Frågan om vaccinationer är självklart aktuell under pågående pandemi. Vaccination mot covid-19 behandlas inte i den avhandling som nu lagts fram på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, men författaren Ellen Wolff, hälsoekonom på Folkhälsomyndigheten, reflekterar ändå över situationen.
– Det har blivit tydligt att utvecklingen av nya vacciner kan ske i snabb takt. Nya vacciner tenderar dock att ha högre dospris än de som redan finns etablerade på marknaden, konstaterar hon.
Generellt är vaccination en av de viktigaste insatserna för folkhälsan. Många sjukdomar som förr orsakade betydande sjukdomsbörda och förtida död har mer eller mindre utrotats. Vaccination har direkt effekt på den som vaccineras, och bidrar även till att skydda andra i samhället eftersom smittspridningen minskar.
För att införliva vaccinationer i nationella vaccinationsprogram krävs dock samhällsekonomiska avvägningar. Efterfrågan på hälso- och sjukvård är obegränsad, medan resurser i form av arbetskraft, utrustning och kapital inom vården är begränsade.
Livskvalitet och livslängd
Vid en kostnadseffektivitetsanalys av vaccinationsprogram jämförs hälsoeffekter och kostnader av två eller fler alternativa program mot att inte vaccinera. Resultaten presenteras vanligtvis som en kostnad per vunnet kvalitetsjusterat levnadsår, QALY, ett mått som kombinerar effekter på hälsorelaterad livskvalitet och livslängd. De kostnader som inkluderas i analysen är exempelvis kostnader för vaccinationsdoser, men också kostnad för vård av sjukdom.
Ellen Wolffs forskning har redan under doktorandtidens gång gett kunskaper som påverkat nationella vaccinationsprogram. Det gäller bland annat den numera könsneutrala HPV-vaccinationen, där även pojkar inkluderas sedan hösten 2020. Vaccinet skyddar mot livmoderhalscancer, men också andra cancerformer hos kvinnor och män.
Hon har även studerat kostnadseffektiviteten av olika vaccinationsstrategier för att skydda spädbarn från kikhosta. Den mest kostnadseffektiva strategin visade sig vara att vaccinera barn vid exakt rätt tidpunkt, vid 3, 5 och 12 månader utan fördröjning. Att vaccinera gravida, eller föräldrar eller vårdnadshavare till nyfödda (kongostrategin), var inte lika kostnadseffektivt.
I ytterligare en delstudie undersöks kostnadseffektiviteten av pneumokockvaccination av 65-åringar och 75-åringar. Resultaten indikerar att det inte är kostnadseffektivt att vaccinera 65-åringar mot pneumokocker, men att det kan vara det för 75-åringar.
Vattkoppor värt att vaccinera mot
Vaccination mot vattkoppor finns ännu inte i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn, men enligt avhandlingen skulle en sådan insats vara kostnadseffektiv, till och med besparande. Att vaccinera 65-åringar mot bältros, som kan drabba den som en gång haft vattkoppor, når däremot inte upp till kostnadseffektivitet.
När folk i en enkätstudie i avhandlingen tillfrågades om vad samhället borde satsa mest resurser på, förebyggande vaccinationsprogram eller behandling vid uppkommen sjukdom, gjorde deltagarna en tydlig prioritering av det förebyggande arbetet. Antalet svarande var drygt 1 900 personer, utifrån ett representativt urval av befolkningen i Sverige.
– Förebyggande insatser, som vaccinationer, kan innebära stora utgifter i nutid medan hälsoeffekterna uppstår i framtiden. Det kan därför vara svårt att få beslutsfattare att prioritera prevention jämfört med behandling av redan manifesterad sjukdom, avslutar Ellen Wolff.
Forskare från Imperial College tog fram en modell för att bedöma effekter av olika åtgärder våren 2020, för att minska spridningen av corona.
Modellen, som presenterades i Nature, uppskattade effekterna av olika åtgärder som social distansering, självisolering, skolstängning, att förbjuda publika tillställningar och just lockdown.
Resultaten från Imperial College pekade på att det nästan uteslutande var en total stängning av samhället (lockdown) som gav resultat när det gällde att trycka ner vårens sjukdomsvåg i Europa.
– Eftersom åtgärderna infördes ungefär samtidigt, under några veckor i mars, innehåller helt enkelt inte den dödsfallsdata som användes tillräckligt med information för att särskilja deras enskilda effekter. Vi har visat detta genom att göra en matematisk analys. Med den som utgångspunkt har vi sedan kört simuleringar med Imperial Colleges originalkod för att illustrera hur modellkänsligheten resulterar i opålitliga utfall, säger Kristian Soltesz, docent i reglerteknik vid LTH och försteförfattare till artikeln.
Åtgärder inte isolerade från varandra
Tack vare ett långvarigt samarbete med Ericsson Research kunde Albin Heimerson, medförfattare och doktorand vid samma institution, köra de tunga modellsimuleringarna i företagets datormoln.
Kristian Soltesz är noga med att påpeka det högst rimliga i att de enskilda åtgärderna haft effekt, men att modellen inte kunde användas för att avgöra hur mycket.
– Det är viktigt att beakta att de insatser som görs i syfte att minska smittspridning inte verkar isolerade från varandra, utan de är ofta beroende av varandra. Ett ändrat beteende till följd av en intervention påverkar effekten av andra interventioner. Hur mycket och på vilket sätt är svårare att veta och kräver olika kompetenser och samarbete, säger Anna Jöud, docent i epidemiologi vid medicinska fakulteten och medförfattare till studien.
Avsaknad av systematisk granskning
Analyser av modeller från bland andra Imperial College belyser vikten av att epidemiologiska modeller granskas, menar artikelförfattarna.
– Det finns i debatten ett stort fokus på datakällor och deras tillförlitlighet, men en nära nog total avsaknad av systematisk granskning av olika modellers känslighet avseende parametrar och data. Detta är lika viktigt, speciellt nu när regeringar världen över använder dynamiska modeller som beslutsunderlag, säger Kristian Soltesz och Anna Jöud.
Gruppens intresse för Imperial College-modellen väcktes bland annat av att den förklarade nästan hela vårens minskande smittspridning med lockdown i tio av elva modellerade länder. Undantaget var Sverige som inte införde någon lockdown.
– I Sverige gav modellen en helt annan åtgärd som förklaring till nedgången – en åtgärd som framstod som närmast verkningslös i de övriga länderna. Det verkade vara lite för bra för att vara sant att man infört en verkningsfull lockdown i alla länder utom ett, och att en annan åtgärd skulle visa sig ovanligt effektiv i just detta land, säger Kristian Soltesz.
Utbrett problem
Han säger att problemet är utbrett. Ett svenskt exempel på modellkänslighet, som lätt hade kunnat upptäckas om en analys utförts, resulterade i en uppmärksammad rapport där forskare varnade för 96 000 inhemska dödsfall till sommaren 2020.
Det första steget är att utföra en korrekt analys av modellens känsligheter. Utgör de ett alltför stort problem så behövs mer tillförlitliga data, ofta kombinerat med en mindre komplex modellstruktur.
– Med mycket på spel är det klokt att vara ödmjuk inför fundamentala begräsningar. Dynamiska modeller är användbara så länge de tar hänsyn till osäkerheten i de antaganden de bygger på och den data de drivs med. Görs inte det är resultaten att likställa med antaganden eller gissningar, säger Kristian Soltesz.
När spridningen av covid-19 når nya höjder vädjar myndigheter runt om i världen till ökad social distansering. Samtidigt sprids hoppfull information om de nya covid-19-vaccinen av medier och myndigheter globalt. I en ny forskningsstudie finner forskare i nationalekonomi att information om vaccinets effektivitet och tillgänglighet minskar människors vilja att följa rekommendationer om social distansering och goda hygienrutiner.
En tänkbar förklaring är att folk blir mer optimistiska och slappnar av till följd av de positiva vaccinationsnyheterna.
Minskad vaksamhet
– I undersökningen finner vi att de som får vaccinationsinformation tror att livet fortare kommer att gå tillbaka till det normala, vilket verkar minska deras vaksamhet och benägenhet att följa myndigheternas rekommendationer, säger Erik Wengström, professor i nationalekonomi, Ekonomihögskolan vid Lunds universitet och Hanken Svenska handelshögskolan i Finland.
I studien fick en grupp deltagare information om effektiviteten av de nya vaccinen, och att vaccinering redan startat i vissa länder. De fick därefter svara på frågor kring hur de kommer att bete sig framöver, bland annat om de kommer undvika sociala kontakter och resor. Deltagarna i en kontrollgrupp fick svara på dessa frågor utan att ha fått vaccininformationen innan.
Resultaten är slående. De som fick information om vaccinen uppgav i betydligt mindre utsträckning att de kommer följa rekommendationer och avstå från sociala kontakter och resor.
Beteendemässig baksida
Studien visar på en viktig beteendemässig baksida av den lyckade vaccinutvecklingen.
– Ökat fokus på vaccinen kan leda till dåliga hälsobeteenden och accelerera spridningen av viruset, säger Ola Andersson, docent i nationalekonomi vid Uppsala universitet och Institutet för Näringslivsforskning.
– Resultaten indikerar att när vaccinationerna startar, och slutet på pandemin känns närmare, så kan existerande åtgärder riktade mot social distansering bli mindre effektiva, vilket kan innebära att striktare regler krävs, säger Erik Wengström.
Enkät med 1 600 svenskar
Studien bygger på ett enkätexperiment med ett representativt urval av dryg 1 600 svenskar. Studien baseras på data från 10-13 december och har i dagsläget inte utsatts för peer-review eller publicerats i någon vetenskaplig tidskrift.
Studien har finansierats med forskningsmedel från Riksbankens Jubileumsfond and Handelsbankens forskningsstiftelse.
Medverkande forskare:
Ola Andersson, docent i nationalekonomi, Uppsala universitet och Institutet för Näringslivsforskning.
Pol Campos-Mercade, forskare i nationalekonomi, Köpenhamns universitet.
Armando Meier, forskare i nationalekonomi, Universitet i Lausanne.
Erik Wengström, professor, Ekonomihögskolan vid Lunds Universitet och Hanken Svenska handelshögskolan.
Kontakt:
Erik Wengström, professor, Ekonomihögskolan vid Lunds Universitet och Hanken Svenska handelshögskolan, erik.wengstrom@nek.lu.se
Människors dna sprids enbart genom biologiskt arv, medan bakterier har för vana att dela med sig en del av sina gener också till andra bakteriearter. Detta gäller ofta gener som gör bakterierna resistenta mot antibiotika.
Användningen och överanvändningen av antibiotika ger en fördel åt de bakterier som tagit upp resistensgener, vilket leder till ytterligare spridning och minskade möjligheter att behandla infektioner. Stora delar av den moderna sjukvården är därmed hotad.
De snabba teknologiska framstegen inom storskalig dna-sekvensering har under det senaste decenniet gjort det möjligt att studera bakteriers evolution mycket mer effektivt än tidigare.
Resultaten visar att de bakterier som producerar antibiotika i självförsvar, och ofta spekuleras vara källan till resistensgener, inte fanns med på listan över ursprungsarter. I stället var alla arter, utom en, sådana som kan orsaka infektioner hos människor och djur.
Joakim Larsson, professor i miljöfarmakologi och föreståndare för CARe, är seniorförfattare till studien:
– Givet att de allra, allra flesta bakterier är helt ofarliga för oss, så kom det lite som en överraskning att dessa gener nästan uteslutande kommer från arter som kan orsaka infektioner. Men å andra sidan så är det ju rimligt eftersom dessa arter ofta triggar antibiotikaanvändning när vi infekteras av dem, och andra potentiellt sjukdomsframkallande bakterier finns ofta i närheten, redo att byta gener! Resultaten understryker att tarmfloran hos människor och domesticerade djur är en viktig arena för resistensevolution, säger han.
Miljön behöver skyddas
Kunskap om varifrån resistensgener kommer är viktig för att veta hur man bäst begränsar uppkomst av ytterligare resistensgener i kliniken. Författarna påpekar också att för mer än 95 procent av alla kända resistensgener vet man inte varifrån de kommer.
– Sannolikt kommer de allra flesta av dem från ännu ej sekvenserade bakterier. Vi känner till de flesta arter som brukar finnas i tarmarna och på huden hos oss själva och våra domesticerade djur. Det pekar mot att många kommer från den relativt outforskade genreservoaren hos bakterier som primärt lever i den yttre miljön. Miljön som sannolik källa för resistensgener lyfter också behovet av att skydda den mot onödig antibiotikaexponering från exempelvis avloppsvatten som annars kan riskera att driva på resistensutvecklingen, säger Joakim Larsson.
Forskargruppen på Linnéuniversitetet har analyserat 24 217 plötsliga hjärtstoppsfall som inträffat på svenska sjukhus mellan 2005 och 2018. De fick också tillgång till socioekonomiska data om patienterna och använde högsta utbildningsnivå och årsinkomst som indikatorer för socioekonomisk status (SES).
I analyserna justerade man för en mängd andra påverkande faktorer såsom ålder, kön, etnicitet, diverse medicinska bakgrundsfaktorer (inklusive orsaken till hjärtstoppet) samt det sjukhus där hjärtstoppet inträffade.
– Tidigare forskning har visat att personer med lägre SES har lägre sannolikhet att överleva en plötslig hjärtstopp som inträffar utanför sjukhus jämfört med patienter med högre SES. Hittills har det inte varit klart om detta var fallet för patienter som redan var på sjukhus, där vi förväntar samma vårdstandard oavsett bakgrund, säger Jens Agerström, professor i psykologi.
Fördelar med hög socioekonomisk status
Studien är den första europeiska studien som undersöker detta och även den första som tyder på att SES, snarare än andra faktorer, spelar roll när det kommer till vårdinsatser och överlevnad.
Ett anmärkningsvärt fynd var att patienter med högre SES dessutom fick mer förebyggande åtgärder i form av EKG-övervakning innan hjärtstoppet inträffade, trots att deras hälsotillstånd var bättre.
Jens Agerström menar att detta kan tyda på att patienter med lägre SES diskrimineras när beslut fattas om vilka vårdinsatser som ska sättas in.
– Betryggande nog så visar resultaten att i de allra flesta fallen behandlas patienter lika oavsett socioekonomisk bakgrund. Men diskriminering oavsett storlek är viktig att åtgärda när det handlar om människoliv, säger Jens Agerström.
Skillnaderna i överlevnad är inte på något sätt triviala. Av cirka 1 000 patienter med låg SES så är 280 patienter vid liv 30 dagar efter hjärtstoppet. När det gäller patienter med hög SES är 320 av 1 000 patienter vid liv efter 30 dagar.
Utbildning mot diskriminering
Jens Agerström pekar på vikten av både ökad medvetenhet och tidiga utbildningsinsatser för att undvika diskriminerande behandling.
– Forskning visar att människor med låg SES möter fördomsfulla attityder i många samhällen och kulturer, därför menar vi att det är fullt möjligt att fördomar även finns inom vården. Det behöver inte nödvändigtvis handla om medvetna fördomar.
Jens Agerström har ägnat de senaste fem åren åt detta forskningsprojekt, vilket var ett naturligt nästa steg efter att ha studerat diskriminering på arbetsmarknaden under många år.
– Betydligt färre studier har fokuserat på förekomsten av diskriminering inom hälso- och sjukvårdssystemet. Även mina egna medicinska besök spelade en roll, eftersom jag fick intrycket att personalen ofta blev mer grundlig efter att de hade frågat mig om mitt yrke.
Studien bygger på en kartläggning av drygt 500 svenska kvinnors matvanor och förekomsten av allergi hos deras barn vid ett års ålder.
– Vi har konstaterat att mammor till friska ettåringar konsumerade mer komjölk under amningen än mammor till allergiska ettåringar. Sambandet är tydligt, men vi påstår därmed inte att komjölk i kosten skulle vara något allmänt botemedel mot matallergi, poängterar Mia Stråvik, doktorand på avdelningen för livsmedelsvetenskap på Chalmers tekniska högskola och studiens försteförfattare.
Det finns enligt henne många faktorer bakom risken för matallergi, inte minst ärftlig benägenhet.
– Men kosten är en faktor där föräldrar själva har möjlighet att påverka. En del unga kvinnor undviker idag att dricka mjölk på grund av rådande trender och en obefogad rädsla, som är kopplad till myter kring kosten.
Hon påpekar att allergi mot mjölkprotein är ovanligt hos vuxna, så de flesta kvinnor tål själva mjölk och mejeriprodukter. Laktosintolerans är något helt annat, som innebär att man inte kan bryta ned mjölksocker. Men då finns laktosfria mjölkprodukter som kroppen tolererar.
Hygienhypotesen
Enligt professor Ann-Sofie Sandberg, Mia Stråviks handledare, kan mjölken i mammans kost innehålla ämnen som stimulerar immunsystemets mognad.
– Det finns ett tidsfönster i barnets tidiga utveckling där denna stimulans är nödvändig för att barnet ska bli tolerant mot olika födoämnen.
Enligt den så kallade hygienhypotesen fungerar kontakten med olika mikroorganismer som något av en ”kickstart” för barnets immunsystem, förklarar hon.
– Men i avsaknad av mikroorganismer i vårt hygieniska samhälle kan ämnen i mammans kost vara ett annat sätt att stimulera immunsystemets mognad.
Fettsyror i kons mage
Mia Stråviks studie är inte den första som kopplar komjölk i kvinnans kost till minskad risk för allergi hos hennes barn. Tidigare studier har dock ofta byggt enbart på enkätsvar – både när det gäller matvanorna och förekomsten av allergi. Här är både data och slutsatser betydligt mer robusta.
– I den här studien har vi kunnat verifiera kvinnans rapporterade intag av mjölk och mjölkprodukter genom biomarkörer i hennes blod och bröstmjölk. Det handlar om två fettsyror som bildas i kons mage och som är specifika för mjölkprodukter, säger Mia Stråvik.
– Dessutom har alla fall av allergi hos barnen diagnostiserats av en läkare specialiserad på barnallergi.
Barnallergi
Allergi är den vanligaste kroniska sjukdomen som drabbar barn och den förekommer allt oftare, såväl i Sverige som i andra industrialiserade länder. Av de 508 barn som ingick i den aktuella studien hade:
7,7 procent av barnen (39 st) vid ett års ålder en diagnostiserad födoämnesallergi. Vanligast var allergi mot komjölk eller ägg (eller mot båda dessa).
6,5 procent av barnen (33 st) diagnosen atopiskt eksem och lika många hade fått en astmadiagnos
23 procent av barnen vid ett års ålder någon typ av allergi
En tydlig koppling
De drygt 500 barnaföderskorna fick vid tre tillfällen utförligt redogöra för sina matvanor – i 34:e graviditetsveckan, en månad efter födseln och fyra månader efter födseln. Vid ett års ålder läkarundersöktes barnen och alla fall av födoämnesallergi, atopiskt eksem och astma identifierades.
Sedan materialet justerats för bland annat ärftliga faktorer och så kallad reverse causation kunde forskarna konstatera att det var just sambandet mellan mammans intag av mjölk och mjölkprodukter och den mindre förekomsten av födoämnesallergi hos deras barn som stod ut allra tydligast.
– Hur vi än vrider och vänder på våra data, så kommer vi till samma slutsats, konstaterar Chalmersforskaren och medförfattaren Malin Barman, som är Mia Stråviks biträdande handledare.
Mekanismerna bakom mjölkens skyddande effekt mot allergi är dock fortfarande oklar.
Hur påverkar mjölken?
Det är oklart exakt på vilket sätt komjölk i mammans mat minskar risken för barnallergi. Enligt forskaren Malin Barman finns flera tänkbara förklaringar, som möjligen kan samverka.
– En hypotes är att komjölken innehåller någon faktor som aktiverar barnets immunsystem och hjälper det att utveckla tolerans. Denna än så länge okända faktor skulle kunna finnas i mjölkens fett eller i dess proteininnehåll.
Men det kan också vara så att mjölken i sig är neutral i förhållande till immunsystemet, menar Malin Barman. Då handlar det snarare om att ett högre intag av mjölkfett leder till ett förhållandevis lägre intag av fleromättat fett.
– Detta är gynnsamt, eftersom vi tror att fleromättat fett i mammans kost kan motverka immunsystemets mognad i tidig ålder.
Ett annat resultat i studien som Mia Stråvik lyfter fram är att barn till ammande mammor, som vid fyramånadersmätningen åt mycket frukt och bär, tenderade att i betydligt högre utsträckning drabbas av eksem.
– Men ytterligare studier måste till innan vi kan säga något med säkerhet kring detta samband.
I en pågående uppföljning undersöks nu barnens hälsotillstånd vid fyra års ålder.
Data från 655 familjer i luleåtrakten
Studien ingår i ett mer omfattande projekt NICE-kohorten, (Nutritional impact on Immunological maturation during Childhood in relation to the Environment), uppbyggt kring 655 familjer som födde barn vid Sunderby sjukhus utanför Luleå under åren 2015 – 2018. Familjerna rekryterades när de gravida kvinnorna besökte sjukhuset. Syftet är att kartlägga hur en rad faktorer i fostrets och spädbarnets näringsintag påverkar deras immunsystem och i förlängningen deras hälsa och utveckling.
Förutom sambandet mellan föda och allergi, som är Chalmersforskarnas speciella ansvarsområde, studeras bland annat mikroorganismer och toxiska ämnen och deras betydelse för sådant som tandhälsa och neuropsykologisk utveckling.
Till sin hjälp har forskarna byggt upp en omfattande biobank med prover från deltagarna – allt från moderkakor och navelsträngsblod till bröstmjölk, urin och saliv.
Utöver Chalmers deltar även Umeå universitet, Karolinska Institutet och Göteborgs universitet i studier som utgår från NICE-kohorten – sammantaget är ett 30-tal forskare engagerade.
Kohorten har etablerats av Ann-Sofie Sandberg vid Chalmers, professor Agnes Wold vid Göteborgs universitet samt av överläkaren och barnallergologen Anna Sandin, knuten till Umeå universitet/Sunderby sjukhus. Den aktuella studien är den första vetenskapliga publiceringen med huvudfokus på allergi som bygger på insamlade data från familjerna i Norrbotten.
Redan på 1800-talet varnade astronomer för himlaglim. Ordet är vackert, men innebörden är dyster. Himlaglim innebär att det ljus människan skapar på jorden slår ut det från avlägsna stjärnor. Stjärnhimlen blir grumlig.
Människan är ett utpräglat ljusberoende djur. Till skillnad från djur som fladdermöss, vissa fåglar och ormar kan vi inte navigera i mörker. Våra ögon är inte gjorda för det.
Så när vi har kunnat, har vi satt upp belysning. Ljusföroreningarna har tilltagit allt eftersom. I Nordamerika och Europa lever i dag 99 procent under en ljuspåverkad himmel. Men det är inte bara stjärnhimlen som störs.
Nattaktiva djur far vilse
Havssköldpaddor är ett välkänt exempel på hur viktigt ljus och mörker är inom djurvärlden. De nykläckta sköldpaddorna söker sig mot gryningsljuset vid horisonten. När gryningen övertrumfas av artificiellt ljus från städer och byar i närheten går sköldpaddorna åt fel håll, och dör.
Under århundraden har de nattaktiva fladdermössen sökt sig till kyrkvindar och kyrktorn. På 1980-talet fanns fladdermuskolonier i två tredjedelar av de undersökta kyrkorna i Västergötland. 30 år senare följde Johan Eklöf och Jens Rydell upp studien. Forskarna klättrade i torn, kröp omkring på vindar och lyssnade på kyrkogårdar. När de var klara hade de bara hittat fladdermöss i en tredjedel av kyrkorna. Förklaringen var entydig. Under den tid som gått mellan undersökningarna hade vissa kyrkor försetts med fasadbelysning, andra inte. Där mörkret bestod bodde fladdermössen kvar.
– Det var en aha-upplevelse. Det är självklart att ljuset jagar bort dem, men jag hade inte tänkt på det tidigare, säger Johan Eklöf, biolog och aktuell med boken ”Mörkermanifestet”.
För vissa fladdermusarter är belysning ett större problem än för andra. De som är långsamflygande och fångar byten nära växtlighet är mest ljuskänsliga.
– De snabbflygande som jagar i fria luften är inte lika känsliga. De vågar plocka insekter under gatlyktor, även om de aldrig skulle välja att bo där, säger Johan Eklöf.
Påverkas negativt av artificiellt ljus
Ungefär 40 procent av världens alla insektsarter beräknas vara hotade av utrotning. Insekter påverkas också mycket tydligt av ljusföroreningar. Den nyzeeländska wetan undviker exempelvis i nio fall av tio att leta mat i en artificiell upplyst miljö.
– En fågel kan kanske i viss mån påverkas negativt av uteblivet mörker men samtidigt dra nytta av ljuset så till vida att de hinner leta mat under en längre stund. För insekter är det annorlunda. Vid en viss ljusnivå rör de sig och vid en annan gör de det inte. Rör de sig inte ute, hittar de inte en partner.
För vissa insekter är hormonsystemen programmerade för att gå i gång vid vissa ljusnivåer. När skiftet mellan ljus och mörker uteblir kommer de aldrig in i parningsläge, säger Johan Eklöf.
Ljusföroreningar – orsak och verkan
Ljusföroreningar är artificiellt ljus från belysning som sprids där det inte behövs och som kan få negativa konsekvenser för människor, djur, miljö och klimat. En annan aspekt är energieffektivitet, eftersom ljusföroreningar per definition är ett slöseri av energi.
Olika djurarter är olika känsliga för ljusföroreningar. Tydligast störs överlag de som är nattaktiva, däribland många insekter.
Ljusföroreningar är ett ämne som omfattar många discipliner, från astronomi till ekologi, ljusdesign, hälsa och trafiksäkerhet.
Globalt sett beräknas ljusföroreningar öka med 4 till 6 procent per år. Offentliga, kommersiella och privata utomhusmiljöer är i allt högre grad belysta under dygnets alla mörka timmar. Anledningen är en tre bokstäver lång förkortning: LED. Lampor av typen Light Emitting Diode består av små högintensiva lysdioder i stället för glödtrådar. De är energieffektiva, hållbara och därmed billiga i drift.
Påverkar våra biologiska system
2014 gick Nobelpriset i fysik till forskarna bakom dioden för blått LED-ljus det den mänskliga blicken uppfattar som naturligt ljus. Det blå ljuset är samtidigt det vi bör vara mest varsamma med, eftersom det genom sin likhet med dagsljus påverkar de biologiska systemen mer än exempelvis gult och rött ljus. Det säger Annika Jägerbrand, universitetslektor i miljövetenskap vid Högskolan i Halmstad som forskar inom belysningsområdet och på ljusföroreningar.
Vanliga, och onödiga, sätt att använda ljus är att lysa uppåt på fasader, att överbelysa med reklamskyltar och att belysa gröna områden och träd.
– Det är lätt att glömma bort att träden och gröna områden är viktiga habitat för många olika organismer. Om de djur som bor i träd blir exponerade för ljus måste de hitta nya träd att bo i. På så vis kommer belysningen att leda till en allt mindre yta för många arter att leva på. Därför bör man tänka på hur man använder belysningen både hemma och i samhället. Nära vatten och i vatten där det finns fisk och andra skyddade arter som är mycket ljuskänsliga bör man undvika att belysa, säger Annika Jägerbrand.
Även träden påverkas. Rönnar och lönnar belägna bredvid gatlyktor kan vara lövtäckta tre veckor längre än de artfränder som får växa i naturligt ljus, har botaniker konstaterat.
Olika slags ljus
Vilket slags ljus som används spelar roll. Kall-vitt ljus med mycket våglängder i blått, som i modern LED-belysning, upplevs som det mest naturliga. Därmed ställer det också till mest problem.
För människor är det välkänt att de blå våglängderna i ljuset försvårar insomningen och bidrar till att rubba dygnsrytmen. Till viss del handlar det om sådant vi kan styra själva, som att släcka lampor och skärmar i tid. Men också de omgivande ljusföroreningarna spelar in. Exakt vad som har störst betydelse kan vara svårt att särskilja, säger Annika Jägerbrand, eftersom det beror på exponeringen och hur känslig man är som person.
Så skadas vi av ljusföroreningar
För lite ljus, vilket är vanligt i Sverige under vintermånaderna, kan leda till årstidsbunden depression för en del människor. Men även för mycket ljus, och fel sorts ljus vid fel tillfällen, har visat sig vara förknippat med hälsorisker.
Det vita ljuset från LED-belysning liknar dagsljus och gör oss mer alerta än det gula ljuset från äldre lysrör eller glödlampor. Vi möter det både i form av skärmar och belysning. Sömnbrist, rubbad dygnsrytm, övervikt, vissa cancerformer, diabetes och psykiatriska diagnoser har kopplats till en rubbning av kroppens interna tidsuppfattning. Elektriskt ljus spelar in, men hur stor del av påverkan som kommer från inomhusbelysning respektive ljusföroreningar utomhus är oklart.
2019 kunde forskare vid University of Florida för första gången visa att smittrisken för en infektionssjukdom påverkas av konstgjord belysning. Nilfeber är en virussjukdom som främst infekterar fåglar, men som också kan påverka människor och hästdjur. Nattlig belysning ökade dramatiskt risken för vilda fåglar att smittas av sjukdomen.
Överlag finns många frågetecken kring de mer exakta effekterna av ljusföroreningar och därmed även kring möjligheterna att minska dem. För tillfället deltar Annika Jägerbrand i ett större tvärvetenskapligt projekt som syftar till att kartlägga effekter av ljusföroreningar och hur de kan mätas. Forskargruppen ska bland annat undersöka hur mycket enskilda installationer bidrar till ljusföroreningar.
Nationella restriktioner för nattljus
Men även om de exakta effekterna är svåra att fastställa är det tydligt att överflödig belysning har oönskade konsekvenser. I flera länder, däribland Frankrike, Italien och Tyskland, har man därför infört nationella restriktioner för användningen av ljus på natten. Det saknas i Sverige. Däremot slår vissa kommuner fast i sina detaljplaner att naturligt mörka miljöer ska värnas.
Biologen Johan Eklöf berättar att han börjat få frågor från kommuner som undrar hur de ska tänka kring ljushantering och ekologi, exempelvis när ett nytt elljusspår ska anläggas.
– Det är något nytt, fram till nyligen har man inte tänkt på det. Rörelsedetektorer är den enklaste lösningen i dagsläget. Har vi lampor som bara går i gång när någon är där, så blir det bara ljust en stund. Ju senare det blir och ju mörkare det ska vara – desto färre är det ju också som rör sig.
Mörker som turistattraktion
Världen över har nattmörker blivit så sällsynt att det kommit att utgöra en attraktion. Organisationen International Dark Sky Association utnämner så kallade ”dark sky communities”, samhällen där man aktivt arbetar med att värna mörkret. De flesta ligger i USA, men även danska Møns klint och Nyord har kvalificerat sig.
Johan Eklöf tycker att det är ett lovvärt initiativ. ”Mörkermanifestet – om artificiellt ljus och hotet mot en uråldrig rytm” handlar om ljusföroreningar de problem de medför, men också om vad vi kan upptäcka om vi låter mörkret omfamna oss.
– Det är mer intressant att lyfta mörkret än att dissa ljuset. Det är rätt skönt när det är mörkt ibland. Allt har sin plats.
Text: Jenny Damberg på uppdrag av forskning.se
Fotnot:
Annika Jägerbrand forskar för tillfället i det tvärvetenskapliga projektet ”Energieffektiv utomhusbelysning för minskade ljusföroreningar”, som pågår 2020–2022 i samarbete mellan Högskolan i Halmstad, RISE och Pennstate University i USA.
När klimatförändringarna gör jordens yta varmare, påverkar det också olika väderfenomen som vind och nederbörd. Ytvindar, alltså vindar på upp till 10 meters höjd, är kanske en av de saker som kan påverka vår vardag mest.
– Att förstå hur vindhastigheten förändras är avgörande för samhället när det gäller elproduktion från vindkraftsparker. Ytvindar styr också hur luftföroreningar sprids nära utsläppskällor, som trafik i stadsområden, säger avhandlingens författare Lorenzo Minola vid institutionen för geovetenskaper på Göteborgs universitet.
Än viktigare att förstå menar Lorenzo Minola är extremväder. Extrema vindar kan skada byggnader och skogar, och utgöra en allvarlig fara för människor. Stormen Gudrun 2005 var ett exempel på det.
– Tyvärr är det till stor del oklart fortfarande vad som orsakar förändringar i ytvindandarna, och en orsak till det är att de är svåra att mäta. Nära ytan finns det byggnader och andra hinder som gör mätningarna osäkra, och långtidsmätningar saknas ofta.
Har samlat väderdata från 50-talet
I sin avhandling har Lorenzo Minola använt historiska data från SMHI för att skapa ett dataset med vindhastigheter i Sverige som sträcker sig från 1956 till 2019. Och har lyckats filtrera bort faktorer som inte har med klimatet att göra, en process som kallas homogenisering.
Homogenisering går ut på att med hjälp av algoritmer hitta förändringar som inte har en naturlig orsak, utan beror på att till exempel mätstationen har flyttats. Datan har han sen använt till att utvärdera om våra nuvarande klimatmodeller faktiskt kan göra förutsägelser med avseende på ytvindar.
– Tyvärr kan modellerna inte simulera ytvindarna ordentligt, speciellt inte över den skandinaviska fjällkedjan. Men vi lyckades förbättra simuleringarna och för första gången studera vindarna över vår tidsperiod bättre, säger han.
Förvånande nog hittade de bland annat en sänkning i vindhastigheterna, vilket är tvärtemot vad man skulle kunna gissa utifrån att klimatet blivit varmare. Men den sänkningen varade bara fram till 2003, efter det ser man ingen förändring i ytvindarnas hastighet.
– Sänkningen hänger ihop med förändringar i storskaliga vindar, framförallt den nordatlantiska oscillationen, med beror också på ökad mängd skog kring väderstationerna, säger Lorenzo Minola.
– Den höga förekomsten av astma hos längdskidåkare kan bero på upprepad och långvarig inandning av kall torr luft. Med andningsmask återanvänds däremot en del av den varma och fuktiga luft som vi andas ut, och det minskar förmodligen påfrestningen på luftvägarna, säger Nikolai Stenfors, docent vid Umeå universitet och överläkare vid lungkliniken på Östersunds sjukhus.
Forskningsprojektet Aegis har det långsiktiga syftet att minska ohälsan i luftvägarna hos skidåkare vid hård och långvarig fysisk aktivitet i kyla. Och undersöker egenskaper och effekter hos värme- och fuktväxlande andningsmasker för idrottsbruk, ej att förväxla med munskydd mot virus.
Mask bra mot luftvägsproblem…
I en studie undersöktes användningen av andningsmasker och attityder till dem bland elever på riksidrottsgymnasier och nationella idrottsutbildningar inom längdskidor och skidskytte.
Bland deltagarna rapporterade 68 procent andningsbesvär under träning i temperaturer under noll grader. Samtidigt svarade de att den vanligaste temperaturnivån när de valde att använda andningsmask var minus 15 grader. Nästan alla svarade också att de tror att andningsmasker förhindrar luftvägsproblem som orsakas av träning i kyla. Åldersintervallet var 15-19, och 55 procent av eleverna svarade på undersökningen.
…men minskar syrehalten
I en annan delstudie konstateras att användning av värme- och fuktväxlande andningsmasker inte enbart medför positiva effekter. Den luft som blir kvar i andningsmasken efter utandning, håller inte bara kvar fukt och värme utan har också lägre syreinnehåll och högre halt av koldioxid än omgivningsluften.
– Det här gör att nästa inandning ger lite lägre syrehalt och något högre koldioxidhalt än normalt i inandad luft. Dessutom medför filtren i någon mån ett ökat andningsmotstånd vilket gör att andningsmuskulaturen får jobba lite mer för att driva luftflödet genom filtren, säger Mats Ainegren, lektor vid Sports Tech Research Centre, Mittuniversitetet.
Projektet Aegis är ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt vid Umeå universitet och Mittuniversitetet som pågår sedan 2017.
– Vi hoppas att forskningsresultaten på sikt skall leda till bättre hälsa för både skidåkare och andra som regelbundet bedriver fysisk aktivitet i kyla, säger Helen Hanstock, lektor vid Nationellt Vintersportcentrum vid Mittuniversitetet.
Mats Ainegren, universitetslektor, Sports Tech Research Centre, Institutionen för Kvalitetsteknik och Maskinteknik, Mittuniversitetet, mats.ainegren@miun.se
Nikolai Stenfors, docent, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, nikolai.stenfors@umu.se
Helen Hanstock, universitetslektor, Nationellt vintersportcentrum, Institutionen för Hälsovetenskap, Mittuniversitetet, 076-527 91 24, helen.hanstock@miun.se
I en unik studie från Lunds universitet har hälsan hos äldre personer med intellektuell funktionsnedsättning och psykisk ohälsa kartlagts. Fokus har varit på affektiv sjukdom och ångestsjukdom.
– Vi har velat undersöka samsjuklighet, nyttjande av vård, läkemedelsanvändning samt ringa in vilka sociala stödinsatser som gruppens speciella skörhet kräver, säger Nadia El Mrayyan, psykiatrisjuksköterska och doktorand vid Lunds universitet.
I alla dessa delar har mönstren visat sig se olika ut för gruppen äldre med intellektuell funktionsnedsättning respektive gruppen utan.
Ospecificerade diagnoser
Begreppet affektiv sjukdom spänner över vitt skilda diagnoser som depression och bipolär sjukdom, men med gemensamt att det känslomässiga stämningsläget är starkt påverkat. Flera hundra äldre personer med intellektuell funktionsnedsättning (IF) och affektiv och/eller ångestsjukdom har jämförts med lika många äldre personer utan IF men med affektiv och/eller ångestsjukdom.
Risken för samsjuklighet visade sig högre för gruppen med IF, med högre sannolikhet att ha ytterligare psykisk ohälsa utöver affektiv-/ångestproblematik. Resultaten visade också att det ofta var svårt att sätta diagnos. Ofta blev läkarbedömningen av den psykiatriska sjukdomen ”ospecificerad eller annan”.
Svårigheter med att ställa diagnos
– Om patienten dessutom har svårt att själv kommunicera sina besvär blir det en ännu större utmaning att ställa diagnos, konstaterar Nadia El Mrayyan.
Även fysisk samsjuklighet, som fallskador och epilepsi, var högre inom gruppen äldre med IF. De oplanerade vårdbesöken var fler och behovet av slutenvård högre. Studien visar även att gruppen äldre med IF får mer ångestdämpande medicin än motsvarande grupp utan IF. Till personer med IF och ångest förskrevs dessutom mer antidepressiva läkemedel – trots att diagnosen depression inte hade satts.
– Vi ser att beteendeproblematik i kombination med IF av måttlig till svår grad är kopplat till ökad förskrivning av ångestdämpande läkemedel. säger Nadia El Mrayyan.
Omsorgspersonal fångar upp ändrat mående
Gruppen äldre med IF och affektiv och/eller ångestsjukdom bor ofta i bostad med särskild service och har daglig verksamhet, två insatser som beviljas enligt LSS (Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade). Nadia El Mrayyan betonar att omsorgspersonalen har en oerhört viktig roll i att ringa in hälsobehovet.
– Det är de som kan fånga upp ett ändrat beteende och mående och kanske se vad som utlöst det, säger Nadia El Mrayyan.
Hon ser flera vägar till att förbättra hälso- och vårdläget för denna sköra grupp. Det är viktigt att alla i vård- och omsorgskedjan, från beslutsfattande politiker till hälso- och sjukvårdspersonal, uppmärksammar och förstår den särskilda utsattheten.
– Det blir allt fler äldre med IF i världen. Mina resultat visar på ett stort behov av specifika riktlinjer för äldre med IF och psykisk ohälsa. Det behövs bättre redskap för att övervaka hälsan, och särskilt utformade vårdprogram. Jag ser också behov av ett resurscenter med samlad kompetens inom vård av äldre med IF och psykisk sjukdom, säger Nadia El Mrayyan.
Avhandling:
Older people with intellectual disability and affective and anxiety disorders: Comorbidities, healthcare utilisation, pharmacotherapy and frailty factors requiring support and social services
Kontakt:
Nadia El Mrayyan, psykiatrisjuksköterska och doktorand vid Lunds universitet, nadia.el_mrayyan@med.lu.se
Äggstocks- och endometriecancer tillhör de vanligaste typerna av gynekologisk cancer. Ungefär 2 procent av alla kvinnor drabbas av någon av dessa cancersjukdomar under sin livstid.
Endometriecancer, den vanligaste formen av livmoderkroppscancer, är något vanligare än äggstockscancer, men eftersom den ofta upptäcks i ett tidigt skede är dödligheten låg. Äggstockscancer upptäcks däremot oftast först när den spridit sig till andra delar av kroppen, och är därför en av de dödligaste cancersjukdomarna.
P-piller fanns redan på sextiotalet
Det första p-pillret godkändes redan på 1960-talet, och ungefär 80 procent av alla kvinnor i Västeuropa har använt p-piller någon gång under sitt reproduktiva liv. P-piller inkluderar syntetiska former av de kvinnliga könshormonerna östrogen och progesteron och den huvudsakliga funktionen är att förhindra ägglossning, vilket därmed förhindrar oönskad graviditet.
I den aktuella studien jämförde forskarna förekomsten av bröst-, äggstocks- och endometriecancer mellan kvinnor som använt p-piller och kvinnor som aldrig använt p-piller.
– Det var tydligt att kvinnor som använt p-piller hade en mycket lägre risk att utveckla både äggstocks- och endometriecancer. Risken var fortsatt lägre, även efter att kvinnorna slutat med p-piller.
– Fortfarande 15 år efter att kvinnorna slutat använda p-piller, var risken halverad, och vi kunde se att den skyddande effekten kvarstod i över 30 år, säger Åsa Johansson vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet, och en av forskarna bakom studien.
Svagt ökad risk för bröstcancer
Flera tidigare studier har visat att p-piller kan ge en viss ökad risk för bröstcancer, en effekt som inte var lika tydlig i denna studie.
– Ett ganska oväntat resultat var att vi inte såg en stark effekt av p-piller på risken för bröstcancer. Vi kunde endast se en svagt ökad risk för bröstcancer hos kvinnor som använt p-piller och den ökade risken försvann redan några år efter att de slutat, säger Åsa Johansson.
Resultaten från den aktuella studien är viktiga, då p-piller ofta förknippats med negativa effekter, så som ökad risk för blodpropp och bröstcancer.
– Förutom att skydda mot graviditet har vi visat att p-piller även har andra positiva effekter. Våra resultat kan göra det möjligt för kvinnor och läkare att fatta mer välgrundade beslut med tanke på vilka kvinnor som bör använda preventivmedel, säger Therese Johansson, en av doktoranderna bakom studien.
Åsa Johansson, forskare vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet, asa.johansson@igp.uu.se
Therese Johansson, doktorand vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet, therese.johansson@igp.uu.se
Hur du formulerar ditt nyårslöfte är viktigt för slutresultatet. Om du väljer att börja med någonting istället för att sluta med någonting så har du större chans att uppnå dina mål. Det är en av slutsatserna som konstateras i världens största experimentella studie kring ämnet nyårslöften. Studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften PLOS ONE.
Studien grundar sig på 1 066 personers nyårslöften årsskiftet 2017/2018 och har genomförts i samarbete mellan Stockholms och Linköpings universitet. Testpersonerna i undersökningen fick formulera sina nyårslöften och delades därefter in i tre grupper. Grupperna fick olika mycket stöd under året – inget stöd alls, lite stöd och mycket stöd. Uppföljning gjordes sedan varje månad under hela året.
Lättare att börja än sluta med något
– Det visade sig att stödet som gavs till testpersonerna inte innebar så stor skillnad när det kom till slutresultatet att hålla sitt löfte under hela året. Det som förvånade oss var resultatet kring hur man utformat sitt löfte, säger professor Per Carlbring, psykologiska institutionen, Stockholms universitet.
Bäst gick det för de deltagare som formulerat ett så kallat ”närmandemål”, alltså ett nyårslöfte som utgår från att man börjar med eller inför något nytt i sitt liv. Sämre utfall har de nyårslöften som är baserade på att man ska undvika eller sluta med något, så kallade ”undvikandemål”.
Men är det så lätt att bara omformulera sitt nyårslöfte, så lyckas man?
Bäst att ersätta ett beteende med ett annat
– Inom många områden kan en omformulering absolut fungera. Lovar du exempelvis att du ska sluta äta godis och gå ner i vikt så har du med allra största sannolikhet större framgång om du istället säger ”jag ska äta frukt flera gånger om dagen”. Därmed ersätter du godis med något nyttigt som förmodligen innebär att du går ner i vikt och därmed kan hålla ditt löfte. Man kan inte sudda ut ett beteende, men man kan ersätta det med något annat. Det kan däremot vara svårare att applicera på löftet ”jag ska sluta röka”, något som man kanske gör 20 gånger om dagen, säger Per Carlbring.
• Världens största experimentella studie kring nyårslöften, med över 1 066 deltagare. Studien genomfördes under ett helt år och följdes upp varje månad.
• De mest populära nyårslöftena gäller fysisk hälsa, viktnedgång och förändrade matvanor.
• Nyårslöften som har så kallade ”närmandemål”, det vill säga löften som innebär att man börjar med något nytt, har större förutsättningar att uppnås än nyårslöften som är baserade på saker man ska undvika eller sluta med, så kallade ”undvikandemål”.
I tider av karantän och mycket umgänge inomhus med en liten krets människor har förmodligen flera monopol och fiaspel som legat bortglömda ett tag fått komma fram igen. Att spela bräd- och sällskapsspel för att roa sig och för att få tiden att gå är inte någon modern företeelse. Många av de spel vi spelar idag har ett ursprung vi kan spåra till åtminstone 1500-talets senare del. Schack är ett exempel på spel som varit med länge. Så även damspel och backgammon. Olika former av gåspel, spel där man går med sina spelpjäser längs en bana efter hur många steg tärningen visar, har också en lång historia.
Alla spelade, i alla samhällsklasser. Ofta samma typer av spel dessutom, även om schack var tämligen kostsamt med tanke på alla pjäser som måste skulpteras. Kortspel var däremot ganska lättillgängliga efter tryckpressens introduktion och exploderade i användning under 1500-talet – på bekostnad av tärningsspelandet.
– Att studera spel är ett sätt att verkligen komma nära de människor som gått före oss. Känslan av en motvillig tärning torde ha varit lika frustrerande 1620 som 2020, säger Greger Sundin, doktorand vid konstvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet och antikvarie vid Uppsala universitetsmuseum Gustavianum.
Samlingar av föremål från hela världen
I universitetsmuseets samlingar finns det så kallade Augsburgska konstskåpet, som stod klart 1631. Det är det mest välbevarade och berömda konstskåpet som den Augsburgske handelsmannen och konstagenten Philipp Hainhofer (1578-1647) lät tillverka. De konstskåp han sammanställde fyllde han med samlingar av föremål från hela världen – allt från naturens snäckor, mineraler och delar från djur, till människans vetenskapliga instrument, reliker och konstföremål. Och spel. (länk till webbsidan om konstskåpet)
Det Augsburgska skåpet skänktes 1632 till Gustav II Adolf av staden Augsburg och i det finns en stor mängd spel och tidsfördriv. Greger Sundin har i sin avhandling tagit avstamp i dessa spel för att se hur olika bräd- och kortspel såg ut och användes i furstligt samlande under det tidiga 1600-talet. Användes de som spel på samma sätt som idag? Var spelen i konstskåpen tänkta att användas eller var de snarare menade att representera spel i ett sammanhang där så mycket var just representation?
Spelen användes av skåpens ägare
Efter att ha närstuderat de spel som finns bevarade från Hainhofers skåp runt om Europa, har Greger Sundin dragit slutsatsen att spelen inte bara beskådats utan också har använts. Förmodligen av skåpens ägare med gäster. Han noterade också att alla spel var lättillgängligt placerade i skåpen så att det skulle gå enkelt att ta fram dem och spela.
Efter att ha studerat hundratals spel har Greger Sundin kunnat rekonstruera både användningen av spelen och hur samtida attityder påverkat formgivning, material och regler. Utifrån vilka spel som inkluderades i konstskåpen har han också kunnat utläsa att Hainhofer inte bara lyssnade på sina beställare utan också valde utifrån sitt egna stora spelintresse.
Löste gåtan kring ett mystiskt spel
Under de allra sista veckorna innan avhandlingen skulle gå till tryck lyckades Greger Sundin, med hjälp av en kollega i Tyskland, lösa gåtan kring ett mystiskt spel i det Augsburgska konstskåpet vars namn och regler redan var bortglömda då det först beskrevs i Sverige 1694.
Spelet ”Otrogna grannar” eller möjligen “Helvetesresan” (Höllfahren på tyska). Spelplanen användes för att flytta markörer på i samband med att man spelade kort. Bild: Mikael Wallerstedt
De konstaterade att det fantasifullt dekorerade spelet var ”Otrogna grannar” eller möjligen “Helvetesresan” (Höllfahren på tyska). Spelplanen användes för att flytta markörer på i samband med att man spelade kort. Beroende på var man hamnade gällde olika regler (till exempel: måste vara tyst, tilltala någon på ett specifikt sätt). Misslyckas man flyttar man sig ett steg närmare mitten där människorna kokas i en gryta. Hamnar man där förlorar man. Sisten kvar vinner och får alla pengar. Konstskåpens skapare Hainhofer brukade själv spela den här typen av spel på sina resor.
Avhandling:
A Matter of Amusement: The Material Culture of Philipp Hainhofer’s Games in Early Modern Princely Collections, Acta Universitatis Upsaliensis, 2020
Ungefär 20 procent av befolkningen i höginkomstländer besväras av kontakteksem, en sjukdom som ofta är kopplad till kemikalieexponering i arbetsmiljön. Kontakteksem förekommer huvudsakligen i två former beroende på vad som förorsakar dem; allergiska kontakteksem, som beror på en allergisk reaktion, och icke-allergiska irritationseksem, som orsakas av kemiska eller fysiska faktorer.
Då behandling av de två typerna skiljer sig är det viktigt att rätt diagnos ställs, något som kan vara utmanande för dermatologer då sjukdomarna har liknande utseende kliniskt. Diagnosen ställs vanligen baserat på lapptest-resultat, som många gånger kan vara svårtolkade och ibland ge falska positiva eller negativa svar.
Genuttryck särskiljer typ av reaktion
I den aktuella studien har forskare vid Karolinska Institutet, i samarbete med forskare från universitet i Finland och Österrike, undersökt genuttryck i huden till följd av exponering av olika allergener och irriterande ämnen. Som underlag för analysen använde de lapptester från 85 patienter med kontakteksem samt friska hudprover.
Med hjälp av maskininlärning kopplat till en skräddarsydd genetisk algoritm, identifierade forskarna set av två till tre gener som tillsammans kunde särskilja irritationsreaktioner från allergiska reaktioner i hud. Resultaten gick att upprepa i en oberoende grupp patienter, samt i externa datasamlingar. Datasamlingarna inkluderade patienter som exponerats även för andra ämnen än den första gruppen patienter, som lade grunden till biomarkörerna.
Potential för ny diagnosmetod
– De aktuella resultaten visar att det finns en stor potential för utvecklandet av en ny diagnosmetod baserat på dessa biomarkörer. Nästa steg i projektet innebär en mer omfattande klinisk validering av markörerna, samt teknisk optimering av metoden för att uppnå tillräcklig kostnadseffektivitet och snabbhet för kliniska ändamål, säger Nanna Fyhrquist, forskare och gruppledare vid institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet.
Nanna Fyhrquist, forskare vid Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet, nanna.fyhrquist@ki.se
Hjärnan är den mest komplicerade struktur vi känner till och den ligger bakom vår intelligens, kreativitet, tankar, minnen, känslor och våra sinnesintryck. Man har liknat den vid en dator men likheten haltar eftersom vi inte ens är nära att förstå hur vår hjärna fungerar. En viktig pusselbit som saknats är vävnadsvänliga elektroder för att under lång tid lyssna på och interagera med enskilda nervceller uppkopplade i nätverk. Sådana elektroder har Jens Schouenborgs forskargrupp vid Lunds universitet under många år forskat kring och utvecklat.
– Vi har tagit avgörande kliv mot målet att uppnå helt biokompatibla elektroder som inte stör den normala signaleringen mellan nervcellerna i hjärnvävnaden, säger Jens Schouenborg, professor som leder forskningsverksamheten vid Neuronano Research Center vid Lunds universitet.
Modeller av Parkinson
För att utvärdera de nya elektroderna arbetar de bland annat med modeller av Parkinsons sjukdom, en sjukdom som innebär att nervceller i ett visst område i hjärnan bryts ned. När det sker kan stimulering via implanterade elektroder, ofta benämnd Deep Brain Stimulation (DBS), användas som behandling för att minska de motoriska symptom som patienter drabbas av.
Men det finns utmaningar. Med de elektroder som används idag, är det ofta svårt att få till en behandlande effekt utan biverkningar. Bland annat då de är så pass stora i förhållande till de vävnadsområden som stimuleras, vilket gör det svårt att undvika spridning av elektrisk ström till oönskade områden i hjärnan. Eftersom inflammation och ärrvävnad (den så kallade ”främmande kroppreaktionen”) regelbundet bildas runt sådana elektroder, måste dessutom starkare strömmar användas för att få en effekt.
Kluster av många mikroelektroder
Detta har forskargruppen vid Lunds universitet velat lösa. Deras koncept bygger på att använda många väldigt små mikroelektroder som sprids ut som ett kluster i målvävnaden och därefter välja ut de mikroelektroder som vid stimulering ger terapeutisk effekt utan synlig biverkan.
Med dessa elektroder kommer forskarna väldigt nära inpå nervcellerna. Det innebär att strömstyrkan som används inte behöver vara lika stark, vilket minskar risken för oönskade effekter. Men ger det terapeutisk effekt?
– Vi ser effekt, med råge. Särskilt om vi kombinerar 4-8 mikroelektroder inom klustret, och kanske viktigast: vi kan undvika biverkningar. Det kan i framtiden innebära att man genom att testa olika kombinationer kan skräddarsy behandlingen för varje patient efter målbild och symtom, något som vi nu utvärderar i större djurmodeller tillsammans med Neuronano AB och Jens Christian Hedemann Sörensens forskningsgrupp vid Århus Universitetssjukhus.
Inbäddade i gelatin
– Eftersom elektroderna är så flexibla måste de ha stöd när de planteras in. Forskargruppen har utvecklat en teknik där elektroderna inbäddas i hårt gelatin som efter implantationen löses upp och därefter bryts ned av hjärnans enzymer. Men gelatin är samtidigt väldigt svårarbetat och komplicerat material, suckar Jens Schouenborg.
Elektrodkonstruktion som forskargruppen tagit fram som består av ytterst tunna guldelektroder som mjukt kan följa med i hjärnans rörelser och därmed ge stabila registreringar av intilliggande nervceller. Myntet till vänster är en engelsk penny. Bild: NRC
Det är till exempel lätt hänt att elektroden blir sned om det är minsta asymmetri i torkprocessen. Men det har varit värt besväret – i slutändan har vi nu en lösning som ger avsevärt mindre påverkan på vävnaden än tidigare elektroder.
– Gruppen har också kommit mycket närmare att kunna registrera signaleringen i hjärnan under normala fysiologiska (autentiska) förhållanden, vilket inte varit möjligt tidigare. Den så kallade främmande kroppreaktionen har i det närmaste eliminerats och vi har till synes helt normala opåverkade nervceller alldeles inpå elektroderna, säger Jens Schouenborg.
Den nya generation av mikroelektroder som gruppen utvecklat ger extremt hög och stabil signalkvalitet under lång tid. Detta öppnar upp för helt nya möjligheter att förstå hur hjärnan faktiskt fungerar.
Gruppens forskning på implanterbara elektroder startade 2006 och har krävt ett tvärvetenskapligt förhållningssätt med utveckling och validering av helt nya koncept, metoder och tekniker.
– Det har varit en snårig resa med många problem som behövde lösas, men det gick. Vi har kommit en bra bit på väg mot målet och har nu en helt ny teknikarsenal för att ta oss an de stora frågorna inom hjärnforskningen och för terapeutiska ändamål. Men det återstår fortfarande en del arbete innan vi är helt i mål.
Tre av doktoranderna i forskargruppen har precis disputerat. Hur känns det att alla tre disputerar inom så kort tid?
– Väldigt bra faktiskt!
Bättre teknik nödvändig för att förstå hjärnan
Vi är inte ens är nära att förstå hur vår hjärna fungerar. Det saknas forskningsverktyg för att under lång tid lyssna och interagera med enskilda nervceller som samspelar i nätverk.
– Vår verksamhet syftar till att fylla denna brist på verktyg som kan användas för att lyssna och även interagera med den informationsbehandling som pågår i hjärnans olika nervcells kretsar när vi är vakna eller när vi sover, säger Jens Schouenborg.
Sådan teknik skulle kunna användas för att förstå hur hjärnan bearbetar information, lagrar och återkallar minnen men också för att förstå de bakomliggande mekanismerna för degenerativa sjukdomar som Alzheimers eller Parkinsons sjukdom eller vid epilepsi eller narkolepsi. Särskilt viktigt är teknik som gör det möjligt att registrera kommunikationen mellan nervcellerna i hjärnan under ostörda normala förhållanden. För detta krävs implanterbara elektroder som så lite som möjligt påverkar signaleringen i hjärnan.
– Vi har därför strävat mot att uppnå fysiologiska förhållanden i vävnaden också omedelbart runt elektroderna (det vill säga på mikrometer-avstånd). Dagens elektroder är långt ifrån att uppfylla detta vilket innebär att den informationsbehandling man kunnat utläsa hittills inte motsvarat vad som normalt pågår i den vakna eller sovande hjärnan. Vi ser nu en betydligt högre aktivitet i hjärnan än vad som observerats tidigare.
Denna flaskhals inom neurovetenskapen är anledningen till vårt fokus på att förstå och ringa in de problem som ligger bakom vävnadsreaktioner och förlust av nervceller i närområdet. I takt med att förståelsen ökat har vi utvecklat allt mer biokompatibla elektroder men också skonsammare implantationsmetoder.
När vårt avfall förbränns avges rökgaser som bland annat renas genom att små partiklar av så kallad flygaska skiljs ut. Varje år produceras miljoner ton flygaska i Europa genom avfallsförbränning. Flygaskan innehåller giftiga ämnen och klassificeras därför normalt som farligt avfall som går till deponi. Men askan innehåller också värdefulla metaller som till exempel zink som därmed går förlorade.
– I vår pilotstudie fann vi att 70 procent av den zink som finns i flygaska kan återvinnas. Då utvinns inte zinken som ren metall vilket är en betydligt mer krävande process, utan som en zink-rik produkt som kan säljas till metallindustrin och bearbetas vidare i befintliga produktionslinjer, säger Karin Karlfeldt Fedje, docent vid Chalmers och forskare vid återvinnings- och avfallshanteringsföretaget Renova AB.
Zink används i många vardagsprodukter
Zink används i korrosionsskydd och för galvanisering, men även i legeringar och många vardagsprodukter som batterier, elektronik och kosmetika. Zink är också kroppens näst vanligaste spårämne och är viktigt för människans ämnesomsättning, men är giftigt i för höga halter.
Aska blev till användbart material
Efter att ytterligare ha förfinat metoden har forskarna kunnat minska toxicitetsnivån i askan avsevärt.
– Efter utvinningen av zink förbränns askan igen för att bryta ner dioxinerna. Upp till nittio procent av det som sedan återstår är bottenaska som till exempel kan användas som konstruktionsmaterial, förklarar Karin Karlfeldt Fedje.
Hur zink kan utvinnas ur flygaska från avfallsförbränning. Bild: Yen Strandqvist
Hur avfall hanteras internationellt varierar, men behovet av att hantera stora mängder aska efter förbränning är omfattande. I Sverige är förbränning av hushållsavfall vanligt och resulterar i cirka 250 000 ton flygaska varje år, som potentiellt kan behandlas med Chalmersforskarnas metod. I övriga Europa totalt är mängden aska ca tio gånger så hög.
Även om det är svårt att uppskatta hur många ton zink som går förlorade genom deponi av flygaska i Sverige och andra länder, kan metoden som utvecklats av Chalmersforskarna vara av stort intresse för alla aktörer inom avfallshantering. Den erbjuder god potential för återvinning av metaller på ett relativt enkelt sätt och kan ha en betydande inverkan på lönsamheten för avfallsförbränning, liksom dess roll i den cirkulära ekonomin.
– Tekniken för att extrahera zink från flygaska kan ge flera positiva effekter, som att behovet av brytning av jungfrulig zinkråvara minskas, det blir lägre toxicitetsnivåer i askan och kraftig minskning i mängden avfall som behöver deponeras. Det kan innebära ett viktigt bidrag till samhällets strävan mot en mer cirkulär ekonomi, säger Sven Andersson, adjungerad professor vid Chalmers och FoU-chef vid Babcock & Wilcox Vølund AB.
Används i full skala i Sverige
Karin Karlfeldt Fedje delar sin tid mellan Chalmers och Renova och har tillbringat många år med att utveckla de olika stegen i metoden i samarbete med flera externa aktörer. Tillsammans med Sven Andersson har den fullskaliga processen utvecklats. Deras forskning har lett till att B&W Vølund nu bygger Renovas asktvättanläggning med zinkåtervinning i Göteborg, en investering som varje år beräknas spara miljonbelopp för det kommunalt ägda avfallshanteringsföretaget.
Karin Karlfeldt Fedje, docent, institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Chalmers, karin.karlfeldt@chalmers.se
Mer om metoden
Metoden utvecklades ursprungligen under 1990-talet vid Karlsruhe Institute of Technology i Tyskland. Det finns för närvarande några etablerade anläggningar för utvinning av zink och andra ämnen från flygaska i Europa, och i en anläggning produceras ren zinkmetall i en komplex process. Genom metoden som utvecklats på Chalmers extraheras inte ren zinkmetall, utan istället används en enklare process där slutprodukten innehåller en mycket hög andel zink. Denna kan bearbetas i befintliga produktionslinjer inom metallindustrin.
Metoden innefattar användning av en syratvätt som frigör zink och andra metalljoner från askan. Zinken utvinns från lakvattnet som zinkhydroxid genom kemisk utfällning, och kan sedan raffineras ytterligare genom processer i metallindustrin för att generera zinkmetall med hög renhet. Den lakade flygaskan kan återförbrännas för att förstöra giftiga dioxiner. Under pilotstudien blandades 75–150 kilo flygaska per timme från en svensk avfallsförbränningsanläggning med skrubbervätskor från samma rökgasbehandlingssystem i ett kontinuerligt omrört kärl. Askresten avvattnades i ett vakuumbandfilter, medan zinkhydroxid fälldes ut från lakvattnet. Slutligen filtrerades de bildade kristallerna i en membranfilterpress, vilket gav en filterkaka med upp till 80 viktprocent zinkhydroxid.
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
