– Sjukdomsförloppet hos dessa möss är till förväxling lik människans sjukdom, säger professor Lars Olson vid Institutionen för Neurovetenskap.
I den musmodell som forskarna har tagit fram klipps en gen kallad TFAM automatiskt bort ur arvsmassan endast i dopamin-cellerna. Utan TFAM kan mitokondrierna inte fungera normalt. Den så kallade andningskedjan fungerar inte som den ska och energiproduktionen sjunker kraftigt i dopamin-nervcellerna.
De nya mössen föds från friska, men genetiskt förändrade, föräldrar och utvecklar spontant sjukdom. Tidigare studier inom området har skett genom att forskarna tillfört nervgift. Men i detta fall utvecklar mössen sjukdomen under längre tid på samma sätt som människor, något som i sin tur kan underlätta fortsatt forskning kring nya läkemedel och andra terapier.
– Vi ser att de dopaminproducerande nervcellerna i hjärnstammen långsamt degenererar. I mikroskopet kan vi se att mitokondrierna är svullna och hur klumpar av ett protein, troligen alfa-synuklein, börjar inlagras i cellkropparna. Inlagringar av just detta protein i form av så kallade Lewy-kroppar är typiskt för sjukdomen hos människa, säger professor Nils-Göran Larsson vid Institutionen för Laboratoriemedicin.
Orsakerna till Parkinsons sjukdom har länge varit en gåta för forskarna. Såväl arv som miljö tycks spela roll, men på senare tid har ärftliga riskfaktorer fått allt större uppmärksamhet. Man har funnit att mutationer i en rad olika gener i vissa fall direkt leder till sjukdom, i andra fall ökar risken att insjukna. En minsta gemensam nämnare för flera av dessa gener är att de anses behövas för normal mitokondriefunktion.
– Precis som patienter kan mössen behandlas med l-dopa, ett förstadium till den förlorade signalsubstansen dopamin. Såväl symptomförlopp som hjärnförändringar hos denna mus liknar Parkinsons sjukdom bättre än andra djurmodeller. Detta stöder antagandet att genetiska riskfaktorer är viktiga, säger Nils-Göran Larsson.
– Liksom hos patienter dör dopamin-nervcellerna i dessa möss i en bestämd ordning. Vi hoppas musen ska hjälpa oss förstå varför vissa dopamin-nervceller är mer känsliga än andra så att vi ska kunna utveckla mediciner som fördröjer eller till och med hindrar nervcellsdöden, säger Lars Olson.
Projektet, som är ett samarbete mellan Nils-Göran Larssons och Lars Olsons forskningsgrupper och där professor Staffan Cullheims grupp bidragit med elektronmikroskopiska undersökningar, publiceras i dagarna i den amerikanska vetenskapsakademins tidskrift PNAS. Samarbete pågår även med professor Barry Hoffer vid National Institutes of Health i USA.
Publikation:
“A pathophysiological link between respiratory chain dysfunction and parkinsonism with synuclein inclusions”
Mats I. Ekstrand, Mügen Terzioglu, Dagmar Galter, Shunwei Zhu, Christoph Hofstetter, Eva Lindqvist, Sebastian Thams, Anita Bergstrand, Fredrik Sterky Hansson, Aleksandra Trifunovic, Barry Hoffer, Staffan Cullheim, Abdul H. Mohammed, Lars Olson och Nils-Göran Larsson
PNAS, Early edition, juli 2006
För mer information om djurförsök: http://www.djurforsok.info
Kontaktinformation
För frågor kontakta:
Professor Lars Olson, tfn 08-524 87050 eller 070-670 3388, e-post Lars.Olson@ki.se
Professor Nils-Göran Larsson, tfn 08-585 837 24, e-post Nils-Goran.Larsson@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd, tfn 08-524 838 95, e-post Katarina.sternudd@ki.se
Biomonitoring (kallas även biologisk exponeringsmätning eller biologisk övervakning) innebär att man mäter ämnen (biomarkörer) i biologiskt material, exempelvis ett blodprov eller ett hårstrå. Metoden kan användas för att följa upp trender eller effekter av miljöåtgärder såsom införandet av blyfri bensin eller rökstopp på restauranger. Biomonitoring kan även användas för att upptäcka ”nya” miljögifter och hur de lagras upp i människan.
I takt med den tekniska utvecklingen och med allt känsligare kemiska metoder hittar forskarna fler och fler miljögifter och biomonitoring utförs i ökande omfattning. Detta ställer ökade krav på att studierna utförs på ett bra sätt och att fynden tolkas korrekt. Såväl allmänheten som beslutsfattarna har rätt att få veta både vad resultaten kan säga och vad de inte kan säga. Men möjligheterna att påvisa miljögifter i låga nivåer har sprungit förbi kunskapen om hur sådan lågdosexponering ska översättas till hälsorisker. Att man påvisat ett ämne i blodet behöver inte betyda att det finns en hälsorisk.
Den nu framlagda rapporten är en beställning från USAs kongress till amerikanska vetenskapsakademin. Kommittén som står bakom består av en rad forskare och experter, främst från USA och en vardera från Kanada, Storbritannien och Sverige. Från Sverige medverkar professor Gunnar Johanson vid Institutet för Miljömedicin, Karolinska Institutet. Rapporten är av intresse även för Sverige, bland annat när det gäller det svenska miljökvalitetsmålet Giftfri miljö och Naturvårdsverkets programområde Hälsorelaterad miljöövervakning. Liknande program diskuteras även inom EU.
Kommittén anser att bättre strategier behövs för vilka miljögifter som ska ingå i program för biomonitoring. Bland annat föreslås en indelning av biomarkörer i sju kategorier, baserat på hur mycket man vet om sambanden mellan förekomst i miljön, nivåer i kroppen och hälsoeffekter. Man betonar också att farmakokinetiska modeller behöver utvecklas, som beskriver hur ämnena tas upp av kroppen, fördelas, bryts ner och utsöndras
Den snabba utvecklingen av kemiska analysmetoder väcker etiska frågor. Den kanske största utmaningen är att kommunicera resultaten på ett effektivt sätt. Biologiska mätdata innebär alltid en stor eller liten osäkerhet om vilka hälsorisker dessa medför. Här behövs både mer forskning om riskkommunikation och strategier för denna.
För mer information:
Rapporten Human biomonitoring for environmental chemicals, är på 215 sidor och finns tillgänglig på http://www.nas.edu/. En sammanfattning kan laddas ner gratis från http://newton.nap.edu/execsumm_pdf/11700.
Kontaktinformation
För frågor, kontakta:
Professor Gunnar Johanson, IMM, tfn sommarbostaden 0174-23151, arbetet 08-5248 7752, mobil 070-524 6476, e-post gunnar.johanson@ki.se.
Informatör Anna Persson, IMM, tfn 08-524 875 05, mobil 070-658 75 05,
e-post anna.persson@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd, Karolinska Institutet, tfn 08-524 838 95, e-post katarina.sternudd@ki.se
− Populära managementmodeller får betydligt större spridning och möter ett mindre motstånd än vad man skulle kunna förvänta sig. Det är förvånande att vissa managementmodeller kan accepteras i så många olika sammanhang under en viss period, säger Martin Rogberg, forskare vid Handelshögskolan i Stockholm (HHS).
En förklaring till detta fenomen är att det är ledningen snarare än övriga organisationen som attraheras av budskapen, det vill säga att det handlar mer om förändrad retorik än om förändrad praktik.
I sin avhandling ”Den modeföljande organisationen” visar dock Martin Rogberg att de studerade managementmodellerna inte bara accepterades av ledningen under en begränsad period, utan också i stor utsträckning både accepterades av andra och tillämpades i verksamheten.
− Det beror bland annat på att de lokala aktörerna kan utnyttja de populära modellernas allmängiltiga status, samtidigt som modellerna också kan framställas som användbara eller åtminstone inte oanvändbara i den operativa verksamheten.
Trots att vissa managementmodeller kan få en närmast global utbredning, finns det ändå en stark tendens att avfärda dessa som ”bara moden”. Det beror bland annat på att man föreställer sig att modellerna kommer och går utan att påverka verksamheten i någon större utsträckning.
I kontrast till denna föreställning visar dock Martin Rogberg att populära managementmodeller utan tvivel omgärdas av mycket prat, men också tenderar att leda till en hel del verkstad när de införs. Han menar därför att managementmodet inte bör ses som något oväsentligt, utan istället som en ständigt närvarande utgångspunkt för organisationsförändring väl värd att ta på fullaste allvar.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Martin Rogberg, Handelshögskolan i Stockholm
Tel. 070-557 32 46
Verse ersätter besvärliga filöverföringar mellan grafikprogram genom realtidskommunikation. I stället för att lagra 3D-objekt i filer lagras objekten i en server som antingen kan köras lokalt eller på en dator på en annan plats. Applikationer som är anslutna till servern får automatisk aktuella kopior av objekten i servern. Ändringar skickas ut direkt när de görs, vilket gör att alla applikationer kan arbeta tillsammans med uppdaterade 3D-objekt.
– Förutom att användare på olika platser kan samarbeta med att utveckla en 3D-värld, kan Verse användas för att koppla samman olika 3D-programvaror på samma dator. Olika applikationer kan därmed fungera ihop som om de vore en del av samma program, säger Gert Svensson, forskare på KTH och projektledare för Uni-Verse.
Verse-protokollet, liksom de flesta verktygen som utvecklas inom projektet, bygger precis som operativsystemet Linux på öppen källkod (open source). Användare kan alltså programmera sina egna versioner och förbättringar och dela med sig över nätet. I projektet utvecklas också avancerade verktyg för ljud och akustiksimulering. Exempel på områden där Uni-Verseverktyg och Verse-protokollet passar bra är utveckling av 3D-innehåll för spel, animerad film, virtual reality samt arkitektur.
Vid till exempel ett byggprojekt där en arkitekt gör den grundläggande geometrin och någon annan väljer material och färger kan båda arbeta samtidigt och lättare diskutera med varandra med hjälp av Verse. Tidigare har de varit tvungna att spara filer som skickats fram och tillbaka. För att undvika problem har man då ofta valt att arbeta med samma programvara.
Med Verse lagras i stället resultatet i en server och båda har samtidig tillgång till senaste versionen. Uppdragsgivaren kan också koppla upp sig när han vill och ge synpunkter på resultatet. Med hjälp av akustiksimuleringen kan arkitekten få en uppfattning om byggnadens akustik vilket man tidigare varit tvungna att anlita speciella akustikkonsulter för att uppnå. Nu kan arkitekten flytta en vägg eller ändra materialet och direkt höra resultatet.
30 juli – 3 augusti deltar Uni-Verseprojektet i SIGGRAPH, en stor konferens och utställning om datorgrafik i Boston.
– Vi kommer dels att ställa ut i Open Source-paviljongen, dels att ordna en informell session. I samband med konferensen kommer vi också att göra den andra och hittills största releasen av programvara. Den innehåller applikationer som är specialutvecklade för Verse, som ett modelleringsverktyg och ett renderingsverktyg, säger Gert Svensson.
Dessutom släpps Verse-kopplingar för det största kommersiella modelleringsverktyget Autodesk 3D Studio Max samt det största open source-verktyget Blender.
Övriga partners: Interactive Institute, Stockholm, Fraunhofer-institutet, Tyskland, Blender Foundation, Holland , Helsingfors tekniska högskola, Minusplus, arkitektfirma i Ungern samt Paregos Mediadesign, Stockholm.
Kontaktinformation
Mer information
Gert Svensson, KTH, 08-790 7884, gert@pdc.kth.se
Vad är allergi? Inom vilka områden är allergi vanligt? Vad kan vi göra för att minska problemen med överkänslighet i arbetslivet? Det är några av de frågor som boken tar upp.
Allergier på arbetsplatsen ställer ökade krav på förebyggande insatser. Några av de områden som boken belyser är kontaktallergier, allergier i livsmedelsindustrin, problematiken kring isocyanater i bland annat bilverkstäder och skumplasttillverkning och sjukahus-besvär. Forskarna ger här en rad exempel på vad som gjorts och görs för att lösa problemen med överkänslighet i arbetslivet.
– Genom bland annat svensk forskning har vi ökat kunskapen om vissa allergier så att vår förmåga att göra något i praktiken för de drabbade förbättrats, säger Bengt Järvholm, professor i folkhälsa och klinisk medicin vid Norrlands universitetssjukhus.
Beställningsinformation
Allergier på jobbet – vad kan vi göra?
beställs på www.fas.se eller genom Hellmans förlag,
tfn: 0150-78 880, info@hellmansforlag.se
Pris: 79kr, porto tillkommer.
ISBN 91-89602-27-7
Kontaktinformation
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS) är en statlig myndighet
som initierar och finansierar grundläggande och behovsstyrd forskning för att främja
människors arbetsliv, hälsa och välfärd. ______________________________________________________________________
Annie Rosell, pressansvarig, tfn 08-775 40 96, annie.rosell@fas.se
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS)
Postadress: Box 2220, 103 15 Stockholm, tfn vx: 08-775 40 70, e-post: fas@fas.se
www.fas.se
Org.nr: 202100-5240
Restless legs syndrome (RLS) drabbar 7-10 procent av befolkningen och är alltså vanligt förekommande. Tillståndet innebär kroniska besvär som ofta tilltar med åldern. Obehagen uppträder framför allt under kväll och tidig natt och bidrar bland annat till störd sömn.
Med hjälp av PET (positronemissionstomografi) och radioaktivt märkta spårämnen som binder till mottagarmolekyler (receptorer) för dopamin i olika delar av hjärnan har forskarna sett tydliga skillnader mellan RLS-patienter och friska försökspersoner. I studien ingick 16 personer i varje grupp. Undersökningen gjordes på kvällen då symtomen är mest kännbara.
– Vi såg att patienterna hade en högre bindning av spårämnet vilket tyder på låga egna dopaminnivåer. Det gällde särskilt de områden i hjärnan som bearbetar känselintryck, vilket kan förklara de karaktäristiska känselupplevelserna vid restless legs syndrome, säger forskaren Simon Cervenka vid Institutionen för klinisk neurovetenskap.
Studien stöder dopaminsystemets roll i sjukdomsprocessen. Idag finns läkemedel som stimulerar systemet genom att verka på dopaminreceptorerna. Simon Cervenka hoppas att resultatet ska leda till utveckling av nya läkemedel med andra verkningsmekanismer och minskade biverkningar.
Publikation:
“Support for dopaminergic hypoactivity in restless legs syndrome: a PET study on D2-receptor binding”
Simon Cervenka, Sven E. Pålhagen, Robert A. Comley, Georgios Panagiotidis, Zsolt Cselényi, Julian C Matthews, Robert Y.Lai, Christer Halldin, Lars Farde.
Brain, juli 2006
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Simon Cervenka, institutionen för klinisk neurovetenskap, tfn 0709-944226, e-post Simon.Cervenka@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd, tfn 08-524 838 95, e-post katarina.sternudd@ki.se
Resultaten presenteras i den ansedda vetenskapliga tidskriften Science.
– Vi har kartlagt 3-D-strukturen på den första jonkanalen som transporterar metalljoner som magnesium, zink och kobolt (så kallade divalenta joner), även kallad CorA. Kanalen finns framförallt hos bakterier, men liknande proteiner, som kontrollerar magnesiumhalten i cellen, har konstaterats hos människan. Rapporten är första steget mot att förstå mekanismen med vilken dessa kanaler kontrollerar transporten av divalenta metalljoner och därmed jonhalten i en cell, säger Said Eshaghi, PhD vid Karolinska Institutet och en av medhuvudförfattarna till artikeln.
Det finns dussintals sådana jonkanaler hos alla sorts organismer, men hittills har det inte fastställts hur någon av dem ser ut och därför har det också varit okänt hur de fungerade. De svenska forskarna kan nu, samtidigt som en kanadensisk grupp, beskriva 3-D-strukturen av en sådan
jonkanal i detalj genom så kallad röntgenkristallografi. Den mänskliga varianten av CorA kan förknippas med Leighs syndrom, som är ett allvarligt tillstånd hos små barn med karakteristiska förändringar i hjärnan. Strukturella studier av medicinskt relevanta proteiner i kombination med biokemisk karakterisering är en viktig del av grundforskningen mot sjukdomsbehandling och, i ett senare skede, medicin-tillverkning.
– Svårigheten är att jonkanaler är membranproteiner som sitter i cellens eller cellorganellers membran, som i sin tur består av fett. Att isolera och kristallisera membranproteiner är ytterst komplicerat. Vår rapport förklarar hur detta protein ser ut och vilka delar av proteinet som kan styra reglerings- och transportmekanismer. Men det krävs fortsatta studier för att få en djupare förståelse för hur proteinet egentligen
fungerar, säger Damian Niegowski, doktorand, Institutionen för biokemi, Stockholms universitet, medhuvudförfattare till artikeln.
Said Eshaghi och Damian Niegowski tillhör en forskargrupp som leds av professor Pär Nordlund vid Karolinska Institutet.
Sedan tidigare har några få monovalenta metalljonkanaler varit kända – däribland kaliumkanalen vars struktur löstes av den amerikanske forskaren Roderick MacKinnon. År 2003 fick han nobelpris i kemi för sitt arbete. Upptäckten har gett upphov till ett antal mediciner.
Artikel: Crystal Structure of a Divalent Metal Ion Transporter CorA at 2.9 Angstrom Resolution , /Science, nr 18.
Författare: S. Eshaghi, D. Niegowski, A. Kohl, D.M. Molina, S.A. Lesley, P. Nordlund
Fakta om jonkanaler och divalenta metaller:
Divalenta metaller som magnesium, zink och kobolt har stor betydelse för alla levande organismer. Metallerna förekommer som joner i lösning och tas i denna form upp av cellen som är direkt beroende av dessa joner för sin överlevnad. Metaboliska reaktioner, energiproduktion, bildning och stabiliteten av DNA och cellmembranets stabilitet är några viktiga områden där det krävs magnesium och zink. Underskott av magnesium i mitokondrien, cellens energi-producerande organeller, kan orsaka yttre skador på ett eller flera områden i centrala nervsystemet, så kallat Leighs syndrom. Zinkunderskott orsakar sämre immunförsvar, störning i hjärnas utveckling, försämrad skelettbildning och DNA skador som kan resultera i prostata- och bröstcancer. Kobolt är en viktig komponent hos vitamin B-12, och är därför livsnödvändig för människan. Höga halter av kobolt kan dock ha negativ påverkan på lungor och hjärta. Cellerna har därför utvecklat transportsystem, så kallade jonkanaler, för att kontrollera import och export av sådana joner. Idag har man kunnat identifiera över 400 jonkanaler hos människa, men bara en handfull av dessas bakteriella varianter har studerats i detalj.
Fakta om röntgenkristallografi:
Röntgenkristallografi är en fysikalisk metod som används för att bestämma den tredimensionella strukturen för ett visst protein. Metoden kan användas för att hitta 3d-strukturen för proteinet. Först produceras stora mängder av det
protein som ska bestämmas. Om proteinkristaller uppstår är nästa steg att ta fram ett diffraktionsmönster för kristallen genom att belysa kristallen med röntgenstrålning och fånga upp diffraktionspunkterna på en skärm. Diffraktions-punkterna anger atomernas relativa positioner. Information om punkternas intensitet används för att konstruera en elektrondensitetskarta. När elektron-densitetskartan finns tillgänglig används ett datorprogram för att bygga upp 3D-modellen av proteinet.
Kontaktinformation
Said Eshaghi, PhD, Institutionen för Medicinsk Biokemi och Biofysik (MBB), Karolinska Institutet, tfn 08-524 868 63, mobil 0709-282861 e-post: Said.Eshaghi@ki.se
Damian Niegowski, doktorand, Institutionen för biokemi, Stockholms universitet, tfn 08-524 86895, mobil 073-617 28 64, e-post Damian.Niegowski@ki.se / damian@dbb.su.se
Membranproteiner utgör en tredjedel av alla proteiner i en cell. De är instuckna i cellernas membran och sköter framför allt kommunikationen mellan cellerna och omvärlden. Som transportörer och signalförmedlare är de eftertraktade måltavlor för olika läkemedel och omkring hälften av alla läkemedel riktar in sig på dem. Eftersom membranproteinerna är så ”feta” är de dock svåra att studera.
Joy Kim, Karin Melén, Marie Österberg och Gunnar von Heijne vid det nystartade Centrum för Biomembranforskning vid Stockholms universitet rapporterar i veckans nummer av den amerikanska vetenskapsakademins tidskrift Proceedings of the National Academy of Science (PNAS) om en storskalig studie av nära 600 membranproteiner från bagerijästen Saccharomyces cerevisiae. De har med hjälp av molekylärbiologiska tekniker tagit reda på hur vart och ett av proteinerna sitter orienterat i jästcellens membran, en information som är avgörande om man vill försöka förutsäga struktur och funktion hos ett membranprotein.
De data man tagit fram för jästproteinerna går också att överföra till många av människans membranproteiner och kommer att få stor betydelse för läkemedelsindustrin.
Tillsammans med Jonas Warringer och Anders Blomberg vid Göteborgs universitet har gruppen i Stockholm också studerat membranproteinernas betydelse för jästcellernas tillväxt i olika miljöer. Detta ger indikationer om funktionen hos många s.k. hypotetiska membranproteiner, alltså proteiner med ännu okänd funktion.
Artiklarna “A global topology map of the Saccharomyces cerevisiae membrane” och “Phenotypic effects of membrane protein overexpression in Saccharomyces cerevisiae” publiceras i senaste numret av Proceedings of the National Academy of Science (PNAS). Centrum för Biomembranforskning finansieras av Stiftelsen för Strategisk Forskning.
Kontaktinformation
Kontaktuppgifter: Joy Kim nås på 0739-229686 och Gunnar von Heijne på 070-394 1107. För bild på Joy Kim och Gunnar von Heijne, kontakta universitetets presstelefon på 08-164090.
Vår förmåga att röra oss beror till stor del på olika klasser av motorneuroner som finns i ryggmärgen och därifrån styr muskelkontrollen. Hur denna del av centrala nervsystemet bildas under fostertiden har emellertid varit okänt.
Edlunds forskargrupp har nu identifierat i vilket skede ryggmärgen och motorneuroner börjar bildas och även de signalmolekyler som styr denna process. Sammantaget har gruppens forskning vid det här laget klarlagt hur de olika delarna av centrala nervsystemet intialt bildas under fosterperioden. Identifieringen av signalmolekylerna och hur de verkar har också gjort det möjligt att omprogrammera framhjärneceller till att bilda alla övriga delar av centrala nervsystemet, inklusive motorneuroner i ryggmärgen.
Artikeln, med titeln ”An Early Role for Wnt Signaling in Specifying Neural Patterns of Cdx and Hox Gene Expression and Motor Neuron Subtype Identity”, publiceras i senaste numret av tidskriften PloS Biology. Medförfattare är doktoranderna Ulrika Nordström och Esther Maier, båda vid UCMM.
Kontaktinformation
Ytterliggare upplysningar kan lämnas av professor Thomas Edlund, tel. 090-785 44 16, mobil 073-316 94 52, epost: Thomas.Edlund@ucmm.umu.se
Trots att KOL och astma är två av de vanligaste kroniska sjukdomarna i Sverige såväl som i resten av världen är kunskapen om sjukdomarnas samhällsekonomiska konsekvenser begränsad. Detta gäller särskilt för KOL som i de flesta fall diagnostiseras först när sjukdomsförloppet har fortskridit under en relativt lång tid. De flesta tidigare studier av sjukdomarnas ekonomiska konsekvenser har baserats på olika sjukvårdsregister och har därför inte kunnat ge en komplett bild av effekterna på samhällsekonomin.
I en ny avhandling från Karolinska Institutet har samhällets kostnader för de båda sjukdomarna beräknats utifrån ett representativt urval av den allmänna befolkningen i Sverige. Eftersom studien inte baserades på patientregister syns även de fall som inte har registrerats av sjukvården i resultatet. Genom telefonintervjuer har forskarna samlat information om hur personer med KOL och astma använder resurser både direkt, genom att använda sjukvården, och indirekt, genom sjukersättning för uteblivet arbete.
Studien visar att den samhällsekonomiska kostnaden för astma i Sverige uppgår till cirka 3,7 miljarder kronor per år för åldersgrupperna 25-56 år. Varje person med astma kostade i genomsnitt samhället 15 919 kronor per år. Kostnaden för personer med svår astma var dock 10 gånger högre jämfört med personer med mild astma. Den indirekta kostnaden var högre än den direkta och uppgick till 69 % av den totala kostnaden.
Kostnaden för KOL i Sverige varje år beräknades till totalt cirka 9,1 miljarder kronor eller drygt 13 000 kronor per person med KOL. I likhet med kostnaderna för astma var de svåra fallen av KOL mer än 10 gånger så dyra som de milda fallen. Eftersom KOL till stor del är en underdiagnostiserad sjukdom så fördelades kostnaderna bland personer med och utan en läkardiagnostiserad KOL. Kostnaderna för dem utan läkardiagnostiserad KOL uppgick till ungefär 40 % av de totala kostnaderna.
Studien visar också att KOL är mycket kostsamt under de så kallade exacerbationerna, det vill säga under de perioder då symtomen förvärras akut för att sedan bli bättre igen. Svåra exacerbationer var 60 gånger så dyra som milda/medelsvåra exacerbationer. De indirekta kostnaderna stod för 58 % av den totala kostnaden för KOL.
Avhandling:
”Health economic epidemiology of obstructive airway diseases”
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Sven-Arne Jansson, Institutet för Miljömedicin, Lung- och Allergiforskning, tfn 090-776841, 070-6747924 e-post svenarne.jansson@holmsund.nu
KI pressjour, tfn 08-524 860 77(endast v 25-28)
Forskningsresultaten presenteras i det senaste numret av den vetenskapliga tidskriften Molecular Cell.
En vuxen människokropp består av ungefär 50 biljoner, eller 50 tusen miljarder, celler. Ungefär en procent av dessa dör och byts ut varje dygn. Vid celldelningen måste arvsanlaget, det vill säga den genetiska information som finns lagrad i DNA-strängar, kopieras och fördelas korrekt så att varje ny cell innehåller samma information som den ursprungliga. Processen kompliceras av att DNA-strängarna, som är uppdelade i ett antal kromosomer, ständigt skadas och bryts sönder, varpå de måste repareras.
– Om man tittar på en cancercell så ser man att den oftast har antingen trasiga kromosomer, felreparerade kromosomer eller felseparerade kromosomer, det vill säga att de är för många eller för få. Genom att lära oss att förstå de normala mekanismer som upprätthåller ett stabilt genom blir vi bättre rustade att förstå vad som går fel vid cancer, säger Camilla Sjögren som leder forskargruppen.
Det är sedan tidigare känt att tre olika proteinkomplex spelar en viktig roll när kromosomerna kopieras och därefter separeras från varandra vid celldelningen.
– Två av proteinkomplexen vet man ganska mycket om. Det ena, som kallas cohesin, håller ihop kopiorna så att de inte separeras för tidigt och det andra, condensin, gör kromosomerna mer kompakta vilket underlättar separationen, säger Camilla Sjögren.
Nu har forskargruppen upptäckt två nya funktioner hos det tredje proteinkomplexet, det så kallade Smc5/6-komplexet. När forskarna skadade DNA-strängen på specifika ställen band proteinkomplexet till just de ställena, vilket tyder på att det är direkt involverat i reparationen av DNA-strängen. Smc5/6-komplexet verkar därmed se till att den korrekta genetiska informationen förs vidare till dottercellerna.
Cellen har dock ytterligare ett problem att lösa innan celldelningen är möjlig – de långa DNA-strängarna har nämligen en tendens att trassla in sig och fastna i varandra när de har kopierats, vilket gör att de inte kan separeras från varandra och hamna i varsin cell. Forskarna upptäckte att närvaron av Smc5/6-komplexet verkar vara nödvändig för att strängarna ska trasslas upp från varandra så att celldelningen kan utföras korrekt.
– Allt tyder nu på att Smc5/6-komplexet har två separata funktioner, reparation och ”upptrassling”. Våra framtida studier ämnar ta reda på hur detta går till rent fysiskt. Vi kommer då ha tagit ännu ett steg närmare målet – en karta över de många mekanismer som samverkar för att upprätthålla vårt arvsanlags stabilitet, säger Camilla Sjögren.
Publikation: “Chromosomal Association of the Smc5/6 Complex Reveals that it Functions in Differently Regulated Pathways” Molecular Cell (2006) 22:755-767.
För mer information, kontakta:
Forskningsledare Camilla Sjögren, Institutionen för cell- och molekylärbiologi
tfn 08 5248 77 61, 0708 214 48 38, e-post camilla.sjogren@ki.se
KI pressjour, tfn 08-524 860 77
– Vanligtvis brukar det vara svårt att få fram DNA som är äldre än 100 000 år, och de flesta arbeten på fossilt DNA fokuserar på material som högst är några tiotusentals år gammalt, säger Anders Götherström.
I den här studien har forskare arbetat med björntänder från en grotta i nordöstra Spanien (Atapuerca) vilka är daterade till drygt 400 000 år gamla. Fyndplatsen är bland annat känd för den stora mängd tidiga hominider som hittats där. Hominiderna kallas H. Heidelbergensis och är släktingar till människan.
Forskarteamet har tillämpat en metod där de arbetat med mycket små DNA-fragment. I ett hårt nedbrutet material är det just de små korta DNA-fragmenten man förväntar sig hitta. Resultaten bekräftar en evolutionär utvecklingslinje i de europeiska grottbjörnarna (U. deningeri till U. speleaus).
– Med dessa resultat har vi flyttat tillbaka gränsen avsevärt för hur gammalt DNA som man kan arbeta med, och gjort ett stort antal utdöda djur tillgängliga för DNA-analys, säger Anders Götherström.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Anders Götherström, tel: 0480-25132, 073-9927864, e-post: anders.gotherstrom@ebc.uu.se.
Professor Jan Stenlid vid institutionen för skoglig mykologi och patologi och professor Janet Jansson vid institutionen för mikrobiologi vid SLU, har nyligen beviljats hjälp med gensekvensering i sina projekt. Jan Stenlids projekt rör rotröta på barrträd och Janet Janssons handlar om aktinobakterier, som kan leva på höga halter av giftiga fenolämnen och bryta ner dessa till ofarliga metaboliter.
– Det känns oerhört stimulerande att vi lyckats få denna möjlighet i hård internationell konkurrens, säger Jan Stenlid.
-Om cirka ett år kommer vi att få tillgång till kunskap om arvsmassan hos rotrötesvampen Heterobasidion annosum. Detta ger oss möjlighet att angripa ett gammalt problem med helt modern teknik. säger Jan Stenlid.
– Vi kommer att få reda på mekanismerna bakom ”våra” aktinobakteriers (Arthrobacter chlorophenolicus och Micrococcus luteus) goda förmåga att bryta ner giftiga fenolämnen i mark, säger Janet Jansson. Det kan ge nyckeln till biologisk sanering av förorenad mark.
Den kunskap som ”Joint Genome Institute” (JGI) tar fram för SLU:s räkning kommer inte exklusivt att bli SLU:s. De nya rönen kommer att spridas till andra forskare vid ”work-shops” och andra typer av möten. För JGI, som är knutet till Energidepartementet i USA, är målsättningen att utveckla energi- och miljöområdet.
LÄS MER OM DE TVÅ PROJEKTEN:
Rotrötesvampens gener kartläggs
—————————————
Två miljoner kronor per dag förlorar svenska skogsägare för skador som orsakas av rotröta. Det är i första hand barrträd som drabbas, merparten finns i södra Sverige och det är svampen Heterobasidion annosum som är boven i dramat.
Nu kommer svampens hela genom (arvsmassa) att kartläggas vid ”Joint Genome Institute” (JGI) i USA, och detta på uppdrag av institutionen för skoglig mykologi och patologi vid SLU. Genomsekvenseringen kommer att utföras av JGI:s personal helt utan kostnad för SLU, vilket kan värderas till cirka 10 miljoner kronor.
Rotröta hos barrträd är ett gissel för skogsägare över hela landet. De angripna träden tappar i tillväxt och virket förlorar starkt i värde genom rötangreppet. Främst drabbas träd som vuxit i ca 30 års tid och merparten finns på kalkrik åkermark i södra den av Sverige. Svampen infekterar nyligen avverkade stubbar och letar sig sedan via rötter vidare till närstående träd. Avverkning på vintern minskar problemet för spridning.
Trots att forskning kring problemet har bedrivits under lång tid, har det varit svårt att hitta de grundläggande orsakerna till svampens beteende och behov. Olika metoder har använts för att förhindra rotrötans utbredning. Den senaste är en biologisk bekämpning direkt efter avverkning.
– Inom institutionen hade vi tankar på att köpa in tjänsten för sekvensering av svampen från något utländskt företag för att komma vidare med forskningen, men det slipper vi nu. Genom den här unika möjligheten till en mycket snabb sekvensering enligt ”hagelsvärmsmetoden” spar vi massor av arbetstid. Vi kommer också att kunna göra bra grundforskning om svampen och de träd den angriper.
Rotrötesvampen som institutet inom kort ska börja sekvensera har även en positiv egenskap. Den kan genom sin oxidativa förmåga användas för att rena mark där det skett någon form av utsläpp av olja eller andra föroreningar. Svampen har en förmåga att förbränna den typen av ämnen.
Varför äter aktinobakterier gift?
————————————
Aktinobakterier är en grupp av bakterier som är känd för sin förmåga att bryta ner en mängd toxiska kemikalier. De kan troligen användas för biologisk sanering av förorenad jord.
Professor Janet Janssons forskargrupp vid institutionen för mikrobiologi, SLU i Uppsala, har isolerat en ny stam av aktinobakterier från jord. Den här aktinobakterien, som de har gett namnet Arthrobacter chlorophenolicus, har den unika förmågan att kunna leva på höga halter av toxiska fenolämnen, som klorfenol och nitrofenol, och att bryta ner dessa till ofarliga metaboliter. A. chlorophenolicus kan även fungera som en ymp, dvs. bakterier som tillsätts för att sanera giftbemängd jord.
Aktinobakterier är också synnerligen väl anpassade till att överleva i jord under svält och i kyla utan att bilda sporer. Detta har stor betydelse för biosanering av kontaminerad jord i områden med kallt klimat, som exempelvis Sverige.
JGI har nyligen beviljat Janet Janssons ansökan för genomsekvensering av A. chlorophenolicus och en närbesläktad stam av aktinobakterier, Micrococcus luteus. Värdet av kartläggningen är ca 2 miljoner kronor:
Motiveringen till beslutet är att aktinobakterier har en stor kapacitet för nedbrytning av olika kemikalier men att mekanismerna är relativt okända. Det beviljade projektet koordineras av Janet Jansson och är ett samarbete med professor Charles Greenblatt från Hebrew-universitetet i Israel. Han har under många år studerat Micrococcus luteus.
Kontaktinformation
MER INFORMATION:
Om rotröta: Jan Stenlid, professor vid institutionen för skoglig mykologi och patologi, SLU
Jan.Stenlid@mykopat.slu.se, mobil: 070-760 70 59
Om aktinobakterier: Janet Jansson, professor vid institutionen för mikrobiologi, SLU
Janet.Jansson@mikrob.slu.se, mobil: 070-827 67 67
”Joint Genome Institute” (JGI)
Pressmeddelandet på engelska på JGI:s webb
Hela listan på CSP-projekt 2007
− Det känns kul och inspirerande att politisk kommunikation som forskningsområde blir allt mer etablerat i Sverige och att Mittuniversitetet håller sig väl framme, säger Jesper Strömbäck. Genom befordran till professor ökar möjligheterna att bedriva forskning, vilket känns mycket positivt.
Jesper Strömbäcks forskning är i första hand inriktad mot tre områden. Det första handlar om den nyhetsjournalistiska bevakningen av politik och samhälle, särskilt i samband med val och med stora nyhetshändelser och kriser. Det andra området handlar om hur politiska aktörer agerar strategiskt för att direkt och indirekt via medierna nå ut och påverka medborgarna, inklusive hur politiska kampanjer bedrivs. Det tredje området handlar om människors politiska tänkande och beteende och hur det påverkas av medierna, där frågan om mediernas makt är central. Under de senaste åren har Strömbäck ägnat allt mer tid åt jämförande forskning för att få perspektiv på den svenska situationen genom att jämföra Sverige med andra länder.
Vid Mittuniversitetet bedrivs sedan 1997 en omfattande forskning om medier och demokrati vid avdelningen för medie- och kommunikationsvetenskap. Forskargruppen inom politisk kommunikation vid Mittuniversitetet är en av de ledande i landet och är också internationellt etablerad.
Jesper Strömbäck kommer ursprungligen från Onsala, men har också bott i Enköping, Halmstad och Örnsköldsvik innan han flyttade till Sundsvall 1990. Sedan 1997 är han anställd vid Mittuniversitetet. Han disputerade vid Stockholms universitet 2001.
Jeper Strömbäck har skrivit en rad böcker, tidskriftsartiklar, rapporter och papers om demokratirelaterade mediefrågor och medierelaterade demokratifrågor, ensam eller tillsammans med andra forskare. Hans senaste egna bok är Den medialiserade demokratin. Om journalistikens ideal, verklighet och makt, som utkom 2004. Den senaste boken tillsammans med andra författare är Mediernas valmakt, SNS Demokratiråds rapport 2006, som utkom i juni 2006.
Kontaktinformation
Frågor kan ställas till:
Jesper Strömbäck kan nås via 070-684 66 15 eller jesper.stromback@miun.se
Prognoserna över bärtillgången i de svenska skogarna har gjorts genom mätningar i Riksskogstaxeringen och på försöksparkerna vid SLU:s enhet för skoglig fältforskning.
Prognoserna är de första av sitt slag för Sverige, även om mätningar av bärtillgångar pågått sedan 2003. Svängningarna mellan olika år har varit stora under den här perioden.
Årets blomning av blåbär har varit riklig och blommorna ser ut att övergå i kart och mogna bär i ovanligt hög utsträckning. Totalt sett kan vi förvänta oss att det blir ungefär dubbelt så mycket bär som genomsnittet för perioden 2003-2006. Samtidigt finns regionala variationer och som vanligt gäller det att hitta rätt plats att plocka på – skillnaden i bärförekomst mellan goda och dåliga blåbärsskogar är stor. I extrema fall kan man hitta mer än 1000 bär per kvadratmeter. Det ser också ut att bli ett bra lingonår, även om det är lite tidigt att göra en prognos eftersom lingonen blommar senare än blåbären.
Det tar ungefär åtta veckor för blåbärsblommorna att bli mogna bär. I de sydligaste delarna av landet håller blåbären redan på att mogna, medan det dröjer ytterligare någon månad i norr. Lingonriset håller som bäst på att blomma i stora delar av landet. Det är bara i söder som blommorna har blivit kart så att det går att bedöma hur mycket bär det kommer att bli.
– Det är spännande och roligt att för första gången kunna göra prognoser av det här slaget, även om osäkerheten i siffrorna är stor, säger Mats Walheim, som ansvarar för fältarbetet inom Riksskogstaxeringen.
Nuvarande uppgifter är resultatet av en pilotstudie, och SLU kommer även i fortsättningen att göra inventeringar och prognoser. På sikt räknar man med att säkerheten i prognoserna kommer att förbättras. En av svårigheterna ligger i att fastställa hur stor del av blommorna som blir kart och därefter mogna bär. För att uppskatta detta görs återkommande mätningar vid SLUs skogliga försöksparker, som finns i alla landsdelar.
– Vi ser att 55-75 procent av årets blåbärsblommor har övergått till kart, vilket förmodligen är en ovanligt hög andel, säger Ola Langvall som ansvarar för försöksparken i Asa i Småland. Det finns flera anledningar till att inte alla blommor blir bär; bl.a. spelar väderleken vid blomningen in. Dåligt väder minskar möjligheten för insekter att befrukta blommorna och nattfroster kan fördärva dem, sedan kan rådjur och älgar beta av bärriset inklusive blommor och kart. En svårighet med prognosen har också varit att årets blåbärsblomning varit väldigt utsträckt över tiden, med mer än en månad från det att första blomman slog ut till sista kronbladet föll av i ett och samma område.
Den här typen av bärprognoser har gjorts i Finland under ett antal år och deras erfarenheter är goda.
– Vi har fått många tips av finländarna inför pilotstudien och har bl.a. fått ”låna” deras erfarenhetstal över hur stor andel kart som blir mogna bär, eftersom vi inte har kommit så långt i vår inventering här i Sverige ännu, säger Ola Langvall. Sverige var dock tidigt ute med översiktliga mätningar av bärmängder i skogarna, redan för ca 30 år sedan gjordes uppskattningar av landets bärtillgångar av Lars Kardell vid SLU. Men det var en engångsinsats. Nu får vi underlag att jämföra dåtidens bärtillgångar med dagens.
Under hösten fortsätter inventeringarna och ger då ett facit över hur goda prognoserna egentligen var. – Med all säkerhet kommer den här pilotstudien att ge oss många värdefulla erfarenheter och förmodligen får vi anledning att förändra våra rutiner för att göra prognoserna säkrare, avslutar Mats Walheim.
För mer information:
Ola Langvall, försöksledare vid enheten för skoglig fältforskning, SLU 070-6005226
Mats Walheim, forskningsassistent vid inst för skoglig resurshushållning och geomatik, SLU
070-6761 731
Diagram över regionala skillnader kan erbjudas som JPG-bild. Kontakta i så fall Carin Wrange, presschef vid SLU 070-247 84 22 carin.wrange@adm.slu.se
− Utvecklingen mot mindre, mer komplexa och billigare komponenter ställer också ökade krav på ny kunskap om de grundläggande materialegenskaperna. Det är främst inom den teoretiska delen av denna kunskapsuppbyggnad som jag forskar, säger Ulf Lindefelt.
Komponenter gjorda i olika konventionella halvledare såsom kisel kommer att ersättas av nya material, så kallade nanorör och nanotrådar. Dessa nanomaterial har enastående fysikaliska egenskaper och förväntas utgöra grunden för en teknologi som definitivt uppfyller kravet på mindre storlek på komponenterna och sannolikt blir de även billigare att tillverka.
Ulf Lindefelt kommer att forska inom en gren av detta område som syftar till att möjliggöra tryckbar elektronik som baseras på nanomaterial. Det är en teknologi som genom en billig framställningsprocess leder till mycket billiga komponenter och som skulle kunna tryckas direkt på bland annat papper. En sådan teknologi väntas ha en stor framtida potential. Denna forskning utgör ett stöd för forskningsprogrammet Sensible Things that Communicate, som startade vid Mittuniversitet i april 2005.
Ulf Lindefelt är sedan 2003 verksam vid Mittuniversitetet, Campus Sundsvall. Lindefelt disputerade i teoretisk fysik vid Lunds universitet 1979 med inriktning mot fasta tillståndets fysik. Under perioden 1988-2003 var han verksam som forskare vid ABB Corporate Research i Västerås.
Kontaktinformation
Frågor kan ställas till:
Ulf Lindefelt, telefon 021-271 92 eller 070 313 0966, Ulf.Lindefelt@miun.se
