Runt 80 000 älgar fälls varje år i Sverige, och merparten av dessa jagas med hund. Genom att mäta hjärtfrekvens, kroppstemperatur och rörelser hos älgar under traditionell älgjakt med löshund har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Høgskolen i Innlandet, Norge, kunnat se hur älgar påverkas av att jagas av hund.
Studien visar att älgens kroppstemperatur och hjärtfrekvens ökar när den jagas av hund. Den rör sig längre sträckor och snabbare än vanligt och vilar längre än normalt dagen efter.
– Jakt med hund ökar älgens energiförbrukning. Det gör att älgen får mindre tid att söka föda, vilket kan påverka älgens kondition om denna typ av störningar förekommer ofta, säger Wiebke Neumann, forskare i viltekologi vid SLU.
Stressar inte upp sig i onödan
I viss mån tycks älgar ha vant sig vid hundar, visar studien. De stressar inte upp sig i onödan. Och alla älgar påverkas inte av jakten. De älgar som hade mindre än tio minuters kontakt med hund fick inte högre kroppstemperatur eller hjärtfrekvens. Stresspåslaget vid störningen då älghundarna följde efter älgarna gör att de förbrukar mer energi. De älgar som uppvisade tydlig stress vid jakttillfället var bra på att kompensera för det.
– De kompenserade för den ökade energiförbrukningen genom att vila och använda mindre energi dagen efter jakten. Om störningarna inte upprepas frekvent anser vi att älgen kan kompensera utan problem, säger Wiebke Neumann.
Älgen anpassar sig efter klimatet
I tidigare studier har forskarna visat att älgen anpassar sin energiförbrukning efter klimatet. Under vintern går älgen ner på sparlåga och sänker både kroppstemperatur och hjärtfrekvens för att klara sig. Hur kan jakt med hund då påverka älgen om den sker vintertid?
– En älg i god kondition efter en bra fodersommar har bra med kroppsreserver, så den klarar störningar under vintern om det inte sker ofta. Däremot kan tjurar efter brunsten och kalvar vara mer känsliga för störningar under vintern, eftersom de inte har så mycket fett lagrat. Men det är en sak vi måste studera mer, säger Göran Ericsson, professor i viltekologi vid SLU.
Ett varmare klimat stressar älgen
Men det är inte bara vintern som är problematisk. Älgen är värmekänslig, och i ett allt varmare klimat utsätts den för mer stress.
I många områden finns i dag flera klövviltsarter som jagas med hund. En ökad frekvens av jaktstörningar och högre temperaturer på grund av klimatförändringar kan sannolikt öka energiförbrukningen och därmed öka risken för negativa effekter på kroppskonditionen, menar forskarna.
– En slutsats är att vi behöver studera mer hur olika typer av hundanvändning påverkar klövviltet, säger Göran Ericsson.
Om studien
Studien har genomförts i Nordmaling, söder om Umeå, under åren 2017–2018. Åtta älgkor utrustades med en temperaturmätare i magen, en hjärtsensor under huden och ett GPS-halsband som visar älgens aktivitet. Försöken genomfördes med hjälp av lokala jaktlag. Även jakthundarna utrustades med GPS-halsband så att informationen från både hundar och älgar kunde koordineras.
Studien är ett samarbete mellan Sveriges lantbruksuniversitet och Høgskolen i Innlandet, Evenstad, Norge. Forskare från Minnesota och Århus deltog också.
Vetenskaplig artikel:
Physiological and behavioural responses of moose to hunting with dogs, (Anne Randi Græsli, Luc Le Grand, Alexandra Thiel, Boris Fuchs, Olivier Devineau, Fredrik Stenbacka, Wiebke Neumann, Göran Ericsson, Navinder J Singh, Timothy G Laske, Larissa T Beumer, Jon M Arnemo, Alina L Evans), Conservation Physiology, Volume 8, Issue 1, 2020.
Kontakt:
Wiebke Neumann Sivertsson, forskare, institutionen för vilt, fisk och miljö, SLU Umeå, wiebke.neumann@slu.se
Göran Ericsson, professor, institutionen för vilt, fisk och miljö, SLU Umeå, goran.ericsson@slu.se
Om jakt med hund
Hur jakt får bedrivas finns reglerat i jaktförordningen.
Jakthund som förföljer älg får användas under perioden 21 augusti till 31 december, eller den senare tidpunkt då jakten ska vara avslutad.
Jakt med hund ska bedrivas på ett sådant sätt att viltet med hänsyn till hundens egenskaper eller snö-, is- och temperaturförhållandena inte utsätts för onödiga påfrestningar.
Vid speciella situationer eller om det behövs till skydd för viltet kan länsstyrelsen meddela föreskrifter om att hundar som förföljer vilt inte får användas vid jakt efter exempelvis älg. Sådan speciell situation skulle kunna vara väder eller snöförhållanden.
Klockan 22.27 den 7 november lystes himlen upp under cirka tre sekunder över stora delar av östra Svealand. I västra delen av Uppland följdes skenet av en åskliknande knall, sedan ett långvarigt buller. Bilder och filmklipp spreds snabbt i sociala medier. Eric Stempels, astronom och meteorforskare vid Uppsala universitet, som också själv såg och hörde fenomenet, kunde kort därefter med hjälp av kollegor i Norge fastställa att en stor rymdsten, även kallad bolid, hade fallit mot jorden.
Eric Stempels förklarar vad som händer:
– Rymdstenar faller mot jorden med väldigt stor hastighet, flera tiotals kilometer per sekund. När en sten sedan möter jordens atmosfär bromsas stenen upp och luften kring stenen börjar glöda, vilket ger upphov till ljusfenomenet. Hettan som uppstår smälter ytan och det vanliga är att rymdstenen smälter bort helt. Ifall stenen är tillräckligt stor kan delar överleva den våldsamma färden genom atmosfären. Resterna kan sedan hittas på marken i form av meteoriter. Det åskliknande ljudet och bullret orsakas av att rymdstenen har överljudsfart.
Den bolid som observerades 7 november 2020 orsakade ett meteoritfall. Några små fragment av mörkt färgad meteoritskorpa har hittats. Fragmenten är ca 3 millimeter stora. Bild: Naturhistoriska riksmuseet.
Sedan 2013 finns det ett kameranätverk i Sverige som mäter meteorspår på himlen. Nätverket registrerar många små meteorer, orsakade av sandkornsstort stoft som brinner upp i atmosfären, i vissa fall flera tiotals per natt. Men cirka tio gånger per år observeras det ljusstarka meteorer, också kallade eldklot, som behöver mätas mer noggrant. Vid några tillfällen under de senaste åren har det funnits misstanke om meteoritfall i Sverige, men aldrig har det observerats något så ljusstarkt och lovande som ljusfenomenet den 7 november. I Uppland var det dock molnigt, så ingen av de svenska kamerorna observerade fenomenet.
Meteorobservationer och meteoritfynd är mycket intressanta. Observationerna berättar för oss exakt från vilket håll och med vilken fart rymdstenar träffar jorden. Genom att räkna tillbaka i tiden går det sedan att reda ut från vilken del av solsystemet objektet härstammar. Det vanligaste är att de kommer från krockar mellan asteroider inom ett område mellan planeterna Mars och Jupiter. Om man hittar en meteorit efter en rymdsten kan den berätta om hur det tidiga solsystemet såg ut. Meteoriter kan vara lika gamla som vårt solsystem, cirka 4,6 miljarder år, det vill säga mycket äldre än bergarterna på jorden.
Beräkningar ledde till fynd
Precis som i Sverige finns det i grannländerna kameranätverk som mäter meteorspår på himlen. Meteorkamerastationer i Norge, Finland och Danmark fångade händelsen den 7 november på bild. Med hjälp av kollegor i grannländerna räknade Eric Stempels, forskare vid Uppsala universitet sedan fram infallsbanan. Beräkningarna visade att stenen kom in i atmosfären i en brant bana och hade en mycket stor massa, uppskattningsvis nio ton. Kombinationen av infallshastigheten och den stora massan gjorde att den glödande stenen kunde observeras på ovanligt låg höjd, cirka 17 km. Detta gjorde det mycket sannolikt att fenomenet var ett genuint meteoritfall. Kameraobservationerna gjorde det möjligt att peka ut ett högintressant område nära byn Ådalen, norr om Fjärdhundra i Enköpings kommun. Området består av såväl åkrar som skog och har genomsökts av en stor skara intresserade.
Trots en i början hög aktivitet rapporterades det inga fynd. Men den 22 november, efter tips från meteoritsamlare, hittade Jörgen Langhof, mineralog vid Naturhistoriska riksmuseet, misstänkta fragment i det utpekade området. Fragmenten är svartmetalliska till färgen och mellan 1-6 millimeter stora. Fragmenten har nu undersökts på Naturhistoriska riksmuseet, och forskarna konstaterar att det var en järnmeteorit. Det är ovanligt, eftersom i 95% av meteoritfallen rör det sig om stenmeteoriter. Det är dessutom det första fyndet efter ett observerat meteoritfall på 66 år i Sverige.
Meteoriten slog av en rot
Några meter från platsen där fragmenten hittades finns en stor, moss- och lavtäckt sten med tydliga tecken på att ha blivit träffad av något tungt.
– Stenen har ett stort märke, som om den blivit träffad av en slägga. Och bredvid på marken fanns en större grop med en avslagen trädrot, berättar Jörgen Langhof, mineralog vid Naturhistoriska riksmuseet.
Gropen orsakades troligen av en meteorit stor som en knytnäve. Med hjälp av en magnet kunde marken ”dammsugas” på magnetiska partiklar. Det var så fragmenten hittades, utspridda liggandes ovanpå mossan upp till tio meter från stenen med märket. Den knytnävsstora meteoriten har, trots flera sökinsatser under efterföljande veckor, tyvärr inte hittas.
En första kemisk analys av de hittade fragmenten kunde bekräfta att det rör sig om en järnmeteorit. Förutom mycket järn så innehåller provet cirka tio procent nickel, vilket är karaktäristiskt för järnmeteoriter.
– Vi behöver mer material från meteoriten för att fullständigt karaktärisera den och ge den ett namn, säger Dan Holtstam, mineralog och samlingsansvarig vid Naturhistoriska riksmuseet. De nu undersökta fragmenten utgör endast delar av skorpan på järnmeteoriten, som påverkats av smältning under den våldsamma inbromsningen i atmosfären.
Sökinsatserna fortsätter efter vinteruppehåll när marken blivit snöfri. Det är fullt möjligt att fler meteoritdelar finns kvar i området. Information om intressanta fynd i området kring Ådalen efterlyses av både Naturhistoriska riksmuseet och Uppsala universitet.
Kontakt:
Eric Stempels, astronom vid institutionen för fysik och astronomi vid Uppsala universitet, eric.stempels@physics.uu.se
Jörgen Langhof, mineralog vid Naturhistoriska riksmuseet, jorgen.langhof@nrm.se
Dan Holtstam, mineralog och samlingsansvarig vid Naturhistoriska riksmuseet, dan.holtstam@nrm.se
Rapporten från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) baseras på tidigare forskning och tillgänglig statistik om möjliga konsekvenser av coronapandemin för barn och unga, och utgår från pandemins inledande fas från mars till december 2020.
Barn drabbas främst indirekt av pandemin, genom föräldrarnas förändrade arbetssituation och eventuella ohälsa samt genom att hemmiljön förändras och rutiner bryts, enligt rapporten.
Ökad arbetslöshet småbarnsmammor
Enligt AKU, Arbetskraftsundersökningarna från SCB, ökade arbetslösheten bland framförallt småbarnsmammor under 2020. Arbetslösheten ökade däremot inte bland föräldrar till skolbarn, vilka troligen är mer väletablerade och därmed kanske korttidspermitteras i större utsträckning. Trots att många familjers ekonomi sannolikt blivit sämre syns ingen ökning i antalet barn vars familjer tar emot ekonomiskt bistånd.
– Det är möjligt att generösare medlemsvillkor och höjd ersättningsnivå i a-kassan har bidragit till att skydda utsatta barnfamiljers ekonomi så att de inte behöver ansöka om ekonomiskt bistånd. Men det kan också vara så att en del familjer som drabbats ekonomiskt inte är berättigade till stöd, utan lever på besparingar och annat, tror Anna Sjögren, en av flera rapportförfattare.
–Tidigare forskning ger oss skäl att befara att den oro, arbetslöshet och ekonomiska stress som kommer av pandemin är värre för barn och unga med svag socioekonomisk bakgrund och svagare socialt skyddsnät, säger Hanna Mühlrad.
Skolfrånvaron ger stora kostnader på sikt
Den ökade skolfrånvaron har stora samhällsekonomiska kostnader på sikt
Frånvaron bland barn och elever uppskattas ha ökat med knappt 50 procent i förskolan och 70 procent i grundskolan under pandemins första nio månader. Skolpersonalens frånvaro ökade med ungefär 70 procent under samma period. En grov uppskattning indikerar att den ökade frånvaron kommer att medföra ett framtida produktionsbortfall motsvarande ett värde av 10 miljarder kronor.
– Jag tror inte att frånvaron kommer påverka betyg eller resultat i internationella kunskapsmätningar. Men konsekvenserna för samhällsekonomin kan bli stora om elevernas förmågor och färdigheter försämras eftersom det påverkar produktivitet och inkomster på lång sikt, säger Björn Öckert.
Distansundervisning bättre än ingen alls
Övergången till distansundervisning på gymnasiet kommer troligen försämra elevernas resultat jämfört med om de haft klassrumsundervisning. Det gäller särskilt för dem med sämre studieförutsättningar.
– Det kan innebära att pandemin på sikt kan medföra försämrad likvärdighet i skolan, säger Caroline Hall.
På lång sikt beror både samhällets produktionsbortfall och skolans likvärdighet på hur utbildningssystemet i efterhand kompenserar för de kunskapsluckor som uppstått.
Ökad efterfrågan på högre utbildning
Under 2020 har fler unga sökt sig till högre utbildning på universitet och högskolor. Om de nytillkomna studenterna är mindre motiverade, har sämre studieförutsättningar eller om de större studentgrupperna gör att utbildningskvaliteten sjunker, kan den ökade efterfrågan på utbildning i pandemins inledande fas innebära att avkastningen av högre utbildning minskar.
– Det är sannolikt ändå effektivt för samhället att erbjuda fler utbildningsplatser, säger Helena Holmlund, i synnerhet om man kan kanalisera dem mot bristyrken och framtidsbranscher.
Unga kan få det svårt på arbetsmarknaden under lång tid
Den ekonomiska nedgången har slagit särskilt hårt mot servicebranscher där många unga inleder sina arbetsliv. Ungdomsarbetslösheten är hög och jämfört med tidigare år är det är fler unga som varken arbetar eller studerar.
– Unga som kommer ut på arbetsmarknaden under en lågkonjunktur riskerar högre arbetslöshet och lägre inkomster i uppåt tio år efter examen jämfört med dem som har turen att påbörja sitt arbetsliv i en högkonjunktur, säger Mattias Engdahl. Det finns alltså starka skäl att tro att de unga kommer har det svårt på arbetsmarknaden under en lång tid framöver.
Viktig nationell statistik fattas
För att kunna utvärdera konsekvenser och dra lärdomar av pandemin är det nödvändigt med nationellt insamlad statistik som gör det möjligt att följa barns och ungas utveckling samt tillgång till dokumentation om hur samhällsinstitutioner som hälsovård, skola och högre utbildning fungerar och förändras. Avsaknaden av nationell statistik om elevfrånvaro, undervisningsformer och de inställda nationella proven medför tyvärr svårigheter att utvärdera effekterna av pandemin på skolans kvalitet och likvärdighet.
Anna Sjögren, redaktör för rapporten. Ekonomie doktor i nationalekonomi och verksam som forskare vid IFAU, anna.sjogren@ifau.uu.se
Det är forskare vid Lunds universitet som undersökt hyfers beteende hos olika svamparter. Studierna är gjorda i laboratorium och de underjordiska gångarna har tillverkats syntetiskt av silikonpolymer.
I mikroskop har forskarna sen kunnat följa enskilda hyftrådar hos de sju olika arterna, och jämfört deras beteende: Hur reagerar hyfen när kanalen de växer i svänger skarpt och tvingar den att växa tillbaka från det håll den kom ifrån? Hur agerar de när ett stort hålrum öppnar sig framför dem?
– I mikroskop blir deras beteenden mycket mer personliga än vad man nånsin kan tänka sig. De blir individuella karaktärer, säger Edith Hammer, en av forskarna bakom studien.
Militären, maratonlöparen och ormen
Forskarna har upptäckt att svamparna använder olika strategier när de växer och bildar sina fint förgrenade nätverk i jorden, så kallade mycel. De olika karaktärsdragen har lett till att svamparna fått olika smeknamn som ”militären”, ”maratonlöparen” och ”ormen”.
Militären kallas så för att den växer med väldig kraft och plöjer ner hindren i dess väg, ändå kommer den inte särskilt långt. Maratonlöparna skickar ut hyfer som kan liknas vid enstaka kämpar som växer långt innan de ger upp sökandet efter föda. Men för att komma långt krävs att de inte stöter på alltför svåra hinder eftersom sådana passager är deras svaga sida. Till skillnad från maratonlöparen är ormen specialist på att slingra sig förbi hinder.
Sicksackgångar förvirrar en hyf
Exempel på hinder som hyferna kan stöta på och som kan fördröja och förvirra dem är sicksackgångar, vinklar och rundade hörn. Studien visar att vissa arter helt enkelt inte kommer vidare när de hamnar i ett hörn, utan förblir fångar i hörnet.
Studien är unik eftersom det är första gången som beteendet hos individuella hyfer hos så många arter har studerats parallellt och ingående. Tidigare undersökningar har ofta fokuserat på mycelet som helhet eftersom de inte kunnat urskilja beteendet hos enskilda hyfer. Än så länge saknas dock viktiga pusselbitar om hur mikroskopiska jordstrukturer påverkar svampars beteende för att forskningen ska få praktisk tillämpning i jordbruket.
Mycel. Bild: Jerzy Opioła, CC BY-SA 4.0
Hyfer är de flesta svampars byggstenar. Små tunna celltrådar, oftast fleråriga och ofärgade. Hos svampar i skogen brukar hyferna bilda stora nät, mycel, under marken. Hyfers uppgift är att ta upp näring och hjälpa till med förökning. Hyfer avsöndrar enzymer som bryter ner organiskt material som till exempel blad och trädgrenar till näring i löst form som svampen kan ta upp. Hyfer kan vara enkla, grenade eller sammanvuxna. De växer bara i sin yttersta spets. Tillväxten sker genom en plasmaström, något som har få likheter hos andra organismer. Vissa hyfer växer in i växters levande rötter, en symbios av detta slag kallas mykorrhiza.
Edith Hammer, biträdande universitetslektor, Biologiska institutionen, Lunds universitet, edith.hammer@biol.lu.se
Kristin Aleklett Kadish, forskare inom mikrobiologisk ekologi vid Institutionen för växtskyddsbiologi, SLU, Kristin.aleklett.kadish@slu.se
Sedan den så kallade enprocentsregeln infördes år 1937 har stora satsningar gjorts på byggnadsanknuten konst i offentlig miljö. Regeln, som egentligen är en rekommendation, innebär att en procent av byggnadskostnaden är avsatt för beställning av konst. Det ger många konstnärer en möjlighet att ta sig an mer omfattande verk.
– I min avhandling har jag utifrån ett långsiktigt bevarandeperspektiv analyserat beslutsprocesser som rör byggnadsanknuten konst, säger Karin Hermerén vid Göteborgs universitet.
Med byggnadsanknuten konst avses de konstverk som har integrerats i byggnad eller annan anläggning och som är avsedda för en långvarig och platsspecifik placering, oavsett om de tillkommit samtidigt med byggnaden eller senare.
Olika lagar gäller för bevarande
Hennes avhandling utgår från tre fallstudier av kommunal, landstings- och kyrkoanknuten konst: bostadsområdet Lindängen i Malmö, Vrinnevisjukhuset i Norrköping samt Växjö domkyrka.
– I de här miljöerna har konstverken olika funktion, och de har också tillkommit i olika politiska eller idémässiga sammanhang, säger Karin Hermerén.
Inom Svenska kyrkan finns kulturmiljölagen som reglerar vilka förändringar som får ske, vem som utför förändringarna och med vilka material och metoder. Länsstyrelserna ger tillstånd och har tillsynsansvar. Det finns också möjlighet att söka ekonomiskt bistånd för åtgärder. I de båda andra fallen, Lindängen och Vrinnevi, är det ägaren som bestämmer vilka satsningar som ska göras och hur det ska ske.
– Upphovsrättslagen finns visserligen, men den skyddar bara i 70 år efter konstnärens frånfälle och skyddar mot kränkning, inte mot rivning.
I Lindängen, tidigare kommunalägt och nu privatägt (den bostadsdel Karin Hermerén har undersökt), har vissa konstverk bevarats. Andra verk har flyttats och några tagits bort. I Vrinnevi, (tidigare landstingsägt men nu regionägt) har en del av de konstverk som tidigare var i farozonen nu integrerats som kulturarv i nya konstsatsningar när sjukhuset renoverats.
Avreglering har försvårat
Av jordabalkens skrivning framgår att ett byggnadsanknutet konstverk följer med en fastighet vid försäljning.
– Med de avregleringar som har skett inom det offentliga sedan 1990-talet innebär detta ökade risker för konstverken och deras bevarande.
Offentligt beställd konst kan alltså komma i privat ägo. Lagstiftning saknas som ger möjlighet till skydd och tillsyn – och konstverken blir allt fler. Det här innebär stora utmaningar när det gäller att bevara miljöer som på olika sätt representerar 1900-talets kulturarv, anser Karin Hermerén.
Det finns alltså en lucka i lagstiftningen när det gäller möjligheten att skydda och bevara byggnadsanknuten konst utanför Svenska kyrkan.
– Eller rättare sagt, lagar finns, men kunskap om konstverken saknas när lagarna tillämpas. Kulturmiljövårdens aktörer saknar kriterier för hur den här konsten ska värderas. Vilka konstverk är viktiga att bevara för framtiden? Och kan man göra på samma sätt som med byggnadsminnen, fast ”konstminnen”? Mitt fokus på beslutsprocesserna och deras struktur tydliggör sådana brister.
Så ska till exempel plan- och bygglagen ta hänsyn till konstnärliga värden.
– Men trots det är det idag möjligt, att som på Axel Dahlströms torg i Högsbo i Göteborg, dölja en bit av Endre Nemes stora marmorintarsia från 60-talet för att tillgänglighetsanpassa torget, ändra markbeläggningen och sätta en bänk precis framför konstverket.
Karin Hermerén anser att det borde finnas möjligheter för ett offentligt och delat förvaltnings- och tillsynsansvar för de konstverk som har bekostats med allmänna medel, oavsett senare ägare.
– Dagens lagstiftning skulle kunna rymma möjligheter att bättre bevara, förvalta och skydda konstverken. Men förhållandet mellan kulturmiljölagens kvalifikationskrav och den mer generella plan- och bygglagen gör skyddsbestämmelserna svåranvända. Praxis kring skyddsföreskrifter kolliderar med de särskilda villkor som rör konstnärliga värden och upphovsrätt, säger Karin Hermerén.
Karin Hermerén, Institutionen för kulturvård, Göteborgs universitet, karin@hermeren.se
Fotnot:
Karin Hermerén är fil.lic. i kulturvård vid Göteborgs universitet och fil.kand. i konstvetenskap vid Lunds universitet. Hermerén har arbetat som konservator sedan 1991, är medlem i NKF-S och IIC Fellow, har mångårig erfarenhet som utredare och är sedan 2017 verksam vid Moderna Museet i Stockholm.
– Skogar är avgörande för livet på jorden, 75 procent av planetens växter och djurarter har sitt hem där. Skogarna ger oss ved, vatten, mat, bränslen och mediciner och de är oerhört viktiga för vårt välbefinnande, säger Alexandre Antonelli, professor i biologisk mångfald vid Göteborgs universitet och forskningschef för Kew Gardens i Storbritannien.
Han är en av forskarna bakom studien Tio gyllene regler för att återställa skog, som forskare vid Royal Botanic Gardens (RBG Kew) och Botanic Gardens Conservation International (BGCI) står bakom.
Lyft lokalbefolkningens roll
Skogsskövlingen fortsätter obevekligt, trots globala ansträngningar att stoppa den.
– Skogar försvinner i alarmerande takt, vi tappar varje år ett område med tropisk regnskog lika stort som Lappland, säger Alexandre Antonelli.
Men nya storskaliga trädplanteringar är inte den bästa lösningen, enligt forskarna. Först måste existerande skogar skyddas för att värna skogsområdenas biologiska mångfald och ekologiska funktioner. Och skogarna är viktiga som kolsänkor, eftersom de lagrar stora mängder koldioxid.
Före och efter framgångsrik skogsplantering i Thailand. Bild: S. Elliott,Chiang Mai University.
10 gyllene regler för att återställa skogar
Skydda befintliga skogar först
Sätt lokalbefolkningen i centrum för trädplanteringsprojekt
Maximera återhämtningen av biologisk mångfald för att uppnå flera mål
Välj rätt område för återplantering av skog
Använd naturlig skogsåterväxt där det är möjligt
Välj rätt trädslag som kan maximera biologisk mångfald
Se till att träden kan tåla ett förändrat klimat
Planera framåt
Lär dig genom att göra
Gör det lönsamt
Listan belyser hur skogar kan återställas och samtidigt maximera koldioxidupptagningen för att mildra den globala uppvärmningen, återställa ekosystem och bidra till människors försörjning.
När hotade skogar restaureras är det också nödvändigt att involvera lokalbefolkningen redan från planeringsstadiet till skogsbruk och leverans. Tidigare studier visar att brist på samhällsengagemang är en av de vanligaste orsakerna till att skogsprojekt misslyckas.
– Goda erfarenheter finns, som i östra Madagaskar där man arbetar tillsammans för att återställa områden som förstörts av överutnyttjande och eldhärjningar.
Gynna naturliga skogar
Det är bättre att restaurera förstörd skogsmark än att skapa nya planteringar, enligt forskarna. Och när nyplantering är enda vägen framåt, är det viktigt att välja rätt mark.
Att ta naturliga gräsmarker, savanner eller våtmarker i anspråk, vars egna individuella ekosystem redan i hög grad bidrar till att fånga kol, är ingen bra idé.
Naturliga skogar har hög artrikedom och tar hand om fyrtio gånger så mycket kol som nyplanterade. Men när naturlig skogsrestaurering inte är möjlig och trädplantering är nödvändig är det viktigt att välja rätt träd enligt författarna.
Forskarna rekommenderar att en blandning av arter planteras. Företrädesvis de som är typiska för det lokala naturliga skogsekosystemet. Men även sällsynta och hotade arter, för att på detta sätt skapa ett rikt ekosystem.
Exotiska arter som kan bli invasiva är viktigt att undvika, framförallt i tropiska områden. De bidrar till att driva på den globala biologiska mångfaldskrisen.
Goda exempel finns
I Lampangprovinsen i norra Thailand, där skogsmark försämrats genom kalkstenbrytning, har mark återställts. I 60 centimeter matjord planterades 14 olika inhemska trädarter inklusive flera fikonarter. Tredje regnsäsongen började apor besöka området. De åt fikonfrukterna och med apornas avföring landade frön från andra träd i området. Sammantaget blev tillväxten av träd årligen 91 procent.
– Det är fantastiskt att tusentals människor och företag planterar träd. Vi säger inte att trädplantering är fel, det är en lysande lösning för att ta itu med global uppvärmning och skydda biologisk mångfald, när det görs korrekt och effektivt.
– Men vi vill utmana hur vi för närvarande planterar träd, så att vi kan maximera de positiva effekterna och inleda en ny era för världens skogar som gynnar alla. Och när det finns ett val betonar vi att stoppa avskogning och skydda kvarvarande skogar. De bästa planeringsbesluten är när vetenskaplig kunskap kombineras med inhemsk kunskap, säger Alexandre Antonelli.
Ungefär hälften av Sveriges gurkor och en femtedel av tomaterna i Sverige importeras i dag från Spanien enligt Jordbruksverket. Ett särskilt område i Spanien där storskalig grönsaksodling sker är Almería vid Medelhavskusten i sydöstra Spanien. En ny studie från området i Almería, även känt som ”the sea of plastic”, visar att den intensiva plastanvändningen i växthusindustrin verkar har lett till ständigt ökade utsläpp av mikroplaster sedan intensifieringen av jordbruket under 1970-talet.
– Almería är unikt i Europa för att det är en av de få mänskliga strukturer som kan ses från rymden för att det är så stort. Området står för ungefär en fjärdedel, eller tre miljoner ton, av den totala spanska exporten av grönsaker och frukt, säger Martin Dahl, forskare i marin ekologi vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet, som är förste författare till studien i tidskriften Environmental Pollution.
Höga koncentrationer av mikroplast har samlats i sjögräsbotten utanför spanska Almería vid Medelhavet där växthusodlingarna kallas ”the sea of plastic”. Forskarna studerar ackumulationen av mikroplast över tid. Bild: Miguel Ángel Mateo, Diego Moreno.
Sedimentlager kan användas som historiska miljöarkiv
Sjögräsängar fungerar som filter för kustområden och kan därför fånga upp partiklar, inklusive mikroplaster, från land som fastnar på bladen eller hamnar på botten. Detta gör att sjögräsängar är intressanta att studera då de stabiliserar och bygger upp tjocka sedimentlager som kan användas som historiska miljöarkiv för att bland annat studera ackumulation av mikroplaster över tid.
De höga koncentrationerna av mikroplast som ansamlats i sjögräsbotten kan potentiellt leda till en spridning av mikroplaster till andra miljöer och djur:
– Sjögräsängar skulle kunna fungera som ett första steg i överföring av mikroplaster till djur, då många betar på sjögräs eller lever i dess sediment, och på sätt får i sig plaster, säger Martin Dahl.
Mikroplaster kan också binda till sig tungmetaller och andra miljögifter.
– Man vet generellt ganska lite om vad för effekt mikroplaster har på miljön, men däremot vet man i dag att plast och mikroplaster förekommer nästan överallt i havet och därför tycker jag att man ska dra öronen åt sig. Historiskt så brukar det vara en viss tidsförskjutning från upptäckten av nya miljögifter till dess att man ser effekter, som exempelvis med PCB och DDT, säger Martin Dahl.
Forskarna fann PVC och polystyren
Den höga användningen av plast i Almería beror i synnerhet på de plastfilmer som används för att täcka växthusen. Dessa slits fort och behöver bytas ut relativt ofta. Genom slitage och vittring av plastfilmen och andra typer av plast som används i produktionen av grönsaker och frukter så hamnar de i miljön och förs vidare till havet genom avrinning.
Forskarna kunde finna PVC och polystyren som används i växthusodlingen i Almería. Dock kunde analysen inte identifiera alla specifika plastpolymerer och koppla dem direkt till typen av plast som växthusen är täckta med.
Att forskarna har valt att undersöka området vid kusten utanför Almería beror på att det sedan tidigare har varit känt att växthusodlingen har en hög konsumtion av plast och att detta kan orsaka eventuella mikroplastföroreningar i omkringliggande sjögräsängar, som man vet är bra på att fånga upp partiklar som transporteras med vattnet.
Enligt Martin Dahl finns det flera pågående forskningsprojekt om mikroplaster i Sverige, i synnerhet på Kristinebergs marina forskningsstation utanför Fiskebäckskil, men de har främst tittat på plaster i andra typer av bottnar och i det öppna havet, inte i sjögrässediment.
– Att studera mikroplaster i sjögräsängar är väldigt nytt och det här är den första studien, som jag känner till, där man har använt sig av daterade sjögrässediment för att analysera ansamlingen av mikroplaster över tid, vilket gör studien väldigt spännande, säger Martin Dahl.
– Det återstår fortfarande många frågetecken kring vad för effekt mikroplasterna har på sjögräsekosystemen, men jag hoppas att den här studien kan uppmärksamma den problematik som uppenbarligen finns kring mikroplastföroreningar, inte bara i Almería utan i havet i stort, säger Martin Dahl.
Studien har gjorts av forskare från Stockholms universitet i samarbete med Centre for Advanced Studies of Blanes, Spanish High Council for Scientific Research (CEAB-CSIC), Svenska Miljöinstitutet (IVL) och Södertörns högskola.
Martin Dahl, forskare vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet, martin.dahl@su.se
De flesta som insjuknar i covid-19 utvecklar lindriga till medelsvåra symptom och återhämtar sig utan att behöva sjukhusvård. Andra blir så svårt sjuka att de behöver intensivvård och i värsta fall avlider. Det är ännu inte helt klarlagt varför sjukdomsförloppet ser så olika ut mellan olika människor.
Studien som publicerats i Journal of Clinical Investigation kan ge ökad förståelse för hur tidiga immunresponser påverkar hur allvarlig sjukdomen blir.
Forskarna vid Karolinska Institutet, Karolinska Universitetssjukhuset, Stemirna Therapeutics i Shanghai, samt Stanford University i USA har studerat en typ av immunceller, monocytliknande myeloida suppressorceller eller M-MDSC, och deras eventuella roll för utvecklingen av covid-19.
Dämpar T-cellers aktivitet
M-MDSC tycks öka i antal i samband med inflammationer och deras hämmande effekt på T-cellernas aktivitet är känd sedan tidigare. T-celler är också en del av immunförsvaret och har en viktig roll för kroppens skydd mot virusinfektioner som covid-19. M-MDSC roll vid luftvägsinfektioner har till stor del varit okänt och intressant att studera eftersom låga nivåer av T-celler har observerats hos covid-19-patienter.
Studien inkluderar 147 patienter med alltifrån mild till dödlig covid-19. Under sjukdomsförloppet lämnade patienterna flera blod- och luftvägsprover som jämfördes med prover från patienter med influensa, respektive från friska personer.
Immunförsvaret ur balans
Studien visar bland annat att patienter med svårare covid-19 har markant förhöjda nivåer av M-MDSC och proteiner relaterade till deras funktion i blodet, jämfört med mildare fall respektive friska individer. Covid-19-patienter hade färre T-celler i blodet än friska och det fanns även tecken på påverkad funktion på patienternas T-celler.
Analysen visade också att nivåerna av M-MDSC tidigt i sjukdomsförloppet verkar återspegla hur allvarlig sjukdomen blir.
– Våra resultat bidrar till att öka förståelsen för vad som orsakar allvarlig covid-19 och är en viktig pusselbit för att förstå kopplingen mellan det tidiga, medfödda immunförsvaret där M-MDSC ingår, och det sena, adaptiva immunsvaret som bland annat omfattar T-celler. Det finns även en stark klinisk koppling då man på sikt skulle kunna använda resultaten för att hitta nya biomarkörer för svår sjukdom, säger Anna Smed Sörensen, docent vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet.
Alla 147 prover har utnyttjats maximalt
Antalet patienter och mängden provmaterial som kunde samlas in från varje patient är en begränsning i studiens upplägg. Därför har varje prov utnyttjats maximalt.
– Nästa steg i vår forskning är att ytterligare studera kopplingen mellan olika delar av immunförsvaret, som M-MDSC, T-celler och antikroppar, säger Anna Smed Sörensen.
Vetenskaplig artikel:
Functional monocytic myeloid-derived suppressor cells increase in blood but not airways and predict COVID-19 severity(Sara Falck-Jones, Sindhu Vangeti, Meng Yu, Ryan Falck-Jones, Alberto Cagigi, Isabella Badolati, Björn Österberg, Maximilian Julius Lautenbach, Eric Åhlberg, Ang Lin, Rico Lepzien, Inga Szurgot, Klara Lenart, Fredrika Hellgren, Holden Maecker, Jörgen Sälde, Jan Albert, Niclas Johansson, Max Bell, Karin Loré, Anna Färnert, och Anna Smed Sörensen)Journal of Clinical Investigation.
– De personer vi undersökt är från samma släkt och flera av dem har insjuknat med småkärlssjukdom i hjärnan och stroke. Efter vävnadsundersökning och genetiska analysmetoder kunde vi konstatera att de bar på en ny variant av en gen som kan ha samband med deras sjukdom, säger Andreea Ilinca, forskare vid Lunds universitet och neurolog vid Skånes universitetssjukhus.
Genetiska faktorer spelar stor roll
Årligen drabbas cirka 25 000 personer i Sverige av stroke, antingen orsakad av en blodpropp som leder till syrebrist i hjärnan eller en blödning i hjärnan. Högt blodtryck, höga kolesterolvärden, diabetes, förmaksflimmer och livsstilsfaktorer som exempelvis rökning är kända riskfaktorer för stroke. Allt fler forskningsresultat tyder dock på att genetiska faktorer också spelar en stor roll.
Därför har lundaforskarna studerat en släkt, huvuddelen hemmahörande i södra Sverige, där åtta av 15 undersökta personer utvecklat småkärlssjukdom i hjärnan. Sjukdomen kännetecknades av ischemisk stroke (hjärninfarkt orsakad av blodpropp) och hjärnblödning, och även lätt kognitiv funktionsnedsättning, påverkan på autonoma nervsystemet och koordinationssvårigheter.
En ny variant av känd gen
Vid undersökning av vävnad från personerna med symtom kunde forskarna se mikroskopiska förändringar i blodkärlen i hjärnan och i de små hudkärlen. De kunde också med hjälp av moderna genetiska analysmetoder konstatera att de troligen funnit en ny variant i genen MAP3K6, en variant som de tror kan ha samband med sjukdomen. Genen MAP3K6 är nämligen en gen som bland annat påverkar funktionen av ett protein som hjälper hjärnans kärl att reagera på rätt sätt vid skada, som till exempel vid låg syretillförsel till hjärnan.
– Genom att identifiera genetiska varianter som har samband med sjukdom i hjärnans kärl och tidig stroke, kan vi bättre förstå vad som skulle kunna förhindra dessa skadliga processer. Framtida studier som kan ge oss mer kunskap om den molekylära sjukdomsmekanismen kan leda till nya behandlingar, säger Andreea Ilinca.
Om studien:
Forskningsområde: klinisk neurologisk forskning.
Studiedesign: forskarinitierad klinisk-genetisk-patologisk studie av släkt med hereditär sjukdom, orsak-verkan-samband.
Patientgrupp: medlemmar av släkt med neurologisk sjukdom.
Andreea Ilinca, forskare vid Lunds universitet, specialistläkare vid Skånes universitetssjukhus, andreea.ilinca@med.lu.se
– Ett glädjande resultat var att de som rehabiliterats i hemmet återfick gångförmåga och självständighet i vardagliga aktiviteter lika bra som de som vårdats längre tid på sjukhus, även om mer forskning behövs för att bekräfta resultaten framför allt för äldre med demenssjukdom, säger Åsa Karlsson, doktorand vid Umeå universitet.
I sin avhandling har Åsa Karlsson studerat effekterna av teambaserad hemrehabilitering hos 205 personer, 70 år och äldre, med en nytillkommen höftfraktur som deltog i en randomiserad kontrollerad studie.
Anpassade insatser hemma
Deltagarna i studien bodde i eget boende eller på ett äldreboende. Hälften hade en demenssjukdom. De lottades till att antingen få all rehabilitering på en geriatrisk avdelning enligt ett vårdprogram för höftfraktur eller att vårdtiden påskyndades och rehabiliteringen slutfördes i hemmet med stöd av ett geriatriskt team med olika professioner. Insatserna i hemmet anpassades utifrån deltagarnas behov och mål med rehabiliteringen och pågick i maximalt tio veckor.
Resultaten från delstudierna visar att vårdtiden på sjukhus kunde kortas i hemrehabiliteringsgruppen med i median sex dagar. Deltagarna återfick trots det gångförmåga och självständighet i vardagliga aktiviteter i samma utsträckning som de som rehabiliterats under en längre tid på sjukhus. Dock var det i bägge grupperna bara ungefär hälften som vid uppföljning efter ett år hade återfått dessa förmågor i samma utsträckning som före frakturen. Det pekar på att den rehabilitering som erbjuds efter höftfrakturer inte är tillräcklig, oavsett om den sker i hemmet eller på sjukhus.
Kände sig friskare i hemmiljö
Efter studiens slut intervjuades 20 utvalda deltagare om sina upplevelser av rehabiliteringen och sin återhämtning under året efter frakturen. Hemrehabilitering var ett uppskattat alternativ och hemmiljön bidrog till att de kände sig friskare och blev mer aktiva. Det framkom att deltagarna kändes sig sårbara efter frakturen och tvivlade på sig egen förmåga. De poängterade hur viktigt det var med rehabilitering under en lång tid efter frakturen för att uppnå en så bra återhämtning som möjligt och att rehabiliteringen inte kunde ersättas med självträning.
– Deltagarnas upplevelser visar att det är viktigt att erbjuda olika alternativ som kan anpassas till individens behov och skede i rehabiliteringen. Äldre personer med höftfraktur behöver tillgång till teamrehabilitering med möjlighet till handledd träning i större omfattning än vad som erbjuds idag för att kunna förbättra eller bibehålla sina förmågor och få en bättre livskvalitet, säger Åsa Karlsson.
Åsa Karlsson, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering vid Umeå, asa.karlsson@umu.se
I studien har forskarna utgått ifrån hypotetiska scenarier för att beräkna den demografiska utvecklingen i Sverige och Norge – utan invandringen som följde efter Syrienkriget.
– Resultaten visar att utan inbördeskriget i Syrien skulle under 2016 och 2017 34 respektive 32 av Sveriges 290 kommuner upplevt en befolkningsminskning istället för en ökning, säger Eleonora Mussino, medförfattare till studien och forskare i demografi vid Stockholms universitets demografiska avdelning, SUDA.
Detta innebär att antalet kommuner som upplevt en befolkningsminskning begränsades till 19 år 2016 och 63 år 2017. Antalet kommuner som upplevde en befolkningsökning var totalt 271 år 2016 och 226 år 2017.
Lägre befolkningstillväxt
Utan Syrienkriget skulle den totala befolkningstillväxten i Sverige år 2016 ha varit ungefär 36 procent lägre, och runt 26 procent lägre i Norge. Antalet födda 2017 skulle ha varit cirka 3 procent lägre i Sverige och 1 procent lägre i Norge utan invandringen till följd av Syrienkriget.
– I våra beräkningar har vi tagit hänsyn till att viss invandring skulle ha skett från Syrien till Sverige och Norge även utan ett krig. Vi tar också hänsyn till antalet barn som fötts av de kvinnor som beräknas ha kommit hit från Syrien på grund av kriget, säger Marianne Tønnessen, forskare i demografi vid Oslo Metropolitan University.
Kan ge uppsving om invandrare stannar
Att människor flyttar från kommuner på landsbygden har skapat problem för glesbygdskommuner i både Sverige och Norge – det är känt sedan tidigare. Framförallt är det ungdomar som flyttat in till städerna. På sikt kan det leda till en åldrande befolkning på landsbygden och intilliggande områden.
– På grund av invandringen från Syrien till följd av kriget vände en del av dessa kommuner den här trenden med en minskande befolkning. Detta kan potentiellt leda till ett uppsving för lokala ekonomier i en del av de här områdena på landsbygden – så länge invandrarna stannar, säger Siddartha Aradhya, forskare i demografi vid Stockholms universitets demografiska avdelning.
Eleonora Mussino säger att resultaten av studien delvis kan förändra berättelsen om, eller synen på, den syriska migrationen till Sverige och Norge.
– Vi förnekar inte att det finns utmaningar kopplade till den ökade invandringen som skett från Syrien. Men vår studie visar samtidigt att flyktingarna i vissa delar av landet kan vara ett välkommet bidrag till befolkningstillväxten, säger Eleonora Mussino.
Hypotetiska scenarier
Med hjälp av registerdata från det svenska och det norska befolkningsregistret räknade forskarna ut hypotetiska scenarier för befolkningstillväxten utan kriget i Syrien. Dessa scenarier skapades främst genom att räkna ut hur stor invandringen från Syrien skulle ha varit om trenderna i invandringen från tiden innan Syrienkriget hade förlängts.
Eleonora Mussino, forskare i demografi vid Stockholms universitets demografiska avdelning, SUDA, eleonora.mussino@sociology.su.se
– Idén att själva fröet skulle vara länken mellan moderträdets mikroorganismer och den nya plantans framtida miljö har diskuterats mycket. Vi har för första gången visat att det är så, säger Ahmed Abdelfattah, forskare vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik (DEEP) vid Stockholms universitet.
Forskningen, som gjordes på ekar eftersom det är en av de vanligaste trädarterna i svenska och europeiska skogar, visar att fröets mikroorganismer är viktiga för växtens framtida hälsa. De främjar tillväxt och skyddar mot vissa sjukdomar. Varje växtart har ett distinkt mikrobsamhälle, där några av mikroberna finns på ytan och andra inuti växtens vävnader. Mikroorganismerna från fröet blir på så sätt en barriär, som påverkar vilka andra mikrober som kan komma in från omgivningen.
Levt i samklank i 400 miljoner år
Studier av fossil visar att växter har levt i samklang med svampar och bakterier, det så kallade mikrobiomet, i mer än 400 miljoner år. De mikroorganismer forskarna fann på ekfrö har i andra studier visat sig skydda mot både sjukdomar och giftiga miljöföroreningar och påverka tillväxt och kvävebindningar.
– Att visa hur mikrobiomet överförs under naturliga förhållanden är en utmaning, eftersom frön är beroende av jorden de gror i och den är rik på mikrober. Därför är det nästan omöjligt att skilja på om mikroorganismerna faktiskt kommer från fröet eller jorden, säger Ahmed Abdelfattah.
Skiss av ekplanta i laboratoriemiljö. Bild: Ahmed Abdelfattah
Forskargruppen använde därför en ny teknik för att odla ekplantor i ett mikrobfritt tillstånd, där bladen hålls åtskilda från rötterna. Detta gjorde det möjligt att vara säkra på att mikroorganismerna härstammar från fröet och att vissa mikroorganismer migrerar till rötterna och andra till bladen.
– Vi vet redan att blad och rötter innehåller olika mikrobiella samhällen, vilket flera nya studier också visar. Men vi blev ändå förvånade över att se att det sker i ett så tidigt skede av växtutvecklingen, och att fröet, åtminstone delvis, är källan till det, säger Ahmed Abdelfattah.
Nästa steg för forskargruppen är nu att urskilja vilken som är den viktigaste källan till mikrobiomet – miljön eller fröet.
– Många fröföretag jobbar aktivt med fröers mikrobiom i hopp om att kunna odla fram superplantor med bättre gener och mikroorganismer. En teknik som används är att behandla frön med gynnsamma mikroorganismer, för att de så småningom ska kolonisera växten och påverka plantan. Nu visar det sig att fröet gör en stor del av det arbetet själv, säger Ahmed Abdelfattah.
Ahmed Abdelfattah, forskare vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik (DEEP) vid Stockholms universitet, ahmed.abdelfattah@tugraz.at
En ny dna-undersökning visar att sex av museiexemplaren har identifierats fel och istället är närbesläktade antiloparter som även lever idag. Denna dna-undersökning kunde bara bekräfta fyra exemplar som blåbock vilket gör arten ännu mer sällsynt än man trodde. Undersökningen visar också att exemplaret som står utställt på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm verkligen är från den utdöda blåbocken.
Blåbock i Stockholm och Uppsala
Utställt på Naturhistoriska riksmuseet finns ett monterat skinn med horn från en hane, men inga ben eller kranium är bevarade. Exemplaret är äkta.
På Evolutionsmuseet i Uppsala finns ett par horn monterade på en platta. Det exemplaret är också äkta enligt den nya dna-undersökningen.
– Vi ser också att de två blåbockarna i Stockholm och Uppsala är mycket nära släkt med varandra, förmodligen från samma flock antiloper som en gång levde i Sydafrika, säger Daniela C. Kalthoff vid Naturhistoriska riksmuseet som deltagit i studien.
Få exemplar i världen
Dna-studien bekräftar också att ett skinn från en hona som står monterat i Naturhistoriska museet i Wien är äkta. Samma sak med enstaka benbitar på Naturalis museum i Leiden. Dessutom finns två monterade skinn i Paris och Leiden, men dessa har inte kunnat provtas än.
– Tyvärr verkar inte något kranium från blåbock finnas kvar så skinnet och hornen är den bästa ledtråd vi har om hur blåbocken såg ut, säger Daniela C. Kalthoff om den monterade blåbocken på Naturhistoriska riksmuseet.
Sällsynt och utsatt
Skinnet som står utställt på Naturhistoriska riksmuseet beställdes år 1781 tillsammans med andra djur från Sydafrika. Kvittot från beställningen visar att blåbocken var det dyraste djuret, 8 riksdaler.
Blåbocken försvann ungefär samtidigt med Europas kolonisering av Afrika under 1700-talet. DNA-undersökningen visar också en låg genetisk mångfald vilket tolkas som att blåbocken förmodligen var sällsynt redan när koloniseringen började.
Redan i slutet av 1960-talet lanserades teorier om en möjlig förekomst av supertunga grundämnen. Deras mest långlivade atomkärnor skulle kunna ge upphov till en så kallad ”stabilitetsö” långt bortom grundämnet uran. Men nu visar en studie, som letts av kärnfysiker vid Lunds universitet, att ett 50 år gammalt kärnfysikmanifest måste revideras.
Det tyngsta grundämnet som finns i naturen är uran, vars atomkärnor innehåller 92 protoner och 146 neutroner. Atomkärnor hos tyngre element blir mer och mer instabila på grund av det ökande antalet positivt laddade protoner. Därför sönderfaller de vanligtvis snabbare och snabbare, oftast inom bråkdelen av en sekund.
En ”magisk” kombination av antalet protoner och neutroner kan dock leda till grundämnen med snabbt ökande livslängder. Ett sådant ”magiskt” protontal har länge förutspåtts för atomkärnor i grundämnet flerovium, som betecknar atomnummer 114 i det periodiska systemet. Redan i slutet av 1960-talet lanserades en teori av bland annat Lundafysikern Sven-Gösta Nilsson att en sådan stabilitetsö borde finnas runt det då ännu inte upptäckta grundämnet 114.
Drömmar om stabilt supertungt grundämne
– Det här är något av en helig graal inom kärnfysiken. Många drömmer om att få upptäcka något så exotiskt som ett långlivat, eller till och med stabilt, supertungt grundämne, säger Anton Såmark-Roth, doktorand i kärnfysik vid Lunds universitet.
Inspirerade av Nilssons teorier har forskarna studerat grundämnet flerovium i detalj och gjort banbrytande upptäckter. Experimentet genomfördes av ett internationellt forskarlag, lett av Dirk Rudolph, professor vid Lunds universitet.
Inom ramen för forskningsprogrammet FAIR Phase-0 vid partikelacceleratoranläggningen GSI Helmholtzzentrum für Schwerionenforschung i tyska Darmstadt accelererades upp emot 6×1018 (6000000000000000000) kalcium-48 atomkärnor till 10 procent av ljusets hastighet. De fick bombardera en tunn film med sällsynt plutonium-244 och genom kärnfusion kunde flerovium skapas, en atomkärna åt gången.
Registrerade sönderfall i realtid
I det 18 dagar långa experimentet registrerade sedan forskarlaget radioaktiva sönderfall av några tiotals flerovium-kärnor i en detektionsapparat speciellt utvecklad i Lund. Genom att exakt analysera sönderfallsfragmenten och de tider inom vilka de släpptes ut kunde teamet identifiera nya sönderfallsgrenar av flerovium. Det visade sig att dessa inte kunde förenas med ämnets tidigare förutsagda ”magiska” egenskaper.
– Vi blev mycket nöjda med att all teknik kring vår experimentuppställning funkade som den skulle när stråltiden väl började. Framförallt att vi kunde följa sönderfallet av några flerovium-kärnor från kontrollrummet i realtid var väldigt kul, säger Daniel Cox, postdoktor i kärnfysik vid Lunds universitet.
Leta stabilitetsö på annat håll
De nya resultaten, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Physical Review Letters, kommer att vara till stor nytta för vetenskapen. Istället för att leta efter stabilitetsön runt grundämne 114 kan forskarvärlden rikta strålkastarljuset mot andra, ännu inte upptäckta grundämnen.
– Det var ett krävande men givetvis väldigt lyckat experiment. Med facit i hand kan vi nu släppa grundämne 114 och istället leta runt grundämne 120 som ännu inte upptäckts. Nu sätter seglatsen mot stabilitetsön ny kurs, säger Anton Såmark-Roth.
– Alla levande organismer muterar. Det ligger i vår natur, oavsett om det rör sig om människor, djur eller virus. När ett virus muterar, som covid-19 gör nu, ser vi det snabbt i realtid. Dels eftersom vi övervakar det här viruset så noga genom provtagningar och analyser, men också för att virus har korta generationer om vi jämför med oss människor, så det utvecklas mycket snabbare, säger Kristian Vlahovicek.
Mer smittsamma men inte farligare
I media rapporteras dagligen om de nya virusvarianterna. Hur farliga är de och hur rädda ska vi vara för dem?
– De olika mutationer som dyker upp nu, dels i Storbritannien men även i Sydafrika och Brasilien, är mer smittsamma. De är däremot inte farligare och ger inte heller mer allvarliga symptom. Så ur det perspektivet ska vi inte vara mer oroliga än vi redan är. Men eftersom de nya virusvarianterna sprider sig 50-70 procent snabbare, så kommer fler människor rent statistiskt att bli smittade, få allvarliga symptom och behöva sjukvård. Så på så sätt är virusmutationerna ett bekymmer för en redan pressad sjukvård, det kommer vi inte ifrån, säger Kristian Vlahovicek.
Minskad effekt av vaccin
Kristian Vlahovicek och hans kollegor följer även forskningen kring de vaccin som är framtagna och som nu börjat distribueras och ges även i Sverige. Hur bra biter egentligen vaccinet på de nya virusmutationerna?
– De vaccin som tagits fram ser ut att ge bra skydd mot covid-19. Det som händer när ett virus muterar är att viruset blir bättre på att flyga under radarn, så att säga, och ducka våra antikroppar, vilket kan minska effekten av vaccinet, men vaccinet är ändå ett bra grundskydd och kan lindra symptom. Det vi ser just nu med den sydafrikanska mutationen är att den både sprids snabbare än den brittiska och att den också är bättre på att flyga under radarn, säger Kristian Vlahovicek.
Enligt Kristian är det dock inte så oroväckande som det låter, då vaccintillverkare snabbt kan finjustera det redan befintliga vaccinet när man väl etablerat vad förändringen består av. Och det är då som det är viktigt med forskningsdata.
– För att upptäcka förändringar i ett virus och övervaka virusmutationer använder vi forskare oss av helgenomsekvensering och RNA-sekvensering. Det handlar om att utläsa genetisk information ur ett virus och sedan göra dataanalyser på vilka sekvenser som har förändrats. Därför är det extra viktigt att alla som har förkylningssymptom testar sig, inte bara för att skydda riskgrupper och stoppa viruset att spridas vidare, utan också för att kunna förse forskare med viktig data och skapa effektiva vaccin, säger Kristian Vlahovicek.
Högskolan analyserar data i samverkan
Högskolan i Skövdes forskare samarbetar med Unilabs och tillsammans utvecklar man datorbaserade metoder för analys av den här typen av data. Unilabs bidrar med proverna som analyseras på Högskolan i Skövde.
– Högskolan i Skövde har en hög kompetens när det gäller analys och tolkning av storskalig sekvenseringsdata. Genom vår samverkan, i form av forskningsprojekt, studentprojekt och doktorandprojekt, har vi på Unilabs fått bättre förståelse för hur denna teknik med kan användas även inom vårt område laboratoriemedicin. Den kunskapen kommer nu till nytta i nationella projekt inom området, säger Helena Enroth, Tekniskt områdesansvar molekylär mikrobiologi, Unilabs Laboratoriemedicin, Skaraborgs Sjukhus Skövde.
Bättre förutsättningar 2021
Så hur ser framtiden ut när det gäller social distansering, vaccin och virusmutationer om en professor i bioinformatik får sia?
– Det här viruset har hittills skördat över två miljoner människoliv världen över. Att vi nu har ett vaccin är avgörande för att rädda liv. Vaccinet är dels ett resultat av att forskare världen över har gått samman med samlade krafter och dels av att man fått otroliga resurser för att färdigställa det. Så med ett vaccin som första försvar mot covid-19 och med den teknik vi har för att upptäcka nya virusvarianter ser 2021 betydligt ljusare ut än 2020, säger Kristian Vlahovicek.
Kontakt:
Kristian Vlahovicek, gästprofessor i bioinformatik vid Institutionen för biovetenskap, Högskolan i Skövde, kristian.vlahovicek@his.se
Genom att analysera data från svenska tvillingregistret och data från nationella patientregistret kunde forskarna se hur många enäggstvillingar respektive tvåäggstvillingar som diagnosticerats med främre korsbandsskada. Totalt ingick 88 414 tvillingar, 17 år eller äldre, i studien, som nu publiceras i British Journal of Sport Medicine.
Möjligheten att observera skadorna både bland enäggs- och tvåäggstvillingar gör det möjligt att dra slutsatser om ärftligheten, förklarar Karin Magnusson, forskare och expert på tvillingstudier inom ortopedi vid Lunds universitet:
Ärftlighet står för det mesta
– Enäggstvillingar har hundra procent lika gener, medan tvåäggstvillingar, liksom andra syskon, delar häften av generna med varandra. Vi kan uppskatta ärftligheten genom att studera hur ofta korsbandsskada förekommer i båda tvillingarna i ett par, det vill säga att man jämför denna ”dubbla” förekomst i enäggstvillingpar och i tvåäggstvillingpar. Därmed kan man dra slutsatser om betydelse av arv och miljö.
– Våra resultat visar att generna tycks bidra mer än vad vi trodde. Mycket förenklat kan man säga att av alla korsbandsskador så förklaras 69 procent av ärftlighet, så kallad heritabilitet. Det ska inte tolkas som att individens risk att drabbas är 69 procent, utan det får betydelse på befolkningsnivå.
– Ärftlighet är enklare att förstå om man jämför med andra sjukdomar eller tillstånd. Den ärftliga risken att drabbas av cancer är till exempel 33 procent. Det innebär att 33 procent av variationen i befolkningen när det gäller orsaker till alla cancerfall beror på genernas variation, resten på andra faktorer – som till exempel miljö eller livsstil, säger Karin Magnusson.
Den genetiska risken att drabbas av främre korsbandsskada var lika hög för män och kvinnor.
Förebyggande träning
Resultaten kan få betydelse för att bättre förebygga denna typ av skada.
– Tidigare har man inte tänkt på genetiska faktorer när man arbetar med att förebygga främre korsbandsskador, till exempel bland idrottare. Studien ger oss dock inte svar på om ärftligheten innebär anatomiska eller fysiologiska förutsättningar som kan påverka risken för korsbandsskada. Men om man vet att det finns många sådana här skador i en familj är det värt att vara extra försiktig och arbeta mer med förebyggande träning såsom landningar efter upphopp vid handbollsspel etcetera, säger Martin Englund, professor vid Lunds universitet, läkare vid Skånes universitetssjukhus och en av forskarna bakom studien.
Korsbandsskada kan ge artros på sikt
Knäleden består av skelett och leder. Det finns två korsband som hjälper till att stabilisera knät och att hålla samman lårbenet med skenbenet och vadbenet.
En kraftig vridning av knät när du till exempel spelar fotboll eller ramlar i skidbacken, är en vanlig orsak till korsbandsskada. Oftast är det då främre korsbandet som går av helt eller delvis.
Besvären kan komma direkt efter själva olyckan, men de kan också komma först senare, till exempel i samband med att du börjar med någon fysisk aktivitet.
Det känns oftast som att något går sönder i knät och gör mycket ont. Knät brukar också svullna kraftigt inom några timmar och du får svårt att stödja på benet.
Främre korsbandsskada kan medföra en stor förändring i aktivitetsnivå för den drabbade och på sikt leda till utveckling av ledsjukdomen artros. Ungefär 8 000 personer om året drabbas i Sverige och skadan är vanligast förekommande bland dem som idrottar.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
Knäleden består av skelett och leder. Det finns två korsband som hjälper till att stabilisera knät och att hålla samman lårbenet med skenbenet och vadbenet.