Att inte känna igen sig själv, att inte må bra, men utan direkt sjukdomskänsla. Det är en situation många kvinnor i klimakteriet upplever, enligt Lena Rindner, distriktssjuksköterska och disputerad inom samhällsmedicin och folkhälsa vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
I sin avhandling har hon studerat medelålders kvinnor, som ofta antar nya utmaningar, genomgår relationsförändringar och jobbar hårt både hemma och på jobbet, med varierande inverkan på hälsa och livskvalitet.
Psykiska och stressrelaterade sjukdomar är vanliga, och många söker hjälp hos primärvården. Samtidigt är kvinnors kunskaper om det egna naturliga åldrandet ofta begränsade.
Kan kunskap lindra klimakteriebesvär?
– Jag ville undersöka om symtom relaterade till livsfasen klimakteriet kunde lindras genom att erbjuda utbildning om, och ge stöd och behandling i denna övergångsfas, säger Lena Rindner, kliniskt verksam på Södra Torget vårdcentral i Borås.
I en randomiserad kontrollerad studie undersöktes om grupputbildning eller personcentrerade individuella samtal om ämnen relaterade till klimakteriet kunde förbättra kvinnors livskvalitet och minska psykiska, fysiska och urogenitala symtom, alltså besvär med urinvägar och vaginal torrhet.
Studien omfattade 368 kvinnor i åldern 45–60 år som lottades till antingen grupputbildning, enskilda samtal, både och eller ingetdera. Tydligast positiv långtidseffekt hade de personcentrerade individuella samtalen.
– Det här är en metod om råd, stöd och behandling i livsfasen klimakteriet som skulle kunna erbjudas inom primärvården för att förbättra kvinnors hälsa i denna övergångsfas, konstaterar Lena Rindner.
Partner och utbildning viktiga faktorer
I en annan del av avhandlingen studerades symtom och hälsorelaterad livskvalitet hos 131 kvinnor i åldern 45–55 år för att få en bild av hur vanliga och svåra problemen var. En sexårsuppföljning visade att de fysiska och urogenitala besvären avtog medan de psykiska kvarstod.
En stark faktor för god upplevd hälsa efter sex år var en bra relation med en partner, samtidigt som högre utbildning framstod som riskfaktor för sämre mental hälsa. Psykisk ohälsa uppstår ofta i spåren av ett slimmat arbetsliv, med hög arbetsbelastning och otydliga krav kombinerat med arbete i hemmet, menar Lena Rindner.
– Vi blev förvånade, men man ser att kvinnor med högre utbildning är mer sjukskrivna i dag. Att sätta gränser på arbetsplatsen kan vara bekymmersamt för personer med karriärambitioner. Stress som fortgår under lång tid, utan möjlighet till återhämtning, kan få konsekvenser på hälsan. Krav på att prestera på både jobbet och hemma, utan tid för återhämtning, kan påverka måendet under en mycket sårbar period i livet, avslutar hon.
Lena Rindner, distriktssjuksköterska och disputerad inom samhällsmedicin och folkhälsa vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, lena.rindner@vgregion.se
En del djur, bland andra flyttfåglar, sälar och nattfjärilar, använder ljuset från stjärnor, månen och vintergatan för att navigera nattetid. En ny studie av forskare vid Lunds universitet och universitetet i Johannesburg, visar för första gången hur nattaktiva dyngbaggar tvingas söka efter ljus i sin direkta omgivning när de inte längre kan navigera efter det naturliga ljuset på natthimlen.
Dyngbaggarna måste överge sin stjärnkompass
För djuren är det ett problem att deras naturliga orienteringspunkter på natten inte syns på grund av ljusföroreningar. Följden kan bli att de inte hittar hem eller, för flyttfåglarnas del, inte hittar till sina häckningsplatser. Det är också ett problem som blir allt större i takt med ökad urbanisering, större städer och mer artificiellt ljus. Gatljus, upplysta byggnader, strålkastare och lampor längs stora vägar är exempel på ljusföroreningar som lyser upp natthimlen och gör det mycket svårt att urskilja naturligt ljussken på himlen. Det är även dessa artificiella ljuspunkter som dyngbaggarna i den aktuella studien tvingas orientera sig efter när stjärnorna skyms och vintergatans sken blir för svagt för att kunna följa på grund av ljusföroreningar.
– De här skalbaggarna tvingas överge sin stjärnkompass för att istället anpassa sig till, och navigera efter artificiellt ljus, säger James Foster, numera verksam vid universitetet i Würzburg i Tyskland men som arbetat med studien tillsammans med bland andra Marie Dacke under sin tid vid Lunds universitet.
Baggarna orienterar sig med vintergatan
Tidigare har de fått stor uppmärksamhet när de studerat hur dyngbaggar orienterar sig med hjälp av vintergatan när de rullar sina bollar över savannen i Sydafrika. I den nya studien undersöker de hur verkliga ljusföroreningar påverkar skalbaggarnas förmåga att orientera sig efter referenspunkterna på himlavalvet.
Undersökningarna gjordes under ett antal nätter på två olika platser i Sydafrika. Dels på ett hustak i centrala Johannesburg där ljusföroreningarna är kraftiga, dels på landsbygden i Limpopo där stjärnorna lyser upp den annars svarta natthimlen. Resultatet var entydigt, dyngbaggarna kunde inte använda sin stjärnkompass när det var mycket ljusföroreningar. Istället rörde de sig mot gatljus och upplysta byggnader. Dessutom rörde sig flera individer ofta mot samma ljuspunkt i omgivningen. Det gör de inte när de använder stjärnkompassen, då styr de bort ifrån varandra och på så vis undviker de konfrontation.
Marie Dacke och James Foster gör samma försök som på bilden ovan med skillnaden att försöket görs på landsbygden i Sydafrika utan störande artificiellt ljus. Bild: Chris Collingridge
– Vi tror att ljusföroreningar kan ha motsvarande effekt på nattfjärilar och att de tvingas överge sin stjärnkompass och flyga mot det artificiella ljuset för att över huvud taget ha några signaler som de kan orientera sig efter och ha chansen att hålla kursen, säger Marie Dacke.
Ljusföroreningar värst för djur på gränsen mellan stad och vildmark
Enligt forskarna är det sannolikt de djur som lever i gränslandet mellan städer och vildmark som drabbas värst av ljusföroreningar då de varken kan urskilja stjärnhimlen eller direkt se de artificiella ljuspunkterna i sin omgivning, såsom gatljus.
– I våra försök märkte vi att skalbaggar som såg till exempel gatljus betedde sig onaturligt, men att de trots allt kunde orientera sig. De som bara såg den ljusförorenade natthimlen utan att se några upplysta byggnader eller gatljus blev helt desorienterade, säger James Foster.
James Foster, forskare, Universität Würzburg, jjfoster86@gmail.com
Marie Dacke, professor i sinnesbiologi, Biologiska institutionen, Lunds universitet, marie.dacke@biol.lu.se
Tänk dig att kunna sitta i solen och läsa på en digital skärm, tunn som papper med samma bildkvalitet som om du hade suttit inomhus. Visionen behöver inte ligga så långt bort. På Chalmers utvecklar forskare en ny sorts skärmar – även kallade elektroniska papper – där omgivningens ljus används och energiförbrukningen blir minimal. Nu har de tagit fram en ny design som kan optimera färgkvaliteten och ta tekniken ännu närmare vår vardag.
Reflektiva skärmar använder det naturliga ljuset för att utomhusbruk
Traditionella digitala skärmar använder bakomliggande ljus för att lysa upp texter eller bilder. Det fungerar bra inomhus, men de flesta av oss har nog upplevt hur svårt det är att titta på en sådan skärm ute i solen. Reflektiva skärmar använder däremot det naturliga ljuset runt om oss och härmar sättet som våra ögon reagerar när vi tittar på ett vanligt papper.
– För att reflektiva skärmar ska kunna få ett ordentligt genombrott och kunna konkurrera med de energikrävande digitala skärmar som vi använder i dag, måste bilder och färger återges med samma höga kvalitet. Vi vill visa hur tekniken kan användas och göra den intressant för marknaden, säger Marika Gugole, doktorand vid institutionen för kemi och kemiteknik på Chalmers.
Elektroniska papper utnyttjar omgivningens ljus. Det kan användas i reflektiva skärmar som ger bättre färgkvalitet utomhus. Bild: Marika Gugole/Chalmers
Den stora skillnaden med den nya designen är att forskarna har placerat det som gör materialet elektriskt ledande under den pixlade nanostrukturen som återger färgerna. Tidigare låg dessa ovanpå strukturen, vilket ledde till att färgerna på den reflektiva skärmen inte fick optimal kvalitet. Med den nya designen tittar man direkt på den pixlade ytan och ser därför färgerna mycket klarare.
Ögonen blir mindre trötta med reflektiv skärm
Utöver den minimala energiåtgången finns även andra fördelar med reflektiva skärmar. Till exempel blir ögonen inte lika trötta som när man tittar på en vanlig skärm.
För att tillverka dessa reflektiva skärmar krävs vissa sällsynta metaller som guld och platina, men mängderna som behövs i den slutliga strukturen är mycket små eftersom den är så tunn. På sikt har forskarna goda förhoppningar om att det ska gå att avsevärt minska mängderna som behövs till produktionen.
– Vårt främsta mål när vi utvecklar reflektiva skärmar, eller elektroniskt papper, är att hitta hållbara lösningar och spara energi. Energiförbrukningen blir nästan noll eftersom vi helt enkelt utnyttjar omgivningens ljus, säger forskningsledaren Andreas Dahlin, biträdande professor vid institutionen för kemi och kemiteknik på Chalmers.
Kan ge smartare läsplattor och energisnål reklam
Reflektiva skärmar finns redan idag i somliga läsplattor, men de visar enbart färgerna svart och vitt bra, vilket begränsar användningen av dem.
– En stor industriaktör med rätt teknisk kompetens skulle i princip kunna börja utveckla en produkt med den nya tekniken inom ett par månader, säger Anderas Dahlin.
Han ser också ett flertal olika användningsområden framför sig. Förutom smarta telefoner och läsplattor skulle det också kunna vara utomhusreklam och då fungera som energi- och resurssparande alternativ till såväl tryckta affischer som dagens rörliga digitala skärmar.
Nanostruktur bakom elektroniskt papper
Forskningen om det nanotunna elektroniska pappret har pågått under ett flertal år på Chalmers och arbetet har belönats med både internationell uppmärksamhet och stora strategiska forskningsanslag.
Tekniken i chalmersforskarnas energisnåla reflektiva skärmar bygger på ett material som kan reglera hur ljus absorberas och reflekteras. I den nanostruktur som utgör materialet bidrar volframtrioxid, guld och platina till färgerna och deras växlingar. Nanostrukturen leder elektroniska signaler genom hela skärmen och kan mönstras för att skapa högupplösta bilder. Med hjälp av en ny design utvecklad på Chalmers visas färgerna mycket tydligare jämfört med tidigare koncept.
Andreas Dahlin, biträdande professor, institutionen för kemi och kemiteknik, Chalmers tekniska högskola, andreas.dahlin@chalmers.se
Marika Gugole, doktorand, institutionen för kemi och kemiteknik, Chalmers tekniska högskola, gugole@chalmers.se
Spindeltråd är ett av de starkaste materialen som finns. Forskare har länge försökt att ta fram konstgjord spindeltråd för att använda i exempelvis industrin och för medicinskt bruk. De egenskaper som spindeltråden har gör att den skulle kunna ersätta andra material och därmed ge både bättre hållbarhet och mindre miljöpåverkan.
Problemet har varit att få fram tillräckligt stor mängd med spindeltråd och att hitta en process där man inte behöver använda starka kemikalier.
Spinner konstgjord spindeltråd på spindlars vis
Forskningen kring konstgjorda spindeltrådar har resulterat i fibrer som är tillräckligt starka för att de ska fungera för industriella användningsområden, men ett stort problem är att bakterierna som används i produktionen producerar för små mängder spindeltrådsprotein. Dessutom använder man starka lösningsmedel i de flesta metoder för att spinna fibrer av dem. Alltså behövs nya metoder för produktion och spinning.
En forskargrupp från Karolinska Institutet och Sveriges lantbruksuniversitet har tidigare lyckats spinna konstgjorda spindeltrådar enligt samma principer som spindeln använder. Nu har samma forskargrupp lyckats skala upp produktionen av spindeltråden.
– I den här studien har vi utvecklat en produktionsmetod som ger tio gånger mer spindeltrådsprotein än vad man tidigare någonsin kunnat åstadkomma, säger forskningsledaren Anna Rising, professor vid SLU.
125 kilometer lång spindeltrådsfiber
– Den mängd spindelstrådsfibrer som vi får fram per odlingsomgång gör det möjligt att spinna kontinuerligt i 75 timmar, vilket resulterar i en 125 kilometer lång fiber. Vår process innebär alltså ett stort steg framåt mot produktion av biomimetiska spindeltrådar för industriellt bruk,
Forskningsgruppen använder en biomimetisk spinnapparat, det vill säga en apparat som efterliknar hur spindeltråden produceras naturligt. De spindeltrådsproteiner som har spunnits till fibrer har visat sig vara de segaste konstgjorda spindeltrådsfibrerna som har tillverkats med enbart vatten-lösningar, utan de starka kemikalier som tidigare behövde tillföras.
Kognitiv beteendeterapi, KBT, via internet är en behandlingsmetod som tillämpas allt mer. Det har dock varit oklart vilka delar av behandlingen som ger mest hjälp vid depression, vilka delar som är mindre effektiva och vilka som potentiellt kan skada patienter.
I en internationell studie har forskare från Göteborgs universitet varit med och deltagit i systematisk litteratursammanställning och metaanalys, som bygger på 76 studier från olika länder, däribland Sverige. Totalt ingick 17 521 patienter, varav 71 procent kvinnor.
Studien som publicerats i The Lancet Psychiatry har letts från Kyoto University i Japan. En av författarna är Cecilia Björkelund, professor i allmänmedicin vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Nät-kbt lika bra som vanlig kbt vid medelsvår depression
– Vid lindrig eller medelsvår depression är effekten av internet-kbt lika god som vid sedvanlig kbt. För många är det ett fantastiskt sätt att kunna ta till sig terapi, utan att behöva resa till terapeuten. Vi såg också att det var speciellt bra för äldre, vilket inte var helt väntat, säger hon.
Precis som vid traditionell kbt går internet-kbt ut på att förändra tankar, känslor och beteenden som utgör hinder i patientens liv och försämrar måendet. Under behandlingen, som ofta pågår ett tiotal veckor, ges uppgifter och övningar som utförs på egen hand.
Den faktor som visade sig betyda mest för prognosen var depressionens djup när behandling inleddes. Vid mildare depression var resultaten bättre. Stöd från behandlare och sms-påminnelser ökade andelen patienter som fullföljde terapin.
Effekter av internet-KBT vid depression kartlagda
– Ska man använda internet-kbt inom hälso- och sjukvård så måste programmen vara lika väl reglerade som läkemedel, men så är det inte i dag. Med den här studien tar vi ett ordentligt kliv framåt. Dels kartlägger studien vad som är mest effektivt, och dels ger den kunskaper om hur vi kan designa och anpassa ett programs sammansättning till patientens problem, säger Cecilia Björkelund.
Internet-KBT förutsätter dock kontinuerlig kontakt bland annat för att det är viktigt att behandlaren kan se att det sker en förbättring inom tre-fyra veckor, och att det inte går åt fel håll. Depression är en potentiellt mycket farlig sjukdom, betonar Cecilia Björkelund. Vid djup depression är internetförmedlad terapi inte aktuellt.
Risk med internet-kbt med avslappningsterapi
Studien visar att det finns en fara med att använda internet-kbt med program som innehåller avslappningsterapi. Det kan tvärtom ge negativa effekter, förvärra symptomen och ge så kallad avslappningsframkallad ångest.
– För en person med depression är det inte tillrådligt. Avslappningsprogram ska inte användas som en del av behandlingen mot depression inom hälso- och sjukvården, säger Cecilia Björkelund.
En av studierna som utgör grund för den aktuella publiceringen är internet-kbt-studien PRIM-NET, en jämförande studie utförd inom primärvården i Västra Götalandsregionen 2010-2013, med forskare från institutionen för medicin och psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet.
Cecilia Björkelund, professor i allmänmedicin vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, cecilia.bjorkelund@allmed.gu.se
Påverkan på centrala nervsystemet, CNS, och tecken på hjärnskada har beskrivits sedan början av SARS-CoV-2-pandemin. Forskarna bakom den nu aktuella studien har tidigare, genom att mäta en blodbaserad biomarkör för hjärnskada, visat att inlagda patienter som fick syrgasbehandling eller intensivvård ofta hade tecken på hjärnskada.
På senare tid har det dessutom blivit allt tydligare att många patienter lider av kvarstående neurologiska komplikationer efter den akuta fasen av covid-19. I begreppet postcovid ingår bland annat apati, trötthet och nedsatt kognitiv funktion.
Mekanismen för hur covid-19 ger kvarstående neurologiska symtom är fortfarande inte helt klarlagd. I en uppföljningsstudie strävade forskarna efter att undersöka hur nivåerna av de aktuella biomarkörerna i plasma utvecklades över tid hos patienter som återhämtat sig från covid-19, med och utan kvarstående besvär från CNS.
Normalisering av markörerna
Studien som presenteras i tidskriften EBioMedicine omfattade 100 covid-19-patienter som rekryterats från Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. Studiepopulationen delades in i grupper efter sjukdomens svårighetsgrad: lindrig, måttlig och svår covid-19. Blodprover samlades in under den akuta sjukdomsfasen samt tre respektive sex månader efter infektionen.
I den akuta fasen uppvisade patienter som behövde sjukhusvård och fick syrgasbehandling eller mekanisk ventilation en ökning av NfL (neurofilament light chain-protein), en biomarkör som ökar vid neuronal skada, och av GFAp (gliafibrillärt surt protein), en biomarkör som indikerar skada på eller överaktivering av astrocyter. Vid uppföljningen återgick alla biomarkörer till normala nivåer.
Vid klinisk uppföljning efter tre respektive sex månader rapporterade 50 av de 100 rekryterade patienterna ett eller flera neurologiska symtom. De vanligaste symtomen var trötthet, så kallad hjärndimma, och kognitiv försämring som minnesförlust och bristande koncentration. Anmärkningsvärt var att det inte fanns någon skillnad i frekvensen av något av symtomen mellan grupperna med olika sjukdomssvårighetsgrad.
Mer forskning om postcovid
– Resultaten från den här studien betonar vikten av vidare forskning för att validera omfattningen av kvarstående neurologiska symtom och återhämtning, men också för att undersöka den faktiska orsaken till tillståndet. Detta är av stor betydelse ur forsknings- och folkhälsoperspektiv, i sökandet efter bättre vård för denna patientgrupp, säger Nelly Kanberg, doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och ST-läkare vid avdelningen för infektionssjukdomar på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Magnus Gisslén, professor i infektionssjukdomar vid Sahlgrenska akademin och överläkare vid avdelningen för infektionssjukdomar på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, leder akademins kliniska forskning om covid-19. Resultaten av studien är enligt honom av stor betydelse och uppmuntrande för patienter med långvariga symtom efter covid-19.
– Neurologiska komplikationer är vanliga vid covid-19 och kan hos vissa patienter fortsätta flera månader efter den akuta fasen. Det är lugnande att de förhöjda koncentrationerna av markörer för hjärnskada återgår till det normala tre till sex månader efter den akuta fasen av covid-19, vilket tyder på att det inte finns någon kvarstående hjärnskada och att det finns god chans till återhämtning även för patienter med fortsatta postakuta neurologiska och kognitiva symtom, säger Gisslén.
Nelly Kanberg, doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, nelly.kanberg@gu.se
Magnus Gisslen, professor i infektionssjukdomar vid Sahlgrenska akademin, magnus.gisslen@gu.se
Jenny Björklunds forskning kring varför mödrar i 2000-talets böcker lämnar sina familjer. är gjord vid Centrum för genusvetenskap vid Uppsala universitet.
– I äldre litteratur och i böcker från andra länder, bryter mammorna oftast upp av emancipatoriska skäl – deras önskan att arbeta eller studera går inte att förena med att vara mamma – på grund av bristande jämställdhet. I de nutida svenska romaner som jag undersöker lever kvinnorna i allmänhet i ganska jämställda förhållanden. De lämnar sina familjer för att de inte trivs med att vara mammor eller för att kärnfamiljen inte alltid är en så trevlig plats att vara på, säger Jenny Björklund, docent i litteraturvetenskap och universitetslektor i genusvetenskap vid Centrum för genusvetenskap vid Uppsala universitet.
Analyserade 25 av 2000-talets romanmammor
I sin forskning, som nu presenteras i boken Maternal Abandonment and Queer Resistance in Twenty-First-Century Swedish Literature, har hon gått igenom och analyserat 25 mödrar i ett tjugotal olika romaner från åren 2003-2020.
I romaner skrivna före senaste sekelskiftet är de mammor som lämnar familjen eller överger sina barn ofta en biperson, någon i bakgrunden vars beteende förklarar huvudkaraktären. I många av de romaner som ingår i Jenny Björklunds forskning är mammorna själva huvudpersonen. I flera av romanerna får läsarna ta del av mammornas perspektiv, antingen genom att berättelsen är i jag-form eller genom att berättaren ger läsarna insyn i mammornas tankar och känslor så att de förstår dem och varför de lämnar sina familjer.
Jenny Björklund delar i studien upp mammornas skäl till att lämna, i flera olika kategorier. Förutom i ett fåtal av böckerna, som har en mer traditionell vinkel och där mammorna lämnar på grund av bristande jämställdhet, handlar det i andra om kvinnor som gör motstånd mot olika ideal.
Gör motstånd mot moderskapet
En grupp gör motstånd mot moderskapet och föräldraskapet, en kategori som forskaren kallar ”de dåliga mammorna”. De mödrarna är lite mer distanserade till sina barn, och ses av samhället som lite sämre föräldrar. Ett exempel är Sara Kadefors Borta bäst. I den berättelsen lämnar mamman sin tonårsdotter och man, efter att ha försnillat dotterns arv. Hon har lagt alla pengar på lyxkonsumtion, och när det kommer fram blir det skilsmässa och hon flyttar in i en bil utanför Ikea. Jenny Björklund beskriver det som att mamman på ytan försöker att försonas med dottern, men inte anstränger sig riktigt. Hon är inte intresserad av dottern som bara bryr sig om konsumtion och sin mobil. Jenny Björklund beskriver det som att karaktären gör motstånd mot idén om det goda moderskapet.
– Det handlar om idén om att mammor alltid ska vara intresserade av sina barn. Det finns en norm i dag om det involverade föräldraskapet. För att vara goda föräldrar ska vi sätta våra barns intressen i första hand. Vi ska inte bara ta hand om våra barn utan också uppmuntra dem och underlätta för dem för att de ska utvecklas. Men svenska mammor får inte vara för självuppoffrande. De förväntas istället vilja vara med barnen så mycket som möjligt, för att de älskar dem. Samtidigt ska de hinna med träning, umgås med vänner och ha ett riktigt jobb som känns viktigt. Det blir en stor press på svenska mammor att klara allt det här. Mamman i Borta bäst gör motstånd mot allt det förväntade, säger Jenny Björklund.
Ett annat exempel som tas upp i forskningen är I en familj finns inga fiender, av Viktoria Myrén.
– Där var mamman inte så förtjust i att över huvud taget vara mamma. Det är hennes man som pushat henne till att bli förälder. Anledningen är att de har vänner som ska få barn och han börjar känna sig stressad. Hon får ett barn och hon och barnet hamnar hela tiden i konflikter som hon inte kan hantera. Hon reagerar barnsligt och duckar genom att låsa in sig på toaletten och gömma sig under täcket, och hoppas på att det ska gå över. Det är pappan som är den aktiva närvarande föräldern och den här mammakaraktären gör motstånd mot de ideal som finns, säger Jenny Björklund.
Fokus på mamman i det svenska samhället
I forskningen har hon fokuserat på svenska romaner utan systematisk jämförelse med internationell litteratur. Fokus är på den svenska kontexten, som är unik när det gäller möjligheten att kombinera familj och karriär och som gärna lyfts fram när man ska skapa bilden av Sverige. Det syns bland annat på Svenska institutets sajt sweden.se, där de lyfter fram familjeideal med jämställdhet och pappor som är hemma, skriver Jenny Björklund.
Andra kategorier, förutom Bristande jämställdhet och Motstånd mot moderskapet, som Jenny Björklund har definierat är: Motstånd mot kärnfamiljen och Motstånd mot pronatalismen – alltså samhällets förväntningar på att alla kvinnor vill ha barn.
När det gäller det senaste utgår Jenny Björklund från det hon beskriver som det svenska samhällets och politikens inriktning på att underlätta för barnfamiljer. Hur den svenska välfärdsstaten ända sedan 1930-talet har genomfört olika åtgärder för att underlätta för familjer med barn, med anpassad arbetstid, generös föräldraledighet och barnbidrag. En politik som utmärker sig internationellt.
Ser föräldraskapet som ett straff
– Det har skapat familjecentrerade normer och en pronatalistisk press. Mammor i några av böckerna lämnar sina familjer på grund av att de nog aldrig ville bli mödrar. De ville göra andra saker och föräldraskapet ser de som ett straff.
Ett exempel på det är Sara Stridsbergs Happy Sally. Där har föräldrarna ett avtal. Pappan vill segla över Atlanten, men det vill inte mamman. Hon tränar för att simma över Engelska kanalen, och de bestämmer att om hon klarar det ska hon få obegränsad simtid, en pool och egen lägenhet i familjens hus. Förlorar hon blir det atlantsegling och obegränsad lektid med barnen.
– Flera av böckerna visar på att kärnfamiljen inte alltid är en så trevlig plats att vara på. Jag tror att det här engagerar läsarna just för att många funderar kring det här, och känner igen sig. Det kanske inte går så långt som att man lämnar sin familj. Men när det handlar om saker som känns förbjudna enligt samhällets normer är litteraturen ett rum där man kan pröva olika sätt att leva och prova förbjudna tankar, säger Jenny Björklund.
Jenny Björklund, docent i litteraturvetenskap och universitetslektor i genusvetenskap, vid Centrum för genusvetenskap vid Uppsala universitet, jenny.bjorklund@gender.uu.se
Många småbarnsföräldrar tänker på hälsa och miljö i samband med inköp till sina barn. Vad de ofta inte är medvetna om är att den stora miljöboven vid användning av engångsblöjor är de superabsorberande material som används för att hålla småbarnen torra om rumpan. De små kornen som suger upp stora kvantiteter vätska tillverkas nämligen av petroleumolja, vilket är en stor miljöbelastning. I länder där blöjorna hamnar på soptippar frigörs dessutom skadliga kemikalier när blöjorna bryts ned.
Superabsorberande material baserade på petroleumolja används också i en rad andra produkter, såsom sjukvårdsartiklar, byggnadsmaterial, runt kablar och för vätskeabsorption i olika produkter. Behovet av miljövänliga alternativ är stort ur ett klimat- och hållbarhetsperspektiv.
Utgår från produktion av stärkelse och etanol
Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Kungliga Tekniska högskolan (KTH) har därför gemensamt undersökt möjligheterna att använda olika proteinrika strömmar från lantbruks- och livsmedelsproduktion – främst från stärkelse och etanoltillverkning – som bas för produktion av superabsorbenter. Inom detta samarbete har det nu tagits fram biologiskt nedbrytbara superabsorbenter baserade på både vetegluten och potatisprotein. Materialen har lågt koldioxid-avtryck, god upptagningsförmåga för vatten och saltlösningar, och tar snabbt upp blod. Arbetet har varit finansierat av Vinnova.
– Proteiner är intressanta, eftersom de har så många olika egenskaper och kan struktureras på så många olika sätt. Det gör dem unika som biomolekyler, säger Eva Johansson, professor på SLU. Dessutom är det intressant att kunna använda strömmar från lantbruks- och livsmedelsproduktion som idag används till lågvärdesprodukter eller inte används alls, och alltså inte konkurrerar med matproduktionen.
Superasorbenter i pilotskala
– Materialen kan svälla upp till 4 000 procent i vatten och 600 procent i saltlösning, säger Antonio Capezza, numera forskare vid KTH, och tidigare doktorand vid SLU och KTH. Den globala marknaden för engångsblöjor förväntas nå 55 miljarder dollar år 2025, fortsätter han, så vi har ett stort hål att fylla.
Superabsorberande material baserat på vete. Bild: Antonio Capezza
Forskarna strävar nu efter att skala upp sina försök och framställa superabsorbenter i pilotskala. I samband med detta vill de också samverka mer med samhället för att synliggöra både problem och möjligheter med de superabsorberande materialen. Just nu pågår en studie där forskarna använder både ekonomiska analyser och livscykelanalyser för att belysa för- och nackdelar med olika typer av proteinbaserade superabsorbenter i förhållande till de petroleumbaserade alternativen.
Eva Johansson, professor, Institutionen för växtförädling, SLU, eva.johansson@slu.se
Antonio Capezza, postdoktor, Polymera material, KTH, ajcv@kth.se
Mikael Hedenqvist, professor, Polymera material, KTH, mikaelhe@kth.se
– Vi har tittat på både en specifik gen och övervikt hos ungdomar och undersökt om det finns miljöfaktorer som påverkar sambandet. Det som skiljer vår studie från många tidigare studier är att vi inte bara tittat på risker utan även på en positiv faktor, i det här fallet amning, säger Sofia Kanders, doktorand vid institutionen för neurovetenskap vid Uppsala universitet och studiens försteförfattare.
Gener är uppbyggda av nukleotider som finns i fyra olika varianter: A, T, C och G . Hur och var nukleotiderna är placerade i genen bestäms av vårt arv. I det här fallet har forskarna undersökt varianter av FTO-genen där kombinationerna AA, AT eller TT är möjliga på en viss plats i genen.
Amning känt för positiv effekt
Tidigare forskning har funnit att ju fler A:n som finns på den här specifika positionen i genen, desto större är risken för att utveckla övervikt. Men vilken roll spelar miljöfaktorer? För att testa det valde forskarna att titta på amning som har en känd positiv effekt på barnets tidiga tillväxt.
Ett tusental ungdomar fick fylla i ett frågeformulär vid tre olika tillfällen: 2012 när de i snitt var 14 år, 2015 när snittåldern var 17 år och 2018 när de i genomsnitt var 20 år. Genom salivprov fastställdes vilken av de tre FTO-varianterna de hade. Samtidigt fick deras mammor svara på frågor om hur länge barnen ammats: från ingen amning alls till mer än två år.
Precis som andra studier tidigare har visat sågs även här ett tydligt samband mellan kort amningstid och en ökad förekomst av högre BMI (kroppsmasseindex) hos ungdomar med FTO-varianten AA jämfört med AT eller TT.
Riskgen för övervikt kan ha positiv effekt vid amning
Men ett helt annat mönster framträdde vid det andra frågetillfället när forskarna tittade på ungdomarna som ammats länge: 19,9 månader eller mer. Gruppen med AA-varianten visade då upp en signifikant lägre förekomst av övervikt. Även när hänsyn tagits till graden av fysisk aktivitet kvarstod sambandet. Vid det sista frågetillfället, när ungdomarna blivit äldre, kunde dock inte det mönstret längre ses, vilket anses bero på att många andra miljöfaktorer då inverkar på kroppsvikten.
Forskarna menar att resultaten stöder teorin om att vissa personer är genetiskt känsliga för övervikt och att yttre faktorer därför kan ha större inverkan på både ett positivt och negativt sätt.
– Den allra viktigaste slutsatsen är att resultaten tyder på att AA kan var en plasticitetsvariant, det vill säga en känslighetsvariant, som inte bara är en riskvariant utan även kan ge positivt utfall beroende på hur miljön ser ut, men här behövs mer forskning, säger Sofia Kanders.
Har följt ungdomar i 20 år
Studien är en del i den större SALVE-studien där betydelsen av arv och miljö undersöks genom att ungdomar födda 1997 och 1999 bosatta i Västmanland vid olika tillfällen får svara på frågor. Individerna följs under 20 års tid.
I denna studie svarade deltagarna på frågor vid tre olika tillfällen. Vid det första frågetillfället var antalet svar 1 120 stycken och vid det sista hade antalet sjunkit till 771 personer.
Sofia Kanders, doktorand vid Institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet. sofia.kanders@neuro.uu.se
Vilka möjligheter ger den svenska skolan tornedalingar att leva sitt minoritetskap, lära sig minoritetsspråket och få kunskap om tornedalsk kultur? Pär Poromaa Isling, statsvetare vid Umeå universitet har intervjuat elever, lärare och rektorer vid två gymnasieskolor i två kommuner i Tornedalen. Skolorna valdes eftersom de ligger i ett område där meänkieli och den tornedalska kulturen är en del av vardagslivet.
I Gällivare finns en variant av meänkieli.
Meänkieli betyder ”vårt språk”, och är ett finsk-ugriskt språk som blev officiellt nationellt minoritetsspråk i Sverige 1999. Meänkieli består av tre huvudvarieteter:
Tornedalsvarieteten(torniolaaksonsuomi) i Pajala, Övertorneå och Haparanda kommuner.
Gällivarevarieteten (jellivaaransuomi) minoritet.se Gällivare kommun.
Lannankieli i Kiruna, Kurravaara och Jukkasjärvi.
Källa: Wikipedia och minoritet.se
– I skolorna sågs ett fenomen som jag kallar koloniala klassrum. Ett av de tydligaste exemplen på detta var frånvaron av minoritetens språk och kultur i undervisningssituationer.
– I korridorer och fikarum pratade lärare meänkieli med varandra och elever. Men i undervisningen tystnade språket. Minoritetens erfarenheter och kunskaper stängdes ute från klassrummet.
Stolthet över sin minoritetsidentitet
Trots att meänkieli sällan talas i undervisningssituationer i skolan kan Pär Poromaa Isling se att tornedalska ungdomar är intresserade av att lära sig både språket och mer om den tornedalska kulturen.
– I intervjuerna menade ungdomarna att de i större utsträckning än tidigare generationer ser värdet av, och anammar uttryck kopplade till en minoritetsidentitet. Det finns också överlag en större samhällelig acceptans för minoritetsfrågor idag och en större kunskap kring de nationella minoriteternas kultur och historia. Detta är antagligen en bidragande orsak till varför de ungdomar jag pratat med känner stolthet över sitt minoritetskap, och också vill lära sig meänkieli.
– Språket är ju också en resurs om du bor i Tornedalen, både socialt men också för att ta sig in på arbetsmarknaden, exempelvis inom industri-, handels- eller vårdsektorn, säger Pär Poromaa Isling.
Språkområde för Meänkieli.
Meänkieli levande i skolan
Trots att inte meänkieli talades i klassrummet var språket desto mer levande i andra delar av skolan. Under raster i korridorer, lunchrum och personalrum var kommunikation på meänkieli ständigt levande, både mellan lärare och mellan lärare och elever. Pär Poromaa Isling kallar dessa inofficiella kulturella uttryck för dekoloniala fickor.
– Med begreppet dekoloniala fickor vill jag lyfta att det inom institutioner i Tornedalen som uppfattas som ”helsvenska” finns praktiker där meänkieli lever, här lyfts erfarenheter och kunskaper som utgår ifrån och bejakar en minoritetsposition. Det i sig, menar jag, är en sorts motståndshandling. Innehållet i dessa fickor, till exempel lärares kunskaper om meänkieli och om den tornedalska kulturen, menar jag är i dagsläget en outnyttjad kunskapsresurs. De hade behövts synliggöras och användas i ordinarie undervisning.
Saknas läromedel på meänkieli
Även om svenska staten arbetar för att stärka de nationella minoriteternas ställning i landet menar Pär Poromaa Isling att det finns mycket kvar att göra.
Pär Poromaa Isling
– I lagstiftningen har de nationella minoriteternas rättigheter stärkts. Samtidigt får Sverige återkommande kritik från exempelvis Europarådet för att man inte gör tillräckligt för att skydda och utveckla minoriteternas språk och kultur. Meänkieli är i likhet med andra minoritetsspråk över hela världen utrotningshotat. Därför behövs en mer närvarande statsapparat som backar upp lagtexters innehåll med resurser. Exempelvis efterfrågar lärare och rektorer i mina studier läromedel på meänkieli, något som helt saknas idag, säger Pär Poromaa Isling.
– Informanterna i min studie lyfter också vikten av att få bättre möjligheter att få bo och leva i Tornedalen, särskilt som ung. Om platsen Tornedalen töms på människor försvinner ju också dess minoritetskultur och språk. Då behövs en regionalpolitik som bättre tillvaratar glesbygdens behov, exempelvis möjligheter att utbilda sig på plats.
Pär Poromaa Isling, universitetslektor vid Statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet, par.poromaa-isling@umu.se
Nationell screening för prostatacancer har inte införts i Sverige eftersom dagens metoder medför överdiagnostik som leder till att många vävnadsprover tas i onödan. En ny studie från Karolinska Institutet visar att magnetkameraundersökning (MR) och riktade vävnadsprover har potential att halvera överdiagnostiken.
– Våra resultat från en stor randomiserad studie visar att moderna metoder för prostatacancerscreening bibehåller fördelarna med screening samtidigt som nackdelarna kraftigt minskas. Detta innebär att det största hindret för införande av nationell screening lyfts bort, säger Tobias Nordström, docent i urologi vid institutionen för kliniska vetenskaper, Danderyds sjukhus (KI DS), vid Karolinska Institutet, och ansvarig för den så kallade STHLM3MR-studie.
Tidig upptäckt av prostatacancer
Prostatacancer är den vanligaste orsaken till cancerrelaterad död hos män. I Sverige får varje år cirka 10 000 män prostatacancer och 2 500 avlider av sjukdomen. Tidigare studier har visat att regelbunden screening kan leda till tidigare upptäckt och därmed minskad risk att dö av prostatacancer.
Nationell screening för prostatacancer har inte införts i Sverige eftersom nuvarande rutiner – PSA-test i kombination med traditionell vävnadsprovtagning – medför att många vävnadsprover tas i onödan och ett stort antal ofarliga småtumörer upptäcks. Socialstyrelsen har därför bedömt att nationell screening baserad på PSA (prostataspecifikt antigen) inte bör genomföras då fördelarna inte överstiger nackdelarna. I dagsläget är Litauen det enda land i världen som valt att införa ett rikstäckande screeningprogram för prostatacancer.
Onödiga besked om prostatacancer
– Förfinade screeningmetoder behövs för att minska överdiagnostik och överbehandling av lågrisktumörer och förhindra onödiga cancerbesked och biverkningar, säger Martin Eklund, lektor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet, och medansvarig för STHLM3MR-studien.
Resultaten från STHLM3MR-studien visar att överdiagnostiken halveras när traditionell vävnadsprovtagning av prostata ersätts av magnetkameraundersökning (MR) och riktade vävnadsprover. Antalet onödiga vävnadsprover som identifierar ofarliga småtumörer minskar, samtidigt som den nya metoden hittar lika många farliga tumörer.
STHLM3MR är en randomiserad studie med deltagare från Stockholms län som genomförts 2018–2021 och omfattar 12 750 män. Deltagarna gav först ett blodprov för analys av PSA samt analys av det nya Stockholm3-testet, framtaget av forskare vid Karolinska Institutet. Män med förhöjt testresultat lottades sedan till traditionell vävnadsprovtagning eller MR-undersökning. I MR-gruppen togs vävnadsprov enbart om misstänkta tumörer identifierades i MR-undersökningen.
Studien fortsatte därefter med att undersöka hur Stockholm3-testet kan kombineras med MR för att ytterligare förbättra metoden för prostatacancerscreening.
Kompletterande blodprov
– Vi presenterar inom kort spännande resultat där vi undersöker om ett kompletterande blodprov kan minska behovet av MR-undersökningar framöver och ytterligare skärpa diagnostiken. Framtidens prostatacancerdiagnostik utgörs sannolikt av en kombination av både blodprov och MR. Sedan länge finns nationell screening i Sverige för bröst- och livmoderhalscancer hos kvinnor.
Våra resultat från flera stora kliniska studier som totalt inkluderat mer än 70 000 män ger underlag för att även män kan minska sin risk för allvarlig cancer genom nationell screening för prostatacancer med moderna metoder, säger Tobias Nordström.
Forskningsresultaten presenteras på EAU21 (9 juli), Europas största urologikongress anordnad av European Association of Urology (EAU), där kliniker, forskare och patienter träffas i en virtuell miljö. Samtidigt publiceras resultaten i New England Journal of Medicine.
– EAU arbetar hårt för att se till att tidig upptäckt av prostatacancer hanteras i genomförandet av Europe’s Beating Cancer Plan för att minska dödligheten i Europas vanligaste cancer hos män, samtidigt som man hanterar utmaningarna med överdiagnostik och överbehandling. Vi ser verkligen fram emot att se hur STHLM3MR kan fortsätta att bidra till detta mål, fortsätter han.
Tobias Nordström, docent, urolog, Institutionen för kliniska vetenskaper, Danderyds sjukhus (KI DS), Karolinska Institutet, Kirurg- och urologkliniken, Danderyds sjukhus tobias.nordstrom@ki.se
Martin Eklund, lektor, Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet, martin.eklund@ki.se
Över 600 äldre i Örebro kommun deltog i studien där de fick svara på frågor om trygghet. Deltagarna, som var mellan 64 och 106 år gamla, fick bland annat skatta sin oro för olika sorters brott, sin fysiska- och emotionella hälsa och infrastruktur i bostadsområdet och hemma. Resultaten visar att majoriteten av de äldre, mer än 80 procent, känner sig trygga.
Samtidigt visade studien att en vanlig orsak till otrygghet bland äldre är rädslan för att bli utsatt för brott.
Miljön hemma påverkar
– Ett annat intressant resultat är att den vardagliga miljön också är en av orsakerna till att äldre känner sig otrygga. Det kan handla om besvärliga trappor eller trösklar hemma som de har svårt att klara av, säger Nadezhda Golovchanova, doktorand inom den EU-finansierade forskarskolan Newbreed, som är en del av satsningen Successful ageing vid Örebro universitet.
Studiedeltagarna – som bodde på olika seniorboenden i Örebro kommun – uppgav även det sociala klimatet i bostadsområdet som en anledning till att de kunde känna sig otrygga.
– Vi behöver komma ihåg att det finns flera förklaringar till upplevd otrygghet bland äldre, både av kriminell och icke-kriminell karaktär. Det gäller både vidare forskning och säkerhetsfrämjande insatser, säger hon.
Rädsla för brott påverkar livskvalitet
I en annan studie använde Nadezhda Golovchanova enkätsvaren från de äldre för att undersöka om oron för brott kan kopplas till depressiva känslor hos äldre och sämre livskvalitet.
– Vi kunde se att det finns ett statistiskt samband. När oron för brott ökar är de äldre mindre nöjda med livet och upplever mer depressiva känslor.
De använde sig även i större utsträckning av strategier för känsloreglering, som ruminering vilket innebär att man ältar samma negativa situation gång på gång. En annan strategi för känsloreglering som angavs oftare av äldre som oroade sig för brott var katastrofiering – när man föreställer sig hemska och negativa följder av en hotfull situation. Samma grupp av äldre tenderade också att skylla andra för negativa eller obehagliga händelser mer ofta.
Orsaken inte utredd
– Samtidigt kan vi inte med vår data fastställa orsakssambandet mellan rädsla för brott och indikatorer för sämre välmående, säger Nadezhda Golovchanova.
Ändå innebär detta att det är möjligt att rädslan för brott kan leda till ökning av depressiva känslor. Men det är också möjligt att äldre som redan har depressiva känslor kan uppleva en viss situation som mer farlig och hotfull.
– Eftersom båda riktningarna är möjliga är det viktigt att inte bara fokusera på rädslan för brott vid preventiva strategier. Vi kan även rikta in oss på att förbättra den psykiska hälsan hos äldre, säger Nadezhda Golovchanova.
Nadezhda Golovchanova, doktorand, Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete, Örebro universitet, nadezhda.golovchanova@oru.se
I en avhandling från Stockholms universitet lyfts frågan om människors tillit till välfärdssystemet kan förklaras utifrån anknytningsmönster – och om vårt välfärdssystem kan utgöra en trygghet för människor på samma sätt som religion.
Resultaten visar att anknytningsmönster kan påverka hur individer litar på, inte bara andra människor, utan även på välfärdsinstitutioner. Anknytningserfarenheter kan därmed i förlängningen påverka människors beteende mot samhället i stort.
Anknytningsteori
En människas anknytningsmönster skapas från födseln och formas av hur det lilla barnet blir bemött och får sina behov tillgodosedda av människor i dess närhet. Enligt John Bowlbys anknytningsteori präglar detta en människas relationer genom hela livet.
Enligt teorin finns det tre huvudsakliga anknytningsmönster:
Studien har genomförts i Sverige, ett land med stark välfärdsstat men lägre grad av religiositet, och i USA, ett land med mindre utbyggd välfärdsstat, men högre grad av religiositet.
– Att söka sig till något som är starkare och större för att överleva när man är rädd och trött är grundläggande hos oss människor. Det är ett motivationssystem i oss, säger Joel Gruenau Brulin, som nyligen lagt fram sin avhandling vid Stockholms universitet.
Joel Gruneau Brulin har en bakgrund inom klinisk psykologi och har varit verksam som psykolog. I sitt fält har han intresserat sig för hur anknytningteori påverkar hur människor fungerar i mellanmänskliga relationer.
– När man har tryggheten så vågar man sig på saker. Har barnet en inneboende känsla av en trygg bas så vågar det utforska mer.
Tillit avgörande för välfärdssystemet
Joel Gruneau Brulin menar att det är centralt att förstå vad som gör att människor söker sig till religion och därigenom om samhällsystemet kan ha liknande funktioner – en trygghet att falla tillbaka på.
– Tillit lyfts upp i relationen till välfärdssystemet. Exempelvis att man behöver ha hög grad av tillit i ett samhälle för att kunna bygga upp ett välfärdssystem. Om man litar på andra överlag så har man större benägenhet att betala skatt. Många menar det motsatta, genom en stark välfärdsstat så undviker man korruption, då upplever man institutioner som rättvisa.
Studien visar att personer med undvikande anknytningsmönster tenderar att visa lägre tillit till välfärdssystemet. I både Sverige och USA framkommer att undvikande anknytning, som är kopplat till obehag inför närhet i mänskliga relationer, är relaterad till både lägre grad av tillit till människor generellt som till välfärdsstaten. Undvikande anknytning verkar alltså inte bara vara kopplad till en ovilja att lita på andra människor, utan även till en svårighet att lita på institutioner i samhället.
– Den anknytningstyp som är undvikande förlitar sig mer på sig själv eller vill inte att andra kommer nära. Studien visar att personer med undvikande anknytning litade på välfärdssystemet i mindre utsträckning.
Religion kontra välfärdssystem
För att någonting verkligen ska kunna betecknas som en relation så behöver det påminna om en människoliknande relation. Upplevelsen av en personlig relation till en ”individliknande gestalt” lyfts fram som central. Detta är något som relationen till Gud inbegriper – men däremot inte den till välfärdsystemet. Välfärdsystemet tar alltså inte över de psykologiska trygghetsfunktioner som religion traditionellt ger för personer som söker den personliga tryggheten hos en gud.
– De fungerar som två olika sätt att ge trygghet för människor. Välfärd ger materiell trygghet medan religion och en gud ger trygghet i form av sammanhanget man ingår i.
I studien från Umeå universitet undersöktes överviktiga personer med typ 2-diabetes. Deras kroppsvikt minskade kraftigt efter tolv veckor med paleolitisk kost (stenålderskost) men nedgången i blodfettet triglycerider var störst bland de deltagare som höll sig mest till den paleolitiska kosten, inte bland de deltagare som gick ner mest i vikt.
– Resultaten understryker att det inte bara gäller att vara fixerad vid badrumsvågen och hur mycket man äter, utan att det också handlar om vad man stoppar i sig, säger Julia Otten, forskare vid Umeå universitet och överläkare.
Äta som på stenåldern
Under den paleolitiska tiden, det vill säga äldre stenåldern, levde människorna som jägare och samlare. De åt en kost baserad på grönsaker, frukt, magert kött, fisk, nötter och ägg. Innan jordbruket slog igenom stod spannmål, mejeriprodukter och baljväxter inte för någon betydande del av kosten. Inte heller hade man tillsatt socker eller salt.
Nutida ursprungsbefolkningar på ön Kitava och Grönland lever fortfarande som jägare och samlare och äter en diet som liknar den man åt under den paleolitiska perioden. De befolkningarna har också låg förekomst av hjärtkärlsjukdom.
Ledde till viktminskning
I den aktuella studien undersöktes överviktiga individer med typ 2-diabetes. Efter bara tolv veckor med paleolitisk kost minskade kroppsvikten kraftigt, liksom nivåerna av blodsocker, blodtryck och triglycerider. Det är dock mycket vanligt att personer går ned i vikt när de testar olika typer av dieter, och viktnedgång i sig innebär i regel förbättrade värden. Problemet med värden som förbättras av viktnedgång är att den förbättringen sällan blir bestående, eftersom vikten så småningom ofta återgår. Därför inriktades studien på att undersöka i hur hög grad förbättringen av uppmätta värden vid paleolitisk kost hängde samman med själva viktnedgången och hur mycket som berodde på kostomläggningen.
Stenålderskost effekt på blodfetter
Det gick då att se att försökspersonernas förbättring vad avser blodsocker och blodtryck mest orsakades av själva viktnedgången. Däremot var nedgången i triglycerider störst bland de deltagare som höll sig mest till den paleolitiska kosten, inte bland de deltagare som gick ned mest i vikt.
– Förmodligen hänger de sänkta nivåerna samman med att den paleolitiska kosten har mycket omättade fetter från exempelvis nötter, oljor och fisk samt magert kött, medan dieten inte innehåller mejeriprodukter med mättat fett, säger Julia Otten.
Risk för hjärt-kärlsjukdomar
Höga triglycerider är en riskfaktor för att utveckla ateroskleros, det som kallas åderförkalkning, och hjärt-kärlsjukdomar. I studien ingick 27 personer med typ 2-diabetes som fick paleolitisk kost. Åtta personer som istället åt som vanligt ingick i en observationsgrupp, dock inte en randomiserad kontrollgrupp.
Försökspersonernas triglyceridvärden sjönk i genomsnitt under tolv veckors paleolitisk diet från 1,8 mmol/L till 1,1 mmol/L. I vilken grad de förbättrade värdena hängde samman med viktnedgång eller med kostens sammansättning undersöktes med regressionsanalys, varvid man alltså kunde se att det var deltagare som mest strikt följde den paleolitiska dieten som hade störst nedgång av triglycerider.
Julia Otten, biträdande universitetslektor, överläkare, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå Universitet, Julia.Otten@umu.se
Inrikes transporter står för en ökande andel av utsläppen av växthusgaser i Sverige. För att minska transportsektorns utsläpp behöver mer transporter ske på järnväg.
Aktuell forskning vid K2 och Lunds universitet visar att järnvägstrafikens punktlighet påverkar både attraktiviteten och kapaciteten. Förbättrad punktlighet i järnvägstrafiken är också ett kostnadseffektivt sätt att minska transportsektorns utsläpp av växthusgaser.
− Järnvägstrafikens punktlighet är den enskilt viktigaste faktorn som påverkar hur nöjda resenärer är med sin resa och hur attraktivt det är att transportera gods på järnväg. Om punktligheten förbättras kan järnvägens infrastruktur också utnyttjas bättre, med fler och tätare avgångar, berättar Carl-William Palmqvist från Lunds universitet.
För att förbättra järnvägstrafikens punktlighet måste kvalitetsarbetet systematiseras och fokusera både på teknik, underhåll, tidtabeller och på bättre informationen till resenärerna. Den tid tåg behöver stanna på järnvägsstationer underskattas nu systematiskt i tidtabeller och så många som 40 procent av alla uppehåll vid en station tar längre tid än beräknat.
Enkla åtgärder
− Det finns flera konkreta, relativt enkla, åtgärder som kan förbättra järnvägstrafikens punktlighet, till exempel att informera resenärerna så att de vet var på perrongen de ska vänta för att enklast nå sin plats på tåget. Då kan det gå betydligt snabbare och fler tåg kan lämna perrongen i tid, säger Carl-William Palmqvist.
De flesta förseningarna i tågtrafiken orsakas av små störningar, upp till någon minut. Flera sådana störningar ger dock över en längre resa en påtaglig försening.
− Om vi vill att resenärer och godsoperatörer ska välja järnväg som transportmedel måste tågen vara punktliga och avgå i tid. Dessutom kan tågen avgå tätare och fler tåg nyttja den rälskapacitet vi redan har om punktligheten förbättras, avslutar Carl-William Palmqvist.
Mer tågtrafik om vi ska nå klimatmålen
Järnväg är ett klimatsmart sätt att transportera både människor och gods. Idag står järnvägstrafiken för ungefär 16 procent av transporterna i Sverige, men bara ett par promille av utsläppen av växthusgaser. En överflyttning av mer transporter till järnväg är därför ett effektivt sätt att minska utsläppen av växthusgaser.
De senaste 30 åren har järnvägstrafiken ökat med ungefär två procent per år, den ökningstakten behöver fördubblas för att Sverige ska kunna uppnå sina klimatmål. Takten behöver öka både för godstrafik och för persontrafik, för att det ska vara möjligt behöver järnvägstrafikens kapacitet öka och punktligheten förbättras.
Den registerbaserade studien omfattar över fyra miljoner individer.
– Identifiering av samtidigt förekommande fysiska sjukdomar kan få betydelse för behandling av vuxna med adhd och gynna patienternas långsiktiga hälsa och livskvalitet, säger Ebba Du Rietz, forskare vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet.
Adhd (attention deficit hyperactivity disorder), är en vanlig neuropsykiatrisk diagnos som kännetecknas av ouppmärksamhet, impulsivitet och hyperaktivitet. En vanlig behandling för adhd är centralstimulerande läkemedel (metylfenidat, dexamfetamin eller lisdexamfetamin).
Få riktlinjer för adhd plus sjukdom
Tidigare studier har funnit att vuxna med adhd löper ökad risk för ett antal fysiska åkommor, men endast ett fåtal av dessa samband har studerats noggrant. Dessutom saknas till stor del detaljerade behandlingsriktlinjer för vuxna som har adhd samtidigt med en fysisk sjukdom.
Forskare vid Karolinska Institutet har därför undersökt möjliga samband mellan adhd och ett brett spektrum av fysiska sjukdomar i vuxen ålder, och om gener eller miljöfaktorer är inblandade.
Så gjordes studien
Över fyra miljoner individer (helsyskon och halvsyskon med samma mödrar) födda mellan 1932–1995 identifierades med hjälp av svenska register och följdes mellan 1973–2013. Kliniska diagnoser på sjukdomar erhölls från det svenska patientregistret. Forskarna undersökte risken för 35 olika fysiska åkommor hos personer med adhd jämfört med personer utan denna diagnos samt hos syskon till personer med adhd jämfört med syskon till personer utan diagnosen.
Kopplat till många sjukdomar
Individer med adhd hade en statistiskt signifikant ökad risk för alla studerade fysiska åkommor utom artrit. Starkast var associationerna för sjukdomar i nervsystemet och luftvägarna samt muskuloskeletala och metabola sjukdomar.
De diagnoser som hade tydligast koppling till adhd var alkoholrelaterad leversjukdom, sömnstörningar, kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL), epilepsi, fettlever och fetma. Adhd var också kopplat till en något ökad risk för hjärt-kärlsjukdom, Parkinsons sjukdom och demens.
– Resultaten är viktiga eftersom centralstimulerande behandling kräver noggrann övervakning vid samtidig hjärtsjukdom, högt blodtryck och leversvikt, säger studiens Henrik Larsson, professor vid Örebro universitet och anknuten forskare vid Karolinska Institutet.
Underliggande genetiska faktorer
Den ökade risken kunde till stor del förklaras av underliggande genetiska faktorer som bidrog till både adhd och den fysiska sjukdomen, med undantag för sjukdomar i nervsystemet och åldersrelaterade sjukdomar. Helsyskon till individer med adhd hade också signifikant ökad risk för de flesta fysiska åkommor.
Forskarna planerar nu att studera de underliggande mekanismerna och riskfaktorerna samt hur adhd hos vuxna påverkar hanteringen och prognosen för fysiska sjukdomar.
Ebba Du Rietz, forskare vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet, ebba.du.rietz@ki.se
Henrik Larsson, professor vid Institutionen för medicinska vetenskaper, Örebro universitet och forskare vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet, thenrik.larsson@ki.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
