Resultatet kan leda till bättre hälsa hos hundar, men också till utveckling av nya behandlingar för både hundar och människor, menar doktoranden bakom studien Suvi Mäkeläinen som undersökt den genetiska bakgrunden till de näthinnesjukdomar hos hundar, som motsvarar Stargardts sjukdom och Bardet-Biedls syndrom hos människor.
Näthinnan är en komplex vävnad på baksidan i ögat där inkommande ljus omvandlas till elektriska nervimpulser, som i sin tur tolkas till bilder av hjärnan. Hos människan finns många olika former av ärftliga näthinnesjukdomar, som drabbar 1 av 2000 personer.
Tio gånger vanligare hos hundar
Hos hundar kan dessa näthinnesjukdomar vara tio gånger vanligare, och eftersom hundens öga liknar människans har det länge funnits ett stort intresse för att använda hundar i jämförande genetiska studier.
När det gäller Stargardts sjukdom, den vanligaste näthinnedegenerativa sjukdomen hos barn och unga vuxna människor, visar studien att en extra nukleotid i en gen som heter ABCA4 orsakar sjukdomen hos hundrasen labrador retriever.
En av de labradorer som medverkade i studien. Foto: Maria Sundberg
Ledarhundar med näthinnesjukdomar?
– På samma vis som hos människan, leder mutationen i hundens ABCA4-gen till en långsam försämring av synen, först i dagsljus och senare även i svagt ljus, förklarar hon.
Labradorer används ofta som ledarhundar för synskadade människor, och det är av yttersta vikt att hundar som går igenom ledarhundsträning inte lider av näthinnesjukdomar.
– Vi har nyligen inlett ett samarbete med Synskadades riksförbund för att undersöka förekomsten av denna mutation hos ledarhundar, säger Suvi Mäkeläinen.
Näthinneförtvining hos golden retriever
Bardet-Biedls syndrom är ett exempel på en human sjukdom där näthinnedegeneration inte är patienternas enda symptom, utan även andra vävnader i kroppen påverkas. En av de gener som orsakar Bardet-Biedls syndrom hos människa är TTC8. Hos golden retriever har en mutation i denna gen redan tidigare visat sig orsaka fortskridande näthinneförtvining (progressiv retinal atrofi, PRA), en typ av näthinnesjukdom som hos människa kallas retinitis pigmentosa (RP).
I sin avhandling visar Suvi Mäkeläinen att de drabbade hundarna faktiskt inte bara lider av PRA utan också utvecklar andra egenskaper som liknar dem man ser hos människor med Bardet-Biedls syndrom. Detta är ett av de första exemplen på en syndromisk näthinnedegenerativ sjukdom hos hund.
Syndrom betecknar inom medicinen en bestämd kombination av avvikelser eller symtom som tenderar att uppträda tillsammans och som sammantaget pekar mot en viss diagnos.
Undvika synskadade valpar
– Hundorganisationer och enskilda hundägare har bidragit mycket till forskningen genom att låta oss undersöka hundar och samla in prover, berättar Suvi Mäkeläinen.
Resultaten kan användas för att utveckla genetiska tester som hjälper uppfödare att planera sina parningar så att man undviker synskadade valpar. För närvarande finns det inget botemedel mot de flesta ärftliga näthinnesjukdomar, men de senaste åren har det gjorts lovande framsteg med genterapi.
– Min förhoppning är resultaten i avhandlingen ska kunna användas för att utveckla genterapi som botar barn och unga vuxna med Stargardts sjukdom och förbättra synen hos patienter med Bardet-Biedls syndrom, avslutar Suvi Mäkeläinen.
Suvi Mäkeläinen, Institutionen för husdjursgenetik, avdelningen för molekylär genetik, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala, suvi.makelainen@slu.se
– Äldre människor som bor med någon i arbetsför ålder, det vill säga med någon under 66 år, har mycket högre risk att dö att dö i covid-19. Resultaten består även efter att vi har tagit hänsyn till inkomst, födelseland, utbildning och annan dödlighet i den gruppen, säger Maria Brandén, huvudförfattare till studien och docent i sociologi vid Sociologiska institutionen och Stockholms universitets demografiska avdelning samt vid Institutet för Analytisk Sociologi, Linköpings universitet.
Generationsboende och covid-19
Det är alltså inte så att de äldre som bor med yngre personer i allmänhet dör tidigare än andra äldre, utan det är specifikt covid-19-dödligheten som är högre i gruppen som bor i flergenerationsboende. I gruppen ingår alla äldre i Stockholms län som delar hushåll med någon i arbetsför ålder, vilket kan vara både någon från samma familj och någon som inte tillhör familjen.
– Det har ju diskuterats i samhällsdebatten att det är farligt att bo över generationsgränserna, och det kan vi bevisa i studien att det är, vilket gör resultaten viktiga i sig. Förklaringen till den ökade dödligheten i covid-19 kan helt enkelt ligga i att dessa äldre har större risk att utsättas för viruset av personerna i arbetsför ålder som de bor med, jämfört med de äldre som bor med andra äldre, säger Maria Brandén.
Trångboddhet ingen riskfaktor i sig
Utifrån den här studien kan forskarna däremot inte säga att trångboddhet har någon direkt effekt på ökad risk att dö i covid-19 för äldre. De äldre som bor trångt har visserligen högre dödlighet i covid-19 – men de har också högre dödlighet av alla andra orsaker.
– Det tyder på att det inte är en covid-19-effekt utan det kanske är så att de äldre som bor trångt oftare har dålig hälsa. Det förvånade mig lite, att trångboddhet i sig inte gav någon direkt ökad risk att dö av covid-19 för den här gruppen, säger Maria Brandén.
Liten covid-19-effekt på äldreboenden
Äldre som bor ensamma i eget boende, alltså inte på äldreboende, har också högre risk att dö i covid-19, jämfört med äldre som bor med andra äldre. Men gruppen som bor ensam har också högre dödlighet av andra orsaker, vilket tyder på att det inte är en covid-19-effekt i det fallet heller.
Studien bekräftar också det som rapporterats i medierna, nämligen att risken att dö i covid-19 är högre för de som bor på äldreboende jämfört med de som bor i vanligt hushåll – hela fyra gånger högre. På äldreboende är dock risken att dö av andra orsaker också starkt förhöjd, vilket brukar förklaras med att de som bor på äldreboende i Sverige har väldigt dålig hälsa.
– Vår tolkning är därför att bara en liten del av den ökade dödligheten för den gruppen kan förklaras av covid-19, säger Maria Brandén.
Så gjordes studien
Forskarna har undersökt hur dödligheten i covid-19 ser ut för samtliga från 70 år och uppåt i befolkningen i Stockholms län fram till och med 7 maj 2020. Totalt bodde 274 712 individer i den åldersgruppen i länet under studieperioden, och av dessa bodde 38 500 personer med någon i arbetsför ålder, det vill säga med någon under 66 år.
Sammanlagt dog 1301 personer som var 70 år eller äldre av covid-19 i Stockholms län, enligt Socialstyrelsens dödsorsaksregister. 200 av de som dog av covid-19 i denna åldersgrupp bodde med någon under 66 år.
Forskarna har kombinerat data på dödsfallen med uppgifter från statistikmyndigheten SCB på födelseland, inkomst, utbildningsnivå, ålder på eventuella medboende i hushållet och vilken typ av boende (vanligt hushåll eller äldreboende) personerna bodde i.
Studien bygger på kvalitativa djupintervjuer med 16 personer som överlevde den svåra gasattacken mot kurdiska Halabja i Irak 1988, där 5 000 personer dog och dubbelt så många skadades. De intervjuade, tio kvinnor och sex män, 34 till 67 år gamla, är alla diagnostiserade med kronisk lungkomplikation.
En tidigare studie har visat att offren upplevde kraftiga försämringar av både fysisk och psykisk hälsa. Det som nu står i fokus är de drabbades erfarenheter av giftermål och familjebildning, tre decennier efter exponeringen för kemiska stridsmedel.
Rädsla för att få barn med skador
Studien visar på den osäkerhet flertalet av de intervjuade upplevde kring överlevnad, par- och familjebildning. Oron präglade allt beslutsfattande i den privata och sociala sfären, men blev som tydligast inför frågan om att bilda familj. Rädslan för att få barn med medfödda skador var stor.
Resultaten följde också ett könsmönster; Kvinnor som exponerats för kemiska vapen var mer påverkade psykosocialt än män med samma bakgrund. Kvinnorna var oftare arbetslösa, frånskilda, ensamstående, och levde under socioekonomiskt mer sårbara förhållanden.
– Exponeringen påverkar kvinnors fysiska förmåga att arbeta, men får också konsekvenser som social stigmatisering, emotionell försummelse och en känsla av övergivenhet, konstaterar Faraidoun Moradi, doktorand i arbets- och miljömedicin vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Bli betraktad som kontaminerad
– Både kvinnorna själva och omgivningen betraktar dem som kontaminerade, och det finns en rädsla för att de inte kan få friska barn, trots att det inte finns några starka vetenskapliga bevis för detta.
– Därmed uppstår svårigheter att bilda familj, eller skilsmässa. Detta innebär i sin tur att de kan förbli ofrivilligt ensamstående, och de lever oftare än männen under svåra socioekonomiska förhållanden, fortsätter Faraidoun Moradi.
Forskarna bakom studien är verksamma vid Göteborgs universitet respektive University of Johannesburg, Sydafrika. De omfattar kompetenser inom både medicin, psykologi och socialantropologi, och betonar vikten av bredare kunskaper om hur människor påverkas av kemiska vapen som exempelvis nerv- och senapsgas.
– Hundratals personer som utsatts för kemiska stridsmedel är numera bosatta i Sverige, och många av dem har svåra somatiska och psykosociala symptom efter den kemiska exponeringen. Vi behöver mer forskning och kunskap inom detta område för att kunna förbättra bemötande och omhändertagande av överlevare inom vård och omsorg, avslutar Faraidoun Moradi.
– Det var en aha-upplevelse för mig när jag insåg hur mycket träning och möda som ofta ligger bakom hur man blir praktiserande ockultist, eller magiker, som många kallar sig, säger Olivia Cejvan.
Hon är doktorand i religionshistoria vid Lunds universitet, och studerar pedagogiken i två svenska ockulta sällskap som har en initiatorisk praktik, det vill säga en stegvis invigning i teori och utövande.
Esoterisk är synonymt med ord som svårtillgänglig, förborgad och hemlig. Under 2000-talet har dock esoteriska strömningar fått vara allt annat än ifred. Intresset för det ockulta har fått en ny renässans, sedan uppsvinget kring förra sekelskiftet.
Det handlar dels om hur andliga utövare har påverkat konst och kultur historiskt, dels om ett växande intresse här och nu för fenomen som tarot, astrologi och häxeri eller wicca.
Systematiska läror
– Ockultism är spännande. Men den blev allt mindre gåtfull och mystisk i takt med att jag började studera den, eftersom det blev uppenbart att många av dess läror och praktiker var både systematiska och sammanhängande, säger Olivia Cejvan.
I det Stockholmsbaserade esoteriska ordenssällskapet Sodalitas Rosae Crucis gör hon så kallad deltagande observation. Precis som en vanlig medlem följer hon ett schema med olika övningar, under vägledning av en erfaren handledare.
– Det senaste ett och halvt året har jag ägnat upp till en timme varje dag med meditationsträning och ritualer, så som det är föreskrivet i läroplanen, men också deltagit i gruppritualer av olika slag.
Det andra sällskapet i Olivia Cejvans studie är ett väletablerat wicca-coven i Helsingborg. Wicca är en nyhednisk naturreligiös rörelse som tagit sitt namn från ett gammalengelskt ord för häxkonst. Även om begreppen inte är utbytbara menar många ”wiccaner” att de också är häxor.
Moderna häxor
Många anhängare menar att wicca är en tradition som bevarats av medeltidens häxor fram till idag. Själva rörelsen grundades av britten Gerald Gardner på femtiotalet, och spred sig sedan till USA och Europa. Wiccaner utövar modern häxkonst, och ofta betonas en feminin aspekt: gudinnan. Synen på det gudomliga kan variera, men det feminina ses som högre stående. Ritualer är viktiga och innehåller ofta magi. Man kan vara organiserad och initieras i ett coven (sammanslutning/församling), men också utöva wicca ensam, som solitär wiccan.
Många ser livet som cykliskt snarare än linjärt. Årshjulet, med sina återkommande årstidsväxlingar är ett exempel, liksom dygnets faser, menstruationscykeln med mera. Detta synsätt stämmer också väl överens med reinkarnationstanken, som är vanlig inom wicca. Det finns ingen gemensam, erkänd skapelseberättelse, men många wiccaner talar i termer om att världen är född av Modergudinnan.
I båda grupperna intervjuar Olivia Cejvan utövare, och de har mycket gemensamt. Majoriteten säger sig sedan barnsben ha haft en dragning till det ockulta, som man fortsatt utforska och utveckla under tonår och som vuxen. Utövarna har andliga förhoppningar och slutmål för sitt engagemang, men lika viktigt är det vad den ockulta praktiken innebär för dem i stort, i vardagen, säger Olivia Cejvan.
– Det handlar om vad den ockulta praktiken ger i vardagslivet, i form av ett ökat mentalt fokus och större kreativitet. Det är effekter jag själv märkt av träningen jag genomgår i mitt fältarbete.
Förbindelse med andar
Vid tiden för förra sekelskiftet hämtade många, inte minst kvinnor, aktivt inspiration från andra sidan. Uppfinnare som Amanda Jones och Elizabeth Burns övertygade om att de via seanser och i vardagen stod i förbindelse med andar, som instruerade dem i konstruktionen av avancerade tekniska lösningar. Inom konst och kultur var aktiviteten ännu högre.
Religionshistorikern Per Faxneld vid Södertörns högskola berättar i sin nya bok ”Det ockulta sekelskiftet: Esoteriska strömningar i Hilma af Klints tid” (2020) om den svenska konstnären vars storskaliga abstrakta måleri från tidigt 1900-tal har rönt internationell succé – men först på senare år.
På grund av sin spiritistiska övertygelse räknades af Klint länge bort ur konsthistorien, utifrån ett antagande om att den som säger sig agera i rollen av medium inte gör några medvetna val. I takt med att esoteriska strömningar blivit mer accepterade som en influens bland andra, har den abstrakta konstens tidiga historia fått skrivas om, konstaterar Per Faxneld.
Beröringsskräck
Sakta etableras nu af Klint, och ännu tidigare föregångare som brittiska Georgiana Houghton, som banbrytare. Hilma af Klint-retrospektiven på Guggenheim i New York 2018 blev museets genom tiderna mest besökta utställning.
Beröringsskräcken för esoterism bland konst- och litteraturvetare har varit särskilt stark i Sverige, menar Per Faxneld. Något han sätter i samband med den svenska självbilden och berättelsen om landets framgångsrika förvandling till en sekulär, modern stat.
Men det betyder inte att intresse har saknats.
– Esoterismens status har gått i cykler. På 1980- och 90-talet dominerade esoterismens ”ättling” new age och vävdes samman med ett starkt individfokus och ett sökande efter världslig framgång, hälsa och lycka här och nu.
Esoterism har blivit folkligt
– Man kan säga att esoterismen nu blivit folklig. På 2010-talet börjar esoterism att bli en trend också hos unga människor. Ett intresse för tarotkort, astrologi och häxeri blir mainstream, kanske delvis som en produkt av att detta är ”generation Harry Potter” som nu blivit vuxna, och haft sådana teman med sig sedan barndomen. I detta finns ett stort mått av lekfullhet, men det är å andra sidan historiskt så att religion och andlighet generellt inte alltid handlat så mycket om existentiellt allvar som man kanske gärna föreställer sig, säger Per Faxneld.
Esoterisk ordlista
Ockultism: Kommer av latinets occultus som betyder fördold. Ockultism är ett vanligt inslag inom religion. Gemensamt för de ockulta riktningarna är att de förutsätter översinnliga krafter, naturlagar och medvetandetillstånd som verkliga fenomen. En gren av ockultismen lägger stor vikt vid de inåtvända hemligheterna i sina läror.
Esoterism: Ett begrepp som ofta syftar på mystik, hemliga läror och fördolda kunskaper knutna till vissa sällskap, men också mer allmänt på alternativandligt tankegods.
Teosofi: Står för vishet i förhållande till det gudomliga, och tror bland annat på ”astralkroppen” som en osynlig organism som bärare av människosjälen. Internationella Teosofiska samfundet grundades av ryskan ”Madame Blavatsky” år 1875.
Spiritism: Kallas ibland även spiritualism på svenska. Spiritisterna menade att de kunde kommunicera med de dödas andar och hade ett aktivt utbyte med dessa.
New Age: Begreppet syftar på att människan är på väg in i en ny tidsålder, präglad av zodiaktecknet Vattumannen (vi lämnade omkring år 2000 fiskarnas tecken).
Inom dagens alternativandliga rörelse finns en stark kritik av strukturella orättvisor. Tongivande personer inom förra sekelskiftets ockulta strömningar var feminister, socialister och förkämpar för kvinnlig rösträtt. Det har visserligen förekommit – och förekommer – även radikalkonservativa esoteriska grupperingar, påpekar Per Faxneld, men de hör till undantagen. Överlag har de alternativandliga rörelserna varit progressiva.
Andliga ledarroller för kvinnor
– När spiritismen och teosofin växte sig stora på 1800-talet var det delvis eftersom de erbjöd en plattform för nya radikala idéer, både politiskt och andligt, som de stora kristna kyrkorna tenderade att avvisa eftersom de själva var en del av det etablissemang som utmanades. I en tid där kvinnliga präster i kristna kyrkor var något väldigt avlägset kunde spiritism och teosofi erbjuda andliga ledarroller för kvinnor, säger Per Faxneld.
Text: Jenny Damberg på uppdrag av forskning.se
Ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden är att olika växt- och djurarter blir av med sina livsmiljöer, habitat. Vi människor orsakar stora förändringar i landskapet när vi omvandlar eller tar bort naturområden för att producera mat eller bygga nya hus.
Dessutom leder klimatförändringar till att en del områden blir obeboeliga för olika arter. Forskare vid Linköpings universitet har utvecklat en matematisk metod för att med matematisk modellering utforska hur stora ekosystem som påverkas när habitat försvinner.
Hela livsmiljön viktig för biologisk mångfald
– Insatser för att bevara biologisk mångfald måste bevara hela livsmiljöer och inte bara fokusera på en viss art. Genom att titta på vilka djur och växter som olika djur äter, ser vi att det är mycket viktigt att ta hänsyn till interaktionen mellan många arter i ekosystemet. Det andra vi ser är att det har stor betydelse för djurlivet i vilken ordning habitat försvinner, säger Anna Eklöf, universitetslektor vid Institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM) vid Linköpings universitet.
Linköpingsforskarna använder modellering och datasimuleringar för att studera ekologiska nätverk, som beskriver hur olika arter i ett ekosystem interagerar med varandra. I den aktuella artikeln, som publicerats i tidskriften Ecology Letters, har forskarna kombinerat två matematiska modeller; en klassisk och en nyare.
Modellen skiljer på lämpliga livsmiljöer där arter kan leva, och andra habitat där arter inte kan överleva. De lämpliga livsmiljöerna är utspridda i landskapet och olika växt- och djurarter är fördelade i de olika habitaten. Arterna är kopplade till varandra i ett nätverk som beskriver födointeraktioner, alltså vem som äter vem. En hare äter flera sorters växter. Haren och flera andra bytesdjur kan bli mat för räven. Och räven är ett av de rovdjur som är högst upp i näringskedjan.
Beaktar djurens rörlighet mellan livsmiljöerna
Djurens möjligheter att överleva i ett visst habitat är beroende av om rätt bytesdjur eller växter finns i samma livsmiljö. Forskarnas modell tar också hänsyn till hur effektivt arter kan röra sig mellan olika habitat. I verkliga livet är det vanligt att livsmiljöerna är splittrade och att ogästvänliga områden, som en vältrafikerad bilväg, hindrar djur från att röra sig och växter från att sprida sig mellan olika habitat. Om spridningen av arter mellan olika livsmiljöer försvåras ökar sannolikheten att en art utrotas från det ekologiska nätverket i ett habitat, vilket i sin tur kan påverka andra arters överlevnadschanser.
Forskarna har använt sin modell på ett stort antal simulerade nätverk som innehåller hundratals arter. De har också testat modellen på ett dataset med insamlade mätdata som beskriver födointeraktioner mellan arter i nationalparken Serengeti i Tanzania.
För att utforska hur ekosystemet påverkas när habitat försvinner, rangordnade forskarna habitat efter hur viktiga de är för arter längst ner i näringskedjan. Sedan simulerade de att livsmiljöer tas bort på tre olika sätt: de minst viktiga habitaten först, de mest betydelsefulla habitaten först, eller i slumpmässig ordning. Förstörelse av habitat i slumpmässig ordning kan jämföras med när människan bygger vägar eller byggnader utan att ta hänsyn till hur värdefullt området är som livsmiljö för olika djur.
Djur högt upp i näringskedjan dör ut först
– I vår modell är det djuren högt upp i näringskedjan som dör ut först när habitat försvinner. Det som överraskade oss var att det gjorde i princip lika stor skada på ekosystemet att ta bort livsmiljöer i slumpmässig ordning, som att ta bort de mest värdefulla habitaten först, säger György Barabás, biträdande universitetslektor.
Vid insatser för att bevara ekosystem är det därför viktigt att klassificera hur betydelsefulla olika livsmiljöer är, och att prioritera de mest värdefulla livsmiljöerna.
Ekosystems motståndskraft mot artförluster kan också förbättras, till exempel genom att stärka förbindelserna mellan områdena. Om vi tar hänsyn till sådana faktorer vid markanvändning, kan människan skydda ekosystem och förhindra att arter utrotas – särskilt arter högt upp i näringskedjan.
Fotnot:
Studien är resultatet av ett utbyte med German Center for Integrative Biodiversity Research iDiv Halle-Jena-Leipzig och Friedrich-Schiller-Universität Jena, som Johanna Häussler, doktorand och en av forskarna bakom studien, är ansluten till. Forskningen har finansierats med stöd av bland annat Vetenskapsrådet.
Anna Eklöf, universitetslektor, Institutionen för fysik, kemi och biologi, Linköpings universitet, anna.eklof@liu.se
György Barabás, biträdande universitetslektor, Linköpings universitet, gyorgy.barabas@liu.se
En oro för att hybrider mellan fjällgås och bläsgås fått fotfäste i den vilda populationen har komplicerat bevarandearbetet med den svenska fjällgåsen. Fjällgåsen är en av de mest hotade fågelarterna och rödlistad både i Sverige och i övriga Europa.
På grund av en minskning i antalet fjällgäss startade Sverige år 1981 ett projekt där det under 18 års tid släpptes ut totalt 348 fjällgäss som fötts upp i fångenskap. Utsättningarna stoppades 1999, efter att genetiska analyser indikerat att vissa av fåglarna som fötts upp i fångenskap hade mitokondrie-dna från den närbesläktade bläsgåsen.
Arvsmassan kartlagd
Nu har forskare från Naturhistoriska riksmuseet kartlagt hela arvsmassan hos 21 fjällgäss från de vilda populationerna i Sverige, Norge och Ryssland.
– Dna-studien visade det inte finns några hybrider mellan fjällgås och andra gåsarter bland Sveriges fjällgäss, säger David Díez-del-Molino, forskare i populationsgenomik vid Zoologiska institutionen på Stockholms universitet.
Resultaten visade dessutom att den svenska fjällgåspopulationen har varit genetiskt avskild från övriga populationer. Däremot är de ryska och norska fjällgässen mycket lika varandra genetiskt, vilket tyder på en omfattande kontakt mellan fjällgäss i västra Ryssland och norra Norge.
Isolering leder till inavel
När små och minskande populationer blir isolerade så leder det oftast till en minskad genetisk variation. Det har därför funnits en oro att de svenska och norska fjällgässen haft en minskad livskraftighet orsakad av inavel och låg genetisk variation.
– När vi analyserade fjällgässens dna såg vi en mycket högre inavelsgrad hos de svenska fjällgässen jämfört med populationerna i Norge och Ryssland, säger Love Dalén, professor i evolutionär genetik vid Naturhistoriska riksmuseet. Vi kommer nu göra fördjupade analyser på ytterligare prover för att undersöka om denna inavel är ett nytt fenomen eller har rötter tusentals år tillbaka i tiden.
Dna i bevarandearbete
Forskarna hoppas även att denna studie kan inspirera andra bevarandeprojekt som använder utsättningar som ett verktyg. Resultaten visar på hur viktigt det är att använda genetisk övervakning av både populationer i det vilda och i fångenskap. Sådan övervakning är särskilt viktig när man planerar att förstärka existerande hotade populationer med individer som fötts upp i fångenskap, som i fallet med de svenska fjällgässen.
– Dessa resultat kommer vara mycket viktiga för framtida åtgärdsprogram, riktlinjer och andra initiativ för att bevara fjällgässen, både på nationell och på internationell nivå, säger Niklas Liljebäck, som är medförfattare på studien och projektledare för det svenska fjällgåsprojektet.
David Díez-del-Molino, Zoologiska institutionen, Stockholms universitet. diez.molino@gmail.com (Engelska, spanska)
Love Dalén, Enheten för bioinformatik och genetik, Naturhistoriska riksmuseet, love.dalen@nrm.se (Svenska, engelska)
Niklas Liljebäck, Svenska Fjällgåsprojektet, niklas.liljeback@jagareforbundet.se (Svenska, engelska)
I april 2020, när pandemin var ett faktum, beslutade dåvarande president Peter Mutharika och hans regering att införa en 21 dagar lång nedstängning av Malawi i södra Afrika.
En inhemsk människorättsorganisation varnade för nationell hungersnöd och anklagade regeringen för att inte ha vidtagit tillräckliga åtgärder för att skydda landets fattiga. Beslutet om nedstängning överklagades till landets högsta domstol som gick på människorättsorganisationens linje.
Vårens händelse visar vilka tuffa utmaningar regeringar i länder som Malawi står inför vid hanteringen av en pandemi. Med sina 18,6 miljoner invånare är Malawi ett av de mest tätbefolkade länderna i Afrika. Det är också ett av världens fattigaste länder, där 40 procent av befolkningen lever i extrem fattigdom.
Utbredd fattigdom gör restriktiv politik alltför kostsam för människor, samtidigt som ett svagt sjukvårdssystem förvärrar pandemins negativa hälsoeffekter. Dessa omständigheter har fått statsvetare att intressera sig för vilka möjligheter myndigheterna har att få igenom restriktioner som kan fungera under en pandemi.
Lokal anpassning av restriktioner
Forskningsprogrammet Governance and Local Development (GLD) har tillsammans med Institute for Public Opinion and Research (IPOR) samt andra internationella forskare undersökt vilka faktorer som påverkar befolkningens möjlighet att efterleva corona-restriktioner, som till exempel förbud mot större folksamlingar och social distansering.
− Beslutsfattare behöver anpassa restriktioner till lokala förhållanden och få till åtgärder som är minst kostsamma för individen. De bör också samarbeta med auktoriteter på lokal nivå. Vår undersökning visar att det är troligast att människor lyssnar på sina lokala hälsotjänstemän när det gäller corona eftersom det finns en respekt för deras medicinska expertis, säger Ellen Lust, professor och föreståndare för GLD.
Undersökningen omfattar intervjuer med 4 641 personer i Malawi. De fick bland annat svara på frågor om det är respekt för auktoriteter eller hot om repressalier som får dem att lyda myndigheterna under pandemin, eller om deras lydnad kan kopplas till de kostnader som restriktionerna medför, som till exempel utebliven inkomst.
− Kostnaden för individen är den absolut viktigaste faktorn. I ett land där en stor del av befolkningen redan lider av ekonomisk och social utsatthet får förbud som till exempel hindrar människor från att arbeta förödande konsekvenser. Då behövs garantier i form av livsmedelsförsörjning och inkomststöd för att människor inte ska dö. Restriktioner som att hålla avstånd är mindre kostsamma för individen och att tvätta händerna det minst kostsamma.
Troligast att människor följer läkares råd
Deltagarna i undersökningen fick också ta ställning till vilken auktoritet i lokalsamhället de litar mest på när det gäller förebyggande åtgärder och rekommendationer under pandemin – chefsläkaren på distriktssjukhuset, den lokala religiösa ledaren, eller den traditionella ledaren. Människor har stor respekt för alla tre men de är auktoriteter inom olika områden.
− När det gäller information om riskerna med sjukdomen covid-19 litar människor mest på chefsläkarens rekommendationer i dennes egenskap av medicinsk expertis. De påverkas också av den traditionella ledaren, kanske för att denna har stort inflytande på deras dagliga liv. Vi hoppas att vår forskning kommer att bidra till ett större samarbete mellan myndigheterna och lokala auktoriteter för att utveckla hållbara, lokala strategier för att motverka spridningen av coronaviruset i Malawi och grannlandet Zambia, säger Ellen Lust.
Forskarna arbetar nu aktivt för att resultaten ska nå nyckelaktörer i de berörda länderna. Studien är ett samarbete mellan forskningsprogrammet Governance and Local Development (GLD) vid Göteborgs universitet och Institute for Public Opinion and Research (IPOR) vid University of Malawi samt ytterligare internationella forskare vid University of California och University College London.
Ellen Lust, professor och föreståndare för Governance and Local Development, Göteborgs universitet, ellen.lust@gu.se
Vad som satte igång benfiskarnas evolution och hur vissa av dem började anpassa sig för ett liv på land är inte klarlagt. En teori är att det skedde i tidvattenmiljöer där fiskar under perioder isolerats i dammar i samband med särskilt kraftiga tidvatten. Den utmanande livsmiljön kan ha drivit på utvecklingen av lungor, och fenor på sikt omvandlats till framben och bakben.
Tidvattenteorin stöds nu av forskare i Storbritannien och vid Uppsala universitet som för första gången använt etablerade matematiska modeller för att simulera tidvatten på jorden under den här perioden.
Simulering av ebb och flod vid slutet av silur. Bild: Mattias Green/Bangor University
En annan värld än nu
– Under stora delar av den geologiska tidsskalan har vi haft små tidvatten, men just under slutet av silur och början på devon verkar det som om vi haft stora tidvatten i vissa delar av världen. Resultaten verkar väldigt robusta, för hur vi än ändrade på havsdjup och annat fick vi samma resultat, säger Per Ahlberg, professor i evolutionär organismbiologi vid Uppsala universitet.
För 420 miljoner – 380 miljoner år sedan, det vill säga i slutet av den geologiska tidsperioden silur och början på devon, var jorden en helt annan värld än nu. Istället för dagens välbekanta kontinenter existerade andra landmassor som var koncentrerade till södra halvklotet.
Gondwana och Laurussia
Ner över sydpolen sträckte sig den jättelika kontinenten Gondwana. Norr om den fanns en annan stor kontinent vid namn Laurussia och däremellan låg några små kontinenter inklämda. Men andra skillnader var också märkbara. Ett dygn under silur varade bara 21 timmar eftersom jorden snurrade snabbare runt sin egen axel och månen såg mycket större ut på grund av att dess bana gick närmare jorden.
Liv på land hade så smått börjat etablera sig, men ryggradsdjuren som vid den här tiden enbart bestod av olika sorters fiskar fanns ännu bara i haven. Under devon skedde en stor diversifiering av fiskarna. Bland annat uppstod benfiskarna som idag utgör över 95 procent av alla fiskar men också är förfäder till de landlevande ryggradsdjuren.
Urtida kontinenter
Gondwana var en jättelik kontinent på södra halvklotet som omfattade det som idag är Antarktis, Sydamerika, Afrika, Arabiska halvön, Madagaskar, Indien, Australien, Nya Guinea, Nya Zeeland och Nya Kaledonien. Den bildades för cirka 550 miljoner år sedan och existerade fram till för omkring 180 miljoner år sedan. Under senare delen var Gondwana en del av superkontinenten Pangea där samtliga kontinenter var samlade. Laurussia låg norr om Gondwana och bildades för ungefär 400 miljoner år sedan och bestod av Nordamerika, Grönland och Skandinavien. Den kolliderade för 250 miljoner år sedan med Gondwana och Sibirien, vilket ledde till att Pangea uppstod.
Simulerade tidvattnet på detaljnivå
För att testa tidvattenteorin har forskare vid Uppsala universitet tillsammans med kollegor från de brittiska universiteten i Bangor och Oxford för första gången använt en etablerad matematisk modell för att på detaljnivå simulera tidvattnet under slutet av silur och början av devon. Data om kontinenternas placering, månens avstånd, dåvarande dygnslängd, jordens gravitation och havsvattens fysikaliska egenskaper matades in i modellen.
Simuleringarna visade entydigt att det här var en period, precis som idag, då kraftiga tidvatten förekom på sina håll. Den lilla kontinenten Sydkina, belägen vid ekvatorn, visade upp skillnader mellan ebb och flod på över fyra meter. Att tidvatten förekom har tidigare kunnat beläggas genom studier av geologiska avlagringar, men det har inte gått att se hur stora skillnaden mellan ebb och flod varit. För forskarna var det här intressanta nyheter eftersom fossilfynd tyder på att det var just runt Sydkina som benfiskarna uppstod.
– Våra resultat öppnar dörren för ytterligare och ännu mer detaljerade tidvattenanalyser av viktiga episoder i jordens historia. Metoden kan användas för att utforska tidvattnets eventuella roll i andra evolutionära skeenden hos ryggradsdjuren. Och kanske även motsatsen: hade tidvattnet med sin inverkan på oceanernas dynamik en roll i de stora marina utdöenden som har inträffat gång på gång under jordens historia, säger Per Ahlberg.
Kontakt:
Per Ahlberg, professor vid Institutionen för organismbiologi, Evolution och utvecklingsbiologi vid Uppsala universitet, per.ahlberg@ebc.uu.se
Forskarna vid Högskolan Kristianstad tittar närmare på varför just dessa två grupper är de mest skadedrabbad, vad som ligger bakom statistiken och hur idrottslärarna kan förebygga skador.
– Många av de skador som den mest aktiva gruppen ådrar sig uppstår på fritiden, helt enkelt för att de är väldigt fysiskt aktiva och har flest tillfällen att skada sig. Att de sedan är överrepresenterade i skadestatistiken för själva skolidrotten beror även på att de drar med sig skador in i den från fritiden. Skador som inte läkt färdigt går upp, berättar Ann-Christin Sollerhed, universitetslektor i idrott och hälsa vid Högskolan Kristianstad.
Gamla skador slås upp
I statistiken ingår även äldre skador från yngre ålder men som fortfarande kan ge besvär, och tillsammans med skador från fritiden som slås upp igen registreras de som ”skolskador”. Studien understryker dock att det är positivt att barn och ungdomar ägnar sig åt idrott och att fördelarna överväger nackdelarna.
– De som sällan rör sig skadar sig av motsatt anledning, eftersom de aldrig har fått träna upp sin grundmotorik. De skadar sig nästan lika mycket trots att de inte är med på skolidrotten lika ofta, och alltså har färre tillfällen att skada sig på. Tyvärr kan man nästan säga att de slår sig så fort de rör sig. Och det är ledsamt! säger Ann-Christin Sollerhed.
Studien bygger på en enkät och omfattar 1011 i ungdomar i åldern 15–16 år i Sverige, Tyskland, Nya Zeeland och USA.
Rörelseanalfabeter
Under barndomen utvecklas så kallad physical literacy, vilket på svenska kan översättas till fysiskt kunnande och omfattar såväl motorisk förmåga som kroppsuppfattning och motivation för fysisk aktivitet. Physical literacy är viktigt för att känna av vad som är lagom aktivitetsnivå; för hög eller för låg dos fysisk aktivitet bryter ner.
– Individer med riktigt låg physical literacy skulle kunna kallas ”rörelseanalfabeter”. De har inte tillräcklig koll på kropp och motorik och den fysiska aktivitetsnivån blir lidande. I och med att de rör sig mindre blir motoriken i sin tur lidande, och skadebenägenheten högre, och skapar en negativ spiral, säger Ann-Christin Sollerhed.
Motorik ska utvecklas i fas med hjärnan
Inom forskningen kallas detta tillstånd ED – exercise disorders. Personer med ED har svårt med vanliga rörelsemönster som balans, koordinationsrörelser och förflyttning. De har låg kroppskontroll och skadar sig lätt. Basal motorisk förmåga ska utvecklas i fas med hjärnans utveckling, vilket är bäst under förskole- och de tidiga skolåren. De som inte utvecklar sin grundläggande motoriska förmåga under dessa år har svårt att hinna ikapp, enligt studien, kanske aldrig.
Risken för skador är en didaktisk utmaning för idrottslärare. Skolans idrottsundervisning bör enligt studien träna både grundläggande och komplexa färdigheter för att förhindra skador. Kunskap om otillräckligt återhämtade skador är viktiga parametrar i utformningen av lektionsplaneringen.
Ann-Christin Sollerhed, Universitetslektor i idrott och hälsa vid Högskolan Kristianstad, ann-christin.sollerhed@hkr.se
– Vi kan säkert säga att tilltro till den egna organisationens förmåga att hantera förändring hör ihop med arbetstillfredsställelse, säger Anders Edvik, universitetslektor vid Malmö universitet som tillsammans med kollegerna Martin Geisler, Tuija Muhonen, Hope Witmer och Josefin Björk, gjort studien.
Under senare år har kyrkan liksom många andra organisationer genomgått förändringar. Antalet medlemmar minskar vilket påverkar ekonomin. I vissa församlingar har nedgången varit långvarig. Svenska kyrkan har därför valt att omorganisera sig genom att till exempel slå ihop församlingar.
Två sätt att förstå välmående
I studien har arbetstillfredsställelse och arbetsengagemang undersökts, vilket är två sätt att förstå välmående på en arbetsplats. När tillfredsställelsen och engagemanget för arbetet är lågt är risken också högre att den anställda blir sjukskriven eller lämnar organisationen. 2 112 präster och diakoner i Svenska kyrkan som svarat på en enkät.
Samtidigt har det också under mycket lång tid pågått diskussioner kring frågor där det rått delade meningar, som om först kvinnliga präster och senare också samkönade äktenskap, skulle tillåtas.
– Det finns stöd för besluten, men frågan poppar upp när förändringar sker. Tryck utifrån väcker frågor kring vad Svenska kyrkan ska stå för. Vi började fundera på hur det har betydelse för hur människor mår och på måttet tilltro, säger Anders Edvik.
Likheter med lärare och sjuksköterskor
Tilltro handlar om att ha förtroende för organisationens förmåga att klara av något, i det här fallet förändring, och Anders Edvik ser likheter med andra människovårdande yrken:
– Yrkesgrupper med tydligt kall och identitet, som präster, lärare och sjuksköterskor, kan känna att de ger upp sig själva för patienters, elevers eller församlingens bästa. Den identiteten kan påverkas om man känner att ens organisation inte kan hantera förändringarna som sker. Då får sig kallen och identiteterna en knäck.
Kyrkans arbetsmiljö bättre än mediebilden
Forskargruppen har också studerat arbetsmiljön överlag inom kyrkan på uppdrag av just Svenska kyrkan. Det är den första rapporten hittills att ta ett helhetsgrepp på arbetsmiljön. En rapport har lämnats till uppdragsgivaren och arbetet kan också resultera i fler vetenskapliga artiklar så småningom.
En sak förvånade Anders Edvik under arbetet:
– Bilden att Svenska kyrkan är en usel arbetsplats kan vi inte se i vårt material. Det var lite förvånande eftersom vi fått den bilden av media. Personalen i Svenska kyrkan, det vill säga präster och diakoner som var med i studien, visar i vår studie inte sämre resultat vad gäller arbetsmiljö än någon annan. På vissa sätt är de sämre, på andra är de bättre.
Anders Edvik, forskare vid Centrum för tillämpad arbetslivsforskning och utvärdering, Malmö universitet, anders.edvik@mau.se
– Hoppet om ett attraktivt samhälle efter stadsomvandlingen visade sig minska genom åren och höll till slut inte längre tillbaka den Kirunabo som planerade att flytta, säger Eugenia Segerstedt, forskare i arbetsvetenskap vid Luleå tekniska universitet som gjort skrivit en doktorsavhandling om medborgarnas upplevelse av stadomvandlingen.
Historiskt samtidsdokument
Det är ett ur flera aspekter unikt, historiskt samtidsdokument som forskaren Eugenia Segerstedt tar fram i sin avhandling Small Town, Big Move Constructions of place in transiting mining communities. Den bygger på fyra empiriska studier som fler än 3 500 människor deltog i, och som spänner över flera år, vilket gör det möjligt att jämföra hur människors syn på samhällena Kiruna och Gällivare förändras mitt under pågående stadsomvandling.
År 2010 hade Kiruna och Gällivare gått in i en ny exekutiv fas i de storskaliga samhällsomvandlingarna då många fastigheter måste flyttas eller rivas och byggas om eftersom gruvbrytningen i underjordsgruvorna påverkar markytan. Ambitionen var att genomföra samhällsomvandlingarna på ett hållbart sätt, främja social hållbarhet och göra lokalsamhällen mer attraktiva.
Unga var mer benägna att flytta
Den första studien i avhandlingen består av tre omfattande enkätundersökningar mellan åren 2011 och 2016 där boende i Kiruna fick svara på frågor om hur de uppfattar sina hemorter, de pågående samhällsomvälvningarna, social hållbarhet samt sannolikheten för att de kommer att flytta inom fem år.
Eftersom data samlades in vid flera olika tillfällen kan jämförelser göras över tid. Medborgare med arbetarklassyrken övervägde att flytta i mindre utsträckning än andra 2011, men den skillnaden kunde inte längre observeras 2016.
– Särskilt unga i Kiruna, både män och kvinnor, hade en större benägenhet att vilja flytta än andra åldersgrupper. Kiruna höll på att bli de gamla männens stad där de unga männen ville flytta i större utsträckning än äldre generationer, säger Eugenia Segerstedt.
Släkt och vänner får folk att stanna
– Betydelsen av sociala band som en bidragande orsak till att vilja stanna kvar kom att få större betydelse än själva lokalsamhället under den studerade perioden. Tillsammans med andra resultat kan det betyda att anledningar som gör att människor i Kiruna och Gällivare inte vill flytta, har skiftat från att ligga på lokalsamhällets nivå till individ- och gruppnivå, säger Eugenia Segerstedt.
I den andra studien genomfördes enskilda intervjuer med medborgare som hade deltagit i workshops för medborgare och arbetspendlare, om Kirunas och Gällivares framtid.
Även en 3D-visualisering skapades av sociala mönster i Gällivare, som till exempel ekonomiskt välstånd och missnöje med byggd miljö. Data från enkätundersökningar kombinerades med SCBs statistik i visualiseringen. I den tredje studien jämfördes tre serier workshops med Kiruna- och Gällivarebor och en grupp långpendlare vars syfte var att inkludera medborgarnas perspektiv i samhällsomvandlingen.
Medborgarna skapade berättelser
Utifrån analysen av det empiriska materialet utkristalliserade sig ett antal dominerande berättelser om hemorten som de boende i undersökningen hade att förhålla sig till över tid:
Mönstersamhället, ett tema med rötter i förra sekelskiftet och moderniseringen, användes till att uttrycka hopp om inkluderande samhällen efter omvandlingarna eller kritisera pågående förändringar.
Berättelsen Naturen och staden lyfter fram den omkringliggande vackra naturen och risken att förlora närheten till den.
Berättelsen Stor stad annorstädes handlar om vad Kiruna och Gällivare inte är. Genom att kontrastera hemorten med framför allt Stockholm kunde bilden av glesbygdssamhället skapas, återskapas och utmanas.
Den trygga småstaden är berättelsen om staden där alla känner alla och hjälper varandra. Den villkorat inkluderande staden användes för att ifrågasätta inkluderingen och dess villkor; vilka välkomnas i lokalsamhällens gemenskap och vilka gör det inte?
Berättelsen Hopp handlar om ett vidgat inkluderande, en hållbar framtid och hur samhällsomvälvningen kan bidra till att göra staden mer attraktiv. Brutna löften handlar om medborgarnas besvikelse över samhällsomvandlingens resultat eller bristen därpå.
Hoppade över gruvan
– Vad som är slående i mitt arbete är att boende i Kiruna och Gällivare som diskuterade stadsomvandlingen utifrån att bo i ett attraktivt och bra samhälle, tog upp många aspekter av livet i lokalsamhällena – men inte gruvan, säger Eugenia Segerstedt.
– Gruvindustrin som är central på orten har en egen retorik om just attraktivitet och social hållbarhet kopplad till lokalsamhällena, men frågar man medborgare tar de inte upp gruvindustrin i samband med dessa ämnen.
Kontakt:
Eugenia Segerstedt, forskare i arbetsvetenskap vid Luleå tekniska universitet, eugenia.segerstedt@ltu.se
Den vanligaste svampinfektionen hos människor orsakas av Candida albicans. Normalt sett är C. albicans ofarlig och en del av vår mikroflora, men ibland kan den genomgå förändringar som gör att den angriper värden på ett mer aggressivt sätt.
Vad är det egentligen som förvandlar jästsvampen från en harmlös del av normalfloran till en aggressiv och sjukdomsframkallande organism? Det försöker Per Ljungdahl och hans forskargrupp vid Institutionen för molekylär biovetenskap, Wenner-Grens institut samt SciLifeLab, att ta reda på.
– C. albicans-celler måste ta upp näringsämnen från sin omgivning för att överleva och för att föröka sig. Vi har lång erfarenhet av att studera de mekanismer svampceller använder sig av för att känna av tillgången på näringsämnen i sin växtmiljö och hur cellen använder sig av den informationen för att reglera genuttryck, säger Per Ljungdahl.
Slå ut svampens näringsupptag
Målet med forskningen är att ta fram ny kunskap för att kunna förhindra och behandla C. albicans-infektioner och i förlängningen göra det möjligt att angripa jästsvampens livsnödvändiga processer utan att påverka människans vävnader och organ.
– Vi resonerar att detta kan göras genom att slå ut C. albicans system för näringsupptag eller bromsa de processer som jästsvampen behöver för att infektera på ett aggressivt sätt, menar Per Ljungdahl.
Nyligen har forskargruppen upptäckt att C. albicans-celler känner av aminosyror i sin omgivning när den angriper värden. För att tillverka energi och därmed undgå att bli upptäckt av kroppens immunförsvar bryter svampcellerna ner aminosyran prolin.
– Vi har redan fastställt att mutationer som inaktiverar till exempel metabolismen av prolin minskar dess sjukdomsframkallande förmåga. Nu vill vi identifiera ytterligare komponenter för att fullständigt klargöra hur svampceller tillverkar den kemiska energin (ATP) som krävs för att infektera sin värd och undkomma immunförsvaret.
Gensaxen effektiviserar forskningen
Årets Nobelpris i kemi gick till Emmanuelle Charpentier och Jennifer Doudna för upptäckten av gensaxen CRISPR/Cas9, en teknik som forskargruppen har haft stor nytta av i sin forskning. Med hjälp av den kan de på ett enkelt sätt reglera uttryck av gener och slå på eller av gener som de vill.
– Innan CRISPR/Cas9 tog varje manipulation av C. albicans arvsmassa flera månader att utföra, nu kan vi få till de önskade ändringarna inom en vecka. Det har alltså gjort att vi nu kan utföra genetisk analys på ett effektivt sätt som inte tidigare var möjligt. Ett strålande exempel på oförutsebar upptäckt och varför grundforskning måste stödjas brett, säger Per Ljungdahl.
Artikeln var först publicerad på Lunds universitets webbplats.
Gensaxen som revolutionerade livsvetenskaperna
Nobelpriset i kemi går till Emmanuelle Charpentier och Jennifer A. Doudna för upptäckten av gensaxen CRISPR/Cas9. Med hjälp av den kan forskare med hög precision förändra arvsmassan i djur, växter och mikroorganismer.
Det är många på naturvetenskaplig fakulteten vid Lunds universitet, som använder sig av metoden i sin forskning. En av dem är Ylva Engström, professor vid Institutionen för molekylär biovetenskap, Wenner-Grens institut.
Vill du berätta lite om bakgrunden till årets Nobelpris i kemi?
Charpentier studerade ett immunsystem hos bakterier som de använder som skydd mot virus (vilket många andra också gjort före henne). Om bakterien blir infekterad med ett virus, bygger den in en bit av virusets DNA som minne. Om samma virus infekterar bakterien igen, tillverkar den en gensax som klipper virus-DNA. Forskare före Charpentier hade visat att det behövs ett enzym (Cas) som klyver DNA, och Charpentier var den första att identifiera det ”tracer-DNA” som bakterien använder som mall för att känna igen rätt virus-DNA. Charpentier och Doudna karakteriserade sedan systemets biokemiska egenskaper och de utvecklade tillsammans en förenklad variant som gjorde det möjligt att med stor precision klyva specifika DNA-sekvenser i vilken organism som helst. Att det faktiskt var möjligt även i flercelliga organismer visades snart av andra forskare, men Charpentier och Doudna hade redan skrivit om dessa möjligheter och potentialen med detta.
Varför är metoden så revolutionerande?
Dels är detta bakterie-immunsystem i sig otroligt ”smart” och intressant att förstå sig på, men eftersom de vidare utvecklade bakteriesystemet så att man kan överföra funktionen till andra organismer, kan man nu editera vilka DNA sekvenser som helst, inte bara i provröret utan även i den levande organismen.
Vad kan metoden användas till?
Den kan användas i forskningen förstås, för att förstå geners funktion och cellulära processer. Men det finns också oändliga tillämpningar, till exempel inom växtförädling eller genterapi. Genom att ta ut celler hos människor, editera och sen föra tillbaka dem finns förhoppningen att kunna bota vissa sjukdomar, till exempel sickle-cellanemi, cancer, Huntingtons sjukdom eller cystisk fibros. Än så länge kan metoden dock innebära en del risker, att förändringar sker också i andra gener. Därför försöker man nu forska fram än mer precisa crispr/cas-system.
Använder du/din forskargrupp metoden i forskningen?
Ja, i vår forskning har vi just skapat flugstammar där proteiner (transkriptionsfaktorer) är ihopkopplade med grönt fluorescerande protein, så att vi kan se när och var dessa proteiner uttrycks i levande celler. Vi har också skapat mutanter i dessa proteiner för att påvisa deras funktion i olika processer. Vår forskning handlar dels om hur det medfödda immunsystemet fungerar och slår på/av immunförsvaret, dels hur stamceller regleras då tarmslemhinna ständigt nybildas, och vad som reglerar så att det inte blir för många celler (cancer) eller för få celler (vävnaden bryts ner).
Var det ett välförtjänt/väntat pris?
Ja, det var ett enormt välförtjänt och också ett väntat pris, även om det var ovanligt nära inpå upptäckterna som publicerades 2011-2013.
Artikeln var först publicerad på Stockholms universitets hemsida.
Databasen är den första i sitt slag med samlad information om biomarkörer kopplade till tjocktarmscancer och ändtarmscancer, även kallat kolorektalcancer. Med hjälp av biomarkörerna kan man bland annat tidigt avgöra vilka som kommer att insjukna och hur de drabbade kommer att svara på läkemedelsbehandlingen – något som leder till en bättre prognos för patienten.
– Min förhoppning är att databasen ska komma till stor nytta för forskningen om kolorektalcancer, säger doktoranden Xueli Zhang.
Diagnos, behandling och prognos
Just nu finns det totalt 870 biomarkörer samlade i databasen och de är indelade i tre kategorier: diagnos, behandling och prognos. Xueli Zhang har inkluderat biomarkörer med koppling till tjock- och ändtarmscancer från mer än 1 000 vetenskapliga artiklar.
– Vårt mål är att fortsätta uppdatera databasen med nya biomarkörer och det är också viktigt att vi utökar och utvecklar databasens funktioner, säger han.
Maskin förutspår nya biomarkörer
I en delstudie har Xueli Zhang också använt maskininlärning för att med hjälp av databasens biomarkörer förutspå nya biomarkörer för tjocktarmscancer och ändtarmscancer. Det resulterade i tolv nya biomarkörer som potentiellt kan användas för att diagnosticera sjukdomen. Några av dessa har sedan testats i vävnadsprover.
I frisk vävnad var till exempel nivåerna av biomarkören Chromogranin-A (CHGA) normala, men nästan obefintliga i vävnad från patienter med tjock- och ändtarmscancer.
– Mitt mål är att fortsätta förutspå nya biomarkörer med hjälp av maskininlärning som på sikt kan användas för mer pålitlig diagnos av kolorektalcancer i ett tidigt skede, säger Xueli Zhang.
Varför uppfyller inte logistikindustrin de gröna mål som förväntas av den med tanke på överflödet av teknik som stöder detta? Det frågar sig Amer Jazairy, forskare inom hållbar logistik vid Högskolan i Gävle.
Enligt honom vill både köpare och utförare av transporttjänster generellt arbeta för en hållbar logistik, men ofta de missförstår varandra. De gröna kraven från logistikköparna kan till exempel bli för specifika, för omöjliga eller för motstridiga för transportfirmorna.
– Detta får många att snabbt dra slutsatsen att samarbete mellan de två aktörerna är vägen framåt för grönare transporter, men vår forskning visar att samarbete kanske inte alltid är nyckeln, säger Amer Jazairy.
Förstå samarbetets villkor
Amer Jazairy och hans kollegor vid Högskolan i Gävle identifierade två olika typer av samarbeten, ett som är centrerat kring långvariga kontrakt där båda parterna gemensamt och under långa avtalstider investerar i specifika tillgångar, och ett som är centrerat kring utbyte av kunskap och information mellan parterna.
Forskningen visar att vissa gröna transportmetoder bara kräver den första typen av samarbete, medan andra bara kräver den andra – och vissa kräver båda.
– Att investera i flottor som kör på alternativa bränslen kräver till exempel bara att man kommer överens om långsiktiga kontrakt för att säkra avkastningen på investeringarna, då det i detta segment handlar om snäva vinstmarginaler, säger Amer Jazairy.
– Men när vi talar om de stora logistikcentren som nu byggs runt våra städer så behövs ett samarbete om kunskapsutbyte, till exempel genom att integrera IT-systemen för att få live data om transporterna och för att dela kunskap för att optimera routing – vägvalet.
Samarbete inte alltid bäst
Om de två aktörerna tillämpar ”fel” typ av samarbete kan det leda till onödiga kostsamma konsekvenser, då det innebär åtaganden i bindande avtal och en intensifierad kommunikationsinsats, menar Amer Jazairy.
– Så försiktighet krävs innan vi samarbetar!
– Det här är första gången vi forskare säger att ett samarbete inte alltid är att föredra för grön logistik. Det är inte alltid ”ju mer desto bättre”, det beror helt på vilken typ av gröna transporter det är fråga om, säger Amer Jazairy.
Amer Jazairy, doktor i industriell ekonomi, vid Högskolan i Gävle, amrjai@hig.se
I dag är 2 miljarder människor överviktiga, varav 650 miljoner är kraftigt överviktiga med kroppsmasseindex, BMI, 30 eller över. Detta enligt WHO, Världshälsoorganisationen, som också utvecklat BMI som mätmetod. Med kraftig övervikt ökar risken för en rad hälsoproblem som typ 2-diabetes, högt blodtryck, hjärt-kärlsjukdom och olika former av cancer.
Personer som går ner i vikt kan förbättra sin hälsa, och det är tidigare visat att efter överviktskirurgi går diabetes respektive högt blodtryck i så kallad remission, det vill säga symtomen försvinner åtminstone under en period.
Kopplat ihop olika register
I den aktuella registerstudien med 1 018 individer, har forskare vid Karolinska Institutet, Örebro universitet och Uppsala universitet undersökt risken för en ytterligare hjärtinfarkt och förtida död hos personer med kraftig övervikt som haft en hjärtinfarkt, och därefter genomgått en överviktsoperation.
Genom att koppla ihop kvalitetsregistren SOReg, för personer som opereras för övervikt, och SWEDHEART, för personer som genomgått en hjärtinfarkt, mellan 1995-2018 kunde forskarna identifiera kraftigt överviktiga personer som efter en genomgången hjärtinfarkt opererats för sin övervikt med en gastric bypass- eller gastric sleeve-operation./textblock]
Operationen gastric bypass innebär att en stor del av magsäcken och en del av tunntarmen kopplas bort. Gastric sleeve innebär att en stor del av magsäcken tas bort och formas till ett rör för maten som passerar till tarmen.
Lägre risk för hjärtinfarkt
Gruppen med 509 individer matchades med personer av samma kön och ålder, som vägde lika mycket i relation till sin kroppslängd, och haft sin hjärtinfarkt samma år men som inte opererats för sin övervikt.
– Vi fann att individerna som opererats för övervikt hade en klart lägre risk för att få en ny hjärtinfarkt, lägre risk att dö och lägre risk att utveckla hjärtsvikt. Dessa data kan tala för att kraftigt överviktiga som drabbas av en hjärtinfarkt, bör erbjudas att opereras för sin övervikt som sekundärprevention, säger Erik Näslund, professor vid institutionen för kliniska vetenskaper Danderyds sjukhus, Karolinska Institutet, överläkare vid Danderyds sjukhus, och studiens försteförfattare.
Remission av typ 2-diabetes
Enligt forskarna är det osannolikt att viktminskning är den enda orsaken till studiens observerade samband mellan överviktsoperation och lägre risk för större hjärthändelser som stroke, hjärtinfarkt eller förtida död.
En teori är att metabolisk kirurgi i sig har en positiv effekt på tillstånd i kroppen som ökar risken för hjärt-kärlsjukdom, så kallade kardiometabola riskfaktorer.
– En stor andel av patienterna som genomgick metabolisk kirurgi i denna studie hade klinisk remission av typ 2-diabetes, högt blodtryck och höga blodfetter, dyslipidemi. En tidigare studie, I Look AHEAD, visade att lång, intensiv livsstilsintervention hos patienter med typ 2-diabetes resulterade i en viktminskning på 6 procent men inte en minskad risk för hjärtinfarkt.
Mer forskning innan praxis
Innan studiens resultat kan bli del av klinisk praxis behövs ytterligare forskning där kraftigt överviktiga personer som genomgått en hjärtinfarkt lottas till antingen operation eller till den vård som normalt ges efter en hjärtinfarkt.
Erik Näslund, professor/överläkare, Institutionen för kliniska vetenskaper, Danderyds sjukhus, Karolinska Institutet, Erik.Naslund@ki.se
– Försök att uttnyttja ljuset, säger Arne Lowden sömn- och stressforskare vid Psykologiska institutionen, hans forskningsprofil är dygnsrytmer, ljusbeteende och sömn.
Vad ska man tänka på inför tidsomställningen på söndag?
– Vi får ju tillbaka den timme vi förlorade i våras, därför stundar en sovmorgon vilket många kan komma att uppskatta. Men barn och husdjur är inte alltid införstådda med detta så det kan ta några dagar innan omställningen av dygnsrytmen hunnit sätta sig hos dem.
Hur ska man göra för att vara pigg på måndag och dagarna efter?
– Tänk på att vi får ljust tidigare på morgonen och mörkare tidigare på eftermiddagen, försök utnyttja dagsljuset för fritidsaktivitet. Det blir kanske inte så svårt att vakna men lite besvärligare att komma i säng i tid. Försök undvika starkt, vitt ljus eller datorljus nära ögat på kvällarna.
Ljuset och hälsan
I filmen ”Vad har ljuset för betydelse för vår hälsa?” berättar sömnforskaren Arne Lowden om hur viktigt ljusets är för oss människor.
Därför är morgonljus bra för hälsan
När vi ställer om till vintertid blir morgnarna ljusare. Mer morgonljus kan hjälpa oss att må bättre under hela den mörka perioden, visar forskning. Det kan motverka vintertrötthet och minska risken för depression. Övergången till vintertid innebär ett påslag av morgonljus som ger effekt i flera veckor framåt innan det värsta vintermörkret har lagt sig, säger Arne Lowden, sömn- och stressforskare vid Stockholms universitet.
När dagsljuset är otillräckligt får inte hjärnan de ljuspulser som signalerar till kroppen att det är dag och att det är tid att bli aktiv. Skillnaden mellan dagsljus och nattljus blir otydlig och vi kan reagera med att bli trötta och håglösa. Då kan det extra ljuset på morgontimmarna ge ny energi. Det hjälper hjärnan att förstå skillnaden mellan natt och dag. Fram till klockan tio har ljuset en tydlig effekt på cellerna i kroppen som gör att de blir aktiva.
Under vinterhalvåret är ljuset i Sverige på extremt låga nivåer. På hösten når bara 14 procent av det globala ljuset hit. Under vintermånaderna har det minskat till fem procent. Eftersom vår biologi är så knuten till ljusets växlingar ger det svaga dagsljuset konsekvenser på flera olika sätt. November är den månad då skolelever känner sig mest nedstämda. Men det kan också ge upphov till så kallad årtidsbunden depression.
Bästa sättet att inte förlora humöret under den mörka perioden är att vara utomhus minst en timme före klockan tio på morgonen. Det ljus vi då utsätts för har en styrka på 1000 lux jämfört med inomhusljuset som bara är ungefär 500 lux. Förr klarade vi årets mörkare perioder bättre eftersom vi var ute stor del av dagen. Att vistas inomhus på dagarna är ett nytt fenomen som kom med elektriciteten för lite mer än 100 år sedan, säger Arne Lowden.
Men även om det artificiella ljuset inte är lika starkt som naturligt dagsljus så hjälper det att bara tända en lampa. Så fort vi tänder ljuset blir vi mer alerta. Ljuset är kopplat till flera olika hjärncentra som direkt aktiveras. Det kan också göra stor skillnad att på arbetsplatser byta från det gula ljus som till exempel ofta är i lysrör till ljuskällor med vitare ljus. Läs mer i artikeln: Morgonljus får oss att må bättre
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
