya projektet är att skapa en form av checklista eller index över hur långt och i vilka avseenden svenska företag har digitaliserats. Tanken är att på så vis kunna hjälpa och motivera företagen att bli digitaliserade på rätt sätt.
Studien ska bygga på intervjuer och ekonomiska data från hundratals företag. Johan Anselmsson berättar att forskarna just nu kartlägger vad det finns för generella typer av digitala insatser och vilka företag som kan vara lämpliga att följa under de närmaste tre åren.
– I höst gör vi de första intervjuerna med marknadschefer från svenska företag. I början av nästa år påbörjar vi systematiska intervjuer i bredare skala, säger Johan Anselmsson och avslutar med att skicka med några sätt som du kan bli involverad eller få reda på mer:
Var med i projektet – delta i kort enkät!
Du som har insikt i och åsikter om din egen organisations digitala marknadsföring får gärna ta dig fem minuter att svara på forskarnas första, mer öppna frågeställningar. Dessa ska utgöra inledningsfasen på deras treåriga projekt om digital marknadsföring och digitaliseringsindex. Dina svar är helt anonyma. Till enkäten.
Fotnot: Projektet finansieras av Handelsbankens forskningsstiftelser med 1,5 miljoner kronor över tre år. Formellt projektnamn: Development of an Index to Benchmark Competences of Swedish Brands – Investigating levels of digitalization in marketing capabilities and their impact on market and financial performance.
Kontakt:
Johan Anselmsson, professor i marknadsföring på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, johan.anselmsson@fek.lu.se
Burak Tunca, universitetslektor i marknadsföring på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, burak.tunca@fek.lu.se
När Chanaka Mannapperuma började arbeta på Umeå Plant Science Center, UPSC, 2010 som programmerare fanns det inte så många analysverktyg tillgängliga för växtbiologer att göra analyser på ett enkelt sätt.
Eftersom han har en utbildningsbakgrund i datavetenskap och interaktionsdesign, så detta var en bra möjlighet att tillämpa sina kunskaper för att skapa ett databassystem och verktyg.
De flesta biologer känner inte till så mycket om programmering, utan behöver verktyg för att analysera sina data utan att lära sig att programmera själva. Idén om ett doktorandprojekt väcktes.
I sin avhandling har Chanaka Mannapperuma därför utvecklat bioinformatikverktyg som hjälper biologer att analysera komplexa genomikdata. Det har han gjort genom att förbättra utformningen av befintliga verktyg, baserat på användarupplevelser och allmänna principer inom området human-datorinteraktion, HCI.
Human-datorinteraktion, HCI är ett tvärvetenskapligt fält som kombinerar design, datavetenskap, psykologi, antropologi, sociologi, ergonomi med mera.
Syftet var att studera hur växtforskarna interagerar med datorgränssnitt och hur man kan använda designprinciper och visualiseringstekniker för att förbättra användarnas interaktion och göra mer användbara system.
Tvärvetenskap viktigt vid interaktionsdesign
– Den tvärvetenskapliga strategin hjälper oss att förstå hur vi uppfattar olika signaler, bearbetar och tolkar dem med hjälp av våra kognitiva förmågor och utvärderar resultatet. Detta är några av de viktigaste frågorna i HCI, och hela designprocessen hjälper oss att skapa användarvänliga verktyg, säger Chanaka Mannapperuma.
Designprocessen börjar med prototypen, eller produktionsverktyget från föregående version. Utifrån prototypen och används sedan designprinciper och visualiseringstekniker för att omforma verktyget, och så kallade heuristiska utvärderingsmetoder för att göra användbara verktyg med hjälp av användaråterkoppling. Användarna förväntar sig en interaktivt engagerande och tilltalande upplevelse, förutom ett användbart verktyg. Därför kommer redan en iteration av designprocessen att göra bättre användarvänliga och användbara verktyg.
Heuristik är inom datavetenskap och matematik ett sätt att göra smarta gissningar som hjälper till att hitta lösningar till ett problem.
– Design, programmering och användarinteraktion är sammanbundna. Jag tycker om att arbeta med alla tre aspekter, och hela designprocessen, framför allt för att ta fram användbara verktyg för biologer som de kan utforska för att få biologisk insikter.
Planerar du att fortsätta arbeta inom detta område?
– Mitt doktorsarbete var en trevlig upplevelse och jag tycker om att jobba med detta. Jag kan också se behovet av att designa användarcentrerade verktyg som hjälper biologer att göra sina analyser mycket lättare. Jag planerar att fortsätta arbeta på UPSC och förbättra resursen.
Chanaka Mannapperuma, Institutionen för fysiologisk botanik, Umeå Plant Science Centre, Umeå universitet, chanaka.mannapperuma@umu.se
Korallreven hör till jordens artrikaste och mest produktiva ekosystem, men de har på många håll lidit stor skada av störningar som människan orsakat. De förutspås också höra till de livsmiljöer som kan drabbas hårdast av framtida klimatförändringar.
Korallrev kan ses som mikrobiellt drivna ekosystem. För att korallerna ska trivas i det näringsfattiga vattnet måste näringsämnena cirkulera effektivt och behållas i ekosystemet, och där har mikroorganismerna en nyckelroll. Vår kunskap om dessa är dock begränsad, och det finns ett stort behov av en grundläggande förståelse av det komplexa samspelet mellan olika mikroorganismer i korallreven, och vad detta betyder för ekosystemets möjlighet att anpassa sig till ändrade förhållanden. Att mikroorganismerna finns med i planer för skydd och restaurering av korallrev anses vara mycket viktigt.
Inventerat mikroorganismer kring korallerna
Hadrien Gourlé har i sitt doktorsarbete vid SLU, tillsammans med experter inom flera områden, arbetat på bred front för att förbättra kunskapsläget.
En inventering av korallrev jorden runt visar att de bakteriesamhällen som lever på reven är mycket olika och att de antagligen deltar i omsättningen av näringsämnen. Dessutom fann forskarna bevis på antibiotikaresistens i vattenekosystemet, vilket delvis kan hänga samman med användningen av antibiotika i jordbruket. De fann också bevis på att vissa av revets bakterier själva producerar antibiotika, vilket kan vara ett tecken på att bakteriesamhällen medverkar till att skydda korallrev från mikroorganismer som orsakar sjukdom.
Även bakterier som lever inuti koraller har kartlagts. Där visade sig mångfalden vara mindre, och merparten hörde till släktet Endozoicomonas. Vad dessa bakterier har för funktion är än så länge oklart.
Metodförbättring för analys av DNA
DNA-sekvenseringsteknik, bioinformatik och metagenomik har vidgat gränserna för de biologiska vetenskaperna och gör det möjligt att skapa, lagra, uppdatera och tolka enorma mängder gensekvenser i en aldrig tidigare skådad omfattning. En viktig del av Hadrien Gourlés arbete har handlat om metodförbättringar, eftersom studiet av mikrobiologisk arvsmassa i miljön är ett ganska ungt forskningsområde.
Fältarbetet har bedrivits i korallrev i Kenya, i nära samarbete med Pwani-universitetet i Kilifi och det kenyanska institutet för havs- och fiskeriforskning.
– Vi tror att våra resultat har skapat en välbehövlig grund för korallforskning i regionen, och vi har dessutom byggt upp en teknisk kapacitet för fortsätt övervakning av reven längs den kenyanska kusten.
– Min förhoppning är att avhandlingsarbetet är ett steg mot utvecklingen av ”mikrobbaserade bioremedieringsmetoder”, till exempel att återinplantera friska bakteriesamhällen i skadade korallekosystem. Det kanske kan bidra till att korallerna överlever lite längre, avslutar Hadrien Gourlé.
Hadrien Gourlé, doktorand, Institutionen för husdjursgenetik, bioinformatik, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala, hadrien.gourle@slu.se
Subarktiskt klimat, som råder mellan polarklimat och tempererat klimat, innebär långa kalla vintrar och korta somrar. Bara högst tre månader under året är medeltemperaturen 10 °C eller över. Det förändrade subarktiska klimatet gör att palsar minskar till ytan. Palsar är platåer eller kupolformade höga upphöjningar på 0,5 – 10 meter i subarktiska våtmarker. Palsarnas inre utgörs av permafrost, det vill säga är frusen året om och flera år i rad.
– Dessa speciella myrområden förekommer i områden i norra Skandinavien, som har så kallad sporadisk permafrost, och de utgör unika växtmiljöer. Områdena är viktiga för många insekter och fåglar och för renbetesnäringen, säger Mats Olvmo, forskare vid Göteborgs universitet och förste författare till artikeln som nu publicerats i den vetenskapliga tidskriften Scientific Reports.
Utbredningen av palsar minskar
Det är känt att utbredningen av palsar, inte enbart i Sverige, utan även i Finland, Norge och Kanada, har minskat kraftigt under de senaste årtiondena. Av den anledningen är palsmyrar därför numera prioriterade inom EUs Habitat Direktiv och övervakas i Sverige av Naturvårdsverket och Länsstyrelsen.
I studien använde forskarna meteorologiska data och flygfotografier från 1955- 2016 för att statistiskt identifiera de viktigaste klimatologiska faktorerna som kan förklara förändringar av palsarnas yta i den största sammanhängande palsmyren i Sverige, Vissátvuopmi.
– Resultaten visar att våtare, varmare och kortare vintrar är de främsta orsakerna till den stora och snabba minskning i utbredning som skett sedan mitten av 1950-talet, säger forskaren Mats Olvmo.
Områden fortsätter försvinna i ökande takt
I de undersökta palsområdena har mellan en tredjedel och drygt hälften av palsytan försvunnit mellan 1955 och 2016 ,vilket innebär att cirka 20 hektar pals har övergått till våt kärrmark. Processen ökar i hastighet och undersökningen visar att den årliga nedbrytningshastigheten har varit tre gånger så hög under perioden från mitten av 1990-talet till 2016 jämfört med perioden 1955-1994.
– Genom att analysera meteorologiska data från 1880-talet fram till nu, visar vi att de genomsnittliga årliga temperaturförhållandena har varit ogynnsamma för palsar i mer än ett sekel och de genomsnittliga årliga nederbördsförhållandena har varit ogynnsamma sedan 1940-talet.
Enligt forskarna har nedbrytningshastigheterna troligen förstärkts under de senaste 50-60 åren, och särskilt under de senaste decennierna, på grund av den kombinerade effekten av ogynnsam lufttemperatur och nederbördsförhållanden.
– Mot bakgrund av framtida klimatprognoser kan minskningen förväntas fortsätta, troligen i en högre takt än idag, med allvarliga ekologiska effekter som en följd, säger Mats Olvmo.
Mats Olvmo, universitetslektor vid institutionen för geovetenskaper vid Göteborgs universitet, matso@gvc.gu.se
En grupp forskare från Sveriges lantbruksuniversitet har med hjälp av Svensk travsports tävlingsdata undersökt om hästarna verkligen springer fortare, och om det finns en ökad risk för galopp eller diskvalifikation om hästen tävlar utan skor.
Tiderna från drygt 75 000 starter och 5000 hästar som tävlat både med och utan skor analyserades och resultatet visade att hästarna sprang i snitt 0,7 sekunder snabbare per km om de inte hade några skor jämfört med om de hade skor på både bak- och framhovarna. Skillnaden var lite mindre (0,3 s/km) om de var utan skor bara på bak- eller framhovarna men de sprang ändå fortare än om de hade skor på alla fyra hovarna.
Risken för galopp och diskvalifikation kunde analyseras på drygt 111 000 starter och 6400 hästar och resultaten visade att riskerna ökade med 15-35 procent om hästarna tävlade utan skor både bak och fram. Resultaten visade dock att om hästarna tävlade med skor på bakhovarna ökade inte risken för galopp eller diskning.
Att tävla med skor på bakhovarna verkar därför vara en riskfri strategi som ändå ökar prestationsförmågan.
Anna Jansson, Professor,VH – Fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap
Institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi (AFB), anna.jansson@slu.se
Knappt hann bränderna i Amazonas lägga sig innan stora delar av Australien stod i lågor. Bränderna beräknas ha tagit livet av över en miljard djur och flera unika arter befaras ha utrotats.
Under våren följde sedan utbredda bränder i bland annat Sibirien, Polen och Thailand. Härnäst väntar den så kallade ”brandsäsongen” i USA där främst Kalifornien har drabbats hårt under de senaste åren. Ungefär samtidigt smygstartade den svenska säsongen med förhöjda brandrisker redan i april.
Blir inte som i Australien
Värmeböljan runt midsommar 2020 har gjort risken för bränder i skog och mark stor, på sina håll mycket stor. I östra delen av Sverige extremt stor. Farhågor finns för liknande scenarier som under den heta brandsommaren 2018.
Med tanke på vilka katastrofala följder skogsbränder kan ha både ekonomiskt och ekologiskt är det rimligt att fråga sig om de stora bränder vi har sett i Sverige de senaste åren kan komma att få lika förödande effekter som bränderna i Australien?
Med all sannolikhet inte, menar forskaren Mats Niklasson, vetenskaplig ledare på Nordens ark samt forskare på SLU.
– Det går inte att jämföra Australien med boreala områden. Det är ett mycket varmare ekosystem med högre temperatur, lägre luftfuktighet och mer lättantändlig vegetation. Till exempel är eukalyptus extremt brandbenäget och när du får extrema väder med 40 graders värme så exploderar det. Det finns inget i världen som kan stoppa dessa bränder.
Luften mättas av eldfängd olja
Eukalyptusträd dominerar i den australiska trädfloran. Den olja som utvinns från bladen innehåller antiinflammatoriska ämnen, och är giftig i större mängder. Men flera av de inhemska pungdjuren som koalor och possums tål att äta stora mängder. Varma dagar avdunstar eukalyptusoljan från träden, stiger uppåt och lägger sig som ett blått dis över landskapet. När luften är oljemättad sprider sig skogsbränder lätt och med stor hastighet genom trädkronorna. Träden klarar en skogsbrand bra, i själva verket är de flesta eukalyptusarter beroende av skogsbränder för sin spridning och har reservknoppar under barken. Vissa frön öppnar sig inte förrän vid hög temperatur eller brand. Flera djurarter som bara finns i Australien har påverkats kraftigt av de omfattande bränderna 2019-2020, och ligger i riskzonen att helt ha utrotats, bland annat då den redan inna allvarligt hotade koalan, vissa kängurur, borstsmygare, glansig kakadua och honungsfåglar (WWF).
Enligt Mats Niklasson krävs det en galopperande klimatförändring på 6-8 grader i Sverige för att vi överhuvudtaget ska behöva oroa oss för bränder liknande de i Australien. Och även då skulle det vara väldigt osannolikt.
– Det som har skett i Australien är fullständigt exceptionellt. I många länder har man varit duktiga på att stoppa bränder, vilket har skapat mycket material och ett buskigt landskap, vilket i sin tur är en grogrund för lättspridda bränder när det väl får fäste.
Naturen är redan anpassad
Sannolikheten är stor att antalet bränder kommer att bli både fler och större även i Sverige. Fram till 2010-talet brukade en vanlig skogsbrand omfatta några få hektar, men under brandsommaren 2018 ökade brändernas totala area signifikant på grund av att det var extremt torrt och varmt.
– Allt tyder på att det kommer att bli ännu torrare och varmare och då är bränder ofrånkomliga. Ser man elden som ett hot har vi varit lyckligt förskonade och branden 2018 var något helt nytt. Hade inte brandförsvaret varit tidigt ute hade de kunnat nå upp till 50 000 hektar, säger Mats Niklasson.
Brandrisksäsongen blir längre och startar tidigare
Brandrisksäsongen, alltså den period under året då det är risk för skogsbränder, kommer att öka med cirka 50 dagar i södra Sverige, och i norra Sverige med 10-30 dagar till år 2100. Östra Götaland samt ostligaste Svealand kommer då att ha en brandrisksäsong på 100 dagar och Öland och Gotland upp till 120 dagar. Den största förändringen när det gäller brandrisksäsongen är en tidigare start på året. 2100 beräknas säsongen i Östersjölandskapen att starta 40 dagar tidigare än idag.
Trots de dystra utsikterna finns det finns ingen anledning att oroa sig över vårt djur- och växtliv. Fram till för 200-300 år sedan var stora bränder inte något ovanligt i Skandinavien. Dels eldade människorna för att förbättra betet och odlingsförhållandena, dels fanns inget utbyggt brandförsvar som gjorde att man kunde släcka de bränder som uppkom på naturlig väg.
– Så länge det har funnits vegetation på jorden har det funnits bränder. Det har varit kanske en av de starkaste krafterna för evolution, vilket blir uppenbart när man tittar på vegetationen. Många arter är väldigt brandanpassade, till exempel eucalyptus, som till och med gynnas av bränder. Andra arter har utvecklat ett skydd mot brand, till exempel ek och tall som har en tjock och värmeisolerande bark, säger Mats Niklasson.
Tretåiga hackspettar utnyttjar läget efter storm och brand. Och hackar efter vedlevande insekter i skadade och döda träd. Favoritfödan är ett av skogsbrukets gissel, granbarkborrar. Bild: Alberto Chiarle / CC BY-SA
Den nödvändiga elden
Många ekosystem är anpassade till ständigt återkommande bränder orsakade av exempelvis blixtnedslag. I dessa miljöer är bränder i princip en nödvändighet för att det ska ske en föryngring av skogslandskapet och för att nya arter ska få en chans att breda ut sig. En del växters frön kräver de speciella förhållanden som uppstår i marken efter en skogsbrand för att de ska gro, till exempel och vissa insekter är beroende av bränd alternativt död ved för sin larvutveckling. En brand frigör även näringsämnen, till exempel kväve som då kan återvända till kretsloppet. Arter gynnas av den lövskog som växer upp efter branden, till exempel den tretåiga hackspetten som är en utpräglad specialist på barkborrar, samt älg och rådjur som lockas av den nya växtligheten.
Först dör djur- och växtlivet där skogsbränder drar fram. Men naturen letar sig snabbt tillbaka, först ut är organismer som är direkt beroende av eldsvåda för att uppstå. Ett år efter den stora skogsbranden i Västmanland 2014 hittades den ovanliga svampen Pyropyxis rubra. Den lilla skålssvampen hade aldrig tidigare skådats i området.
Källa: WWF och Svea skog
Radar ser genom rök
Trots att skogsbränder kan bidra till naturens mångfald och förnyelse är det också viktigt att snabbt kunna kartlägga var och när bränder uppstår och hur de sprids för att minska de ekonomiska skadorna. Därför har forskare vid Kungliga Tekniska Högskolan, KTH, tagit fram en metod för att övervaka skogsbränder via satellitradarsystem med hjälp av artificiell intelligens.
– 2017 till 2018 var jag gästforskare i Kanada som har tusentals skogsbränder varje sommar. De använde optiska satellitbilder, men bränderna var ofta osynliga på grund av rök och moln. Jag föreslog att de istället skulle använda radar för övervakning eftersom man då kan inhämta bilder dygnet runt och också ta bilder genom rök och eld. Vi började använda European Space Agencys Sentinel-1-konstellation som kan leverera bilder var tredje dag jämfört med veckor för optisk satellitdata, säger Yifang Ban, professor i geoinformatik vid KTH.
AI-baserad övervakning av en brand på Elephant Hill i Kanada, som bredde ut sig över 200 000 hektar under två månader. Bild: EO & AI4Wildfire
Inledningsvis trodde hon inte att metoden skulle bli aktuell i Sverige på grund av våra relativt blöta somrar, men när hon kom tillbaka i augusti 2018 var läget plötsligt annorlunda. Eftersom algoritmen utvecklades för större bränder i Kanada och Kalifornien behövde de dock först anpassa den till svenska förhållanden. Det fanns också ett behov av att göra metoden globalt tillämpad för att kunna hantera data från flera sensorer.
Det fortsatta forskningen fick stöd av bland annat KTH Digital Futures, Formas och European Space Agency och projektet EO & AI4Wildfire var fött.
– Ett AI-system måste tränas mycket innan den lär sig. Små bränder innebär lite träning så nu får den öva på data från svenska skogsbränder från 2018 för att lära sig känna igen även mindre bränder.
Minskar riskerna för skogsbränder
I Sverige idag används ofta markbaserade observationer samt flygövervakning med hjälp av helikoptrar för att övervaka bränder, vilket kan vara både riskabelt och problematiskt om det finns många bränder samtidigt. Fördelen med EO & AI4WIldfire är också att den kan se genom röken eller övervaka miljön på natten.
– Vi kommer att i nära realtid kunna ge svar på brandens utbredning och hur den sprider sig, vilket innebär att man kommer att kunna rikta resurserna mer effektivt. Om man får dagliga bilder behövs heller inga helikoptrar, vilket kommer att minska både risker och kostnader.
Omfattande bränder de senaste åren
Sverige 2018: 25 000 ha. Skador för 900 miljoner kronor
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
