Sättet vi ser på naturen som något vi kan använda och missbruka, något vi är separerade från och inte egentligen anslutna till, kommer historiskt från 1600-talet och en serie filosofer som såg naturen som en maskin.
– Den perfekta grunden för den industriella utvecklingen med framsteg på bekostnad av djuren och landskapet. Idén att djur inte har några känslor, inte förtjänar någon empati, kommer från denna historiska kontext, säger Matteo Giusti, miljöforskare vid Högskolan i Gävle.
”Vår enda chans är att förändra oss”
För 200–300 år sedan ställdes inga frågor kring att förslava människor, menar Matteo Giusti. Slavar användes och missbrukades och betraktades inte som lika mänskliga som andra människor.
– Vi måste genomgå samma sorts kulturella förändring, där vi kommer att betrakta djuren som likvärdiga och lika viktiga som alla andra former av liv, som mänskligt liv. Vi måste ge dem samma rättigheter att existera som träd, plantor och floder.
En bättre framtid – det här rekommenderar forskarna
Att ersätta BNP som det enda måttet för att mäta framsteg och istället fokusera på indikatorer som tar hänsyn till ”inkluderande välstånd” och den vårdande ekonomin
Inrätta ett regelbundet FN-forum om hållbar livsstil
En global kampanj om naturbaserad utbildning för barn
Förvandla människors vardagliga relation till naturen genom att integrera den i städer
Skydda djurens välbefinnande och övergå till mer växtbaserad kost
Politiker bör dra nytta av lokal kunskap från ursprungsbefolkningen
Förbättrad samordning mellan stater för att ta itu med ekologiska och andra kriser och ett starkare ansvar för dem som inte agerar
Flod fick mänskliga rättigheter
Och detta är något som nu sker: I Nya Zeeland gav man floden Whanganui River samma rätt att existera som människor och i Ecuador skrevs ekosystemens rätt att existera in i konstitutionen, vilket snart följdes av Bolivia.
– Vi lever på en liten planet med begränsade resurser. Mångfalden och rikedomen i allt liv på jorden är det som säkerställer förnyelsen av dessa resurser. Gör vi för stora hål i denna livsväv kommer den inte att kunna stödja nästa generation människor.
Allt som behövs finns
Forskarnas rapport, som publicerades inför FN-mötet i Stockholm, hävdar att alla ingredienser för förändring finns: från ett växande offentligt stöd för strukturella förändringar till att utvecklingen av ren teknik sker snabbare än väntat.
Forskarna menar att förändring kan ske genom att göra hållbara livsstilar till standardvalet för människor och samt genom att främja affärsmodeller som levererar tjänster som säkerställer samhällens långsiktiga hälsa och inte kortsiktiga ekonomiska vinster.
– Det finns bara ett sätt att säkerställa en långsiktig och hållbar utveckling för våra barnbarn. Att vi förändrar hur vi ser på framsteg och utveckling, till det som säkerställer hälsan och motståndskraften för allt liv på planeten, säger Matteo Giusti.
Den 2 och 3 juni 2022 samlades världsledare och representanter från regering, näringsliv, internationella organisationer, civilsamhället och ungdomar i Sverige för Stockholm+50 – ett internationellt möte för att driva åtgärder mot en sund planet för allas välstånd.
Vid konferensen 1972 antog 113 länder Stockholmsdeklarationen och handlingsplanen för den mänskliga miljön, vilket placerade miljöfrågor i främsta rummet för internationella angelägenheter.
Egentligen är det inte ens ett äkta fossil: Dippy är en replika av ett Diplodocus-skelett som hittades i USA under sent 1800-tal.
1905 skänkte amerikanen Andrew Carnegie en kopia av skelettet till Natural History Museum i London, där det så småningom fick en hedersplats mitt i den stora entréhallen.
– Med tanke på hur museet ramade in det var det uppenbart att det här var deras främsta, mest förnäma och populära objekt som de var väldigt stolta över, säger Björn Billing, universitetslektor i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet.
Kampanjer i sociala medier
Allt var frid och fröjd i drygt ett sekel, ända tills museet år 2015 meddelade att Dippy skulle bort. Då uppstod en publikstorm.
– Det startades massa kampanjer i sociala medier, #SaveDippy blev en hashtag och det skrevs petitioner till myndigheterna som krävde att man skulle gå in och hindra planerna, säger Björn Billing.
Enormt engagemang och starka känslor
Både företag och kändisar gav sig in i uppropen; protestlistorna skrevs under av bland annat barnboksförfattare, personer ur fotbollsvärlden, paleontologer, representanter från glassföretaget Ben & Jerry’s och popgruppen Right Said Fred (som förutom megahiten I’m too sexy 1991 också hade en Englandsetta med singeln Deeply Dippy året därpå).
– Det där tyckte jag var ett intressant fenomen, jag undrade hur det kom sig att ett sådant här objekt – ett utdött djur, ett skelett – som inte ens är ett originalfossil utan bara en kopia, kunde skapa ett sådant enormt engagemang, och även så starka känslor?
En del av det brittiska kulturarvet
Björn Billing beslöt sig för att undersöka det, och gjorde två resor till London för att gräva i arkiv och läsa gamla pressklipp. I sin studie kommer han fram till att Dippy inte bara är ett vetenskapligt objekt, ett stycke naturalia, utan också har blivit en del av det brittiska kulturarvet.
– Jag studerade processen kring hur det blev så, vilket var särskilt spännande eftersom det här djuret inte ens hade hittats på brittisk mark. I den här historien, som pågår från förra sekelskiftet fram till Dippy-gate, som jag kallar det, sker en kulturarvsbildningsprocess, där man kan se hur nationalistiska intressen spelar in.
Ville stärka banden mellan nationerna
När amerikanen Andrew Carnegie – världens då kanske rikaste privatperson – skänkte replikan till britterna 1905 var det en symbolisk gest som skulle stärka banden mellan nationerna, ett slags fredsarbete genom diplomati och vetenskap.
– Vid invigningsceremonin samlades gräddan av forskare, högt uppsatta politiker och militärer och företrädare för kyrkan på museet. Det blev ett jippo som det skrevs mycket om i tidningarna. Det skapade en sensation redan då, och där någonstans började den process som gjorde att det här föremålet inte bara är ett i raden av dinosaurieskelett.
Lord Avebury talar vid invigningen av Dippy 12 maj 1905.
Disneyfilm och politisk satir
Under efterkrigstiden får replikan sitt smeknamn och mytbildningen kring Dippy som nationell maskot tar fart: skelettet dyker upp i en rad barnböcker och en stor Disneyfilm, det får mycket medial uppmärksamhet, det används i politisk satir, i reklam och syns även i filmerna om Paddington.
Dippy syns bland annat på film. (Bilden är ett montage, samt beskuren)
Inte minst blir Dippy en turistmagnet på museet, en plats många britter har besökt under sin barndom och har starka minnen ifrån.
– Där är grunden lagd till Dippy som något nationellt, som något man förknippar med London. Det handlar mycket om nostalgi, beslutet att plocka bort Dippy sågs nästan som att museet ryckte undan mattan för människors egen självbiografiska historia.
Ut på turné
Vad hände då med Dippy? En kort tid efter proteststormen meddelade museet att skelettet skulle på turné, och Dippy on Tour var ett faktum. Under några år har replikan rest runt och visats upp i åtta städer i England, Wales, Skottland och Nordirland.
– Beskedet medförde att protesterna klingade av och byttes ut mot jubel. Det blev succé på alla ställen dit Dippy kom, med jättemånga besökare och uppmärksamhet i medierna. Lokala företag engagerades och skolorna gjorde massa projekt i samband med visningen. Då skedde också en transformation: dinosaurien, som hade varit förknippad med London och museet där, blev något brittiskt: ”The People’s Dinosaur”, som BBC kallade det.
Folkfest när Dippy gjort succé under sin första anhalt under turnén, i Dorchester, och ska åka vidare till nästa stad.
Ersattes av blåval
På museet i London ersattes Dippy av en blåval, som hänger ner från taket. Bytet förklarades med att en val är mer relevant i dag, och kan symbolisera hotet från bland annat artutrotning och klimatförändringar.
Men – efter sin långa turné är Dippy nu faktiskt tillbaka i museet, om än temporärt. Vad som händer med skelettet på sikt är mer oklart; beslutet försvåras också av att Dippy är över 20 meter lång och 4 meter hög.
– Det kan bli som vissa har befarat: att Dippy kommer att plockas ner och hamna i källaren, stuvas undan i några lådor, säger Björn Billing.
Ska bli bronsskulptur
En sak är dock klar och det är att Dippy ska stå modell för en bronsskulptur som ska stå permanent utanför Natural History Museum.
– Det är också ett tecken på att det här är en stark ikon som förknippas med museet. Det är få andra dinosaurieskelett som har blivit så laddade, som har personifierats på det sättet: som till och med har ett smeknamn. Dippy är ett unikt objekt, det är ett slags process från natur till kultur.
Replikan av Diplodocus monterad i Pittsburgh 1904 innan den skickades i lådor till London för installation året därpå. Personerna på bilden är de som var vetenskapligt och tekniskt ansvariga för projektet, William Holland och Arthur Coggeshall. Just detta foto användes flitigt som reklammaterial för dinosaurieskelettet.
Dinosaurie-rivalitet mellan länder
I historien om Dippy ryms också en viss rivalitet mellan Storbritannien och USA: det händer att amerikanska företrädare vill betona att ursprungsskelettet är amerikanskt och att stora dinosaurier framförallt hittas i USA, medan britterna å sin sida hävdar att dinosaurieforskningen startade i England och att just Dippy är något specifikt brittiskt.
– Hela min studie handlar mycket om nationell identitet och hur man har laborerat med nationalistiska idéer för att för att göra Dippy till ett stycke kulturarv. Där har det varit något slags dragkamp mellan Storbritannien och USA, vilket går i strid med Carnegies intentioner att skapa band och fredsallianser, säger Björn Billing.
Tidigare forskning har visat att exponering för luftföroreningar under spädbarnstiden inverkar negativt på lungfunktionen hos barn, ungdomar och unga vuxna. Det här är den första studie som visar liknande samband redan hos spädbarn.
I studien följdes 177 spädbarn i Stockholm. Barnens lungfunktion mättes vid cirka sex månaders ålder. Resultaten visar att de barn som varit mest utsatta för luftföroreningar hade en lägre lungfunktion vid sex månaders ålder i relation till samtliga tre luftföroreningar som ingick i analyserna. Vägtrafiken utgjorde den viktigaste källan till skillnaderna i luftföroreningsexponering mellan barnen.
– Vår studie bidrar till att etablera luftföroreningar som en riskfaktor för försämrad lungfunktion redan under spädbarnstiden när lungorna fortfarande är under utveckling, säger Björn Lundberg, barnläkare vid Sachsska barn- och ungdomssjukhuset.
Luftvägsdiameter och lungvolym påverkades
Resultatet av studien visar att:
Lungfunktionsmått associerade med både luftvägsdiameter och lungvolym var negativt påverkade av exponering för luftföroreningar.
Vägtrafiken utgjorde den viktigaste källan till skillnaderna i luftföroreningsexponering mellan barnen.
Lungfunktionsnedsättningen motsvarande en genomsnittlig sänkning av den forcerade utandningsvolymen under en halv sekund på ca 9 ml och total utandningsvolym på ca 10 ml per interkvartil ökning av luftföroreningsnivån, bägge motsvarande ca 5 procent av medelvärdet för alla barn i studien.
På grund av korrelation i exponering för de tre luftföroreningarna var det inte möjligt att i detalj utröna effekten av var och en av dem.
Resultaten talar för att ytterligare åtgärder krävs för att sänka halterna av luftföroreningar i våra tätorter.
Enligt Göran Pershagen, som är professor vid Institutet för miljömedicin vid Karolinska Institutet, är luftföroreningsnivåerna i Stockholm jämförelsevis låga i ett internationellt perspektiv, vilket gör resultatet mer anmärkningsvärt.
– Det är alarmerande att även dessa nivåer förefaller ha en negativ lungfunktionspåverkan på spädbarn. Sammantaget med annan nytillkommen forskning talar våra resultat för att ytterligare åtgärder är nödvändiga för att sänka halterna av luftföroreningar i våra tätorter, säger han.
Så gjordes forskningen
Studien inkluderade 177 spädbarn i Stockholm som följdes med enkäter till föräldrarna efter födseln och därefter med mätning av barnens lungfunktion vid cirka sex månaders ålder.
Utomhuskoncentrationer av inandningsbara partiklar av olika storlek (PM2.5 och PM10) och kvävedioxid (NO2) beräknades för barnens bostadsadresser från födseln till lungfunktionsundersökningen.
Det som studerades var sambandet mellan exponering för luftföroreningar sedan födseln och lungfunktion vid sex månaders ålder.
Björn Lundberg, barnläkare vid Sachsska barn- och ungdomssjukhuset och doktorand vid Institutionen för klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset, Karolinska Institutet, bjorn.lundberg@ki.se, Göran Pershagen, professor vid Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet, och överläkare vid Centrum för arbets- och miljömedicin, Region Stockholm, goran.pershagen@ki.se
– I tider av geopolitisk spänning ökar aktiviteten hos olika länders underrättelseorganisationer, säger Michael Jonsson, forskningsledare på FOI.
Tillsammans med analytikern Jakob Gustafsson har Michael Jonsson gjort studien Espionage by Europeans 2010–2021 , där de analyserar öppet kända fall av infiltrations- eller insiderspionage. Totalt handlar det om 62 individer, varav 42 har fällts för spionage under den här tiden. Något som Michael Jonsson själv beskriver som ”toppen av ett isberg”.
– Vi har valt att använda oss av öppna källor, främst tidningsartiklar, för att slippa diskussionen om det verkligen handlar om spionage eller inte. Det är ett komplext ämne. Det finns väldigt lite data och behövs mer grundforskning. Detta är ett snävt urval men det ger ändå en relevant bild av läget.
Ryssland ligger bakom den stora majoriteten av alla spionfall
Från den aktuella tidsperioden finns spektakulära exempel på operationer som tros ha genomförts av ryska underrättelsetjänster, som giftattacken i Salisbury, mordförsöket på en bulgarisk vapenhandlare och sprängningen av vapenförråd i Tjeckien. Den nya studien visar även att Ryssland ligger bakom den stora majoriteten av alla spionfall i Europa.
– Det är svårt att beskriva en typisk spion, men i vår studie är det helt klart en man med baltisk bakgrund. Det stämmer också att Ryssland är den absolut dominerande mottagaren av spionage i Europa. Sedan finns det olika typer av spioner, vilket vi i vår studie beskriver som olika kluster som ägnar sig åt spionage, säger Michael Jonsson.
Ett sådant kluster är män med en bakgrund inom militären eller underrättelsetjänsten. En annan grupp består av konsulter, forskare eller tjänstemän på en myndighet. Forskarna hittade också en grupp av småkriminella smugglare i Estland, som användes som spioner. Potentiella spioner kan också rekryteras bland de som är ”Rysslandsvänner” av ideologiska skäl.
– De mest värdefulla spionerna är sannolikt de som har tillgång till hemligstämplat material om stridskrafter, vapen och försvarsförmågan. Men du kan även vara intressant som spion om du har information om ny forskning, innovationer och ny teknik, säger Michael Jonsson.
Spionlivet är ganska oglamoröst
Vad är det då som gör att vissa tar steget och blir en spion? Studien har hittat vissa gemensamma nämnare; som en känsla av att känna sig förfördelad, hemma eller på jobbet, och att brottas med ekonomiska svårigheter.
– Det är personer som kan vara lite bittra över karriären, till exempel om de inte har befordrats som de har räknat med. Det finns vissa narcissistiska drag och rollen som spion får dem att känna sig viktiga och behövda. Vi såg även att flera hade problem med skulder, säger Michael Jonsson.
Rekryteringen av en ny spion börjar ofta försiktigt genom att underrättelseofficeren ber om oskyldig information som redan finns i öppna källor. Efterhand ökar kraven på information och då kan det ofta vara svårt att dra sig ur. Studien visar på några fall av utpressning och hot mot närstående när någon försöker dra sig ur.
– Till en början betalar man även för mindre värdefull information, så att spionen vänjer sig vid tillvägagångssättet. Underrättelseofficeren som hanterar spionen är också mycket vänskaplig för att skapa ett förtroende. Den som sedan ändå vill dra sig ur kan bli utpressad, till exempel har vi ett fall med estnisk spion med militär bakgrund som hade småbarn, där hans familj hotades, säger Michael Jonsson.
Det är en ganska oglamorös bild av spionlivet som beskrivs i studien och några enorma summor pengar handlar det heller inte om. En studie från USA visar att inte ens de mest välbetalda spionerna tjänade mer än en miljon dollar totalt.
– Givet det enorma risktagandet det innebär och de relativt begränsade ersättningarna i förhållande till insatserna är det ingen vidare bra affär att vara en källa. Det handlar snarare om en cynisk exploatering av sårbara individer. Vår studie handlar också om misslyckade spioner eftersom de alla har åkt fast.
På frågan om det inte finns någon sanning i alla spionfilmer och böcker med fala kvinnor, alkohol och lyxhotell svarar Michael Jonsson att de trots allt innehåller ett korn av sanning.
– För en viss grupp av spioner, främst de högst värderade källorna, sker överlämnandet av information ofta i tredje land. Då förekommer det alkohol, restaurangbesök och hotellvistelser. I fallet med svensken som spionerade på Volvo och Scania arresterades han till exempel på krogen med en stor summa kontanter på sig, säger han.
Krig föder fler spioner
Studien konstaterar att flest aktiva spioner finns i Norra Europa och i Baltikum. Sverige har i sammanhanget ett utsatt geografiskt läge. På frågan om hur många spioner det kan finnas i Sverige svarar Michael Jonsson att förutom spionen på Scania och Volvo är ytterligare två personer anhållna i väntan på rättegång i ett separat fall.
– Det går inte att säga, men Säpo räknar med att en tredjedel av personalen vid ryska ambassader brukar vara underrättelseofficerare. Det skulle innebära 10–15 personer på ryska ambassaden i Stockholm.
Michael Jonsson tror att fall av spioneri kommer fortsätta att öka, inte minst mot bakgrund av Rysslands krig i Ukraina. Historien visar att krig alltid föder fler spioner. Till exempel var Stockholm i neutrala Sverige en tummelplats för spioner under andra världskriget. I dag är troligen Bryssel med alla sina internationella institutioner en liknande plats.
– Det här är ett hot som vi måste ta på allvar! Och i takt med att det världspolitiska läget försämras kommer spionaget bara att öka. Bara sedan vi avslutade rapporten har det tillkommit ett flertal nya fall som sannolikt kommer att gå till rättegång, säger Michael Jonsson.
Baseras på fall som resulterat i fällande domar under 2010–2021 med fokus på europeiska medborgare som förövare.
Nästan uteslutande män, 95 procent, är spioner både i Europa och USA.
Medianålder är 30–39 år och 41 procent var över 40 år när de började spionera.
Tre fjärdedelar av de dömda spionerna var inte uniformerade militärer (7) eller underrättelsepersonal (4). Det är liknande siffror som i USA.
Till skillnad från i USA är Ryssland – inte Kina – den överlägset främsta mottagaren för spionage i Europa (37 fall).
Den kognitiva neurovetenskapens förfäder, Donald Hebb och Ulrich Neisser, påstod redan för 50 år sedan att vi använder våra ögon för att återskapa tidigare upplevda händelser. De hävdade också att turordningen för våra synintryck, det vill säga den exakta sekvensen av ögonrörelserna, spelar roll.
Ögonen samplar omvärlden
Det sistnämnda har nu Mikael Johansson och Roger Johansson, båda forskare i psykologi vid Lunds universitet, för första gången någonsin lyckats bevisa i labbmiljö.
– Vi människor bombarderas ständigt av en enorm mängd intryck. Man kan säga att ögonen samplar vår visuella omvärld med tre till fyra fixeringar, eller bilder, per sekund. Genom att sedan reproducera dessa ögonrörelserekvenser får vi hjälp med att minnas den aktuella händelsen, säger Roger Johansson, docent i kognitiv psykologi vid Lunds universitet och expert på att studera samspelet mellan ögonrörelser och kognition genom en så kallad eyetracking-metodologi.
Pusselbitarna som återskapar minnen
Lundaforskarnas studie visar att våra blickmönster utgör pusselbitarna som läggs för att återskapa sammanhängande minnesbilder. Ju större överlappning desto större detaljrikedom har den återkallade minnesupplevelsen.
– Våra resultat verifierar en inflytelserik teori som har varit svårfångad i minneslitteraturen i mer än 50 år och är därför av bred relevans för grundforskning inom kognitiv neurovetenskap och relaterade områden, säger Mikael Johansson, professor i neuropsykologi vid Lunds universitet.
På sikt finns även hög potential för tillämpningar i utvecklandet av minnesstrategier för populationer med sviktande minnesprestation. Men även i mentala träningsmetoder som syftar till att förbättra prestation och välmående. Till exempel i sjukgymnastik, idrott, utbildning och terapi.
Antalet vindkraftverk har ökat kraftigt i Sverige under de senaste åren. Enligt Energimyndigheten fanns det 4 754 vindkraftverk hösten 2021, och ökningen mellan år 2021 och 2022 är den högsta redovisade. Inom ramen för forskningsprojektet Den svenska miljö-, energi- och klimatopinionen studeras svenskarnas inställning till vindkraft varje år i den nationella SOM-undersökningen.
Stödet för vindkraft avtagande
Vindkraft är en populär energikälla bland svenskarna. Den senaste nationella SOM-undersökningen visar att:
58 procent av svenskarna vill satsa mer på vindkraft än i dag
21 procent vill satsa ungefär lika mycket som i dag
13 procent vill satsa mindre eller helt avstå
Endast solenergi och vattenkraft rankas högre i undersökningen när det kommer till vilka energislag Sverige bör satsa på. Men jämfört med nivåerna mellan åren 1999 och 2009, innan den svenska vindkraftsexpansionen tagit fart, har stödet för vindkraften avtagit något.
Rekordtapp för vindkraften
De båda senaste mätningarna år 2020 och 2021 visar nu på signifikanta negativa effekter i opinionen. Balansmåttet, som utgörs av andelen som vill satsa på vindkraft minus andelen som inte vill det, har minskat från 78 till 66 på dessa två mätår. Inget annat energislag i undersökningen har i modern tid haft ett större tapp i opinionsstöd än vindkraften har just nu.
– Det handlar nog inte i första hand om att synen på vindkraft i sig blivit markant mer negativ, utan snarare att man anser att det har byggts tillräckligt redan, ett exempel på vad som inom opinionsforskningen brukar kallas för termostateffekten, säger Erik Jönsson, biträdande forskare vid Statsvetenskapliga institutionen.
Negativ inställning på landsbygden
För första gången sedan frågan började ställas är nu en övervikt av svenskarna negativt inställda till vindkraftsetableringar i närheten av där de bor. År 2021 var 40 procent ganska eller mycket negativa till detta, jämfört med 33 procent som var positiva. Det innebär en helomvändning sedan det senast mättes år 2016, när 40 procent var positiva och 28 var negativa.
Dessutom visar resultaten att den negativa inställningen till att satsa mer på vindkraft ökar särskilt bland boende på landsbygden, där också de flesta vindkraftverk historiskt placerats. Det finns idag ett signifikant negativt samband mellan att bo i en redan vindkraftstät kommun och att vilja satsa mer på vindkraft som energikälla.
– Detta tydliga mönster, att man oavsett sin allmänna inställning till vindkraft inte vill ha vindkraftverk placerade nära sitt eget hem, kan vara en bidragande faktor till att svenska kommuner i så hög utsträckning utnyttjar sitt kommunala veto och stoppar planerad vindkraftsutbyggnad, säger Erik Jönsson.
Energifrågornas roll i valrörelsen
Det finns även tydliga politiska skillnader i frågan om vindkraft. Bland de som står klart till vänster i politiken är det 80 procent som vill satsa mer på vindkraft. Motsvarande siffra för personer som står klart till höger är 42 procent.
– I dag har flera partier tagit tydlig ställning kring vindkraft, ofta i kontrast till kärnkraft, men det återstår att se vilken roll energifrågorna kommer att spela i den kommande valrörelsen, säger Erik Jönsson.
Kort om SOM-undersökningen
Den nationella SOM-undersökningen har studerat befolkningens åsikter och vanor varje höst sedan 1986. Den senaste undersökningen genomfördes mellan september och december 2021.
Undersökningen skickades ut till ett slumpmässigt urval om 24 500 personer mellan 16 och 85 år boende i Sverige. Nettosvarsfrekvensen var 48 procent. Fullständig dokumentation finns i rapporten Den nationella SOM-undersökningen 2021 – en metodöversikt.
Kapitlet Vindkraftsopinionen i skuggan av ett vindkraftverk av Erik Jönsson är ett förhandspublicerat bokkapitel från den kommande forskarantologin Du sköra nya värld.
Hela boken släpps den 22 juni och blir då fritt tillgänglig via SOM-institutets webb.
Kontakt:
Erik Jönsson, biträdande forskare i Den svenska miljö-, energi- och klimatopinionen vid Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet, erik.jonsson@gu.se
I studien som är publicerad i tidskriften Genome Medicine visar forskarna att två typer av progesteronreceptorhämmare minskade cancerdrivande förändringar i vävnadsprover från friska kvinnor med mutationer (förändringar) i bröstcancergenen BRCA.
Trippelnegativ bröstcancer
BRCA-mutationer är ärftliga och ökar risken för kvinnor att utveckla så kallad trippelnegativ bröstcancer. Cancerformen kännetecknas av att tumörcellerna saknar tre typer av receptorer (mottagare) på cellytan, vilket gör det svårare att rikta läkemedel mot cancercellerna. I dag ställs kvinnor med BRCA-mutationer inför valet att operera bort brösten för att minska risken för att utveckla denna svårbehandlade cancertyp.
BRCA-mutationer:
Man känner till flera gener där mutationer som kan orsaka ärftlig bröstcancer, där BRCA1- och BRCA2-generna är de vanligaste. Båda är högriskgener för bröstcancer, och ger i genomsnitt 50–80 procents risk att utveckla sjukdomen.
Åldern vid insjuknande är i genomsnitt lägre än vid de spontana formerna, vilket innebär att framför allt bröstcancerrisken börjar öka i 30-årsåldern och ökar påtagligt från 40-årsåldern.
Möjligt att övervaka och förebygga bröstcancerrisk
– Alternativen för att förebygga bröstcancer hos kvinnor som bär på BRCA-mutationer är i dag väldigt begränsade och många kvinnor tvingas fatta beslut om huruvida de ska operera bort brösten för att minska sin cancerrisk. Vår forskning öppnar för möjligheten att bättre övervaka och förebygga bröstcancerrisk hos enskilda kvinnor så att de kan fatta informerade beslut, säger Kristina Gemzell Danielsson, professor vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset och en av studiens författare.
Gemzell Danielssons forskargrupp genomförde studierna av behandling med progesteronreceptorhämmaren mifepriston medan andra delar genomfördes i samarbete med forskare vid bland annat University College London i Storbritannien och University of Innsbruck i Österrike.
Resultaten bekräftar forskarnas tidigare fynd att läkemedlet mifepriston minskar förändringar som kopplats till ökad cancerrisk i vävnadsprover från friska kvinnors bröst. Detsamma visades även för substansen ulipristalacetat. Både mifepriston och ulipristalacetat hämmar effekten av gulkroppshormonet progesteron och används i dag bland annat som akutpreventivmedel.
Behandlingen med mifepriston minskade cancerdrivande cellförändringar hos alla kvinnor utan BRCA-mutationer och hos cirka två-tredjedelar av kvinnor med BRCA-mutationer. Behandlingen med ulipistalacetat gav likartat resultat.
I den ena delstudien ingick 35 kvinnor, varav 15 bar på BRCA-mutationer, som under 2-3 månader behandlades med antingen mifepriston eller vitaminer (kontrollgruppen). I en annan delstudie ingick ytterligare nio kvinnor som behandlades med ulipristalacetat.[/textblock]
Test som hjälper läkare att mäta individuell cancerrisk
För att hjälpa kvinnor att bedöma sin individuella cancerrisk har forskarna utvecklat ett test kallat WID-Breast29-testet (Women’s cancer risk IDentification for Breast 29), som mäter epigenetiska förändringar i exempelvis vävnadsprover. Forskarna hoppas att testet, efter validering i större studier, ska kunna användas för att identifiera kvinnor som kan vara behjälpta av förebyggande läkemedelsbehandling.
Studien fann också att kvinnor med BRCA-mutationer hade högre progesteronnivåer under menscykeln än kvinnor utan mutationen, speciellt under perioden efter ägglossningen fram till menstruationen. Resultatet stödjer tesen om att behandling riktade mot progesteronsignalering eventuellt kan bidra till att minska cancerrisken, enligt forskarna.
Fler kliniska studier behövs
– Våra fynd tyder på att progesteronreceptorhämmare kan vara attraktiva läkemedelskandidater för att minska cancerrisk hos yngre kvinnor med BRCA-mutationer. Innan man kan rekommendera behandling behövs dock större kliniska studier för att validera resultaten i en mer diversifierad grupp samt för att undersöka eventuella biverkningar. Långvarig användning av ulipristalacetat har till exempel kopplats till leverskada medan mifepriston inte associerats med någon sådan effekt, säger Kristina Gemzell-Danielsson. Hennes grupp driver även studier av utveckling av preventivmedel med mifepriston.
Kristina Gemzell Danielsson, professor i obstetrik och gynekologi särskilt migrationsrelaterad reproduktiv hälsa vid Karolinska Institutet, kristina.gemzell@ki.se
Självskadebeteende är ett stort problem i samhället, särskilt bland unga människor. Hälften av patienterna inom psykiatrin och cirka en tredjedel av Sveriges gymnasister har skadat sig själva minst en gång. Självskadebeteende förekommer bland annat hos patienter med diagnosen emotionellt instabilt personlighetssyndrom (EIPS), också kallat borderline personlighetssyndrom, och för dessa patienter finns en ny vårdform som kallas självvald inläggning.
– Vårt fokus har varit att utveckla en intervention (ungefär ”ingrepp”, redaktionens kommentar) för att ge rätt vård i tid, för att förebygga att patienter kommer till vården först efter att ha gjort suicidförsök eller självskadat sig vilket kräver akutvård, säger Joachim Eckerström, doktorand vid Karolinska Institutet.
Bild: Ante Samarzija/Unsplash
Självvald inläggning – så går det till
Vårdformen ger patienterna själva möjligheten att lägga in sig inom psykiatrisk heldygnsvård.
Inläggningen varar 1–3 dygn och möjligheten kan nyttjas maximalt tre gånger per månad.
Vårdformen introducerades 2015 i Stockholm som ett forskningsprojekt finansierat av Vetenskapsrådet.
I dag har vårdformen spridit sig till 18 av 21 regioner i landet, dock med vissa variationer i arbetssätt och utformning.
Centrum för psykiatriforskning fick 2019 uppdraget att utveckla en generisk modell för självvald inläggning inom Region Stockholm.
Sveriges regering gav nyligen uppdraget till Socialstyrelsen att ta fram enhetliga rekommendationer för metoden nationellt.
Uppskattas av patienter och personal
I sin avhandling visar Joachim Eckerström att både vårdpersonal och patienter med emotionellt instabilt personlighetssyndrom (EIPS) är positiva till självvald inläggning. Bland annat uppger personalen att vårdformen främjar relationen till patienterna medan patienterna själva rapporterar förhöjd livskvalitet.
– Självvald inläggning ger patienterna en möjlighet till time-out i en trygg miljö när deras vardag är svår att hantera på egen hand. Vi ser att självvald inläggning har en tydlig ångestlindrande effekt där ångestnivån hos patienter med EIPS har sjunkit från svår till måttlig efter inläggningen, och livskvaliteten har ökat markant, säger Joachim Eckerström.
En delstudie i avhandlingen visar även att vårdformen verkar minska behovet av heldygnsvård, men minskning var inte statistiskt signifikant och behöver utredas vidare.
Självmordsförsök vanligt
Andelen personer diagnostiserade med EIPS i Sverige bedöms vara 1–2 procent, där 75 procent av de drabbade är kvinnor. Dessa personer visar ett mönster av instabila relationer, kraftiga känslomässiga svängningar och en osäkerhet kring självbild och identitet. Cirka 70 procent av patienterna med EIPS har någon gång utfört ett självmordsförsök.
Interventionen självvald inläggning förutsätter att patienten har en vårdrelation med heldygnsvården från tidigare vårdtillfällen, och bygger på en överenskommelse mellan patienten och den psykiatriska öppen- och heldygnsvården. Patienterna uppmuntras till självständighet och flera har fortsatt både med studier och arbete under inläggningen. Avhandlingen visar att bland utmaningarna med vårdformen finns tillgången till vårdplatser inom den psykiatriska heldygnsvården samt kunskapsnivån hos vårdpersonalen.
Ska omfatta fler patientgrupper
I Region Stockholm har den självvalda inläggningen även använts för patienter med psykos respektive ätstörning, och nu pågår en uppskalning av användningen till samtliga patienter inom den psykiatriska vården. Utvecklingen följs av forskare samtidigt som en hälsoekonomisk studie görs av användningen för patienter med EIPS.
– Över tid kan vi komma att se en utveckling där antalet akutplatser kan minskas till förmån för dessa platser. I dag finns en missuppfattning om att den psykiatriska vården står och stampar men här har vi utvecklat en strukturerad vårdform som mycket konkret hjälper patienterna inom den psykiatriska heldygnsvården, säger Joachim Eckerström.
Niklas Marklund är professor i neurokirurgi vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus. Han forskar om hjärnskador.
– Skador som är så allvarliga att de kräver intensivvård leder tyvärr i princip alltid till minnesproblem, säger han.
Förklaringen är att vid en skallskada kan hjärnans minneslagringscentrum hippocampus påverkas av störningar i blodflödet och i energiomsättningar. Hippocampus är viktigt vid inlagring av våra minnen, men är även involverat när vi hämtar de minnen vi lagrat. Och även om hjärnan kan omorganisera sig efter en skada så är den förmågan begränsad.
Personligheten kan bli påverkad
Hjärnskador kan också innebära allvarlig påverkan på våra motoriska och kognitiva funktioner. Det kan även påverka personligheten.
– Man brukar tala om den frånkopplade hjärnan efter trauma. Vårt minne läker inte så bra, tyvärr, konstaterar Niklas Marklund.
Svåra skallskador och upprepade hjärnskakningar ökar risken för demenssjukdomar och de verkar accelerera Alzheimers och Parkinsons sjukdom.
– Det finns ett demensprotein som kallas tau som är oerhört viktigt vid skallskada. Vi har undersökt unga idrottare som haft minnesproblem efter trauma och sett att de har en ökad inlagring av tau.
Mer demens bland elitidrottare
Tau finns normalt i axonerna på våra nervtrådar och vid skada kan de börja klumpa ihop sig. Niklas Marklund berättar om en uppmärksammad studie som genomfördes i Skottland bland 7 600 professionella idrottare:
– Gruppen hade mer demens än övriga befolkningen. Å andra sidan hade de mindre förekomst av hjärt-kärlsjukdomar. Hälsofördelarna med att idrotta överväger, men man ska undvika upprepade slag mot huvudet. Så använd hjälm vid cykling och skidåkning, säger Niklas Marklund
Feelgood är på frammarsch. De senaste 10–15 åren har antalet feelgood-romaner på den svenska bokmarknaden växt explosionsartat och läsekretsen blir allt större. Vad beror det på? Litteraturvetarna Piia K Posti och Maria Nilson menar att en del i förklaringen är en motreaktion till den mörka populärkultur med våldsamma berättelser och dyster människosyn som länge varit vanlig. Det kan också bero på ett ökat behov att läsa sådant vi mår bra av i oroliga tider. Under coronapandemin fick till exempel feelgood ett uppsving.
– Feelgood-romaner inger hopp om att allt kommer ordna sig till slut, även om det är en del problem på vägen. Som läsare kan man tänka att ”om det ordnar sig för karaktärerna i den här boken, så kan det nog ordna sig för mig också”, säger Maria Nilsson.
Lyckliga slut – men även en del svårigheter
Piia K Posti och Maria Nilsson menar att just den här känslan av att ”allt kommer bli bra” är en av huvudingredienserna i feelgood. Det är berättelser som ger en positiv känsla och, som namnet anger, ska få läsaren att må bra (feel good). Men det är inte hela bilden. Det finns också en stor del svärta och svåra ämnen i berättelsen, som att huvudpersonen går igenom en skilsmässa, blir av med jobbet eller upplever ensamhet. Under berättelsens gång lyckas man reda ut svårigheterna – och går vidare i livet.
Flytta ut på landet och starta ett kafé
Typiskt för feelgood-romanen är också att den skildrar vardagslivet. Ofta utspelar den sig i en hemtrevlig miljö, gärna i en småstad eller på landsbygden. Ett vanligt scenario är att huvudpersonen flyttar dit för att starta ett nytt liv i ett lugnare tempo och skala ner sin tillvaro. Man byter från ett karriärsyrke i storstaden till att rusta upp ett gammalt kafé, starta en bokhandel eller varför inte ta över ett bed and breakfast? Att börja om i livet och starta en ny verksamhet är vanligt i feelgood.
– Huvudpersonen kan ha hamnat i en svacka och börjar fundera på vad hen ska göra med sitt liv. Lösningen blir att utgå från något man är bra på, till exempel att baka tårtor, och så startar man en verksamhet av det och renoverar ett bageri på landsbygden. Det är ofta berättelser om entreprenörer som lyckas med sina idéer, säger Piia K Posti.
Hon menar att även feelgood-författarna och bokförläggarna själva är bra exempel på entreprenörer. De har ofta nära kontakt med sina läsare, bjuder in till träffar och presenterar sina böcker. De uppmärksammar gärna platser där böckerna utspelar sig och samarbetar med företagare i trakten.
Romance och chick lit inte samma sak
Kärleken då? Ja visst finns det kärlek, men den spelar inte alltid huvudrollen. I jämförelse med närbesläktade genrer som romance och chick lit är det inte lika starkt fokus på kärleksrelationer i feelgood. Gemenskapen mellan vänner och grannar är minst lika viktiga i handlingen, det är dem som gör att huvudpersonen lyckas med sitt nya liv. En annan tydlig skillnad, jämfört med romance och chick lit, är att huvudpersonen är äldre. Oftast för vi följa en medelålders kvinna i 40–50-årssåldern.
– Jag brukar lite på skoj säga att en del feelgood skrivs av chick lit-författare som blivit medelålders, som inte längre vill skriva om kärlekstrånande 30-åringar, utan om 50-åriga kvinnor som vill börja om på nytt, säger Maria Nilsson.
Räknas inte som ”fin” litteratur
Att feelgood är populärt märks inte bara i bokförsäljningen, det märks också på söksiffrorna på den sommarkurs i ämnet som Maria Nilsson och Piia K Posti ska hålla; vid sista ansökningsdag hade totalt 1 438 personer sökt kursen, varav 353 var förstahandssökande. Just eftersom den är så populär menar författarna att det är anmärkningsvärt att genren inte riktigt ses som ”fin” litteratur.
– Tyvärr räknas feelgood inte till den mest ansedda litteraturen, kanske just för att den är så populär och bred. Sedan är det en gammal genusfråga eftersom det är mest kvinnor som skriver. Kvinnors stora produktion av litteratur har lästs och älskats av många, men har historiskt inte ansetts vara intressant att uppmärksamma, recensera eller forska på. Det är beklagligt, eftersom det är så många som läser och tar intryck av den. Vi hoppas kunna ändra på det! säger Piia K Posti.
Litteraturvetarnas bästa feelgoodböcker – 10 boktips
Maria Nilsons och Piia K Postis feelgoodfavoriter:
Läsarna i Broken Wheel rekommenderar av Katarina Bivald
Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt av Gail Honeyman
Rosengädda nästa av Emma Hamberg
Den lilla bokhandeln runt hörnet av Jenny Colgan
Ett oväntat arv av Sofia Ymén
Manglade dukar och vikta servetter av Ewa Klingberg
I hjärtats bibliotek av Phaedra Patrick
Under Vintergatans alla stjärnor av Camilla Davidsson
Tolv hjärtan till jul av Jenny Bayliss
Klubben för lyckliga slut av Caroline Säfstrand
Resultaten presenteras i statusrapporten ”Digital mognad i offentlig sektor” som varje år ger en helhetsbild av svenska kommuners-, regioners- och statliga myndigheters förmåga att tillgodogöra sig nyttan med digitaliseringen. Det vill säga hur bra de är på att hantera övergången från analoga till digitala välfärdstjänster och utveckla sin verksamhet med hjälp av tekniken.
Analysen visar att andra året av pandemin hämmade den digitala utvecklingen. Offentlig sektors digitala mognad minskade med två procentenheter under 2021, från 53 till 51 procent, enligt den metod för mätning som forskare vid Göteborgs universitet tagit fram på uppdrag av Regeringskansliet.
– De offentliga organisationerna har varit nödgade att fokusera på kortsiktiga omställningsfrågor för personal och verksamhet, varför de har nedprioriterat det digitala utvecklings- och förändringsarbetet, säger Johan Magnusson, professor i informatik.
Pandemin hämmade digital utveckling
Enligt Johan Magnusson är det inte direkt förvånande att pandemin påverkat arbetet med att ta fram nya digitala tjänster för medborgarna. Men att utvecklingen backar bör vara en ögonöppnare för hela den offentliga sektorn och styrande politiker.
– Innan pandemin fanns det en utbredd känsla av att Sverige var på rätt väg med digitaliseringen. Nu finns det fakta på att vi går i fel riktning, vilket är första steget till ett uppvaknande, säger han.
I årets rapport har 126 organisationer från offentlig sektor deltagit med över 6 000 svarande. Och det framgår tydligt att organisationerna har svårt att arbeta parallellt med de digitala tjänster som redan finns, samtidigt som de utvecklar nya tjänster.
– Det betyder att tidigare digitala system som finns kvar, exempelvis skolplattformar i kommunerna, tar resurser och hindrar framtida utveckling, säger Johan Magnusson.
Målet är att bli bäst i världen på digitalisering
Enligt regeringen och dess nationella digitaliseringsstrategi är det övergripande målet att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter, bland annat för att utveckla landets gemensamma välfärd.
– Förhoppningen är att rapporten kan utgöra ett evidensbaserat beslutsunderlag för såväl offentliga verksamheter som för policyarbete kring digitalisering, säger Johan Magnusson.
När ett antal försökspersoner fick ett presentkort till ett kafé besökte de inte bara kaféet oftare, utan övertygade också sig själva om att risken med ett kafébesök i pandemitid är låg.
Hur människor bedömer risker blev en fråga med stor praktisk relevans under covid-19-pandemin. Detta eftersom många vanliga aktiviteter som innefattar sociala interaktioner plötsligt utgjorde en hälsorisk.
Men redan långt innan pandemin undersökte samhällsvetare och psykologer betydelsen av riskbedömningar och deras utformning. Tidigare forskning bygger på antagandet att subjektiva bedömningar bildas i ett försök att vara korrekta.
Människor ”önsketänker”
Nationalekonomen Marco Islam från Ekonomihögskolan vid Lunds universitet ifrågasätter detta tidigare antagande: Han antar att riskbedömningar istället kan vara resultatet av ”önsketänkande”, vilket innebär att människor tror vad de vill tro snarare än vad de borde tro utifrån den information som finns tillgänglig.
Han har också undersökt hur människors riskbedömningar bildades i samband med covid-19-pandemin. Studien bygger på ett fältexperiment våren 2021:
434 ovaccinerade studenter från Lunds universitet fick ett incitament i form av en kafékupong och varje student tilldelades en av två grupper. I kontrollgruppen fick studenterna en kupong på 15 kronor, i behandlingsgruppen fick studenterna en kupong på 100 kronor. Dessutom deltog varje student i flera undersökningar vid olika tidpunkter: innan kupongen infördes, efter att kupongen infördes men innan den löstes in och 15 dagar efter införandet av kupongen (när den gick ut). Syftet med dessa undersökningar var att mäta studenternas riskbedömningar.
Studenterna tonade ner riskerna
Resultaten av experimentet visar att studenterna i båda grupperna före utdelningen av kupongen uppfattade kafébesök under pandemin på samma sätt – och då som relativt farliga.
Två veckor senare skiljde sig riskbedömningarna i de båda grupperna avsevärt åt: Medan studenterna med 15 kronorskupongen uppfattade risken med ett besök som större än två veckor tidigare, vilket stämmer överens med ökningen av covid-infektioner under den tiden, uppfattade studenterna med 100 kronorskupongen risken som mindre.
– Studenterna i behandlingsgruppen utvecklade en önskan att använda sin kupong som var fem gånger starkare än i kontrollgruppen. Nästan 50 procent av studenterna i behandlingsgruppen men endast 10 procent av studenterna i kontrollgruppen löste in sina kuponger. För att ge efter för denna ökade önskan och rättfärdiga ett kafébesök tonade studenterna i behandlingsgruppen ner den risk som var förknippad med pandemin, säger Marco Islam.
Nedtoningen skedde inte efter utan före kafébesöket, och studenterna i behandlingsgruppen var inte bättre informerade om farorna med ett kafébesök än studenterna i kontrollgruppen.
– Det här resultatet är viktigt eftersom det tyder på att riskbedömningar inte nödvändigtvis utformas med ett försök till noggrannhet. I stället kan riskbedömningar vara resultat av önsketänkande och tjäna syftet att legitimera riskfyllt beteende, säger Marco Islam.
Personliga fördelar ersätter oro för andra
Studien ger också mer detaljerade insikter om vilken del av risken som studenterna tonar ner. Den skiljer mellan den risk som studenten uppfattar för sig själv och den risk som studenten tror sig kunna påföra andra. Det är den sistnämnda risken som studenterna tonar ner mest, vilket tyder på att personliga fördelar kan ersätta oro för andra. Slutligen identifierar forskningen så kallade ”spillover-effekter”.
– Studenter som övertygar sig själva om att kaféer är tillräckligt säkra för att motivera ett besök börjar också tro att riskerna med andra aktiviteter, till exempel gymbesök eller resor, är låga. Effekten av ”önsketänkande” kan därför få omfattande konsekvenser, säger Marco Islam.
Tolkningar i stället för tydliga regler
Även om man i studien valde ett ekonomiskt incitament i form av en kafékupong, så menar Marco Islam att det är troligt att resultaten även skulle gälla för icke-ekonomiska incitament, som till exempel att kunna gå på ett idrottsevenemang eller en personlig inbjudan till ett bröllop under pandemin.
– Jag menar att studien är ett viktigt argument mot en alltför liberal coronapolitik och för rigorösa tester. Den visar att utan tydliga regler och riktlinjer tenderar människor att tolka kontextuella incitament på ett egoistiskt sätt, vilket leder till att riskerna kan underskattas, avslutar Marco Islam.
− Genom att kombinera sina egna erfarenheter som musiker med självständig musikalisk reflektion kan man öppna för nya upplevelser av musiken.
Mer improvisation före Mozarts tid
Det har inte alltid varit en självklarhet att musikern ska spela exakt det som står skrivet. Fram till Mozarts tid improviserade musikerna ofta och lade då till musik som inte stod i noterna.
En förändring kom under 1800-talet, när noter började tryckas i större upplagor och spelas av utan att tonsättarens medverkan. Därför behövdes mer detaljerade instruktioner i notskriften för att det skulle bli rätt. Nu utvecklades idealet att musikern skulle ”återskapa” vad tonsättaren ”ville”.
Under början av 1900-talet förstärktes tonsättarnas kontroll, genom ännu mer detaljerade notbilder. Men utvecklingen av inspelningstekniken spelade också en stor roll.
− Teknisk perfektion och nottrohet blev för många ett ideal. Idag kan många musiker känna sig låsta av detta ideal, i sina musikaliska tolkningar, säger Tomas Löndahl.
Noterna som start för en kreativ process
Genom en serie experiment har han tillsammans med musiker undersökt metoder för att istället vidga friheten gentemot notbilden. Experimenten utgick från musik skriven för piano och stråkkvartett, komponerad av Ludvig Norman, och en röd tråd var att betrakta notbilden som en början på den kreativa processen, snarare än ett facit.
Tomas Löndahl utvecklade ett arbetssätt han kallar parametrik. Med hjälp av detta ändrade han vissa detaljer i notskriften – tonhöjd eller dynamik till exempel – och skapade även andra möjligheter för musikerna att experimentera med verket.
En musikalisk gestaltning av det här slaget bygger på en kombination av musikerns experimentella förhållningssätt, kreativitet och analytiska förmåga, menar Tomas Löndahl.
− För musikern gäller det att våga kombinera sina egna erfarenheter som musiker med självständig musikalisk reflektion, även om det skulle resultera i att man fjärmar sig från notbilden eller till och med går emot den. På det här sättet kan både musiker och åhörare få nya perspektiv och nya upplevelser av musiken, oavsett när den komponerades.
– Sömn är ingen enkel sak, utan snarare väldigt komplext. Det är många faktorer som påverkar möjligheterna att somna och kunna bibehålla sin sömn.
Att somna lugnt och sova gott är ingen självklarhet. Många människor, i synnerhet tonåringar ligger klarvakna under dygnets mörka timmar. Doktoranden Gita Hedin menar att vi måste prata mer med ungdomar om sömn, och om hur vi på bästa sätt kan stödja dem att sova bättre.
Gita Hedin är folkhälsopedagog och har arbetat med undervisning och hälsofrämjande projekt, både inom akademin och i organisationer som Rädda Barnen.
– Jag har länge varit intresserad av folkhälsa och av vad som får oss att må bra. Just sömnen är ett stort folkhälsoproblem och vi behöver verkligen försöka hitta och förebygga sömnsvårigheterna innan de växer.
24-timmars-samhället drabbar ungas sömn
Tonåringar brottas ofta med otillräcklig sömn och symtom på insomnia. I sin avhandling lyfter Gita Hedin vad som kan ligga bakom otillräcklig sömn, och vilka konsekvenser sömnbristen kan få i vardagen.
Att just tonåringar kan ha svårt att kliva ur sängen på morgonen är ett tidlöst faktum: De går igenom en biologisk utvecklingsfas som ofta medför en övergång från morgonpigghet till morgontrötthet och kvällspigghet.
Men Gita Hedin menar att dagens ungdomar också har fler utmaningar än tidigare generationer, då vi numera lever i ett dygnet-runt-öppet samhälle där dygnsrytmen sätts ur spel.
– Det vi kallar 24-timmarssamhället är här för att stanna, och vi måste finna ett sätt att leva i det, säger hon.
Mer än mobiler stör sömnen
I sin första studie genomförde Gita Hedin fokusgruppsintervjuer med gymnasieungdomar. Det visade sig att deltagarna var mycket villiga och öppna för att tala om sömn och önskade göra det oftare med vuxna i sin närhet.
– Någon sa: ”Så skönt att någon vill lyssna på oss”. Som ungdom är man själv expert på sitt eget liv. Samtidigt var det flera som efterlyste fler riktlinjer hemifrån. Det är lätt att vuxna kommer med pekpinnar, men i stället kan man fråga och diskutera, få i gång ett samtal. Vad fungerar för dem?
Ungdomarna som Gita Hedin träffat har varit väl medvetna om diverse kvällsrutiner och sömntips, som att ha mörkt, svalt och tyst i rummet och inga mobiltelefoner på nattduksbordet. Men att omsätta det i praktiken är lättare sagt än gjort, och här ser hon hur vuxna kan utgöra ett viktigt stöd.
Hon menar att det är lätt att förebrå ungdomar: ”Varför sover ni inte?” Sociala medier har på senare år pekats ut som boven i dramat, men Gita Hedin vill nyansera bilden.
– Det finns mycket som rör sig i ungdomarnas liv och i omgivningen. Läxor, extrajobb, aktiviteter … Någon kanske också bor i ett stökigt bostadsområde, eller har småsyskon som vaknar och skriker, vilket ju är faktorer som ungdomarna inte själva rår för.
Unga behöver prata om sömn
Gita Hedin är lite förvånad över att ungdomarna verkligen hade så stort behov av att prata om sömn. Nu gäller det för vuxna att lyssna på vad de säger och ta deras sömnproblem på allvar.
I en påföljande studie kartlades rådande associationer mellan sömnsvårigheter och faktorer som upplevt välbefinnande, fysiska aktiviteter och skolresultat. Men grunden för sömnsvårigheter kan påbörjas tidigare i livet. En av studierna, som sträcker sig över lång tid, visar att oro kring ekonomiska problem i familjen när barnet är yngre kan leda till sämre sömn när barnet kommit upp i tonåren.
– Detta märktes framför allt bland flickor, så det verkar finnas en viss könsskillnad. Med denna kunskap bör man kanske sätta in resurser och arbeta förebyggande långt tidigare än man trott.
Viktigt fånga upp tonåringars sömnproblem tidigt
Sedan flera år tillbaka finns ett screeninginstrument som använts för att kartlägga symtom på insomni bland vuxna och äldre. Detta har dock inte anpassats för ungdomar. I en av studierna tog Gita Hedin fram en reviderad variant, kallad Minimal Insomnia Symptom Scale – Revised.
– Väldigt många skolsköterskor har efterfrågat ett bra instrument för att mäta symtomen, och frågorna i instrumentet kan fungera som ett diskussionsunderlag. De kan vara till hjälp när vi pratar om sömn och kan i förlängningen skapa möjligheter för god sömn.
Hon framhåller hur angeläget det är att fånga upp symtomen på insomnia i ett tidigt skede och arbeta förebyggande på olika nivåer, så att sömnproblemen inte får negativa konsekvenser för den psykiska och fysiska hälsan längre fram i livet.
De ungdomar som Gita Hedin har följt är samma generation som snart når högskolan. Till hösten ska hon starta sömngrupper bland studenterna vid Högskolan Kristianstad.
– Efterfrågan är stor, så det känns viktigt – och det ska dessutom bli jättekul.
Förebyggande av diabetes och hjärt-kärlsjukdom kan vara en strategi för att minska risken för demens, enligt en studie från Karolinska Institutet som publiceras i tidskriften Alzheimer’s & Dementia.
Diabetes typ 2, hjärtsjukdomar och stroke – så kallade kardiometabola sjukdomar – är några av de största riskfaktorerna för demens. Med hjärtsjukdom menas här ischemisk hjärtsjukdom, hjärtsvikt eller förmaksflimmer.
– Få studier har undersökt hur risken för demens påverkas om man har fler än en av dessa sjukdomar samtidigt, så det ville vi undersöka i vår studie, säger Abigail Dove, som är doktorand vid sektionen Aging Research Center vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle vid Karolinska Institutet.
Demens utvecklas i decennier
Demensutveckling sker gradvis under decennier. Först kommer gradvis kognitiv försämring som syns bara i kognitiva test, sedan kognitiv svikt då personen själv märker att hen börjar få ett försämrat minne men fortfarande klarar av vardagen, och slutligen fullt utvecklad demens. Så här gjorde forskarna studien:
Datan kom från Svenska nationella studien om åldrande och vård, totalt 2 500 friska demensfria personer bosatta på Kungsholmen i Stockholm från 60 års ålder och uppåt.
Förekomsten av kardiometabola sjukdomar bedömdes vid start genom journaluppgifter och klinisk undersökning.
Personerna följdes sedan upp under tolv år med läkarundersökning och kognitiva test för att upptäcka kognitiv svikt och demens.
Mer än en sjukdom fördubblar risk för demens
Studien visade att förekomst av mer än en kardiometabol sjukdom hos en person, accelererade den kognitiva försämringen och fördubblade risken för kognitiv svikt och demens. Den tid det tog för att utveckla demens påskyndades med två år. Ju fler sjukdomar, personerna i studien hade, desto mer ökade risken för demens.
– I vår studie var kombinationerna diabetes och hjärtsjukdom samt diabetes, hjärtsjukdom och stroke de mest skadliga för kognitiv funktion, säger Abigail Dove.
Däremot uppvisade de som hade bara en kardiometabol sjukdom inte en signifikant säkerställd ökad risk för demens.
– Det är goda nyheter. Studien visar att risken ökar först när man har minst två av sjukdomarna, så här finns en möjlighet att förebygga utveckling av en andra sjukdom och då också förebygga demensutveckling.
Förebygg kardiometabol sjukdom i medelåldern
Sambandet mellan kardiometabola sjukdomar och ökad risk för demensutveckling var högre bland de studiedeltagare som var under 78 år.
– Vi bör alltså fokusera på förebyggande av kardiometabola sjukdomar redan i medelåldern, eftersom risken för kognitiv svikt och demens förefaller högre för dem som får en kardiometabol sjukdom tidigare i livet, säger Abigail Dove.
I framtida studier vill forskarna ta reda på mer om mekanismen bakom sambandet kardiometabola sjukdomar och demens. De vill undersöka genetiska faktorers betydelse samt använda hjärnavbildning för att utforska hur typ2-diabetes, hjärt-kärlsjukdomar och stroke skadar hjärnan. Vetenskaplig artikel:
Får vi titta på Youtube? Det är en fråga som känns igen av såväl pedagoger som föräldrar. När telefoner och läsplattor tar mycket av barnens fokus och tiden online dessutom kan innebära risker, kan det kännas enklare att bara svara ”nej”.
– Men att helt stänga ute barns medieintresse är inte rimligt, säger Carolina Martinez, universitetslektor i barn- och ungdomsvetenskap vid Malmö universitet, som är aktuell med en studie om hur just lärare på fritidshem förhåller sig till elevers medieintresse.
Viktigt att lyfta barns intressen
Lärarprofessionen behöver problematisera men samtidigt utveckla en förståelse för barns medieintresse, menar Carolina Martinez. Inom ramen för studien har hon intervjuat 21 lärare som arbetar på fritids.
– Flera lärare förhåller sig till medieintresset som problematiskt och riskfyllt och något som ska begränsas eller till och med förbjudas. Det bygger på ett vuxenperspektiv, trots att verksamheten ska utgå från barns intressen och även ge utrymme för rekreation och vila. Det står i läroplanen. Att ta barns perspektiv på allvar är dessutom lag enligt Barnkonventionen.
Gränsen beror på sammanhanget
Tre övergripande förhållningssätt bland lärarna visade sig tydligt i studien. Ett var att eleverna inte alls fick utöva sitt medieintresse, ett annat att de spontant fick utrymme till det då och då. Ett tredje var att lärarna lät elevernas medieintresse bli en integrerad del av verksamheten, till exempel genom att tillägna en till två eftermiddagar i veckan åt en friare medieanvändning.
– Exakt vad och hur mycket som är lämpligt och var gränsen går beror på sammanhanget. En viktig princip för vuxna är att skapa en variation av aktiviteter – användning av digitala medier, att vara ute, skapa, rita, idrotta och så vidare – inom ramen för fritidsverksamheten, säger Carolina Martinez.
Samtala om säkerhet på internet
Studien visar att när elever fick använda internet och olika medier mer fritt vissa dagar blev det möjligt för lärarna att hålla mer utvecklande samtal med dem kring säkerhet på internet. På så vis lärde lärarna sig också mer och kunde utveckla pedagogiska verktyg kring medier.
– Ibland kom elever och personal gemensamt överens om gemensamma begränsningar, exempelvis vilka sajter och appar som var tillåtna. Lärarna var aktiva runt barnen och löste uppkomna situationer efter hand. Men att enbart ta avstånd från det eleverna gör online innebär en större risk genom att stöta bort dem.
Varför är förhållningssätten så olika mellan olika fritidshem?
– Studien går inte in på pedagogernas olika motiv. En trolig förklaring är dock att de helt enkelt har olika synsätt och värderingar.
Det finns överhuvudtaget väldigt lite forskning om barns medieanvändning i fritidshemmet. I Sverige finns endast en handfull studier som berör ämnet, men ingen som har barns medieintressen som huvudfokus. Carolina Martinez lyfter fram att den här studien också vänder sig till lärarstudenter och yrkesverksamma lärare och att den tar sin utgångspunkt i att lärarna ska lära sig och utvecklas tillsammans.
– Jag har märkt ett stort intresse för den här studien och behov av kunskap hos lärare och Skolverket. Det behövs mer utbildning för lärare i hur de kan ta tillvara barns medieintressen, men tyvärr får de ofta hitta sina egna förhållningssätt, säger hon.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
