De äldsta åldersgrupperna tillhör den del av befolkningen som växer snabbast i världen. Det är därför viktigt att förstå de förändringar som förknippas med både normalt och sjukligt åldrande. I sin avhandling har Johan Skoog vid Göteborgs universitet, undersökt kopplingar mellan sömn och kognitiva förmågor, eftersom intakt kognition ofta är en nyckel till ett lyckat åldrande. Med kognition menas till exempel förmågan att minnas, orientera sig i tid och rum, lösa problem och använda siffror och språk.
Demens är ett samlingsnamn och en diagnos för en rad symptom som orsakas av skador på hjärnan. Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdomen och mer än hälften av de med en demenssjukdom har Alzheimers sjukdom. Vid Alzheimers sjukdom dör nervcellerna i hjärnan fortare än vid ett normal åldrande. De skadade nervcellerna påverkar kognitionen och det vanligast symtomet är ett försämrat närminne. I Sverige är ungefär 100 000 personer drabbade.
Sömnproblem kan påverka sjukdomsförloppet
I en av studierna undersöktes sambanden mellan sömnstörningar hos äldre och förekomsten av proteinerna beta-amyloid och tau i ryggvätskan. Båda är markörer för Alzheimers sjukdom. Ett överskott av beta-amyloid i hjärnan tros vara det som driver igång sjukdomsprocesserna medan giftigt tau tros vara orsaken till att nervceller i hjärnan dör. Kroppen rensar normalt ut överskott av beta-amyloid, men tidigare studier på möss har indikerat att dålig sömn gör det svårare för kroppen att genomföra den reningsprocessen.
Resultaten visade att de som hade sömnstörningar hade lägre nivåer av beta-amyloid i ryggvätskan, vilket är ett tecken på en ökad ansamling av proteinet i hjärnan. En annan upptäckt var att en riskgen för Alzheimers sjukdom (APOEε4) hade betydelse. De som hade sömnsvårigheter och samtidigt var bärare av riskgenen hade högre nivåer av tau.
– Dålig sömn kan ofta vara ett symtom vid Alzheimers sjukdom, men vår studie visar att problem med sömnen även kan påverka själva sjukdomsförloppet, säger Johan Skoog.
I en annan studie, där testdeltagarna själva skattade sin sömnkvalitet, undersöktes om sömnstörningar i 50- och 70-årsåldern hade någon koppling till en ökad risk att utveckla demens senare i livet. Resultaten visade att de som led av sömnproblem hade en 24 procent större risk att utveckla demens än de som inte led av samma problem, vilket också det tyder på att det kan finnas ett samband mellan dålig sömn och kognitiva problem.
– Båda studierna tyder på att sömnstörningar, redan så tidigt som i medelåldern, kan påverka kognitionen senare i livet. Nu behövs fler studier för att se om man genom att förbättra sömnen också kan förbättra kognitionen, säger Johan Skoog.
Sömnproblemen har minskat hos äldre
I en tredje studie jämfördes sömnproblemen hos två grupper av 70-åringar födda med 30 års mellanrum. Studien visade att 70-åringarna som undersöktes på 1970-talet hade dubbelt så hög förekomst av sömnproblem och sov kortare jämfört med de som undersöktes på 2000-talet.
– Att sömnproblemen hos äldre har minskat så mycket är väldigt positivt. Även om mer kunskap om detta behövs har vi kunnat konstatera att dålig sömn är en riskfaktor när det handlar om kognitiv sjukdom, säger Johan Skoog.
En ökad kunskap om kopplingen mellan sömnstörningar och kognition kan ge sjukvården en större möjlighet att individanpassa olika åtgärder för att förbättra äldres hälsa och välmående. Sambanden mellan sömn och kognitiv hälsa visar också på vikten av att inom vården sträva efter att upptäcka sömnstörningar tidigt för att kunna ge råd och behandling.
Om studierna
Avhandling består av flera delstudier som alla innehåller forskningsdata från den longitudinella studien H70 i Göteborg. H70-studien är befolkningsundersökningar av olika födelsegrupper av 70-åringar som följs under resten av livet. Studierna började 1971 med en undersökning av 70-åringar födda 1901–02. Den senaste födelsegruppen föddes 1944. I studierna samlas en mängd data in genom intervjuer, prover och tester i syfte att öka vår kunskap om åldrandet och dess sjukdomar, och hur åldrandet förändras över tid.
Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdomen och leder till successiv minnesförlust och för tidig död. Ungefär 120 000 människor i Sverige har alzheimer och i hela världen finns ungefär 50 miljoner drabbade. Enligt Hjärnfonden kommer antalet öka med 70 procent om 50 år, bland annat för att vi lever allt längre.
Ett av de tidigaste tecknen på alzheimer är en sjuklig ansamling av amyloidprotein som bildar olösliga avlagringar i hjärnan, så kallad plack. Den här processen kan pågå i många år utan att märkbart påverka personens kognitiva förmåga. Amyloidplack finns i hjärnan från ett tidigt stadium av Alzheimers sjukdom, redan innan mild kognitiv försämring. En tidig diagnos är viktig för behandling som kan dämpa sjukdomens förlopp.
Hjärnavbildning och analys av ryggmärgsvätska
Idag är hjärnavbildning med PET-kamera och analys i cerebrospinalvätska, CSV, från ryggmärgen de vedertagna metoderna för att upptäcka sjukliga ansamlingar av beta-amyloid. Men i upp till 20 procent av fallen, och särskilt i tidiga skeden av sjukdomen, visar metoderna olika resultat. Det är avvikelser som kan få konsekvenser för patienten och en tidig diagnos.
Nu har forskare vid Karolinska Institutet och Vita-Salute San Raffaele Universitetet i Milano identifierat två alternativa vägar för utvecklingen av amyloidpatologi vid Alzheimers sjukdom.
Resultaten bygger på PET-undersökning och CSV-analyser hos 867 patienter med diagnoser från lindrig kognitiv störning till alzheimerdemens samt friska kontroller, och 300 av dessa har genomgått upprepade undersökningar under två års tid.
Resultaten visar att sjukliga patologiska amyloidförändringar hos vissa individer upptäcks först i hjärnan med PET-kamera, och hos andra individer först vid CSV-analyser. I den senare gruppen noterade forskarna en högre förekomst av riskgenen för alzheimer, APOE-e4e4, och dessutom sågs en snabbare ackumulering av amyloidplack i hjärnan.
Kompletterande information om amyloid
Enligt forskarna avslöjar resultaten två olika grupper av patienter, med olika genetik och hastighet för ansamling av amyloidplack i hjärnan.
– Resultaten kan vara viktiga eftersom amyloidbiomarkörer har betydande roll som tidiga diagnostiska markörer för klinisk diagnos. Idag anses CSV-analys och PET vara jämförbara för att bestämma grad av amyloidackumulering, men studien visar att de två metoderna snarare bör ses som komplement till varandra, säger avhandlingens förstaförfattare Arianna Sala, numera postdoktoral forskare vid universitetet i Liège, Belgien samt vid tekniska universitetet i München, Tyskland.
– Skillnaderna i resultaten för biomarkörer i hjärnan respektive cerebrospinalvätskan ger unik biologisk information och möjlighet för tidigare och mer individanpassad diagnos och behandling vid Alzheimers sjukdom i framtiden. Resultaten kan också få betydelse för utvecklingen och kliniska prövningar av nya läkemedel mot amyloidackumulering i hjärnan, säger Elena Rodriguez-Vieitez, forskare vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet.
Studien finansierades av European Union Innovative Medicines Initiative AMYPAD, Alzheimerfonden, Hjärnfonden, Demensfonden, Stiftelsen för Strategisk Forskning (SSF), Vetenskapsrådet, Åke Wibergs Stiftelse och Region Stockholm. Det finns inga rapporterade Intressekonflikter.
Elena Rodriguez-Vieitez, forskare vid Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet, elena.rodriguez-vieitez@ki.se
Begrepp som förändringskultur, makt och insikter kan användas för att analysera den här typen av megaprojekt och pekar på faktorer som kan leda till misslyckanden, menar Lars Löfgren som är forskare i försvarssystem.
Ett så kallat megaprojekt är en typ av verksamhet som involverar omfattande 293192samhällsresurser, flera nivåer av samhällsaktörer inklusive politisk inblandning och en budget i mångmiljardklassen. Några exempel på megaprojekt i ett civilt sammanhang är Förbifart Stockholm och Nya Karolinska Solna.
– Megaprojekt blir allt vanligare i samhället. Projekten medför stora ekonomiska investeringar som lätt kan äventyras om de bakomliggande idéerna är orealistiska.
Tre megaprojekt i jämförelse
I sin avhandling analyserar och jämför han tre megaprojekt i USA, Sverige och Frankrike. Det amerikanska projektet, the Future Combat System, är ett moderniseringsprojekt som drevs formellt av den amerikanska armén under åren 1999- 2009. Det svenska projektet – Ledsys – var ett utvecklingsprojekt med målet att skapa ett nytt ledningssystem för det svenska försvaret, med armén som största intressent.
Ledsys planerades från mitten av 1990-talet och drevs från omkring år 2000 till 2006 alternativt 2009. Det franska projektet, Scorpion, är även det ett moderninseringsprojekt med fokus på materialutveckling inom armén. Projektet startade runt år 2010 och planeras att slutföras 2033.
– Det är tyvärr ganska vanligt att megaprojekt helt eller delvis går fel. I de projekt jag undersökt har de amerikanska och svenska projekten misslyckats. Det kan vara lätt att tro att orsaken till misslyckandet är av teknisk natur eller sker på grund av ekonomiska problem, men det finns andra fenomen som ofta är själva orsakerna till varför målglidning är vanligt, tiden överskrids kraftigt och resurserna inte räcker till, säger Lars Löfgren.
Kultur och maktspel
Orsaken till misslyckandena står oftast att finna i orealistiska idéer som drivs av individer med makt att förändra, men också med förmågan att få många personer med sig och på olika sätt tysta eventuella kritiker.
– Det kan handla om makt av nästan ideologisk karaktär, vilket samspelar med en växande förändringskultur. Ofta tas beslut för snabbt och man får inte insyn förrän det är försent, förklarar Lars Löfgren.
Han menar att avhandlingens största bidrag är att man kan använda begrepp som förändringskultur, maktspel och insikter för att analysera megaprojekt.
– I megaprojekten uppstår med tiden en sorts kulturkamp där motståndare stängs ute eller stoppas från att hindra utvecklingen.
Och det är det här maktspelet som bidrar till att projekten går fel, snarare än problem av teknisk och ekonomisk karaktär, menar han.
Hur kan man minska risken för att megaprojekt misslyckas?
– De lärdomar man kan dra utifrån mina fallstudier är att projektets målsättning inte kan vara luddig. Det måste vara tydligt vad man vill åstadkomma. Det behövs också mekanismer som kan hindra utvecklingen om det visar sig att riskerna är för stora, säger Lars Löfgren.
Omogna branscher är särskilt känsliga och här behöver man ta det försiktigt och inte ha för bråttom, och se till att bygga upp kompetens under projektets gång.
– Men jag tror också att man behöver lagstifta så att det inte går att driva igenom megaprojekt om man inte har tillräckligt på fötterna. Det är svårt att stoppa utvecklingen om man inte inför sanktioner, just eftersom den här typen av projekt tenderar att styras av individer med starka maktambitioner som inte är mottagliga för riskanalyser, säger han.
Lars Löfgren, universitetsadjunkt och forskare i försvarssystem vid Försvarshögskolan. lars.lofgren@fhs.se
Tidigare studier har visat på ett möjligt samband mellan övervikt hos hundägare och övervikt hos deras hundar. Men finns det också en gemensam risk för hundar, katter och deras ägare att drabbas av diabetes? Det har forskare vid Uppsala universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, Karolinska Institutet och University of Liverpool nu tillsammans undersökt i en stor studie.
Genom att kombinera information från ett svenskt veterinärförsäkringsregister med svenska befolknings- och hälsoregister identifierades vuxna personer i Sverige med hund eller katt i hushållet. Totalt ingick drygt 175 000 hundägare och närmare 90 000 kattägare och deras djur i studien.
Hund med diabetes ökar risken
Hund- och kattägarna var alla medelålders eller äldre när studien startade och både de och deras husdjur följdes under sex års tid. Alla nyinsjuknanden av typ 2-diabetes hos djurägarna och av diabetes hos hundarna och katterna analyserades sedan.
Forskarna kunde se att ägare till hundar med diabetes hade 38 procent högre risk för att själva drabbas av typ 2-diabetes, jämför med ägare till hundar utan diabetes. Hos kattägare och deras katter hittade forskarna inget sådant samband. Den högre risken för hundägare kunde inte förklaras av andra faktorer som till exempel ägarnas ålder, kön eller socioekonomi, och inte heller av hundarnas ålder, kön eller ras.
Gemensamma motionsvanor
– Våra resultat tyder på att en hund med diabetes skulle kunna signalera en ökad risk för hundägaren att också själv utveckla typ 2-diabetes. Vi har inte haft tillgång till information om hushållens levnadsvanor, men vi tror att sambandet skulle till exempel kunna bero på gemensamma motionsvanor och kanske också i viss mån kostvanor och gemensam risk för övervikt.
– Om gemensamma motionsvanor skulle utgöra en viktig faktor skulle det också kunna förklara varför vi inte ser någon liknande gemensam diabetesrisk för kattägare och deras katter, säger Beatrice Kennedy, postdoktor i medicinsk epidemiologi vid Uppsala universitet och en av studiens huvudförfattare.
Kamperat ihop i femtontusen år
Diabetes hos hund kräver som regel insulinbehandling livet ut och uppträder framför allt hos äldre hundar och är vanligare hos okastrerade tikar i samband med efterlöp. Den form som drabbar tikar har också kopplats till övervikt och förekommer oftare hos några av de svenska jakthundraserna. Hur vanligt det är med kastration och vilka raser som är populärast varierar mellan olika länder och det är därför inte säkert att den gemensamma diabetesrisken för svenska hundägare och hundar som studien visar på är densamma på andra håll i världen.
– Hundar och människor har levt tillsammans under minst 15 000 år och delar sin vardag på gott och ont. I den här unika studien visar vi att det verkar finnas gemensamma livsstils- och miljöfaktorer som ökar risken för diabetes inom hushållet, både hos hunden och dess ägare, säger Tove Fall, professor i molekylär epidemiologi vid Uppsala universitet och medförfattare till studien.
Kontakt:
Beatrice Kennedy, postdoktor vid institutionen för medicinska vetenskaper vid Uppsala universitet beatrice.kennedy@medsci.uu.se
Sporrade av politiskt tryck jobbar förpackningsbranschen hårt med att ta fram alternativ till snabbmatslådor och muggar i plast. Samtidigt försöker forskare världen över, hitta sätt att återvinna och återbruka, oavsett material. I Sverige pågår flera försök med pant på förpackningar. Med ekonomisk morot och förbättrad information kan återvinning och återbruk öka, resonerar forskare.
– Vi har intervjuat människor om vad som skulle få dem att källsortera förpackningar som man tar med sig – som en kaffemugg eller snabbmatsförpackning. Det är de villiga att göra om det finns en återvinningsstation inom rimligt avstånd. Tydlig information om hur man ska sortera är viktig. Och så gärna en pant, säger Kristina Wickholm, projektledare på forskningsinstitutet Rise.
Viktig med tydlig information
Mycket förpackningar i papper och glas lämnas in för återvinning, men det är sämre med dem i plast. Bara cirka en tredjedel av förpackningsplasten återvinns. Det beror bland annat på att många är osäkra på hur de ska källsortera olika typer av plast.
En tredjedel av hushållsavfallet återvinns
Totalt hanterades 4,8 miljoner ton hushållsavfall i Sverige 2019, enligt branschorganisationen Avfall Sverige. Av det gick hälften, 2,4 miljoner ton, till förbränning, och knappt en tredjedel, 1,5 miljoner ton, till materialåtervinning. 97 procent av hushållen uppger att de återvinner papper och tidningar.
Hushållen uppger att de lämnar:
88 procent av glasförpackningar till återvinning,
84 procent av tidningarna,
81 procent av metallförpackningarna,
71 procent av pappersförpackningarna och
omkring 71 procent av plastförpackningarna.
Källa: Återvinningsbarometern 2020 från Förpacknings- och tidningsinsamlingen
Försök startas vid årsskiftet
Med bland annat attitydundersökningen bland konsumenter som utgångspunkt, valde Rise att satsa på ett projekt med pant på kaffemuggar i Örnsköldsvik. Det fick nyligen finansiering av Vinnova och vid årsskiftet 20/21 startar förberedelserna. Muggar ska utformas med information om panten, en app för administration av panten ska anpassas för projektet och återvinningsstationer sättas upp.
– Vi planerar att informera i många olika kanaler, det är en nyckel till lyckat resultat. På försäljningsställena så klart, men även på själva muggen.
Utöver det ska personal på försäljningsställena utbildas och kriterier för utvärdering av försöket tas fram. Exempelvis ska man med plockanalyser se hur mycket som sorteras rätt. Panten kan vara en morot till att källsortera muggarna, hoppas Kristina Wickholm.
En bonus blir att de åtta återvinningsstationerna kommer att kunna användas även för vanlig källsortering. Därmed kommer muggarna att hamna i det gängse systemet för att gå till materialåtervinning, inte förbränning.
Målet är skyhögt: 90 procent av muggarna ska källsorteras.
– Vi vill att människor ska känna att de kan påverka. De som pantar en mugg ska ha möjlighet att säga vad de tycker, via en länk till kommunens hemsida. De ska även kunna få feedback via appen och se sin miljönytta, säger Kristina Wickholm.
– Vi kommer också att använda oss av gamification, lite som ett spel. Användarna ska inte nödvändigtvis tävla mot andra, men kunna se ”Så här mycket nytta gör vi tillsammans”.
Utrymme att återvinna mer plast
Plastförpackningar står för omkring 40 procent av EU:s totala plastmängd.
I Sverige användes 238 500 ton plastförpackningar på konsumentmarknaden. 26 000 ton var PET-flaskor med pant.
Något mindre än hälften av plasten gick till materialåtervinning. Drygt 126 000 ton gick till energiåtervinning, det vill säga förbränning i värmekraftverk. Därmed finns en stor potential att återvinna fler plastförpackningar, enligt Naturvårdsverket.
Ett liknande projekt drivs av IVL Svenska Miljöinstitutet, som sedan ett år testar ett system för återanvändning av matlådor till restaurang. På så sätt kommer man ett steg högre upp i ”avfallstrappan” än med materialåtervinning.
– Kunden betalar en gång vid registrering för att få rätten att använda en flergångsmugg eller låda. När man lämnar in den på restaurangen eller kaféet igen får man en digital token i en app, ett värdebevis, för nästa användning, berättar Annelise de Jong, projektledare på IVL.
Principen är densamma som i Rises projekt: konsumenten får ett ekonomiskt incitament att lämna tillbaka förpackningen. Annelise de Jong vill därför inte kalla värdebeviset för pant, eftersom det är ett retursystem som håller förpackningen oförstörd i ett kretslopp.
Att ersätta take away-lådor i wellpapp med plast – visserligen återbrukbar – kan tyckas vara en miljömässig reträtt. Men Annelise de Jong håller inte med.
– Plast i sig behöver inte vara dåligt, bara om man slänger den efter en gång. Kan man använda den tusen gånger och sedan återvinna den är det inte dåligt för miljön. Vi tänker oss också att man kan använda metallådor, som förr i tiden här och fortfarande i andra länder.
Maximalt återbruk bäst för miljön
Att återbruka maximalt är det miljömässigt bästa, men det ställer krav på människors disciplin. Om de köper en egen låda kan den lätt bli liggande hemma i ett köksskåp, och då blir det ändå ingen miljönytta. Därför bygger IVL:s testade lösning på att restaurangerna diskar och förvarar lådorna, så att det verkligen blir ett kretslopp med återbruk.
Pilotstudien gjordes i Stockholm, men har utvidgats med restauranger och kaféer i Göteborg, Södertälje och Uppsala. Fram till sommaren hade flera hundra engångslådor och -muggar sparats in, vilket visar att upplägget kan förändra konsumenters beteende. Men ändå blev inte gensvaret det som forskarna hoppats på.
Corona sätter käppar i hjulet
Att försöken inte kunnat genomföras fullt ut beror framför allt på coronapandemin. Studien påbörjades i februari, sedan kom restriktioner redan i mars. Några av de deltagande restaurangerna tvingades stänga tillfälligt, och sedan kom andra vågen.
– Effekten är fortfarande oklar, eftersom den ska utvärderas genom försäljningssiffror under hela projekttiden. Det skulle utvärderas i november, men vi har förlängt det till slutet av året. Vi hoppas kunna fånga upp fler inspel, säger Annelise de Jong.
Vilka mer långsiktiga effekter corona kommer att få på hygienkrav och konsumenters vilja att använda ”begagnade” kärl återstår att se. Men IVL ser fler alternativ, som att kunder får betala för engångsförpackningar.
Återbruk kräver mer hantering
I förstudien ingick även en genomförbarhetsstudie med affärsmodeller för återbruk i olika branscher. Omställningen till mer återbruk kommer, oavsett corona eller ej, att ta tid.
När Rise gjorde sin förstudie tittade forskarna både på återbruk och materialåtervinning. De bedömde att ett system för återbruk skulle bli mycket mer komplicerat, eftersom det inte räcker att samla in och kunna använda befintlig logistik. Återbruk kräver också mer hantering på restauranger och kaféer.
– Någon måste diska dem. Plus att det i coronatider kan ses som ett hygienproblem att återbruka förpackningar. Många kanske inte vill använda en diskad förpackning. Därför valde vi att gå vidare med materialåtervinning i Örnsköldsvik, säger Kristina Wickholm.
Appar för pant och återvinning
Både IVL och Rise använder appar för att hålla koll på graden av återanvändning respektive källsortering. Det ger dem också möjlighet att kommunicera med användarna och återkoppla om miljönyttan.
IVL samarbetar med företaget Loop-it, som startades för två år sedan med målet att minska mängden engångsmuggar som ligger och skräpar. Ett större mål är att komma bort från engångsekonomin. Med pant via en app kan man förändra våra beteenden, är tanken.
Rise gör försöket i Örnsköldsvik med företaget PantaPå, som började 2016 med pant på plastpåsar. Det har sedan dess utvidgats till vilka förpackningar som helst med streckkod. Användaren skannar koden i appen och sorterar förpackningen i vanlig återvinningsstation.
En viktig poäng med båda apparna är att de ska kunna användas för olika typer av produkter. Pant på allt är också något som forskare ser som ett av flera styrmedel för att generellt öka andelen artiklar som går till återbruk eller materialåtervinning i stället för förbränning.
Cirkulär ekonomi på modet
Återbruk som nästa steg efter återvinning har slagit rot inom politiken, där cirkulär ekonomi blivit ett modebegrepp. Tanken är att förpackningar – och produkterna i dem – ska ingå i kretslopp i stället för att slängas och brännas. Det ska tillverkare ta hänsyn till redan när produkterna tas fram.
Politiska återvinningsmål
I juli 2021 träder EU:s plastdirektiv i kraft, med förbud mot engångsartiklar i plast som bestick, tallrikar, muggar, sugrör och take away-förpackningar där det redan finns bättre alternativ. Sedan trappas det upp med utfasning av plastartiklar, där det saknas enkla alternativ i dag. 2026 ska en mätbar förändring ha skett, enligt EU-direktivet.
Mot bakgrund av det lovar den svenska dagligvaruhandeln att all plast i förpackningar ska kunna återvinnas om två år. 2030 ska all plast i förpackningar vara fossilfri eller återvunnen.
Källa: Naturvårdsverket
Detta ställer tuffa krav på hela kedjan från tillverkning, via transporter till lagerhållning, försäljning, insamling för återbruk och returhantering. För att nå dit införs plastförbud i EU och förslag på plastskatt i Sverige – en chockterapi för att tvinga fram alternativ.
Men att ensidigt stämpla plast som ond är inte den enda eller bästa lösningen, framhåller forskare.
– Förpackningen spelar en viktig roll i att skydda maten. Och maten kan ha mångdubbelt större miljöpåverkan. Vi köper inte produkten ”förpackning”, utan tjänsten ”skydda maten” så att den håller sig fräsch och inte gör oss sjuka, säger Helén Williams, lektor i miljö- och energisystem vid Karlstads universitet som forskar om ”smarta förpackningar” som minskar matsvinnet.
– Vi ser plasten i havet, men glömmer förpackningens roll. Köper vi bubblat vatten ligger hela miljöpåverkan i förpackningen och inget i produkten. Men köper vi kött och ost ligger det mest påverkan i jordbruket med energiförbrukning, gödning och vattenåtgång. Det glöms bort i alldeles för stor utsträckning.
PET-plast är enkel att återvinna tekniskt, men att den är så populär gör att det byggs ett plastberg på grund av överanvändning. För tre år sedan stoppade Kina import av plastavfall, vilket betyder att västvärlden inte längre kan exportera avfallsproblemet. Det är ett av skälen till EU:s fokus på cirkulär ekonomi och kretslopp.
Olika lösningar i olika lägen
I områden med gles befolkning och stora avstånd, som i norra Sverige, kan det till och med vara miljömässigt bättre att bränna plast till fjärrvärme än att återbruka eller materialåtervinna, anser Helén Williams.
– Jag tror inte att vi löser allt med återanvändning, utan måste räkna på vad som blir bäst miljömässigt. Politiker driver det hårt för att det är lätt att kommunicera och man vet att man har konsumenterna med sig. Men de saknar helhetsperspektivet.
Att ersätta matlådor i plast med papplådor är en bra idé på restaurang. Men om matlådor inom exempelvis äldreomsorgen lagras i flera dagar finns risk för att maten inte håller sig fräsch lika länge. Om mer mat slängs blir det en dålig lösning för miljön. Men lådorna i äldreomsorgen har undantagits från förslaget till skatt på engångsartiklar.
I sin forskning har Helén Williams undersökt vilka lösningar som fungerar bäst för olika livsmedel, i stället för att fokusera på att all plast ska bort. Ett exempel är att mat ofta blir dålig för att producenter gör för stora förpackningar, vilket leder till onödigt svinn.
– Det finns för lite studier på detta. Du måste välja rätt systemgränser och hitta lösningar som verkligen ger en lägre miljöpåverkan. Har du matlådor som ska gå i retur kanske du behöver ha en ganska hög pant, för att de ska lämnas tillbaka. Men en tillfällig gäst i en stad behöver kanske en engångslösning, för att den inte kan komma tillbaka, säger hon.
– Man måste vara öppen för hur efterfrågan och kundernas tillvaro ser ut. Det kan bli olika svar på vad som är miljömässigt bäst. Ska vi gå mot en hållbar utveckling får vi inte bestämma det på förhand, innan vi har undersökt beteenden och räknat på olika lösningar.
Text: Mats Karlsson på uppdrag av forskning.se
Handlingsplan för cirkulär ekonomi
Grunden för regeringens Handlingsplan för en cirkulär ekonomi, som lades fram i somras, är de 17 globala målen för hållbar utveckling i FN:s Agenda 2030. Den bygger också på EU-kommissionens handlingsplan från mars 2020.
Målet är ”en klimatneutral och resurseffektiv” ekonomi, genom bland annat lagstiftning om hållbara produkter, med bland annat lagar som begränsar användning av plast och kemikalier.
Produkter i ”den tekniska materialcykeln” kan hanteras genom uthyrning, leasing och retursystem för återanvändning för att förlänga en produkts livslängd.
Innovation och nya affärsmodeller ska främjas. Biobaserade produkter bör ersätta fossilbaserade.
Konkreta mål för utsläpp från vår konsumtion ska tas fram av Miljömålsberedningen.
Både IVL Svenska miljöinstitutet och Rise pekas ut som viktiga aktörer inom forskning på området.
Uttrycket ”gig” är ett engelskt slangord för påhugg och har sitt ursprung i musikbranschen där musiker fick sin lön direkt efter jobbet de utfört – sitt gig. I dag är gigekonomi ett begrepp som beskriver en tendens på arbetsmarknaden där fasta anställningar ersätts med korta och tillfälliga jobb, så kallade gigjobb.
Källa: Wikipedia
Rapportförfattarna har skickat fiktiva jobbansökningar till arbetsgivare som annonserat efter personal inom service-, omsorgs- och försäljningsyrken. Därefter mättes hur ofta de sökande blev kontaktade av arbetsgivarna.
Jobbsökare med arabiskklingande namn fick svar från en arbetsgivare i 10 procent av fallen. Enligt studien värderas arbetslivserfarenhet inte över huvud taget för denna grupp. De sökande med arabiskklingande namn blev inte kontaktade av arbetsgivarna oftare vare sig de uppgav att de hade traditionell arbetslivserfarenhet eller erfarenhet från ett gigjobb, jämfört med om de varit arbetslösa under det senaste året.
Jobbsökande med svenskklingande namn fick betydligt oftare svar från en arbetsgivare. Om de uppgav i sitt CV att de hade erfarenhet från ett traditionellt jobb fick strax över 21 procent svar. De som uppgav att de hade varit arbetslösa det senaste året fick svar på 17 procent av sina ansökningar, det vill säga ungefär dubbelt så ofta som sökande med arabiskklingande namn.
– Graden av etnisk diskriminering är fortsatt hög på den svenska arbetsmarknaden, säger Lena Hensvik, Uppsala universitet som är en av två rapportförfattare. Det är också tydligt i vår studie att ett gigjobb inte verkar spela någon större roll för invandrarnas chans att gå vidare och få ett ordentligt fotfäste på arbetsmarknaden.
Erfarenhet från gigekonomin verkar ha en marginell betydelse för sökande med svenskklingande namn. Arbetsgivarna tog kontakt med strax över 19 procent av dem med svenskklingande namn som uppgav att de hade haft ett gigjobb det senaste året, vilket är mindre än om de haft ett traditionellt arbete men mer än om de varit arbetslösa. Skillnaderna mellan jobbsökande med ett svenskklingande namn som har olika arbetslivserfarenhet är dock relativt små och bör tolkas försiktigt.
– Att arbetsgivarna föredrar jobbsökande som haft ett traditionellt jobb är ett ganska väntat resultat, säger den andra rapportförfattaren Adrian Adermon, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering.
Metod
Rapportförfattarna har gjort en så kallad korrespondensstudie där 10 000 fiktiva ansökningar skickades till 3 300 jobbannonser från Arbetsförmedlingens sida Platsbanken. Studien genomfördes 2018. Genom att slumpmässigt variera arbetslivserfarenheten i ansökningarna och räkna andelen positiva svar från arbetsgivarna isoleras effekten av olika typer av arbetslivserfarenhet på sannolikheten att få kontakt med en arbetsgivare eller bli kallad till intervju för ett jobb. De fiktiva jobbsökarna var alla unga män som antingen varit arbetssökande, haft ett gigjobb eller ett traditionellt jobb under det senaste året. Namnen på ansökningarna varierades mellan svensk- eller arabiskklingande för att kunna undersöka om gigerfarenhet värderas olika för dessa grupper.
Rapport:
Gig-ekonomin som dörröppnare, IFAU-rapport 2020:22, Rapporten är en sammanfattning av IFAU Working paper 2020:23.
Det är väl känt sedan länge att menscykeln kan påverka kvinnors humör och välbefinnande. För majoriteten av kvinnor i reproduktiv ålder ger detta sig uttryck i milda symptom som inte behöver någon behandling, men för mellan tre och fem procent av alla kvinnor leder hormonförändringarna under menstruationscykeln till handikappande mentala symptom: premenstruellt dysforiskt syndrom, pmds.
Pms och pmds
Pms innebär bland annat att humöret kan förändras under perioden innan du har mens. Du kan också få ömma bröst och känna dig svullen i kroppen. Pms står för premenstruellt syndrom. En del har svår pms med symtom som påverkar humöret mycket. Det kallas för pmds och står för premenstruellt dysforiskt syndrom. Källa: Vårdguiden
Selektiva progesteronreceptor-modulerare binder till och hämmar progesteron-receptorer i hjärnan. Detta är en relativt ny klass av läkemedel som tagits fram för behandling av muskelknutor i livmodern och endometrios. En av dem, ulipristal acetate, UPA, som forskarna studerade, blockerar ägglossningen hos de flesta kvinnor och behåller östradiol- och progesteronnivå på konstant måttliga nivåer.
Forskarna från Uppsala universitet, Karolinska Institutet och Umeå Universitet kunde i studien visa att UPA också fungerar som effektiv behandling vid pmds.
Biverkningar var lindriga.
– Förhoppningen är att detta kan bli en behandlingsmöjlighet för kvinnor med pmds. Vi är glada att vi kunnat visa att principen fungerar, och att vi på så sätt lärt oss mer om varför symtomen uppkommer, säger Inger Sundström-Poromaa, professor vid institutionen för kvinnors och barns hälsa vid Uppsala universitet och verksam vid Centrum för kvinnors psykiska hälsa, Womher.
Förutom att studien kan leda fram till en helt ny behandlingsprincip för kvinnor med pmds, vill forskarna också undersöka hur UPA-behandlingen påverkar hjärnans funktion hos kvinnor med pmds, med hjälp av magnetkameraunderökning. Detta för att skapa en bild av var och hur progesteron interagerar med de nätverk i hjärnan som genererar och vidmakthåller pmds-symtomen.
– Våra forskningresultat är en viktig pusselbit i förståelsen av de mekanismer som ligger bakom pmds, säger forskarna. I dag är förstahandsbehandling vid pmds serotoninåterupptagshämmare. Även om dessa läkemedel är mycket effektiva, så passar de inte för alla kvinnor och ytterligare behandlingsalternativ är av värde. Dessutom vore det önskvärt med en behandling som mer specifikt angriper de mekanismer som ligger bakom syndromet, säger Inger Sundström-Poromaa.
Så gjordes studien:
I studien ingick 95 kvinnor med pmds. Hälften av dem (48 personer) fick UPA-behandling och hälften var en kontrollgrupp som fick placebo (47 personer). Kvinnorna skulle varje dag gå in och via en mobil-app registrera vilka pmds-symptom de hade och skatta hur svåra de var. Skillnaden på symptomen har i studien mätts mellan första och sista dag under registreringen. Under tiden som forskningen pågick kände varken kvinnorna eller forskarna till vem som fick placebo och vem som fick läkemedel.
Enligt studien minskar progesteronreceptor-hämmaren framförallt de psykiska pmds-symptomen som irritabilitet och depression. Hälften av kvinnorna (50 procent) blev av med sin pmds medan motsvarande andel hos kvinnor som fick placebo var 21 procent.
Erika Comasco, docent vid institutionen för neurovetenskap vid Uppsala universitet och SciLifeLab, erika.comasco@neuro.uu.se
Inger Sundström-Poromaa, professor vid institutionen för kvinnors och barns hälsa vid Uppsala universitet och verksam vid Centrum för kvinnors psykiska hälsa, Womher. inger.sundstrom@kbh.uu.se
Att mäta krafter som verkar på mikroskopiska partiklar är mycket viktigt för att förstå hur mikropartiklarna ser ut och hur de fungerar. Det kan till exempel gälla möjligheten att mäta en cells elasticitet, att förstå hur virus rör sig i luften eller hur mikroskopiska motorer fungerar.
Krafter på mikroskopiska partiklar mäts genom att analysera en partikels platshistorik. Detta gjordes tidigare med matematiska formuleringar. Men nu är det möjligt att använda artificiell intelligens för att analysera en partikels platshistorik.
– Med hjälp av avancerade maskininlärningsmetoder, har vi visat att inte bara dessa mätningar kan göras med högre noggrannhet, utan också att de kan tillämpas på ett större antal fall, säger Aykut Argun, doktorand vid institutionen för fysik vid Göteborgs universitet.
Programvara, öppen för alla
Forskarna har också tillhandahållit ett programvarupaket som heter DeepCalib, som är öppen källkod så att deras metod kan användas av alla.
Programvaran, som kan optimeras för specifika kraftfält, är baserad på återkommande neurala nätverk som adresserar datamönster som förändras över tiden baserat på konstant feedback, så att de kan lära sig av tidigare händelser för att förutsäga framtiden.
Forskarna planerar nu att utöka DeepCalibs funktioner till mer komplexa biologiska system, till exempel proteiner som rör sig genom blodet.
Aykut Argun, doktorand vid institutionen för fysik, Göteborgs universitet, aykut.argun@physics.gu.se
I Sverige och Nederländerna är risken generellt mycket låg för att ett barn dör före eller under förlossningen, eller som nyfödd, så kallad perinatal död. Även risken att barnet får skador i samband med förlossningen är låg. Det är dock känt att det sker en viss riskökning, från låg nivå, både vad det gäller perinatal död och sjuklighet ju längre en graviditet pågår efter vecka 40.
Syftet med den systematiska översikten var att jämföra utfall av igångsättning, induktion, vid 41 respektive 42 fullgångna veckor genom att slå samman enskilda studier med samma frågeställning. Det har tidigare funnits oklarheter om vad som bäst skyddar kvinna och barn.
Tre randomiserade studier med denna frågeställning fanns publicerade, alla under 2000-talet: den svenska SWEPIS-studien med 2 760 kvinnor, en nederländsk studie med 1 801 kvinnor samt en turkisk studie med 600 kvinnor.
Svår sjuklighet och dödsfall
Den svenska och den nederländska studien kunde bidra med resultat på individnivå till den samlade analysen. Den turkiska studien var med i utvärdering av perinatal död och andel kejsarsnitt. Alla kvinnor hade uppnått 41 fulla veckor, var friska och väntade ett barn när de inkluderades i respektive studie.
Hälften av kvinnorna i den systematiska översikten med analys av individdata, 2 281 individer, var lottade till induktion vid 41 fullgångna veckor. I denna grupp var det 80 procent som genomgick induktion. Hos övriga kom förlossningen igång av sig själv.
I den andra gruppen, med 2 280 kvinnor, avvaktades spontan förlossningsstart och annars planerades för induktion vid 42 fullgångna veckor, vilket har varit rutinhandläggningen på de flesta förlossningsenheter i Sverige och Nederländerna vid graviditet utan komplikationer. I praktiken var det 30 procent av kvinnorna som behövde sättas igång, hos övriga startade förlossningen spontant.
Enligt den måttstock som kombinerar svår sjuklighet och död hos det nyfödda barnet fanns det 10 drabbade barn i gruppen som sattes igång vid 41 fullgångna veckor och 23 i den andra gruppen. Skillnaden mellan grupperna var statistiskt säkerställd. Dessa resultat är framför allt applicerbara på förstföderskor. För omföderskor var de drabbade barnen för få för att kunna påvisa någon positiv effekt av tidigare igångsättning.
Inga medicinska nackdelar
Kvinnornas hälsotillstånd efter förlossning skiljde sig inte mellan grupperna. Andelarna kejsarsnitt respektive instrumentella förlossningar, med sugklocka eller tång, var också jämförbara.
Mårten Alkmark, doktorand i obstetrik och gynekologi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, och överläkare på universitetssjukhuset, är en av studiens två förstaförfattare:
– Att kunna slå ihop studier på individnivå är ett bra och robust sätt att undersöka frågeställningar där det vi studerar är mycket ovanligt. Det gör att vi utökar antalet deltagande kvinnor och därmed ökar tillförlitligheten i resultaten, säger han, och fortsätter:
– Vår systematiska översikt visar, i samstämmighet med tidigare forskning, att risken för sjuklighet och perinatal död minskar vid igångsättning efter 41 fulla veckor jämfört med 42 fulla veckor. Detta utan att öka riskerna för ett försämrat hälsotillstånd hos mödrarna.
Esteriek de Miranda, barnmorska och docent vid Amsterdam UMC och University of Amsterdam, är en av två seniora författare:
– Sänkningen av svår sjuklighet och död kunde bara påvisas hos förstföderskor och inte för omföderskor. Induktion vid 41 fulla veckor hade ingen påvisbar fördel för omföderskor och deras barn, säger hon.
Judit Keulen, barnmorska och doktorand vid Amsterdam UMC och University of Amsterdam, är en av en av förstaförfattarna:
– Att vänta på spontan start och avvakta med induktion till 42 fulla veckor innebär att det går bra för 99 procent av kvinnorna och deras barn. För omföderskor som avvaktar med induktion till 42 fulla veckor verkar chanserna för ett bra utfall vara desamma som vid induktion vid 41 fulla veckor.
Henrik Hagberg, professor i obstetrik och gynekologi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, och överläkare på universitetssjukhuset, är en av medförfattarna:
– Om resultaten extrapoleras till svenska förhållanden, där ungefär 20 000 kvinnor per år fortfarande är gravida vid 41 veckor, så skulle man kunna förhindra minst hundra fall årligen av svår sjuklighet eller död hos barnen genom induktion vid 41 fullgångna veckor. Baksidan på myntet är att det måste utföras många induktioner. För att rädda ett barn från svår sjuklighet eller död krävs det statistiskt sett att 175 kvinnor genomgår induktion efter 41 fullgångna veckor, säger han.
Ulla-Britt Wennerholm, överläkare och docent i obstetrik och gynekologi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, är en av de seniora författare:
– Gravida kvinnor som når 41 fullgångna veckor bör få information om för- och nackdelar med induktion, och de som sedan önskar induktion bör kunna erbjudas detta, säger hon.
Hur påverkas anställda inom äldreomsorgen av förändringar i organisationen och vad är det som föranleder en sjukskrivning? Det har Lena Ede undersökt i sin doktorsavhandling ”Arbete i motvind: Relationella och emotionella processer i arbetslivet och under sjukskrivning”, som hon lagt fram vid Karlstads universitet i ämnet socialt arbete.
– Bakgrunden till min avhandling är de omfattande förändringarna som skett på arbetsmarknaden och inom socialpolitiken under de senaste decennierna och som fortfarande pågår. Gruppen behovsanställda, det vill säga arbetstagare som kallas in för arbete efter arbetsgivares tillfälliga behov, har sedan 1990-talet ökat från en procent till åtta procent. En stor förändring inom äldreomsorgen har varit implementeringen av styrsystemet New Public Management. Avsikten är att effektivisera den offentliga verksamheten som uppfattas som kostsam, säger Lena Ede.
Som att arbeta i motvind
Med titeln ”Arbete i motvind” menar Lena Ede att många tvingas arbeta mot sin övertygelse, när institutionella och strukturella villkor för lönearbetet hindrar förverkligandet av egna krav på kvalitet. Då uppkommer en känsla av att arbeta i motvind – något som många i hennes studie berättar om. En viktig del i arbetet för Lena Ede har varit att synliggöra arbetsförhållandena för två av Sveriges största yrkesgrupper: undersköterska och vårdbiträde. Där är 91 procent av arbetstagarna kvinnor och sex av tio arbetar deltid.
Tidigare studier som ligger till grund för avhandlingen visar att arbetsgivarens effektiviseringskrav på omsorgskvalitet lämnas åt arbetstagaren att lösa.
Ingen tid att vårda relationer
– Relationer är omsorgens kärna. Idag har många av undersköterskorna inte tid till att vårda relationerna till vårdtagaren. Konflikten mellan vad som är möjligt inom tidsramen och vad som räknas som god omsorg upplevs som frustrerande. Resultatet i studierna visar att om inte relationsbyggandet hinns med riskeras arbetsglädjen och tillfredställelsen med arbetet att försvinna, säger Lena Ede.
Avhandlingen är baserad på fyra delstudier. Studie ett och två är baserade på kvalitativa intervjuer med undersköterskor och vårdbiträden, och i studie tre och fyra på kvalitativa intervjuer med personer som är sjukskrivna med stressrelaterade diagnoser.
Syftet med den första studien var att analysera hur organiseringen av modellen för icke-schemalagd arbetstid, med syftet att skapa heltidstjänster inom äldreomsorgen utan kostnader för arbetsgivaren, påverkar arbetstagarens vardagsliv och deras möjlighet att utföra omsorgsarbetet. Det är en modell som blivit allt vanligare inom äldreomsorgen.
Organisationen skapar osäkerhet
– Studien visar att det här sättet att organisera arbetstiden för tillsvidareanställda innebär en osäkerhet för arbetstagaren. De vet inte när, var eller om den icke-schemalagda arbetstiden kommer utföras. Vi har benämnt den här typen av osäkerhet för organiserad osäkerhet eftersom osäkerheten är satt i system. Just min studie tittar på hur det fungerar inom äldrevården, men de här organisatoriska problemen går att applicera på andra platser i samhället, menar Lena Ede.
– Det är av yttersta vikt att titta på hur anställningsförhållandena ser ut inom äldreomsorgen, och lyfta röster från dem som arbetar inom området. Även om det har uppmärksammats under pandemin, behövs det vidare granskning, säger Lena Ede.
Lena Ede, doktor i socialt arbete, Karlstads universitet, lena.ede@kau.se
Det är osäkert att surfa på internet, det vet vi, men funderar kanske inte så mycket på det i daglig användning. Vi vet att vi inte borde ha samma lösenord till flera sajter, men har det ändå för vi vill bara ”att det ska fungera”. Men för den ovane internetanvändaren eller någon med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF-diagnos) kan det här innebära ännu större bekymmer.
I ett nyligen uppstartat forskningsprojekt vid Högskolan i Skövde ska Joakim Kävrestad, adjunkt i informationsteknologi, Marcus Nohlberg, lektor i datavetenskap och Jana Rambusch, lektor i kognitionsvetenskap, ta fram ett browser-plugin som kan hjälpa ovana internetanvändare att identifiera potentiellt hotfulla situationer, till exempel phishing.
Vad är phishing?
Phishing, eller nätfiske som det heter på svenska, är en av de vanligaste attack-metoderna bland cyberkriminella idag. Det är en olaglig metod att få tag i bankkonton och andra elektroniska resurser genom att lura till sig innehavarnas kreditkortsnummer, lösenord eller annan känslig information. Phishing skickas som massutskick till flera användare på en och samma gång och ser ofta äkta ut med avsändarens företagslogotyp och adress.
– Pluginet ska märka när användaren går in i en riskfylld situation. Har användaren fått ett mejl med exempelvis en bilaga eller länk som kan vara skadlig ska pluginet varna användaren och erbjuda information eller utbildning i hur hen kan hantera situationen. Pluginet avgör inte om ett mejl är phishing. Det avgör om ett mejl kan vara phishing och instruerar användaren i att hantera det, säger Joakim Kävrestad.
Anledningen till att pluginet själv inte kan avgöra om mejlet är farligt är, enligt forskarna, att ingen algoritm kan vara 100 procent träffsäker. Säkerhetsarbete har hittills ofta haft datorerna i fokus, inte användarna, men beslutet att öppna en länk ligger alltid hos användaren själv.
– Vi föreslår inte att man ska plocka bort sitt spamfilter. Det som saknas hos användarna är kunskap om vad som är okej eller inte på internet.
Ska underlätta för ovana användare
Projektets främsta målgrupp är personer med NPF-diagnos eller ovana internetanvändare – en grupp som riskerar att vara mer utsatt. Forskarna har utgått från grundtanken att om det från början går att göra en utbildning på ett bra sätt för den målgruppen, då resulterar det i en bättre utvecklad produkt även för alla andra.
– I förlängningen blir målgruppen alla internetanvändare. Inte alls avgränsat, men det är så det är. Tittar vi på hur attacker sker mot IT-system idag är det ofta via den mänskliga faktorn. Antingen har någon valt ett dåligt lösenord eller klickat på en länk, eller så använder angriparna väldigt smarta metoder för att lura en användare. Det kan till och med vara så att angriparna ringer och säger att de är från it-support och ber om lösenordet. Det låter fånigt, men är ruskigt effektivt. På internet utsätts vi hela tiden för olika hot.
Vill få till beteendeförändring
Ytterligare en målgrupp är företag och organisationer. Där finns ett stort behov av att säkerhetsträna medarbetare.
– Det är vanligt att man inom en organisation informerar om säkerhet, men det är inte säkert att det hjälper. I Sverige vet användare att det händer saker på internet som är dåliga. Ändå sker det. Vår metod bygger på en teori där vi kan göra säkerhetsträning på ett bättre sätt, så folk lär sig och får till en beteendeförändring.
Pluginet beräknas finnas som prototyp innan sommaren. Tanken är att det sedan ska licensieras med öppen licens och vara gratis att både ladda ned och använda. Projektet är finansierat av Post- och telestyrelsen.
Under hela 90-talet arbetade hon som lärare i år 4-9, med specialpedagogik och elever med neuropsykiatriska diagnoser (NPF), som autism och ADHD.
– Ibland var det elever som blivit så kallade hemmasittare, det vill säga de gick inte till skolan. Jag började fundera på när och varför det beteendet börjar. Varför orkar inte vissa elever med neuropsykiatriska diagnoser vara i skolan? säger Anna Thorén.
Problemet började ofta på gympan
Först många år senare när hon gick en forskarutbildning vid Örebro universitet fick hon möjlighet att studera frågan. Utgångspunkten blev en artikel av en idrottsforskare som undersökt varför vissa elever med NPF fick så låga betyg att de inte kom in på gymnasiet.
– Det framkom i forskningsartikeln att problemet ofta började på gympan. Det var där kraven blev för höga på eleverna med autism och ADHD. Därför fokuserade jag min studie på skolämnet idrott och hälsa, säger Anna Thorén.
Med forskningsfrågan vad blir det av ämnet idrott och hälsa när elever med NPF är integrerade angrep hon ett ämne som är viktigt att belysa, eftersom många elever med NPF-diagnoser i dag är integrerade i vanliga klasser. Men lite är känt om hur dessa elever, som ofta är mer känsliga för krav och stressiga situationer, upplever lärmiljön under idrottslektionerna och vad de behöver för att de ska lyckas på de lektionerna.
– Det finns också väldigt lite tidigare forskning med elevperspektiv och sannolikt inte någon tidigare studie som undersöker inkluderings- och exkluderingsprocesser på gruppnivå. Trots att det är just på gruppnivå som läraren möter funktionsvariationer som NPF. Det är den verkligheten vi måste belysa även som forskare, vi behöver ta med hela kontexten, säger Anna Thorén som tillsammans med Mikael Quennerstedt och Ninitha Maivorsdotter påbörjade en sådan studie 2017.
Brist på information fick konsekvenser
Genom observationer av idrottslektioner och intervjuer med elever genomfördes studien under två års tid i mellanstadieklasser på två skolor i en västsvensk kommun. Studien har ett transaktionellt perspektiv, det vill säga utgår från att alla ingående parter påverkar och påverkas av varandra. Något som också blev tydligt i studien.
Bland annat framkom det att lärarens enda genomgång av vad som skulle hända på idrottslektionen kunde störas av oro och prat varvid elever med NPF, av rädsla att uppfattas som dumma av klasskompisar och bli retade, inte vågade ställa frågor till läraren när de inte hörde eller förstod. Brist på information och ingen möjlighet att förbereda sig fick negativa konsekvenser för elever med NPF, och även för elever utan diagnoser men med andra svårigheter i Idrott och hälsa.
– Det är viktigt att läraren förstår vikten av förberedelser och att hela klassen har behov av dem.
Samtidigt fanns det exempel på en elev med flera neuropsykiatriska diagnoser som verkade älska idrottslektionerna och fungerade hur bra som helst med både klasskompisar och lärare.
Omöjligt generalisera utifrån en diagnos
– Det talar för att det är viktigt att läraren får tid att lära känna sina elever. Det visar också att det är omöjligt att generalisera utifrån en diagnos.
En viktig slutsats av studien är att inkludering och inkluderande lärmiljöer är mycket mer komplext än vad skolorna i dagsläget utgår från.
– I dag vill skolor gärna säga om sig själva att ”här arbetar vi inkluderande”. Men det kräver att lärare får tid att komma överens om vad inkludering innebär för dem.
– Lärare behöver vara ödmjuka inför elevers olikheter, säger Anna Thorén.
Studien visar att framgångsrik inkludering på idrottslektionerna handlar om gruppdynamik och inte om enskilda elever ”med problem”. Om lärare fokuserar på aktiv kommunikation med elever, kollegor och föräldrar, på sättet de undervisar och på vad eleverna förväntas lära sig, kan inkludering fungera.
Anna Thorén hoppas att den aktuella artikeln ska lägga grunden till mer framtida forskning på området och kunna bidra till samhällsnyttan på flera sätt.
– Min förhoppning är att artikeln kommer att användas i lärarutbildningen, helst bland idrottslärare. Trots att studien är helt ny har den redan hunnit bli mycket uppmärksammad, även internationellt, säger Anna Thorén som nu arbetar med en annan artikel som bygger på den första, men som har ett lärarperspektiv.
Artikeln var först publicerad på Borås högskolas webb
Göteborgs friidrottsförbund har genom åren producerat flera världsstjärnor. Men elitidrotten har också en baksida med problem som utbrändhet och skador. För att utveckla elittränarna att hitta nya innovativa arbetssätt med att utveckla elitidrottares psykiska och fysiska hälsa samtidigt som de presterar resultat över tid, initierade Göteborgs friidrottsförbund därför ett utvecklingsprojekt tillsammans med Göteborgs universitet.
– Elittränare behöver kunna navigera mellan kortsiktigt resultatfokus och långsiktig utveckling. För att nå toppresultat behöver friidrottare ligga på gränsen och pressa sig till det yttersta. Det riskerar att leda till utbrändhet och skador. Förutom det personliga lidandet leder det också till borttappad tid. Dessutom måste friidrottaren må bra för att kunna prestera. Så det går inte att välja. Både resultatfokus och långsiktig utveckling måste finnas med hela tiden, säger John Dohlsten, universitetsadjunkt och samverkansdoktorand i idrottsvetenskap vid institutionen för kost- och idrottsvetenskap.
John Dohlsten har under fyra års tid arbetat med elittränare i friidrott. De började med ett ”blankt papper” och har tillsammans undersökt hur tränare kan utvecklas och vilken kompetens de behöver.
– Elittränare behöver forum där de kan mötas för att diskutera de dilemman och problem som de upplever i sin vardag. I våra diskussioner kunde vi se vilken kompetens tränarna saknade, och vi skapade konferenser och även en kurs på universitet utifrån det, säger John Dohlsten.
John Dohlsten har identifierat flera framgångsfaktorer i friidrottsmiljön i Göteborg, men också begränsningar i den struktur som tränarna verkar inom.
Framgångsfaktorerna är:
Det finns en stor öppenhet hos elittränare att dela med sig, reflektera och diskutera. I Göteborg underlättas detta av Friidrottens Hus som är en samlande arena.
Elittränarna har en inre drivkraft och vana att söka ny kunskap och utveckla nya träningsformer.
Elittränarna har ett omsorgsfullt förhållningssätt till friidrottarna och värnar om deras utveckling, hälsa och välbefinnande.
Samtidigt finns det strukturer som motverkar ett långsiktigt perspektiv.
Begränsningar i strukturen:
Det finns inga tydliga krav, som till exempel viss utbildning, på elittränare.
Rekrytering av elittränare är slumpmässig.
Elittränare har otrygga anställningar och deras status är beroende av friidrottarens resultat.
Det ekonomiska stödet är resultatorienterat och gör att idrottare och tränare premierar kortsiktiga resultat.
Det saknas resurser, strukturer och tid för tränarnas utveckling.
– Om vi ska få fram fler tränare på toppnivå och fortsätta att producera friidrottare i världsklass behöver vi skapa bättre stödstrukturer för elittränares professionella utveckling och ge möjligheter för elittränare att kontinuerligt nätverka och interagera med andra elittränare, säger John Dohlsten.
När man går efter karta i skogen dröjer det inte länge förrän man hittar en bäck som inte finns med på kartan. Nu lanserar SLU i samarbete med Skogsstyrelsen nya digitala kartor som ger en mer fullständig bild av bäckar och fuktiga partier i skog och mark. De nya kartorna omfattar 56 procent av vattendragen.
– Det här tekniksprånget kan vi göra nu tack vare att hela Sverige har laserskannats. Med AI-teknik och träningsdata med mycket hög detaljgrad, kan vi räkna ut markens lutning och hur vattnet rinner i landskapet och på så vis kartera stora och små vattendrag och fuktiga partier med mycket högre precision än tidigare, säger SLU-forskaren Anneli Ågren som har lett projektet.
Små bäckar doldes av trädkronorna
De kartor som vi har vant oss vid har inte överdrivet bra kvalitet när det gäller vattendrag och blöta marker. De är framtagna med hjälp av flygbilder och fältkarteringar som genomfördes från 1930-talet fram till 1970-talet. Den tidens kartframställning byggde på otaliga timmar av flygbildstolkning och en imponerande insats av fältkartritare som också knackade på i stugorna och noterade namn på sjöar, berg och bäckar. Flygbilderna över skogklädda landskap hade dock sina begränsningar. Det går nämligen inte att se små bäckar och blöta marker under trädkronorna.
Men det klarar dagens moderna laserkameror. Med hjälp av så kallad LIDAR-skanning av hela Sveriges yta har forskarna fått tillgång till enormt detaljerad information om topografiska förhållanden, och därmed indirekt om markförhållanden. Genom att lära datorn att identifiera till exempel en bäck så kan forskarna med datorkraft analysera hela det gigantiska datamaterialet och rita om kartan med högre exakthet. Anneli Ågren liknar landskapets nätverk av vattendrag med kroppens blodsystem.
Rätt plats på kartan
– De gamla kartorna visar landskapets artärer, men med den nya tekniken kan vi även rita in kapillärerna, säger hon. Vi kan dessutom placera dem på rätt plats, för i gamla kartor kan en bäck eller å ligga så mycket som 20–30 meter fel på vissa ställen. Det är inte användbart för till exempel skogsbrukets detaljplanering av skyddande kantzoner.
Kartorna är av stort intresse för skogsbrukets praktiker, men Anneli Ågren tror att det finns många fler användningsområden. Kanske kommer det ta ett tag innan vi inser alla praktiska användningar.
SLU:s nya vattendragsnätverk och SLU Markfuktighetskarta släpps som digitala kartor i december 2020, fria för alla att använda. På svenska terrängkartor finns endast 36 procent av de blöta markerna markerade medan SLU Markfuktighetskarta fångar in 79 procent av de blöta markerna, enligt en nationell fältinventering. Här finns kartorna (SLU:s webbplats).
Till sin hjälp har forskargruppen haft de miljöanalysprogram som regelbundet inventerar det svenska skogslandskapet.
– Maskininlärningen är beroende av bra träningsdata och tack vare Riksskogstaxeringen har vi väldigt god tillgång till det, säger SLU-forskaren William Lidberg, som kombinerar expertis inom både markvetenskap och datavetenskap. Vi har delat upp Sverige i rutor som är två gånger två meter och för varje ruta har vi beräknat sannolikheten för att den är blöt. Det ger en bild av hur fantastiskt stora datamängder vi jobbar med.
– Med den nya kartan i telefonen kan jag lätt se om min svamptur kräver stövlar eller om det räcker med gympaskor, men jag är ändå inte helt nöjd, säger Anneli Ågren. Markfuktighetskartan håller en hög kvalitet, men när det gäller vattendragen tänker vi jobba vidare, för vi kan nå längre än 56 procent.
Anneli Ågren, forskare vid Institutionen för skogens ekologi och skötsel; Akvatisk landskapsanlays, Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå, anneli.agren@slu.se
William Lidberg, forskare vid Institutionen för skogens ekologi och skötsel; Akvatisk landskapsanlays, Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå, william.lidberg@slu.se
Urinvägsinfektioner är en av de mest vanliga bakteriella åkommor som drabbar människan. Över 50 procent av alla kvinnor råkar ut för infektionen minst en gång i livet. De tester som idag kan köpas för hemmabruk är dock inte är tillräckligt bra. De visar ofta ett negativt svar trots pågående infektion. Den nya versionen teststicka presterar bättre, enligt studien som nu publiceras i den vetenskapliga tidskriften
– Vi har visat att detektionen av Escherichia coli-bakterier, den som vanligtvis orsakar urinvägsinfektioner, är i klass med kliniska tester på sjukhus. Det vill säga ligger runt 89 procent känslighet i jämförelse, säger Wouter van der Wijngaart, professor i mikro- och nanosystem vid KTH.
Patienten mäter själv
Med 89 procent menar forskarna att 25 av 28 teststickor klarade att känna av om urinen innehöll fler än 100 000 bakterier mer milliliter, hade en potentiell koncentration (mellan 1 000 och 100 000 bakterier per milliliter) eller inte påvisade infektion (färre än 1 000 bakterier per milliliter).
Escherichia coli-bakterier, vanliga bovar bakom urinvägsinfektion. Bild: Rocky Mountain Laboratories, NIAID, NIH, Public domain, via Wikimedia Commons
– Det finns tester som är tillräckligt bra, till exempel sådana som återfinns på vårdcentraler eller sjukhus, men de kräver utbildad personal. Det tar också en till flera dagar innan testsvar kan fås. Som ett resultat av detta behandlas ofta patienten med antibiotika oavsett om detta behövs eller inte, säger Emre Iseri, forskarstuderande vid avdelningen för Mikro- och nanosystem vid KTH.
Färgprickar ska räknas
Att behandla människor som inte har urinvägsinfektion kan göra dem sjukare, men framför allt så bidrar det till en ökad antibiotikaresistens i samhället.
I forskningsarbetet och -studien presenterar forskarna en digital biosensor som klarar av att upptäcka bakterierna direkt i urinen med ett minimalt antal steg. Doppa, vänta ett antal timmar och räkna sedan färgprickarna, själv eller med en mobilkamera.
Förutom redan nämnda fördelar med testet framhåller forskarna att tekniken lätt borde kunna vidareutvecklas till att detektera vilken typ och dos av antibiotika som bör användas.
Bakom arbetsinsatsen står förutom Emre Iseri och Wouter van der Wijngaart även forskarna Herman Goossens, Pieter Moons och Michael Biggel vid Antwerpen-universitetet i Belgien.
Wouter van der Wijngaart, professor i mikro- och nanosystem vid KTH, wouter@kth.se
Mer än 100 miljarder ton kol kan frigöras från torvmarker fram till år 2100 visar en studie från ett internationellt forskarsamarbete.
Torv innehåller stora mängder ofullständigt nedbrutet växtmaterial som lagrats i marken under tusentals år. Även om torvmarker bara täcker 3 procent av jordens landyta är de viktiga kolsänkor som innehåller ungefär dubbelt så mycket kol som alla världens skogar, eller 25 procent av det globala markförrådet av kol.
Kan bli kolkällor istället för kolsänkor
– Istället för att ta upp koldioxid ur atmosfären och lagra kolet i marken kan torvmarker i framtiden komma att släppa ut stora mängder kol i form av växthusgaser och på så sätt ytterligare förstärka den globala uppvärmningen, säger Britta Sannel, forskare vid Institutionen för naturgeografi vid Stockholms universitet, som ingått i forskarsamarbetet.
Studien visar att de viktigaste hoten mot torvmarkerna kommer från mänsklig påverkan, framför allt genom ändrad markanvändning i tropikerna där omfattande utdikning av torvmarker sker för att marken istället ska kunna användas till odling av exempelvis oljepalmer.
– Men även klimatförändringar kan bidra till ökade kolförluster från torvmarker till följd av torka, ökad frekvens av bränder, höjning av havsytan och tinande permafrost, berättar Britta Sannel.
Torv består av växtdelar i mossar och kärr, som på grund av brist på syre endast delvis förmultnat. Torvjordar bildas i sjöar och våtmarker som växer igen eller i områden där fastmark försumpas på grund av hög nederbörd eller utläckande grundvatten. Källa: Sveriges geologiska undersökningar
Inkludera torvmarker i klimatmodeller
Studien sammanfattar det aktuella kunskapsläget inom forskningen och presenterar en nygjord undersökning där 44 ledande experter på torvmarker har uppskattat hur kolbalansen kan komma att förändras i olika typer av torvmarker till följd av ändrad markanvändning och klimatförändringar.
Resultaten visar att kolförlusten kan bli mer än 100 miljarder ton fram till år 2100, men forskarna betonar att osäkerheten är stor – allt ifrån ett upptag på 100 miljarder ton kol till en förlust av 360 miljarder ton kol. Den stora osäkerheten i resultaten understryker att det är viktigt att inkludera torvmarker i de modeller (Earth System Models) som förutspår framtida klimatförändringar.
– Om vi kan förstå torvmarkernas roll i den globala kolcykeln bättre kan vi lättare sätta en prislapp på deras värde inte bara som ekosystem utan även från ett kolbevarandeperspektiv, och därmed förhoppningsvis kunna motivera och få till stånd en mer långsiktigt hållbar förvaltning av världens torvmarker, avslutar Britta Sannel.
Studien har letts av Julie Loisel, Texas A&M University, och Angela Gallego-Sala, University of Exeter.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
