– För att kunna utnyttja den fulla potentialen hos organiska solceller behövs en tydlig bild över hur de fungerar. Det har vi fått nu. Det är ger bättre förståelse för hur vi ska skapa nya effektiva och hållbara solcellsmaterial, säger Mats Fahlman, professor vid Laboratoriet för organisk elektronik vid Linköpings universitet.
I dag står solenergi för cirka två procent av världens energibehov. Men potentialen är betydligt större än så. Den energi som finns i solens strålar är mer än tillräcklig för att täcka vårt behov idag och i framtiden. För att lyckas krävs solceller som är billiga och miljövänliga att tillverka. Dessutom behöver de vara effektiva på att ta upp en stor del av solens strålar och omvandla till elenergi.
Sämre effektivitet hos organiska solceller
Organiska solceller baserade på ledande polymerer framstår alltmer som ett hållbart alternativ. Men fram till för bara några år sedan kunde de inte mäta sig i effektivitet med traditionella kiselbaserade solceller. Det berodde på en energiförlust vid laddningsseparationen som man trodde var ofrånkomlig.
Men år 2016 kunde ett forskarlag vid Linköpings universitet, tillsammans med kollegor i Hong Kong, visa att det gick att undvika energiförlusten med hjälp av andra donator-acceptor-material som hjälper elektronen att släppa från sitt hål lättare. Då minskade energiförlusten och effektiviteten ökade. Problemet var att ingen visste exakt hur det gick till. Det gick att se att det fungerade, men inte varför.
Kartlagt energiförlusten
Nu har delvis samma forskarlag vid Linköpings universitet löst mysteriet som gett upphov till oenighet inom forskningsfältet. I en ny studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications har forskarna kartlagt vilka energinivåer som krävs för att minimera energiförlusterna.
– För att ta reda på hur energin flödar har vi lagt nanometertjocka ledande polymerfilmer i flera lager ovanpå varandra, ungefär som en jordgubbstårta. Efter det har vi mätt energin som krävs för att separera elektronerna från sina hål i varje enskilt lager, säger Xian’e Li, doktorand vid Linköpings universitet.
Forskarna kunde då klarlägga mekanismen bakom den energieffektiva laddningsseparationen. Genom den systematiska kartläggningen stakas en ny väg ut för utvecklingen av organiska solceller.
Fotnot: De organiska solcellerna i studien är av en typ där elektronacceptorn är tillverkad av ett annat material än fulleren (en form av kol) vilket tidigare var det vanligaste. Icke-fulleren-baserade organiska solceller blir mer stabila och har en förmåga att ta upp en större andel av solens strålar för att omvandla till energi.
En avhandling vid Göteborgs universitet om barnmorskors arbetssituation och professionella roll mottog stor uppmärksamhet när den presenterades i fjol. Resultaten visade att barnmorskor rapporterar avsevärt sämre arbetsmiljö än folk på svensk arbetsmarknad som helhet.
I den nu aktuella studien framträder de fem faktorer som har absolut störst påverkan på arbetstillfredsställelsen för barnmorskor, på både plus- och minussidan: utvecklingsmöjligheter, kvalitet i arbetet, erkännande, rollkonflikt och utbrändhet.
Stora utmaningar i vården
Resultaten bygger på en nationell undersökning där 2 060 barnmorskor blivit tillfrågade om sin arbetsmiljö. De har bland annat fått skatta variabler kopplade till just arbetstillfredsställelse. De svarande var i snitt 48 år gamla och hade 16 år i yrket. Nästan varannan jobbade deltid.
– Samtliga regioner i Sverige rapporterar i dag barnmorskebrist vilket leder till stora utmaningar för hälso- och sjukvården. Att veta vad som främjar barnmorskors arbetstillfredsställelse är en avgörande faktor för att kunna behålla barnmorskor i professionen och för att locka nya till barnmorskans alla kompetensområden, säger Malin Hansson, disputerad barnmorska vid Institutionen för vårdvetenskap och hälsa på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
Viktigt med hög kvalitet
Att ha utvecklingsmöjligheter i professionen och att kunna arbeta utifrån sin kompetens var positivt för arbetstillfredsställelsen. Det var även viktigt att arbetet höll tillfredställande och hög kvalitet.
En annan central faktor var erkännande, att barnmorskeprofessionens kompetens tillvaratogs och att de kunde utföra sitt arbete självständigt. Barnmorskor skattade ett lägre erkännande än referenspopulationen med folk från hela arbetsmarknaden.
Högre grad av utmattning
Rollkonflikter med olika förväntningar från olika personer var en tung och negativ faktor som låg signifikant högre hos barnmorskor än övriga på arbetsmarknaden. Utbrändhet var också avgörande för arbetstillfredsställelsen. Dessutom rapporterade barnmorskor högre grad av fysisk och psykisk utmattning än referenspopulationen.
Enligt Malin Hansson ger studien stöd för att barnmorskors professionella roll behöver stärkas och att barnmorskans autonoma kompetensområde behöver förtydligas inom organisationer där de verkar. Det skulle göra det möjligt för barnmorskor att arbeta kvinnocentrerat, evidensbaserat och utifrån barnmorskans kompetensområde.
– Det behövs en mer differentierad vård och fler vårdnivåer som öppnar för allt från hemförlossningar, via barnmorskeledda enheter, till högmedikaliserad sjukhusvård, som utgår från den individuella födandes behov och önskemål. Vi behöver rätt vård på rätt nivå och vid rätt tidpunkt för att få en balans där vi inte utgår från en högmedikaliserad vård för alla, det är varken kostnadseffektivt eller evidensbaserat, säger Malin Hansson.
– Bland de privata aktörerna kunde jag se större kreativitet. Kanske tvingades de för att behålla kunder. De lyckades tänka på platser och utrymmen på ett helt annat sätt än föreningarna och använde trappor, parker och andra ytor, säger Karin Book, universitetslektor i idrottsvetenskap vid Malmö universitet.
Föreningsidrotten hade större problem med att använda lokaler och utomhusytor på ett nytt sätt. När de inte kunde vara i sina vanliga, ändamålsanpassade anläggningar hade många, men inte alla, svårt att bedriva sin verksamhet, enligt Karin Book.
– Föreningarna var mera fast i föreställningen vad idrott är och hur den ska bedrivas. De representerar en specifik idrott, exempelvis handboll eller gymnastik, med speciella regler och då kan det vara svårare att tänka om.
Föreningar och företag klarade idrott under pandemin olika bra
Många länder stängde sina samhällen under pandemin, medan Sverige avvek och i jämförelse hade få restriktioner. Folkhälsomyndigheten betonade att idrott och andra fysiska aktiviteter var viktiga och kunde genomföras om det var säkert, och helst utomhus.
– Samtidigt pågick och pågår en debatt om vilket behov av idrottsanläggningar som finns och hur tillgängliga de är för olika grupper. Är problemet med tillgång till ytor för idrott verkligen så stort som det ofta påstås, eller har idrotten problem med att tänka flexibelt runt idrott? säger Karin Book.
Vissa idrottsledare tänkte nytt
Det är skillnad mellan att träna handboll på en plan med linjer och mål jämfört med en allmän yta ute. Om man är fokuserad på prestation och resultat kan det vara svårt att få rätt träning i handboll på en gräsmatta.
– Men föreningsidrotten får egentligen inte bidrag för att ta fram elitidrottare eller världens bästa spelare, utan målet är rolig och inkluderande idrott.
Hinder att flytta ut aktiviteterna var förutom föreställningen vad idrott ska vara, också praktisk hänsyn till väder, mörker och säkerhet. Men vissa ledare tänkte också nytt, enligt studien.
– Ett exempel var judo, en kontaktsport, som var omöjlig att bedriva enligt restriktionerna under pandemin. Träningen togs utomhus och utövarna ägnade sig åt andra aktiviteter. Några av tränarna och deltagarna tyckte att det var kul och bra, andra tyckte att det var besvärligt och saknade den vanliga judoträningen.
Nytänkande kan avlasta idtrottsanläggningar
Föreningsidrotten siktar på att fler ska börja och fortsätta idrotta. Samtidigt kritiseras den i ökad utsträckning för att vara lite stelbent. Kritiken kommer från forskare, media, kommunala tjänstepersoner och av dem som väljer bort föreningsidrotten. Värt att nämna, menar Karin Book, är att Riksidrottsförbundet tagit till sig av kritiken och utarbetat nya visioner för framtidens föreningsidrott.
– Föreningsidrotten bygger ofta på ideella krafter. Vilka krav kan man ställa på de tränare som ställer upp sin fritid att hitta på en massa kreativa lösningar? undrar Karin Book.
– Ett visst mått av nytänkande och flexibilitet skulle kunna avlasta anläggningar överlag. I den bästa av världar blev pandemin ett startskott för att hitta nya lösningar. Det finns en fantastisk möjlighet att använda olika offentliga rum för fysisk aktivitet och pandemin har gjort fler människor bekanta och bekväma med att träna och röra på sig i parker och i stan.
Karin Book, universitetslektor i idrottsvetenskap vid Malmö universitet, är kulturgeograf i grunden och hon är intresserad av rumsliga aspekter av idrott, det vill säga hur olika ytor används. Hennes intresse hör ihop med att stadsplanerare börjat prioritera spontanidrott i ökad utsträckning och att det inte längre självklart byggs idrottsanläggningar för mer organiserad idrott. Samtidigt förtätas många städer.
Till den aktuella studien gjordes intervjuer med olika tränare och ledare inom idrotten, föreningsidrott och kommersiella aktörer gjordes under sensommaren och hösten 2020, under pandemins inledande fas. Forskarna bakom studien är Karin Book, universitetslektor i idrottsvetenskap, Susanna Hedenborg, professor i idrottsvetenskap, och Karin Andersson, forskningsassistent, samtliga Malmö universitet.
Barn tillbringar allt mer tid framför skärmar. Det är omdebatterat hur detta påverkar hälsan och om det har positiv eller negativ effekt på barns kognitiva förmåga. I den aktuella studien har forskare vid Karolinska Institutet och Vrije Universiteit Amsterdam studerat skärmvanors koppling till barns intelligens över tid.
Studien omfattade över 9 000 pojkar och flickor i USA. Vid nio eller tio års ålder genomförde barnen psykologiska tester som gav ett mått på deras generella kognitiva förmåga (intelligens). Barnen och deras föräldrar fick också svara på frågor om hur mycket tid barnen tillbringade med tv- och videotittande, datorspel och sociala medier.
Datorspel ökade intelligensen
Drygt 5 000 av barnen följdes upp efter två år och fick då upprepa de psykologiska testerna. På så vis kunde forskarna studera hur barnens prestation förändrats från det ena tillfället till det andra och kontrollera för individuella skillnader vid den första mätningen. Studien kontrollerade även för genetiska skillnader som kan påverka intelligens och skillnader som skulle kunna vara relaterade till föräldrarnas utbildning och inkomst.
I genomsnitt ägnade barnen 2,5 timmar om dagen åt tv-tittande, en halvtimme åt sociala medier och 1 timme till datorspel. Resultaten visade att de barn som spelade mer datorspel än genomsnittet också ökade sin intelligens mellan de två mätningarna med ungefär 2,5 IQ-poäng mer jämfört med genomsnittet.
Sociala medier och tv gav ingen effekt
Däremot sågs ingen tydlig effekt, varken positiv eller negativ, av tv- och videotittande eller sociala medier.
– Vi har inte undersökt skärmvanors effekter på fysisk aktivitet, sömn, välmående eller skolprestation och kan därför inte säga något om det. Men resultaten ger stöd för att skärmtid överlag inte har någon negativ effekt på barns kognitiva förmåga, och att datorspelande tvärtom kan bidra till högre intelligens. Detta är i linje med flera experimentella studier av datorspelande, säger Torkel Klingberg, professor i kognitiv neurovetenskap vid institutionen för neurovetenskap, Karolinska Institutet.
Intelligens påverkas av miljöfaktorer
Resultaten stämmer även överens med senare års forskning som visat att intelligens inte är en konstant egenskap, utan något som påverkas av miljöfaktorer.
– Vi kommer nu gå vidare och undersöka effekten av andra miljöfaktorer samt hur de kognitiva effekterna relaterar till hjärnans utveckling under barndomen, säger Torkel Klingberg.
Vilka slutsatser kan man dra av forskningsresultatet?
En begränsning med studien är att den enbart omfattar amerikanska barn och inte särskiljer olika typer av datorspel, vilket gör resultaten svåra att generalisera till barn i andra länder med andra spelvanor. Dessutom finns risk för felrapportering eftersom skärmtid och skärmvanor var självrapporterade.
Torkel Klingberg, professor i kognitiv neurovetenskap vid institutionen för neurovetenskap, Karolinska Institutet, torkel.klingberg@ki.se
Robotarna är på frammarsch. Smarta högtalare, robotdammsugare och självkörande bilar är alla exempel på sociala robotar – en typ av robot som alla människor kan interagera och kommunicera med. I det samspelet är det viktigt att roboten inte bara är säker rent tekniskt. Vi behöver också känna oss trygga med robotens beteende.
– Upplevd trygghet är lika viktig som fysisk säkerhet. Känner vi oss inte trygga med en robot kommer vi inte att använda den, säger Neziha Akalin som nyligen har disputerat i datavetenskap vid Örebro universitet.
Sex faktorer påverkar tryggheten
I sin avhandling har Neziha Akalin undersökt vilka faktorer som påverkar hur trygga studiedeltagare känner sig i interaktionen med den sociala roboten Pepper. De har exempelvis fått träna med roboten som instruktör och spela frågesportsspel.
Resultaten visar att det främst är sex faktorer som avgör om studiedeltagarna kände sig trygga i samspelet:
känsla av trygghet
känsla av kontroll
tillit till att roboten inte kommer att skada och är kompetent att utföra sin uppgift
förutsägbarhet
erfarenhet av robotar
interaktionens sammanhang
– Människor vill veta vad som händer med en robot om något oförutsägbart skulle hända. I vilket sammanhang interaktionen sker är också viktigt för trygghetskänslan. Till exempel gillade deltagare att spela spel med roboten, men hade svårare att lita på roboten när den skulle hjälpa till med mediciner, säger Neziha Akalin.
Resultaten visar också att deltagarna gillade roboten mer när de fick positiv feedback av den.
– Då presterade de bättre under ett träningspass och tyckte att Pepper var som en riktig coach.
Mätte deltagarnas ansiktsuttryck
Förutom intervjuerna har Neziha Akalin även kartlagt deltagarnas ansiktsuttryck under samspelet med roboten och mätt fysiologiska data med hjälp av smartklockor.
– Syftet var att förstå vad det är som får deltagarna att känna sig otrygga och hur de reagerar i sådana situationer. I framtiden hoppas jag att vi tar hänsyn till det och utvecklar robotar och autonoma system som människor känner sig trygga att interagera med.
Viktig säkerhetsaspekt
Forskning inom robotik fokuserar i dagsläget främst på den fysiska säkerheten. Samtidigt börjar man ta allt större hänsyn till den upplevda tryggheten hos användarna av AI och robotar.
– I framtiden tror jag att vår tillit till robotar och upplevd trygghet kommer att vara en del av säkerhetsstandarder. Redan idag är det en viktig aspekt i utvecklingen av självkörande fordon, säger Neziha Akalin.
Nasas fallskärmsförsedda rymdrover Perseverance landade på Mars dammiga yta i februari 2021. Under flera år kommer fordonet att köra omkring på planeten och ta prover för att försöka besvara frågan om liv på Mars. Först runt 2030 är det tänkt att Nasa ska frakta hem prover. Men redan idag studeras material från Mars här på jorden, i form av meteoriter. I en ny studie har ett internationellt forskarlag, lett från Lunds universitet, studerat en cirka 1,3 miljarder år gammal meteorit genom avancerad skanning.
– Eftersom vatten är centralt för frågan om det någon gång existerat liv på Mars ville vi undersöka hur stor del av meteoriten som reagerat med vatten när den fortfarande var en del av Mars berggrund, säger Josefin Martell, geologidoktorand vid Lunds universitet.
Röntgen visar vätet inuti meteoriten
För att besvara frågan om det funnits något större hydrotermalt system, som ofta är en gynnsam miljö för att liv ska uppstå, på platsen använde forskarna neutron- och röntgentomografi. Röntgentomografi är en vanlig metod för att undersöka ett objekt utan att skada det. Neutrontomografin användes för att neutroner är väldigt känsliga för väte. Det betyder att om ett mineral innehåller väte så är det möjligt att studera det i tre dimensioner och därmed se var i meteoriten vätet är lokaliserat.
Grundämnet väte (H) är alltid av intresse när forskare studerar material från Mars, eftersom vatten (H2O) är en förutsättning för liv, så som vi känner till det. Den nya studien visar att en ganska liten del av provet tycks ha reagerat med vatten, och att det därför antagligen inte varit något stort hydrotermalt system som gett upphov till omvandlingen.
– En mer trolig förklaring är att reaktionen skett efter att små ansamlingar av underjordisk is smält vid ett meteoritnedslag för cirka 630 miljoner år sedan. Detta säger så klart inget om möjligheten för att liv kan ha funnits på andra platser på Mars, eller att det kan ha funnits liv vid andra tidpunkter, säger Josefin Martell.
Vill studera prover från Mars
Forskarna hoppas att resultaten från deras studie kommer att vara till hjälp när Nasa runt år 2030 har hämtat hem de första proverna från Mars. Mycket tyder på att den aktuella tekniken med neutron- och röntgentomografi kommer att bli användbar vid dessa framtida studier.
– Det vore roligt om vi får möjlighet att studera dessa Marsprover på forskningsanläggningen European Spallation Source (ESS) i Lund, som då kommer vara världens kraftfullaste neutronkälla, säger Josefin Martell.
Förutom Lunds universitet har följande lärosäten och organisationer deltagit i arbetet:
University of Glasgow, University of Sydney, University of Oxford, Institute of Advanced Neutron and X-ray Science (LINXS), University of Copenhagen, Natural History Museum Denmark, European Spallation Source (ESS), Malmö University, Institut Laue Langevin, Universite Grenoble Alpes.
När Sverige ska elektrifieras för att klara klimatmålen riktas blickarna neråt – mot berggrunden. Där finns många av de idag så eftertraktade metallerna. Men motståndet mot gruvor är stort,. Och frågan är om framtidens elbilar kommer att ha batterier med metaller från svensk berggrund
För 1,5 miljarder år sedan steg magma upp från jordens mantel vid det vi idag kallar för Norra kärr, strax öster om Vättern. Det mesta kristalliserades på stort djup, men en liten rest trängde upp genom jordskorpan och stelnade till en bergart som kallas för grännait. En halv miljard år senare smälte en del av bergarten igen och flyttade på sig en aning.
Sällsynta jordartsmetaller ett måste mobilen
Sedan dess ligger den där den ligger. Med tiden har området fått en sjö och människor har bosatt sig där, lärt sig bruka jorden och använda mobiltelefoner och elbilar. Länge ovetande om att berget de bor på innehåller höga halter av de metaller som krävs för att tillverka bland annat batterier.
Kanadensiska Leading Edge Materials har ägnat de senaste 13 åren åt att få till stånd en gruva i Norra kärr. Processen har kantats av protester. Det finns farhågor att en gruva skulle förgifta Vättern som är Sveriges andra största dricksvattentäkt. Bild: Niklas Jonasson/unsplash
Idag klassas Norra kärr som en av världens största fyndigheter av så kallade sällsynta jordartsmetaller. Det handlar dessutom om tunga sådana, vilka är mer sällsynta än de lätta.
– Om man tittar på fyndigheter i världen som har hög andel tunga jordartsmetaller, så är Norra kärr den fjärde största, säger geologen Axel Sjöqvist vid iGöteborgs universitet som har skrivit en avhandling om bergarterna öster om Vättern..
Jordartsmetallerna är helt nödvändiga i smarta mobiler, surfplattor och datorer. Efterfrågan är därför stor. Inte undra på att det kanadensiska bolaget Leading Edge Materials har ägnat de senaste 13 åren åt att få till stånd en gruva i det svenska området.
Sedan bolagets första provborrningar 2009 har de byråkratiska kvarnarna malt på. Det senaste beskedet kom i maj 2021 då Bergsstaten, den myndighet som handlägger ärenden som rör prospektering och utvinning av mineral, avslog en ansökan om bearbetningskoncession.
En bearbetningskoncession ger den sökande rätt att utvinna materialet, men inte rätt att bryta fyndigheten. För att få göra det krävs ett tillstånd utfärdat av bergmästaren*, som är chef för Bergsstaten. Därutöver krävs ytterligare ett tillstånd enligt 9 och 11 kapitlet miljöbalken, som meddelas av mark- och miljödomstolen.
Höga halter kobolt i Bergslagen
Kobolt, en silvergrå metall som används i batterier, bryts i Kongo och raffineras i Kina. Rapporter om barnarbete, tvångsförflyttningar av människor och svåra arbetsförhållanden har gett upphov till begrepp som blodsmetall och blodsbatterier.
Sedan början av 1900-talet sker ingen gruvbrytning av kobolt i Sverige. Men metallen finns i den svenska berggrunden, bland annat i Bergslagen, Kiruna och det så kallade Skelleftefältet.
Myndigheten SGU, Sveriges geologiska undersökning har undersökt förekomsten av kobolt i Bergslagen – inom ett regeringsuppdrag att kartlägga ”innovationskritiska mineral och metaller”. Förutom höga halter av kobolt hittades också ovanligt höga halter av sällsynta jordartsmetaller.
Massor med metaller i svensk berggrund
Med innovationskritiska menas material som är nödvändiga för att utveckla vindkraft och solkraft, energilagring (batterier) och högteknologiska produkter som datorer och mobiltelefoner. Man brukar också kalla dem omställningsmetaller – metaller nödvändiga för klimatomställning.
Kobolt gör att legeringar blir mycket hårda, hållfasta, och får hög smältpunkt. Och används därför vid konstruktion av bland annat jetmotorer, rymdskepp och turbiner. Batterier är ett annat användningsområde för kobolt. På grund av hög efterfrågan och osäker tillgång ligger kobolt på EUs lista över kritiska råvaror.
Idag använder Sverige cirka 500 ton kobolt varje år och efterfrågan beräknas öka inte minst från de batterifabriker som ska byggas på flera platser, bland annat i Skellefteå där företaget Northvolt i ett utspel i ,augusti 2021, efterlyste brytning av kobolt i Skelleftefältet.
– Det vore ju idealiskt för batteriindustrin att ha en koboltutvinning så nära inpå. Men det faller ändå alltid tillbaka på de geologiska förutsättningarna; vi måste först veta var fyndigheterna som lämpar sig för brytning finns, säger Nils Jansson, biträdande professor i malmgeologi vid Luleå universitet.
Svårt att starta gruva i Sverige
Även om kobolt bröts i Sverige under 1700-talet, är dagens kunskap om metallens förekomst låg. Enligt Nils Jansson beror det på att den prospektering som utförts under 1900-talet har fokuserat på metaller som koppar, zink, guld och järn. Att ta fram bra prospekteringsunderlag för nya metaller tar tid och är dyrt.
– Det finns ett stort intresse just nu, framför allt från mindre bolag att prospektera kring de gamla gruvorna, men de små bolagen har begränsade resurser och provborrningar tar lång tid.
Samtidigt har viljan att investera i Sverige minskat.
– Flera av de privata källorna till riskkapital, som tidigare har varit villiga att investera, ser det nu som en risk. Det är många projekt som har kört fast i Sveriges ineffektiva och oförutsägbara tillståndsprocess för gruv- och prospekteringsärenden, säger Nils Jansson.
Den bilden bekräftas av Erika Ingvald, enhetschef vid SGU. Hon hänvisar till Fraser Institute i Kanada som rankar länder efter hur attraktiva de är för gruvbolagen. Från att ha legat på topp tio har Sverige nu rasat till plats 36.
– Det beror på att den svenska tillståndsprocessen är osäker och inte transparant, enligt företagen. Man kan få ett beslut i en länsstyrelse, och ett annat i ett annat län. Jag upplever att företagen är måna om att det ska vara en hård lagstiftning för att kunna säga att deras produkter är framtagna på så hållbart sätt som möjligt, men det är svårt att komma dit när de inte vet vad som krävs, säger Erika Ingvald.
Gruvan inverkar på rennäringen
En av de gruvor som har kommit längst är Vittangi i Kiruna där företaget Talga Group vill bryta grafit för att tillverka batterianoder. I september 2021 påbörjade företaget en provbrytning där de ska utvinna 25 000 ton grafit. Målet är att producera 100 000 ton om året, vilket skulle göra Talga Group till den största anodproducenten i världen utanför Kina. Men först måste Mark- och miljödomstolen i Umeå pröva företagets ansökan.
Bolagets planer på grafitbrytning i Vittangi har också orsakat protester från lokalbefolkningen och Naturskyddsföreningen. Gruvan befaras påverka miljön negativt och inverka på rennäringen. Även den långa processen kring en eventuell gruva i Norra kärr vid Vättern har kantats av protester. Bland annat kedjade ett tiotal aktivister fast sig vid en borrmaskin. Här handlar protesterna bland annat om risken att gruvan ska förgifta Vättern som är är Sveriges andra största dricksvattentäkt.
Rennäringen har påverkas mest av gruvnäringen. Bild: Emma Waleij/unsplash
Metall i marken? – svårt säga nej till prospektering
När någon tror sig kunna hitta metall eller mineraler under jorden har markägaren inte mycket att säga till om.
– Att motsätta sig prospektering är svårt, även om du orsakar skada och intrång har du rätt att göra den, men mot ersättning. En markägare kan egentligen inte motsätta sig prospektering om det inte finns motstående intressen som väger tyngre, säger Lars Bäckström, universitetslektor i juridik vid Luleå tekniska universitet som forskar om minerallagstiftningen.
Motstående intressen kan vara att den tänkta gruvan ligger i närheten av ett skyddat område, till exempel ett natura 2000-område. Då sker en prövning där tillståndet kan förenas med vissa villkor.
Hittills har de flesta gruvor startats i norra Sverige och de som påverkas mest är samebyar. I området Kallak, Gàllok på samiska, har dragkampen mellan rennäring och gruvbolag pågått i mer än tio år. I mars 2022 beslutade regeringen att riksintresset mineralbrytning i det här fallet går före riksintresset rennäring och gav det brittiska bolaget bearbetningskoncession.
Frågan är om den framtida fossilfria fordonsflottan kommer att drivas av batterier med metaller från svenska gruvor. Erika Ingvald tror att det skulle kunna gå, under förutsättning att de utredningar som pågår kommer med förslag som kan göra människor tryggare.
– Jag tycker att förståelsen för varför man behöver gruvor, och de här metallerna, har ökat de senaste fem åren. Gemene man har fått bättre kunskap om värdekedjorna och en ökad förståelse för att metallerna annars bryts någon annanstans. Mer kunskap om hur en modern gruva fungerar och om ett specifikt projekt som ligger nära skulle också bidra till förståelsen.
Riskerna med att förlita sig på andra länder
Riskerna med att förlita sig på mineral och metaller från gruvor i andra länder blev tydliga när Ryssland bestämde sig för att invadera Ukraina i februari 2022. Båda länderna producerar flera material på EU:s lista över kritiska ämnen. Kriget har bland annat fått priset på nickel att rusa och London Metal Exchange har vid flera tillfällen stoppat handeln.
– Rysslands invasion tydliggör att det som fram till den 24 februari ”bara” setts som en risk också blir en verklighet som påverkar oss alla. Det blir tydligt hur komplexa våra värdekedjor är och hur många beroenden det finns, säger Erika Ingvald.
Sverige kan bli guldgruva för metaller
Industrin och merparten av alla vägtransporter måste elektrifieras om Sverige ska klara målen vi förbundit oss till i Parisavtalet, skriver Regeringen i Nationell strategi för elektrifiering (2022). Elektrifiering kräver till exempel batterier, och batterier metaller. Litium, indium, de sällsynta jordartsmetallerna, grafit och kobolt är metaller som anses oumbärliga för klimatomställningen.
EU förbrukar en fjärdedel av alla metaller i världen, men står bara för omkring tre procent av produktionen. För närvarande bryts inga omställningsmetaller i Sverige, men EU pekar ut Sverige som ett av de länder i Europa där chanserna att hitta metallfyndigheter är stora.
Här finns metaller viktiga för klimatomställning:
Litium har hittats i små fyndigheter på flera platser i Sverige, bland annat i Varuträsk, utanför Skellefteå och i Bergby, mellan Söderhamn och Gävle. Men det finns sannolikt på fler platser.
Grafit finns framförallt i nordligaste delen av Sverige, men också på andra platser i landet. Grafit har brutits tidigare i Sverige och återöppning av gruvor i till exempel Vittangi, Kiruna kommun, är på tapeten. Grafit används vid tillverkning av stål, batterier och bilar.
Vanadin är eftertraktat och priserna ökar. Metallen har hittats, bland annat i Jämtland, Härjedalen och Skåne. Vanadin finns också som en spårmetall i Sveriges stora järnmalmer och kan i framtiden bli en värdefull biprodukt.
Kobolt gör att legeringarna kan bli mycket hårda och hållfasta, med en hög smältpunkt, och är efterfrågade inom konstruktion av bland annat jetmotorer, rymdskepp och turbiner. Batterier är ett annat användningsområde. Kobolt har hittats på flera platser i Sverige, bland annat i Kleva gruva i Småland, Venafältet i Bergslagen, Kiskamavaara i Kiruna och kring Lainjaur i Skelleftefältet.
Hur påverkar gruvor miljön?
Gruvor tar mark i anspråk och påverkar landskapsbilden. Dagbrottsgruva för järnmalmsbrytning vid Kiruna.
En gruva är enligt lag en miljöfarlig verksamhet. Gruvan tar mark i anspråk och påverkar landskapsbilden.
Gruvnäringen är den näringsgren som producerar mest avfall i Sverige. En stor del av avfallet består av den så kallade anrikningssanden som transporteras till stora dammar.
Brytningen och avfallshanteringen kan orsaka utsläpp av metaller och andra ämnen, framför allt till vattendrag. När malm och gråberg som innehåller sulfidmaterial sprängs och mals sker en reaktion med syre som kan skapa ett surt lakvatten som kan förorena yt- och grundvatten.
Den största mängden avfall betraktas som ”icke-farlig”. Men vad som betraktas som farligt avfall är inte självklart. Hur stora utsläpp som kan accepteras beror på vilka ämnen det handlar om. Vissa ämnen kan vara farliga också i mycket små koncentrationer.
Återvinning av kritiska mineral och metaller sker än så länge i liten skala. Enligt SGU kommer det att dröja till år 2100 innan återvinning kan stå för hälften av den mängd sällsynta jordartsmetaller som världen kommer att behöva då.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
Rymdfarkosten JUICE skickas iväg mot Jupiter 2023. Det vetenskapliga målet för uppdraget är att studera förutsättningarna för liv på Europa, Ganymedes och Callisto, som är tre av de fyra galileiska månarna.
I en avhandling presenteras nu arbetet med att utveckla partikelinstrumentet Jovian plasma Dynamics and Composition Analyser (JDC) som ska finnas ombord på den europeiska rymdfarkosten. Det ska bidra till uppdraget genom att mäta jon- och elektronflöden, dess dynamik och de olika typer av joner som finns i Jupitersystemet.
– Det unika med JDC är en kombination av en mycket kompakt sensordesign och förmågan att mäta inte bara positiva utan även negativa joner med samma instrument. Jag har arbetat på fyra olika versioner av instrumentet inklusive den enhet som valts ut för att flyga till Jupiter, säger doktoranden Philipp Wittmann vid Institutet för rymdfysik och Umeå universitet.
Doktoranden Philipp Wittman har utvecklat ett av mätinstrumenten som ska utforska Jupiters månar.
Förbättringar av ventilation och design
Hans arbete omfattade även designändringar för att förbättra instrumentets ventilation, design och implementering av elektronik, integrering av de olika versionerna av JDC, ytbehandlingar och en mängd olika miljötester. Philipp Wittman har även kalibrerat den enhet som finns ombord på rymdfarkosten och även reservenheten.
Partikelinstrumentet JDC och fem andra instrument ingår i Particle Environment Package (PEP), en av två svenska vetenskapliga nyttolaster på rymdfarkosten JUICE. Farkostens namn är en förkortning för JUpiter ICy moons Explorer.
För att säkerställa att instrumentets detektorer överlever antalet partiklar som förväntas under uppdraget i Jupitersystemet har även ett livstidstest för detektorerna gjorts.
Längre livstid än förväntat
– I ett livstidstest bestrålas detektorerna av en partikelkälla för att möjliggöra registrering av signalerna. När antalet registrerade partiklar överstiger det uppskattade totala antalet anses livstidstestet vara framgångsrikt. Resultatet visade att sensorernas livslängd överstiger vad vi förväntat oss vilket dessutom innebär en längre livstid för JDC än förväntat, säger Philipp Wittmann.
Philipp Wittmann, doktorand, Institutet för rymdfysik och Umeå universitet, philipp.wittmann@irf.se
Intresset var stort under förra året när projektet Algforskarsommar genomfördes för första gången. Resultaten blev ny kunskap om den höstförökande tångens ökade utbredning. Nu har årets upplaga av projektet lanserats och forskarna hoppas att många vill engagera sig.
– Det skulle vara väldigt värdefullt att få in rapporter under flera år i rad, säger Lena Kautsky, professor emeritus i marin växtekologi och projektansvarig för Algforskarsommar.
Ger en bild av klimatförändringarna
I sommar kan du hjälpa forskarna genom att gå på strandpromenad när det är fullmåne och samla in grenar av blåstång. Sedan undersöker du blåstångens förökningstoppar, för att se om de hunnit bli mogna.
Blåstångens kärleksliv är synkroniserat med fullmånen. Tångplantorna släpper ut sina miljarder små ägg och spermier i Östersjöns vikar under sommarens fullmånekvällar.
Genom deltagarnas rapporter kan forskarna få hjälp att svara på om blåstångens mognadsprocess påverkas av att det blir mildare vintrar och tidigare vårar.
Projektet Algforskarsommar
Medborgarforskningsprojektet som startade 2021 ger allmänheten en möjlighet att bidra med ny kunskap om vad som händer under ytan i våra svenska kustvatten, hur havet påverkas av klimatförändringarna och om kustens biologiska mångfald.
Många arter trivs i tången
Lena Kautsky beskriver blåstången som ”Östersjöns skog”. Blåstångsbältet har en hög artrikedom och är mycket viktigt för fiskrekrytering. Det ger skydd, föda och bidrar till ett rikt djurliv i grunda vikar, utmed klippor och stenbottnar från norra Bottenhavet till södra Östersjön.
Ett rikt liv i tångruskorna innebär även att fisklivet kan vara på väg att repa sig.
– Jag hoppas att vi får in många rapporter från kusten om ett rikt djurliv i tångruskorna, säger Lena Kautsky.
Lena Kautsky, Professor emeritus, Stockholms universitet, lena.kautsky@su.se
Metanol är för närvarande en av de viktigaste petrokemiska baskemikalierna, med en årsproduktion på 110 miljoner ton. Kemikalien kan omvandlas till tiotusentals olika produkter och användas för tillverkning av exempelvis plaster, tvättmedel, läkemedel och bränslen.
Forskare vid Stockholms universitet har för första gången kunnat studera ytan på en koppar-zink-katalysator när koldioxid reduceras till metanol.
Nytt instrument ger svar
Det har de gjort genom att bygga ett fotoelektronspektroskopi-instrument som tillåter studier av katalysatorytor under höga tryck, och har därigenom direkt kunna observera vad som händer när reaktionen sker.
– Med hjälp av den har vi kunnat testa de olika hypoteserna om zink uppträder som oxid, metallisk eller i legering med koppar. Vi har lyckats påvisa att zink legeras med koppar precis vid ytan och ger speciella atomära platser där metanol skapas från koldioxid, säger Anders Nilsson, professor i kemisk fysik vid Stockholms universitet.
Fossilfria bränslen och grön omställning
Metanol har potential att bli en framtida energibärare där till exempel flygbränsle kan tillverkas med hjälp av infångad koldioxid och vätgas från elektrolys av vatten istället för att använda naturgas. En framtida grön omställning av den kemiska industrin, liknande den som skett med grönt stål, där vind eller solenergi driver elektrolysceller är därför en möjlighet.
– Nu har vi verktyg att kunna forska om andra möjliga katalysatormaterial som kan användas och bättre passar ihop med elektrolysproducerad vätgas för den gröna omställningen av den kemiska industrin som idag är helt fossilbaserad och står för åtta procent av koldioxidutsläppen, säger Anders Nilsson.
Studien har gjorts i samarbete med University of Innsbruck och Vienna Technical University, DESY i Hamburg och Fritz-Haber Institutet i Berlin.
Anders Nilsson, professor i kemisk fysik, Stockholms universitet, andersn@fysik.su.se
Det är sedan tidigare känt att rökare har en ökad risk att drabbas av olika cancerformer, men de studier som undersökt detta samband vid prostatacancer har varit relativt få och ofta saknat klinisk information om prostatacancern.
En studie från Lunds universitet bidrar nu till en mer komplett bild av sambandet mellan rökning och risk för sjukdom och död i prostatacancer.
Rökare tycks mindre benägna att testa sig
Forskarna har utgått från fem svenska befolkningsstudier med självrapporterad information om mäns rökvanor.
Forskarna såg att under den tidsperiod som PSA-testning varit tillgänglig som del av en sedvanlig hälsoundersökning i vården har rökare överlag haft en minskad risk att drabbas av prostatacancer. Detta gäller endast för lokaliserad prostatacancer, vilket är den form som oftast upptäcks vid ett asymtomatiskt PSA-test.
– En trolig förklaring till att rökare har en lägre risk för prostatacancer kan bero på att dessa tycks mindre benägna att ta ett asymtomatiskt PSA-test. Däremot löper rökare en högre risk att dö i prostatacancer, vilket var något vi såg oavsett tumörstadium vid diagnos, alltså i samtliga former av prostatacancer, från lågrisk till metastaserad cancer, säger Sylvia Jochems, forskare vid Lunds universitet.
Viktigt att kartlägga varför prognos är sämre
Risken var cirka 20 procent högre bland rökare än bland män som aldrig rökt. Risken ökade ytterligare om rökarna även hade övervikt (BMI 25-30) eller fetma (BMI över 30). Forskarna menar att det nu är viktigt att kartlägga orsaken till att rökare har en sämre prognos vid prostatacancer.
– Vi behöver förstå mer om huruvida det är rökning eller andra riskfaktorer, såsom exempelvis sociodemografiska faktorer, som orsakar detta samband. En annan viktig fråga är om rökning i sig kan påverka effekten av den kliniska behandlingen vid prostatacancer, samt om prognosen skulle kunna förbättras av rökstopp efter en prostatacancerdiagnos, säger Tanja Stocks som forskar vid Lunds universitet.
Så gjordes studien om rökning och prostatacancer
Totalt inkluderades över 350 000 män i studien mellan 1974-2016. Männen har sedan följts genom flera årtionden med hjälp av flera nationella register, till exempel Nationella prostatacancerregistret, vilket bidrog med uppgifter på tumörform vid diagnos, orsak till upptäckt samt behandling.
Under tiden som forskningen genomfördes drabbades 24 731 av deltagarna av prostatacancer och 4 322 avled till följd av sjukdomen.
Totalt ingick 351 448 män i studien. Av dessa var 163 453 icke-rökare. 68 675 personer hade rökt tidigare och 119 320 var rökare.
Studien är ett samarbete med forskare vid Uppsala och Umeå universitet samt Innsbruck Medical University.
Tanja Stocks, forskargruppsledare vid Lunds universitets cancercentrum och docent i epidemiologi, tanja.stocks@med.lu.se
Sylvia Jochems, postdoktor och biträdande forskare vid Lunds universitets cancercentrum, sylvia.jochems@med.lu.se
– Eftersom vi idag saknar effektiv behandling mot sorkfeber som hos vissa personer kan bli allvarlig, i värsta fall dödlig, är det mycket hoppfullt att vi nu har kommit en bra bit på väg mot något som verkligen kan ha effekt på infektionen, säger Clas Ahlm, professor vid Umeå universitet och överläkare på infektionskliniken vid Norrlands universitetssjukhus.
Det motmedel som forskarna kunde se har effekt mot hantavirus är en speciell så kallat monoklonal antikropp. Monoklonala antikroppar är antikroppar som är identiska eftersom de har odlats fram från en och samma klon av en B-cell.
Hantavirus
Hantavirusinfektioner orsakas av omkring 35 olika närbesläktade varianter av hantavirus som finns rapporterade över världen.
Varje hantavirustyp har en viss gnagarart som värddjur. Hantavirus orsakar normalt inte sjukdom hos värddjuret. Det blir däremot bärare av smittan under lång tid. Virus utsöndras från de infekterade gnagarna via urin, avföring och saliv.
Smittspridning till människor sker framför allt via inandning av damm som förorenats av gnagares urin och avföring eller via direktkontakt med smittade djurs saliv, urin eller avföring. Inkubationstiden varierar från några få dagar till två månader. Vanligen är den 2-4 veckor.
Hantavirus är den familj av virus där Puumala-viruset som orsakar sorkfeber ingår.
Sorkfeber sprids med skogssork och är relativt vanlig i norra Sverige där cirka tio procent av den vuxna befolkningen beräknas ha haft infektionen.
Sorkfeber är ett slags blödarfeber som bland annat påverkar njurarna, men för många påminner sjukdomen om en svår influensa med hög feber, huvud- och muskelvärk samt ont över njurarna.
Sorkfeber läker självmant, även om det kan ta lång tid. För framför allt äldre personer kan sjukdomen i värsta fall vara dödlig. Den totala dödligheten i sorkfeber är dock under en procent. I Asien och Amerika finns andra typer av hantavirus med betydligt högre dödlighet, där upp till nästan var tredje som insjuknar dör.
Antikroppar neutraliserar hantaviruset
Forskarna har studerat totalt 135 olika monoklonala antikroppar från drygt 40 patienter med sorkfeber. De hittade då några antikroppar som effektivt kunde neutralisera flera olika hantavirus. Dessa antikroppar testades i djurförsök och visade sig kunna förhindra eller lindra infektioner hos sork eller hamster.
– De antikroppar vi på detta sätt har prövat oss fram till är läkemedelskandidater mot svår hantavirusinfektion. Det är dock lång väg innan en sådan behandling är redo för kliniskt bruk, säger Mattias Forsell, docent vid Umeå universitet och en av studiens huvudförfattare.
Mattias Forsell, institutionen för klinisk mikrobiologi vid Umeå universitet, mattias.forsell@umu.se
Clas Ahlm, institutionen för klinisk mikrobiologi vid Umeå universitet, clas.ahlm@umu.se
Fotnot:
Studien är gjord i samarbete med forskare i Finland och USA. Vid Umeå universitet har professor Clas Ahlm, docent Mattias Forsell, Julia Wigren Byström och Janne Tynell, alla vid Institutionen för klinisk mikrobiologi arbetat med studien.
Ett fall, en olycka i trafiken eller misshandel. Det är de vanligaste orsakerna till en traumatisk hjärnskada. Över 140 miljoner människor runt om i världen lever med symtom efter en skallskada och det är främst personer under 40 år som drabbas.
– En olycka tidigt i livet kan få stora konsekvenser. Därför är en bättre diagnos och säkrare prognos oerhört viktig, säger Matej Orešič, professor i medicin vid Örebro universitet.
Biomarkörer kopplas till skallskada
I Örebro har forskarna arbetat med en metod för diagnos som inte kräver ett kirurgiskt ingrepp. De har använt sig av blodprover som forskare i ett EU-projekt samlat in från 20 europeiska länder – och det är den största studien i sitt slag.
Med hjälp av metabolomik – ett sätt att med en kemisk analys få information om tusentals små molekyler – har Örebroforskarna identifierat biomarkörer kopplade till traumatisk hjärnskada.
Tre kategorier av skador
– Vi kan kategorisera skadorna på ett tydligare sätt. Det blir kostnadseffektivt och både enklare och säkrare för patienten, säger András Büki, professor i medicin vid Örebro universitet.
Idag delas skador in i tre kategorier – från lindrig till allvarlig hjärnskada – och det saknas tillförlitliga metoder för att utesluta en akut hjärnskada.
– Den akuta fasen är den viktigaste för oss och med hjälp av biomarkörerna kan vi se hur svår skadan är – och dessutom ta fram en prognos för hur det kommer gå för patienten framåt, säger András Büki.
Kan användas vid mildare hjärnskakning
– Det kan i vissa fall vara så att även en mildare hjärnskakning ger långvariga och allvarliga skador. Och det kommer vi kunna se med ett blodprov, säger Matej Orešič.
Personer som får lättare hjärnskador har ofta problem med trötthet, minne och balans under lång tid efter olyckan. Det gäller inte minst idrottare som ofta får upprepade hjärnskakningar och dessa kan få stora konsekvenser.
– Idag har vi inga verktyg för att enkelt avgöra när en idrottare kan börja spela igen efter en hjärnskakning. Alla kan inte få en MR-undersökning – men ett blodprov gör det möjligt att testa fler, säger András Büki.
– Om vi jämför med hjärtpatienter så finns det betydligt fler verktyg för dem. Vi hoppas att det här är en väg mot bättre behandling – och forskning även för hjärnpatienter, säger András Büki.
En infektion orsakad av Trypanosoma cruzi är kronisk och kan leda till Chagas sjukdom, som ger allvarliga symtom i mag–tarmkanal och hjärta. Sjukdomen drabbar miljontals människor i Central- och Sydamerika och leder till tusentals dödsfall varje år.
Parasiten har många gener som kan variera mycket. Det gör att den kan lura immunsystemet, men hur detta fungerar är till stora delar okänt.
Nu visar forskare vid bland annat Karolinska institutet att Trypanosoma cruzi kan bilda nya varianter som är blandningar av olika stammar. Dessa hybrider är ofta bättre på att undvika immunsystemet och orsaka sjukdom.
Parasiten Trypanosoma cruzi.
Genvarianter kan göra parasiten farligare
Genom att kartlägga arvsmassan hos föräldrastammar och dess avkomma över tid har forskarna kartlagt hur hybriderna bildas. Resultaten visar att hybriderna innehåller allt DNA från båda föräldrarna i början, men att mängden DNA sedan minskar gradvis för att till slut hamna på rätt nivå. Forskarna fann även att det sker ett stort utbyte av genetiskt material, så kallad genetisk rekombination.
– Denna kunskap är viktig eftersom utbyte av genetiskt material kan leda till nya genvarianter som gör parasiten farligare. Mer kunskap om hur denna process fungerar kan bidra till nya metoder för att diagnostisera, förebygga och behandla Chagas sjukdom, som är ett stort problem i Central- och Sydamerika, säger Björn Andersson, professor vid Karolinska institutet.
Parasitens gener kartläggs i detalj
Studien är baserad på parasitstammar som spontant bildat hybrider i laboratoriet. Forskarna har isolerat DNA från både föräldraparasiterna och flera avkommor och kartlagt hela arvsmassan med hjälp av storskalig DNA-sekvensering.
– Vi fortsätter nu att studera material från naturen och från patienter för att kartlägga mer i detalj hur parasiten gör för att variera sina gener. Vi arbetar också med att förbättra diagnostiken av Chagas sjukdom i Bolivia, säger Björn Andersson.
Studien genomfördes i samarbete med Universidade Federal de Santa Catarina i Brasilien och London School of Hygiene and Tropical Medicine i Storbritannien.
Björn Andersson, professor i genomanalys vid institutionen för cell- och molekylärbiologi, Karolinska institutet, bjorn.andersson@ki.se
Varje år pumpar regeringar in stora summor pengar i nationella och regionala ekosystem för att stimulera innovation. Det är allmänt accepterat att tilldelningen av sådana medel bör ske på ett konkurrenskraftigt sätt, där ansökningar från olika organisationer granskas av en neutral expertkommitté som gör ett urval av de projekt man anser förtjänar stöd.
Det finns en stark övertygelse om att politiker bör hållas på armlängds avstånd så mycket som möjligt i dessa beslutsprocesser. Därför antas projekt som väljs ut på ett konkurrenskraftigt sätt prestera bättre än projekt som väljs ut på ett politiskt sätt. Hittills har dock empiriska bevis för denna hypotes saknats.
Partiskhet hos granskare
I en artikel granskar ett forskarteam denna hypotes och undersöker resultaten av 321 FoU-projekt som finansierats av US Department of Energy’s Hydrogen Program.
Fram till 2011 kunde projekt inom detta program inte bara få finansiering genom en konkurrensutsatt urvalsprocess, utan också genom att öronmärkas av en amerikansk kongressmedlem.
Forskarna finner att öronmärkta projekt får avsevärt lägre poäng i en sakkunnighetsgranskning, så kallad peer review-granskning, än icke-öronmärkta projekt. Men de rapporterar också att öronmärkta projekt inte konsekvent underpresterar när det gäller publikationer och patent.
– Trots att sakkunniga bedömer öronmärkta projekt som sämre kan vi inte se att detta speglas vare sig i projektens produktivitet eller resultat. Vår studie pekar på att denna avvikelse kan vara ett resultat av partiskhet mot öronmärkta projekt bland sakkunniga granskare, säger Holmer Kok vid Handelshögskolan i Stockholm.
Skäl kan finnas för att undvika öronmärkning
Även om forskarna inte kan styrka att öronmärkta projekt skulle underprestera är de medvetna om att det kan finnas andra skäl till varför samhällen i allmänhet, och beslutsfattare i synnerhet, vill undvika politiskt styrda urvalsprocesser. Dock menar forskarna att om man vill försvara ett förbud mot öronmärkning måste man luta sig mot konkreta fakta och inte bara anta att politiskt utvalda projekt underpresterar jämfört med andra.
– Det är viktigt att förlita sig på lämplig argumentation när man diskuterar hur offentliga FoU-medel ska fördelas. Våra resultat tyder på att vi inte bara kan anta att politiskt utvalda projekt underpresterar konkurrenskraftigt utvalda, säger Holmer Kok.
Holmer Kok, biträdande professor vid Handelshögskolan i Stockholm, holmer.kok@hhs.se
Pälsen hos olika däggdjur visar nyanser i rosa och rött under belysning med ultraviolett ljus. En forskningsstudie som undersökt däggdjur som igelkott, fjällräv, skogshare, hermelin, silverapa och flygekorre har nu hittat en förklaring till fenomenet.
Färgerna visar sig komma från en restprodukt som kroppen gör sig av med genom att avsätta den i pälsen, där den kan brytas ned av solljus.
Orsakas av restprodukter
För att hitta orsaken till detta oväntade fenomen har ett internationellt samarbete mellan forskare, bland annat från Naturhistoriska riksmuseet, identifierat färgämnet porfyrin som källan till ljuseffekten.
Forskarteamet drar slutsatsen att pälsens självlysande egenskaper är ett resultat av kroppens avfallshantering av porfyrin. Undersökningen visar också att egenskapen är mycket utbredd hos däggdjur och den förekommer hos avlägsna släktingar bland däggdjuren.
Belysning med ultraviolett ljus kan få igelkottens päls att lysa i rosa nyanser. Foto: Alexas_Fotos/Unsplash
Under de senaste åren har flera forskare gjort spännande nya observationer av luminescens hos olika däggdjur som igelkottar, flygande ekorrar och till och med i det gåtfulla näbbdjuret. Förutom att det resulterade i färgglada fotografier väckte fenomenet intresset från både forskarvärlden och allmänheten. Är denna fotoluminiscens associerad med en biologisk funktion, som ofta föreslagits?
Fotoluminiscens vanligt hos ryggradslösa djur
Naturen är extremt rik på färger. Under naturliga ljusförhållanden kan det mänskliga ögat uppfatta naturens fulla palett genom färgämnenas absorptionsegenskaper.
Användning av ultraviolett ljus kan dock synliggöra färgämnen som annars är osynliga för människan. I en process som kallas fotoluminiscens, inklusive både fluorescens och fosforescens, kan UV-ljus absorberas av molekyler som då i stället återutsänder synligt ljus.
Fotoluminiscens är ett välkänt fenomen hos ryggradslösa djur. Exempelvis avger skorpioner blått ljus när de utsätts för UV-ljus.
Tidigare hypotes avfärdas
Tidigare studier observerade fotoluminiscens hos nattaktiva däggdjur, men det noterades att närbesläktade släktingar som är aktiva under dagtid inte lyste upp. Dessa studier föreslog att fotoluminiscens tjänade en ekologisk funktion för djuren, till exempel som ett sätt att locka till sig andra och kommunicera med medlemmar av samma art, eller för att kamouflera sig.
Den nya studien avfärdar denna hypotes, eftersom tillräcklig mängd UV-ljus i en annars mörk miljö är osannolikt att inträffa i naturen. I stället spårade forskarna det kemiska ursprunget till fotoluminiscensen.
Porfyrin i pälsen
Samarbetspartners från IPANEMA-laboratoriet i Frankrike har utformat avbildnings- och spektroskopimetoder för att studera museiprover. Avbildningen gjorde det möjligt för teamet att bättre visualisera och lokalisera de luminiscerande områdena, medan spektroskopi identifierade porfyrinmolekyler som luminoforerna.
Porfyrin fungerar som byggstenar för flera vitala proteiner hos däggdjur, till exempel blodets hemoglobin, och många organ producerar dem rikligt. Överproduktion av porfyrin kan dock leda till allvarliga hudskador och andra sjukdomar.
Tillfällig lagring
Teamet observerade också en snabb minskning av fotoluminiscens vid ljusexponering i labbet. Detta fick forskarna att föreslå att däggdjur kan bli av med ett överskott av porfyrin genom tillfällig lagring i deras pälshår, där de bryts ned under solljus. Den observerade fotoluminiscensen är således ett slumpmässigt fenomen utan någon inneboende funktion.
Eftersom de provtagna däggdjuren som lagrar porfyrin i sina hårstrån bara är avlägset släkt drar forskarna slutsatsen att en sådan lagringsstrategi är utbredd bland däggdjur.
Dessutom förklarar denna nya hypotes varför nattaktiva däggdjur lyser upp när deras släktingar under dagen inte gör det. Båda lagrade porfyrin i pälsen, men nedbrytningen går mycket snabbare när solen skiner.
Förutom Naturhistoriska riksmuseet har Humboldt-universitetet i Berlin, Museum für Naturkunde i Berlin och IPANEMA i Gif-sur-Yvette i Frankrike deltagit i studien.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
