I en studie, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, lägger ett team av forskare fram nya upptäckter kring hur vita dvärgar rör sig.
– Tack vare observationer från rymdteleskopet Gaia har vi för första gången lyckats ta reda på den tredimensionella hastighetsfördelningen för den största katalogen vita dvärgar hittills. Detta ger oss en detaljerad bild av deras hastighetsstruktur, helt utan motstycke, säger Daniel Mikkola, astronomidoktorand vid Lunds universitet.
Vita dvärgar är kollapsade stjärnor
Vita dvärgar är en typ av stjärnor som en gång i tiden varit normalstora men som sedan kollapsat efter att ha gjort slut på sitt kärnbränsle. De har historiskt varit svåra att studera.
Vita dvärgar har en radie som motsvarar cirka 1 procent av solens. Men de har ungefär samma massa, vilket motsvarar en häpnadsväckande täthet på cirka 1 ton per kubikcentimeter. Efter miljardtals år kommer de vita dvärgarna att kylas ned tills de slutar avge synligt ljus. Då förvandlas de till svarta dvärgar.
Den första vita dvärgen som upptäcktes var 40 Eridani A. Det är en ljusstark himlakropp 16,2 ljusår från jorden som omges av ett binärt system bestående av den vita dvärgen 40 Eridani B och den röda dvärgen 40 Eridani C. Ända sedan den upptäcktes 1783 har världens astronomer försökt komma de vita dvärgarna in på livet för att få en djupare förståelse för hur vår galax har utvecklats.
Vita dvärgar rör sig på olika sätt
Tack vare Gaia har forskarna fått fram positioner och hastigheter för cirka 1,5 miljarder stjärnor. Men det är först nu som de helt kunnat fokusera på de vita dvärgarna i solens närhet.
– Vi har lyckats kartlägga de vita dvärgarnas hastigheter och rörelsemönster. Gaia avslöjade att det finns två parallella sekvenser av vita dvärgar när man ser till deras temperatur och ljusstyrka. När vi studerar dessa separat kan vi se att de rör sig på olika sätt, förmodligen som en konsekvens av att de har olika massor och livstider, säger Daniel Mikkola.
Vintergatans historia kartläggs
Resultaten kan användas till att ta fram nya simulationer och modeller för att fortsätta kartlägga Vintergatans historia och utveckling. Genom en ökad kunskap om de vita dvärgarna hoppas forskarna kunna räta ut en rad frågetecken kring Vintergatans födelse.
– Den här studien är viktig för att vi lärt oss mer om de närmaste regionerna i vår hemgalax. Resultaten är också intressanta eftersom vår egen stjärna, solen, en dag kommer att förvandlas till en vit dvärg precis som 97 procent av alla stjärnor i Vintergatan, säger Daniel Mikkola.
Daniel Mikkola, doktorand, Institutionen för astronomi och teoretisk fysik, Lunds universitet, mikkola@astro.lu.se
Den 8 mars 2018 lämnades 65 #metoo-upprop in till dåvarande jämställdhetsminister Åsa Regnér. Nu har materialet, som omfattar 339 sidor, analyserats utifrån ett sociologiskt perspektiv av forskare vid Göteborgs universitet.
Många av uppropen utgår från en bransch och rör därför sexuella trakasserier i arbetslivet.
– Genom ord eller handling med sexuell laddning förvandlar mannen en yrkesmässig situation till en situation där kvinnan exkluderas. Ett exempel är mannen som i en hiss tillsammans med andra män frågar en ensam kvinna om hon inte är rädd att bli våldtagen. En sådan handling är obehaglig och hotfull samtidigt som den uttrycker social missaktning och brist på respekt för individens friheter och rättigheter, säger Emma Engdahl, professor i sociologi vid Göteborgs universitet.
Social missaktning väcker skam
Hon förklarar vidare att social missaktning är ett samlingsnamn för fysiska övergrepp, rättsberövande och förnedring eller kränkning och yttrar sig i känslor som skam, frustration och vrede.
– Det är dessa känslor som var bränslet i #metoo-rörelsen, där de utsatta kunde få moraliskt och politiskt utlopp för sin vrede. Trakasserierna som skildras i de 718 citaten spänner från olämpliga ord till rena övergrepp och våldtäkter. I artikeln har vi analyserat hur trakasserierna påverkat de utsatta kvinnornas livssituation och livsmöjligheter.
Männen blir förlåtna
Berättelserna visar att de övergrepp som skildras ofta leder till både personligt lidande och en sämre social situation, en del kvinnor blir uteslutna ur sociala sammanhang och vissa avslutar sina anställningar. Männen däremot blir ofta förlåtna och går vidare i karriären.
Emma Engdahl beskriver att det finns förlåtande strukturer för förnedring eller kränkning så som principen att hellre fria än fälla och lite skämt måste man tåla, samt varianter på det temat.
– Många vittnar också om att förövare får erkännande i form av solidaritet i de sammanhang som de sexuella trakasserierna utspelat sig och senare i yrkeskarriären trots vetskap om de sexuella trakasserierna.
Oförmåga att förstå kvinnors rättigheter
Enligt socialfilosofen Axel Honneth är förmågan att uppmärksamma och respektera andra personers rättigheter oavsett vad man känner och tycker om dessa personer nödvändig för att förtjäna legitimitet som moraliskt tillräknelig och därmed bli en fullvärdig samhällsmedborgare. Detta misslyckas männen som förekommer i #metoo-vittnesmålen med, menar Emma Engdahl.
– #metoo-rörelsen visar mäns oförmåga att förstå kvinnors rättigheter. Det är en kognitiv brist hos männen som borde leda till uteslutning ur sociala sammanhang och uteblivet socialt erkännande för förövaren men berättelserna visar att det ofta blir precis tvärtom, avslutar hon.
#metoo – allt startade med en tweet
I oktober 2017 postade Alyssa Milano den numera ikoniska tweet som inledde ett globalt massvittnande om sexuella trakasserier. Hon citerade en vän och lade till ”Me too”. Tidigare samma dag hade en tämligen okänd twittrare postat ”Hey, are you a female-identifying person who has been sexually harassed or assaulted? #metoo”.
Därefter besvarade twittraren sin egen post med ”Maybe if all of us who have been say something, the size of this problem might become more visible. You think? #metoo”.
#metoo är den hittills största av flera cyberrörelser som uppmärksammat sexuella trakasserier.
Källa: #Metoo. En kamp för socialt erkännande och rättvisa
Vad är skillnaden på Kiev och Kyiv? – När man använder utländska namn och egennamn i svensk text lånar vi oftast namnet i ursprungsformen. När det gäller namnformer som är skrivna med annat alfabet än det latinska, som i fallet ryska och ukrainska, blir det genast svårare. Då måste man ha principer för hur de olika bokstäverna skall återges, eller translittereras, säger Karina Vamling och fortsätter:
– Även om både ukrainska och ryska skrivs med det kyrilliska alfabetet finns det vissa skillnader mellan språken. Alltså får man oftast namnformer på svenska som skiljer sig beroende på om man har valt den ukrainska eller den ryska som underlag. Just när det gäller den ukrainska huvudstaden blir det Kiev då man utgår från ryska och Kyiv med ukrainska som grund.
Nyhetstjänsten Omni väljer att stava Ukrainas huvudstad Kyiv men andra medier verkar inte följa efter. Borde vi ändra den svenska stavningen av städer i Ukraina? – I vissa fall anser man att en form är så etablerad och inarbetad att man väljer att hålla fast vid den, trots att den inte följer de regler man tillämpar i andra fall. Så är det till exempel med TT. Här förespråkas Kiev med hänvisning till att det är en så väl etablerad form i svenska medan man följer ukrainska som underlag för de flesta andra städerna i Ukraina. Som en jämförelse kan man se att BBC använder de ukrainska formerna Kyiv och Odesa. Min gissning är att vi även i Sverige kommer att ge de ukrainska formerna företräde fullt ut.
Har vi tidigare ändrat den svenska stavningen av städer? – Sovjetunionens sammanbrott 1991 ledde ju till att ett land blev femton. Tidigare hade den dominerande principen varit att använda ryska former som bas för återgivningen av geografiska och andra namn i hela Sovjetunionen, med undantag för de baltiska republikerna som använde det latinska alfabetet. Jag arbetade med Nationalencyklopedin vars första band kom ut under sovjettidens sista år med artiklar om Armenien och Azerbajdzjan. När vi kom fram till Georgien hade Sovjetunionen upplösts och vi fick utarbeta principer för att återge de georgiska namnen på basis av det georgiska alfabetet, och inte ryska som tidigare. Ukraina och Vitryssland, numera Belarus, ligger ju mot slutet av alfabetet och där var det självklart att välja ukrainska och vitryska som utgångspunkt.
– Det allra viktigaste är att man är konsekvent och följer samma principer, så att det inte blir en förvirrande situation med alternativa former för samma namn i samma text eller sammanhang, säger Karina Vamling.
Text: Ellen Albertsdottir
Kontakt:
Karina Vamling, professor i kaukasusstudier vid Malmö universitet, karina.vamling@mau.se
Under pandemin har vi lärt oss att hålla ett säkerhetsavstånd på två meter för att undvika att bli smittade av coronaviruset. Men rekommendationen ger en falsk trygghet visar ett internationellt forskarlag, där Chalmers tekniska högskola ingår, i en ny studie.
Forskarna har utvecklat en ny beräkningsmodell för att bättre kunna bedöma smittorisken – både med och utan munskydd. Den visar att det etablerade säkerhetsavståndet inte gäller generellt, utan påverkas av flera faktorer.
– I stället för att hänvisa till ett generellt avstånd som skulle vara säkert i alla lägen så har vi använt en beräkningsmodell som förutom avstånd också tar hänsyn till hur varmt eller kallt det är i luften, hur hög luftfuktigheten är, vilken virusmängd det är tal om och om personen pratar, hostar eller nyser, förklarar Gaetano Sardina som är forskare vid Chalmers tekniska högskola.
En nysning kan sprida virus sju meter bort
Den nya studien visar att en person som pratar utan att bära munskydd kan sprida infekterade droppar på över en meters avstånd. Skulle samma person hosta kan dropparna spridas upp till tre meter och vid nysning kan spridningsavståndet uppgå till sju meter. Men genom att använda ett munskydd eller ett andningsskydd med filter avtar risken för smittspridning avsevärt.
– Bär man ett kirurgiskt munskydd, eller ännu bättre ett FFP2-klassat andningsskydd, minskar risken för smitta så till den grad att risken är att betraktas som praktiskt taget försumbar. Också på så kort avstånd som en meter från en person som bär på viruset, säger Gaetano Sardina.
Nuvarande rekommendationer och förståelse för hur luftvägsinfektioner överförs är baserade på ett diagram som utvecklades av den amerikanska forskaren William Firth Wells år 1934. Då var det spridningen av tuberkulos som stod i centrum, men diagrammet används fortfarande och ligger till grund för dagens rekommendationer om säkra avstånd för att undvika covidsmitta.
Med sin nya studie utmanar Gaetano Sardina och hans forskarkollegor därför kunskap som vi lutat oss mot under hela pandemin.
Deras nya teoretiska modell har testats med hjälp av data från färska numeriska experiment som har undersökt i vilken utsträckning munskydd minskar spridningen av droppsmitta. På så vis har man lyckats få modellen att kunna ta flera faktorer i beaktande och räkna ut risken för smitta, med och utan munskydd.
Skydd oavsett miljöförhållanden
Resultaten visar att ett kirurgiskt munskydd, och i ännu större utsträckning ett filtrerande FFP2-klassat munskydd, utgör ett utmärkt skydd som minskar risken för infektion betydligt. Förutsatt att munskyddet bärs på rätt sätt blir risken för smitta också på korta avstånd, det vill säga en meter, försumbar oavsett miljöförhållanden och om personen i fråga pratar, sjunger, hostar eller nyser.
Luftburen smittspridning
Coronaviruset sprids från en infekterad person till andra individer när virusfyllda droppar avges från spottkörtlarna och sprejas i väg genom utandningsluften. Väl ute ur munnen kan dessa droppar antingen avdunsta, sätta sig eller förbli svävande. Större och tyngre droppar tenderar att falla ner innan de avdunstar, medan mindre droppar beter sig som partiklar som förblir luftburna.
Forskarlaget bakom studien har redan inlett nästa forskningsprojekt där de studerar den luftburna spridningen av virussjukdomen.
– Den första studien kretsade kring den direkta droppöverföringen av covid-19, men en annan viktig överföringsväg är den indirekta och luftburna vägen i dåligt ventilerade rum. Vi arbetar för närvarande med att utforska denna aspekt och våra preliminära resultat bekräftar munskyddens effektivitet också när det handlar om luftburen spridning av sjukdomen, säger Gaetano Sardina.
Kontakt: Gaetano Sardina, docent vid institutionen för mekanik och maritima vetenskaper, Chalmers tekniska högskola, sardina@chalmers.se
Forskare vid Uppsala universitet har tillsammans med internationella kollegor analyserat instabiliteten hos lavadomer på vulkanen Merapi i Indonesien, som riskerar att bli mycket farlig. Genom att förstå de inre processerna hoppas forskarna kunna förutse kollapser och jordskred bättre.
Vulkankollapser är oförutsägbara
Ett exempel på en vulkan som kollapsat katastrofalt tillsammans med explosioner och jordskred är Mount Saint Helens år 1980. Generellt sett anses sådana kollapser vara oförutsägbara eftersom man ännu inte helt förstår de fysiska egenskaperna, spänningarna inuti och de inre strukturer som vulkaner och lavadomer har. Dessa egenskaper kan dessutom ändra sig snabbt, från en dag till en annan.
Lava begravde sprickzon
Studien konstaterade att en hästskoformad sprickzon som bildats 2012, och som tidigare lotsat intensiva gasemissioner, blev begravd under förnyade lavaflöden 2018. Den nybildade lavadomen började visa tecken på instabilitet under 2019. Forskarna kan nu visa att den håller på att kollapsa längs den numera dolda sprickzonen.
Genom att mäta komposition och fysiska egenskaper längs liknande sprickzoner i vulkanens toppregion, har man kommit fram till att svagheter i berget i den dolda sprickzonen troligen är huvudorsaken till varför instabiliteten hos lavadomen börjat på just den platsen.
Resultatet av studien ger övervakare bättre möjlighet att kunna förutse potentiella platser där en vulkan riskerar att kollapsa. Den informationen är viktig för att kunna riskbedöma faror vid jordskred och kollapser vid aktiva vulkaner världen över.
Studien kombinerar flera års drönarbaserad fotogrammetri med mineralogiska och geokemiska undersökningar samt mekaniska hållfasthetsmätningar.
Valentin R. Troll, professor, Institutionen för geovetenskaper vid Uppsala universitet, valentin.troll@geo.uu.se
Dagligen kommer nya bilder från kriget i Ukraina från etablerade medier och våra privata konton på sociala medier. Men de kommer också via aktörer vars syfte är att sprida desinformation. Samtidigt spelar de digitala plattformarna en viktig roll för motståndsrörelsen, räddningsorganisationer och civilsamhället.
Anne Kaun, professor i medie- och kommunikationsvetenskap, har studerat tillit till olika medier men också digital aktivism:
− Det är första gången i Europa vi ser ett sociala medier-krig. Vi har sett det tidigare på andra håll i världen, inte minst i Syrien och Afghanistan. Men inte i Europa. Man kan jämföra med Irakkriget 1991 som beskrevs som ett högteknologiskt krig, där kriget kom väldigt nära genom suddiga tv-bilder, säger Anne Kaun vid Södertörns högskola.
Snabba nyhetsflöden
Under de senaste åren har vi blivit vana vid ett snabbt nyhetsflöde och uppdateringar dygnet runt på tv och i digitala kanaler.
I den snabba nyhetsrapporteringen blir det svårare att skilja på korrekt och felaktig rapportering. Där har etablerade medier ett stort ansvar, men det är också viktigt att vara mycket medveten i sina egna val av nyhetskanaler.
Facebook, Twitter, TikTok och andra plattformar kritiseras ofta för att bli en mistlur för desinformation och att ägarna inte gör tillräckligt för att förhindra spridning av felaktigheter. Men i sin forskning om digital aktivism har Anne Kaun också sett hur samma kanaler hjälper människor att känna sig delaktiga, visa solidaritet och organisera sig.
− I krigstider är det lätt att känna att man inget kan göra, men via Facebook kan man ändå visa sitt deltagande, dela korrekt information och delta i insamlingar. Det kan också bli en inkörsport till ett starkare engagemang och mobilisering, säger hon.
Informationskrig har pågått i många år
Utifrån ett säkerhets- och geopolitiskt perspektiv har det informationskrig vi ser i dag på sociala medier och digitala plattformar pågått i flera år, åtminstone sedan Ryssland annekterade Krimhalvön 2014. Det menar Jonas Andersson Schwarz som studerat medier, digital infrastruktur, hur data är beskaffat och olika plattformar.
− Det vi ser är militariserade informationsflöden. Sedan 2014 har Ryssland ytterligare skärpt sina censurlagar och begränsat fria medier, säger Jonas Andersson Schwarz, docent i medie- och kommunikationsvetenskap vid Södertörns högskola.
Ryska nyhetskanaler som Russia Today och Sputnik, en statlig rysk nyhetstjänst, har också blivit en del av de alternativa medierna även i Sverige och andra europeiska länder.
− Det dockar in i en internationell ideologisk rörelse som växt fram, som linjerar med Putins intressen. Men den är sällan representativ för faktiska majoriteter.
En utveckling som kan ses som en del i den politiska utvecklingen i framför allt Ryssland, men också i USA, är framväxten av kleptokratiska intressen. Det innebär att en stat styrs av personer som utnyttjar regeringens möjligheter för egen vinning.
− Oligarkernas intressen har eroderat det politiska systemet i Ryssland. Och vi ser det även i viss utsträckning i USA och Storbritannien.
En hårdare retorik
Retoriken i sociala medier har på senare år blivit hård och den allt mer vässade tonen även från svenska konton sker inte i något vakuum. Ett exempel är den felaktiga videon från statsminister Magdalena Anderssons (S) presskonferens som spreds av moderata politiker. Videon bestod av klipp från presskonferensen som klippts ihop för att misskreditera regeringen, utan att tydligt ange att den var manipulerad.
− Jag ser det som mycket allvarligt att sprida uppenbara fejk-klipp och att göra partipolitiska poänger av det. Men det kan också tas upp av ens politiska motståndare och användas tillbaka. Även vissa vänstertyckare försöker ta partipolitiska poänger, säger Jonas Andersson Schwarz och fortsätter:
− Det är en utmaning då vi i Sverige har valår i år. Å andra sidan kanske valrörelsen blir mindre populistisk om det fortsätter att vara ett så allvarligt läge i Ukraina. Det kan göra att det blir mindre tolerans bland mottagarna när politiska påverkare försöker ta billiga poänger.
Drastiska åtgärder
EU har redan infört en rad sanktioner mot Ryssland i ett försök att skära av landet från omvärlden och stoppa invasionen. De har också talat om att blockera ryskkontrollerade medier från att sända i EU:s medlemsstater. Det finns också tecken på att hackernätverk som Anonymous försöker stänga ner olika ryska internetsidor.
− Det är en mycket drastisk åtgärd att dra in sändningstillstånd och införa starka ekonomiska sanktioner mot Ryssland, det har aldrig gjorts tidigare och kan av Putin ses som en eskalering.
− Anonymous å sin sida är ett okontrollerbart kollektiv som är svårt att överblicka. Det finns några få som säger sig föra nätverkets talan, men de är fria agenter. Dock kan man ju se att den stora massan av dem knappast är för Putin och de är många som sitter på kvällarna och försöker få bort sidor från internet. Det är effektivt, men handlar kanske framför allt om att förlöjliga regimen.
Kontakt:
Anne Kaun, professor i medie- och kommunikationsvetenskap, Södertörns högskola, anne.kaun@sh.se
Jonas Andersson Schwarz, docent i medie- och kommunikationsvetenskap, Södertörns högskola, jonas.andersson.schwarz@sh.se
Vad säger folkrätten om möjligheter att ställa Putin inför rätta, om sanktioner och yttrandefrihet i krig?
Pål Wrange är professor i folkrätt vid Stockholms universitet och föreståndare för Stockholm Centre for International Law and Justice. Enligt honom är Rysslands agerande i Ukraina ett tydligt exempel på aggression/anfallskrig och ett väpnat angrepp, enligt folkrätten. Detta rättfärdigar självförsvar av Ukraina och eventuella allierade.
Han påpekar att Ryssland redan före det storskaliga angreppet den 24 februari begått flera grova brott mot folkrätten.
Det första är ockupationen och den olagliga annekteringen av Krim.
Det andra är den politiska och (dolda) militära inblandningen från 2014 i östra Ukraina, vilket enligt folkrätten är angreppskrig eller aggression.
Slutligen är det ryska erkännandet av ”folkrepublikerna” i Luhansk och Donetsk en grov kränkning av Ukrainas suveränitet.
Om Ryssland med tvång skulle byta ut regeringen i Ukraina, så bör Sverige fortsätta att behandla Zelenskyjregeringen som den legitima regeringen, inklusive dess diplomater i Sverige, FN och på andra platser. Om Putin planerar att lämna kvar ”fredsbevarare” i Donbas så skulle en sådan styrka inte kunna ses som något annat än en ockupationsstyrka. Därmed tar Ryssland steget till att bli en öppen ockupant, och då kan man inte längre undfly direkt ansvar för befolkningen i dessa områden.
Enligt Pål Wrange finns även en stark grund för att införa hårda fredliga sanktioner (se även nedan) liksom att stötta Ukraina militärt.
Putin kan åtalas för krigsförbrytelser
Putin kan åtalas inför Internationella brottmålsdomstolen (ICC) om han är ansvarig för krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten. Detsamma gäller de som är medansvariga. Inför ICC gäller ingen immunitet. Domstolen har redan domsrätt enligt ett tidigare beslut, och åklagaren kan när som helst välja att gå vidare.
– Putin kan också, liksom alla medansvariga, åtalas för krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten inför nationella domstolar i vilket land som helst, inklusive Sverige. Putin själv skulle skyddas av immunitet som sittande president, men det gäller inte hans generaler.
Om Putin skulle åtalas så skulle sannolikt varje land som är part till ICC-stadgan (123 stycken) vara skyldiga att överlämna honom till ICC, och detta hot minskar hans möjligheter att verka som president.
– När Putin avgått (om han någonsin gör det) skulle han kunna åtalas var som helst. Putin har redan begått ett aggressionsbrott, vilket också det är ett internationellt brott. För detta brott har dock bara Ukraina och Ryssland jurisdiktion*.
*jurisdiktion innebär möjlighet att utöva rättsskipning samt att döma och kan vara kopplad till exempelvis ett geografiskt område.
Både EU och medlemsstater kan införa sanktioner
Marios Iacovides är universitetslektor i europarätt vid Stockholms universitet, bland annat med fokus på EU-sanktioner och internationell handelspolitik. Han berättar att både EU och medlemsstaterna kan införa sanktioner och anta andra handelspolitiska åtgärder.
Sanktioner mot Ryssland införs i EU på basis av olika rättsliga grunder i EU-fördragen. För det krävs först ett förslag från EU:s utrikesrepresentant, som sedan fastställs genom rådets beslut inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Om beslutet inkluderar frysning av tillgångar eller andra typer av ekonomiska eller finansiella sanktioner måste en rådsförordning antas inom ramen för EU:s gemensamma handelspolitik. Sanktionerna kan vara antingen riktade generellt mot landet i sin helhet (som handelsförbud) eller mot vissa grupper (till exempel en terroristgrupp) eller företag och individer (”smarta sanktioner”).
Vilka andra handelspolitiska åtgärder mot Ryssland kan bli aktuella?
– Vi har redan sett en rad olika åtgärder, till exempel att medlemsländer har stängt av sina luftrum för ryska flygbolag och att de utestänger vissa ryska banker från det internationella betalsystemet Swift. Det är möjligt att EU koordinerar ett totalt utestängande av ryska flygbolag från hela EU, samt försöker att hitta sätt att göra det svårare för ryska oligarker att kringgå sanktionerna, säger Marios Iacovides.
En åtgärd som även diskuteras är att sätta stopp för medlemsstaternas möjlighet att ge ”golden passports” till ryska medborgare gentemot investering. En annan åtgärd är att utesluta ryska mediabolag från att sända inom EU.
– Jag kan också tänka mig att handelsrelationerna kommer att påverkas inom World Trade Organization (WTO) där både EU och medlemsstaterna samt Ryssland är medlemmar. EU kan till exempel diskriminera mot import från Ryssland och rättfärdiga detta med en undantagsgrund i WTO-fördragen som handlar om säkerhet.
Vilka sanktioner bedömer du kan ha störst effekt?
– De sanktioner som skulle ha störst effekt är mot Rysslands export av gas och olja eftersom det skulle strypa landets största inkomstkälla. Men EU är starkt beroende av import av dessa energikällor från Ryssland. Det är viktigt att förstå att alla sanktioner skadar även ekonomin hos den som inför dem, både för att de gör import dyrare eller sätter hinder för de inhemska företagens leveranskedjor men också för att det land som sanktionerna är riktade mot kan införa motsanktioner, säger Marios Iacovides.
Yttrandefrihet inskränks ofta i konflikter
Sally Longworth är doktorand i folkrätt vid Stockholms universitet och forskar bland annat om yttrandefrihet och propaganda i samband med väpnade konflikter. Enligt henne visar forskningen att parter i väpnade konflikter ofta vidtar åtgärder som begränsar yttrandefriheten. Det innefattar ofta restriktioner för att uttrycka åsikter till förmån för motståndaren och till och med förbud mot specifika ord.
– Det finns otaliga exempel på detta genom historien. Ett exempel som sticker ut är erfarenheterna från de som bodde i Tyskland och tyska ockuperade områden under andra världskriget. Individer som försöker utöva sin rätt till yttrandefrihet är sårbara för ytterligare kränkningar av sina rättigheter, säger Sally Longworth.
Hon tillägger att detta var mycket tydligt under konflikten i Irak 2003; en konflikt som även var en vändpunkt för antalet döda journalister i en konflikt.
Ända sedan utbrottet av fientligheter i Ukraina 2014 har det funnits oroande tecken kring yttrandefriheten.
– Den senaste tidens handlingar måste ses mot bakgrund av de kränkningar som skett allt sedan 2014. Detta har bidragit till att skapa en betydande misstro mot informationen om vad som sker samt även spridit rädsla och osäkerhet bland civilbefolkningen, säger Sally Longworth.
Cyberoperationer försvårar insyn
De senaste veckorna har det kommit många rapporter om cyberoperationer mot ukrainska myndigheters webbplatser och banker. I kombination med blockering av åtkomst till andra informationskällor och manipulering av tillgänglig information förstärker det problemen.
– Detta är naturligtvis särskilt oroande för de som drabbas inom konfliktområdet. Men det vållar även oro för dem utanför konfliktområdet som försöker kontrollera om parterna i konflikten upprätthåller sina skyldigheter att respektera internationell humanitär rätt, säger Sally Longworth.
Information blockeras i ryskkontrollerade områden
På Krimhalvön har den fria tillgången till information begränsats genom en mängd olika åtgärder, inklusive krav på media och journalister att registrera sig hos de ryska myndigheterna, blockering av tillgång till alternativa informationskällor och lagföring av individer som framför kritik mot ockupationen. Liknande åtgärder har införts av väpnade grupper som kontrollerar territoriet i Donetsk och Luhansk. Där finns även våldsamt förtryck av individer som försöker utöva sin rätt till yttrandefrihet, såsom journalister och bloggare. Förutom restriktioner för lokala journalister har utländska journalister svårt att komma åt och rapportera om händelser i dessa områden.
– Civilbefolkningen lämnas därför i en mycket utsatt position. På samma sätt finns det andra kränkningar och oro som rör befolkningen i Ryssland”, säger Sally Longworth.
Vad är folkrätt?
Håll dig uppdaterad om folkrätten och kriget i Ukraina
Följ folkrättsprofessorerna Pål Wrange och Mark Klamberg på Twitter: @pal_wrange och @klamberg.
Studien bygger bland annat på svensk befolkningsstatistik för personer födda 1940-1975. Forskarna har undersökt längd, fysisk kondition, och övervikt eller fetma bland män i sena tonåren – tidig vuxen ålder, samt dödlighet för kvinnor och män från 50 års ålder.
– Vårt viktigaste och kanske mest intressanta resultat är att de som växt upp som ensambarn generellt verkar ha sämre hälsa senare i livet än de som växt upp i syskonskaror med totalt två eller tre barn.
Ensambarn tenderar vara kortare
– Ensambarn tenderar att vara kortare, ha sämre kondition, mer benägna att vara överviktiga eller lida av fetma samt har högre dödlighet, säger Kieron Barclay, en av författarna till studien och forskare i demografi vid Stockholms universitet, sociologiska institutionen och Swedish Collegium for Advanced Study (SCAS).
Tidigare forskning har mest fokuserat på huruvida barns utveckling påverkas av att växa upp som ensambarn, men väldigt få studier har undersökt de potentiella hälsokonsekvenserna för de som växer upp som ensambarn jämfört med de som har syskon eller halvsyskon.
– Med tanke på att ensambarn inte behöver konkurrera med syskon om föräldrarnas uppmärksamhet och investering i form av tid eller pengar, borde resultaten ha sett bättre ut för dem än för barn som växt upp med syskon, säger Kieron Barclay.
Orsakerna till sämre hälsa på sikt
Forskarna tror att resultaten i studien inte har så mycket att göra med att växa upp som ensambarn i sig, utan främst beror på urval, det vill säga de olika faktorer som förklarar varför en del familjer bara har ett barn och varför andra har fler barn. Föräldrarna kanske har gått igenom en skilsmässa eller separation och därför inte får fler gemensamma barn. Andra anledningar kan vara ekonomiska eller relaterade till barnets eller föräldrarnas hälsa.
– I Sverige är det vanligast att föräldrar har två barn, att ha bara ett barn är relativt sett mer ovanligt. En del föräldrar kanske separerar innan de får ett andra barn, och detta verkar vara en del av anledningen till att ensambarn mår lite sämre.
Naturligtvis är det många som väljer att bara ha ett barn av andra skäl, men även detta kan leda till en situation där ensambarn generellt sett mår lite sämre än barn från syskonskaror på två-tre barn.
Föräldrarnas situation påverkar
Forskarna fann ganska stora skillnader mellan de som växt upp som ensambarn jämfört med de som växt upp med syskon när det kommer till de hälsofaktorer som undersökts i studien. Skillnaderna blev dock mindre när forskarna justerade för olika faktorer som skilsmässa, ekonomiska resurser, föräldrars hälsostatus eller död samt jämförde med kusiner som växt upp i syskonskaror med fler barn.
Anledningen till jämförelsen med kusiner var för att forskarna ville justera för tillstånd som delas av fler familjemedlemmar i släkten, till exempel resurser eller sjukdomar som kan bero på genetik.
Men även efter att vi gjort dessa justeringar visar resultaten lite sämre konsekvenser för ensambarns hälsa, något som tyder på att urvalet spelar en viktig roll, även om det kanske inte är hela förklaringen. Föräldrars separation, ekonomiska resurser och hälsa samt eventuella andra faktorer kan alltså påverka ensambarns hälsa senare i livet.
Att vara enda barnet inte dåligt i sig
– Att växa upp som ensambarn är förmodligen inte dåligt i sig – om ensambarn mår lite sämre beror det förmodligen på faktorer som har att göra med hur dessa familjer ser ut i genomsnitt, varför de inte skaffar fler barn. Det är också möjligt att skillnaderna i hälsa mellan ensambarn och barn med syskon beror på begränsningar i vår studie. Detta är något som framtida forskning får utforska vidare, säger Kieron Barclay.
Studien gjordes av forskare från Stockholms universitet, Saint Andrews-universitetet och University College London med flera.
Ensambarn fick sämre hälsa – så gjordes studien
Studien bygger på data från svensk befolkningsstatistik för personer födda 1940-75 och undersöker hälsokonsekvenser i olika stadier av livet från sent tonår/unga vuxna (17-20) samt dödlighet från 50 års ålder, för ensambarn respektive barn från andra typer av syskonskaror. Forskarna jämförde ensambarn med barn som växt upp med syskon, och har tagit hänsyn till barnets ordning i syskonskaran, familjestorlek, närvaron av halvsyskon och andra familjekonstellationer. Forskarna undersökte en rad olika hälsofaktorer för unga vuxna, inklusive längd, fysisk kondition, övervikt/fetma hos män, samt dödlighet för kvinnor och män. Anledningen till att längd, fysisk kondition och övervikt bara undersökts bland män beror på att dessa uppgifter funnits tillgängliga från Mönstringsregistret.
– Det kanske mest intressanta resultatet är att RT/Sputnik-konsumenter i något högre grad än icke-konsumenter håller med om innehållet i rapporteringen. Det här gäller många politiska värderingar, från feminism och HBTQ-frågor till synen på Ryssland och frågor om nationell säkerhet, säger Charlotte Wagnsson, professor i statsvetenskap och en av forskarna bakom studien.
Syftet med studien har varit att granska i vilken mån svenskar konsumerar, sprider och håller med om innehållet i rysk informationspåverkan – hur stort genomslag de ryskstödda nyhetskanalerna RT (tidigare Russia Today) och Sputnik har bland svenskar idag.
– RT och Sputnik är de viktigaste kanalerna för spridandet av rysk statsunderstödd informationspåverkan, eller propaganda. Bland de som konsumerar nyheter från dessa kanaler är män och yngre personer klart överrepresenterade, säger Charlotte Wagnsson, professor i statsvetenskap.
Studien bygger på en enkätundersökning som genomfördes den 3-11 november 2020 där 3 033 svenskar i åldrarna 18-89 år svarat. Resultaten visar att totalt sju procent av de tillfrågade tar del av nyheter från RT eller Sputnik, varav två procent varje månad eller vecka och fem procent ”ibland”.
Majoriteten RT/Sputnik-läsare är män
Nästan tre av fyra RT/Sputnik-läsare är män, och även om de återfinns i samtliga åldersgrupper är den yngsta gruppen (18-29 år) överrepresenterad.
Nästan tre av fyra RT/Sputnik-konsumenter är män och även om RT/Sputnik-konsumenter finns inom alla åldersgrupper är de yngsta (18–29 år) överrepresenterade.
13 procent av de tillfrågade i åldern 18-29 år konsumerar Sputnik.
20, 6 procent av männen i åldern 18–29 och 10, 8 procent av männen i åldern 30–49 år rapporterar konsumtion av RT/Sputnik.
– RT/Sputnik-läsare sticker även ut när det gäller politisk partitillhörighet. Framförallt är anhängare till icke-parlamentariska partier, men också Sverigedemokraterna, tydligt överrepresenterade bland läsarna, medan anhängare till Moderaterna och Socialdemokraterna är underrepresenterade, säger Charlotte Wagnsson.
Skeptiska till media men bejakar rapporteringen
Resultaten visar också att RT/Sputnik-läsare är mer skeptiska än andra till alla typer av media och journalistik. De har också lägre tillit till svenska politiker och statliga institutioner, förutom Försvarsmakten.
Gruppen utmärker sig också genom en hög konsumtion av alla typer av nyhetsmedier. 95 procent i den här gruppen tar del av utländsk traditionell media som CNN, BBC och Sky News, jämfört med 65 procent av samtliga tillfrågade. 82 procent tar del av nationell alternativmedia, att jämföra med 28 procent av alla tillfrågade.
– Det kanske mest intressanta resultatet är att RT/Sputnik-konsumenter i något högre grad än icke-konsumenter håller med om innehållet i rapporteringen. Det här gäller många politiska värderingar, från feminism och HBTQ-frågor till synen på Ryssland och frågor om nationell säkerhet, säger Charlotte Wagnsson.
Mer benägna att sprida desinformation
RT/Sputnik-konsumenter är även mer benägna än icke-konsumenter att sprida alla typer av nyheter, inklusive RT och Sputnik, på sociala medier. Med undantag för traditionell svensk media är de också mer benägna att diskutera alla typer av nyheter i verkliga livet. Fler RT/Sputnik-läsare bekräftar att de sprider nyheter utan att veta ursprunget, även när de misstänker att innehållet inte är sant.
I studien används begreppet ”malign information influence (MII)” – skadlig/ondsint informationspåverkan – för att beteckna information som stöds av auktoritära regimer eller andra fientliga aktörer och sprids genom medier över nationsgränser i syftet att vålla skada. Den här typen av information är ofta baserad på narrativ som innehåller desinformation, men är inte alltid falsk utan kan vara systematiskt och kraftigt vinklad. Den sprids via statligt understödda nyhetskanaler, eller till exempel via politiska troll och botar på sociala medier i samband med politiska val.
– Potentialen hos den här skadliga informationspåverkan ska inte överskattas. Människor tenderar att föredra information som bekräftar tidigare åsikter, så kallad konfirmationsbias, vilket begränsar möjligheten till attitydförändringar. Med det sagt så är publiken inte immun mot att bli påverkad av obekant information och styrkan av konfirmationsbias varierar beroende på individuella faktorer och nationella kontexter, säger Charlotte Wagnsson.
MII bidrar till polarisering
Resultaten indikerar att konsumenter av skadlig informationspåverkan kan fungera som budbärare och hjälpa till i försök att polarisera samhällen, underminera demokrati och urholka nationella säkerhetsintressen hos den utsatta staten.
– Med tanke på att unga män med hög mediekonsumtion och mer ”vårdslöst” delningsbeteende är överrepresenterade bland konsumenterna av rysk informationspåverkan, kan de tänkas vara särskilt användbara som ”spridare” av MII (skadlig/ondsint informationspåverkan) i Sverige.
– Avsiktligt eller inte kan RT/Sputnik-konsumenter fungera som budbärare eller ”tidningspojkar” – ”paperboys” – och bidra till att polarisera samhället och underminera demokrati och nationella säkerhetsintressen, säger Charlotte Wagnsson.
Det finns stora skillnader i hur de nordiska länderna skildras av den ryska nyhetsorganisationen Sputnik. Sverige sticker ut och beskrivs mycket mer negativt än grannländerna Norge, Finland och Danmark.
Tidigare forskning visar att Sverige har använts som ett avskräckande exempel av Ryssland, med målet att sporra högerextrema, antiliberala och främlingsfientliga känslor.
– Den här studien bidrar till en hittills begränsad internationell forskning om mottagandet av skadlig informationspåverkan, säger Charlotte Wagnsson.
Studien ingår i forskningsprojektet Informationspåverkan – sårbarheter och effekter som finansieras av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Projektet undersöker hur strategiska narrativ som sprids genom informationspåverkan kan skada samhället, exempelvis genom att splittra samhället, underminera demokratin, eller erodera bilden av Sverige. Projektet studerar också effekterna av de narrativ som sprids, genom opinionsundersökningar och experimentstudier. Narrativ är en vetenskaplig term för det som till vardags kallas berättelse.
Vad är informationspåverkan?
Informationspåverkan, eller kognitiva påverkansaktiviteter, från främmande makt genomförs i syfte att påverka målgruppers uppfattningar, beteenden och beslutsfattande till främmande makts fördel. Det kan till exempel handla om att försöka undergräva förtroendet för valets genomförande. Vilseledning, desinformation och propaganda i informationsmiljön är exempel på informationspåverkan, men också mer omdebatterade begrepp som fake news (fejknyheter) och trollfabriker.
Källa: MSB
I Sverige är andelen fyraåringar med övervikt eller fetma cirka elva procent. I åldersgruppen mellan 11 och 15 år ökar andelen till 15 procent. Det är mer än en fördubbling under de senaste tre decennierna.
Bland unga vuxna, det vill säga åldrarna 16-29, är andelen med övervikt eller fetma nu 31 procent enligt statistik från Folkhälsomyndigheten.
Högt BMI som ung ökar risken för sjukdom
Det är känt sedan tidigare att barns tidiga tillväxtmönster är kopplat till hälsoläget senare i livet. Gruppen unga individer med fetma har på sikt en ökad sjuklighet i hjärt-kärlsjukdom, svår artros, hormonrubbningar och diabetes.
Resultaten från en ny studie stärker ytterligare kopplingen mellan BMI ( Body Mass Index ) i unga år och risken för senare sjuklighet.
– Vi har nu studerat en stor mängd olika tillväxtdata på barn i åldrarna 0–10 år. Dessa data har fångats in från de rutinmässiga hälsokontrollerna på BB, BVC och inom svensk skolhälsovård. Vi har sedan kompletterat detta med enkäter då barnen var 10 år, där även uppgifter om föräldrarnas längd och vikt har rapporterats, berättar studiens försteförfattare Staffan Mårild som är barnläkare och docent i pediatrik vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Uppföljning gav viktig information
Drygt 500 personer genomgick senare, vid 18-20 års ålder, en riktad hälsoundersökning. Den omfattade mätning av längd, vikt och midjemått, blodprov och insamling av enkätdata.
För att bättre bedöma riskerna för framtida diabetes och hjärt-kärlsjukdom användes ett så kallat kardiometaboliskt index som rangordnar sjukdomsrisk hos varje enskild person.
– Det kardiometabola indexet summerar varje individs olika mätvärden för blodfetter, blodsockerbalans, blodtryck och midjemått. Vårt främsta mål var att bedöma sambandet mellan tidig fetma och övervikt, och det kardiometaboliska index vi beräknat för de unga vuxna i studien, säger Staffan Mårlid.
Huvudresultatet i studien visar att personer som hade övervikt och fetma vid tio års ålder hade en signifikant förhöjning av det kardiometabola indexet och därmed ökad sjukdomsrisk senare i livet, jämfört med dem som hade normalvikt vid samma ålder.
Förebyggande insatser är viktiga
Enligt forskarna pekar resultaten på den stora betydelsen av skolhälsovårdens hälsoundersökningar, där bland annat mätningar av tillväxt ingår och där barn i riskzonen kan fångas upp. Forskarna betonar också vikten av förebyggande och hälsofrämjande insatser från både förskola, skola och samhället i stort.
Hörnstenarna är hälsosam kost, vardagsmotion och regelbunden fysisk aktivitet, minskad stress och tillräcklig sömn.
– Insatserna bör inte riktas specifikt eller enbart till barn med övervikt utan till alla barn, oberoende av BMI, eftersom dessa hälsofrämjande insatser är viktiga för alla barn. Att rikta sig bara till barn med högt BMI kan upplevas som stigmatiserande och bör undvikas, säger Staffan Mårild.
Staffan Mårild, docent i pediatrik på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, staffan.marild@pediat.gu.se
Virus består av ett tunt proteinhölje, en kapsid, och innanför ligger dess arvsmassa, generna. När herpesvirus infekterar en cell, produceras mängder av genetiskt material som förökar sig – och därmed upptar allt större del av utrymme inuti cellkärnan.
Alex Evilevitch, forskare vid Lunds universitet, har under många år studerat mekanismer bakom herpesinfektion och virusets fysikaliska egenskaper. Mängden genetiskt material i cellkärnan leder till vad Alex Evilevitch beskriver som en mekanisk belastning på kärnhöljet och att kärnhöljet riskerar att brista.
Herpesvirus infekterar bara människan
Herpes simplex-virus (HSV) förekommer över hela världen och människan är den enda värden. Viruset finns i två närbesläktade former (HSV-1, HSV-2), som båda kan ge utslag och sår framförallt på läppar och könsorgan.
Vid herpes simplexinfektion uppstår blåsor på ett avgränsat hudområde. När man blir smittad vandrar viruset längs hudnerver till en nervknuta där det kan ”vila” under många år. Sedan kan det aktiveras vid till exempel stress, solexponering och menstruation, och vandra ut till hud eller slemhinnor där det ger upphov till nya herpesblåsor. Oftast uppstår blåsorna på samma ställe varje gång.
Källa: Folkhälsomyndigheten
Ur herpesvirusets perspektiv och fortlevnad är detta scenario inte alls bra. För herpesviruset är det avgörande att cellkärnan förblir hel så att möjligheterna att föröka sig maximeras.
Förstår bättre hur cellkärnan kan hantera herpesvirus
– Området är till stor del outforskat. Men med ökad förståelse för hur mekaniken i cellkärnan påverkas av det infekterande herpesviruset kan vi förstå hur det är möjligt för cellkärnan att motstå de påfrestningar som den utsätts för av viruset. Mekaniken förhindrar för tidig skada på kärnhöljet och dna-kopieringsmaskineriet i cellkärnan, och det utnyttjas av viruset för att replikera sig, förklarar Alex Evilevitch, som lett studien vid Lunds universitet.
Bilden visar rekonstruktion av humant herpes simplexvirus typ 1. Genomskärningen visar tätt packat herpes dna (grönt) i virusets kapsid. Elektronmikroskopibild. Bild: Alex Evilevitch.
Detta kom forskarna fram till genom att undersöka hur cellkärnan påverkades av dna-injektion med humant herpes simplexvirus typ 1 (HSV-1) in i cellkärnan under en herpesinfektion. Med hjälp av ett atomkraftmikroskop undersökte forskarna intakta cellkärnors svar på HSV-1-dna, alltså hur cellen anpassar sig och förändras i olika skeden av en virusinfektion. Det är ett robust mekaniskt svar som syftar till att upprätthålla kärnans integritet och den funktionalitet som krävs för förökning av herpesvirus i cellkärnan.
Viktigt förstå hur viruset fortplantar sig i våra celler
– Kärnmekaniken i cellen som svar på virusinfektion har inte undersökts tidigare. Våra observationer av cellens mekaniska anpassning, möjliggör för viruset att utnyttja cellens dna-replikationsmaskineri för att maximera sin förökning i cellen. Att förstå den övergripande mekaniken som reglerar virusets livscykel avslöjar nya antivirala mål för behandling, säger Alex Evilevitch.
Ett sådant biofysikaliskt tillvägagångssätt vid bekämpandet av virus är mindre känsligt för mutationer och öppnar upp för en viktig ny strategi för behandling av virus med höga mutationshastigheter eller andra undvikande strategier, som annars är en stor utmaning inom vaccinutveckling.
Alex Evilevitch, forskargruppschef, universitetslektor vid Institutionen för Experimentell medicinsk vetenskap, Lunds universitet, alex.evilevitch@med.lu.se
– Det här är ovanliga fynd. De flesta kända mumierna i världen är betydligt yngre och uppskattas vara mellan 4 000 och ett par hundra år gamla. Men vi kan visa att kroppar avsiktligt behandlats för att torkas och mumifieras innan gravläggning redan i mesolitikum. Denna form av gravritual har aldrig tidigare påvisats i europeisk jägarstenålder, säger Rita Peyroteo Stjerna, arkeolog och forskare vid Uppsala universitet, som tillsammans med Liv Nilsson Stutz vid Linnéuniversitetet är studiens försteförfattare.
Resultaten från studien, som gjorts i samarbete mellan Uppsala universitet, Linnéuniversitetet och Universidade de Lisboa i Portugal, publiceras i European Journal of Archaeology.
Fram till nu har de äldsta kända fallen av medveten mumifiering funnits i Atacamaöknens kustområden i norra Chile där jägare och samlare i Chinchorrokulturen levde för 7 000 år sedan. Där begravdes mumifierade döda kroppar i så kallade skalbankar, och på flera av kropparna har förtorkade mjukdelar bevarats.
Förhistoriska mumier bevaras sällan
– Det är en utmaning att studera förhistorisk mumifiering dels för att kroppens mjukdelar sällan bevaras, dels för att vi saknar skriftliga och historiska källor. Utan bevarade mjukdelar är det svårt att se tydliga spår av denna typ av konserverande behandling av den döda kroppen. Detta är ett stort problem framför allt i tempererade och fuktiga klimat, vilket motsvarar större delen av Europa, där mjukdelar och textilier oftast inte bevaras i arkeologiska kontexter, säger Liv Nilsson Stutz vid Linnéuniversitetet.
Med utgångspunkt i nyligen återupptäckta fotografier från utgrävningar på 1960-talet av mesolitiska gravar i skaldjursbankar i Sadodalen i Portugal, har forskare kunnat rekonstruera på vilket sätt som döda kroppar har begravts. På så sätt har de fått ny kunskap om de gravritualer som ägde rum där för ca 8 000 år sedan.
Olika forskningsmetoder lägger mumiepussel
Studien kombinerar flera metoder. Dels arkeotanatologi, en metod som likt en rättsmedicinsk fältundersökning dokumenterar och analyserar benens rumsliga placering vid utgrävningstillfället. Tack vare vetskapen om hur kroppen bryts ner och påverkas av naturliga processer efter döden, kan man rekonstruera hur kroppen hanterats och placerats i graven i samband med gravritualerna.
Den här metoden har sedan kompletterats med resultaten från en experimentell studie av mumifiering och begravning av människokroppar, som utförts vid en rättsmedicinsk forskningsanläggning vid Texas State University. Genom den experimentella studien har forskare fått fram en modell för hur man kan känna igen mumier i arkeologiska kontexter, som saknar bevarade mjukdelar. Modellen kombinerar flera observationer av benens läge i graven: först en position med kraftigt böjda extremiteter, en frånvaro av disartikulationer av vissa signifikanta delar av skelettet, och en snabb igenfyllning av sediment kring benen.
Benen låg kvar i graven i orörd position
I de gravar som analyserats i den nya studien, har alla dessa indikationer kunde observeras i åtminstone ett fall. Analysen visar att kroppen begravts i en extremt sammandragen ställning med benen kraftigt böjda och placerade framför den dödes torso. Under normala omständigheter disartikuleras skelettet generellt ganska fort i en del svagare leder, som till exempel fingrar och tår, men i detta fall låg dessa ben kvar i en orörd position, trots att de låg i delar av graven där de borde ha fallit isär. Forskarna menar att detta mönster av extrem sammandragning av kroppen, i kombination med brist på disartikulation och rörelse av dessa ben, skulle kunna förklaras med att kroppen inte lades ner i graven som ett färskt kadaver, utan i stället som en mumifierad kropp.
När kroppen torkas kan den pressas samman på ett kraftigare sätt eftersom volymen av mjukdelarna blir mindre. Ställningen av kroppen har bevarats eftersom omgivande sediment kontinuerligt kunnat sippra in och hålla benen på plats. Att kroppen varit kraftigt sammandragen vid begravningstillfället syns i att ytterst lite sediment återfanns mellan benen då de grävdes fram.
Ger ny kunskap om gravritualerna under stenåldern
– Det mönster som vi har sett beror på en kontrollerad naturlig mumifiering. Den här formen av manipulation av den döda kroppen gör det möjligt att bevara kroppens integritet och samtidigt forma den till en vald ställning. Den processen har förmodligen varit långdragen, när kroppen har torkats ut och gradvis dragits samman med någon form av rep eller bandage. Samtidigt har den bevarat sin anatomiska integritet, säger Rita Peyroteo Stjerna.
Om mumifiering i Europa är äldre än vad man tidigare har trott, ger den här upptäckten helt ny kunskap om gravritualerna i dessa stenålderssamhällen.
– Vi får en ny inblick i betydelsen av kroppens integritet och i de processer som förvandlade kroppen från lik till mumie. Genom att mumifiera kroppar blev de lättare att transportera, eftersom kroppen blir både mindre och lättare då den torkas ut. Att de mumifierade kropparna kan även visa på betydelsen av de platser som kropparna fördes till för att begravas, och om resan dit. Förmodligen styres det här av centrala kulturella föreställningar om såväl den döda kroppen som gravplatserna, säger Liv Nilsson Stutz.
Rita Peyroteo Stjerna, arkeolog vid institutionen för organismbiologi vid Uppsala universitet, rita.peyroteo.stjerna@ebc.uu.se (engelska, portugisiska)
Liv Nilsson Stutz, professor i arkeologi vid Linnéuniversitetet, liv.nilssonstutz@lnu.se (svenska, engelska)
– Just nu finns det ett stort informationsbehov och när vi är oroliga stillar vi vår oro genom att söka upp och ta del av information. Min gissning är att nyhetskonsumtionen de kommande dagarna kommer öka. Generellt ökar intresset för ”trovärdiga” medier, som public service och medier som faller in under paraply-begreppet ”traditionella medier”, men det sker även en ökad nyhetssökning generellt.
Hur bör vi tänka kring flödet av den informationen?
– Det som vi som konsumenter ska tänka på är att ”mediekartan” ser annorlunda ut mot tidigare. Idag är det inte bara ”traditionella medier” som har stor räckvidd, utan vi kommer också ta del av nyheter och information från andra aktörer, som personer som bloggar och postar på sociala mediekonton.
På vilket sätt skiljer sig sociala medier från traditionella medier?
– Till skillnad mot ”traditionella medier” har sociala medier generellt inget utgivaransvar, vilket gör att de kan dela information på ett annat sätt än vanliga medier. Och det är den stora skillnaden. ”Traditionella medier” förmedlar bekräftade nyheter medan sociala medier bygger på innehåll som produceras av dem som använder dem. Det finns alltså inte samma regler för innehållet i en publicering.
Vilket ansvar har de som postar och delar den här informationen på sociala medier?
– I läget som vi är just nu, när vi inte vet så mycket, kommer de säkert spridas en del obekräftade uppgifter som kan vara sanna men också vara falska. Det är naturligt med rykten i ett läge som detta. Just därför har vi alla ett stort ansvar över vad vi delar med oss. Just nu kanske det handlar om rykten, om några veckor propaganda och manipulation.
Tänk till innan du delar information
Är du osäker på om det känns rätt att dela? Ställ dig frågorna:
Vem ligger bakom informationen/nyheten?
I vilket syfte har den producerats?
Vem tjänar på att den sprids?
Text: Thomas Melin
Kontakt:
Marie Grusell, universitetslektor vid Institutionen för journalistik, medier och kommunikation JMG, Göteborgs universitet, marie.grusell@jmg.gu.se
Förr ansågs braxen vara en delikatess. I dag ses den som skräpfisk – en bifångst som antingen slängs tillbaka i vattnet eller används till biogas.
På flera håll i världen betraktas däremot denna karpfisk som en välsmakande matfisk. Det här vill projektet ”Dags för brax” ta fasta på även i Sverige.
– Vi vill utforska braxen som proteinkälla, inspirera till förädling och att braxen åter betraktas som en matfisk. Alla, från fiskare till entreprenörer och konsumenter kan vinna, även miljön och braxen, säger Carina Wettemark, chef för Biosfärenheten och koordinator för biosfärområdet Kristianstads Vattenrike.
Påverkar biologisk mångfald
Beståndet av braxen växer i flera av landets sjöar. Det leder till ett grumligare vatten och minskad biologisk mångfald. Sedan några år bedriver Biosfärkontoret i Kristianstad reduktionsfiske i Råbelövssjön och Oppmannasjön för att få ett klarare vatten och en bättre biologisk balans.
Sammanlagt ska närmare 400 ton fiskas upp. I dag används fångsten till biogasproduktion – något som kan uppfattas som resursslöseri av en proteinrik fisk som skulle kunna ätas i stället.
Nya rätter skapades
För att underlätta braxens återintåg på matbordet involverade projektet lokala kockar och studenter på högskolans gastronomiprogram och lät dem skapa olika rätter baserade på braxenråvara.
– De förvandlade den relativt besvärliga och beniga fisken till mycket välkomponerade och innovativa rätter som lyfte fisken till en helt ny nivå. Vi fokuserade på tre koncept: street food , offentligt kök och fine dining , allt för att undersöka braxens användningsområden och potentiella marknader. Recepten finns nu i vår nya kokbok, med allt från enkel tacobraxen med ärtguacamole till mer avancerade brax-queneller, säger Viktoria Olsson, universitetslektor i mat- och måltidsvetenskap.
Taco med pankofriterad braxen. Bild: Jesper Dreifaldt
Ingredienser
(2–3 portioner)
400 g benfria braxenbitar
2 dl panko eller ströbröd
2 dl vetemjöl
1 ägg
400 g gröna ärtor
2 lime
1–2 chili
¼ huvud rödkål
2–4 schalottenlökar
1 äpple
2 msk äppelcidervinäger
8 små eller 4 stora tortillabröd
Salt och peppar efter smak
Olja till fritering
Gör så här:
Strimla rödkål och massera med vinäger. Smaka av med salt och peppar.
Hacka chili, schalottenlök och blanda med tinade ärtor. Mixa, smaka av
med salt och peppar och limejuice.
Fritera schalottenlök. Låt rinna av på papper.
Vänd braxenbitarna i mjöl, ägg och panko. Fritera i olja på ca 180ºC.
När bitarna är gyllene är de klara. Låt droppa av på papper. Strimla äpplet.
Servera i tortillabröd och ät som en taco.
Projektet ”Dags för brax” är ett brett samarbete mellan lokala, nationella och internationella aktörer. Deltagare inom restaurangbranschen, street food -entreprenörer, storkök, fiskare och akademi och andra hoppas att projektet ska stärka braxens lokala och miljövänliga värden, hitta tillagningsmetoder och nya smaker, samt att knyta ihop braxenkedjan – från reduktionsfiske till matbord.
Projektet startades 2020 av Biosfärområde Kristianstads Vattenrike, Gastronomiprogrammet vid Högskolan Kristianstad samt Krinova Incubator & Science Park.
Kontakt
Viktoria Olsson, universitetslektor i mat- och måltidsvetenskap vid Högskolan Kristianstad, viktoria.olsson@hkr.se
Både människor och djur exponeras för kemikalier som sprids i vår omgivning. Vissa kemikalier kan påverka hormonsystemet och därmed ha en inverkan på viktiga processer som tillväxt och hjärnans utveckling. Miljöföroreningarna förekommer dessutom oftast som blandningar av olika sorters kemikalier, något som forskaren Lina Birgersson studerat i en avhandling.
– Utgångspunkten för mina studier har varit EU-projektet EDC-MixRisk och den svenska SELMA-studien från Karlstad universitet, som visat att blandningar av hormonstörande ämnen, så kallade EDCs (Endocrine Disrupting Chemicals), uppmätta i gravida kvinnor är förknippade med negativa effekter på deras barn, bland annat vad det gäller födelsevikt och hjärnans utveckling, säger Lina Birgersson vid Göteborgs universitet.
I EU-projektet EDC-MixRisk undersöks påverkan av blandade hormonstörande ämnen experimentellt i olika cell- och djurmodeller. Projektet innehåller studier inom bland annat epidemiologi, biostatistik, kemi, experimentell biologi och riskbedömning.
Yngel blev hyperaktiva
Lina Birgersson har bland annat gjort studier med laboratorieförsök på zebrafiskar. Hon har undersökt effekter hos zebrafiskynglen efter korta exponeringar med tre olika EDC-blandningar.
För en av blandningarna noterades effekter redan vid koncentrationer som är 10–100 gånger lägre än medelkoncentrationer som uppmätts hos gravida kvinnor.
– I studierna syntes förändringar hos ynglen efter kemikalieexponeringarna. De var mer hyperaktiva och vi såg också förändringar i gener som förknippas med sköldkörtelsystemet, som under tidig utveckling reglerar tillväxt och hjärnans utveckling, säger Lina Birgersson.
Studierna visar också effekter på simningen. De inledningsvis hyperaktiva ynglen simmade i ett senare skede mindre än kontrollgruppen de jämfördes med.
Så gjordes forskningen på ynglen
Fiskarna exponerades under tidiga utvecklingsstadier och ynglens beteende testades. Organismer är särskilt känsliga för EDCs om exponeringen sker under tidiga utvecklingsstadier.
De kritiska blandningarna som använde i experimenten innehöll ett antal ftalater, perfluorerade kemikalier och bisfenol A eller triklosan.
Studierna har gjorts inom ramen för EU-projektet EDC-MixRisk, som nyligen publicerat resultat i en artikel i Science. I den artikeln kunde forskarna stärka en misstänkt risk för barns språkutveckling och utveckla nya principer för riskvärdering av kemikalieblandningar.
Som ett komplement har Lina Birgersson också studerat möjliga effekter av hormonstörande kemikalier i ekosystem. I en fältstudie utanför Ronneby undersökte hon vild abborre i sjöar som förorenats av högfluorerade ämnen, så kallade PFAS, från brandskum från närliggande militära anläggningar.
– Vi fann att livslång exponering för PFAS i en förorenad sjö kan påverka både sköldkörtelsystemet och immunförsvaret hos vild abborre. PFAS är en känd grupp av EDCs som finns bland annat i brandskum, kosmetika och non-stick beläggningar i stekpannor, säger Lina Birgersson.
Kontakt Lina Birgersson, institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet, lina.birgersson@bioenv.gu.se
Små superkondensatorer kan förbättra batteriers livslängd och dessutom möjliggöra sekundsnabb laddning. Tillverkare av allt från smartphones till elbilar satsar därför stort på de nya elektroniska komponenterna.
Forskare på Chalmers har nu utvecklat en metod som innebär ett genombrott för hur dessa superkondensatorer kan produceras.
– När man pratar om nya teknologier är det lätt att glömma bort hur viktig tillverkningsmetoden är för att de ska kunna produceras industriellt och komma samhället till nytta. Vi har utvecklat metoder som med säkerhet fungerar i verklig produktion, säger Agin Vyas som är doktorand vid institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap på Chalmers tekniska högskola.
Superkondensatorer består av två elektriska ledare som skiljs åt av ett isolerande skikt. De kan lagra elektrisk energi och har många positiva egenskaper jämfört med ett vanligt batteri. Exempelvis kan de laddas mycket snabbare, distribuera sin lagrade energi på ett effektivare sätt och laddas tusentals gånger utan att prestandan försämras.
När en superkondensator kombineras med ett batteri i en eldriven produkt kan batteriets livslängd förlängas många gånger. Till exempel kan livslängden på batteriet i ett elfordon bli upp till fyra gånger längre. Vinsterna för slutkonsumenten blir stora, menar forskarna.
– Dels är det praktiskt att kunna snabbladda exempelvis en elbil eller att inte behöva ladda eller byta batterier lika ofta i sin smartphone, dels innebär det stora vinster för miljö och hållbarhet när batterier inte behöver återvinnas i samma omfattning i komplicerade processer, säger Agin Vyas.
Tillverkning en stor utmaning
Men i praktiken är dagens superkondensatorer för stora för många användningsområden där de skulle kunna göra nytta. De behöver ha ungefär samma storlek som batteriet de är kopplade till, vilket är ett hinder för att integrera dem på mobiltelefoner eller elbilar.
Därför handlar en stor del av dagens forskning och utveckling av superkondensatorer om att göra dem betydligt mindre.
Målet för Agin Vyas och hans kollegor är att utveckla mikro-superkondensatorer. De är så små att de kan få plats på de systemkretsar som innehåller styrningen till flera olika sorters funktioner i mobiltelefoner, datorer, elmotorer och nästan all elektronik vi använder idag.
En av de viktigaste utmaningarna på vägen mot att utveckla mikro-superkondensatorer är att hitta praktiska metoder för tillverkning.
De minimala enheterna behöver tillverkas på ett sätt att de dels blir kompatibla med övriga komponenter i en systemkrets, dels enkelt kan skräddarsys för olika användningsområden.
Egenskaper kan skräddarsys
I en vetenskaplig artikel demonstrerar forskarna en tillverkningsprocess där mikro-superkondensatorer integreras med det vanligaste sättet att tillverka systemkretsar (så kallad CMOS).
Forskarna har också utvecklat en metod för att producera mikro-superkondensatorer i upp till tio olika material i en och samma tillverkningsprocess. Detta innebär att egenskaper enkelt kan skräddarsys för att passa flera olika slutapplikationer.
– Genom att använda så kallad spinnbeläggning, som är en hörnsten i många tillverkningsprocesser, kan vi välja elektrodmaterial. Vi visar också att användning av alkylaminokedjor i reducerad grafenoxid leder till en högre laddnings- och lagringskapacitet, säger Agin Vyas.
– Vår metod går att skala upp och innebär reducerade kostnader för tillverkningsprocessen. Det är en stor produktionsteknisk framgång och ett viktigt steg mot praktisk användning av mikrosuperkondensatorer i både vardagselektronik och industriapplikationer.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
