Skogar med få trädarter är extra utsatta för skador. Att få in fler trädarter i skogsbestånd kan bli en viktig försäkring mot skador i ett varmare klimat, enligt en studie från Umeå universitet och Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala.
I studien har forskare analyserat 15 års skogsdata från hela Sverige och undersökt vilka skador som är vanligast och vilka faktorer som ökar risken för skador på träd.
Vind och snö är de vanligaste skadeorsakerna, visar det sig. Sedan kommer skogsbruk och därefter svampar. På femte plats kommer skador från hjortdjur, framför allt älgar.
Totalt bar 94 procent av alla träd på någon sorts skada. Barrträd och unga bestånd har högst skaderisk. I varmare delar av Sverige är skaderisken väsentligt högre i bestånd med förhållandevis få trädarter.
Contortatall har hög risk
Det går att minska risken för skogsskador genom att förändra skogsbruket, säger Micael Jonsson, forskare vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.
– Framför allt ger en högre andel lövträd i den annars så barrträdsdominerade produktionsskogen färre skador. Vi kan bland annat se att den av skogsbruket introducerade contortatallen har högst risk för skador. Dess introduktion motverkar därför ett lönsamt skogsbruk.
Blandskog blir försäkring
Med ett varmare klimat med mer extremt väder och nya skadeorganismer kommer skadorna på skogen sannolikt att öka. Att få in fler trädarter i skogsbestånd blir då ett slags försäkring mot skador, menar forskarna.
– Vi måste anpassa Sveriges skogar och dagens skogsbruk för ett framtida varmare klimat. Att inkludera fler trädarter i produktionsskogen verkar vara en anpassning som kan fungera, säger Jan Bengtsson, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet.
AI har revolutionerat arbetet med att kunna ge exakt rätt medicin till varje människa, enligt forskare från Högskolan i Skövde. Med hjälp av AI kan också gamla läkemedel få nya användningsområden.
I mottagningsrummet hos läkaren, på en skärm, ser du resultatet från en AI-analys. Läkaren förklarar att tack vare nya AI-modeller kan du erbjudas en behandling som är anpassad till dina unika, genetiska, förutsättningar. Du slipper testa flera olika läkemedel för att behandla din sjukdom.
Snart lär detta vara verklighet.
AI revolutionerar medicinen
I projektet AI-driven precisionsmedicin, lett av Högskolan i Skövde, har forskare utvecklat AI-modeller för att bättre förstå hur sjukdomar fungerar vilket i sin tur kan ge individuellt anpassade behandlingar. Zelmina Lubovac, projektledare och lektor vid institutionen för biovetenskap, säger att AI revolutionerar det område som kallas precisionsmedicin.
– Nu kan vi upptäcka sjukdomar snabbare och skapa mer träffsäkra behandlingar, vilket både förbättrar patientvård och minskar tiden och kostnaderna för läkemedelsutveckling.
Det är precisionsmedicin
Precisionsmedicin är framtida sjukvård som möjliggör skräddarsydd prevention, diagnos, behandling och uppföljning utifrån varje patients unika förutsättningar, som genetisk profil och specifika biomarkörer. Tanken är att rätt insatser ska ges till varje enskild person i rätt tid. Behandlingarna blir effektivare för patienten och minskar onödigt lidande.
Av projektet framgår att AI-teknik bland annat gör det möjligt att hitta nya användningsområden för redan godkända läkemedel, ett område som på engelska kallas ”drug repurposing”.
Forskarna har använt en AI-modell för att hitta gener som är kopplade till sjukdomar och jämfört dem med gener som redan är mål för olika läkemedel. I en databas finns detaljerad information om vilka molekyler i kroppen som ett läkemedel påverkar för att få läkande effekt.
– Ett läkemedel som ursprungligen är godkänt för att behandla en sorts sjukdom skulle kunna användas för att behandla en annan sjukdom. Det är ett snabbare och billigare alternativ än traditionell läkemedelsutveckling, säger Zelmina Lubovac.
AI känner igen frisk cell
Forskarna har tränat en AI-modell på att känna igen hur en frisk cell ser ut.
– När modellen har lärt sig detta kan den också identifiera vad som är fel i en cell, vilket gör att vi bättre kan förstå sjukdomar och hitta rätt behandling, säger Rasmus Magnusson, tidigare forskare vid Högskolan i Skövde och nu verksam vid Linköpings universitet.
Forskarna har använt tiotusentals prover från offentliga databaser för att träna AI-modellen. Modellen har nu, enligt forskarna, en god förståelse för hur friska celler ska se ut och kan därför även användas för mycket mindre datamängder, exempelvis från sjukdomsstudier.
– Det räcker att modellen har tränats på omfattande data från friska individer. Den kan ändå hjälpa till att tolka data från olika sjukdomar, vilket är en stor fördel för prekliniska studier. I dessa tidiga studier, innan läkemedel testas på människor, är datamängderna ofta små och brusiga, säger Rasmus Magnusson.
Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina beslutade EU att minska beroendet av rysk gas, kol och olja. Men hur har det gått med utfasningen? Enligt en rapport från FOI har importen av energi från Ryssland minskat rejält, men stora skillnader finns mellan EU-länderna.
Före den fullskaliga invasionen av Ukraina i februari 2022 var Ryssland den största exportören av energi till Europa. Exporten var viktig både för landets ekonomi och för politiskt inflytande i Europa.
En månad efter att kriget startade fattade EU-kommissionens ett beslut om att medlemsländerna skulle minska sitt beroende av rysk energi. Målet var oberoende av rysk energi till 2027.
Beslutet har varit framgångsrikt, men vissa viktiga beroenden kvarstår. Det konstaterar en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.
– Många länder inom EU har minskat sitt beroende av rysk olja och naturgas. Övergripande mellan 80 och 90 procent för olja och gas, säger forskaren Emil Wannheden, specialist på rysk ekonomi och analytiker på FOI.
Länder i Centraleuropa ligger efter
Han har tittat på handelsdata och analyserat olika medlemsländers beroende av energihandeln med Ryssland. Enligt Emil Wannheden finns stora skillnader mellan EU-länderna.
– Tyskland och Frankrike har helt slutat att importera olja och gas från Ryssland. Medan länder i Centraleuropa som Bulgarien, Tjeckien, Ungern, Slovakien och Österrike fortfarande är beroende av import av antingen olja, gas eller kärnkraftsbränsle från Ryssland.
Tjeckien importerade ungefär hälften av sin olja från Ryssland vid slutet av 2023. Österrike har importerat 80 till 90 procent av sin gas från Ryssland, som dock nyligen stoppade gasexporten. Slovakien importerar nästan all sin olja och gas från Ryssland.
Ledningar från Sovjettiden
Att så många länder i Centraleuropa är beroende av energi från Ryssland beror på att olja- och gasledningar finns kvar sedan Sovjetunionens tid. För att nå EU-kommissionens mål behöver länderna investera i ny infrastruktur.
– Att göra sig oberoende av energi från Ryssland handlar till exempel om att bygga nya gasledningar eller göra anpassningar så att oljekraftverk kan använda andra typer av olja. Det är inte frågan om några astronomiska summor, säger Emil Wannheden
Vilja saknas i en del länder
Enligt rapporten beror de stora skillnaderna mellan länderna snarare på politisk vilja än tekniska eller ekonomiska hinder. I vissa länder saknas den politiska viljan.
Emil Wannheden nämner Ungern som exempel på ett land som fortfarande investerar i kärnkraft byggd av Ryssland. Österrike har valt att importera stora mängder rysk gas, och dessutom nyligen valt en förbundsregering som är mer ryssvänligt inställd.
– Bulgarien däremot har skiftat från rysk olja och är ett exempel på ett land som går åt rätt håll trots sitt tidigare beroende, säger Emil Wannheden.
Stöttar rysk ekonomi
Han vill med rapporten lyfta fram sårbarheten i att låsa in sig i beroenden på lång sikt. Det kan också påverka det säkerhetspolitiska läget.
– Den som är beroende av att importera energi från Ryssland stödjer också dess ekonomi. Genom att köpa rysk energi bidrar man till Rysslands statskassa. Den ryska budgeten är helt beroende av inkomster från energiexporten.
Är EU-kommissionens mål om att fasa ut medlemsländernas import av rysk energi till 2027 realistiskt?
– Jag tror att det hade kunnat ske ännu tidigare om viljan fanns hos fler länder, säger Emil Wannheden.
Ungdomar i Sverige bär på en uppsjö av kemikalier i sina kroppar. Men halterna varierar, bland annat beroende på kön, födelseplats och bostadsort. Det framgår av en doktorsavhandling från SLU.
Vi lever med kemikalier överallt – i luften och i kläder och mat. Vad det innebär att vara utsatt för denna kemikaliecocktail, som det ibland kallas, är dock i hög grad okänt. Komplexiteten hos kemiska blandningar är en stor utmaning inom toxikologin.
I en doktorsavhandling från SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet, har Sebastian Pineda undersökt förekomsten av kemikalier hos ungdomar i Sverige, bland annat genom att använda kemiska analyser av blod- och urinprover från skolungdomar i ett projekt från Livsmedelsverket.
Långlivade ämnen
En del kemikalier kan finnas kvar i människokroppar i åratal, bland annat vissa hälsofarliga metaller samt organiska föroreningar som är klorerade, bromerade eller fluorerade. De senare kallas ibland för långlivade organiska föroreningar, ”persistent organic pollutants”. I denna grupp finns bland annat PFAS.
Andra kemikalier försvinner ur kroppen inom några timmar eller dagar, men finns ständigt i ungdomars miljö, till exempel i plast, smink, hudvårdsprodukter och hygienprodukter.
– En viktig slutsats är att svenska ungdomar exponeras för en kemikaliecocktail som liknar den som setts i andra högt industrialiserade länder som Tyskland, Belgien och USA, säger Sebastian Pineda.
Ett undantag är en typ av långlivade organiska föroreningar som används i flamskyddsmedel och som förekommer i mycket högre halter bland ungdomar i USA.
Födelseland kan ha betydelse
Avhandlingen visar också att ens födelseland och även ens mammas födelseland kan ha betydelse för den egna ”cocktailen”. Ungdomar födda i högt industrialiserade länder, främst Sverige, bär på klart högre medelhalter av många av de långlivade ämnena än ungdomar födda i utvecklingsländer, enligt forskningen.
Ett undantag var en nedbrytningsprodukt av DDT och en komponent i lindan, två insektsmedel som sedan länge är förbjudna i Sverige och i många andra delar av världen. Dessa mycket stabila ämnen förekom i klart högre halter hos ungdomar födda i utvecklingsländer. Hos dessa ungdomar sågs också högre halter av flera av de snabbt utsöndrade kemikalier som finns i många vardagsprodukter, jämfört med ungdomar som är födda i Sverige eller har mammor som fötts i ett industrialiserat land.
Det är känt att det många av de långlivade organiska föroreningar som man får i sig under fostertiden och via bröstmjölken finns kvar i kroppen under lång tid i livet.
– Mer överraskande var att födelselandet även hade en tydlig inverkan på halterna av ämnen som utsöndras ganska snabbt ur kroppen. I vårt underlag finns dock inga uppgifter om möjliga exponeringskällor som kan hjälpa oss att förklara detta, säger Sebastian Pineda.
Olika i norr och söder
Forskningen visar också att exponeringen för vissa ämnen skiljer sig mellan södra och norra Sverige. Detta gäller till exempel metallerna kobolt, nickel och bly samt vissa bromerade flamskyddsmedel och plastkemikalier.
– Halterna av dessa flamskyddsmedel och plastkemikalier var högre hos ungdomar norrut. Vi misstänker att det hänger samman med boendeförhållandena, eftersom vi vet att inomhusmiljön är en viktig spridningsväg för dessa ämnen, säger Sebastian Pineda.
Mat och smink kan spela roll
Det visar sig också i analyserna att pojkar i regel har högre halter av krom, kvicksilver, bly och många långlivade ämnen i blodet. Dock har de lägre halter av ämnen som uppmätts i urin. En bidragande orsak till de högre halterna kan vara att pojkar i genomsnitt äter mer mat, som kan vara en exponeringskälla. Det kan också vara så att de äldre flickorna blir av med en del PFAS via mensblod.
Bland de ämnen som finns i högre halter hos flickor finns många som används i smink och i hudvårds- och hygienprodukter. Flickor har också högre nivåer av kadmium, vilket kan bero på en sämre järnstatus som ökar upptaget av tungmetallen.
Mer kunskap krävs
Hur allvarligt ska man då se på ungdomars kemikalieexponering? Det behövs noggranna fortsatta studier av kemikalier som kan påverka det centrala nervsystemet. Efter det går det att dra mer säkra slutsatser om huruvida dessa kemikalier är ett hälsoproblem, menar Sebastian Pineda. Det handlar bland annat om bly, kvicksilver, aluminium och vissa av de långlivade organiska föroreningarna.
Sebastian Pineda och kollegor har också undersökt kemikalieblandningarnas eventuella inverkan på immunförsvaret hos ungdomar i samband med vaccination. Sambanden mellan exponering för kemikalier och mängden vaccinationsantikroppar i blodet efter vaccinering mot difteri, stelkramp, kikhosta, mässling och röda hund var dock svaga och osäkra.
Forskningen i avhandlingen bygger bland annat på Livsmedelsverkets undersökning Riksmaten Ungdom. Där deltog drygt 3 000 ungdomar i årskurs fem och åtta i grundskolan och årskurs två på gymnasiet. Ungdomarna registrerade vad de åt och drack och svarade på en enkät om levnadsvanor. Drygt 1 000 elever lämnade också blod- och urinprov.
Utifrån resultaten har Livsmedelsverket analyserat hur mycket av olika livsmedel ungdomarna äter, hur mycket näring de får i sig, hur mycket de rör på sig och om de får i sig skadliga ämnen från maten. Ett antal fördjupade analyser har också gjorts under arbetet med doktorsavhandlingen.
Forskningen har skett i samarbete med forskare från bland annat SLU, Livsmedelsverket, Lunds universitet och Stockholms universitet.
Källa: SLU
Ett snabbt stick i fingret och lite blod på ett kort som läggs i en vanlig brevlåda. Enklare tester för alzheimer kan finnas på plats inom några år, enligt forskare bakom en europeisk studie som leds från Göteborgs universitet.
Biomarkörer som mäter tecken på demenssjukdomen alzheimer har utvecklats under lång tid. De har fungerat väl i ryggvätska och i venöst blodprov som tas i armvecket.
Men nu utvecklas även enklare tester där blodet tas från ytliga kärl i fingret. Testet innebär att en eller två droppar blod från fingret samlas upp på ett särskilt kort, där blodceller genast separeras från plasman.
När kortet torkat, efter ungefär en kvart, skickas det med vanlig post till ett laboratorium där avancerade analyser görs.
Testats vid minneskliniker
I en studie har forskare låtit drygt 200 personer göra blodprovstest med ett stick i fingret.
Testet gjordes vid fem minneskliniker i Europa och skickades sedan med post till Göteborgs universitets avdelning för neurokemi. Där analyserades provet för att se etablerade biomarkörer för alzheimer, bland andra pTau217.
– Det enkla kapillära blodtestet fungerar i stort sett lika bra som i venprover, men till skillnad från vanliga blodprover behöver det nya testet inte transporteras på torris. Det kan öka tillgängligheten betydligt för alzheimertester i länder och regioner som saknar den infrastruktur som krävs för de högsensitiva analyserna, säger Hanna Huber, forskare på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
Resultatet från studien presenterades nyligen under en europeisk konferens om Alzheimers sjukdom.
Biomarkörer
Biomarkörer är ämnen i kroppen som kan spåras med exempelvis blodprov.
pTau217 är en förändrad variant av proteinet tau som finns i hjärnan. Vid Alzheimers sjukdom ansamlas det i hjärnans celler och stör viktiga funktioner som minnet. Nivåerna av pTau217 kan mätas och därför fungera som en biomarkör för sjukdomen.
Kan finnas om några år
Enligt forskarna kan testet finnas för användning inom några år. Redan nu pågår en ny europeisk studie som undersöker om testpersonen själv kan sticka sitt eget finger och skicka in provet till laboratoriet, utan inblandning av vårdpersonal.
Testet kan ge ökad kunskap om demenssjukdomen och dess utbredning i världen, men forskarna betonar att det inte ska användas för generell screening av befolkningen. Världshälsoorganisationen, WHO, anser inte att det är etiskt motiverat eftersom behandlingsalternativ saknats.
Det pågår dock forskning för att ta fram läkemedel som kan bromsa förloppet. Läkemedlet lekanemab har till exempel redan godkänts i ett stort antal länder utanför EU, men för att det ska ha effekt krävs tidig upptäckt av sjukdomen.
Antibiotikaresistens är ett växande hot mot folkhälsan. Men i laboratorieförsök kan forskare från Chalmers visa att antibiotika kan få hjälp på traven att döda även resistenta bakterier – om behandlingen kombineras med en speciell gel som innehåller peptider.
Under flera år har forskare vid Chalmers tekniska högskola studerat ett nytt material som kan bli ett komplement vid antibiotikabehandling. Materialet består av en specialdesignad hydrogel som innehåller peptider, en sorts molekyler som är byggstenar för proteiner. Gelen har visat sig kunna döda många olika typer av bakterier, även antibiotikaresistenta.
Men för att peptidgelen ska kunna användas i kombination med antibiotikabehandling har forskarna behövt säkerställa att materialet inte påverkar antibiotikan negativt.
Antibiotikan fick mer kraft
En studie har nu visat överraskande positiva resultat, enligt forskarna. Det visade sig att antibiotikan blev mer verkningsfull tillsammans med materialet. Kombinationen förstärkte dessutom effekten mot vissa resistenta bakterier. Detta har inte visats tidigare.
– När partiklar av hydrogelen kom i nära kontakt med bakterierna försvagades de och blev mer mottagliga för antibiotikabehandlingen. I vissa fall återfick antibiotikan sin effekt mot bakterier som tidigare varit resistenta, säger Annija Stepulane, doktorand i tillämpad kemi på Chalmers.
Störst effekt vid MRSA
Peptidmaterialet undersöktes genom bakterieodlingar ihop med två olika antibiotikum, oxacillin och vancomycin. Bakterierna som ingick i försöken var två typer av stafylokocker. En av dem var den multiresistenta varianten MRSA.
Enligt studien var effekten störst med MRSA, särskilt när hydrogelen kombinerades med oxacillin, som bakterierna normalt är resistenta mot. Kombinationen visar att antibiotikan kunde få 64 gånger högre bakteriedödande effekt jämfört med om den används ensam.
Gel kan användas lokalt
Forskare har försökt använda antimikrobiella peptider tillsammans med antibiotika tidigare, men hittills bara i form av en lösning. I denna form blir peptiderna mycket känsliga och slutar fungera när de kommer i kontakt med kroppsvätskor, till exempel blod. När peptiderna däremot binds till en hydrogel blir de betydligt mer stabila och kan vara aktiva längre.
Med hydrogelen har Chalmersforskarna kunnat uppmäta bakteriedödande aktivitet under flera dygn, jämfört med några timmar i lösning. De ser många fördelar med materialet.
– Det nya peptidbaserade materialet kan appliceras lokalt, alltså på en begränsad del av kroppen så att inte hela kroppen påverkas. Materialet är giftfritt och ger inga oönskade biverkningar, säger Martin Andersson, forskningsledare och professor i tillämpad kemi på Chalmers.
Kan underlätta behandling av sår
Enligt forskarna har hydrogelen, som också skulle kunna användas i form av en sprej, potential att höja både säkerheten och effekten när patienter får en antibiotikakur. Ett exempel är vid behandling av sår.
– Ofta vet man inte om bakterien som orsakat en sårinfektion är resistent mot ett visst antibiotikum när man inleder en behandling. Om peptidmaterialet används på såret samtidigt så ökar sannolikheten för att antibiotikasorten ska fungera mot bakterien. Då har man möjlighet att bota infektionen utan att behöva sätta in ytterligare typer av antibiotika, säger Martin Andersson.
Materialet skulle också kunna användas för att förebygga sårinfektioner.
– Materialet skulle kunna användas på det sättet både inom sjukvården, till exempel efter operationer – en möjlighet som redan finns för veterinärvård i vissa länder – och i hemmiljö. Det skulle kunna fungera som ett vanligt plåster, särskilt om man är orolig för infektioner, säger Martin Andersson.
– Detta kan vara särskilt intressant i områden med hög förekomst av resistenta infektioner, som vissa delar av Afrika och Asien, där man bör vara extra försiktig vid sårskador, fortsätter han.
Mer om peptider och forskningen
Antimikrobiella peptider finns naturligt i våra kroppar och deras goda bakteriedödande egenskaper har varit kända sedan lång tid tillbaka. Bakteriecellerna dör eftersom peptiderna skadar deras cellmembran.
Så kallade synergieffekter mellan peptider och antibiotika har visats tidigare, men då har det handlat om fria peptider i lösning. Men det har varit svårt att få dem att fungera för klinisk användning eftersom fria peptider bryts ner snabbt. Den aktuella studien är den första som har visat effekt även när peptiderna är bundna till ett material.
Chalmersforskarna har tidigare visat att peptidmaterialet i sig dödar 99,99 procent av bakterierna på skadefri hud och behåller sin bakteriedödande förmåga i över två dygn. Det här innebär att materialet skulle kunna användas i många olika produkter, till exempel i sårvårdsmaterial och ytbeläggningar på medicintekniska produkter som förs in i kroppen, menar forskarna.
Barn vars mammor tagit epilepsiläkemedel under graviditeten får något oftare än andra en neuropsykiatrisk diagnos, till exempel autism. Det visar en studie från bland annat Karolinska Institutet. Riskerna i absoluta tal är dock små, poängterar forskarna bakom studien.
Så kallade antiepileptiska läkemedel används vid epilepsi och vid vissa psykiatriska tillstånd. Men vissa av dessa läkemedel, till exempel läkemedel med substansen valproat, är kända för att påverka foster negativt.
Den aktuella studien omfattar data från över tre miljoner barn i Storbritannien och Sverige. 17 495 av barnen hade exponerats för antiepileptiska läkemedel under fostertiden.
Ökade risker för barnen
Som forskarna hade väntat sig hade barn som exponerats för läkemedel med valproat högre sannolikhet att få diagnosen autism, intellektuell funktionsnedsättning eller adhd jämfört med barn som inte hade exponerats för antiepileptiska läkemedel.
Barn som exponerats för läkemedel med topiramat hade 2,5 gånger ökad risk för intellektuell funktionsnedsättning, medan de som exponerats för karbamazepin hade 25 procents ökad risk att få en autismdiagnos och 30 procents ökad risk för intellektuell funktionsnedsättning.
De studerade läkemedlen kan i Sverige ha produktnamn som Tegretol, Absenor och Topimax.
Forskarna fann inga belägg för att antiepileptiska läkemedel med lamotrigin, om de tas under graviditet, ökar risken för neuropsykiatriska diagnoser hos barnet.
Resultaten stöder tidigare fynd från mindre studier som funnit kopplingar mellan antiepileptiska läkemedel under graviditet och risk för neuropsykiatriska diagnoser hos barnet. En skillnad är att den nya studien inte fann något statistiskt signifikant samband mellan topiramat eller levetiracetam och adhd hos barnet.
Viktigt att få råd
Forskarna poängterar att den absoluta risken för att barnet ska få en neuropsykiatrisk diagnos är låg och att det kan finnas risker även med att inte medicinera vid epilepsi som gravid. Många kan behöva fortsätta sin behandling för att få en hälsosam graviditet, säger Viktor H. Ahlqvist, forskare vid Institutet för miljömedicin vid Karolinska Institutet och en av den nya studiens författare.
– Därför rekommenderas fertila kvinnor som tar dessa läkemedel att tidigt informera sin läkare om planer på graviditet. Tillsammans kan man då optimera behandlingen för att säkerställa att kvinnan får den medicin hon behöver, samtidigt som risken för barnet minimeras.
Det kan till exempel innebära att man byter till ett läkemedel med en lägre risk för barnet. Om det är möjligt kan man även prova att trappa ner eller avsluta behandlingen långt i förväg och under noggrann övervakning, säger Viktor H. Ahlqvist.
– Det behöver alltid göras i samråd med sjukvården. Sedan är det inte alltid möjligt att informera sin läkare i god tid, eftersom många graviditeter inte är planerade. För dem som medicinerar och blir oplanerat gravida är det viktigt att de snabbt informerar vården om läkemedelsanvändningen. Då kan man övervaka behandlingen noggrant, justera doser och så vidare.
När signaler om smärta leds längs nervsystemet spelar så kallade kalciumkanaler en central roll. Nu har forskare vid Linköpings universitet studerat hur det går till inuti kalciumkanalerna när en smärtsignal kommer. Kunskapen kan enligt forskarna användas för att utveckla bättre läkemedel mot kronisk smärta.
I vårt nervsystem leds signaler om smärta och annan information främst i form av elektriska impulser. Men vid vissa avgörande tillfällen omvandlas signalerna till biokemiska signaler i form av specifika molekyler. För att kunna utveckla nya läkemedel mot smärta måste forskare förstå exakt det som sker när smärtsignaler omvandlas från en form till en annan.
När den elektriska signalen når slutet av en nervcell omvandlas den till en biokemisk signal i form av kalcium. Kalciumsignalen gör så att signalämnen frigörs. Denna biokemiska signal i sin tur tas emot av nästa nervcell, som omvandlar signalen tillbaka till elektricitet.
Små molekylära maskiner
Längs denna kedja av informationsöverföring i nervsystemet är en typ av proteiner särskilt intressanta: spänningsberoende kalciumkanaler. Dessa kanaler är som små molekylära maskiner som känner av elektriska signaler och då öppnas för att låta kalcium flöda in i nervcellen.
I den aktuella studien har forskarna fokuserat på en specifik typ av kalciumjonkanal som finns längst ut i änden på känselnervceller. Vid kronisk smärta är dessa kalciumkanaler mer aktiva.
Läkemedel är inte optimala
Läkemedel som dämpar aktiviteten i kalciumkanalen tystar smärtsignalerna från känselnervceller till hjärnan. Sådana läkemedel finns i dag. Men det finns en hake, nämligen att ett läkemedel som blockerar den här kalciumkanalen ger så svåra biverkningar att den måste ges direkt i ryggmärgsvätskan.
Andra läkemedel som minskar antalet kalciumkanaler lindrar inte kronisk smärta särskilt effektivt. Ytterligare en typ av läkemedel som drar nytta av en naturlig mekanism för att sänka kalciumkanalens förmåga att svara på smärtsignaler är opioider, som morfin och heroin. De tar bort smärta effektivt, men är också kraftigt beroendeframkallande.
– Kalciumkanaler är mycket attraktiva mål för läkemedel mot kronisk smärta, men dagens lösningar är otillräckliga, säger Antonios Pantazis, universitetslektor vid Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper vid Linköpings universitet.
Så gör opioiderna
Forskarna studerade mekanismen som opioider utnyttjar för att dämpa aktiviteten hos den studerade kalciumkanalen. Det har varit känt länge att opioider frisätter molekyler som kallas G-proteiner. De binder till kalciumkanaler och gör dem ”motvilliga” att öppnas. Men hur går det till?
– Det är som om G-proteinsignalering gör så att kanalen behöver mer ”övertalning”, i termer av starkare elektriska signaler, för att öppnas. I vår studie beskriver vi på molekylär nivå hur det går till, säger Antonios Pantazis.
I kalciumkanalen finns fyra så kallade spänningssensorer som känner av elektriska nervimpulser. När spänningen är tillräckligt hög flyttar spänningssensorerna sig och kanalen öppnas så att kalcium kan flöda genom. Forskarna använde molekyler som avger ljus för att se hur spänningssensorerna rör sig när de utsätts för olika elektriska signaler. De upptäckte att G-proteiner påverkar funktionen hos några typer av spänningssensorer och gör dem mer ”motvilliga” att känna av elektriska signaler.
Chanser till bättre behandling
– Vårt fynd pekar ut en väldigt specifik del av den stora kalciumkanalen som nästa generations läkemedel kan riktas mot för att ge smärtlindring på liknande sätt som opioider. I stället för att blockera kalciumkanalen helt, vilket är ett väldigt grovyxat tillvägagångssätt, kan framtida läkemedel designas så att de finjusterar kalciumkanalens aktivitet vid smärtsignalering, säger Antonios Pantazis.
Den studerade kalciumkanalen går under namnet CaV2.2. Förhoppningen, enligt forskarna, är att i framtiden få fram läkemedel som ger bättre smärtlindrande effekt och har mindre biverkningar.
Olika arter sjöfåglar kan leva tillsammans på små och isolerade öar – trots att de konkurrerar om samma föda. En ny matematisk modell, som utvecklats av forskare vid bland annat Uppsala universitet, kan hjälpa till att förklara hur sådan samexistens i naturen är möjlig.
Sjöfåglar kan häcka i mycket stora kolonier, ibland flera hundra tusen par. Ekologer som studerar sjöfåglar har länge varit intresserade av hur storleken på sådana kolonier regleras.
De vill också veta hur olika havsfågelarter, som häckar på samma isolerade ö, kan samexistera. Enligt en grundläggande ekologisk teori konkurrerar olika arter ut varandra när resurserna är begränsade.
Jagar på olika avstånd
Forskarna har utvecklat en matematisk modell som studerar hur sjöfåglarnas val av plats för att fånga sin föda påverkar fördelningen av fisk runt en häckningskoloni, och hur det i sin tur påverkar fågelpopulationernas storlek.
– För alla arter skulle det vara mest fördelaktigt att fiska nära ön eftersom det skulle kosta dem minst energi. Men fågelarter skiljer sig åt i egenskaper som vinglängd och hur djupt de kan dyka. Vår modell visar att olika arter, som alla maximerar sitt energiintag, automatiskt använder olika avstånd från kolonin, säger Claus Rüffler, docent i djurekologi vid Uppsala universitet.
Modellen utgår från att sjöfåglar delar upp vattnet runt en koloni i olika zoner. Varje art använder sin egen zon för att fiska.
– Vår modell visar att samexistens sker naturligt när arter skiljer sig åt i sin förmåga att fånga fisk och att effektivt flyga långa sträckor till det område där de fångar fisk, säger Claus Rüffler, docent i djurekologi vid Uppsala universitet.
Förståelse viktig för naturvård
Enligt forskarna handlar modellen om både samexistens och biologisk mångfald. Den ökar förståelsen för hur naturen fungerar, men kan också vara viktig för naturvårdsstrategier i hotade ekosystem.
– Vi tror också att våra resultat bidrar till ekologin mer generellt eftersom den mekanism för samexistens som upptäckts i vår modell sannolikt gäller för andra system än sjöfåglar, säger Claus Rüffler.
Personer ur arbetarklassen är sällsynta i riksdagen och överlag ovanliga i politiken jämfört med andra. En ny studie från Uppsala universitet och Stockholms universitet har undersökt möjliga förklaringar till det. Den visar att arbetarnas frånvaro inte kan förklaras av kompetens, ambitioner eller väljarstöd.
Under de senaste 50 åren har kvinnor, unga och utrikes födda människor ökat sin representation inom politiken. Samma utveckling syns dock inte för arbetarklassen. Gruppen är fortsatt underrepresenterad på alla politiska nivåer, med större bortfall på högre positioner.
Bild: Anthony Fomin, Unsplash.
Arbetarklass, vad är det?
Arbetarklass i studien definieras utifrån yrke och bransch, baserat på registerdata. Gruppen inkluderar främst arbetare med manuella arbetsuppgifter, kvalificerade som okvalificerade. Män inom denna grupp arbetar ofta inom bygg- och tillverkningsindustrin, medan kvinnor oftast arbetar inom vård och omsorg. Samma resultat fås även när man använder alternativa definitioner baserade på inkomst och utbildningsnivå.
Källa: Stockholms universitet
Andelen personer från arbetarklassen var tämligen konstant på olika politiska positioner mellan 1973 och 2018, enligt den nya studien. Under dessa år utgjorde gruppen ungefärligen 50 procent av väljarna, men bara 34 procent av kandidaterna i kommunvalen, 28 procent av ledamöterna i kommunfullmäktige, 17 procent av listettorna i kommunerna och 13 procent av riksdagsledamöterna.
– Trots att arbetarklassen står för halva väljarkåren återspeglas det sällan på ledande politiska positioner, säger Johanna Rickne, professor i nationalekonomi vid Institutet för social forskning vid Stockholms universitet.
Högst andel i SD
Arbetarklassens representation minskar på högre positioner inom alla riksdagspartier. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet underrepresenterar sina väljare från arbetarklassen i lika hög grad som andra partier. Undantaget är Sverigedemokraterna, som har högst representation.
I den nya studien avvisas flera vanliga förklaringar till arbetarnas frånvaro i politiken. Väljarna, visar det sig, är lika benägna att personrösta på politiker från arbetarklassen som på politiker från andra samhällsgrupper. Arbetarklasspolitikerna, visar studien vidare, uppvisar liknande nivåer av ärlighet, vilja att tjäna allmänintresset och vilja att lägga tid på politiken.
Handlar inte om kompetens
Inte heller skillnader i andra kvalifikationer förklarar att arbetarna faller bort ur politiken. Även om personer från arbetarklassen generellt har lägre skolbetyg och resultat på kognitiva tester från mönstringen förklarar det inte deras sämre möjligheter att avancera i politiken.
– Karriärgapet beror uppenbart inte på att arbetarna har sämre kompetens, säger Olle Folke, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet.
Högre tröskel för arbetare
Vad beror då underrepresentationen på? En möjlig förklaring, enligt forskarna, är att arbetare har en jämförelsevis lägre vilja att ge sig in i politiken på kommunal nivå. Färre från arbetarklassen känner någon som redan tagit steget in i kommunpolitiken jämfört med andra grupper, vilket skulle kunna förklara den lägre viljan.
Däremot finns inget gap i karriärambitioner bland dem som redan har tagit steget in i politiken.
Arbetsvillkor kan avgöra
En stor majoritet av politikerna i Sverige är fritidspolitiker och har sina politiska uppdrag vid sidan av jobb eller studier. En sak som vore intressant att forska om framöver handlar om arbetsvillkor, säger Johanna Rickne.
– Arbetaryrken är ofta mindre flexibla i tid och rum. Det är något som kan göra det svårt att påbörja en politisk karriär och lägga ner tid på den. Andra orsaker står sannolikt att söka inom de politiska partierna, exempelvis i personliga nätverk.
Många kommer från facket
Många politiker från arbetarklassen inom Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har en bakgrund som fackliga representanter.
– Fackets inflytande inom dessa politiska partier är en sannolik förklaring till att Sverige ändå har fler arbetare inom politiken än nästan alla andra länder, säger Johanna Rickne.
Bra munhälsa är viktigt för att äldre personer ska slippa smärta, kunna tugga mat och inte gå ner i vikt. Men det är inte helt enkelt för personal på särskilda boenden att hjälpa till med munhygienen, visar en studie vid Göteborgs universitet. En förklaring är otydliga rutiner.
Problem med munhälsan är vanligt bland äldre på särskilda boenden, speciellt vid funktionsnedsättning eller kognitiva sjukdomar som demens. Det är därför viktigt med strategier för att undvika smärta och tuggsvårigheter, som leder till sämre hälsa och livskvalitet.
I en studie har forskare velat ta reda på vad som underlättar, eller hindrar, personal på särskilda boenden att arbeta med förebyggande munhälsa. De har därför intervjuat sjuksköterskor och undersköterskor på särskilda boenden i två kommuner i Västsverige.
Otydliga rutiner
Det framkom att vård- och omsorgspersonalen använde sig av förebyggande insatser som beskrivs i ett nationellt kvalitetsregister, Senior alert. Här finns verktyg för att kunna bedöma risker för fall, trycksår, undernäring och ohälsa i munnen. En del av registret omfattar screening med munspegel och ficklampa, men också planering och förebyggande åtgärder för munvård.
Personalen lyfte fram att munhälsan var avgörande för flera andra hälsorisker, till exempel att inte kunna tugga eller svälja ordentligt och därmed förlora i vikt. Samtidigt såg de problem med otydlig ansvarsfördelning mellan olika yrkesgrupper på boendena.
Det här kunde leda till att munvård prioriterades ned till förmån för andra arbetsuppgifter. Stora skillnader i utbildning och kunskap om munhälsa gjorde även att riskbedömningar och munvård ibland inte gjordes på rätt sätt.
Flera utmaningar
Studien visar att munvård för sköra äldre är en utmaning, men också att tydliga arbetssätt gynnar kommunikation och medvetenhet om hur viktig god munhälsa är.
– Vi såg att ett strukturerat arbetssätt möjliggör för vård- och omsorgspersonalen att tidigare upptäcka problem i munhålan och därmed sätta in åtgärder innan problemen leder till onödigt lidande. Men en av de största utmaningarna är att få de äldre personerna att vilja delta i vården, särskilt när de har kognitiva sjukdomar, säger Lisa Bellander, tandläkare och doktorand på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
Ledningen behöver hjälpa till
Helle Wijk, sjuksköterska och professor i omvårdnad, tycker att ledningen för särskilda boenden måste ta ett större ansvar. Ett tydligt ledarskap krävs för att arbetet kring munvård ska förbättras, menar hon.
– Ledningen behöver engagera sig i att skapa tydliga rutiner för munvård och ge förutsättningar för att all personal får nödvändig utbildning. Vi såg i vår studie att när ansvar och roller är otydliga, så riskerar de äldres munhälsa att försämras vilket kan få mycket allvarliga följder för hälsan generellt, säger Helle Wijk vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet
En studie från Umeå universitet visar att så kallade nanoplaster, som kan komma in i kroppen via luften, kan försämra effekten av antibiotika. En risk finns också att bakterier blir resistenta.
Nanoplaster är plastpartiklar som är små, betydligt mindre än mikroplaster. De är mindre än en tusendels millimeter och inte synliga för ögat. På grund av att de är så små kan nanoplastpartiklar sväva fritt i luften och ta sig in i kroppen.
Den nya studien, gjord av forskare i Umeå, Tyskland och Ungern, fokuserar på hur några av de vanligaste nanoplasterna beter sig ihop med tetracyklin som är ett vanligt bredspektrumantibiotikum. Det visade sig att antibiotika samlas på ytorna av nanoplastpartiklarna. Man kan säga att nanoplasterna suger åt sig antibiotika.
Nanoplasterna som undersöktes kommer från vanliga typer av plast som polyeten, polypropen, polystyren och nylon som är vanliga i förpackningar och textilier. Inomhusluft innehåller ungefär fem gånger så mycket nanoplaster som utomhusluft, bland annat på grund av partiklar som frigörs från textilier.
Medicin riskerar hamna fel
Bindningen till nanoplaster skulle kunna leda till att antibiotika, vid en behandling, ”liftar” med nanoplast i blodet och transporteras till andra ställen i kroppen än de avsedda. Det skulle kunna minska den önskade effekten av antibiotikan.
Nanoplaster i kroppen kan eventuellt också leda till att bakterier blir antibiotikaresistenta, enligt forskarna. Det skulle i så fall ske när antibiotika samlas på fel plats i doser som är för låga för att döda bakterier men tillräckliga för att stimulera bakterier att mutera och gynna mutationer som är resistenta mot antibiotika.
En hälsorisk
Forskarna använde datormodeller för att analysera nanoplasternas bindning till tetracyklin. Det visade sig att bindningen var särskilt stark till nanopartiklar av nylon. Nylon är ett av de ämnen som förekommer rikligast i nanoplaster i inomhusluft.
– Även om det behövs mer forskning för att belysa sambanden och möjliga åtgärder kan vi utifrån våra resultat slå fast att nanoplaster är en hälsorisk som bör tas på större allvar, säger Lukas Kenner, professor vid Institutionen för molekylärbiologi vid Umeå universitet.
Sugen på en tångburgare eller en proteinsmoothie från havet? Det skulle nämligen kunna bli framtidens mat. Genom en ny metod har forskare vid Chalmers lyckats utvinna betydligt mer protein från havssallat, som kan bli ett nytt vegetariskt alternativ till kött.
Havssallat är en slags makroalg, eller tång, som växer på klippor och stenar i lugna vatten. Den kan också ses flyta fritt på havsytan.
I ett projekt på Chalmers tittar forskare på möjligheten att utveckla processer för att ta vara på den proteinrika tången och skapa en ny blå-grön näring i Sverige. Den kan bli ett lovande alternativ till andra proteinkällor, till exempel kött och sojaprodukter, menar forskarna.
Tre gånger så mycket protein
I en ny studie kan de nu visa ett nytt sätt att utvinna proteiner från havssallaten. Ett problem har nämligen varit att tångens proteiner sitter hårt bundna. Men genom forskarnas nya metod, se faktaruta, kan tre gånger så mycket protein utvinnas jämfört med tidigare.
− Vår metod är ett viktigt genombrott, eftersom den innebär att det kan bli mer ekonomiskt lönsamt att extrahera proteinerna ur havssallat, något man gör med ärtor och soja idag, säger livsmedelsforskaren João Trigo på Chalmers.
Kvar blir ett mörkt grönt pulver som är ett koncentrat av proteiner.
− Det smakar umami med en viss sälta trots att det inte innehåller så höga halter vanligt salt. Jag skulle säga att det är en bra smakförstärkare i fisk- och skaldjursrätter, men möjligheterna att utforska är oändliga. Varför inte i proteinsmoothies eller som havsburgare? säger João Trigo.
Havssallat kan bli komplement
Förutom livsnödvändiga proteiner innehåller havssallaten flera andra viktiga näringsämnen, till exempel vitamin B12, som är viktig för att kroppen ska kunna bilda röda blodkroppar. Tången har också samma omega-3-fettsyror som finns i fet fisk, som lax.
En annan fördel, jämfört med proteiner som finns i växter på land, är att havssallat inte behöver vattnas, gödslas eller besprutas med insektsgifter. Den är tålig och växer bra under många olika förutsättningar, till exempel varierande salthalt och tillgång till kväve.
− Vi kommer att behöva hitta och kombinera intag av många fler olika proteinkällor än vad som finns i vår kost idag för att uppfylla krav på hållbarhet och näringsmässiga behov. Alger är ett bra komplement till många av de produkter som redan finns på marknaden, säger Ingrid Undeland, professor i livsmedelsvetenskap på Chalmers.
− Vi behöver alla dessa lösningar och hittills har de havsbaserade möjligheterna, de så kallade blå proteinerna, varit förbisedda, fortsätter hon.
Fler användningsområden
Förutom den nya utvinningsmetoden som ökar mängden protein, tittar Chalmersforskarna på möjligheten att öka proteinhalten i själva tången. Här samarbetar de med forskare vid Göteborgs universitet och flera lyckade odlingsförsök har gjorts på Tjärnö marina laboratorium i norra Bohuslän.
Genom att odla havssallat i processvatten som blir över från sjömatsindustrin, kan proteinhalten i havssallaten öka markant, samtidigt som förlorade näringsämnen förs tillbaka till livsmedelskedjan, menar forskarna.
− Framöver vill vi också kunna ta tillvara de delar av algen som inte är protein, och som skulle kunna användas i livsmedel, material eller för medicinska tillämpningar. Målsättningen är att inga molekyler ska gå till spillo, för att uppnå både hållbarhet och kommersiella möjligheter, säger Ingrid Undeland.
Så utvinns fler proteiner
Havssallaten innehåller proteiner som är vattenlösliga, men även rikligt med fettlösliga så kallade membranproteiner. Det innebär att algproteinerna är mer komplexa att utvinna än exempelvis soja- och ärtprotein.
I den nya processen öppnas membranen i havssallatens celler för att komma åt de fettlösliga proteinerna. Därefter utvinns de olika typerna av proteiner med vatten med högt pH-värde.
I ett nästa steg görs lösningen sur och proteiner fälls ut och samlas. De kan sedan avskiljas från vattnet och tas till vara som en proteinrik ingrediens. Forskarna såg också att marina omega-3-fettsyror anrikades i proteiningrediensen. I en uppföljande studie kunde de bekräfta att samma sak gällde för vitamin B12.
Den nya algprotein-ingrediensen kan därmed bidra till att fylla fler näringsmässiga behov än till exempel sojaprotein, enligt forskarna.
Projektet Cirkalg, som leds från Chalmers, syftar till att utveckla processer som kan skapa en ny, blå-grön näring i Sverige.
Nyligen lyckades ett forskarlag avslöja hur en skånsk pilgrimsfalk dödade en flyttande kustpipare på 3 000 meters höjd. Det är första gången så högtflygande rovfågeljakt bekräftas. Upptäckten hjälper forskare vid Lunds universitet att förstå varför flyttfåglar ofta väljer att flyga extremt högt.
Kustpiparen som var på väg mot sina sibiriska häckningsområden hade troligen inte en chans. En varm vårdag i slutet av maj gick en pilgrimsfalk till attack tre kilometer upp i luften, ovanför sin boplats i Skåne, och dödade flyttfågeln.
Händelsen upptäcktes av en ren slump. Kustpiparen hade nämligen några månader tidigare försetts med en sändare av ett nederländskt forskarlag som ville följa dess rutt. Sändaren hittades senare i närheten av pilgrimsfalkens bo.
– Tidigare har det inte funnits några bevis för att rovfåglar regelbundet jagar på så höga höjder. Nu vet vi att pilgrimsfalk kan jaga framgångsrikt på riktigt hög höjd och då måste flyttfåglar, som redan flyger väldigt högt, flyga ännu högre för att undkomma, säger Åke Lindström, biologiprofessor vid Lunds universitet.
Här är spåren efter kustpiparen som mötte döden under en flygtur på hög höjd. Sändaren och några ringar hittades nära en pilgrimsfalks bo i Skåne. Bild: Arne Hegemann
Rovfåglar kan spela roll för flyghöjd
Forskarna har tidigare kunnat fastställa att en del flyttfåglar under dagen flyger på extremt höga höjder. De kan flyga över 5 000 meter över havet.
De mest troliga teorierna för att förklara varför de flyger på så hög höjd är att fåglarna behöver reglera sin värmebalans, men möjligen också för att undkomma dagaktiva rovfåglar. Den nya studien talar för att rovfågelteorin kan spela större roll än vad forskarna tidigare trott.
– Studien hjälper oss att förstå varför flyttande fåglar ofta flyger på väldigt hög höjd. Det gör oss samtidigt ödmjuka över hur mycket det återstår att lära sig om välstuderade djur som fåglar. Där är teknikutvecklingen av mycket stor betydelse, säger Arne Hegemann, biologiforskare vid Lunds universitet.
Fler bitar behövs till pusslet
Nu fortsätter arbetet med att kartlägga faktorerna bakom flyttfåglars val av flyghöjd. Det svensk-nederländska forskarlaget hoppas kunna göra fler viktiga upptäckter. Teknisk data om attackerade flyttfåglar är avgörande för att kunna lägga det avancerade pusslet.
– Naturen är fascinerande. Redan att en flyttfågel som kustpiparen flyger hundratals mil non-stop på flera tusen meters höjd är spektakulärt. Att pilgrimsfalkar under häckningen gör sig besväret att ta sig upp till så höga höjder för att jaga dem är också häftigt, säger Åke Lindström.
Ungdomar kan delta vid FN:s stora klimatmöten, men att påverka besluten som rör deras egen framtid är svårt. Ojämlika villkor och byråkrati hindrar ungas inflytande. Det visar en studie gjord vid Linköpings universitet.
– Det pekar på ett demokratiskt problem. Unga får inte samma chans att påverka trots att de kommer att beröras av de här besluten under lång tid framöver, säger universitetslektor Jonathan Josefsson vid Linköpings universitet.
Sedan 2009 har ungdomar rätt att vara med på FN:s klimatkonferenser. Deras medverkan har ansetts viktig eftersom den yngre generationen kommer att drabbas mest av klimatförändringarna. Det ses också som ett tillfälle för unga att bidra till lösningar på problemen.
Men en studie visar att ungdomar möter en mängd svårigheter under klimatmötena, som dessutom få lyckas ta sig till.
Snårig väg till toppmöten
Jonathan Josefsson och en forskarkollega har intervjuat unga inför och under toppmötena COP26 i Glasgow 2021 och COP27 i Sharm el-sheik 2022. De har också gjort observationer på plats.
Byråkrati och ekonomiska hinder för att ens kunna delta är de allvarligaste problemen, enligt forskarna. Detta drabbar särskilt dem med sämre resurser och unga med längst avstånd till toppmötena.
Vägen till FN:s klimatkonferenser kan gå via fristående organisationer eller nationella delegationer. Men för att nå fram krävs betydande kunskap, utbildning och ekonomiska resurser.
– Det blir ju i stor utsträckning en elit av unga som kan ta sig till de här mötena, säger Jonathan Josefsson.
Snäv åldersgräns
Ett annat hinder är att deltagarna måste ha fyllt 16 år. Bara runt fem procent av deltagarna vid klimatkonferenserna är under 26 år. Med tanke på att en tredjedel av världens befolkning är under 18 år blir representationen skev, menar Jonathan Josefsson.
Men även ungdomar som lyckasta sig till klimatkonferenserna stöter på hinder. De upplever mötena som hierarkiskt organiserade och mycket få har tillgång till de rum och förhandlingar där avgörande beslut fattas. Dessutom kommer de yngre deltagarna ofta in sent i beslutsprocesserna. Unga vittnar också om att de möter fördomar från vuxenvärlden och att deras närvaro ofta bara blir symbolisk.
Bryter mot normer
Samtidigt gör de yngre mötesdeltagarna motstånd, konstaterar forskarna.Det kan ske via protestaktioner eller genom att medvetet bryta mot diplomatiska normer för hur man tar kontakt med delegationer. Sedan några år tillbaka finns även en särskild ungdomspaviljong dit unga kan söka sig. Där kontrollerar de sin egen agenda och har en trygg punkt i den svårnavigerade konferensmiljön.
Med tanke på hur klimatmötena är organiserade är alltså ungdomars möjlighet att påverka beslut som rör deras egen framtid mycket liten, menar forskarna. I stället blir deltagandet mest ett sätt för unga att skaffa sig erfarenheter och bygga nätverk.
– Den här studien bidrar med kunskap om hur unga upplever klimatkonferenserna och vad ojämlika villkor får för konsekvenser. Men jag tycker också att den sätter fingret på hur illa de här institutionerna är anpassade för att ta hänsyn till ungas åsikter och politiska intressen, säger Jonathan Josefsson.
Tänkbara lösningar för att förbättra villkoren för unga är till exempel sänkt åldersgräns för deltagande. FN borde även ha en rejäl pott pengar för att finansiera resor och boende, enligt Jonathan Josefsson.
Ett avföringsprov inför läkarbesöket kan få många att rygga tillbaka, men framöver kanske det går att slippa. Forskare vid Örebro universitet kan visa att även enklare topsning kan spegla bakterier i tjocktarmen.
Bakterier kan vara inblandade i kroniska inflammationer i tarmsystemet, men också andra sjukdomar.
För att ta reda på vilka bakterier som finns i tarmen har forskare och läkare länge använt avföringsprover. Men det har varit svårt att bevisa att proverna även speglar de bakterier som finns längre in i tjocktarmen.
Provtagning kan också göras genom koloskopi, då en slang förs in i tarmen. Före undersökningen görs normalt en tarmsköljning eller lavemang, men då spolas även en stor mängd bakterier bort.
Mäter bakterier längre in
Forskare vid Örebro universitet har nu hittat att sätt att mäta bakterier långt in i tjocktarmen – utan att störa dem med rengöring. Metoden bygger på enklare topsning.
– Man kan säga att vi har lyckats bygga en sorts dammsugare för att ta prover i tarmen utan att kontaminera den. Det var helt nytt för oss och det var ett riktigt stort pussel att sätta ihop, säger forskaren Julia Rode vid Institutionen för medicinska vetenskaper vid Örebro universitet.
Studien visar att topsning av tarmen ger liknande resultat som andra metoder som används idag.
Provtagning kan förenklas
Resultaten tyder på att undersökningar som i nuläget görs med hjälp av avföringsprover skulle kunna förenklas. Det skulle kunna innebära att patienter i framtiden slipper ta med sig prover till läkaren.
– Många tycker inte om att bära runt på avföring eller vara tvungna att förvara det i kylskåpet. Det är mindre tabubelagt att komma in och göra ett prov med en tops, säger Julia Rode.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
