Nyhet Arkiv - Sida 1285 av 1674

Redan som foster i mammas mage har flickor i sina äggstockar miljontals ägg inneslutna i höljen som kallas äggblåsor. De allra flesta av äggblåsorna dör av sig själva innan deras ägg har mognat, och bara en liten bråkdel av alla äggen får chansen att befruktas efter ägglossning. När äggen är slut minskar äggstockarnas produktion av könshormoner och kvinnan går in i klimakteriet.
– Det är spännande grundforskning att försöka ta reda på exakt vilken roll olika hormoner spelar för äggblåsornas utveckling och överlevnad. Ju mer vi vet om hur utvecklingen av äggblåsorna fungerar desto bättre kan vi i framtiden hjälpa kvinnor som har svårt att bli gravida, säger Emilia Rung.

I sina studier har Emilia Rung analyserat celler från råttors och människors äggblåsor. Genom att använda läkemedel som blockerar signalerna från progesteron till cellerna kan forskarlaget dra slutsatsen att det kvinnliga könshormonet är avgörande för om de mognande äggblåsorna ska överleva fram till ägglossningen.
– Om signalerna från hormonet blockeras kan proteiner i cellen aktiveras som talar om för cellen att det är dags för den att dö. Progesteronet hindrar cellerna från att begå självmord och är alltså viktigt för att äggblåsan ska överleva hela vägen fram till ägglossningen, säger Emilia Rung.

Forskarlaget har också lyckats identifiera omkring hundra olika gener som aktiveras eller hämmas av progesteron. Det rör sig om flera grupper av gener som hör ihop.
– Flera av dessa gener reglerar bland annat produktionen av de proteiner som gör så att äggblåsan släpper ut sitt ägg vid rätt tillfälle och andra gener är till exempel viktiga för kärlbildningen i den tomma äggblåsan efter ägglossningen, säger Emilia Rung.

Vid ägglossningen släpper äggblåsan iväg sitt ägg, men det betyder inte att den tomma blåsans uppgift är över. Äggblåsan förändras och blir en så kallad gulkropp, en enhet som i sin tur producerar progesteron.

Forskningen om hur äggblåsorna utvecklas och hur regleringen av deras överlevnad fungerar kan i framtiden också leda till nya preventivmedel.

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för neurovetenskap och fysiologi, sektionen för endokrinologi
Avhandlingens titel: Progesterone receptor-mediated effects on apoptosis in periovulatory granulosa cells

Avhandlingen försvaras fredagen den 15 september, klockan 09.00, hörsal Arvid Carlsson, Academicum, Medicinaregatan 3, Göteborg.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Emilia Rung, biolog, telefon: 031-773 35 33, 070-218 15 11, e-post: emilia.rung@fysiologi.gu.se

Handledare:
Professor Håkan Billig, telefon: 031- 773 35 34, e-post: hakan.billig@fysiologi.gu.se

Stipendiet är i första hand avsett för journalister som har vetenskapsjournalistik som ett nytt arbetsfält, och som vill fördjupa sig inom ett visst forskningsområde. Den sökande har antagligen inte skrivit om forskning tidigare, men kan dokumentera viss erfarenhet av att rapportera om ämnen som hör till FAS stödområden. Både frilansande och anställda journalister i press, radio och tv är välkomna att söka.

Journalisterna får möjlighet att tillbringa viss tid vid en svensk vetenskaplig institution, helst där forskning bedrivs som FAS stöder. Arbetet ska planeras i samarbete med den aktuella institutionen och det är den sökande själv som tar kontakt med den institution där man vill förlägga sin stipendievistelse.

Ytterligare information om FAS och vilka projekt FAS stöder finns på hemsidan. Ansökan ska ha inkommit senast måndagen den 23 oktober 2006, kl. 16.00. Blankett och anvisningar hämtas från FAS hemsida www.fas.se, välj Media och Journaliststipendier i menyn.

Sprid gärna denna information via anslagstavlor eller på annat lämpligt sätt.
___________________________________________________________

Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap är en statlig myndighet som initierar och finansierar grundläggande och behovsstyrd forskning för att främja människors arbetsliv, hälsa och välfärd.

Kontaktinformation
Kontaktperson:
Annie Rosell
Tfn 08-775 40 96
annie.rosell@fas.se
www.fas.se
Org.nr: 202100-5240

Med multiskalningsmodellering av nanokompositer utvecklas ett helt nytt sätt att se på materialutveckling. På så sätt kan man förstå mekanismerna i ett material från molekylär nivå till makroskopisk nivå. Detta kan komma till användning är när man t ex vill kunna studera brandegenskaper eller beständighet hos ett material.

Ingenjörshögskolan bedriver forskningsprojektet tillsammans med sex företag inom plast-, textil- och kompositbranschen, varav några av företagen finns i regionen. Även Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut, SP, och Beräkningscentrum Sjuhärad, BRÄS kommer att bidra med kunskap. Vidare kommer man också att samarbeta med utländska universitet i bland annat Grekland och Tyskland.

Länk mellan akademi och industri
Som länk mellan den akademiska världen och industrin har Ingenjörshögskolan engagerat en post doc-forskare, Nils-Krister Persson, från Linköpings universitet, med fysik, matematik och polymerfysik som specialitet.
– Jag kommer att fungera som en slags mäklare mellan industri och akademi. Det gäller att få ut den akademiska kunskapen till företagen så att den kommer till användning, förklarar han.
– Genom att simulera experiment i datorn, kan man få fram ny kunskap om sambandet mellan ett materials egenskaper och kemiska sammansättning. Detta kan spara dyrbart utgångsmaterial, är skonsammare mot miljön och, inte minst, det sparar tid när man tar fram nya material.

3,4 miljoner kronor
Projektet är treårigt. Institutionen Ingenjörshögskolan har fått 3,4 miljoner kronor till projektet varav KK-stiftelsen bidrar med 1,5 miljoner kronor och de deltagande företagen bidrar med lika mycket i eget arbete. Därtill har man fått medel från Stiftelsen FöreningsSparbanken Sjuhärad på 400 000 kronor.

Från Ingenjörshögskolan kommer följande forskare med respektive forskargrupper att vara engagerade:
Professor Kim Bolton och docent Peter Ahlström, modellering och simulering
Professor Mikael Skrifvars, materialutveckling och polymerteknik
Nils-Krister Persson, samordnare och post doc-forskare

Läs mer i en tidigare publicerad artikel: http://www.hb.se/forskning/artiklarPolymerer.asp

Text: Solveig Klug

Kontaktinformation
Professor Mikael Skrifvars
Institutionen Ingenjörshögskolan, Högskolan i Borås
E-post: mikael.skrifvars@hb.se
Telefon: 033-4354497
Mobiltelefon: 0708-196146

Vi lever i en kultur där ungdomlighet lyfts fram som en dygd. Inte desto mindre håller synen på den åldrande människan sakta på att förändras. Många äldre frågar sig dock vilka åkommor som naturligt hänger ihop med åldrandet och vilka man bör vara uppmärksam på.

Den här boken går in på djupet kring frågor om fysiologiska och psykologiska
förändringar som har med åldrande att göra. Det är en guide till vad som kan betecknas som vanligt respektive ovanligt.

22 ledande experter, professorer, läkare och beteendevetare inom olika discipliner skriver om vanliga och ovanliga åldersförändringar. Bokens syfte är att ge friskvårdsinformation: att föklara vad som händer med och inom människan när man åldras. Och att påminna om att åldrandet är naturligt. Syftet är vidare att ge tips om hur man kan leva för att få en trivsam och värdig tid under ålderdomen.

Dan Bagger-Sjöbäck, bokens redaktör och initiativtagare, prof. i öron-näsa-halssjukdomar på Karolinska Institutet och överläkare vid
öron-näsa-halskliniken på Karolinska Universitetssjukhuset.

Johan Fastbom, läkare, klinisk farmakolog och docent i geriatrisk farmakologi, verksam vid Socialstyrelsen.

Lotti Helström, docent, överläkare vid Akutmottagningen för våldtagna kvinnor vid Södersjukhuset.

Karin Schenck-Gustafsson, prof. i kardiologi och specialist i internmedicin
och hjärtsjukdomar på Karolinska Universitetssjukhuset.

Jan Ygge, prof. i oftalmiatrik vid KaroIinska Institutet och överläkare vid S: t Eriks ögonsjukhus.

Plats: Föreläsningssal Rockefeller, Nobels väg 11, KI Campus, Karolinska Institutet, Solna

Tid: 13 september, 14.00-15.30 (ca)

Kaffe och kaffebröd serveras. Boken släpps i samband med presentationen. Recensionsexemplar kommer att finnas tillgängliga för journalister och skribenter.

OBS! Begränsat antal platser, först till kvarn…

Kontaktinformation
o.s.a. senast 12 september till
martin.sellgren@carlssonbokforlag.se
eller 08-545 254 87

I Marita Flisbäcks avhandling behandlas konstnärsyrkets många osäkerheter. Studien visar hur dessa är lättare att hantera för den som tidigt i familj och utbildningssammanhang blivit förtrogen med konst och på så vis har kulturella resurser att investera i karriärspelet. Karriärvägarna blir därmed mer överblickbara och det är lättare att bygga upp en tro på att banans hinder är möjliga att parera. Förtrogenheten stärker dessutom tilltron till den egna förmågan och underlättar uppbyggnaden av en praktisk känsla för den konst som kommer att gälla i framtiden.

Studiens huvudsakliga material bygger på intervjuer med sju unga kvinnor som följts under fem år. Konstnärskapet beskrivs ofta som ett utforskande av det okända med strävan efter nya upptäckter som bör ske oavsett kostnader i form av ekonomisk standard och familjeliv. Flisbäck visar hur kvinnorna utmanar denna tankebild när de hävdar att självutveckling även handlar om sociala relationer. I sitt konstnärskap väver de in erfarenheter från sina privata liv. När dessa blir till resurser att investera i karriären blir verksamheten en ”livspolitik” där gränsen mellan offentligt och privat suddas ut.

Marita Flisbäck är verksam som lärare och forskare vid sociologiska institutionen, Göteborgs universitet.
Avhandlingens titel: Att lära sig konstens regler. En sociologisk studie av osäkra framtidsinvesteringar
Fakultetsopponentens namn: Professor Mats Trondman, Malmö
Tid och plats för disputation: Fredagen den 22 september 2006, kl. 10.15, Hörsal Sappören,
Sprängkullsgatan 25, Göteborg

Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Marita Flisbäck, tel. 0704-338 368(bost.), 031-773 4782(arb.)
e-post:.marita.flisback@sociology.gu.se

Det visar en stor svensk studie som kartlagt hur olika riskfaktorer påverkar både egenskaper hos själva tumören och sjukdomsprognos för patienter med bröstcancer. Resultaten presenteras i en kommande doktorsavhandling av läkaren Lena Rosenberg vid Karolinska Institutet.

Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor i Sverige och övriga västvärlden. Bättre diagnostik, ändrade levnadsvanor och längre livslängd gör att fler kvinnor drabbas av bröstkancer idag än för 50 år sedan. Att kunna fastställa prognosen har avgörande betydelse vid läkarens val av behandling.

I studien från Karolinska Institutet har data samlats in från drygt 27 000 kvinnor, födda i Sverige 1932 eller senare, som fick bröstcancer 1958-1997. Förutom att tiden som förflutit mellan barnafödande och bröstcancerdiagnos har betydelse för prognosen, visar studien även att kvinnor som blivit mödrar i tonåren har sämre prognos.

Det är sedan tidigare känt att hormonbehandling i klimakteriet ökar risken för bröstcancer. Lena Rosenberg visar i sitt arbete att risken verkar öka framför allt när det gäller ”snällare” former av bröstcancer och som innebär att kvinnan har större chans att överleva.

I Sverige har Apotekets försäljning av preparat för hormonbehandling i klimakteriet minskat med mer än hälften sedan 1999. Anledningen är studier som visat att behandling innebär en ökad risk, inte bara för bröstcancer, utan även för att drabbas av hjärtkärlsjukdomar och demens.

– Hormonbehandling är inget att rekommendera utom vid svåra klimakteriebesvär. Även då bör man använda lägsta möjliga dos under så kort tid som möjligt, säger Lena Rosenberg.

Avhandling: Hormone-related factors and breast cancer – studies of risk and prognosis”

Kontaktinformation
För mer information kontakta:

Doktorand Lena U Rosenberg
Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik,
Tfn: 08-5248 6163 eller 073-646 12 10
E-post: Lena.U.Rosenberg@ki.se

Pressekreterare Katarina Sternudd
Tfn: 08-524 838 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se

– Kvinnor utför mer betalt arbete än någonsin tidigare i historien. En följd av detta är att balansen mellan arbete och fritid har blivit en viktig faktor i kvinnors karriärval. Syftet med avhandlingen är att öka kunskapen om vad som styr kvinnors karriärutveckling, säger Qinghai Huang.

Avhandlingen undersöker karriärutvecklingen för en grupp på över 500 kvinnor som följts från 16- till 43-årsåldern. Avhandlingens fokus ligger på hur de olika rollerna i livet kombineras, vilka yrken kvinnor väljer och de förändringar de genomför i samband med sina val. Avhandlingen svarar på frågor som: Hur ser individers långsiktiga karriärvägar ut? Följer olika karriärvägar olika mönster? Vilka faktorer är kopplade till dessa mönster? Hur utvecklas yrkeskarriären i samspel med andra roller? Vilken behållning ger olika karriärer människor? Hur påverkas karriären av att människor studerar, arbetar eller blir föräldrar? Spelar det roll hur länge människor har eller inte har en anställning?

– Den gamla synen på karriär, att den är baserad på ett stabilt och livslångt engagemang i ett yrke som väljs en gång, stämmer inte längre. Istället för att se karriären som ett mål bör den ses som en ständigt pågående resa. Studierna i avhandlingen visar på många aspekter av hur denna resa ser ut, säger Qinghai Huang och fortsätter:

– Karriären är en livslång process. Det är en process där man ständigt måste balansera olika roller i livet samtidigt som man måste anpassa sig till olika typer av sysselsättning. I avhandlingen konstaterar jag att betalt arbete organiserats så att det passar in i livsstilsmönstret. Yrkeskarriären styrs också av livskarriären och det visas genom de många rollkonstellationerna i livet.

Qinghai Huang menar att karriärer kan ta olika vägar och genom det uppstår varierande karriärmönster.
– Sätten att kombinera olika roller skiljer sig betydligt när det gäller tajming och hur övergången mellan rollerna sker samt hur länge en roll varar. Yrkeskarriärer skiljer sig betydligt när det gäller olika yrken och rörelseprofiler.

Enligt avhandlingen är olika karriärvägar resultatet av individuella värderingar, ambitioner och erfarenheter snarare än socialt tvång. Oavsett vad kvinnor väljer, en karriär med tonvikt på arbete eller på familj eller ett försök att kombinera dessa roller, tenderar kvinnor att överlag vara lyckliga och friska. Även om det generellt är en fördel att röra sig uppåt eller att ha en stabil yrkesväg, innebär vissa arbeten, som de betalda, stressigare arbetssituationer och konflikter mellan arbete och familj.

Avhandlingens titel: The Nature of Womens Career Development: Determinants and Consequences of Career Patterns

Ytterligare information
Qinghai Huang, tfn 08-16 39 61, mobil 073-675 50 34, e-post huangqh@psychology.su.se
Qinghai Huang talar inte svenska men han talar flytande engelska.

För bild på Qinghai Huang, kontakta Maria Sandqvist, tfn 08-16 13 77, e-post maria.sandqvist@eks.su.se

Söndagen den 10 september kl. 11-18

Besökarna kan också gå in i sex tält med rubrikerna:

Astronomi-tältet
Vad är supernovor och gammablixtar och hur kan vi studera dem? Detta och mycket mer får du lära dig här. Filmer om svenska rymdprojekt som INTEGRAL och ODIN kommer också att visas.

Big Bang-tältet
Här kommer Big Bang att diskuteras; varför tror forskarna att Big Bang har skett? Hur bildas de lättaste grundämnena i det tidiga universum? Vad kan vi lära oss från ”glöden” efter Big Bang, den kosmologiska bakgrundsstrålningen?

Astrobiologi-tältet
Hur bildades liv på jorden? Tror vi att det finns liv någon annanstans i Universum? Finns det jordlika planeter runt andra solar? Dessa och många andra frågor tas upp i detta tält.

LHC-tältet
Här presenteras ATLAS-experimentet vid LHC på CERN, ett av världens största fysikprojekt, som startar nästa år. ATLAS-experimentet har fantastiska möjligheter att göra revolutionerande upptäckter inom partikelfysiken. Forskarna hoppas att experimentet kommer att besvara många intressanta frågor om materiens uppbyggnad och ge svar på frågor om det kosmologiska mysteriet med den så kallade mörka materian.

Medicintältet
Här visas bland annat bilder från en nyinvigd maskin för cancerterapi. Strålningens betydelse inom medicin kommer också att belysas.

Skoj med fysik-tältet
Bland annat tillverkar vi här glass med hjälp av flytande kväve. Var även med i en frågesport och tävla om priser i form av godis!

Alla är välkomna och evenemanget är helt gratis!

Fysik i Kungsträdgården arrangeras av Kungliga Tekniska högskolan (KTH), Stockholms universitet, Karolinska institutet, Kungliga Vetenskapsakademin, Vetenskapens Hus och får ekonomiskt stöd av Ericsson.

Kontaktinformation
Närmare upplysningar lämnas av:
Per Olof Hulth: 08-5537 8668, per-olof.hulth@physto.se
Elisabeth Rachlew-Källne, 08-5537 8112, rachlew@atom.kth.se

För bildmaterial kontakta:
Joakim Edsjö: 08-5537 8726, edsjo@physto.se

Frasen ”beslutsfattande i grupp” framkallar för många bilden av allvarliga män i kostym som fattar svåra beslut som påverkar tusentals människor. Det är ingen direkt felaktig bild, men gruppbeslut är så mycket mer – ett par som bestämmer vilka tapeter de ska ha i vardagsrummet, en projektgrupp som kommer överens om vilken arbetsmetod de ska använda, eller ett fotbollslag som bestämmer sig för att inte delta i en turnering 40 mil bort. De flesta av oss deltar faktiskt i gruppbeslut flera gånger varje dag, om än ofta ganska oviktiga beslut, som t.ex. vid vilken tidpunkt vi ska dricka kaffe, eller vilket program vi ska se på TV.

Men hur går det egentligen till när vi fattar beslut i grupp? Och vad är egentligen ett gruppbeslut? Magnus Gunnarsson försöker i sin avhandling gå till botten med dessa frågor. Han har använt sig av språkvetenskapliga metoder och även fokuserat på interaktionen och språket i gruppbeslut. Detta är tämligen nytt inom gruppbeslutsforskningen som tidigare har dominerats av socialpsykologer och kommunikationsforskare.

Gunnarsson har spelat in olika grupper som fattar beslut – från stadsdelsnämnder till gifta par – och sedan studerat samtalen i detalj. Studien visar att gruppbeslut nästan alltid handlar om att skapa åtaganden – när vi beslutat något innebär det att vi åtagit oss att handla på ett visst sätt – men att detta åtagande kan skapas på många olika sätt. Varje grupp utvecklar sina egna mönster för hur beslut fattas, och faktiskt också vad som överhuvudtaget räknas som ett beslut. I den ena gruppen kan ordföranden styra mer eller mindre enväldigt, i den andra argumenteras det häftigt om varje detalj, och i den tredje syns en ketchupeffekt i ställningstagandena: först kommer ingenting, sedan kommer ingenting, och så kommer alla åsikterna på en gång. Samtidigt finns det gemensamma drag i alla grupperna, t.ex. att det finns en stark önskan om att nå konsensus, röstning används ytterst sällan.

Till de mer användbara resultaten av avhandlingen hör en mall för hur beslut ska dokumenteras, råd till grupper som vill bli bättre på att fatta beslut, samt en varning till organisationer att inte sätta upp förment demokratiska grupper slentrianmässigt.

Avhandlingens titel: Group Decision-Making – Language and Interaction.
Opponent: Docent Richard Hirsch, Linköping
Disputationen äger rum lördagen den 16 september 2006 kl. 10.15
Stora hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg

Kontaktinformation
Närmare upplysningar kan fås av Magnus Gunnarsson, tel. 070-291 66 63,
e-post: magnus.gunnarsson@ling.gu.se
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
tel. 031-773 48 65, e-post barbro.ryder@hum.gu.se

Gabriella Engström på institutionen för vård- och folkhälsovetenskap vid Mälardalens högskola, disputerar den 8 september med sin avhandling om inkontinens bland män. Avhandlingen bygger på en enkätundersökning av samtliga män i åldern 40-80 år i Surahammar. Resultatet visar att var fjärde man lider av någon slags inkontinens och att det är ett fåtal som söker hjälp, trots besvär och försämrad livskvalitet.

Kunskap om männens upplevelse av symptomen samt hur symptomen påverkar livskvaliteten är avgörande för vilken behandling som ska erbjudas. Förhoppningen med avhandlingen är att öka förståelsen för detta.

Disputationen äger rum fredagen den 8 september i Aulan, ingång 21, Centrallasarettet Västerås, klockan 13.15

Kontaktinformation
För mer information kontakta Gabriella Engström:
Telefon: 016-15 34 42
E-post: gabriella.engstrom@mdh.se

Dessa och andra frågor ska studeras vid ett nystartat Smärtcentrum i Lund, Lund University Pain Research Centre. Centret är inte ett fysiskt centrum utan ett nätverk av f n 11 forskargrupper. De flesta hör hemma på medicinska fakulteten, men några tillhör Universitetssjukhuset, en kommer från Kemicentrum och en från Tandläkarhögskolan vid Malmö Högskola.
– Vårt nätverk omfattar både kliniker och grundforskare. På så sätt kan vi studera smärtans mekanismer både hos patienter och på molekylär nivå. Vi tror att smärtforskningen i Lund kan bli mycket stark nationellt och förhoppningsvis också internationellt, säger Peter Zygmunt som är en av initiativtagarna.
En hel del forskning inom nätverket handlar om smärtans grundläggande mekanismer, t ex hur fostret ”lär sig” att uppfatta beröring och så småningom smärta, hur signalerna överförs mellan olika smärtnerver, hur immunsystemet samverkar med smärtsystemet och vilka proteiner på smärtnerverna som aktiveras av naturprodukter som vitlök, chilipeppar och wasabisenap. Kunskap om dessa frågor kan kanske på sikt leda till bättre behandling av kronisk smärta.
Det nya smärtcentret startas med ett ett internationellt symposium den 7-8 september. Meningen är att fler gemensamma seminarier och möten ska ordnas framöver, och att doktorander ska kunna arbeta hos flera av nätverkets forskargrupper för att få inblick i olika metoder och olika frågeställningar inom området.

Mer information nätverkets koordinator Jonas Broman, 046-2227781 och
Jonas.Broman@med.lu.se, eller Peter Zygmunt, 046-173359 och 070-6798959 och Peter.Zygmunt@med.lu.se.

”Med obruten optimism leder Mathias Uhlén för närvarande Sveriges största forskningsprojekt, Human Proteome Resource, vars resultat vi ännu bara sett början på, men som kommer att främja framåtskridandet av områden till stor samhällelig nytta. Mathias förkroppsligar sinnebilden av en entreprenör i en forskares gestalt. Som sådan är han den mest inspirerande förebild man kan tänka sig”, skriver KTH i prismotiveringen.

Mathias Uhlén är en av nyckelpersonerna inom bioteknikområdet i dag i Sverige med ett brett nätverk bland forskare, företagare och politiker. Han har ett sjuttiotal patent inom området och har varit med om att grunda flera nya bioteknikföretag som avknoppningar från forskningen vid KTH, till exempel Biotage AB, Affibody och nu senast Atlas Antibodies AB.

Det för närvarande mest uppmärksammade projekt som Mattias Uhlén leder är det stora HPR-projektet (Human Proteome Resource), som kartlägger människans proteiner. Projektet bygger dels upp en reagensbank för de olika proteinerna, dels en databaserad bildatlas över var i cellerna de finns.

Proteinatlasen kan användas vid fortsatt grundforskning, men även för att diagnostisera sjukdomar och för att framställa nya effektivare läkemedel. Av den totala uppsättningen av cirka 22 000 proteiner kartläggs fem till tio varje dag. Projektet finansieras med ett rekordanslag på totalt 450 miljoner från Wallenbergstiftelsen och anses vara världens största inom proteinforskning.

Mathias Uhlén hade från början tänkt ägna sig åt datorer, men efter att ha gått ut som bästa student i sin årskurs på KTH värvades han till Uppsala universitet för att lära sig genteknik. Doktorsavhandlingen handlade om en unik metod att rena och fånga in proteiner, en metod som blev grunden till många patent och som i dag används över hela världen.

KTHs Stora Pris, som i år uppgår till 850 000 kronor, utgår ur avkastningen från en donation av en anonym givare. Priset ska tilldelas svenska medborgare som genom epokgörande insatser eller upptäckter och skapande av nya värden, särskilt inom teknik men även inom vetenskap och konst, främjar vårt folks välstånd.

Bland tidigare femtiotalet pristagare finns Lennart Nilsson, Evert Taube, Kerstin Fredga, Eric Ericson, Östen Mäkitalo, Håkan Lans, Bodil Jönsson och Arne Ljungqvist.

Priset delas ut vid KTHs installations- och promotionshögtid i Stockholms Stadshus, fredagen den 17 november.

Kontaktinformation
Kontaktperson: Rektor Anders Flodström, 08-790 70 01, 070-649 44 88

Vattenskalle eller hydrocefalus beror på att för mycket vätska samlas i hjärnans hålrum. Patienterna har ofta svårigheter att gå och deras förmåga att tänka och minnas påverkas också. Vätskan kan dräneras genom en shunt, en smal plastslang som opereras in från hjärnans ena hålrum till magen eller hjärtat. I vissa fall kan en titthålsoperation göra det möjligt för vätskan att helt naturligt tas upp i blodomloppet. I Sverige opereras årligen omkring 400 personer för olika typer av hydrocefalus.

Tidigare långtidsuppföljningar av operation vid vattenskalle har varit nedslående. Några år efter operationen har studierna visat att så få som 25 % av de äldre patienterna känt sig bättre och att ungefär lika många patienter avlidit efter behandlingen. Många läkare låter därför bli att operera äldre patienter.

– Vi visar att överdödligheten i gruppen beror på andra sjukdomar och inte på att patienten behandlats för hydrocefalus. Vi visar också att en överväldigande majoritet av de opererade patienterna kände sig bättre flera år efter sin operation, säger Carsten Wikkelsö, professor i neurologi vid Sahlgrenska akademin.

Studien är gjord i samarbete med Sahlgrenska universitetssjukhuset och publiceras i nästa nummer av den engelska tidskriften British Journal of Neurosurgery. 109 äldre hydrocefaluspatienter i Västra Götalandsregionen ingår i studien. Vid uppföljningen omkring fyra år efter operationen upplevde nästan 80 % fortfarande att de förbättrats efter ingreppet.

– För många av dessa patienter betyder operationen en otrolig skillnad. Efter ingreppet är det vanligt att de äldre patienterna med hydrocefalus kan flytta hem igen från servicehuset, säger Magnus Tisell, överläkare och neurokirurg vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Många av patienterna i Göteborgsstudien svarade vid uppföljningen att de inte längre behövde sova lika mycket som innan, att de behövde mindre stöd för att gå och att deras blåsfunktion förbättrats. 21 % av patienterna upplevde att de kände sig sämre än före operationen.

Resultaten presenteras vid den internationella kongressen Hydrocefalus 2006 som pågår mellan den 6 och den 9 september i Svenska mässan i Göteborg. Det är den första kongressen som tar ett helhetsgrepp av sjukdomstillståndet vattenskalle. Över 300 forskare, läkare och inbjudna gäster från hela världen deltar. Vid kongressen redovisas flera nya studier som kan leda till bättre diagnostisering och behandling av hydrocefalus.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:

Professor Carsten Wikkelsö vid Sahlgrenska akademin, telefon: 070-820 37 24, e-post: carsten.wikkelso@neuro.gu.se

Överläkare Magnus Tisell vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, telefon: 070-593 59 64, e-post: magnus.tisell@vgregion.se

Vattenskalle eller hydrocefalus beror på att för mycket vätska samlas i hjärnans hålrum. Det kan vara en missbildning, blödning, infektion, tumör eller andra skador som stör vätskecirkulationen och som gör att vätskan inte kan tas upp på ett normalt sätt. Hydrocefalus behandlas genom att en plastslang med ventil opereras in för att föra vätskan från hjärnans hålrum till bukhålan eller ibland till hjärtats förmak.
– Shuntoperationerna har gjort att de allra flesta som föds med hydrocefalus överlever, men det är fortfarande många av barnen som har olika former av neurologiska funktionshinder som utvecklingsstörning, rörelsehinder, epilepsi och synskada, säger Paul Uvebrant, adjungerad professor vid Sahlgrenska akademin.

Förekomsten av hydrocefalus har följts noggrant i Västsverige de senaste 35 åren. Under dessa år har andelen barn som föds med vattenskalle mer än halverats. Under 1970-talet föddes mellan 15 och 20 barn per 10 000 levande födda barn med hydrocefalus. Idag har mellan 5 och 10 nyfödda av 10 000 hydrocefalus. Minskningen beror till största delen på det minskande antalet barn med ryggmärgsbråck.
– Barn som föds med ryggmärgsbråck har nästan alltid hydrocefalus. Genom förbättrade fosterdiagnostiska metoder föds idag bara 2 barn av 10 000 med ryggmärgsbråck, jämfört med 10 för 35 år sedan, säger Paul Uvebrant.

Samtidigt överlever allt fler för tidigt födda barn. Barn som föds extremt för tidigt riskerar att få hjärnblödning som kan leda till hydrocefalus.
– Idag kan vi rädda barn som föds uppemot fyra månader för tidigt och förhoppningen är att vi nu bättre ska lära oss ta hand om även dessa extremt underburna barn så att de slipper utveckla hjärnblödning och hydrocefalus, säger Paul Uvebrant.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Adjungerad professor Paul Uvebrant, telefon: 031-343 42 16, 070-932 26 98, e-post: paul.uvebrant@vgregion.se

Hydrocefalus kallas också vattenskalle och innebär att för mycket vätska samlas i hjärnans hålrum. Nästan ett av tusen födda barn drabbas i Sverige. Små barn kan få vattenskalle för att de föds för tidigt eller på grund av olika missbildningar i hjärnan. Vissa barn påverkas nästan inte alls av att de behandlats för vattenskalle, men om hydrocefalus beror på en mer omfattade missbildning i hjärnan kan barnet också vara förståndshandikappat.

I studien ingår 73 barn födda mellan 1989 och 1993 som behandlats för hydrocefalus vid Östra sjukhuset i Göteborg. Barnen har testats psykologiskt för att mäta deras begåvning och minnesförmåga.
– Syftet är inte att ta reda på vilken intelligenskvot vart och ett av barnen har, utan vi undersöker gruppen som helhet. Vi vill få en bättre förståelse av hur viktiga funktioner kan drabbas och vilken hjälp barnen behöver, säger neuropsykologen Barbro Lindquist.

Studien visade att en tredjedel av barnen var normalbegåvade, en tredjedel var lägre begåvade och en tredjedel hade förståndshandikapp. Barnen hade lättare för att lösa verbala uppgifter men svårare att klara av de visuella testerna.
– Det kan bero på att hjärnans förmåga att tolka synintryck har påverkats. Barnen var ofta duktigare på att prata och resonera men det var svårare att lösa praktiska uppgifter, som att lägga ett pussel eller hitta vägen, säger Barbro Lindquist.

I en fördjupad studie av de drygt 30 barn som inte hade förståndshandikapp hade alla barnen minnesproblem. Barnen fick lära sig ordlistor, minnas korta berättelser och komma ihåg bilders positioner. Både långtids- och korttidsminnet var överlag sämre, oavsett vad barnens hydrocefalus berodde på.

Den kommande avhandlingen visar också att barnen ofta har beteendeproblem. Lärare och föräldrar till strax över 50 barn svarade på frågor om bland annat barnens rastlöshet, fokuseringsproblem och koncentrationsförmåga. Så många som 67 % av föräldrarna svarade på minst en av frågorna att barnen var mycket över genomsnittet. För lärarna var samma siffra 39 %.
– Skolan är en mer strukturerad miljö och hemmiljön är ofta mindre förutsägbar. Beteendeproblem kommer inte heller till uttryck på samma sätt ”borta” som hemma, säger Barbro Lindquist.
Beteendeproblem var vanligast hos barn med utvecklingsstörning.

Autism var mer än 20 gånger vanligare bland barnen än befolkningen som helhet. Hos 13 % av barnen förekom autism, jämfört med 0,3 – 0,6 % hos befolkningen i övrigt. Autism var också mer vanligt hos de barn som hade ett förståndshandikapp.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Doktorand Barbro Lindquist, neuropsykolog, telefon: 076-852 43 73, e-post: barbro.a.lindqvist@lthallands.se

För mer information om kongressen Hydrocefalus 2006 kontakta:
Professor Carsten Wikkelsö vid Sahlgrenska akademin, telefon: 070-820 37 24, e-post: carsten.wikkelso@neuro.gu.se

Varje år opereras mer än 250 patienter i Sverige för demens orsakad av vattenskalle. Detta är den enda formen av demens som går att bota.

Vattenskalle eller hydrocefalus beror på att för mycket vätska samlas i hjärnans hålrum. Trycket i hjärnan påverkar bland annat patienternas förmåga att tänka och minnas. Vätskan kan dräneras genom en shunt, ett smalt plaströr som opereras in i hjärnans ena hålrum. I vissa fall kan en enklare titthålsoperation göra det möjligt för vätskan att helt naturligt tas upp i blodomloppet.

Demenspatienter med vattenskalle är mycket svåra att skilja från patienter där demensen orsakas av störningar i hjärnans blodcirkulation. I båda dessa fall är hjärnans hålrum förstorade.
– Dagens utredning är både omfattande och tidskrävande. Med en mer effektiv metod skulle vi hinna hjälpa fler patienter som har minnesstörningar på grund av hydrocefalus, säger Mats Tullberg, överläkare och neurolog vid Sahlgrenska akademin.

Studien är genomförd i samarbete med Hydrocefalus centrum vid Sahlgrenska universitetssjukhuset. 25 opererade hydrocefaluspatienter jämfördes med 9 patienter med blodkärlsdemens. Forskarna använde magnetkamera för att studera vätskans rörelse i patienternas hjärnor och fann intressanta skillnader.
– Hos de patienter som hade opererats för hydrocefalus rörde sig vattenmolekylerna på samma sätt som hos friska människor, men hos patienterna med vaskulär demens var vattnets rörelse annorlunda, säger Mats Tullberg.

Vätskans rörelse tycks alltså kunna ge svar på frågan om patienten har vattenskalle eller inte. Upptäckten kan leda till ett bättre och enklare diagnosverktyg.
– Hittills har vi bara studerat vätskeflöden hos patienter som redan diagnostiserats. Nu ska vi undersöka om vattnets rörelse faktiskt kan användas för att ställa rätt diagnos, säger Mats Tullberg.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Mats Tullberg, forskare vid Sahlgrenska akademin och överläkare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, telefon: 031-342 24 67, 073-597 99 83, e-post: mats.tullberg@neuro.gu.se

För mer information om kongressen Hydrocefalus 2006 kontakta:
Professor Carsten Wikkelsö vid Sahlgrenska akademin, telefon: 070-820 37 24, e-post: carsten.wikkelso@neuro.gu.se