Gåfotboll liknar vanlig fotboll men spelas oftast på mindre plan med färre spelare. Deltagarna spelar i gångtempo där en fot alltid ska ha markkontakt.
Ett fåtal studier har undersökt hur sporten kan förbättra fysisk och psykisk hälsa samt ge ökade sociala kontakter. Tidigare studier har dock främst undersökt äldre män och studier har saknats från Sverige.
I en ny studie ingick 65 gåfotbollsspelare från klubbarna Enskede IK, IFK Viksjö och IF Elfsborg. Spelarna deltog i upp till fyra fälttester med sexmannalag i två halvlekar om 20 minuter vardera. Vid ett tillfälle genomförde deltagarna olika tester i laboratorium, bland annat av styrka, kondition, balans och hoppförmåga. De fick också fylla i en enkät om gåfotboll, bakgrund, levnadsvanor och hälsa.
Intensitet som passar många
Både före och efter genomfört gåfotbollspass skattade deltagarna sitt välbefinnande högre. Främsta skälen till att delta i organiserad gåfotboll uppgavs vara umgänge med andra, motion och träning. De lyfte också fram möjligheten att vara del av ett sammanhang och lag samt att man tidigare spelat fotboll.
– Studien visar också att deltagarna inte enbart utgör en grupp välmående och redan aktiva, de kommer från olika bakgrund och sammanhang. Detta öppnar för att många fler kan inkluderas och vara aktiva långt upp i åren, konstaterar Elin Ekblom Bak, högskolelektor på Gymnastik-och idrottshögskolan.
Kan jämföras med fysisk aktivitet på recept
Gåfotboll motsvarar ungefär den träningsdos patienter föreskrivs fysisk aktivitet på recept (FaR) i syfte att förebygga och behandla sjukdomar.
– För att gåfotboll ska kunna bli ett alternativ i FaR, så vill vi nu gå vidare med en så kallad interventionsstudie där gåfotboll testas som behandling, säger Mats Börjesson, professor vid Göteborgs universitet.
Studien har gjorts i samarbete mellan Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH), Centrum för Hälsa och prestationsutveckling vid Göteborgs universitet och Svenska Fotbollförbunde inom ramen för projektet Gåfotboll för hälsa.
Mer resultat från studien
Den undersökta gruppen bestod av 45 män och 20 kvinnor. Medelålder var 71 år och deltagarna hade en liknande hälsoprofil som andra i samma ålder. Två tredjedelar hade övervikt och närmare hälften hade högt blodtryck.
Utövarna hade något bättre kondition, gripstyrka, balans, benstyrka och hoppförmåga än normalbefolkningen. Deras fysiska aktivitetsmönster, uppmätt med rörelsemätare under sju dagar, liknade det hos yngre personer (50-64 år) ur normalbefolkningen.
GPS-data visade att deltagarna i snitt förflyttade sig 2,4 kilometer (2,5 för män och 2,2 för kvinnor) under 40 minuters gåfotbollspel.
Mats Börjesson, överläkare, professor, Centrum för Hälsa och prestationsutveckling och Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, mats.borjesson@gu.se
Elin Ekblom Bak, högskolelektor, Gymnastik- och idrottshögskolan, eline@gih.s
– Det är viktigt att dessa patienter undersöks utförligare utöver sedvanliga undersökningar, säger Monika Fagevik Olsén, översjukgymnast vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset och adjungerad professor vid Göteborgs universitet.
Monika Fagevik Olsén har gjort en studie på patienter som haft mer eller mindre kraftiga symtom under en covid-19-infektion, men som alla vårdats hemma. Deras andningsbesvär har fortsatt även efter att de tillfrisknat från infektionen.
– När patienterna sökt vård och genomgått sedvanliga undersökningar, som till exempel test av syresättning under gångtest eller mätning av lungvolymer, har dessa visat normala värden. De har ofta fått information om att allt är normalt, trots deras upplevelse att så inte är fallet. När patienterna kommer till oss har vi kunnat visa att deras andningsmönster och andningsrörelser avviker. Många av dem är väldigt svaga i andningsmuskulaturen, säger Monika Fagevik Olsén.
Avvikande andningsmönster hos patienter med postcovid
– Det som gör den här studien unik är att vi objektivt har kunnat bekräfta att andningsmönstret ofta är påverkat. Vi har sett det kliniskt och det har rapporterats i tidigare internationella studier. Men det har inte påvisats med en objektiv mätmetod tidigare.
Med ett speciellt instrument går det att mäta andningsrörelserna. Resultaten visar att det är viktigt att brett undersöka funktion och symtom hos patienter med andningspåverkan vid postcovid, även när mer gängse tester och undersökningar visar på normala värden.
Fysioterapeut kan hjälpa patienter med andningsbesvär
– Flera av de patienter vi har haft här har gått med sina andningsbesvär under lång tid eftersom man vid tidigare undersökningar inte hittat något fel. De blir ofta otroligt lättade av att få veta vad som kan vara orsak till problemen.
Studien omfattar även resultat av behandling, vilket kommer att redovisas framöver. Det finns specifik och individuell behandling som till exempel andningsövningar och ändrad andningsteknik som kan ha mycket god effekt på symtomen.
– Med resultaten från denna studie kan dessa patienter förhoppningsvis få bättre hjälp. Har man andningssymptom efter infektionen kan man som patient vända sig till fysioterapeut inom primärvården eller fysioterapeut som är specialist inom respiration.
Neuroblastom är tumörer i nervvävnad som diagnostiseras tidigt, vanligen före två års ålder. Sjukdomen drabbar årligen cirka 15 till 20 barn i Sverige och är den dödligaste cancerformen hos små barn. Den nya studien visar att proteinet DHODH (dihydroorotatdehydrogenas), som är involverat i ämnesomsättning och DNA-syntes, även har en nyckelroll i aggressivt neuroblastom och ökar tumörtillväxten.
Potential att förbättra överlevnaden
– Genom målstyrd behandling med specifika DHODH-hämmare så visar vi i olika cell- och djurstudier att cancercellerna dör och att tumörerna slutar växa. Det är mycket lovande eftersom DHODH-hämmare redan visat sig tolereras väl i kliniska prövningar för andra sjukdomstillstånd, säger Ninib Baryawno, senior forskare vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet.
När forskarna kombinerade DHODH-hämmaren brequinar med ett cellgift som redan nu används i behandlingen av barn med neuroblastom, lyckades de bota möss med en aggressiv variant av sjukdomen.
– Den här kombinationsbehandlingen bör testas kliniskt då den har potential att kunna förbättra överlevnaden för barn med neuroblastom. Det är verkligen efterlängtat eftersom chanserna att överleva vid återfall tyvärr är små med dagens behandlingar, säger Ninib Baryawno.
Gör cancerns ”motor” svagare
När forskarna analyserade genuttrycket i tumörerna såg de att brequinar minskar aktiviteten av genen MYCN, en av tumörens ”motorer” som driver på tillväxten. Efter avslutad behandling började tumörerna dock att växa igen. Därför testade forskarna att kombinera brequinar med cellgifter, vilket visade sig vara ett framgångsrecept som botade de sjuka mössen.
– Neuroblastom är en sjukdom som börjar redan i fosterlivet. Nästa steg i vår forskning är att ta reda på varför DHODH-proteinet är så kritiskt för tumörens tillväxt och vilken roll det har under fosterutvecklingen, säger Thale Kristin Olsen, forskare vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet och vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet.
Så gjordes forskningen:
Studien genomfördes i nära samarbete med forskare vid Massachusetts General Hospital och Harvard Stem Cell Institute i USA.
Forskarna analyserade patientdata från drygt 600 barn med neuroblastom och såg att tumörer med höga DHODH-nivåer är mer aggressiva och dödliga.
Forskarna behandlade sedan cellkulturer och möss med brequinar, som är en specifik DHODH-hämmare.
Forskare har undersökt hur länsstyrelser och Skogsstyrelsen använder rapporter i Artportalen – en webbplats för artobservationer av Sveriges växter, djur och svampar där vem som helst kan rapportera in arter. Mer än 80 miljoner observationer finns registrerade och den är nu en av de större artportalerna i världen. Genom denna form av medborgarforskning skapas en mycket värdefull kunskapsbank för svensk naturvård om arters utbredning. Eftersom Artportalen används av flera myndigheter och domstolar ger den också forskare en unik möjlighet att förstå hur medborgardata används.
Till grund för viktiga beslut
Studien bygger på intervjuer med tjänstemän runtom i Sverige som använder medborgares observationer för att fatta beslut i mark- och vattenärenden. Det kan handla om skogsavverkningar eller exploatering av mark- och vattenområden för vägbyggen, vindkraftverk, utsläpp, etableringar av industrier eller andra typer av ingrepp som har konsekvenser för miljön. Forskarna har studerat hur tjänstemännen förhåller sig till dessa observationer när de skapar underlagen för sådana ärenden.
– Vi såg att det är ett fåtal människor som avgör vilka inrapporterade observationer som kommer att påverka beslut om miljö och användning av land och vatten, och det behöver inte vara ett problem i sig, men lite tillspetsat uttryckt så är en observation inte säker bara genom att den har rapporterats, utan den görs säker genom en rad olika arrangemang och nätverk där teknologier och människor samverkar och där tillit måste skapas, säger Dick Kasperowski.
Tillit och relationer påverkar bedömningar
Det handlar om komplicerade interaktioner mellan tjänstemäns tolkningar av lagtexter, användning av datorprogram för att kartlägga observationer, listor över utrotningshotade arter, verktyg för att fastställa tid och plats för observationer samt valideringar av kommittéer inom Artportalen. Men det kan också handla om att en tjänsteman känner rapportören eller lokalkännedom hos medlemmar i en ornitologisk förening som värderas högt av personal på myndigheten.
– Inte sällan är vissa indata osäkra och då träder tilliten in. Vi visar också att tillit inte är jämnt fördelat i detta system, utan mer koncentrerat till vissa aktörer, och det beror på mellanmänskliga relationer som har utvecklats över tid, säger Niclas Hagen.
Medborgarforskning inte automatiskt demokratiskt
Det kunskapsunderlag som ska hjälpa våra styrande att fatta mer informerade beslut om de stora samhällsutmaningarna, klimat och artbevarande är beroende av att många människor engagerar sig, som i Artportalen.
– Men det är ett fåtal tjänstemän, medlemmar i evalueringskommittéer och miljöjurister som bedömer observationernas giltighet. Det betyder att de stora förväntningar som finns om att medborgarforskning demokratiserar vetenskapen, i en närmast representativ mening, inte kan levas upp till. Ju högre upp vi kommer i beslutspyramiderna desto färre och resursstarka blir bedömarna. Det är en fråga som behöver studeras närmare, säger Dick Kasperowski.
Lockar manliga fågelskådare
Internationell forskning visar att de som deltar i medborgarforskning generellt har högre utbildning, tillhör en övre medelklass och är medelålders eller äldre. När det gäller stora artobservationsprojekt över lång tid domineras de av individer som identifierar sig som män med intresse för vissa arter, särskilt fåglar.
– Vi ska nu gå vidare med studier av hur ojämlikheter kan komma till uttryck inom medborgarforskning, säger Niclas Hagen.
Aktivister använder portalen
Studien visar också att Artportalen används vid miljöaktivism för att driva vissa miljöfrågor, till exempel vid planer på avverkning på platser som bedöms vara av högt bevarandevärde. Detta har resulterat i ärenden i mark- och miljödomstolar mot svenska myndigheter för att de inte har uppfyllt nationella eller internationella miljölagar och konventioner.
– Hur detta kan förändra de politiska processerna vid svåra miljöfrågor ligger långt bortom denna artikel, men är definitivt en fråga för framtida forskning, säger Niclas Hagen.
Artportalen
Artportalen är ett system för att rapportera in och söka efter artobservationer i Sverige. Det är ett öppet system som används av myndigheter, forskare och naturvårdare såväl som privatpersoner. Artportalen drivs av SLU Artdatabanken, i samarbete med Artportalsrådet, och finansieras till stor del av Naturvårdsverket.
Dick Kasperowski, vetenskapsteoretiker, Göteborgs universitet, dick.kasperowski@gu.se, Niclas Hagen,vetenskapsteoretiker, Göteborgs universitet, niclas.hagen@gu.se
Människors förmåga att skilja trovärdig information från vilseledande hänger ihop med såväl utbildning som arbetslivserfarenhet.
– Med hjälp av en ny metod för att analysera digital källkritik ser vi att högre utbildning med inriktning emot humaniora och konst liksom utbildning i teknik och naturvetenskap verkar hänga ihop med en bättre förmåga att skilja fakta från fejk, säger Mona Guath forskare vid psykologiska institutionen, Uppsala universitet.
Däremot verkar högre studier i vård eller samhällsvetenskap inte hänga ihop med större skicklighet att värdera digitala nyheter i någon större utsträckning.
Inte sett tydlig koppling tidigare
I tidigare, främst amerikansk, forskning har sambanden mellan högre utbildning och förmågan att hantera vilseledande inte varit lika tydliga.
– Detta kan bero på att man tidigare inte tittat mer specifikt på olika typer av högre utbildning och de olika aspekter av digital medborgarlitteracitet, eller civic online reasoning, som vi undersöker. Det kan också hänga samman med att utbildning i USA inte är lika bra på att stimulera källkritiskt tänkande, säger Thomas Nygren, professor i didaktik med inriktning mot historia och samhällskunskap vid Uppsala universitet.
Ödmjuk inställning viktigt
Erfarenheter från arbetslivet med att jobba källkritiskt verkar också vara en bra förutsättning för digital källkritik. Ett mycket viktigt fynd är också att det överlag verkar vara viktigt att ha en ödmjuk och öppen inställning till nyheter från pålitliga nyhetskanaler.
– Detta kan mycket väl hänga ihop med en typ av intellektuell förmåga som inte mäts i traditionella intelligenstester. Det handlar nog snarare om ett aktivt öppet tankesätt som visat sig vara särskilt värdefullt när det gäller att identifiera falska och vilseledande nyheter, säger Thomas Nygren.
Stötta särskilda grupper
Studien visar också på viktiga utmaningar för den högre utbildningen. Det handlar om att få till en utbildning som ger goda ämneskunskaper och praktiska färdigheter i att navigera i digital information och en öppen attityd till ny kunskap i kombination med en analytisk skärpa.
– Det vi nu aktivt arbetar med i forskningen är att ta fram olika undervisningsdesign för att stödja dessa viktiga kunskaper, färdigheter och attityder. Särskilt stöd till grupper som inte lyckas särskilt bra på att bedöma vad som är trovärdigt kan ses som mycket angeläget, säger Thomas Nygren.
Så gjordes forskningen:
Studien baseras på svar från 1 222 svenskar i åldern 19–99 år och använder en ny metod för att analysera digital källkritik.
Personerna deltog i en webbpanel och fick besvara frågor om sin bakgrund och attityder till nyheter i kombination med ett test där de fick bedöma trovärdigheten på mer och mindre trovärdiga digitala nyheter.
Testerna undersökte deltagnas förmåga att identifiera vem som står bakom informationen, att bedöma bevis som används och jämföra olika utsagor om en omtvistad fråga.
Deltagarna fick exempelvis försöka skilja nyheter från reklam, avgöra bevisvärdet i manipulerade bilder och jämföra sakliga nyheter med vilseledande nyheter.
Thomas Nygren, professor i didaktik med inriktning mot historia och samhällskunskap vid Uppsala universitet, thomas.nygren@edu.uu.se
Stora framsteg inom diagnostik och behandling har förbättrat överlevnad hos bröstcancerpatienter under de senaste årtionden. Under senare år har många studier fokuserat på tumörens egenskaper och dess betydelse för prognos. Man förstår alltmer om hur till exempel tumörens storlek och molekylära egenskaper samt den omkringliggande miljön, kan påverka hur läkemedel vid behandling av bröstcancer tas upp och dödar cancerceller.
BMI påverkar vävnaden
Ny forskning stärker bilden av att patientens kroppskonstitution (BMI) samverkar med den omgivande vävnaden som tumören växer i, och kan ha betydelse för prognosen.
Resultaten i studien bygger på cirka 1 000 bröstcancerpatienter som opererats vid Skånes universitetssjukhus mellan 2002 och 2012. Forskarna har studerat tumörstorlek, den omgivande vävnadens celler, patientens kroppsform och ett protein som heter Caveolin-1*. Därefter har man följt patienterna över tid.
*Proteinet Caveolin-1, som sitter i cellmembranen, påverkar transport av olika ämnen (till exempel läkemedel) in i cellerna. Caveolin-1 finns i kolesterolrika cellmembran och reglerar även samspelet mellan tumörceller, dess omgivande celler och patienten.
”Sätta tumören i sitt sammanhang”
– Vi fann att det var bra att ha lite, eller inget, Caveolin-1 i tumörens omgivande celler om man var normalviktig, eller om man hade en liten tumör, men att det var tvärtom om man var överviktig eller hade en större tumör. Detta visar på vikten av att sätta tumören i sitt sammanhang, säger Christopher Godina, doktorand vid sektionen för onkologi på Lunds universitet.
Vidare forskning behövs som bekräftar fynden, men resultatet tyder på att proteinet Caveolin-1 skulle kunna användas som en markör som ger vården en ännu mer precis prognos och ge stöd för behandlingsval av bröstcancerpatienter.
Ta hänsyn till patienten
– Vår studie tyder på vikten av att ta mer hänsyn till patientens karakteristika, inte bara tumörens egenskaper. Mängden av Caveolin-1 kan påverkas av redan godkända läkemedel, men här behövs mer studier då det är oklart vilken effekt dessa ger vid bröstcancer. Cancercellernas miljö hos varje enskild patient skiljer sig åt på flera sätt, till exempel vad gäller inflammationsgrad i kroppen och de omgivande cellerna i bröstet, säger Helena Jernström, professor i onkologi med inriktning mot integrativ cancerepidemiologi vid Lunds universitet, som lett studien.
Bomull är ett biomaterial men odlingen av bomull är inte hållbar. Så försvann till exempel Aralsjön inom några decennier på grund av den enorma efterfrågan på vatten för att odla bomull. Som kontrast producerar vi i vårt nordiska ”regnmättade” klimat textilfibrer utan behov av konstbevattning.
Snabbväxande poppel kan frigöra mark för livsmedelsproduktion, menar forskarna bakom den nya modellen för produktion av textilier från ppoppel. Genom att tillämpa hållbara framställningsmetoder på poppel som odlas i nordiskt klimat kan efterfrågan på bomull minska. Därmed blir det möjligt att omvandla stora arealer av jordbruksmark från att producera bomull till att odla livsmedel.
Ny sort av popplar
Forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) har utvecklat nya poppelkloner som har överlägsen tillväxt på marginalmark (med litet värde för jordbruk) på nordliga breddgrader. Dessa popplar når full tillväxt inom 20 år, jämfört med 50-100 år för de träd som nu används inom skogsbruket.
– Jag döpte dessa kloner till SnowTiger eftersom de växer snabbt med kort rotationstid i nordliga klimat. De är den ”nordiska eukalyptusen”, säger växtekologen Anneli Adler, en av forskarna bakom den nya sortens popplar.
Hela trädet går att använda
– Hela trädet omvandlas till högvärdiga produkter där cellulosan blir textilfiber medan hemicellulosan och ligninet omvandlas till ett avancerat biobränsle. Detta är anmärkningsvärt eftersom mindre än 50 procent av träet förädlas till textilfiber med nuvarande massateknik, medan resten bränns till ett lågt värde, säger Joseph Samec, professor i organisk kemi vid Stockholms universitet.
Han fortsätter:
– Det här är en tvärvetenskaplig studie med forskare från olika områden och lärosäten. Den visar på förmågan vi i Norden har att bidra till global matsäkerhet och de utmaningar som finns kring bevattning.
Vetenskaplig artikel:
Lignin-first biorefining of Nordic poplar to produce cellulose fibers could displace cotton production on agricultural lands. Joule.
Kontakt:
Joseph Samec, professor i organisk kemi vid Stockholms universitet, joseph.samec@su.se
Anneli Adler, forskare i växtproduktionsekologi vid SLU, anneli.adler@slu.se
Avkodning, ordkunskap och läsförståelse är tre centrala begrepp för att kunna läsa och skriva. I en ny studie har forskare vid Linnéuniversitetet undersökt dessa förmågor hos elever på lågstadiet.
Avkodning handlar om att kunna läsa enskilda ord medan ordkunskap handlar om att förstå vad orden betyder, till exempel genom att kunna synonymer. Dessa båda begrepp ligger sedan till grund för läsförståelse – att förstå vad man läser.
Stort behov av insatser
Forskarna tittade på totalt 46 000 elever som antingen läste enligt läroplanen för svenska eller läroplanen för svenska som andraspråk.
– Ett viktigt resultat av vår forskning är att de elever som läser svenska som andraspråk som grupp betraktat verkligen är i behov av extra insatser i sin läsutveckling, säger forskaren Linda Fälth.
Ungefär två tredjedelar av dessa elever har en ordkunskap som tyder på att de skulle behöva hjälp.
– Det kan exempelvis vara barn som har ett annat hemspråk än svenska och inte har utvecklat ordförrådet på samma sätt. När det handlar om avkodning skulle fyra av tio barn behöva hjälp, berättar forskaren Heidi Selenius.
En uppgift för alla lärare
När det gäller läsförståelse kunde forskarna se att behoven ökade när barnen blev äldre. I årskurs 1 låg ungefär tjugo procent av barnen under genomsnittet. I årskurs 2 och 3 var cirka 40 procent under genomsnittet.
– Vi menar att man måste ta ett helhetsgrepp. Ordförståelsen tillsammans med ordavkodningen är båda viktiga delar för att dra läsförståelsen framåt. Och det är ju den vi vill komma åt, den yttersta funktionen av läsandet: att verkligen kunna ta till sig och förstå det man läser, säger Linda Fälth.
Forskarna menar att detta inte bara handlar om läsning, och att det inte bara är en uppgift för språklärare. Alla lärare behöver involveras.
– Ger man barn som har utmaningar med läsförståelse mycket uppgifter där man ska läsa själv, då fixar de förstås inte det. Kanske kan de lyssna istället? Det kan ju vara i matte, ska man lyckas lösa mattetalet måste man kanske få höra det uppläst istället. Så jag tänker att alla lärare behöver jobba med vad ord betyder och förklara dem för att alla elever ska kunna följa med och komma framåt, säger Heidi Selenius.
Liten skillnad bland de yngsta
Bland eleverna i årskurs 1 med svenska som andraspråk låg drygt åtta procent under genomsnittet på alla tre testerna (avkodning, ordförståelse och läsförståelse). Det är inte så många, konstaterar forskarna. Därför anser de att om insatser görs tidigt kanske en del av de problem som märks i nationella prov när barnen är äldre kan undvikas.
– Det ger ju också arbetsro i klassrummet om alla elever kan vara med, än att eleven står där och inte vet vad den förväntas göra. Man kanske inte är så ”lydig” då, utan börjar hitta på andra saker att göra, eller zoomar ut och bara sitter där, säger Heidi Selenius.
Forskarna hoppas att deras resultat ska uppmärksammas i skolans värld, inte minst eftersom detta är första storskaliga studien i sitt slag i Sverige.
– Man har ju sett sådana här resultat med äldre elever, i Pisa-undersökningarna till exempel. Men ser man som vi problemen redan på lågstadiet, då är det ju tidiga insatser som är lösningen på problemet, säger Linda Fälth.
Linda Fälth, docent vid institutionen för pedagogik och lärande, Linnéuniversitetet, linda.falth@lnu.se
Det är kemister inom konsortiet MicroBioRefine som har visat att nordiska mikroalger som får växa i saltvatten både renar vattnet effektivt och producerar värdefulla föreningar, så kallade karotenoider.
Mikroalgerna renar avloppsvatten från de förorenande näringsämnena kväve och fosfor som annars skulle kunna leda till övergödning av våra vattendrag.
– Men inte bara det, vi har också kunnat visa i tidigare studier att algerna avlägsnar farliga föroreningar som läkemedel och tungmetaller. Faktum är att våra alger kan ta bort vissa av dessa föreningar mer effektivt än konventionell rening av avloppsvatten, säger Christiane Funk, professor på Kemiska institutionen vid Umeå universitet.
Vissa mikroalger kan växa i saltvatten
Avloppsvattnet göder algerna som i sin tur producerar biomassa. Eftersom källan är kommunalt avloppsvatten är användningen av algbiomassan mycket begränsad. I denna miljö producerar tyvärr inte de nordiska mikroalgerna värdefulla föreningar.
– Eftersom våra alger är så effektiva att rengöra, innehåller deras biomassa massor av farliga föreningar. Mikroalgbiomassa från avloppsvatten kan inte användas till livsmedel eller foder.
Emellertid har postdoktor Sanjeet Mehariya, doktoranden Martin Plöhn, och den spanske gästforskaren Antonio Leon-Vaz – alla medlemmar i Christiane Funks forskargrupp – tillsammans med en forskare från Luleå tekniska universitet kunnat påvisa att vissa arter av mikroalgerna kan växa i saltvatten, den nordiska Desmodesmus-stammar.
Nordiska Desmodesmus-stammar. Bild: Lorenzo Ferro
Mikroalger är mycket små encelliga organismer som producerar ungefär hälften av allt syre som människor och andra organismer på jorden behöver för att kunna andas. Samtidigt som de frigör syre så växer algerna och bildar bland annat fett, kolhydrater och proteiner från kol, väte, kväve, fosfor och svavel – mikroalgernas biomassa. De är basen i havets ekologiska näringskedja och föder bland annat mindre vattenlevande kräftdjur. Mikroalger kan också odlas.
Salt stressar mikroalgerna till stordåd
Närvaron av salt stressar algerna och därför producerar de stora mängder karotenoider. Karotenoider är högvärdiga biomassaprodukter på grund av deras användning inom hälsovård, livsmedelsförädling, läkemedel och kosmetika.
– Vi kan nu odla dessa algarter i Östersjövatten. Algerna klarar av att rena det problematiska havsvattnet och samtidigt producerar de värdefulla föreningar, säger Christiane Funk.
Kan alger bli framtidens biomassaproducent, vattenrenare och hållbara bränsle? Det finns ett stort intresse för utveckling av användning av så kallade akvatiska fotosyntetiska källor – alger och cyanobakterier. Forskning inom så kallad blå bioekonomi fortskrider snabbt på en global skala.
Christiane Funk, professor vid Kemiska institution, Umeå universitet, christiane.funk@umu.se
Den stora blåfenade tonfisken har nästan försvunnit från Skagerrak, Kattegatt och Öresund sedan början av 1960-talet. Då kom tonfiskarna för att leta föda i nordiska vatten under sensommaren och hösten. Det förekom även ett mycket eftertraktat fritidsfiske i Öresund och ett stort yrkesfiske från Öresund till Skagerrak.
Forskare i Danmark och Sverige har samarbetat med sportfiskare under flera år för att fånga och märka blåfenad tonfisk med avancerade elektroniska märken, som gör att de kan följas.
Nu har de första resultaten från märkningsexperimenten publicerats. Det handlar om data från så kallade pop up-satellitmärken (PSAT), som är programmerade att lossna från fisken och flyta upp till ytan efter ett år.
Tonfisken gör långa vandringar
Data från satellitmärkena används för att studera tonfiskarnas vandringar och beteenden. I studien märktes 18 tonfiskar med sändare. Användbara data har kommit från elva av dem.
– Resultaten visar den blåfenade tonfiskens långa vandringar i Atlanten, och att det är samma tonfiskar som återvänder till skandinaviska vatten. Två av märkena plockades upp nästan precis på den plats i Skagerrak där tonfiskarna hade märkts ett år tidigare, säger Andreas Sundelöf, forskare vid SLU.
Blåfenad tonfisk
Blåfenad tonfisk är mycket eftertraktad av världens sportfiskare på grund av sin storlek och enorma kraft, och har fått smeknamnet ”alla fiskars konung”. Tonfisken är också intressant för kommersiellt fiske och säljs till mycket höga priser över hela världen.
Bild: Wikimedia Commons/Public Domain
Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, och danska DTU Aqua har tillsammans med The International Commission for Conservation of Atlantic Tuna (ICCAT) och erfarna sportfiskare samarbetat i flera år för att undersöka tonfiskarna i Skagerrak.
Fiskarnas beteende följs med avancerad elektronisk utrustning. Märkningen av tonfisk i Skagerrak kommer att fortsätta under 2022.
Kunskap om lekområden
När forskarna får tillbaka satellitmärkena kan den detaljerade informationen också användas för att undersöka var den enskilda tonfisken leker.
Tre märken innehöll information från mer än åtta månader och visar beteenden där åtminstone två av tonfiskarna återvänder till Skagerrak.
Genom att söka igenom fiskarnas dykbeteende har studien kunnat bekräfta att en fisk lekte i Medelhavet. Den andra simmade inte in i Medelhavet och uppvisade inte heller lekbeteende i något annat område under de förhållanden som sedan tidigare är kända för lekande blåfenad tonfisk.
– Att fortsätta söka igenom dokumenterat dykbeteende på det här sättet ger en rad möjligheter att bättre förstå tonfiskens lekbeteende och inte minst att avslöja tidigare okända lekområden. Det har förekommit mycket diskussion och vissa indikationer på flera hittills okända lekplatser under senare år, säger Andreas Sundelöf och fortsätter:
– Metodiken som ligger till grund för den här studien ger stora möjligheter att bättre förstå variation i beteende mellan fiskar, och bättre beskriva beteenden som ligger till grund för förvaltningsbeslut.
Fiskarna simmar tillbaka till matförråd
De två fiskarna som simmade tillbaka till Skagerrak hade burit satellitmärkena i tolv månader. Detta indikerar att det inte är ovanligt att fiskarna gör den här typen av långa vandringar vid upprepade tillfällen.
Samma fiskar återvänder sannolikt i augusti–oktober år efter år till de goda matförråden i Skagerrak, Kattegatt och Öresund, där bland annat sill och makrill förekommer i stora tätheter under den tiden på året.
Andreas Sundelöf, forskare vid institutionen för akvatiska resurser, Havsfiskelaboratoriet, SLU, andreas.sundelof@slu.se
Lek är ett vanligt beteende hos unga djur, mest känt hos däggdjur. Nu har forskare för första gången kartlagt lekens utveckling hos kycklingar. Resultaten visar att de ägnar mycket tid åt lek, precis som hundvalpar och kattungar.
– Vi studerade kycklingar från kläckning och framåt genom att erbjuda dem en särskild ”lekplats” flera gånger per vecka, säger Per Jensen, professor vid Linköpings universitet.
Plocka och jaga populära lekar
Forskarna filmade kycklingarnas beteende och identifierade totalt 14 olika sorters lek. De kunde exempelvis plocka upp föremål i näbben och jaga varandra, eller ”slåss på låtsas” genom att hoppa bröst mot bröst. Intensiteten i leken nådde en topp vid omkring 6–7 veckors ålder, strax innan kycklingarna skulle ha blivit oberoende av sina föräldrar i naturen.
För att se hur leken påverkats av övergången från det vilda till att bli tamfågel jämfördes nutida domesticerade värphönskycklingar med deras vilda förfäder, röda djungelhöns.
– Vi fann att båda två lekte på exakt samma sätt, så nästan 10 000 år av domesticering har inte förändrat typen av lekbeteende. Däremot lekte tamkycklingarna betydligt mer än sina förfäder. Det är i linje med teorier om att domesticeringen ofta leder till att djur blir mer ”barnsliga” i sitt beteende, säger Rebecca Oscarsson vid Linköpings universitet.
Stress tycks öka lekbehov
Hos många djur påverkas leken av deras mentala tillstånd och minskar i samband med stress och obehag. I ett annat experiment studerades därför kycklingar som utsatts för stress i samband med kläckningen.
– Tanken var att erfarenheten av den tidiga stressen skulle göra kycklingarna mindre benägna att leka. Men vi såg snarare raka motsatsen. Kanske är det så att de stressade djuren hade ett uppdämt behov av att få utlopp för positiva beteenden, men det får framtida forskning utvisa, säger Gabrielle Lundén vid Linköpings universitet.
Nyckel till mående och bättre livskvalitet
Per Jensen menar att djurens lek kan visa hur de mår, men kanske också användas för att förbättra deras liv.
– Vi planerar studier där vi vill stimulera stressade djur att leka för att på så sätt öka deras välmående. Det skulle kunna vara ett sätt att öka livskvaliteten för djur i livsmedelsproduktionen, säger Per Jensen.
Per Jensen, professor vid institutionen för fysik, kemi och biologi vid Linköpings universitetet, per.jensen@liu.se
Utbrottet i Fagradalsfjäll startade i mars och slutade i september 2021 och var det första utbrottet i en befolkad del av Island på nästan 800 år.
Ett internationellt forskningsteam tog tillfället i akt att samla lavaprover flera gånger i veckan. Detta för att skapa ett tidsbaserat register av prover och för att följa utbrottets geokemiska utveckling i detalj.
Utbrottet kunde följas i realtid
När vulkanforskare undersöker äldre utbrott arbetar de oftast med en begränsad bild av materialet från utbrottet, till exempel kan äldre lavaflöden bli helt eller delvis begravda av nya. Vid Fagradalsfjäll var dock utbrottet väl övervakat och prover togs så pass ofta att forskarna kunde dokumentera utbrottets evolution nästan i realtid.
Forskarna var intresserade av syreisotoper. Vulkaniska bergarter består nämligen till ungefär 50 procent av syre och med hjälp av kvoterna mellan syreisotoper kan man spåra ursprunget hos material från manteln och jordskorpan.
Med syreisotoperna kan forskare därför fastställa om magman härrör från manteln eller om den har interagerat med jordskorpan på vägen upp mot ytan.
Mer om mantel och magma
Manteln finns på flera kilometers djup i jordens inre, mellan kärnan och jordskorpan. Den kan smälta bergarter, magma, som vid ett vulkanutbrott tränger upp genom jordytan. När magman når ytan kallas den för lava. Källa: Wikipedia
Flera överraskningar
När det kommer till de många resterande ämnen som de vulkaniska bergarterna består av, utöver syre, visade resultaten på flera överraskningar. Till exempel observerade forskarna att innehållet från detta utbrott täckte in ungefär hälften av den mångfald av mantelmagmor som tidigare dokumenterats för hela Island.
I korthet visar de geokemiska resultaten att magman från det senaste utbrottet på Island härrör från flera olika platser i jordens mantel med sina egna distinkta grundämnesegenskaper.
Bättre förståelse av manteln
Till forskarnas häpnad hade alla områden identiska syreisotopkvoter. Resultatet är anmärkningsvärt och har aldrig tidigare observerats vid ett aktivt utbrott.
Den nya studien ger nya och övertygande bevis för att distinkt skilda magmor från manteln har enhetliga syreisotopkvoter, vilket kan bli en hjälp för forskarna att bättre förstå manteldynamik och förfina Islands mantelmodeller.
Studien är ett samarbete mellan University of Oregon, Uppsala universitet, University of Iceland och Deutsches GeoForschungsZentrum (GFZ)
Frances Deegan, forskare vid institutionen för geovetenskaper, Uppsala universitet, frances.deegan@geo.uu.se
Valentin Troll, professor vid institutionen för geovetenskaper, Uppsala universitet, valentin.troll@geo.uu.se
Termoelektricitet kallas fenomenet när denna värme omvandlas till elektricitet. Vad som krävs för att uppnå det är ett specialdesignat termoelektriskt material.
Tekniken fungerar enkelt förklarat så att när ett termolelektrisk material värms upp börjar laddningsbärare (bland annat elektroner) vandra från den varma änden av materialet till den som är kall, vilket genererar elektricitet. Problemet med detta förfarande har dock varit att hantera termoelektriska materials värmeledningsförmåga och resistans när det använts i större ytor då materialet över tid tappat sin förmåga att generera elektricitet.
Ska fungera i rumstemperatur
Muhammet Toprak, professor i materialkemi på KTH, berättar att han och de andra forskarna fokuserat på att få till ett material som fungerar vid rumstemperatur. Ett mål har också varit att få till ett hybridmaterial där fasta tillståndets elektronik integrerats med flexibla material som polymerer för att på så sätt få till en färg.
Enligt Muhammet Toprak kan färgen appliceras på vilken yta som helst. Så länge materialet släpper igenom värme kan färgen alstra elektricitet.
Kan ersätta batterier
– Forskningsresultatet öppnar för nya billiga och hållbara sätt att producera och använda termoelektriska färger i stor skala. I ett kortare perspektiv förväntar vi oss att arbetet kommer att ha en påverkan inom det som kallas Sakernas internet med små apparater som använder lite elektricitet. Färgen kan ersätta batterier i exempelvis kroppsnära teknik, säger Muhammet Toprak.
I ett längre perspektiv, med användningen av mer hållbara oorganiska termoelektriska materialsammansättningar och hållbara biopolymerer såsom cellulosa och lignocellulosa, kan användningen av denna teknik på större ytor öka.
– Det kan påskynda anpassningen av termoelektrisk teknik för att effektivt omvandla värme till energi och vara ett komplement i den gröna omställningen.
Historiskt sett har personer med typ 1-diabetes haft en högre risk att dö i hjärt- kärlsjukdomar än människor i allmänhet. Och även om risken fortfarande är tre till fem gånger högre, har risken för den här gruppen stadigt minskat de senaste decennierna. Men skillnader i prognos inom gruppen är stor, visar en studie från Göteborgs universitet.
Njurpåverkan, även i mindre grad, från diabetessjukdomen har stor betydelse för hjärtsjukdom och dödlighet.
– För dem utan njurkomplikationer eller tidigare hjärtsjukdomar – vilka utgör knappt hälften av dem vi studerat – är dödligheten inte större än inom normalbefolkningen i stort, säger forskaren Sara Hallström.
Variationer inom patientgruppen
I studien har forskarna gått igenom data i nationella register för över 45 000 patienter med typ 1-diabetes. De har sedan jämfört uppgifterna med en kontrollgrupp på över 220 000 personer.
Utöver trenden med minskad risk för hela gruppen var ett viktigt resultat att variationer finns inom patientgruppen.
– Det här innebär att vården vid typ 1-diabetes behöver differentieras än mer i hög- och lågriskpatienter med tanke på högt blodsocker, njursjukdom eller hjärtsjukdom, säger Sara Hallström.
Högriskpatienter behöver mer intensiv behandling
Dessutom behöver behandlingen av högriskpatienterna bli mer intensiv än idag för att uppnå minskad dödlighet även i den gruppen.
Forskarna förväntar sig att prognosen kommer förbättras ytterligare i framtiden.
– Med dagens diabetesvård kommer många barn och unga vuxna med typ 1-diabetes sannolikt ha en god prognos i framtiden eftersom allt större grupper når en god blodsockerkontroll och har fler riskfaktorer välbehandlade, vilket resulterar i relativt låg risk för utveckling av njur- och hjärtsjukdom.
Studien är utförd av Göteborgs universitet i samarbete med forskare vid Linköpings universitet och Harvard Medical School i USA.
Vetenskaplig studie
Risk factors, mortality trends and cardiovasuclar diseases in people with Type 1 diabetes and controls: A Swedish observational cohort study, The Lancet Regional Health – Europe
Marcus Lind, professor i diabetologi, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, marcus.lind@gu.se
Uppskattningsvis 12,7 miljoner människor i världen är blinda på grund av att hornhinnan, som är det yttre genomskinliga lagret i ögat, har förlorat sin funktion.
Deras enda möjlighet att återfå synen är att genomgå en transplantation av en hornhinna från en mänsklig donator, men bara en av 70 patienter får en sådan transplantation. Majoriteten av dem som behöver hornhinnetransplantation lever dessutom i låg- och medelinkomstländer, där tillgången till behandlingen är mycket begränsad.
Hornhinna från grishud
Nu har forskare och entreprenörer framställt ett implantat av kollagenprotein från grishud som efterliknar den mänskliga hornhinnan.
– Fokus för vårt arbete har varit att konstruera ett säkert och effektivt implantat, säger forskaren Mehrdad Rafat vid Linköpings universitet och fortsätter:
– Vi har ansträngt oss för att säkra att det vi utvecklar ska vara tillgängligt och till överkomligt pris för alla. Det här är inte bara för människor med god ekonomi utan den här teknologin kan användas i alla världsdelar, säger Mehrdad Rafat.
Ny skonsammare kirurgisk metod
Forskarna har också utvecklat en ny minimalt invasiv kirurgisk metod för att behandla sjukdomen keratokonus, där hornhinnan förtunnas så mycket att det kan leda till blindhet. I dag opereras patientens hornhinna bort och ersätts av en donerad hornhinna som sys fast. Ingreppet görs bara på större akademiska sjukhus.
– En mindre invasiv metod skulle kunna användas på fler platser och därför hjälpa fler människor. Med vår metod behöver kirurgen inte ta bort patientens egen vävnad. I stället görs ett litet snitt genom vilket implantatet förs in i den befintliga hornhinnan, säger Neil Lagali, som leder forskargruppen som har utvecklat den kirurgiska metoden.
Överraskande resultat
Metoden överfördes till kirurger i Iran och Indien, två områden där många i befolkningen är hornhinnerelaterat synsvaga eller blinda, men där bristen på donerade hornhinnor är stor.
Syftet med den kliniska pilotstudien var att undersöka om implantatet är säkert att använda. Effekten av implantatet överraskade dock forskarna. Hornhinnans tjocklek och kurvatur återställdes till normal status.
Implantatet förs in i den befintliga hornhinnan genom ett litet snitt. Snittet kan göras med en avancerad laser (bilden), men vid behov även med enklare kirurgiska instrument. Bild: Thor Balkhed/Linköpings universitet
Patienter fick tillbaka synen
I den kliniska pilotstudien deltog tjugo personer som blivit blinda eller var på väg att förlora synen på grund av keratokonus och som fick det biokonstruerade implantatet insatt. Operationerna var fria från komplikationer, vävnaden läkte snabbt och åtta veckors behandling med immunhämmande läkemedel var tillräckligt för att hindra bortstötning av implantatet. Vid konventionell hornhinnetransplantation ges medicinering under flera år.
Patienterna följdes under två år och under den tiden noterades inga komplikationer. På gruppnivå förbättrades deltagarnas syn lika mycket som efter hornhinnetransplantation med donerad vävnad. Före operationen var 14 av de 20 deltagarna blinda. Efter två år var ingen av personerna längre blind. Tre av de indiska deltagarna som varit blinda före studien fick perfekt syn efter operationen.
Innan det kan bli aktuellt att använda implantatet inom vården behövs en större klinisk studie. Forskarna vill också studera om teknologin kan användas för att behandla fler sjukdomstillstånd i ögat, och hur implantatet kan anpassas efter individen för ännu bättre effekt.
Mehrdad Rafat, adjungerad universitetslektor vid Institutionen för medicinsk teknik, Linköpings universitet, mehrdad.rafat@liu.se
Neil Lagali, professor vid institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper vid Linköpings universitet, neil.lagali@liu.se
Mer om kollagen och hornhinnor
Hornhinnan består till största delen av proteinet kollagen. För att tillverka ett alternativ till mänskliga hornhinnor använde forskarna därför kollagenmolekyler ur hud från grisar som renats och tagits fram under de strikta förutsättningar som krävs för bruk i människor.
Genom en process bygger forskarna ihop de lösliga kollagenmolekylerna med varandra och stabiliserar materialet så att det tål hantering och att sättas in i ögat. Medan donerade hornhinnor måste användas inom två veckor, kan biomaterialet lagras i upp till två år.
Tidigare forskning har främst studerat hur hormoner som tillförs kroppen utifrån, till exempel p-piller, påverkar risken för cancer, men likvärdig kunskap saknas för de hormoner som kroppen producerar själv.
I en ny studie har forskarna tittat på hur det kroppsegna östradiolet ökar cancerrisken. Genom att använda sig av genetiska varianter som tidigare kopplats till förhöjda nivåer av östradiol, kunde forskarna visa att kvinnor med genetiskt höga nivåer av östradiol även har ökad risk för äggstockscancer och östrogenreceptor-positiv (ER-positiv) bröstcancer, vilken utgör cirka 12–15 procent av alla bröstcancerfall.
Dämpar hormontoppar
– Vi har tidigare visat att p-piller minskar risken för äggstockscancer. Detta beror på att antal ägglossningar minskar när man använder p-piller och att de hormontoppar som är en naturlig del i kvinnans menstruationscykel dämpas, säger Weronica Ek, docent vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet, och en av forskarna bakom studien.
Sammantaget betyder detta att det östrogen som naturligt produceras i kroppen under menstruationscykeln ökar risken för äggstockscancer, men att p-piller som innehåller samma typ av hormon i stället minskar risken genom att den kroppsegna hormonproduktionen dämpas. De flesta fall av äggstockscancer sker dock bland äldre kvinnor som redan genomgått klimakteriet.
– Cancer tar ofta lång tid att utvecklas, och äggstockscancer kan initieras redan under den reproduktiva tiden i en kvinnas liv. Att använda p-piller kan därmed skydda från cancern även senare i livet, säger Weronica Ek.
Koppling mellan östrogen och cancer
Man vet sedan tidigare att östrogen är en viktig faktor för utvecklandet av ER-positiv bröstcancer och såväl p-piller som hormonbehandling vid klimakteriet har tidigare visats kunna öka risken något för denna cancertyp.
– Eftersom östrogen är starkt kopplat till utvecklandet av ER-positiv bröstcancer, är det inte förvånande att vi även såg att det kroppsegna östradiolet ökade risken. Dock är det viktigt att beakta att bröstcancer är en sjukdom med mycket bättre prognos än äggstockscancer som är en av de dödligaste av alla cancersjukdomar, säger Weronica Ek.
Resultaten från studien bidrar till att öka förståelsen för hur östrogen påverkar risken för cancer vilket är avgörande för framtida interventioner som avser att bäst förebygga cancer hos kvinnor.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
