Den vanligaste svampinfektionen hos människor orsakas av Candida albicans. Normalt sett är C. albicans ofarlig och en del av vår mikroflora, men ibland kan den genomgå förändringar som gör att den angriper värden på ett mer aggressivt sätt.
Vad är det egentligen som förvandlar jästsvampen från en harmlös del av normalfloran till en aggressiv och sjukdomsframkallande organism? Det försöker Per Ljungdahl och hans forskargrupp vid Institutionen för molekylär biovetenskap, Wenner-Grens institut samt SciLifeLab, att ta reda på.
– C. albicans-celler måste ta upp näringsämnen från sin omgivning för att överleva och för att föröka sig. Vi har lång erfarenhet av att studera de mekanismer svampceller använder sig av för att känna av tillgången på näringsämnen i sin växtmiljö och hur cellen använder sig av den informationen för att reglera genuttryck, säger Per Ljungdahl.
Slå ut svampens näringsupptag
Målet med forskningen är att ta fram ny kunskap för att kunna förhindra och behandla C. albicans-infektioner och i förlängningen göra det möjligt att angripa jästsvampens livsnödvändiga processer utan att påverka människans vävnader och organ.
– Vi resonerar att detta kan göras genom att slå ut C. albicans system för näringsupptag eller bromsa de processer som jästsvampen behöver för att infektera på ett aggressivt sätt, menar Per Ljungdahl.
Nyligen har forskargruppen upptäckt att C. albicans-celler känner av aminosyror i sin omgivning när den angriper värden. För att tillverka energi och därmed undgå att bli upptäckt av kroppens immunförsvar bryter svampcellerna ner aminosyran prolin.
– Vi har redan fastställt att mutationer som inaktiverar till exempel metabolismen av prolin minskar dess sjukdomsframkallande förmåga. Nu vill vi identifiera ytterligare komponenter för att fullständigt klargöra hur svampceller tillverkar den kemiska energin (ATP) som krävs för att infektera sin värd och undkomma immunförsvaret.
Gensaxen effektiviserar forskningen
Årets Nobelpris i kemi gick till Emmanuelle Charpentier och Jennifer Doudna för upptäckten av gensaxen CRISPR/Cas9, en teknik som forskargruppen har haft stor nytta av i sin forskning. Med hjälp av den kan de på ett enkelt sätt reglera uttryck av gener och slå på eller av gener som de vill.
– Innan CRISPR/Cas9 tog varje manipulation av C. albicans arvsmassa flera månader att utföra, nu kan vi få till de önskade ändringarna inom en vecka. Det har alltså gjort att vi nu kan utföra genetisk analys på ett effektivt sätt som inte tidigare var möjligt. Ett strålande exempel på oförutsebar upptäckt och varför grundforskning måste stödjas brett, säger Per Ljungdahl.
Artikeln var först publicerad på Lunds universitets webbplats.
Gensaxen som revolutionerade livsvetenskaperna
Nobelpriset i kemi går till Emmanuelle Charpentier och Jennifer A. Doudna för upptäckten av gensaxen CRISPR/Cas9. Med hjälp av den kan forskare med hög precision förändra arvsmassan i djur, växter och mikroorganismer.
Det är många på naturvetenskaplig fakulteten vid Lunds universitet, som använder sig av metoden i sin forskning. En av dem är Ylva Engström, professor vid Institutionen för molekylär biovetenskap, Wenner-Grens institut.
Vill du berätta lite om bakgrunden till årets Nobelpris i kemi?
Charpentier studerade ett immunsystem hos bakterier som de använder som skydd mot virus (vilket många andra också gjort före henne). Om bakterien blir infekterad med ett virus, bygger den in en bit av virusets DNA som minne. Om samma virus infekterar bakterien igen, tillverkar den en gensax som klipper virus-DNA. Forskare före Charpentier hade visat att det behövs ett enzym (Cas) som klyver DNA, och Charpentier var den första att identifiera det ”tracer-DNA” som bakterien använder som mall för att känna igen rätt virus-DNA. Charpentier och Doudna karakteriserade sedan systemets biokemiska egenskaper och de utvecklade tillsammans en förenklad variant som gjorde det möjligt att med stor precision klyva specifika DNA-sekvenser i vilken organism som helst. Att det faktiskt var möjligt även i flercelliga organismer visades snart av andra forskare, men Charpentier och Doudna hade redan skrivit om dessa möjligheter och potentialen med detta.
Varför är metoden så revolutionerande?
Dels är detta bakterie-immunsystem i sig otroligt ”smart” och intressant att förstå sig på, men eftersom de vidare utvecklade bakteriesystemet så att man kan överföra funktionen till andra organismer, kan man nu editera vilka DNA sekvenser som helst, inte bara i provröret utan även i den levande organismen.
Vad kan metoden användas till?
Den kan användas i forskningen förstås, för att förstå geners funktion och cellulära processer. Men det finns också oändliga tillämpningar, till exempel inom växtförädling eller genterapi. Genom att ta ut celler hos människor, editera och sen föra tillbaka dem finns förhoppningen att kunna bota vissa sjukdomar, till exempel sickle-cellanemi, cancer, Huntingtons sjukdom eller cystisk fibros. Än så länge kan metoden dock innebära en del risker, att förändringar sker också i andra gener. Därför försöker man nu forska fram än mer precisa crispr/cas-system.
Använder du/din forskargrupp metoden i forskningen?
Ja, i vår forskning har vi just skapat flugstammar där proteiner (transkriptionsfaktorer) är ihopkopplade med grönt fluorescerande protein, så att vi kan se när och var dessa proteiner uttrycks i levande celler. Vi har också skapat mutanter i dessa proteiner för att påvisa deras funktion i olika processer. Vår forskning handlar dels om hur det medfödda immunsystemet fungerar och slår på/av immunförsvaret, dels hur stamceller regleras då tarmslemhinna ständigt nybildas, och vad som reglerar så att det inte blir för många celler (cancer) eller för få celler (vävnaden bryts ner).
Var det ett välförtjänt/väntat pris?
Ja, det var ett enormt välförtjänt och också ett väntat pris, även om det var ovanligt nära inpå upptäckterna som publicerades 2011-2013.
Artikeln var först publicerad på Stockholms universitets hemsida.
Databasen är den första i sitt slag med samlad information om biomarkörer kopplade till tjocktarmscancer och ändtarmscancer, även kallat kolorektalcancer. Med hjälp av biomarkörerna kan man bland annat tidigt avgöra vilka som kommer att insjukna och hur de drabbade kommer att svara på läkemedelsbehandlingen – något som leder till en bättre prognos för patienten.
– Min förhoppning är att databasen ska komma till stor nytta för forskningen om kolorektalcancer, säger doktoranden Xueli Zhang.
Diagnos, behandling och prognos
Just nu finns det totalt 870 biomarkörer samlade i databasen och de är indelade i tre kategorier: diagnos, behandling och prognos. Xueli Zhang har inkluderat biomarkörer med koppling till tjock- och ändtarmscancer från mer än 1 000 vetenskapliga artiklar.
– Vårt mål är att fortsätta uppdatera databasen med nya biomarkörer och det är också viktigt att vi utökar och utvecklar databasens funktioner, säger han.
Maskin förutspår nya biomarkörer
I en delstudie har Xueli Zhang också använt maskininlärning för att med hjälp av databasens biomarkörer förutspå nya biomarkörer för tjocktarmscancer och ändtarmscancer. Det resulterade i tolv nya biomarkörer som potentiellt kan användas för att diagnosticera sjukdomen. Några av dessa har sedan testats i vävnadsprover.
I frisk vävnad var till exempel nivåerna av biomarkören Chromogranin-A (CHGA) normala, men nästan obefintliga i vävnad från patienter med tjock- och ändtarmscancer.
– Mitt mål är att fortsätta förutspå nya biomarkörer med hjälp av maskininlärning som på sikt kan användas för mer pålitlig diagnos av kolorektalcancer i ett tidigt skede, säger Xueli Zhang.
Varför uppfyller inte logistikindustrin de gröna mål som förväntas av den med tanke på överflödet av teknik som stöder detta? Det frågar sig Amer Jazairy, forskare inom hållbar logistik vid Högskolan i Gävle.
Enligt honom vill både köpare och utförare av transporttjänster generellt arbeta för en hållbar logistik, men ofta de missförstår varandra. De gröna kraven från logistikköparna kan till exempel bli för specifika, för omöjliga eller för motstridiga för transportfirmorna.
– Detta får många att snabbt dra slutsatsen att samarbete mellan de två aktörerna är vägen framåt för grönare transporter, men vår forskning visar att samarbete kanske inte alltid är nyckeln, säger Amer Jazairy.
Förstå samarbetets villkor
Amer Jazairy och hans kollegor vid Högskolan i Gävle identifierade två olika typer av samarbeten, ett som är centrerat kring långvariga kontrakt där båda parterna gemensamt och under långa avtalstider investerar i specifika tillgångar, och ett som är centrerat kring utbyte av kunskap och information mellan parterna.
Forskningen visar att vissa gröna transportmetoder bara kräver den första typen av samarbete, medan andra bara kräver den andra – och vissa kräver båda.
– Att investera i flottor som kör på alternativa bränslen kräver till exempel bara att man kommer överens om långsiktiga kontrakt för att säkra avkastningen på investeringarna, då det i detta segment handlar om snäva vinstmarginaler, säger Amer Jazairy.
– Men när vi talar om de stora logistikcentren som nu byggs runt våra städer så behövs ett samarbete om kunskapsutbyte, till exempel genom att integrera IT-systemen för att få livedata om transporterna och för att dela kunskap för att optimera routing – vägvalet.
Samarbete inte alltid bäst
Om de två aktörerna tillämpar ”fel” typ av samarbete kan det leda till onödiga kostsamma konsekvenser, då det innebär åtaganden i bindande avtal och en intensifierad kommunikationsinsats, menar Amer Jazairy.
– Så försiktighet krävs innan vi samarbetar!
– Det här är första gången vi forskare säger att ett samarbete inte alltid är att föredra för grön logistik. Det är inte alltid ”ju mer desto bättre”, det beror helt på vilken typ av gröna transporter det är fråga om, säger Amer Jazairy.
Amer Jazairy, doktor i industriell ekonomi, vid Högskolan i Gävle, amrjai@hig.se
I dag är 2 miljarder människor överviktiga, varav 650 miljoner är kraftigt överviktiga med kroppsmasseindex, BMI, 30 eller över. Detta enligt WHO, Världshälsoorganisationen, som också utvecklat BMI som mätmetod. Med kraftig övervikt ökar risken för en rad hälsoproblem som typ 2-diabetes, högt blodtryck, hjärt-kärlsjukdom och olika former av cancer.
Personer som går ner i vikt kan förbättra sin hälsa, och det är tidigare visat att efter överviktskirurgi går diabetes respektive högt blodtryck i så kallad remission, det vill säga symtomen försvinner åtminstone under en period.
Kopplat ihop olika register
I den aktuella registerstudien med 1 018 individer, har forskare vid Karolinska Institutet, Örebro universitet och Uppsala universitet undersökt risken för en ytterligare hjärtinfarkt och förtida död hos personer med kraftig övervikt som haft en hjärtinfarkt, och därefter genomgått en överviktsoperation.
Genom att koppla ihop kvalitetsregistren SOReg, för personer som opereras för övervikt, och SWEDHEART, för personer som genomgått en hjärtinfarkt, mellan 1995-2018 kunde forskarna identifiera kraftigt överviktiga personer som efter en genomgången hjärtinfarkt opererats för sin övervikt med en gastric bypass- eller gastric sleeve-operation./textblock]
Operationen gastric bypass innebär att en stor del av magsäcken och en del av tunntarmen kopplas bort. Gastric sleeve innebär att en stor del av magsäcken tas bort och formas till ett rör för maten som passerar till tarmen.
Lägre risk för hjärtinfarkt
Gruppen med 509 individer matchades med personer av samma kön och ålder, som vägde lika mycket i relation till sin kroppslängd, och haft sin hjärtinfarkt samma år men som inte opererats för sin övervikt.
– Vi fann att individerna som opererats för övervikt hade en klart lägre risk för att få en ny hjärtinfarkt, lägre risk att dö och lägre risk att utveckla hjärtsvikt. Dessa data kan tala för att kraftigt överviktiga som drabbas av en hjärtinfarkt, bör erbjudas att opereras för sin övervikt som sekundärprevention, säger Erik Näslund, professor vid institutionen för kliniska vetenskaper Danderyds sjukhus, Karolinska Institutet, överläkare vid Danderyds sjukhus, och studiens försteförfattare.
Remission av typ 2-diabetes
Enligt forskarna är det osannolikt att viktminskning är den enda orsaken till studiens observerade samband mellan överviktsoperation och lägre risk för större hjärthändelser som stroke, hjärtinfarkt eller förtida död.
En teori är att metabolisk kirurgi i sig har en positiv effekt på tillstånd i kroppen som ökar risken för hjärt-kärlsjukdom, så kallade kardiometabola riskfaktorer.
– En stor andel av patienterna som genomgick metabolisk kirurgi i denna studie hade klinisk remission av typ 2-diabetes, högt blodtryck och höga blodfetter, dyslipidemi. En tidigare studie, I Look AHEAD, visade att lång, intensiv livsstilsintervention hos patienter med typ 2-diabetes resulterade i en viktminskning på 6 procent men inte en minskad risk för hjärtinfarkt.
Mer forskning innan praxis
Innan studiens resultat kan bli del av klinisk praxis behövs ytterligare forskning där kraftigt överviktiga personer som genomgått en hjärtinfarkt lottas till antingen operation eller till den vård som normalt ges efter en hjärtinfarkt.
Erik Näslund, professor/överläkare, Institutionen för kliniska vetenskaper, Danderyds sjukhus, Karolinska Institutet, Erik.Naslund@ki.se
– Försök att uttnyttja ljuset, säger Arne Lowden sömn- och stressforskare vid Psykologiska institutionen, hans forskningsprofil är dygnsrytmer, ljusbeteende och sömn.
Vad ska man tänka på inför tidsomställningen på söndag?
– Vi får ju tillbaka den timme vi förlorade i våras, därför stundar en sovmorgon vilket många kan komma att uppskatta. Men barn och husdjur är inte alltid införstådda med detta så det kan ta några dagar innan omställningen av dygnsrytmen hunnit sätta sig hos dem.
Hur ska man göra för att vara pigg på måndag och dagarna efter?
– Tänk på att vi får ljust tidigare på morgonen och mörkare tidigare på eftermiddagen, försök utnyttja dagsljuset för fritidsaktivitet. Det blir kanske inte så svårt att vakna men lite besvärligare att komma i säng i tid. Försök undvika starkt, vitt ljus eller datorljus nära ögat på kvällarna.
Ljuset och hälsan
I filmen ”Vad har ljuset för betydelse för vår hälsa?” berättar sömnforskaren Arne Lowden om hur viktigt ljusets är för oss människor.
Därför är morgonljus bra för hälsan
När vi ställer om till vintertid blir morgnarna ljusare. Mer morgonljus kan hjälpa oss att må bättre under hela den mörka perioden, visar forskning. Det kan motverka vintertrötthet och minska risken för depression. Övergången till vintertid innebär ett påslag av morgonljus som ger effekt i flera veckor framåt innan det värsta vintermörkret har lagt sig, säger Arne Lowden, sömn- och stressforskare vid Stockholms universitet.
När dagsljuset är otillräckligt får inte hjärnan de ljuspulser som signalerar till kroppen att det är dag och att det är tid att bli aktiv. Skillnaden mellan dagsljus och nattljus blir otydlig och vi kan reagera med att bli trötta och håglösa. Då kan det extra ljuset på morgontimmarna ge ny energi. Det hjälper hjärnan att förstå skillnaden mellan natt och dag. Fram till klockan tio har ljuset en tydlig effekt på cellerna i kroppen som gör att de blir aktiva.
Under vinterhalvåret är ljuset i Sverige på extremt låga nivåer. På hösten når bara 14 procent av det globala ljuset hit. Under vintermånaderna har det minskat till fem procent. Eftersom vår biologi är så knuten till ljusets växlingar ger det svaga dagsljuset konsekvenser på flera olika sätt. November är den månad då skolelever känner sig mest nedstämda. Men det kan också ge upphov till så kallad årtidsbunden depression.
Bästa sättet att inte förlora humöret under den mörka perioden är att vara utomhus minst en timme före klockan tio på morgonen. Det ljus vi då utsätts för har en styrka på 1000 lux jämfört med inomhusljuset som bara är ungefär 500 lux. Förr klarade vi årets mörkare perioder bättre eftersom vi var ute stor del av dagen. Att vistas inomhus på dagarna är ett nytt fenomen som kom med elektriciteten för lite mer än 100 år sedan, säger Arne Lowden.
Men även om det artificiella ljuset inte är lika starkt som naturligt dagsljus så hjälper det att bara tända en lampa. Så fort vi tänder ljuset blir vi mer alerta. Ljuset är kopplat till flera olika hjärncentra som direkt aktiveras. Det kan också göra stor skillnad att på arbetsplatser byta från det gula ljus som till exempel ofta är i lysrör till ljuskällor med vitare ljus. Läs mer i artikeln: Morgonljus får oss att må bättre
Varje år får ett sextiotal personer med livshotande hjärtsvikt i Sverige ett donerat hjärta inopererat. Under det första året följs patienterna noga, då risken för komplikationer, som avstötning av det nya hjärtat, är som störst. Men återhämtningen har långt fler lager än det kroppsliga visar sjuksköterskan Matilda Almgrens i sin avhandling, där hon djupintervjuat 14 personer som genomgått hjärttransplantation ett år efter det livsavgörande ingreppet.
– I mina första intervjuer, ett år efter transplantationen, är känslorna av ovisshet centrala, säger Matilda Almgren.
Kommer hjärtat att hålla? Hur länge kommer jag att leva? Gör jag själv mitt yttersta för att leva så gott och länge som möjligt? I intervjuerna snurrar sådana avgörande frågor runt. Fullt befogade frågor, även statistiskt sett. Ett inopererat hjärta håller inte hur länge som helst. 86 procent av patienterna överlever ettårsdagen efter transplantationen. 63 procent överlever tioårsdagen.
Individuella uppföljningar behövs
När årsdagen passerat följs patienterna bara upp en gång per år eller vid tecken på avstötning. Men intervjuerna” visade att långt ifrån alla kände sig återhämtade efter det året. De hade dessutom fortfarande många frågor och funderingar om sin situation.
– Du får höra saker som ”det ser helt bra ut, det är bara att jobba på”. Men så sitter du, hjärtmottagaren, där med en helt annan känsla i kroppen.
Matilda Almgren ser två brister i hur det uppföljande vårdteamet runt patienten normalt sett är utformat: det är inte uppbyggt för att ta emot emotionella och psykologiska funderingar, och det saknas dessutom fokus på att göra det.
– De här patienterna är i behov av individuella uppföljningar.
En process som kräver stöd
Hon har också tittat på hur patienterna tror sig kunna tackla det kroniska tillstånd och behandling de lever med efter ingreppet. Hur stark eller svag tilltron är beror till stor del på patientens förväntningar: hur högt satta är de, och är det rimligt att nå dem? Att lyckas utföra saker som patienten föresatt sig är en viktig del för att nå upp till förväntningarna.
För högt satta förväntningar riskerar att rycka undan mattan både fysiskt och mentalt när de inte blir uppfyllda. Och socialt. Att komma tillbaka till sitt ”gamla” liv, i samma familjeroll till exempel, är inte lätt. Det är ju nu personen ska visa hur frisk hen blivit tack vare transplantationen! Samtidigt som saker som hjärntrötthet, oro och fysiska krämpor spökar.
Matilda Almgren hoppas att hennes resultat kan komplettera bilden av vad en sådan här stor, svår och livsomvälvande operation gör med en människa.
– Det här är en process. Den tar tid, och det behövs stöd. Vi måste se detta som det kroniska tillstånd det är och ta hänsyn till de psykologiska processer som följer med det.
– Eleverna behöver uppmärksammas på hur budskap kan konstrueras med hjälp av en kombination av bilder och ljud, och på vilka val som gjorts för att få vissa perspektiv att framträda, säger Lisa Molin, forskare i tillämpad informationsteknologi, som undersökt viktiga förutsättningar för kritiskt digitalt textarbete i klassrummet, och hur det kan utvecklas.
Det handlar också om betydelsen av hur texter är distribuerade på nätet, av vem och i vilket syfte. Det är också viktigt att förstå mekanismerna bakom filmklipp och att röster och miner kan vara förvrängda och manipulerade, så kallade ”deep fakes”.
Uppdrag att lära ut kritiskt förhållningssätt
Skolan har ett viktigt uppdrag i att lära elever hur de ska förhålla sig kritiska till information på nätet. Två metoder är att ge eleverna god tillgång till digitala och multimodala texter med olika synsätt. Och att stötta förståelsen för hur sådant material är skapat för att få särskilda perspektiv att framträda.
Samhällets digitalisering har gjort text och information allt mer digital och multimodal. Det betyder att materialet består av en kombination av text, stilla- eller rörlig bild, ljud samt interaktiva inslag. Det får konsekvenser för hur vi kommunicerar och lär oss, men också för vad det innebär att förhålla sig kritisk.
Förstå hur digitala texter är konstruerade
Digitalt och multimodalt material är komplext och kan tolkas och förstås på en mängd olika sätt. Att förhålla sig kritisk ställer då större krav på användaren.
– Skolan har arbetat med källkritik ganska länge. För att eleverna ska kunna problematisera innehållet i digitala och multimodala texter på nätet krävs dock ytterligare steg än när man arbetar med traditionella texter. Dels behöver eleverna få god tillgång till den här typen av material i klassrumsmiljön där de kan diskutera med klasskamrater och läraren. Det handlar då både om texter med varierat innehåll som kan möta elevernas olika erfarenheter men också om texter som lyfter en och samma händelse från olika perspektiv, säger Lisa Molin.
En god tillgång till material är dock inte tillräckligt. För att eleverna ska utveckla ett kritiskt förhållningssätt behöver undervisningen också uppmärksamma hur digitala och multimodala texter är konstruerade. Det innebär att bryta ner, analysera och diskutera materialet på djupet för att förstå hur olika perspektiv skapas.
– Det betyder inte att eleverna måste förstå den bakomliggande tekniken, utan att fenomenet existerar och ha med sig det i sitt möte med texter online, säger hon.
Ökat demokratiskt deltagande
För att nå fram till sina slutsatser undersökte Lisa Molin hur högstadieelever i två olika klasser, på två olika skolor, arbetade med ett kritiskt förhållningssätt till digitala och multimodala texter. Varje klass bestod av cirka 20 elever och hon följde klasserna under ett år vardera. Framförallt gjorde hon videoinspelningar av klassrumsaktiviteter som hon sedan analyserade.
– Digitaliseringen i samhället har skapat möjligheter för ett ökat demokratiskt deltagande som tidigare var svårt att föreställa sig. Men för att detta ska kunna fortsätta behöver vi skapa förutsättningar för jämlika villkor. Skolans uppgift i att stärka elevers digitala kompetens, såsom att kunna förhålla sig kritiskt till digitala och multimodala texter online, är därför central, säger hon.
Kontakt:
Lisa Molin, forskare i i tillämpad informationsteknologi med inriktning utbildningsvetenskap vid Göteborgs universitet, lisa.molin@educ.goteborg.se
En asteroid gjorde slut på dinosaurierna och banade väg för människan. Till skillnad från urtidsdjuren har människan förmåga att upptäcka nästa stora stenbumling som närmar sig. Frågan är vad vi kan göra åt det.
Den 30 juni 1908 slog en kraftig explosion omkull 80 miljoner träd omkring floden Tunguska i Sibirien. I den närmaste staden 6 mil bort krossades flera fönsterrutor. Området är ogästvänligt med långa vintrar och korta somrar då marken förvandlas till lervälling och endast en person ska ha dött av explosionen, en herde som slungades in i ett träd.
Asteroid fattade eld i atmosfären
Asteroiden som slog ner i Sibirien kunde obevakad närma sig jorden och falla ner i atmosfären där den snabbt fattade eld. Det var inte förrän nästan två decennier senare som forskare tog sig till platsen för att leta efter spår efter himlakroppen.
När asteroiden kraschar mot jorden
En asteroid som är tillräckligt stor skulle kunna ställa till med stor förödelse. För att jämföra kraften i en explosion används måttet TNT-ekvivalent, efter sprängämnet TNT.
Bomben som fälldes över Hiroshima utvecklade energi motsvarande 15 kiloton TNT.
Asteroiden som slog ner i Tunguska, Sibirien, var 30-40 meter i diameter och explosionens styrka har beräknats till 3-10 megaton, alltså storleksordningen tusen gånger kraftigare. Det är ändå ingenting mot den 10-15 kilometer stora klump som bidrog till utrotningen av dinosaurierna. Chicxulub, som asteroiden döpts till, utvecklade energi motsvarande 100 miljoner megaton TNT, när den slog ned på Yucatánhalvön i södra Mexiko.
Sedan dess har människan blivit bättre på att upptäcka asteroider och kometer innan de tränger in i atmosfären. Såväl amerikanska rymdorganisationen NASA som den europeiska motsvarigheten ESA har en pågående bevakning av rymden på jakt efter så kallade NEO:s, Near Earth Objects, jordnära asteroider.
Bristfällig övervakning
Samma dag som detta skrivs har fyra nya stenbumlingar tagit sig in på NASA:s lista över NEO:s. Den som kom närmast passerade jorden på det betryggande avståndet 1,2 miljoner kilometer.
2020 SM2, som stenen döptes till, mäter endast 4,7-11 meter i diameter och tillhör de 0,1 procent av stenar i den storleksordningen som har upptäckts, även om det skedde så sent som en vecka innan den passerade jorden.
Att övervakningen är bristfällig blev tydligt den 15 februari 2013 då en 17-20 meter stor sten föll mot jorden, trängde in i atmosfären och exploderade ovanför den ryska staden Tjeljabinsk. Tusen personer skadades av explosionen som var 20-30 gånger kraftigare än den atombomb som släpptes över Hiroshima.
Så övervakas jordnära asteroider
NASA håller koll på många av de himlakroppar som kommer nära jorden. De kallas NEO, Near Earth Object. Nära är med rymdmått mätt, vilket innebär några miljoner kilometer. De flesta objekten på NASA:s lista befinner sig för långt bort för att utgöra någon fara. Risken ligger istället hos dem som inte upptäcks.
Här är de största NEO:s som närmar sig jorden de närmaste månaderna. Avstånd i miljoner kilometer. Storlek anger minsta och största diameter på de oregelbundna objekten.
Namn Datum Avstånd Storlek
2020 QD5 26/10 3,9 milj. km 60-130 m
2020 TR2 29/10 3,4 41-92 m
2020 TY1 7/11 5,6 84-190 m
2019 XS 7/11 5,5 38-86 m
2020 ST1 14/11 7,3 120-260 m
2017 WJ16 23/11 1,6 37-82 m
2000 WO107 29/11 4,3 370-820 m
Explosionen skrämde inte bara upp invånarna i Tjeljabinsk, även astronomerna fick sig en tankeställare. Vid tiden för explosionen hade 10 000 objekt klassificerats som NEO:s. Sex år senare hade antalet fördubblats.
Claes-Ingvar Lagerkvist, professor emeritus vid Institutionen för fysik och astronomi vid Uppsala universitet, har forskat tillräckligt länge för att ha upptäckt 146 asteroider varav en, 2875 Lagerkvist, är uppkallad efter honom.
Ökad observation visar stor risk
– Om vi jämför med för tjugo år sedan har man insett att risken är större än man trodde då. Främst genom observation, man har hittat fler och fler av de här riktigt jordnära asteroiderna, säger han.
För att öka övervakningen planerar ESA att skapa ett nätverk av avancerade teleskop, kallade FlyEye för att de imiterar flugans öga, som ska kunna varna för objekt större än 40 meter, minst tre veckor innan de når jorden. Det första teleskopet håller just nu på att byggas i en fabrik utanför Milano.
Men att upptäcka en asteroid som närmar sig jorden är en sak, att förhindra nedslaget en helt annan.
Ska försöka ändra banan
– Idag finns inget sätt att stoppa den, säger Claes-Ingvar Lagerkvist. Det hjälper inte att spränga den i luften för då faller bitarna ner i alla fall. Att skicka upp någonting som kan ändra banan är en möjlighet, men det är inte så lätt.
Meteoriten Loreto på 95 kg hittades 1896 i Baja California Sur, Mexico. Bild: Smithsonian Institution Archives (SIA)
I juli 2021 ska NASA skicka upp en satellit med just det uppdraget. Projektet kallas DART, Double Asteroid Redirection Test, och är ett första försök att utveckla en metod för att få bort en asteroid som kommer farligt nära. Satelliten kommer att gå i omloppsbana i ett år innan den närmar sig asteroiden Didymos. Men det är inte Didymos, 780 meter bred, som är målet, utan dess ”måne” Dimorphos, 160 meter bred.
Om allt går som det ska kommer satelliten att krascha in i månen med en hastighet på 6,6 kilometer per sekund (23 760 kilometer i timmen) och ändra månens omloppsbana med en procent.
Lättare att se effekt på asteroidens måne
Gunnar Tibert är lektor i rymdteknik vid KTH i Stockholm.
– Eftersom månen roterar runt asteroiden i en bana kan man enklare mäta effekten på månens bana runt asteroiden än mäta effekten på den stora asteroidens bana runt solen.
Gunnar Tibert och hans kollegor vid KTH deltog under en period i ESA:s del i projektet, som går ut på att övervaka vad som händer efter nedslaget.
– Där jobbade vi med nanosatelliterna som skulle kunna flyga nära den här asteroidmånen, säger Gunnar Tibert.
ESA:s satellit kommer att skjutas upp ett par år senare för att undersöka hur asteroidmånen har påverkats av smällen, som förhoppningsvis är tillräckligt stor för att rubba en sten av den här storleken på 160 meter (månen är ungefär lika stor som en av pyramiderna i Egypten).
– Beroende på massa kan det krävas enorma hastigheter för att påverka även en ganska liten asteroid, säger Gunnar Tibert.
Närkontakt 13 april 2029
Nästa närkontakt med en större himlakropp kommer att ske i april 2029 då en 340 meter stor asteroid passerar jorden tillräckligt nära för att kunna ses för blotta ögat. Asteroiden är en skänk från ovan för domedagsprofeter: inte bara är den döpt efter Apophis, den egyptiska guden som står för ondska och förstörelse, tidpunkten då den kommer som närmast (drygt 31 000 km från jorden) infaller fredag 13 april.
En skiva av meteoriten Imilac som hittades 1822 i Atacamaöken i Chile. Bild: Wikimedia, CC-BY-2.0
Ser du ”stjärnan” i det blå?
Asteroider är fasta himlakroppar som främst återfinns i det så kallade asteroidbältet mellan Jupiter och Mars. De största kan ha en diameter på hundratals meter, men de flesta är betydligt mindre. Vissa asteroider får sina banor störda, lämnar bältet och kan riskera att krocka med en av planeterna, till exempel jorden. Kometer är små himlakroppar av lättflyktiga ämnen, som is. När de hettas upp av solen bildas en eldsvans. När de befinner sig långt ifrån solen kallas de kometkärnor. Meteorider är mycket små objekt som kan tränga in i atmosfären där de tar eld och förintas. De kallas då meteorer, eller stjärnfall. Är objektet större kallas de bolider, eller eldklot. Meteoriter är de rester av planeter, asteroider och meteorider som lyckas överleva atmosfären och faller ner på jorden.
Trots det apokolyptiska namnet beräknas risken för att Apophis ska träffa jorden som minimal, det gäller även för nästa gång den passerar år 2036. Om beräkningarna skulle visa sig vara fel, eller om en annan, något mindre asteroid föll mot jorden, finns inte mycket att göra. Som Charles Bolden, NASA:s chef, sa i ett senatsförhör efter explosionen ovanför Tjeljabinsk när han fick frågan vad vi kan göra om en asteroid närmar sig New York:
– Be.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
Vi går säkra för Apophis ett bra tag till
Den slutsatsen gör forskare vid NASA:s Center for Near-Earth Object Studies (CNEOS) efter radarobservationer och analyser av asteroidens omloppsbana i mars 2021. Asteroiden 99942 Apophis upptäcktes 2004 och har sedan dess klassats som potentiellt farlig för jorden, på grund av sin storlek på 340 meter i diameter. Inledningsvis trodde forskarna att asteroiden skulle passera vår planet på obehagligt nära avstånd redan 2029. Därefter flyttade nya beräkningar och observationer fram en ytterst potentiell kollision till 2068. Nu är alltså även de beräkningarna reviderade.
Niklas Rudbäck har undersökt hur gymnasieelever på ett estetiskt program med musikinriktning lär sig att använda kvintcirkeln, ett musikteoretiskt diagram som visar relationer mellan olika tonarter och ackord i en cirkelfigur. I undervisningen memorerar eleverna diagrammet och lär sig hur det kan användas för att byta tonart på korta ackordföljder.
Studien baseras på intervjuer med eleverna och videoinspelningar från deras undervisning. Eleverna har kunskaper i att spela musikinstrument och sjunga, och har därigenom också en praktiskt grundad förståelse för tonalitet – hur musikens olika byggstenar fungerar och påverkar varandra. Men de får svårigheter att koppla dessa kunskaper till den musikteori som förklaras i undervisning, om teorin inte kombineras med praktiska musikexempel.
– Avsaknaden av musikaliska exempel i undervisningen förvånade mig. Musiken verkar nämligen saknas endast i just de undervisningsmoment som fokuserade på kvintcirkeln, säger Niklas Rudbäck.
Samtidigt finns det språkliga utmaningar i att förklara hur kvintcirkeln fungerar och hur den hänger ihop med musik. Elevernas förkunskaper skiljer sig åt, och läraren måste bygga upp ett system av begrepp som eleverna förstår.
Men när de musikteoretiska begreppen inte definieras på ett sätt som gruppen är överens om, och när läraren samtidigt inte spelar upp musikexempel för att illustrera hur kvintcirkeln kan användas, hamnar undervisningen i förenklingar och cirkulära resonemang.
− Det vill säga att läraren blir tvungen att förklara kvintcirkeln med hjälp av begrepp som i sin tur förklarats med hjälp av kvintcirkeln. Detta gör det svårt för eleverna att använda metoden som lärs ut i andra sammanhang än på just de korta ackordföljder i dur som den demonstreras på vid lektionstillfället, säger Niklas Rudbäck.
Avhandlingen visar alltså på vikten av att lägga upp undervisningen så att eleverna får stöd i att koppla samman musikteoretiska begrepp och modeller med sina egna musikaliska erfarenheter.
Niklas Rudbäck tror att studien kan användas för att tänka kring undervisning och lärande med musikteoretiskt innehåll på ett mer nyanserat vis. Till exempel använder deltagarna i studien olika minnestekniker för att komma ihåg kvintcirkeln. Vissa tekniker bygger på att eleven förstår musikteoretiska begrepp, medan andra är enkla minnesramsor typ ”frosten bestal Esters aster dess gestalt”, som används för att memorera tonserien F-Bess-Ess-Ass-Dess-Gess.
− Båda teknikerna kan beskrivas som att eleven ägnar sig åt musikteori, men den första kan potentiellt skapa förståelse för sammanhang, medan den andra går ut på att eleverna reproducerar kvintcirkeln utan att nödvändigtvis förstå vad den betyder, säger Niklas Rudbäck.
För att förstå varför vi gör som vi gör, måste vi också förstå kunskapens cirkulation i samhället bättre, medicinsk kunskap är alltid i rörelse, menar forskarna bakom antologin Movement of knowledge – Medical Humanities Perspectives on Medicine, Science, and Experience.
Vad händer till exempel när en vetenskapligt framtagen modell för föräldrar till barn med diabetes implementeras?
– När ny medicinsk kunskap forskats fram kan man inte bara tro att det är färdigt där och att allt kommer att användas som man tänkt. Man måste följa kunskapen ut i verksamheterna, säger Kristofer Hansson lärare och lektor i socialt arbete vid Malmö universitet.
– Vi ställde oss frågor som – vilka hinder finns i kommunikationen till föräldrarna? Hur ska implementeringen av denna nya kunskap gå till? Hur kan den underlättas?
Siffror får olika betydelse
Kristofer Hansson beskriver också hur siffror – närmare bestämt ett värde på röda blodkroppar som visar hur väl man sköter sin diabetes – cirkulerar.
Vad händer med dessa siffror i vårdmötet på avdelningen?
– Värdet får olika betydelse beroende på vilket sammanhang det hamnar i. Om ett barn har dåliga siffror länge så kan det leda till en orosanmälan till socialtjänsten. Men siffrorna används också som ett sätt att utvärdera vårdavdelningens prestation. Ett medelvärde som ligger högre än andra diabetesavdelningar i Sverige kan generera diskussion om hur man ska förändra sin mottagning, säger Kristofer Hansson.
Konflikter om kunskap
Även uppfattningen om vad kunskap är förändras, menar Kristofer Hansson. Samhället blir mer och mer polariserat kring förståelsen av kunskap, och det skapar konflikter.
– I en pandemi kan äldre tycka att unga kommer för nära i mataffären medan vissa inte tycker att myndigheternas uppmaning om distans är riktig kunskap. Vi ser ledare som Trump som sänder ut falsk kunskap som påverkar människor på olika sätt. Vi ser vaccinationsmotståndare som tycker att de har rätt till sin kunskap även om den medicinska vetenskapen säger något annat.
Forskningsresultatens vanskliga väg
I antologinMovement of knowledge – Medical Humanities Perspectives on Medicine, Science, and Experience. analyseras bland annat vad som händer när forskningsresultat går ut som en pressrelease via en kommunikatör och vidare ut till media, vad det innebär för kommunikationen att inte alla tidningsredaktioner har en vetenskapsjournalist, samt frågor som om kunskap är något den enskilda forskaren äger eller ska delas med andra forskare internt inom organisationen, och i så fall hur den processen ska se ut.
Olika syn på kunskap inom forskningen
Genom tiderna har forskningen haft olika syn på kunskap. Under 90-talet blev evidensbaserat starkt, för att sedan gå över till att kunskap är en vardaglig erfarenhet, och därefter anses validerad först när den granskats.
Inom naturvetenskaplig forskning skriver man oftare artiklar i tidskrifter som granskas genom en kontrollerad peer review-process, vilket har gett naturvetenskap en högre vetenskaplig status. Detta har spillt över på humaniora där man mer traditionellt skrivit böcker och antologier och granskning har skett på en kollegial nivå.
Humanistisk forskning behöver genomgå samma granskningsprocess och därför har man skapat Kriterium – en plattform för granskning, publicering och spridning av högkvalitativa vetenskapliga böcker. Boken Movement of knowledge har blivit vetenskapligt sakkunniggranskad av Kriterium.
Kontakt:
Kristofer Hansson, universitetslektor i Socialt arbete vid Malmö universitet kristofer.hansson@mau.se
I en rapport från Statens väg- och trafikforskningsinstitut, VTI, presenteras befintliga modeller som kan användas för simulering av mikroplastspridning i naturen samt befintliga modelleringsstudier om detta. I fokus är mikroplaster från däck- och vägslitage.
– Vår studie visar att det finns få modellstudier av spridning av mikroplaster i naturen. Av de som finns beskriver de flesta spridning i havet. Modeller för spridning i hav, vattendrag och luft går att använda för att beräkna spridning av mikroplaster från däck- och vägslitage. Men det krävs justeringar från mätningar för att det ska överensstämma med verkligheten, säger Nina Svensson, forskare vid VTI.
När det gäller spridning i marken saknas idag modeller för att kunna beräkna spridning av mikroplastpartiklar från däck- och vägslitage.
Gemensamt för alla modeller som presenteras i rapporten är att det krävs bättre uppskattningar gällande utsläpp av mikroplaster, fler mätningar att kalibrera och validera modeller mot och fler studier om hur mikroplasters egenskaper, som densitet, form och storlek, påverkar utsläppen. Det behövs även mer kunskap om och hur mikroplaster förändras över tid genom till exempel nedbrytning.
Studien har skett inom ramen för det uppdrag från regeringen som VTI har att ta fram och sprida kunskap om mikroplastutsläpp från vägtrafiken.
Monica Lidbeck har i sin avhandling undersökt hur delad föräldraledighet påverkar föräldrars upplevelser av sitt föräldraskap, samspelet mellan föräldrarna och hur nöjda de är med balansen mellan familjeliv och arbetsliv.
– Att bli förälder är en av de största omställningarna i livet och vem som tar hand om barnet under spädbarnstiden påverkar både föräldrarollerna och dynamiken i familjen, säger Monica Lidbeck, doktor i psykologi.
Resultaten visade att delad föräldraledighet verkade ha störst betydelse för papporna. De pappor som hade tagit ungefär hälften av föräldraledigheten under spädbarnstiden upplevde mindre föräldrastress och kände sig mer trygga i rollen som förälder än de som hade tagit ut mindre ledighet än sin partner. De uppfattade också kvaliteten på sin parrelation som bättre än de pappor som inte hade delat lika.
De pappor som hade tagit en kortare period av föräldraledighet rapporterade högst föräldrastress.
– Det kan hänga samman med att de inte tillbringade lika mycket tid med barnet, samtidigt som de kände av både sina egna förväntningar och omgivningens krav på att vara en engagerad och närvarande pappa. Att bli trygg som förälder handlar om att lära känna sitt barn och få möjlighet att utveckla sina föräldraförmågor, säger Monica Lidbeck.
Till skillnad från papporna gick det inte att se motsvarande samband hos mammorna som deltog i studien. En möjlig förklaring kan vara att mammor som har inflytande över hur föräldraledigheten fördelas upplever sig nöjda om den delas i linje med deras önskemål, oavsett om det är att dela lika eller inte.
I de par där föräldrarna hade delat lika på föräldraledigheten uppfattade båda parterna balansen mellan arbetsliv och familjeliv mer positiv än de par som inte hade delat lika. De upplevde också att de hade ett bra stöd av varandra i föräldraskapet och att de samarbetade bra som föräldrar.
Om studien:
Syftet med studien var att utforska hur föräldrars fördelning av föräldraledighet återspeglas i föräldraskap och familjeliv.
I enkätstudien medverkade 280 föräldrar när barnen var 6 månader och 18 månader. I enkäten svarade de på frågor om sin familjesituation, hur de mådde som föräldrar, hur de upplevde stödet från varandra i föräldraskapet, hur de uppfattade balansen mellan arbete och familjeliv, samt hur de upplevde sin parrelation.
Tolv föräldrapar som delade lika på föräldraledigheten intervjuades också om sina erfarenheter av att skifta föräldraledighet under barnets första år.
Projektet Familjeliv och fördelning av föräldraledighet är ett samverkansprojekt mellan psykologiska institutionen, Göteborgs universitet och FoU primärvård Göteborg och Södra Bohuslän, Västra Götalandsregionen.
Nästan 18 000 vuxna tvillingar mellan 20 och 47 år deltog i studien som gjorts med hjälp av det svenska tvillingregistret. De har svarat på frågor om livsstil och hälsa.
Studien visar att det går att koppla såväl koncentrationssvårigheter som hyperaktivitet och impulsivitet till matvanor. Och resultatet ligger fast oberoende av ålder, kön och socioekonomisk bakgrund.
Tack vare tvillingregistret kunde forskarna också för första gången visa att dessa ärftliga egenskaper kan dela vissa gener.
Svenska tvillingregistret
Det svenska tvillingregistret en ovärderlig resurs för medicinsk forskning. Registret som förvaltas av Karolinska Institutet är världens största i sitt slag, med information om cirka 87 000 tvillingpar med känd zygositet (en- eller tvåäggstvillingar)
Tvillingregistret upprättades på 1960-talet och idag pågår omkring 30 projekt som baseras på registret. Studierna täcker ett brett fält av folkhälsofrågor som till exempel allergier, cancer, demenssjukdom och hjärt- och kärlsjukdom. Källa: Svenska Tvillingregistret
– Vi undersöker matvanor och ADHD för att bättre förstå varför det finns kopplingar. Det kan också hjälpa oss att förklara varför människor med ADHD har en högre risk att drabbas av somatiska sjukdomar som fetma. Det kan också generera nya hypoteser för genetiska studier och nya behandlingsalternativ, säger Henrik Larsson, professor vid Örebro universitet, gjort studien tillsammans med doktoranden Lin Li.
Ett första steg mot ökad förståelse
– Vi ser en koppling mellan ADHD och att äta mer socker och mättat fett och mindre frukt och grönt, säger Lin Li.
– Studien är första steget för att få en tydlig bild av hur ADHD hänger ihop med matvanor. Vi kan inte visa att det finns ett orsakssamband, men de genetiska kopplingarna mellan egenskaperna kan ge belägg och stöd för framtida experimentella studier och molekylärforskning.
Ungefär 5 procent av barn och 2,5 procent av vuxna beräknas ha ADHD och det är till 70 procent medfött. Det är inte klarlagt vilka mekanismer som ligger bakom ADHD och det är därför svårt att ställa diagnos och behandla.
I studien medverkar även forskare från Karolinska institutet och Mälardalens högskola och från Norge och Holland.
Fotnot:
Forskningen är en del av forskningsprojektet Effects of nutrition and lifestyle on impulsive, compulsive and externalizing behaviours, som är finansierat av EU inom ramen för Horizon 2020.
Att vissa patienter med covid-19 förutom typiska lungsymtom, även visat tecken på att hjärnan påverkas av infektionen har konstaterats i tidigare studier, och blivit allt tydligare i takt med att erfarenheten av sjukdomen ökat.
Rapporterade symtom i sjukdomens akuta fas har varit exempelvis förvirring, personlighetsförändring och minnesproblem, som alla utgör tecken på hjärnsvikt. Tillståndet är vanligare vid mer allvarlig sjukdom och i de flesta fall övergående.
Hittills har det varit oklart om viruset bakom covid-19, SARS-CoV-2, har förmågan att direkt infektera hjärnan och centrala nervsystemet. Den aktuella studien från Göteborgs universitet talar för att det snarare är immunsvaret som kan ligga bakom påverkan på nervsystemet.
Kraftig aktivering av immunceller
I studien undersöktes ryggvätska, så kallad cerebrospinalvätska, hos sex patienter inlagda på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg med måttlig eller svår covid-19, och tecken på hjärnsvikt. I proverna analyserades biomarkörer som speglar hur hjärnan reagerar vid infektioner.
Kraftigt förhöjda nivåer av inflammationsmarkörerna neopterin och beta-2-mikroglobulin kunde påvisas hos alla patienter, vilket tyder på kraftig aktivering av hjärnans immunceller. I två fall sågs även en ökning av proteinet neurofilament light (NfL), som är en känslig markör för nervcellskada.
Däremot sågs inte någon påverkan på markörer för skada på blod-hjärnbarriären, lokal antikroppsproduktion eller ökad halt av vita blodkroppar som annars är vanligt förekommande vid virusinfektioner i centrala nervsystemet.
När det gäller påvisning av själva viruset SARS-CoV-2 var analysresultaten osäkra, men det mesta tyder på att virus inte fanns i ryggvätskan, i alla fall inte i någon betydelsefull grad.
Magnus Gisslén, professor i infektionssjukdomar vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och överläkare inom infektion på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, leder akademins kliniska forskning på covid-19.
– Sammantaget ser vi en ovanlig bild med uttalad inflammation och ibland nervcellskada, men utan tillströmning av immunförsvarsceller från blodbanan, påvisbart virus eller skada på blod-hjärn-barriären, som vi är vana vid att kunna hitta vid virusorsakade infektioner i hjärnan, säger han.
Skiljer sig från andra virusinfektioner
Forskarna betonar att mekanismerna bakom symtomen verkar skilja sig från andra virusinfektioner.
– Det är mycket angeläget att vi lär oss mer om hur covid-19 påverkar nervsystemet, inte minst för att avgöra vilka typer av behandling som kan vara lämpliga för att motverka eller mildra effekterna på hjärnan vid infektion med SARS-CoV-2 både akut och på längre sikt, konstaterar Arvid Edén, medicine doktor inom infektionssjukdomar på Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och överläkare på universitetssjukhusets infektionsklinik.
Arvid Edén, medicine doktor inom infektionssjukdomar på Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet,arvid.eden@vgregion.se
Magnus Gisslén, professor i infektionssjukdomar vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, magnus.gisslen@infect.gu.se
I en nyligen publicerad rapport redovisar forskaren Pia Nylinder hur Region Stockholm styr sin hälso- och sjukvård med hjälp av uppsatta mål och ekonomistyrning. Hennes genomgång visar att det i många fall blir krockar mellan olika sorters mål och att verksamheten därför upplever sig ha svårt att uppfylla målen.
– När jag granskat målen har jag sett att det finns flera oklarheter. Det handlar om att målen inte gäller för alla verksamheter, att det saknas indikatorer för mål och att det många gånger saknas prioritering mellan målen. Det är en allmän svårighet i en stor, politiskt styrd organisation.
Samma mål på olika sätt
– Man ser på styrningen på olika sätt, beroende på vilken roll man har i organisationen. Det kan vara svårt hitta bra mål som fungerar på många olika nivåer. Flera av de dokument som jag har studerat står i konflikt till varandra, vissa dokument säger en sak och andra en annan. Då blir det svårt styra verksamheten och att utvärdera om målen uppfylls.
– Målstyrning handlar om att styra en organisation mot framtida mål och med tydliga och uttalade mål, att rikta fokus mot dessa mål. Genom att mäta utfallet av målen kan prestationer bedömas och ansvar utkrävas. Grundtanken är att styrningen ska styra mot mål, i linje med organisationens strategi, förklarar Pia Nylinder.
Svårt att se långsiktigheten
– När det gäller långsiktigheten i styrningen är det svårt att se hur den uttrycks, fortsätter hon. I budgeten för 2019, till exempel, står det att målen endast gäller för mandatperioden. Det innebär att om målen sätts i början av en mandatperiod gäller de i fyra år. Men i slutet av en mandatperiod blir tidsperioden kortare och det sista året endast ett år. Det är mycket kort sikt i en så stor organisation. Om mål och mått byts ut regelbundet blir det omöjligt att följa verksamheten långsiktigt.
Pia Nylinder har studerat Region Stockholms målstyrning och ekonomistyrning när det gäller hälso- och sjukvård under åren 2017–2019. Hennes undersökning bygger dels på intervjuer med politiker, tjänstemän och vårdpersonal, dels har hon gått igenom de styrande dokument som finns för regionen när det gäller hälso- och sjukvård.
Denna studie är del i ett större projekt där forskare från Linnéuniversitetet studerar hela regionens verksamhet utifrån mål- och ekonomistyrning. En rapport om hela projektet presenteras i månadsskiftet oktober/november.
Genom att undersöka hur svenska romaner spreds och recenserades i Europa under 1800-talet kan forskare vid Göteborgs universitet konstatera att kvinnliga populära författare har om- och nedvärderats i litteraturhistorien.
− Det var alltså inte vid sekelskiftet 1900 med August Strindberg och Selma Lagerlöf som svensk litteratur först nådde internationell ryktbarhet. Redan på 1840-talet var svenska romaner tidens mest lästa böcker i Europa och USA, säger Yvonne Leffler, professor i litteraturvetenskap.
I fjol kunde en forskargrupp som Yvonne Leffler ledde visa att svenska kvinnliga författare som Emelie Flygare-Carlén och Fredrika Bremer var storsäljande celebriteter under 1800-talet. I denna studie visas än tydligare att deras manliga kollegor Carl Jonas Love Almqvist och Viktor Rydberg inte alls fick samma internationella genomslag..
Med hjälp av digitaliserat material har Yvonne Leffler nu kunnat följa hur svenska romaner av både kvinnliga och manliga författare spreds i Europa och USA, via danska översättningar och därefter till tyska. Just översättning till tyska var viktig eftersom det var det dominerande språket i Europa.
Sin tids mest spridda romanförfattare
Från tyska översattes böckerna sedan till exempelvis polska, tjeckiska och ungerska, men även till engelska och nederländska. En och samma roman av Fredrika Bremer och Emelie Flygare-Carlén och senare även av Marie Sophie Schwartz kom ofta samtidigt i flera olika översättningar.
− Förläggarna tävlade om att ge ut deras romaner och att vara först. De tre damerna tillhörde absolut sin tids mest spridda romanförfattare. Och många europeiska författare skrev verk som svar på deras romaner, alltså en typ av remake och fanfiction.
De engelska översättningarna fick snabbt spridning både i England och i USA, ofta först i New York innan de publicerades i London. När de väl slagit igenom på engelska översattes de ofta direkt från svenska av svenska immigranter i USA.
− Den stora spridningen i USA berodde säkert på att man här ännu inte hade någon stor inhemsk romanproduktion. Och att man gärna ville läsa annat än romaner av engelska författare. Att föredra svenska romaner kan kanske ses som ett led i frigörelsen från England.
Uppskattade romaner saknas i litteraturhandböckerna
Genom att läsa den tidens recensioner, litterära artiklar och författarporträtt har Yvonne Leffler också tagit reda på vilket mottagande de svenska romanerna fick i internationell press. Hon konstaterar att författare som Fredrika Bremer och Emilie Flygare-Carlén prisades för god miljöskildring, trovärdiga porträtt och förmåga att diskutera viktiga frågor. Något som ledde till deras snabba genomslag.
− Som författare representerade de något nytt samtidigt som de skrev den typen av brett upplagda familjeromaner som den samtida publiken i Europa och USA ville ha. Dessutom verkar just deras kön, att de var kvinnor, ha varit en fördel vid mitten av 1800-talet. Som kvinnor ansågs de vara bättre på att skildra det samtida vardagslivet i hemmet och relationer mellan människor.
Ändå saknas de romaner som var mest uppskattade då i dagens svenska litteraturhandböcker. Något som Yvonne Leffler tror beror på det förra sekelskiftets litteraturkritiker och litteraturhistoriker och deras litterära smak. Vid seklets slut blev de tidigare mer kosmopolitiska romanernas kvaliteter en nackdel. De motsvarade inte något typiskt svenskt och därmed inte den litterära norm som gällde i slutet av 1800-talet.
Romanerna ansågs sentimentala
− I jämförelse med det moderna genombrottets realistiska romaner ansågs de gammalmodiga och tillhöra en äldre romantisk eller sentimental romantyp. Dessutom skedde en klar maskulinisering av litteraturen i slutet av 1800-talet.
Om kvinnlig romanförfattare tidigare varit en kvalitetsbeteckning blev det nu tvärtom en degraderad beteckning.
− I hög grad är det samtidens smakdomares och senare litteraturhistorieskrivare som bestämmer vad som överlever. De verk som har hamnat i litteraturhistoriska handböcker har en tendens att överleva. Det ska mycket till för att omvärdera en redan etablerad historieskrivning, säger Yvonne Leffler.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
