I studien har forskarna analyserat data från alla svenskar från pandemins start till oktober 2021, det vill säga innan omikron-varianten hade kommit till Sverige.
– Vi kunde se att genomgången infektion var associerat med en låg risk för en ny infektion under lång tid, men att det allra starkaste skydd man kan få är en kombination av genomgången infektion och vaccination. Oavsett om man har haft covid-19 eller inte, bör man alltså se till att fortsätta låta vaccinera sig, säger Peter Nordström, professor i geriatrik vid Umeå universitet.
Studien visar att ovaccinerade personer som genomgått en första infektion i covid-19 hade markant lägre risk att insjukna en andra gång. Risken för en ny infektion hos dessa personer var 95 procent lägre i upp till 20 månader jämfört med personer som både var ovaccinerade och som inte genomgått en tidigare infektion. Dessutom hade de 87 procent lägre risk för en ny infektion av den allvarligare typen som ledde till sjukhusvård.
Sällsynt att bli sjuk igen
Bland personer som utöver genomgången infektion fick en eller två vaccindoser var risken att återinsjukna med behov av sjukhusvård ytterligare 94 respektive 90 procent lägre än för dem som bara hade genomgått infektion utan att ha blivit vaccinerade. Den kombinerade immunitet från att både haft infektionen samt vaccinerat sig gav alltså mest skydd, men totalt sett var dock återinsjuknande som ledde till sjukhusvård sällsynt i båda grupperna.
– Genomgången infektion i sig är kopplat till en låg risk att bli sjuk en andra gång men det innebär såklart inte att det är smart att utsätta sig för smitta, med tanke på den ökade risken för komplikationer och död som infektionen innebär. Vaccination är alltså att föredra. Oavsett om man haft covid-19 eller inte är det klokt att ta de doser som erbjuds, säger Marcel Ballin, doktorand i geriatrik vid Umeå universitet och medförfattare.
Skyddet mot omikron kan vara sämre
En begränsning med studien är att den genomfördes innan omikron-varianten av covid-19 hade kommit till Sverige. Andra studier visar på sämre skydd från både infektion och vaccination mot omikron. Vaccin är därför således viktigt för att få upp immuniteten.
– Man kan fundera över om genomgången infektion inte borde finnas med som parameter när man bedömer immunitetsstatus för exempelvis covid-bevis. Istället för att använda begrepp som vaccinerade eller ovaccinerade borde man kanske prata om immuna eller icke-immuna. Här har olika länder gjort olika bedömningar, säger Anna Nordström, adjungerad professor i folkhälsa vid Umeå universitet och medförfattare.
Studien är en observationsstudie som bygger på nationella registerdata från Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Statistiska centralbyrån. I underlaget har det ingått totalt drygt två miljoner personer.
Studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften The Lancet Infectious Diseases.
Med polisens brottsstatistik, trygghetsmätningar och nya data på platser med öppen droghandel har polisen Mia-Maria Magnusson skapat en modell som kan användas för att kategorisera platser som riskerar att få problem med öppen droghandel och skjutningar.
– Det är inga stora områden vi pratar om utan små och väl avgränsade platser. Det kan handla om en yta på några hundra kvadratmeter i ett bostadsområde, intill det lilla torget eller vårdcentralen i lokalsamhället. Genom att studera dessa platser ända ner på mikronivå kan polisens brottsförebyggande arbete bli mycket mer effektivt, säger Mia-Maria Magnusson.
Platser med öppen droghandel
Kända och centrala områden, som Sergels torg i Stockholm, ingår i avhandlingen såväl som platser i områden som polisen klassar som utsatta. En tredje kategori är platser i bostadsområden som inte är klassade som utsatta, till exempel i Stockholms förorter. Gemensamt för alla är dock att de ligger i nära anslutning till tunnelbana, tåg och andra kommunikationer.
– Det är platser där öppen droghandel påverkar lokalsamhället och där kriminella gäng har olika grad av handlingsutrymme, säger Mia-Maria Magnusson.
Kunskap hjälper polisens arbete
Vapenvåld och narkotikahandel hör ofta ihop. Genom att jämföra faktorer som sysselsättningsgrad i befolkningen, brottsstatistik och trångboddhet ökar möjligheterna att kunna bedöma sannolikheten för framtida skjutningar på, eller i anslutning till, platser med öppen narkotikahandel.
– Modellen förutsåg 61 procent av de skjutningar som förekom under 2021 i Stockholmsområdet. De kanske inte hade gått att förhindra men bättre kunskap ökar möjligheterna för polisen att hålla koll, sätta in riktade insatser och mer aktivt patrullera platser i riskzonen, säger Mia-Maria Magnusson.
Motiverande samtal inte effektivt
Vilka åtgärder som sätts in för att bekämpa brott på platser där det förekommer narkotika behöver i högre grad utvärderas vetenskapligt, menar Mia-Maria Magnusson. Inom ramen för avhandlingen har hon tittat närmare på en av de metoder som brukar användas i det brottsförebyggande arbetet – motiverande samtal.
– Tanken med motiverande samtal är att länka till vård och förhindra att personer återfaller i narkotikabrottslighet. Men vid en jämförelse mellan två grupper, en som hade fått motiverande samtal och en grupp som inte fått det, tyder resultaten på att metoden inte alls har avsedd effekt.
Mia-Maria Magnusson nämner i stället exempel på lyckosamma insatser, som den kameraövervakning som blev införd i området Seved i Malmö. Ännu ett exempel är det arbete som Stockholms stad har genomfört på Sergels torg i Stockholm.
– Genom att ordna aktiviteter och evenemang har staden bidragit till att förändra kulturen och känslan på torget. Men varje plats är unik och därför måste de brottsförebyggande åtgärderna anpassas och skräddarsys efter de lokala förutsättningarna, säger hon.
Olika företag efterfrågar olika typer av anställda. Det gör att de som jobbar på en arbetsplats inte bara har liknande utbildning, utan ofta även liknande förmågor och egenskaper som sina kollegor.
Forskare har följt män som mönstrade för militärtjänsten och som var födda mellan 1951 och 1981. Männen delades in i grupper utifrån sina kognitiva och sociala förmågor och utifrån sina poäng på mönstringen.
Delades in i specialister och generalister
Ungefär hälften av männen hade liknande kognitiva och sociala förmågor och de kategoriserades som ”generalister”. Resten av männen hade framförallt sociala eller kognitiva förmågor och kategoriserades som ”specialister” av endera typen.
Forskarna såg var att olika grupper allt oftare jobbar på samma arbetsplats, specialister av olika typer jobbar oftare med varandra och de som har flerdimensionella förmågor jobbar oftare med varandra. Man såg också att generalisternas löner ökat mer än lönerna för dem som klassas som specialister.
Kan ha betydelse i gig-ekonomin
– Hur anställda och arbetsgivare är matchade med varandra och vad arbetsgivarna är villiga att betala för arbetskraft med olika förmågor är intressant, säger Oskar Nordström Skans, som är en av flera forskare bakom studien. Inte minst idag då arbetsgivaren, i och med den nya gig-ekonomin*, i större utsträckning kan köpa våra förmågor en och en och inte alltid som ett helt paket.
*Gig-ekonomi syftar på arbetstagare som tar tillfälliga uppdrag – gig – istället för att vara tillsvidareanställda.
– Vår forskning väver samman resultat som funnits i tidigare studier för att ge en mer samlad bild av hur arbetsgivarnas efterfrågan på förmågor har förändrats och hur det påverkar lönerna. Det tydliga mönstret att generalisternas löner ökat mer var dock nytt för oss.
Så gjordes forskningen:
Forskarna följer svenska män födda 1951–1981 som mönstrade för militärtjänsten.
Männen delades in i olika grupper utifrån hur de presterat i mönstringens olika delmoment.
Ungefär hälften av männen hade likartade kognitiva och sociala förmågor och dessa kategoriserades som ”generalister”.
Resten av männen, som alltså framförallt har förmågor i en av dimensionerna (kognitiva eller sociala), kategoriserades som specialister av endera typen.
Männen delades samtidigt upp i tre kategorier utefter hur höga sammanlagda poäng de fått vid mönstringen.
Elsparkcyklarna erbjuder ett nytt och bekvämt sätt att ta sig fram i städerna. Men den nya teknikens möte med det etablerade transportsystemet har inte varit friktionsfri. En återkommande kritik är att elsparkcyklister bryter mot trafikregler, åker för fort och parkerar olämpligt. Och statistik över olycksfall i trafiken visar en tydlig och oproportionerligt stor ökning av olyckor i takt med att antalet elsparkcyklar ökar.
Inte farligare än att cykla
Hastighetsbegränsningar, hjälmkrav och specifika parkeringsplatser tillhör de åtgärder som diskuterats, liksom begränsning av antalet elsparkcyklar och operatörer som är tillåtna i staden. Även direkta förbud har föreslagits.
– Elsparkcyklar är inte nödvändigtvis farligare än vanliga cyklar, men de uppfattas ofta så, förmodligen på grund av att man helt enkelt är ovan vid dem och på grund av hur förarna beter sig i trafiken, säger Marco Dozza, professor i trafiksäkerhet vid Chalmers och huvudförfattare till den nya studien.
Behöver integreras i transportsystemet
– Den vanliga cykeltrafiken vilar på etablerade sociala normer, trafikregler och en anpassad infrastruktur, men så är inte fallet för de här nya mikromobilitetsfordonen, som elsparkcyklar, segways, monowheel och el-skateboardar. Spridningen och användandet av den typen av fordon kommer sannolikt bara att öka. Därför är det viktigt att integrera dem i transportsystemet på ett säkert sätt.
För att jämföra säkerhetsrisker mellan vanliga cyklar och nya mikromobilitetsfordon behövs omfattande datamängder. Elsparcykelföretagen har, tack vare att de spårar varje åktur med GPS, tillgång till mycket stora mängder trafikdata. Olycksstatistik från sjukvården och polisen kan hjälpa till att uppskatta omfattningen av tillbud. Men ingen datakälla kan förklara varför olyckor inträffar.
Det som saknas är ett ramverk för att samla in och analysera den tillgängliga datan för att förstå vad som gör förarens beteende osäkert och vad som orsakar krockar och olyckor. Nu presenterar Marco Dozza och hans kollegor på Chalmers just ett sådant.
Bra på olika saker – bromsa och svänga
Forskarna har tagit fram en process för datainsamling och analys, som kan återanvändas och anpassas för olika fordon. I pilotstudien jämförde forskarna vanliga cyklar och elsparkcyklar genom att utrusta fordonen med mätinstrument och sedan få förarna att utföra olika manövrar som olika slags inbromsningar, både planerade och spontana. De fick också testa att svänga samtidigt som fordonen färdades i olika hastigheter.
Studien visade bland annat att en cykel har hälften så lång bromssträcka som en elsparkcykel. Däremot presterade elsparkcyklarna bättre under styrmanövrarna, vilket blev tydligt under ett slalomtest. Ett resultat som förmodligen kan förklaras av elsparkcykelns kortare hjulbas och att man inte behöver använda pedaler.
– De två fordonen visade båda tydliga fördelar och nackdelar i de olika scenarierna, säger Marco Dozza. Den bästa strategin för en cyklist och en elsparkcyklist att undvika samma krock kan vara olika – antingen att bromsa eller svänga.
Förstå orsakerna bakom olyckor
Resultaten från studien kan bidra till en stadsmiljö som är bättre anpassad för olika sorters mikromobilitet. Till exempel kan en slingrande väg vara lättare att hantera för en elsparkcyklist än en cyklist, medan en smalare och mindre belyst väg kan utgöra en större utmaning för en elsparkcyklist än en vanlig cyklist.
– Vi kan inte dra några avgörande slutsatser eftersom det här pilotexperimentet var ganska litet. Men det visar potentialen med fältdata för att förklara förarbeteenden och förstå orsakerna bakom olyckor i trafiken. Med mer data från ett större urval av förare kan vi få en heltäckande bild av hur förare behöver bete sig i trafiken för att det ska bli säkert att åka elsparkcykel. Den typen av kunskap kan hjälpa myndigheter att ta fram innovativa säkerhetsåtgärder och underbygga beslut med objektiva data, säger Marco Dozza.
Möjliga användningsområden i framtiden
I samarbete med ett skoterföretag ska Marco Dozza och hans team samla in mer fältdata för att kunna titta på skillnader mellan förare i olika scenarier. Så småningom kommer forskningsresultaten lära framtidens självkörande fordon och intelligenta transportsystem hur man bäst interagerar med elsparkcyklister och cyklister genom att bättre förutse deras beteende. Andra åtgärder, baserade på den här typen av fältdataanalyser, är så kallad dynamisk geofencing – hastighetsbegränsning hos elsparkcyklar beroende på hur mycket folk som rör sig i området, veckodag eller tid på dagen.
Marco Dozza, professor i fordonssäkerhet vid institutionen för mekanik och marina vetenskaper på Chalmers, marco.dozza@chalmers.se
Höga blodsockervärden kan orsaka en rad olika komplikationer vid typ 1- och typ 2-diabetes.
Flera olika blodsockersänkande läkemedel används för närvarande vid behandling av diabetes, men inget av dem kan stoppa sjukdomsförloppet.
För att förhindra utvecklingen av typ 1- och typ 2-diabetes är det därför viktigt att upprätthålla funktionen hos de insulinproducerande betacellerna i bukspottkörteln.
Syrebrist minskar betacellers aktivitet
Men vid diabetes utmanas betacellerna att producera stora mängder insulin och en studie från Karolinska institutet visar att detta leder till syrebrist. Då ökar nivåerna av proteinet HIF-1a (se faktaruta), vilket i sin tur minskar betacellernas aktivitet.
Forskare vid Karolinska institutet har nu identifierat en ny läkemedelssubstans som bevarar aktiviteten hos dessa insulinproducerande betaceller och förhindrar högt blodsocker i möss.
– Genom att behandla diabetiska möss med HIF-1a-hämmaren PX-478 lyckades vi sänka deras blodsockervärden, säger studiens försteförfattare Erwin Ilegems, forskare vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi vid Karolinska institutet.
Upptäckt fick Nobelpriset i medicin
Proteinet HIF-1a (hypoxia-inducible factor-1a) reglerar kroppens svar på syrebrist (hypoxi).
Upptäckten av HIF-1a belönades med Nobelpriset i fysiologi eller medicin år 2019 och detta protein har visat sig vara involverat i många olika sjukdomar.
HIF-1a-hämmaren PX-478 utvecklades från början som cancerläkemedel och har visat sig tolereras väl i kliniska fas I-studier på patienter.
Forskarna kunde visa att den effekten av PX-478 vid diabetes främst berodde på förbättrad aktivitet hos betacellerna i bukspottkörteln.
Nuvarande behandling tröttar ut celler
Eftersom det är väl känt att insulinproduktionen minskar vid diabetes har tidigare behandlingsstrategier mest fokuserat på att förbättra betacellernas insulinproduktion.
Detta tillvägagångssätt har dock inte varit så framgångsrikt som man hoppats.
– Nuvarande behandlingar som riktar sig mot betaceller har bara en tillfällig positiv effekt på insulinutsöndringen. På lång sikt leder dessa läkemedel till utmattning av betacellerna, säger Per-Olof Berggren, professor vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet.
Långtidsbehandling av diabetes
Till skillnad från andra behandlingar förbättrar PX-478 aktiviteten hos betacellerna utan att förstärka insulinutsöndringen. Forskarna tror därför att den kan förhindra att betacellerna tröttas ut och därmed vara mer effektiv vid långtidsbehandling av diabetes.
Huvudfokus för studien är bättre behandling av typ 2-diabetes, men resultaten indikerar att PX-478 även skulle kunna användas vid diabetes typ 1, där celler som producerar insulin kan finnas kvar hos patienter som nyligen fått sin diagnos.
Forskarna planerar nu att gå vidare och undersöka om resultaten hos möss kan överföras till människa. Förhoppningen är att kunna testa substansen i kliniska prövningar.
Erwin Ilegems, forskare vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska institutet, erwin.ilegems@ki.se
Per-Olof Berggren, professor vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska institutet, per-olof.berggren@ki.se
− Utmaningarna med att hyra sina kläder kan till viss del förklaras av den känslomässiga karaktär och nära relation som utvecklas mellan konsumenter och kläder och mode, säger konsumtionsforskare Niklas Sörum på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.
Under de senaste tio åren har det blivit vanligare med mode- eller klädbibliotek. Det är en tjänst som bygger på idén att kunderna lånar eller hyr kläder, skor och accessoarer under en period.
Modebibliotek framställs ofta som verksamheter med klimatvänliga målsättningar som hänger ihop med den ökade medvetenheten bland konsumenter om modeindustrins negativa effekter på miljö och klimat. Hållbarheten har dock även ifrågasatts, eftersom idén bygger på ofta byta kläder och anses upprätthålla av en ombytlig trendkultur.
Känslomässig relation till våra kläder
Samtidigt har intresset bland konsumenter varit ganska lågt. Än så länge har det handlat om ett begränsat antal personer som faktiskt använder sig av den här typen av klädkonsumtion i sin vardag.
Studien bygger på djupintervjuer med 15 personer som varit medlemmar i modebibliotek, samt tre fokusgruppper på 12 personer som följts mellan 2017 och 2019. Resultatet visar att det inte är helt okomplicerat att låna kläder som sedan ska lämnas tillbaka. En konfliktfylld relation kan uppstå hos konsumenten i förhållande till de plagg som denne har till sitt förfogande under en begränsad tid.
− Deltagarna var ofta kritiska till huruvida temporär tillgång till kläder och uthyrningstjänster kunde ersätta betydelsen av att själv äga sina kläder, säger Niklas Sörum.
Experimentera med identitetsuttryck
Studien tyder dock på att det finns möjligheter med den här typen av tillgångsbaserad klädkonsumtion som handlar om identitet.
− Klädbibliotek skapar utrymme för att experimentera med önskvärda identitetsuttryck som annars skulle vara utom räckhåll om vi pratar om privatägda kläder. Att låna eller hyra sina kläder kan erbjuda flexibilitet och även tillgång till exempelvis dyrare designplagg.
Just identitetsskapande har i tidigare studier setts som en central aspekt vad gäller möjligheterna att förstå miljövänliga och hållbarhetsrelaterade konsumentbeteenden.
− Studien kan därför bidra till en diskussion om vikten av en fördjupad kunskap om konsumenters identitetsskapande och meningsskapande kopplat till den här typen av delningsekonomi, som ofta lyfts fram som positiva i relation till ett mer hållbart samhälle med ett mindre klimatavtryck, samt ökad social hållbarhet.
Niklas Sörum, docent och föreståndare på Centrum för konsumtionsforskning på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, niklas.sorum@cfk.gu.se
Sara Probert-Lindström, socionom, leg psykoterapeut i KBT och doktorand vid Lunds universitet menar att vi måste våga prata mer öppet med personer som vi misstänker funderar på att ta sitt liv:
– Det är många som inte vill ”väcka den björn som sover”. Men ingen forskning pekar på att risken för självmord skulle öka om vi pratar om det. Tvärtom upplevs det som en lättnad att någon vill lyssna och det kan göra stor skillnad för en person som har tankar om självmord om vi vågar prata om det som är svårt, menar Sara Probert -Lindström.
De flesta har besökt vården innan självmord
När Sara Probert-Lindström var i början av sin yrkeskarriär, dog en av hennes dåvarande patienter oväntat till följd av självmord. Den händelsen påverkade henne starkt och blev en av anledningarna till att hon valde att fördjupa sig inom suicidprevention och behandling.
– Över 90 procent av de personer som dör i suicid i Sverige, har haft kontakt med hälso-och sjukvården någon gång under de två år som föregick självmordet. Men många – framför allt äldre personer över 65 år, söker inte till psykiatrin utan till primärvården eller somatisk specialistvård. Där har vårdpersonalen inte samma vana att hantera suicidalitet, säger Sara Probert-Lindström.
Förebyggande strategier inom all vård
Hon visar i en avhandling att det finns områden inom sjukvården där suicidpreventionen kan förbättras. Det finns behov av att införa suicidpreventiva strategier och göra vägar för vård av högriskpatienter tydliga inom all svensk hälso- och sjukvård – inte bara inom psykiatrin.
– Men även inom psykiatrin kan det vara svårt på att bedöma suicidrisk, eftersom den kan skifta från dag till dag, minut för minut och snabbt utlösas av en akut kris eller under inflytande av alkohol. Det är en av de svåraste bedömningar för kliniker ställs inför.
Stor risk för självmordsförsök vid psykos
En av studierna i avhandlingen visar att psykos är den mest kraftfulla riskfaktorn bland personer som gjort suicidförsök, följt av depression. Risken för suicid är också förhöjd om personen tidigare har gjort ett självmordsförsök. Studierna visar lite överraskande, att denna risk kvarstår även om självmordsförsöket ligger 20-30 år tillbaka i tiden.
Detta är en av få studier – även internationellt – som följt upp personer efter så lång tid och det är anmärkningsvärt att det faktiskt påverkar risken så långt senare. Därför är det viktigt att vårdpersonalen noggrant sätter sig in i patientens bakgrund av tidigare suicidförsök, menar Sara Probert-Lindström.
– I närtid såg vi också att de personer som dog till följd av självmord och varit i kontakt med psykiatrin, hade över hälften tidigare försökt ta sitt liv.
Uteblev från besök i vården
Ett annat intressant fynd som framkom, är att många av dem som dog av suicid, uteblivit från sina vårdbesök de sista tre månaderna innan de avled.
– Jag har själv arbetat inom psykiatrin i över 20 år och vet att detta är ett område där vi skulle behöva en överenskommelse med patienten om hur uteblivna besök ska hanteras. Idag finns sällan något systematiskt sätt att agera när patienter uteblir och på grund av sekretess kan vi till exempel oftast inte kontakta närstående.
En lösning skulle kunna vara att vårdpersonalen i överenskommelse med patienten, redan vid vårdens början skriver in i vårdplanen hur man ska gå till väga om patienten uteblir utan anledning. Då får man en helt annan möjlighet att ingripa och kan kanske även involvera närstående om en patient inte dyker upp vid avtalade möten.
Sara Probert-Lindström, doktorand vid Lunds universitet och kliniskt verksam inom Psykiatri Skåne/Region Skåne, sara.probert-lindstrom@med.lu.se
– Situationerna och de problem de kan tänkas ge upphov till skiljer sig åt. Under pandemin handlade det om att minska risken för att själv smittas och att se till att det fanns saker hemma om det skulle ske. Nu handlar det om effekter av det pågående kriget i Ukraina på det svenska samhället och i förlängningen risken för att Sverige skulle kunna dras in i konflikten.
Det säger Elias Mellander som är konsumtionsforskare och etnolog på Centrum för konsumtionsforskning på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.
Han studerar den svenska preppingkulturen, och ser grundläggande skillnader i hur människor förbereder under den pågående krisen jämfört med pandemin.
Bunkrar för störningar i samhällelig infrastruktur
Det faktum att Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) märker en ökad efterfrågan på broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” och rapporter om att de svenska skyddsrummen bör ses över ger helt andra signaler än hur situationen såg ut under pandemin, menar han.
Det märks inte minst i vad människor bunkrar upp med.
– Då köpte vi mer toapapper och torrjäst, det vill säga varor som kan behövas i en situation då man inte kan lämna hemmet. Nu är det vevradio, stormkök och vattendunkar som går åt, alltså den typ av produkter som kan komma till användning vid störningar i samhällelig infrastruktur.
Ökat intresse för prepping
Elias Mellander menar att det som förenar de båda fallen är det mått av osäkerhet som det förändrade läget för in. Många frågar sig om det kommer att finnas varor på hyllorna eller om de komplexa försörjningsystem vi är beroende av riskerar att störas.
Han ser en tydlig trend med fler sökningar om prepping online, och även ökad tillströmning till olika preppergrupper, och menar att det finns tecken på att preppingkulturen nu växer.
Samtidigt menar han instabiliteten i omvärlden nu gör att inställningen till prepping håller på att förändras:
– Bland de jag intervjuat se är det många som uppger att människor i omgivningen förr såg deras preppande som udda för att inte säga knäppt, men att pandemin ökade omgivningens förståelse och intresse. De intervjupersoner jag hunnit prata med sedan krigsutbrottet uppger att de nu befinner sig i en liknande situation, där människor i omgivningen vänder sig till dem för råd.
Scenariot skulle kunna se ut så här (enligt en simulering av forskare vid Princeton University):
Det börjar som ett konventionellt krig, med Nato på ena sidan och Ryssland på den andra. För att stoppa Natos framryckning skickar Ryssland iväg en kärnvapenmissil med kärnvapen från en bas utanför Kaliningrad. Nato svarar med samma mynt, ett så kallat taktiskt kärnvapen.
Från taktiska till strategiska kärnvapen
Konflikten eskalerar till ett krig med taktiska kärnvapen i Europa: Ryssland skickar iväg 300 kärnvapen med missiler från flygplan och Natos flyg släpper ifrån sig 180 kärnvapen.
Resultatet: 2,6 miljoner döda inom tre timmar.
Sedan fortsätter vansinnet. Nato skjuter iväg de större, stategiska kärnvapnen från amerikansk mark mot Ryssland, som hinner svara innan det är för sent. Därefter ger man sig på varandras största städer och bombar sig fram till en slutnota på 34 miljoner döda och 57 miljoner skadade.
Den drygt fyra minuter långa simuleringen, eller Plan A som den kallas bygger på data om de kärnvapen som finns färdiga att använda idag: om vilka vapen som kan nå vilka mål, i vilken ordning de skulle avfyras och hur de drabbar.
Strategiska och taktiska kärnvapen
Gränsen mellan strategiska och taktiska kärnvapen är inte helt tydlig. Men de som brukar kallas strategiska kärnvapen kan ofta skjutas längre sträckor, som från en kontinent till en annan. Budskapet till den andra sidan är att vi kan alltid nå er. Taktiska kärnvapen kan användas i vanliga vapensystem med den skillnaden att stridsspetsen innehåller en kärnladdning.
Båda vet att kärnvapen ger total förstörelse
Utgångspunkten för händelseförloppet är att någon, i det här fallet Ryssland, kliver över den osynliga tröskel som ska förhindra att något land använder kärnvapen. Tröskeln brukar kallas MAD, Mutual Assured Destruction, och bygger på den ömsesidiga övertygelsen om att användning av kärnvapen skulle leda till total förstörelse på båda sidor.
Låt oss stanna där, alldeles på andra sidan tröskeln, när Ryssland nyss skickat iväg ett första kärnvapen mot – ja, vad?
Ett scenario är att Ryssland undviker att träffa en stor stad och därmed bryta mot någon av de Genèvekonventioner, som ska förhindra alltför stora civila offer vid krig.
– Säg att Ryssland skulle slå mot något mål som inte innebär alltför stor mansspillan, som en radaranläggning eller liknande, bara för att markera och visa att man faktiskt är beredd att använda dem, säger Martin Goliath, forskare på enheten för kärnvapenfrågor på FOI.
Vad skulle responsen från Nato bli?
– Det är just det, säger Martin Goliath.
Är det möjligt att stanna här, precis på andra sidan tröskeln, i ett krig där kärnvapen visserligen används – men begränsat?
– Det är den stora frågan som har sysselsatt strateger sedan 1960-talet. Utgångspunkten för avskräckningen är att det inte är möjligt, säger Martin Goliath.
I juni 1983 arrangerade USA:s dåvarande president Ronald Reagan ett avancerat krigsspel kallat Proud Prophet. Spelet involverade 200 personer som under tolv dagar skulle reda ut vad som skulle hända om USA eller Sovjet skulle använda kärnvapen. Många av deltagarna var verkliga beslutsfattare, på höga poster, vilket gjorde spelet otäckt realistiskt.
Slutsats: Möjligheten att föra ett begränsat kärnvapenkrig existerar inte. 500 miljoner människor beräknades dö.
Stridsspets med sprängkraft som en halv Hiroshima-bomb
Det nedslående resultatet har dock inte hindrat varken USA eller den andra sidan, idag representerad av Ryssland, att utveckla allt mer avancerade, ”begränsade” kärnvapensystem.
Dagen före Rysslands invasion av Ukraina 24 februari 2022, publicerade de amerikanska kärnvapenforskarna Hans M Kristensen och Matt Korda en artikel där de uppskattade att Ryssland har tillgång till 1 912 taktiska kärnvapen.
Fyra år tidigare hade regeringen Trump anklagat Ryssland för att öka antalet icke-strategiska kärnvapen liksom möjligheten att transportera och avfyra dem. Som ett svar utvecklade Trumpadministrationen den mindre stridsspetsen W76 Model 2, med en sprängkraft motsvarande en halv Hiroshima-bomb, som blev en del av vapenarsenalen i slutet av 2019.
Nya ryska möjligheter att svara med kärnvapen
I juni 2020 skrev Putin under ett dekret som inte bara gav Ryssland möjlighet att använda kärnvapen som ett svar på en kärnvapenattack mot det egna landet, utan även om landet attackerades med konventionella vapen på ett sätt som hotade dess existens.
Det är mot den bakgrunden världen lyssnade på Putins tal i början av kriget där han hotade de västmakter som övervägde att lägga sig i, med konsekvenser som aldrig tidigare skådats. Han sa också att han hade satt ryska förband med kärnvapenkapacitet under höjd beredskap.
Kärnvapen byggs för att användas
Uttalandena väckte oro, avsky och förvåning bland världens forskare och politiker. Men vad hade egentligen förändrats i Rysslands strategi?
– Jag tror inte det har förändrats så mycket, det är snarare vår perception som har förändrats. Sysslar man med kärnvapenhot är det här inget förvånande på något vis, man utgår ifrån att de som har kärnvapen också har planer och infrastruktur för att använda dem, säger Martin Goliath.
– Det har funnits något slags bild av att kärnvapen är ett politiskt vapen som bara används när det gått överstyr och utplåning är det enda alternativet, men man har alltid planerat både från öst och väst att använda kärnvapen, det var så man avsåg att stoppa Warszawapaktens pansarvagnar om de kom in i västeuropa.
* Warszawapakten bildades den 14 maj 1955 som en motvikt till västmakternas Nordatlantiska fördragsorganisation (Nato).
Martin Goliath kallar det för flexibel respons, förmågan att svara med tillräcklig men inte för stor kraft. Med det målet rustade Nato upp de konventionella vapnen medan Ryssland valde en annan väg.
– Mitt intryck är att Ryssland förlitade sig på att behålla kärnladdningar som ett alternativ, man pratade mycket om det efter Sovjets fall att den konventionella förmågan är underlägsen väst och att det behövdes kärnvapen för att kompensera för detta, och inte bara för att avskräcka på global nivå utan även på andra nivåer.
Duga (ryska: Дуга, ”båge” på svenska) var en del av det Sovjetiska missilförsvaret. Duga-3 var en OTH-radar (Over-The-Horizon) som sände ut den ökända ”Ryska hackspetten”, en signal som kunde höras på kortvågsradioband runt om världen mellan juli 1976 och december 1989.
Thomas Jonter, professor i internationella relationer vid Stockholms universitet, påminner om att det inte är första gången som Ryssland hotar med kärnvapen. I ett tal i augusti 2014, när konflikten i Ukraina var begränsad till Krim-halvön, varnade Putin andra länder för att jävlas med Ryssland och påminde om att landet var en av de ledande kärnvapenmakterna.
Kort efter Putins senaste uttalande sa Vita Husets pressekreterare Jen Psaki att det ingick i ett mönster av tomma hot.
– Jag ser inte kärnvapen som logiskt i nuvarande konflikt, däremot kan det eskalera om andra parter som Nato dras in, säger Thomas Jonter.
Vad gör att risken för kärnvapenkrig ökar?
– Natos styrkor är ju mycket större och då skulle Ryssland kunna frestas att använda kärnvapen, men det blir ju spekulationer.
Hur svårt är det att hantera den här typen av scenarior?
– Det är oerhört svårt. Under kalla kriget var det mer förutsägbart men nu har vi en helt annan geopolitisk situtation där USA och Ryssland inte är jämnstarka som de var under kalla kriget. Vi vet inte heller hur utvecklad kontakten mellan länderna är om något skulle gå fel. Det vill säga det man under kalla kriget kallade ”heta linjen”.
Vår förmåga att göra en uppskattning av hotet försvåras av att beslutsprocesserna är extremt hemliga, av förståeliga skäl. Vad vi vet med säkerhet är att besluten fattas av människor som kan göra misstag.
Den brittiska tankesmedjan Chatham House publicerade 2014 en rapport där forskarna gick igenom tidigare hemligstämplade dokument i jakt på tillfällen då världen varit nära ett kärnvapenkrig. De hittade 13 händelser där missförstånd, tekniska fel eller en eskalerande konflikt sånär hade fått någon att trycka på knappen.
Slutsats: Möjligheten att hindra ett kärnvapenkrig kommer alltid att vara beroende av information som kan påverkas av tekniska fel och mänskliga felbedömningar.
Stanislav Petrov – mannen som räddade världen
Stanislav Petrov 2016. Bild: Queery-54, CC BY-SA 4.0
I Moskva sitter en sjuk och paranoid före detta KGB-chef med makten över landets kärnvapen. Det är 1983 och relationen till USA är minst sagt frostig. Medan Juriij Andropov satt högst upp i beslutskedjan befann sig Stanislav Petrov en bra bit längre ner, som officer vid avdelningen för luftförsvar i Serpuchov-15.
Egentligen skulle Stanislav Petrov inte ha jobbat den natten det hände, men hoppade in för en sjuk kollega. En kvart efter midnatt började datorsystemet varna för att USA hade skjutit iväg en kärnvapenmissil. Enligt instruktionen skulle Petrov då skicka varningen vidare uppåt i beslutskedjan, med resultatet att Sovjet besvarade attacken. Men Petrov, som var matematiker, tvivlade på datorprogrammet. Istället för att berätta om en ankommande missil lyfte han luren och rapporterade falskt alarm. Vilket skulle visa sig stämma.
Datorn hade feltolkat solkatter som ett missilanfall. Varken Sovjet eller Ryssland gav Petrov, som avled 2017, något erkännande för sin insats. Men i resten av världen är han känd som mannen som räddade mänskligheten från förintelse.
Under den senaste veckan (vecka 13 2022) tycks risken för en eskalerande konflikt ha minskat. Visserligen har USA:s president Joe Biden uttryckt sig på ett sätt som kan ha retat upp hans kollega i Moskva, men samtidigt har Ryssland antytt att de kan nöja sig med att ”befria” regionerna Donetsk och Luhansk.
Båda parter har också sagt sig vara villiga att kompromissa och Ryssland har sagt att de inte längre strävar efter att ”avnazifiera” Ukraina och kan låta landet gå med i EU. Och i måndags intervjuades den ryska talespersonen Dmitry Peskov i amerikanska public service-bolaget PBS. När han pressades i frågan om när Ryssland kan tänkas använda kärnvapen sa han att ingen överväger ens idén att använda kärnvapen.
Förutsatt att konfliktnivån fortsätter att minska kanske vi i framtiden kan få veta hur nära det var den här gången.
Kärnvapen i världen – nio stater har kärnvapen
Nio länder i världen har kärnvapen. USA (1800 + 3750), Ryssland (1625 + 4630), Storbritannien (120 +105), Frankrike (280+10), Kina (350), Indien (156), Pakistan (165), Israel (90) och Nordkorea (*40-50). Siffrorna över hur många kärnvapen varje land besitter är osäkra, men fredsforskningsinstitutet Sipri gör varje år en uppskattning. I den senaste, från juni 2021, räknar Sipri antalet kärnvapen till 13 080. Av dem fanns 3825 utplacerade i operativa förband. Cirka 2000, framför allt ryska och amerikanska, hölls i högsta beredskap.
Antalet utplacerade stridsspetsar + övriga stridsspetsar inom parantes.
*Siffrorna för Nordkorea är SIPRI:s beräkningar för antalet stridsspetsar landet skulle kunna tillverka av det klyvbara material som producerats. Det finns inga allmänt tillgängliga bevis på att Nordkorea tillverkat en operativ kärnstridsspets för en interkontinental ballistisk missil, men landet kan ha ett mindre antal stridsspetsar för missiler med medellång räckvidd. Siffrorna för Nordkorea är högst osäkra och är inte inkluderade i totalen.
1942: USA startar Manhattanprojektet för att utveckla det första kärnvapnet. 1945: USA genomför den första provsprängningen, i New Mexico i juli. Och
släpper två atombomber över Hiroshima och Nagasaki i Japan i augusti. Vid årets slut hade 200 000 människor dött av till följd av bomberna. 1949: Sovjetunionen provspränger sitt första kärnvapen, i nuvarande Kazakstan. Därmed startar kapprustningen: 1952: Storbritannien provspränger sitt första kärnvapen, i Australien. 1952: USA provspränger den första vätebomben, vid Marshallöarna. 1954: USA genomför provsprängning av Bravo, en vätebomb om 17 megaton, vid Bikiniatollen. 1960: Frankrike genomför sin första provsprängning, i Saharaöknen. 1961: Sovjet genomför en provsprängning av världens hittills största bomb, Tsarbomben, över Novaja Zemlja i norra Ryssland. 1962: Kubakrisen: USA upptäcker att Sovjet placerat robotar på Kuba. Ett kärnvapenkrig är nära att utbryta. 1963: Det partiella provstoppsavtalet undertecknades, ett traktat som förbjuder kärnvapenprovsprängningar i atmosfären, i rymden och under vatten. Heta linjen, en krypterad telefonlinje mellan Moskva och Washington ska motverka att någon startar ett kärnvapenkrig av misstag. 1964: Kina genomför sin första provsprängning, i Xinjiangprovinsen. 1967: Latinamerika blir kärnvapenfritt genom ett fördrag. 1974: Indien genomför sin första provsprängning, i Tharöknen. 1985: Oceanien blir kärnvapenfritt genom ett fördrag. 1986: Experter drar slutsatsen att även Israel har kärnvapen, efter information publicerad i Sunday Times. 1987: USA och Sovjet skriver på INF-avtalet, ett avtal om att avskaffa medel- och kortdistansrobotar, landbaserade robotar med mellan 500–5 500 kilometers räckvidd. 1995: Länderna i Sydostasien skapar en kärnvapenfri zon. 1996: Afrika blir en kärnvapenfri zon. 1996: Ukraina överför sina kärnvapen till Ryssland för destruering. 1998: Belarus överlämnar sin sista kärnvapenrobot till Ryssland för destruering. 1998: Pakistan genomför sex kärnvapentest som svar på indiska provsprängningar. 2006: Nordkorea genomför sin första provsprängning. 2018: USA beslutar att lämna INF-avtalet, med hänvisning till att Ryssland ändå inte följer det. Ryssland gör samma sak, med hänvisning till att USA inte följer avtalet.
Idrottsutövare inom kontaktsporter som till exempel ishockey, handboll, utförsåkning och fotboll har en ökad risk att drabbas av slag mot huvudet och få hjärnskakning.
Även lättare skallskador kan få allvarliga konsekvenser. Problemen har uppmärksammats bland annat på grund av problem inom amerikansk fotboll. Där har spelare som drabbats av upprepade hjärnskakningar utvecklat demens, svårare depression och kognitiv funktionsstörning.
Problem kan bli långvariga
I många fall är symtomen efter hjärnskakningen övergående, men allt fler idrottare lider av långvariga besvär som leder till att de har svårt att arbeta, gå i skola eller idrotta.
Symtomen som förvärras av aktivitet eller intryck kan vara huvudvärk, depression, ångest, illamående, svårighet att fokusera blicken en längre tid och problem med balansen.
– Det har varit oklart vad dessa symtom beror på och svårt för vården att hjälpa dessa personer. Vi ville undersöka detta närmare för att hitta vad som egentligen orsakar symtomen, säger Niklas Marklund, professor i neurokirurgi vid Lunds universitet.
Skador i balansnerven
Han är en av forskarna bakom en ny klinisk studie bland idrottare. Studiens deltagare har genomgått ett antal tester och forskarna har även undersökt balansorganet som finns i innerörat.
Testresultaten visar att skadan sitter i vestibularisnerven. Den är kopplad till båggångarna i ett hålrum inuti skallbenet och som ligger i direkt anslutning till snäckan i örat.
– Dessa skador leder till att de inåtgående nervimpulserna inte fungerar som de ska och att hjärnan därför inte får den viktiga information om kroppsrörelser och känselintryck som krävs för att upprätthålla en bra balans, säger Anna Gard, doktorand vid Lunds universitet och försteförfattare till studien.
Idrottarnas hjärnor studerades med en magnetkamera
Totalt inkluderades 42 personer i studien. I den ena gruppen ingick 21 friska idrottare och i den andra 21 elitidrottare som alla drabbats av idrottsrelaterad hjärnskakning och som därefter i mer än sex månader upplevt symtom.
Alla studiedeltagare genomgick olika tester där forskarna bland annat undersökte deras balansorgan.
Med hjälp av avancerad magnetkamera, så kallad 7-Teslakamera, studerades idrottarnas hjärnor för att förstå mer om vad som orsakade symtomen.
Forskarna fann skador på balansorganet i innerörat hos 13 idrottare i gruppen med långvariga besvär. I gruppen friska idrottare hade 3 personer liknande skador.
Snabb rotation av huvudet
När någon drabbas av hjärnskakning beror det ofta på att huvudet roterar för snabbt, till exempel vid tackling inom ishockey.
– Vi har inte undersökt idrottare med kortvariga problem efter slag mot huvudet, dem kan vi inte säga något om. Den här studien gäller idrottare med långdragna symtom efter hjärnskakning. Den rotation av huvudet som uppstår i samband med hjärnskakning leder till en dragning i vestabularisnerven, som sedan leder till besvären, säger Niklas Marklund.
– Nu när vi har mer kunskap om vad problemen beror på är det lättare att hitta terapier för hur vi ska hjälpa dessa personer, fortsätter han.
Kontakt:
Niklas Marklund, professor i neurokirurgi vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus, niklas.marklund@med.lu.se
Anna Gard, doktorand vid Lunds universitet och ST-läkare i neurokirurgi vid Skånes universitetssjukhus, anna.gard@med.lu.se
Förmaksflimmer är en vanlig hjärtsjukdom bland äldre. Den kännetecknas av oregelbundna och ofta snabba hjärtslag. Symtomen kan vara kroniska, eller komma och gå. Många har sjukdomen utan att veta om den.
Att förmaksflimmer kan kopplas till ökad risk för stroke är känt sedan tidigare. Det är också känt att stroke ökar risken för demens. Men kopplingen mellan förmaksflimmer och demens, utan förekomst av stroke, har inte varit klarlagd tidigare.
Förhöjd risk
I avhandling vid Göteborgs universitet ses dock en tydlig koppling mellan förmaksflimmer och en förhöjd risk för demens. Undersökningen bygger på data från en stor befolkningsstudie av äldre i Göteborg.
Enligt Linda Rydén, som skrivit avhandlingen, finns flera möjliga orsaker till att personer med förmaksflimmer har ökad risk för demens – även om de inte får en stroke.
– Det kan bero på exempelvis förändrat blodflöde till hjärnan, att man drabbas av tysta infarkter vilket är blodproppar i hjärnan som man kan se på hjärnavbildning men som inte ger några typiska strokesymptom, eller att förmaksflimmer triggar igång en inflammatorisk process som ökar risken för demens, säger Linda Rydén på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
Så gjordes forskningen
Avhandling bygger på data från den omfattande befolkningsstudien H70 i Göteborg.
I forskningen ingår uppgifter om 70-åringar som undersöktes år 2000 och sedan följdes upp till 82 års ålder för att se vilka som utvecklade demens, samt 70-åringar undersökta år 2014.
Den senare gruppen undersöktes med magnetkamera för att se strukturella förändringar i hjärnan.
Tysta infarkter
Utöver ökad risk för demens och stroke fann hon att personer med förmaksflimmer oftare har tysta infarkter. De har även en högre förekomst av små infarkter djupare inne i hjärnans vita substans, så kallade lakuner, som kan vara tecken på småkärlssjuka i hjärnan.
– Att förmaksflimmer även orsakar små infarkter djupare inne i hjärnans vita substans kan betyda att förmaksflimmer inte enbart orsakar stroke och tysta infarkter genom blodproppar som vandrar från hjärtat och fastnar i hjärnans kärl, utan att andra mekanismer som leder till syrebrist kan påverka hjärnan vid förmaksflimmer, säger Lina Rydén och fortsätter:
– Men för att förstå mer specifikt om hur förmaksflimmer påverkar hjärnan behövs mer forskning.
Viktigt behandla riskfaktorer för demens
Dagens behandling av förmaksflimmer syftar framför allt till att minska symtomen och att förebygga stroke. Det behövs dock mer kunskaper om vilken behandling som är bäst, och när den ska sättas in, för att minska risken för demens.
– Eftersom det i dagsläget inte finns någon botande behandling för demens är det viktigt att upptäcka och behandla riskfaktorer för demens på bästa sätt för att förhindra att sjukdomen överhuvudtaget bryter ut, säger Lina Rydén.
Lina Rydén, disputerad inom neuropsykiatrisk epidemiologi på Sahlgrenska akademin vid Göteborg universitet. lina.ryden@gu.se
Kan makroalger, som havssallat, bli en konkurrenskraftig proteinkälla i framtidens livsmedel som sojabönan är i dag? Makroalger har naturligt lägre proteinhalt än sojabönor, men med gödning minskar den skillnaden.
En vetenskaplig artikel från forskare vid Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola visar att processvatten från livsmedelsproduktion kan vara utmärkt gödning i algodlingar. Algerna växte över 60 procent snabbare och proteinhalten upp till fyrdubblades vid tillförsel av processvatten.
– Sojabönans proteinhalt är cirka 40 procent. Med hjälp av processvattnet har vi fått upp proteinhalten i algerna till över 30 procent, säger Kristoffer Stedt, doktorand vid Institutionen för marina vetenskaper vid Göteborgs universitet.
Det är känt sedan tidigare att alger växer bättre i närheten av fiskodlingar i havet, på grund av näringen i fiskarnas avföring som sprids i vattnet. På liknande sätt är processvatten från livsmedelsindustrier ofta rik på kväve och fosfor.
Olika livsmedelsproducenter
Forskarna testade fyra olika sorters makroalger och tillsatte processvatten från flera olika livsmedelsproducenter, från sillindustri, laxodling, skaldjursberedare samt en tillverkare av havremjölk. En viss mängd processvatten med kontrollerad halt av kväve tillfördes algodlingen. Resultatet analyserades efter 8 dygn.
– Vi tog med havremjölken för att få en helt vegansk odling. Och det visade sig att alla olika sorters processvatten fungerade väl som gödning för algen, säger Kristoffer Stedt.
Kontrollerad odling av makroalgen havssallat med gödning av processvatten från livsmedelsindustrin. Algen växer till snabbare och får ett högre proteininnehåll tack vare gödningen. Bild: Kristoffer Stedt.
Det går åt stora mängder vatten när livsmedel tillverkas och att ta hand om processvattnet är en kostnad för producenterna i dag. Men vattnet kan alltså vändas till en värdefull resurs.
– Vi tänker att man kan ha landbaserade odlingar av alger, som havssallat, i närheten av en sillfabrik till exempel. Algodlingen kan rena stora delar av näringsämnena ur processvattnet. Då kommer vi närmare ett hållbart tänk och företagen får ett ben till att stå på, säger Kristoffer Stedt.
Ingen bismak på algerna
Forskarna hade en oro att algerna skulle ta smak av processvattnet. Alla kanske inte uppskattar sillsmakande havssallat. Men testpaneler märkte inte av någon smakpåverkan från processvattnet på algen.
Framöver kommer Kristoffer Stedt och hans kolleger fokusera på att skala upp experimenten med algodling och det blir med processvatten från sillindustrin, som visade mycket lovande resultat, och med fokus på arten Ulva fenestrata (havssallat).
– Vi behöver göra tester i större volymer, i ett första steg i en kontrollerad miljö. Men vi tror att detta kan vara ett alternativ som proteinkälla i framtidens mat. Det skulle även kunna bli helt cirkulära system om vi använde odlade alger som foder till en laxodling på land där vi tar hand om processvattnet och göder algodlingen med det, säger Kristoffer Stedt.
Behovet av nya proteinkällor stort
Vi beräknas vara cirka 10 miljarder människor på jorden 2050 och efterfrågan på livsmedelsprotein som är hållbart producerat är stort. Mellan 2000 och 2018 tredubblades produktionen av makroalger och nådde 32 miljoner producerade ton. Nästan 99 procent produceras i Östasien.
– Förutom att boosta algernas proteininnehåll med processvatten tittar vi på flera sätt att extrahera proteinerna från algerna för att använda i annan mat, på samma sätt som görs med proteinet från sojabönan i dag. Det är dock en utmaning, eftersom proteinet i algerna sitter hårdare bundet än i sojabönorna, säger Ingrid Undeland, professor i livsmedelsvetenskap på institutionen för biologi och bioteknik på Chalmers. Hon är även koordinator för CirkAlg.
Kristoffer Stedt, Doktorand vid institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet, kristoffer.stedt@gu.se
Ingrid Undeland, Professor vid avdelningen för livsmedelsvetenskap, institutionen för biologi och bioteknik, Chalmers tekniska högskola, undeland@chalmers.se
Forskaren Anni Erlandsson har tillsammans med sina kollegor undersökt hur framgångsrika män och kvinnor med utländskt respektive svenskklingande namn varit i rekryteringsprocessens första steg.
I studien skickades över 5 000 fiktiva jobbansökningar, med identiska kvalifikationer för jobb inom samma yrke. Namnen på de sökande byttes ut för att signalera olika kön och olika etnisk härkomst. Forskarna samlade också in uppgifter om rekryterares eller annonsens kontaktpersons kön, samt en rad uppgifter om jobbet som annonserades ut.
Både manliga och kvinnliga rekryterare diskriminerar
Resultatet visar att etnisk diskriminering av arbetssökande med utländskt klingande namn förekommer hos både manliga och kvinnliga rekryterare beroende på yrkeskategori.
– Det vi såg är att kvinnliga rekryterare favoriserar kvinnliga sökande med utländskt klingande namn framför manliga sökande med utländska namn, och det sker framförallt i yrken som kräver högre utbildning. De manliga rekryterarna diskriminerar på samma sätt men då i ansökningar till mansdominerade yrken, säger Anni Erlandsson.
Sedan tidigare finns forskningsbelägg för att män löper större risk än kvinnor att diskrimineras på arbetsmarknaden på grund av utländsk bakgrund. Detta bekräftas i studien, som också är en av de första större undersökningarna i Sverige av hur rekryterarnas kön är kopplad till diskrimineringen.
– Resultatet tyder på att rekryterarens kön kan vara en bidragande faktor till det här mönstret, i alla fall i vissa yrkeskategorier, säger Anni Erlandsson.
Att det är framförallt i vissa kategorier, mansdominerade respektive högkvalificerade yrken, som manliga och kvinnliga rekryterare diskriminerar sökande utifrån kön i kombination med etnicitet kan ha flera orsaker, tror Anni Erlandsson.
Män löper större risk för etnisk diskriminering
– Det kan ha att göra med förutsättningarna inom de enskilda yrkena, yrkeskontexten spelar sannolikt roll här. Exempelvis vad det finns för normer kring ett yrkes könstillhörighet, eller hur könssammansättningen, inklusive andel kvinnliga och manliga rekryterare, ser ut i yrket och på den specifika arbetsplatsen. Även utbudet och efterfrågan av arbetskraft inom yrket kan spela roll. Får du många kvalificerade jobbansökningar har du mer utrymme att diskriminera, säger Anni Erlandsson.
Anni Erlandsson framhåller att studien inte har försökt förklara varför diskriminering uppstår. Resultatet tyder på att etnisk diskriminering vid rekrytering är en bidragande faktor till etnisk ojämlikhet på den svenska arbetsmarknaden, både för kvinnor med utländska namn och särskilt för män med utländska namn.
– Fortsatt forskning skulle behöva studera mekanismer bakom diskriminering samt titta på specifika yrken och vad det är inom de olika kategorierna som gör att diskrimineringen skiljer sig åt.
Anni Erlandsson, doktor i sociologi, Institutet för social forskning vid Stockholms universitet, anni.erlandsson@sofi.su.se
Så gjordes studien:
Forskarna skickade 5 641 fiktiva jobbansökningar till utannonserade jobb i 20 olika yrken på den svenska arbetsmarknaden mellan åren 2014 och 2020. En ansökan för varje jobb skickades och arbetsgivarnas svar till dessa dokumenterades. Sökandes namn i ansökningarna signalerade kön och etnicitet (utländsk bakgrund). De olika namnen tilldelades slumpmässigt till ansökningarna. Kvalifikationerna, så som utbildning och arbetslivserfarenhet, var identiska för samma yrken. Information om rekryterarens eller kontaktpersonens kön dokumenterades utifrån arbetsgivarens svar på de fiktiva jobbansökningarna samt från jobbannonserna.
EU har en övertro på hur snabbt gasberoendet kan minskas. Importstopp av metaller kan leda till att Kina tar viktiga marknadsandelar från väst. Den dyrare maten drabbar inte Sverige särskilt hårt. Och sänkt bensinskatt slår mot fattiga länder. André Månberger, som forskar om energisäkerhet, reder ut hur kriget i Ukraina påverkar tillgången och priserna på energi, metaller och andra råvaror.
Dyrare mat (drabbar Sverige minst och fattiga länder mest)
I krigets spår blir livsmedelspriserna högre: Tillgången på spannmål och konstgödsel minskar eftersom Ukraina och Ryssland är stora exportörer, de högre drivmedelspriserna ökar lantbrukarnas utgifter och prislappen på konstgödsel stiger då mycket energi krävs vid tillverkningen.
Ur ett internationellt perspektiv drabbas dock Sverige förhållandevis skonsamt, enligt säger André Månberger, forskare i miljö- och energisystem vid LTH och Lunds universitet och expert på energisäkerhet.
– Vi är självförsörjande på spannmål. Livsmedel står för en mindre del av hushållens kostnader. Om årets skörd blir gynnsam kan till och med de högre priserna gynna svenska spannmålsproducenter, såvida vinsten inte äts upp av prisstegringen på drivmedel och handelsgödsel.
Men för dem som bor i Nordafrika och andra fattiga områden blir de höga priserna ett jätteproblem.
– De lägger redan en stor del av sin hushållsbudget på mat och har därför små möjligheter att parera sådana här kostnadsökningar.
Sänkt bensinskatt (drabbar också fattiga länder mest)
Flera industrialiserade länder planerar att sänka drivmedelsskatten eller göra andra riktade åtgärder för att upprätthålla konsumtionen av bensin och diesel. Vissa har genomförts, andra är på gång. Detta leder till att de höga prisnivåerna på världsmarknaden upprätthålls, vilket i sin tur leder till att fattiga länder blir utprisade.
– Om vi inte hade sänkt skatten hade konsumenter i Sverige fått större incitament att ändra sin förbrukning. Våra inköp av råolja hade minskat och priserna på världsmarknaden hade inte stigit lika mycket.
Sverige och andra rika länder drabbas förhållandevis skonsamt jämfört med fattiga länder för vilka mycket högre drivmedelspriser slår hårdare i den redan hårt ansträngda hushållsekonomin. Forskning har också visat att stigande priser på mat och drivmedel har bidragit till social instabilitet och upplopp i vissa länder.
– Vi i Sverige har råd att prisa ut marginalpriskonsumenterna i utvecklingsländer. Det är ett ganska egoistiskt perspektiv.
Att ersätta gas tar längre tid än vad EU tror…
Tysklands agerande kommer att spela stor roll för hur svenska elpriser utvecklas framöver. Havsbaserad vindkraft hör till en av prioriteringarna för att minska det ryska gasberoendet, men gasen behövs fortfarande för att värma bostäder och balansera elnätet när vinden mojnar. Landet har därför beslutat att börja importera flytande naturgas, LNG, som kan fraktas från bland annat Qatar, USA eller Australien.
LNG-gasen är dock dyrare än den ryska och det kommer att krävas att Tyskland bygger ut terminaler för att kunna ta emot den.
Tyskland kan även komma att öka elimporten från exempelvis Sverige, något som i så fall skulle leda till att våra elpriser stiger ytterligare.
– Generellt har EU en övertro på hur snabbt gasberoendet kan minskas, säger André Månberger.
… men energieffektivisering kan hjälpa Tyskland
Enligt André Månberger behöver Tyskland jobba mer med energieffektivisering.
– Det jag skulle säga är det mest vettiga. Hushåll kan förbättra isoleringen och installera värmepumpar som kan styras med olika smarta hem-lösningar för att spara ytterligare energi.
Men det är mycket teknik som ska ersättas och många hushåll som berörs, så det tar tid, säger André Månberger.
Ska sanktioner bli riktigt verkningssamma krävs att det är tillräckligt många som bojkottar. Annars blir det för många kryphål.
Importstopp av metaller lär gynna Kina
Ryssland är en stor exportör av metallerna nickel och palladium vilka används i stålproduktion och elbilsbatterier respektive katalysatorer för avgasrening och bränsleceller.
Här hamnar västländerna i en rävsax i hur de ska agera, enligt André Månberger. Minskar man importen blir konsekvensen förmodligen att framförallt Kina istället lägger rabarber på ryska gruvor och råvaror.
På sikt kan alltså ökat kinesiskt inflytande göra det svårare för europeiska bolag att importera råvaror från Ryssland. Om dessa råvaror istället används av kinesiska företag som i sin tur utvecklar färdiga produkter kan det leda till att Europa sedan tvingas köpa färdiga istället för att bygga egna.
– Det är det som är problemet med sanktioner. Ska sanktioner bli riktigt verkningssamma krävs att det är tillräckligt många som bojkottar. Annars blir det för många kryphål.
Alternativen till rysk olja lockar inte
Ryssland är världens näst största exportör av olja med en femtedel av världsmarknaden. Landet förfogar även över drygt 40 procent av jordens kända naturgasreserver. Allt fler bolag och länder bojkottar nu rysk energi.
I slutändan är det allra viktigaste att världen minskar sitt oljeberoende, betonar André Månberger. Av miljöskäl så klart, men även på grund av att alternativen till Ryssland inte är attraktiva: Andra stora oljeländer är diktaturerna Saudiarabien och Venezuela (den sistnämnda har stora reserver men liten export). Kanada har visserligen stora reserver men då av oljesand som är särskilt dåligt ur klimatsynpunkt. Norges olja sinar.
Oljeimportörer aktiverar sin krisberedskap
Nyligen kom beskedet från den internationella energiorganisationens IEA att samtliga OECD-länder får göra en så kallad lageravtappning av olja motsvarande 60 miljoner fat. I Sverige är raffinaderier och stora oljeförbrukare skyldiga att ha ett lager motsvarande 90 dagars förbrukning och som endast ska användas i krissituationer.
Beskedet är rätt så sensationellt, enligt Månberger. Det har bara hänt fyra gånger sedan 1970-talet. Men en lageravtappning kommer inte rå på de höga prisnivåerna, hävdar han.
– Det är en kortsiktig strategi som är otillräcklig för att hantera marknadens strukturella underskott.
Det bästa sättet att minska beroendet från Ryssland är att jobba ännu hårdare på att få till på en grön omställning och minska vårt fossilberoende. Dessa mål går hand i hand.
Också rysk naturgas lär bli dyrare
Ett köpstopp på naturgas skulle slå hårt mot Ryssland. Eftersom gasen transporteras i ledningar finns inte alternativmarknader på samma sätt som för oljan – än så länge. Nu byggs gasledningar till Kina, så om några år kommer Ryssland också kunna exportera naturgas till grannen i öst.
– Då kommer Europa och Kina att konkurrera om samma gas. Ryssland får då större möjlighet att välja vem de vill sälja till och hur kontrakten ska utformas.
– Det bästa sättet att minska beroendet från Ryssland är att jobba ännu hårdare på att få till på en grön omställning och minska vårt fossilberoende. Dessa mål går hand i hand.
Historia kan användas som ett kraftfullt och destruktivt politiskt verktyg. Det har inte minst blivit tydligt under den ryska invasionen av Ukraina.
– Ämnet har på sätt och vis blivit kontaminerat med berättelser som använts för att bygga nationalism och föreställningar om vad nationen är eller har varit, säger Fredrik Alvén som är docent i historia vid Malmö universitet.
Öppen webbplats
Han leder nu Malmö universitets arbete inom ramen för ett internationellt projekt om historieundervisning. Målet är att skapa en öppen webbplats med kursplaner, övningar, källmaterial och bedömningsstöd för historielärare i hela Europa.
– Vi bygger nu upp ett digitalt historielabb där lärare kan hitta inspiration och få verktyg att använda i sin undervisning. I stället för att fokusera på nationella historiska redogörelser och detaljer vill vi skapa förutsättningar för att undervisa om de stora utvecklingslinjerna i historien, säger Fredrik Alvén.
– Materialet på webbplatsen utgår från övergripande och gemensamma teman som migration, klass, kultur och genus, fortsätter han.
Utveckla källkritik och förstå dilemman
Flera europeiska lärosäten ingår i samarbetet som leds universitetet i Murcia i Spanien. Webbplatsen ska också inspirera lärare att jobba med aktiv pedagogik där elever får utveckla sin förmåga att förhålla sig till källor och historiska dilemman.
– Det handlar om att självständigt kunna göra jämförelser, dra lärdomar och kunna sätta historiska skeenden i en kontext. Att förstå att människor i historien inte kan dömas utifrån vår tids moraliska värderingar utan att de haft begränsade möjligheter att agera i den tid och det sammanhang de levde i. Det skapar också en bättre förståelse för nutiden.
Olika historiska teman
Lärosätena i projektet tar fram material om olika historiska teman. Just nu arbetar Fredrik Alvén och kollegorna vid Malmö universitet med temat genus och kvinnors kamp för jämlikhet i Europa.
Hela webbplatsen väntas vara klar mot slutet av året. En förhoppning är att skolor och klasser i olika länder kan samarbeta kring materialet.
– Jag hoppas att projektet kan utmana den traditionella historieundervisningen och hjälpa lärare att tänka nytt. Ytterst handlar det också om att bygga broar mellan framtidens europeiska medborgare.
Litiumsvavelbatteriet uppfyller mycket på önskelistan för framtida batterier. De tillverkas av billiga miljövänliga material och har större energiinnehåll än litiumjonbatterier. De fungerar även bra vid mycket låga temperaturer. Ett problem är dock energiförluster och kort livslängd.
I en ny vetenskaplig artikel har ett forskarteam i Uppsala kartlagt reaktioner som begränsar prestandan i batteriernas svavelelektrod, vilka i sin tur beror på vilken strömstyrka som tas ur batteriet.
Ett komplext batteri
Olika reaktionsprodukter som leder till olika former av tillkortakommanden bildas. Ofta uppstår en lokal brist på litium i delar av batteriet. Detta utgör en tydlig flaskhals.
– Det är genom kunskap om tillkortakommanden som vi kan utveckla nya strategier och nya material för att förbättra batteriernas prestanda. Det handlar om att identifiera de här flaskhalsarna, för att kunna ta nästa steg. Och det är en svår forskningsuppgift i ett så komplext batteri som litium-svavel, säger Daniel Brandell vid Uppsala universitet och Ångström Advanced Battery Centre.
Omfattande metoder kombineras
Studien bygger på att kombinera omfattande metoder där olika typer av strålningsspridning används, röntgenanalys i Uppsala, men inte minst med neutroner från stora forskningsanläggningar.
Experimenten utfördes delvis i Frankrike, men kan om några år göras även i Sverige när materialforskningsanläggningen ESS i Lund står klar.
– Detta visar på styrkan i att kunna använda den här infrastrukturen för att lösa de materialvetenskapliga problem vi står inför, säger Adrian Rennie vid Uppsala universitet och Ångströmslaboratoriet.
– Satsningarna på den här sortens instrumentering må vara kostsam, men är nödvändig för att kunna förstå så komplexa system som de här batterierna utgör. En mängd olika reaktioner sker parallellt, och material bildas och försvinner snabbt när batteriet arbetar, fortsätter han.
Samarbete med fordonstillverkare
Studien utfördes i samarbete med forskare på fordonstillverkaren Scania.
– Även den tunga fordonssektorn behöver elektrifieras, och inte bara personbilar. De måste följa med i utvecklingen av en rad olika batterier som snart kan bli högst relevanta, säger Daniel Brandell.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
Proteinet HIF-1a (hypoxia-inducible factor-1a) reglerar kroppens svar på syrebrist (hypoxi).
