För över 70 år sedan togs de första stegen för att göra socialarbetare till ett legitimationsyrke i Finland. Det långsiktiga och strategiska arbetet, som drevs av socialarbetarnas fackliga och professionella organisationen Talentia, har nu analyserats i en avhandling vid Linnéuniversitet.
Studien visar hur socialarbetare genom sin organisation strävat konkret och långsiktigt mot sina mål för att göra yrket känt i samhället, enligt forskaren Marcus Weckström som skrivit avhandlingen.
– Det har skett genom strategier som ideologi, politisk påverkan, samarbete med universitet, internationalisering och kampanjer. Och även om jag naturligtvis inte kan visa att organisationens agerande har varit helt avgörande för att uppnå legitimation, kan jag se hur man strategiskt har arbetat för detta, säger Marcus Weckström.
Högre löner och högre status
Talentia är en så kallad hybridorganisation som förenar fackliga och professionella mål. Avhandlingen, som baseras på intervjuer och arkivmaterial från åren 1949 till 2019, ger en bild av en ambitiös strategi: Man arbetar för högre akademisk utbildning, verkar för bättre organisering på arbetsplatserna. Man ska värna arbetsuppgifternas innehåll och uppnå legitimation genom lagstiftning. Målet är att detta på sikt ska ge högre löner och högre status i samhället.
– Jag kan se hur organisationen arbetar strategiskt mot politik och förvaltning. Den tar initiativ till statliga utredningar och försöker få in sina representanter i kommittéer för att påverka utredningarna. Man är speciellt aktiv i samband med politiska val och regeringsskiften för att kunna påverka nya regeringars regeringsförklaringar och man deltar på politiska partiers partidagar, berättar Marcus.
Samarbete med lärosäten
Talentia har även haft fokus på utbildning. Samarbete med forskare och lärare på universitet och högskolor bidrog bland annat till att socialt arbete blev ett självständigt universitetsämne år 1999.
Organisationen har sedan 1960-talet även samarbetat internationellt med andra organisationer för socialarbetare. Man drev också kampanjer för att göra socialarbetaryrken mer kända i samhället och bland journalister, beslutsfattare och politiker.
– Deras mål om legitimation uppnås stegvis från 1980-talet. Lagstiftningen utökas efter hand, för att 2016 motsvara den som reglerar yrkesgrupper inom hälso- och sjukvård som läkare och psykolog. Den ideologiska optimismen ger Talentia kraft att långsiktigt hålla fast vid sina mål, även runt 1990 då aktörer i samhället försöker luckra upp regleringen av socialarbetaryrket.
Ger förståelse för professionalisering
Enligt Marcus Weckström är studiens resultat användbara i många olika sammanhang.
– Avhandlingen är av intresse för personer som är intresserade av välfärdsprofessioners utveckling, för socialarbetare som vill öka sin självförståelse vad gäller yrket och dess utveckling, samt för professionsforskare för att till exempel göra jämförelser, säger Marcus Weckström och fortsätter:
– Resultaten kan också vara intressanta för fackliga organisationer och fackligt engagerade personer för att förstå hur professionalisering kan drivas i ett litet, nordiskt land.
Marcus Weckström, universitetsadjunkt vid institutionen för socialt arbete, Linnéuniversitetet, marcus.weckstrom@lnu.se
Redan förstadierna till fåglar – utdöda fågelliknande dinosaurier – gynnades av att vika vingarna under uppslaget när de utvecklade aktiv flygning. Bland nu levande flygande djur är fåglarna de största och de mest effektiva. Detta gör dem särskilt intressanta som inspiration för utvecklingen av drönare.
Men för att avgöra vilken flaxande strategi som är bäst krävs aerodynamiska studier av alternativa sätt att flaxa med vingarna. Därför har ett svensk-schweiziskt forskarlag konstruerat en robotvinge som kan åstadkomma just det – att flaxa som en fågel och mer därtill.
– Vi har byggt en robotvinge som kan flaxa mer likt en fågel än tidigare robotar. Genom att mäta vingens prestanda i vår vindtunnel har vi studerat hur olika sätt att göra vinguppslaget påverkar krafter – och den energi som krävs för att skapa krafterna, säger Christoffer Johansson, biologiforskare vid Lunds universitet.
Forskaren Christoffer Johansson har utvecklat en robotvingen för att kunna studera hur fåglar flyger. Bild: Anders Örtegren.
Drönare kan ta efter kraftfullt flaxande
Tidigare studier har visat att fåglar flaxar vingarna mer horisontellt när de flyger långsamt. Den nya robotstudien visar att fåglarna troligtvis gör det, trots att det går åt mer energi att skapa en viss kraft, för att det är enklare att skapa en tillräckligt stor uppåtriktad kraft då. Detta är något som drönare kan ta efter för att öka spannet av hastigheter de kan flyga med.
– Den nya robotvingen kan användas för att svara på frågor om fågelflygningar som skulle vara omöjliga bara genom att observera fritt flygande fåglar. Forskningen på levande fåglars flygförmåga är nämligen begränsad till den flaxande rörelse som djuret använder, säger Christoffer Johansson.
Flyttmönster och klimatförändringar
Forskningen med robotvingen kan förklara varför fåglar flaxar som de gör, genom att ta reda på vilka rörelsemönster som skapar mest kraft och vilka som är mest effektiva.
Resultaten kan även användas i andra forskningsområden, exempelvis för att bättre förstå hur fåglars flyttning påverkas av klimatförändringar och förändrade födoförhållanden.
Drönare lastade med varor
Det finns många tänkbara användningsområden för drönare där dessa insikter kan tas tillvara, till exempel för den ständiga utvecklingen av varuleveranser – här kan drönare vara framtidens melodi.
– Flaxande drönare skulle kunna fylla en nisch där, men det bygger på att de blir tillräckligt effektiva och klarar av att lyfta de extra vikter som varorna innebär. Hur vingarna flaxas har stor betydelse för prestandan, och här kan vår nuvarande och framtida forskning visa vägen, säger Christoffer Johansson.
Barn är väldigt kompetenta när de återberättar en muntlig berättelse. De anpassar berättelsen efter förståelsen hos sin publik. De kommer ihåg detaljer och omformar berättelsen så att den blir begriplig. Det visar en avhandling från Göteborgs universitet.
I många år jobbade forskaren Agneta Pihl med barn som har diagnosen autism och blev intresserad av kommunikationens betydelse för att bli delaktig. Hon insåg hur svårt det kan bli när förmågan att förstå andra är begränsad och att man kan förstå på olika sätt.
Hennes forskning visar hur viktigt det är att barn får använda alla sina kommunikativa resurser när de berättar, inte bara det verbala språket utan också kroppen, ljudhärmande uttryck, gester och mimik.
– Att bli lyssnad på utifrån de förutsättningar man har, handlar om demokrati och social rättvisa. Därför behöver förskollärare stötta barnen i deras muntliga berättande, säger Agneta Pihl som skrivit avhandlingen.
Barnen anpassar berättelsen efter publiken
Agneta Pihl har videodokumenterat 15 barn mellan tre och fem år på en förskola. De fick först höra en berättelse och sedan återberätta den för andra barn och läraren.
Studien visar att barnen talar från olika positioner när de återberättar. Dels tar de rollen som kommentator där de klargör vad berättelsen handlar om, dels blir de berättare om de olika karaktärerna. De tar också rollen som en karaktär i berättelsen.
– Genom att skifta mellan att tala inom ramen för berättelsen och att metakommunicera om berättelsen visar barnen att de anpassar berättelsen efter lyssnarens förståelse.
Barn minns och gör om berättelser
Agneta Pihl har också undersökt vad barnen plockar upp från berättelsen de fått höra och hur den berättelsen omformas när de återberättar den.
– Det var spännande att se hur barnen gjorde om berättelsen så att den blev meningsfull för dem. I många äldre berättelser, finns det ofta element som dagens barn inte känner till. Då gjorde de barn jag dokumenterade om berättelsen så att den ändå behöll sin struktur.
Gester och ljud är avgörande
Barnen i studien använder ord som beskriver karaktärernas avsikter, förväntningar och tillstånd, till exempel genom att säga att någon är rädd. De använder också gester, ansiktsuttryck och ljudsymbolik.
– Gester och ljudsymbolik är avgörande inte bara för ens egen och andras förståelse utan också för social rättvisa. Det gör det till exempel möjligt för andraspråkstalare att delta i meningsskapande aktiviteter som muntligt berättande, genom att använda alla tillgängliga kommunikativa resurser.
Mer muntligt berättande i förskolan
Med sin forskning vill Agneta Pihl bidra till den pedagogiska verksamheten. Hon tycker att berättandet får för lite utrymme i förskolan, vilket hon tror beror på viss en osäkerhet hos förskolans personal.
– Det finns också en uppfattning om att det kanske inte är lika viktigt som andra språkliga uttryck, som bokläsning till exempel. Många har dessutom fullt upp med att få vardagen att flyta, men jag hoppas att det muntliga berättandet ökar i förskolan. Barn är väldigt intresserade av att både få lyssna till berättelser och att själva få berätta, säger Agneta Pihl.
Agneta Pihl, institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande vid Göteborgs universitet, agneta.pihl@gu.se
Runt om i Europa har människor hittats i myrar och våtmarker. Flera fynd av mosslik är kända för att vara extremt välbevarade, som Bockstensmannen. Han hittades i en myr och levde under medeltiden.
– Men de allra flesta fynd av mänskliga lämningar i våtmarksområden i Sverige är bevarade som skelett, säger Sophie Bergerbrant som är arkeolog knuten till Göteborgs universitet.
Lång tradition
I en studie har arkeologer från flera länder analyserat över 1000 individer, varav 260 från Skandinavien. 40 har hittats i Sverige.
– Vi kan konstatera att det handlar om ett mycket större tidsspann än man tidigare trott. När vi nu analyserat detta i ett långtidsperspektiv ser vi att man har lämnat människor i myrar och våtmarksområden under sex perioder, den senaste perioden sträcker sig in på 1700-talet. Vi ser ett nytt mönster som vi inte känt till tidigare.
Sophie Bergerbrant tar ”Dannikekvinnan” som exempel på att detta begravningssätt även pågått i Sverige långt in på 1700-talet.
– Hon begravdes i en våtmark någon gång sent 1600-tal eller tidigt 1700-tal.
Kvarlevorna efter Bockstensmannen hittades 1936 i Bockstens mosse i Varbergs kommun. Bild: Sebbe/Wikimedia Commons, CC BY-SA 3.0
Begravningssätt började i Skandinavien
I studien undersöktes alla typer av mänskliga kvarlevor som hittats i våtmarker runt om i Europa. Arkeologerna konstaterar att det rör sig om en lång tradition med djupa rötter.
Fenomenet att begrava människor på det här sättet började i södra Skandinavien under mesolitikum, runt 8000 år före Kristus, och spred sig sedan över norra Europa.
– Vi visar att tidigare arkeologiska undersökningar som enbart fokuserat på de välbevarade mossliken, inte har gett hela bilden. Alla kategorier av mänskliga lämningar har värdefull information. Och när vi nu analyserat dessa framträder en ny bild.
Mer om mosslik och våtmarksskelett
Lämningarna som analyserats i studien kan delas in i tre kategorier:
Mumifierade mosslik, där skinn, mjuk vävnad och hår har bevarats
Våtmarksskelett där bara benen har bevarats
Delar av kvarlevor, antingen från mumier eller skelett
Hur väl en individ har bevarats beror på miljön i våtmarken. I vissa våtmarker bevaras mjuk mänsklig vävnad bättre medan det i andra är ben och skelett som bevaras.
Många kan ha dött i olyckor
Studien slår även fast att många mött en våldsam död. I de fall där dödsorsaken kunnat fastställas tycks det handla om grovt våld och att människorna sedan lämnats i våtmarken med avsikt. Våldet har tidigare tolkats som att det har handlat om människor som offrats, kriminella som avrättas eller människor som helt enkelt fallit offer för våld på annat sätt.
Men studien pekar på att ett anmärkningsvärt stort antal har dött genom olyckshändelse eller i vissa fall genom självmord, detta baseras på historiska källor.
Massgravar och kultplatser
Vissa våtmarker är också mer populära än andra. På en del platser har man hittat flera deponerade människor. I vissa fall rör det sig om en engångshändelse som en massgrav efter en strid.
Andra våtmarker har använts gång på gång och här har även föremål begravts vilket arkeologerna tolkar som rituella offergåvor. Det handlar om allt från ben från djur, till vapen och smycken av brons. Dessa platser har tolkats som kultplatser, som måste ha haft en central plats i religionen eller i det lokala samhället. Ett svenskt exempel på detta är Skedemosse på Öland.
Växtskyddsmedel* används i lantbruket för att få säkrare och bättre skördar. Just pollen visar sig innehålla många ämnen och höga halter av rester från växtskyddsmedel i jämförelse med nektar och luft. Fortlöpande analys av rester i pollen skulle därför kunna vara ett sätt att övervaka risken med växtskyddsmedel för blombesökande insekter visar forskning från SLU och Lunds universitet.
*Växtskyddsmedel är bekämpningsmedel som används i huvudsak för att skydda växter och växtprodukter inom jordbruk, skogsbruk och trädgårdsbruk. Det kan vara mot svampangrepp, skadedjur eller konkurrerande växter.
Somrarna 2020 och 2021 placerade projektgruppen honungsbisamhällen på åtta platser runtom i Skåne. Honungsbin söker föda över stora områden och från en mängd olika växtarter, och deras insamlade pollen och nektar användes för att kunna mäta i vilken utsträckning de riskerade att exponeras för olika växtskyddsmedel. Dessutom samlades luftprover in på varje provplats.
Bikupor vid en av provlokalerna, med pollenfällor monterade vid ingångarna. Bild: Maj Rundlöf, Lunds universitet
Studien kastar alltså ljus över bins exponering för växtskyddsmedel via pollen, nektar och luft. För att säga något om riskens storlek är halterna viktade i förhållande till hur toxiska substanserna är för honungsbin.
– Ett intressant resultat är att några få substanser står för den största risken, säger Mikaela Gönczi, föreståndare för Centrum för kemiska bekämpningsmedel i miljön, CKB. Men för flera av de substanserna har godkännandet för användning nyligen gått ut, så vi kommer förmodligen att se en minskad risk framöver.
Pollen innehöll flest ämnen och höga halter
Studien visar att pollen är en viktig exponeringsväg, då det innehåller flest substanser av växtskyddsmedel och dessutom ofta i höga halter. Några ämnen hade också hög toxicitet – främst insekticider* – och detta innebär sammantaget att pollen kan utgöra en risk för bin. Det ämne som utmärkte sig som det mest riskfyllda i studien, med både höga halter och hög toxicitet för honungsbin, var insekticiden indoxakarb, som dock har blivit förbjuden att använda sedan studien genomfördes. Pollen med höga halter av växtskyddsmedel kom bland annat från växter som blåklint, vallmo och klöver, alltså arter som ofta växer vilt, men också från grödor som äpple.
*Insekticider är substanser som är mycket giftiga specifikt för insekter, så att de oftast dör när de utsätts för dessa substanser. Människan använder ofta insekticider, till exempel för att skydda grödor i jordbruket mot skadedjur.
Fynden i nektar var färre och halterna var lägre än i pollen. Det är positivt eftersom nektar är den huvudsakliga källan till energi för många blombesökande insekter. En sammanställning från Artdatabanken visar att mer än 4000 svenska insektsarter använder nektar och pollen som föda.
Större exponering i jordbruksintensiva områden
Även i luft hittades flera substanser. Den vanligaste, som också förekom i högst halter, var herbicide* prosulfokarb, ett ämne som är förhållandevis ogiftigt för bin. Analysen av luftproverna visar att den växtskyddsmedelsrelaterade risken via luft, ökar ju mer åkermark som finns i området.
*Herbicider eller ogräsmedel är växtdödande medel och avlövningsmedel.
De prover som samlades in i början av sommaren innehöll flest växtskyddsmedel och utgjorde en större risk för honungsbin, i jämförelse med prover tagna under mitten av sommaren eller hösten. Resultaten i studien kan tillämpas på andra delar av Sverige med liknande odling och växtskyddsmedelsanvändning. Ove Jonsson, kemist vid SLU:s institution för vatten och miljö, påpekar dock att resultatet troligen är ett värstafallscenario, eftersom inget annat område i Sverige har så intensivt jordbruk som Skåne.
Pollen insamlat av honungsbin i pollenfällor från fyra bikupor. Det kan vara stor variation i färg mellan pollen från olika växtarter. Bild: Theresia Widhalm, Lunds universitet
Luftanalyserna särskiljer från andra studier
Halter av växtskyddsmedel har mätts i skiftande omfattning i flera tidigare studier, både svenska och internationella. Det speciella med just den här studien är att forskarna inte bara analyserade halter i pollen och nektar, utan även i luft insamlad nära bikuporna. Ove Jonsson berättar om luftprovtagningen:
– Inom den nationella miljöövervakningen analyserar SLU växtskyddsmedel i luft på endast en plats och ganska långt från åkermark. Det har vi gjort i flera år, men först i den här studien mäter vi lufthalter riktigt nära intensivt odlade områden.
Kombinationen av analyser av pollen, nektar och luft blev väldigt intressant menar Maj Rundlöf, forskare vid biologiska institutionen på Lunds universitet:
– Eftersom pollinatörer tillbringar en stor del av sitt liv flygande i dessa miljöer är det relevant att undersöka växtskyddsmedel även i luften. Pollen och nektar har undersökts tidigare i relation till bin, medan luft är mindre studerat som exponeringsväg.
Forskarna har också gjort en bedömning av hur människor som bor i de områden som studerades skulle kunna påverkas av att andas in luften med de uppmätta halterna av växtskyddsmedel. Trots att värstafallscenariot användes vid bedömningen identifierades inga hälsorisker på grund av enskilda växtskyddsmedel eller mixen av växtskyddsmedel.
Honungsbiet som modell för exponering
Studien är gjord med honungsbiet (Apis mellifera) som modellart, som får representera även andra blombesökande insekters exponering för växtskyddsmedel via pollen och nektar. Honungsbin är användbara som modellart för exponering eftersom de kan hållas som tambin och det går att samla större mängder pollen från dem utan att störa bisamhället nämnvärt.
– Om pollen insamlat av honungsbin kan användas för att övervaka växtskyddsmedelsrelaterade risker för blombesökande insekter skulle vi kvantitativt kunna följa upp relevanta policymålsättningar, säger Maj Rundlöf. Nationellt gäller det miljökvalitetsmålet Giftfri miljö och internationellt diskuterades minskning av miljörisker med växtskyddsmedel under COP15 i december 2022.
Maj Rundlöf, forskare, biologiska institutionen, Lunds universitet, maj.rundlof@biol.lu.se
Mikaela Gönczi, föreståndare för SLU Centrum för kemiska bekämpningsmedel i miljön (CKB), institutionen för vatten och miljö, SLU, mikaela.gonczi@slu.se
Ove Jonsson, kemist, institutionen för vatten och miljö, SLU, ove.jonsson@slu.se
Om CKB:
SLU Centrum för kemiska bekämpningsmedel i miljön, finns på Sveriges lantbruksuniversitet. CKB arbetar med att genom olika studier, modelleringsverktyg och datauppföljningar undersöka hur växtskyddsmedel transporteras i miljön och påverkar ekosystemen, samt att förmedla dessa kunskaper till samhälle och beslutsfattare. I förlängningen ska det leda till att den miljöpåverkan som kommer av användning av växtskyddsmedel ligger inom acceptabla gränser.
Alzheimers sjukdom har ett smygande förlopp och biologiska förändringar i hjärnan börjar sannolikt redan 20-25 år innan minnesförlust och andra yttre symtom börjar märkas. Ju tidigare patienten får rätt diagnos desto snabbare kan korrekt behandling inledas.
Nu har forskare vid Karolinska Institutet i samarbete med internationella kollegor studerat biomarkörer i blodet för mycket tidiga förändringar vid en ovanlig och ärftlig form av Alzheimers sjukdom, som utgör mindre än en procent av alla fall. Personer som har en förälder med den här formen, som orsakas av en mutation, har 50 procent risk att drabbas.
Tydliga förändringar av proteiner
I studien har forskarna analyserat 164 blodplasmaprover från 33 mutationsbärare och 42 släktingar utan det sjukdomsorsakande anlaget. Datainsamlingen pågick mellan 1994 och 2018.
Resultaten visar tydliga förändringar hos mutationsbärarna när det gäller förekomst av flera olika proteiner i blodet. Den första förändringen som märktes var en ökning av proteinet GFAP, glial fibrillary acidic protein, cirka tio år före de första sjukdomssymtomen.
Förändringen följdes av stegrade värden av P-tau181 och senare NFL, neurofilament light protein, som forskarna sedan tidigare vet har ett direkt samband med omfattningen av nervcellsskador vid Alzheimers sjukdom.
Biomarkör kan förbättra diagnos och behandling
Fyndet kan förbättra möjligheten att ställa en tidig diagnos.
– Våra resultat tyder på att GFAP, en förmodad biomarkör för aktivering av hjärnans immunologiska stödjeceller, speglar förändringar i hjärnan vid Alzheimers sjukdom som inträffar innan ansamlingar av tau-protein och mätbara skador på nervcellerna inträffat, säger Charlotte Johansson, doktorand vid Karolinska institutet och fortsätter:
– Det skulle i framtiden kunna användas som en icke-invasiv biomarkör för tidig aktivering av immunceller i centrala nervsystemet. Det kan vara värdefullt för utvecklingen av nya läkemedel och för diagnostiken vid kognitiv sjukdom.
Studien har gjorts i samarbete med Landspitali Universitetssjukhus, Island, Göteborgs Universitet och University College London, Storbritannien.
Fakta om Alzheimers sjukdom
Alzheimers sjukdom orsakar 60-70 procent av all demenssjukdom, enligt Hjärnfonden. Vid sjukdomen förtvinar nervcellerna i hjärnan som ett resultat av onormala inlagringar av proteinerna beta-amyloid och tau. I takt med att allt fler nervceller i hjärnan förstörs påverkas såväl minnet som tal och motorik.
Att patienten tidigt får rätt diagnos är viktigt för att snabbt kunna inleda en behandling som saktar ner sjukdomsförloppet. Det är ett av flera skäl till varför mer forskning behövs om precisa, lättanvända och tidiga diagnosmetoder.
Två nya vetenskapliga studier från högskolan Kristianstad visar att spädbarnsmassage främjar både barn och föräldrar/vårdnadshavare.
Den ena studien, som är en systematisk litteraturöversikt, undersöker effekterna spädbarnsmassage har som smärtlindring, mot gulsot och för viktökning. Sammantaget ingick 1 416 spädbarn i åldern 0–12 månader i de 16 kontrollerade studierna som utgjorde underlag för studien.
Lindrar smärta och gynnar viktökning
I fem av sju studier som undersökte smärtlindring, visade sig spädbarnsmassage lindra smärta. I alla sex studier som undersökte effekter på spädbarnsmassage och gulsot fann man gynnsamma effekter på bilirubinnivåer* för barn som fått massage. Och i alla fyra studier som tittade på viktökning fann artikelförfattarna ökad viktökning bland bebisar som fick spädbarnsmassage.
* Bilirubin är en nedbrytningsprodukt som bildas då hemoglobinet i de röda blodkropparna bryts ned.
Några negativa effekter observerades inte, men det finns ändå områden där spädbarnsmassage skulle kunna utvecklas.
– Det vore givetvis roligt om spädbarnsmassage hade kunnat ingå i barnhälsovårdens nationella program framöver, så att det kan erbjudas till alla. Där är vi inte ännu, säger Rebecca Mrljak, en av artikelförfattarna, som gärna hade sett fler studier i svensk kontext.
Det finns ett begränsat antal studier på området, inte bara i Sverige utan i Norden över lag.
– Kliniska studier hade kunnat utföras på många olika sätt. Det vore exempelvis intressant att undersöka hur spädbarnsmassage påverkar förlossningsdepression som vissa mammor drabbas av, eller att titta på tillväxten hos underviktiga eller för tidigt födda barn, som får spädbarnsmassage av sina föräldrar, menar Rebecca.
Har lugnande effekt och främjar anknytning
Den andra studien bygger på intervjuer med barnhälsovårdssjuksköterskor och deras erfarenheter av att lära ut spädbarnsmassage i föräldragrupper inom barnhälsovården. Och de ser fördelar både för barn och vuxen.
– Det mest påtagliga är den lugnande effekten, inte bara på spädbarnet utan även på föräldrarna som utför massagen. De får en mysig stund ihop där båda kan slappna av och njuta av stunden tillsammans, berättar Josefin Isaksson, distriktssköterska som ligger bakom studien.
Spädbarnsmassagen främjar även anknytningen mellan spädbarnet och föräldern/vårdnadshavaren, visar BVC-sjuksköterskornas erfarenhet.
– De kunde se hur spädbarnet knöt an till sina föräldrar, hur barnet lärde känna dem och de sitt barn, på ett djupare sätt än de gjort tidigare, förklarar Josefin.
En möjlighet för papporna
Även denna studie finner områden som kan utvecklas. Att få pappor att medverka är en utmaning. Båda föräldrarna bjuds in men av olika skäl är det oftast mammorna som deltar, trots att det kanske rentav är papporna som har mest att vinna på att stärka anknytningen.
– Papporna hade haft stor nytta av att delta eftersom de inte har samma närhet till spädbarnet då de inte ammar. Just papporna kan behöva hjälp med att finna sätt att stärka anknytning mellan sig och barnet och spädbarnsmassagen är ett ypperligt tillfälle, påpekar Josefin.
Flera av de intervjuade BVC-sjuksköterskorna menar att en stor anledning till att det är så få pappor troligen ligger i att det oftast är papporna som jobbar under perioden då spädbarnsmassagen är.
– En annan utmaning är att nå ut till utlandsfödda, men i den gruppen har många har enligt BVC sjuksköterskorna en annan syn på spädbarnsmassage, eftersom massage är en naturlig del i deras barnuppfostran.
Ytterligare aspekter som barnhälsovårdssjuksköterskor behöver beakta är gruppernas sammansättning när spädbarnsmassagen ska läras ut.
– De får ta hänsyn till hur många de är i grupperna, vilka lokaler de har, om alla är bekväma med gruppaktiviteter, män och kvinnor, svenskar och utlandsfödda. Om sköterskan planerar väl och tar hänsyn till olika faktorer, skapas goda möjligheter för en givande och angenäm stund för alla som deltar i dessa spädbarnsmassagegrupper, konkluderar Josefin.
En forskningssammanställning har tittat på hur läxor fungerar och hur lärares arbete med utformningen av läxor kan bidra till likvärdiga förutsättningar för grundskoleelevers lärande.
Jöran Petersson, docent i matematikens didaktik vid Malmö universitet, är en av forskarna bakom rapporten. Han menar att lärare i Sverige är ganska väl medvetna om fördelar och nackdelar med läxor.
– Vårdnadshavare är viktiga men ska inte få rollen som hemmalärare då många inte har ämneskunskap, pedagogisk kunskap och tid att vara just hemmalärare. Elever i studieovana hem kan drabbas extra hårt om de förväntas arbeta hemma med uppgifter där lärarstöd indirekt förväntas. Det är inte alla elever som har föräldrar eller syskon som kan hjälpa till med läxor, säger Jöran Peterson.
Läxor kräver planering
Att utforma en läxa är ett designarbete som kräver att man funderar över stegen före, under och efter läxan.
– Ska läxan planeras som repetition eller fördjupning av gammalt, eller förberedelse av kommande undervisning? Hur kan hemmet fungera som resurs? Hur kan läxan följas upp, exempelvis genom att användas i undervisning och grupparbete, säger Jöran Peterson.
Familjen kan medverka
Rapporten visar att några aspekter som kan påverka om läxor blir likvärdiga för eleverna är att de utformas så att eleven kan genomföra läxan själv och där familjemedlemmarna gärna medverkar, men utan att tilldelas rollen som lärare.
Ett exempel är att spela ett spel, bli intervjuade på något tema eller göra en aktivitet tillsammans och redovisa detta. Andra aspekter är samarbete med vårdnadshavare och en god uppfattning om elevers olika resurser hemma.
Samtal om kunskap
I en tidigare studie märktes att många föräldrar gärna har samtal om kunskap och olika ämnen med sina barn. Så även om läraren inte ger läxor ger många föräldrar en form av informella läxor.
– I förlängningen betyder det att om lärare inte ger läxor alls, så kan även det påverka likvärdigheten negativt för elever vars vårdnadshavare inte har akademiska samtal med barnen. Sådana akademiska samtal kan vara allt möjligt som har relevans för skolarbetet. Exempelvis halvera ett recept på sockerkaka, om demokratiska val, vad kajor och katter äter och om hur man syr i en knapp.
Skapa arbetsro viktigt
Vårdnadshavarens roll är att skapa regelbundna tillfällen och arbetsro för läxarbetet.
– Däremot kan rollen som ”tjatare” vara kontraproduktiv då risken är att eleven utvecklar en negativ attityd. Särskilt svårt kan det bli om barnet har svårt exempelvis med att läsa eller med matematik. Då är det bättre att ge läxan till föräldern att själv läsa högt för barnet och spela ett spel som läraren har valt och kanske skickat med hem.
Spel engagerar
Ett sätt att engagera elever i läxan är digitala spel, brädspel och frågespel. Ett exempel från en forskningsartikel är kortspel som kombinerade geografi och matematik genom att fråga om exempelvis länders befolkning, yta, om vegetationszoner och orter.
– För tidiga skolår och matematik kan ett tärningsspel fungera utmärkt, och när eleverna kan läsa och räkna så är ett gammaldags monopolspel fantastiskt där eleverna har papperspengar att köpa och sälja för och själva får göra beräkningar och växla pengar samt att läsa instruktioner på dragna kort, säger Jöran Peterson.
Jöran Peterson, docent och universitetslektor, Malmö universitet, joran.petersson@mau.se
Anna-Karin Larsson, forskare i historia, har i en studie analyserat diskussioner om sexuell hälsa i medicinska tidskrifter mellan åren 1970 och 1999. Underlaget är artiklar och andra texter i tidskrifter, främst i Läkartidningen, som i första hand vände sig till yrkesverksamma inom medicin och hälsa.
Den sexuella frigörelsen under 1960-talet ledde på 1970-talet till att tonåringars sexualitet lyftes fram i samhället.
– Ungas sexualitet erkändes och den medicinska forskningen tog fart. Forskningen var viktig eftersom professionell kunskap spelar en roll för attityden och insatser i samhället, säger Anna-Karin Larsson vid Örebro universitet.
Flickor tog ansvar men utsattes för risker
Hon fann tre dominerande teman i texterna. För det första skulle flickor ta ansvar för sexuell hälsa, smitta och preventivmedel. För det andra var pojkar oansvariga och hade sexuella behov. Ett tredje tema är att flickor både utsattes för risker och tog onödiga risker.
– Uppfattningen att flickor hade det främsta ansvaret upprepades ständigt och majoriteten av besökarna på ungdomsmottagningarna var flickor. Flickorna skulle skydda sig och sin partner mot könssjukdomar och från att bli gravida, säger Anna-Karin Larsson.
Särskilda ungdomsmottagningar
Läkare uppfattade flickors pubertet som problematisk och flickorna sågs som sårbara eftersom den första mensen och sexdebuten kom allt lägre ner i åldrarna. För att förhindra oönskade konsekvenser rekommenderades flickorna att skjuta upp sexdebuten. Samma råd gällde inte pojkarna.
Under 1980- och 1990-talen fortsatte experterna att i huvudsak rikta information till flickor. En rapport drog slutsatsen att pojkarna antingen inte var intresserade, eller kände sig obekväma med att prata om sex och ansvar.
Samtidigt fick pojkarnas frånvaro mer uppmärksamhet och särskilda pojkmottagningar öppnade på 1990-talet med inriktning på att arbeta för ett delat ansvar för sexuell hälsa.
Fram till 1990-talet sågs ungdomen som en homogen grupp och diskussion rörde i stort sett endast heterosexuell sexualitet.
Könssjukdomar ökade
Sexuellt överförda sjukdomar bland ungdomar ökade under 1970-talet och många artikelförfattare argumenterade för nödvändigheten av mer information.
– Könssjukdomar, tonårsgraviditeter och aborter var ett återkommande ämne i artiklarna under 80-talet och beskrevs av många författare som ett problem för flickor. Larm om kopplingen mellan p-piller och cancer gjorde att fler flickor tvekade. Samtidigt ökade tillgängligheten till kondomer. Trots de lades ansvaret på preventivmedel på flickor, säger Anna-Karin Larsson.
Trenden med minskad användning av p-piller fortsatte under 1990-talet till följd av studier som visade på en ökad risk för blodproppar.
– Forskare konstaterade att kunskapen om risker och om preventivmedel var god både hos flickor och pojkar, men fortfarande låg ansvaret på flickor att argumentera för kondom.
Killarnas behov togs för givna
Anna-Karin Larsson konstaterar att pojkars sexuella behov togs för givna och var en norm i informationen och råden. Flickors sexuella behov, och rätt till njutning var nästan helt frånvarande. I stället skulle de hålla på sig och ta ansvar för att skydda sig, en inställning som förespråkades ända in på 90-talet.
Idag finns en vidare syn på tonåringar och sexualitet, som inkluderar sexuell läggning, klass och etnicitet – och en större uppmärksamhet på sexuell njutning. Med det finns fortfarande en uppfattning i samhälle att sexuell hälsa är ett kvinnligt ansvarsområde enligt Anna-Karin Larsson. Flickors ansvarstagande visar sig också i att de fortfarande är i klar majoritet av besökarna på ungdomsmottagningar.
Mer om sexuell hälsa
Sexuell hälsa ”är ett tillstånd av fysiskt, känslomässigt, psykiskt och socialt välbefinnande i förhållande till alla aspekter av sexualitet och reproduktion, och inte bara avsaknad av sjukdom, dysfunktion eller skada,” enligt Folkhälsomyndigheten.
Sexuell hälsa bör förstås utifrån sexualitet, en central aspekt av människors liv, identitet, och sexuell orientering, som tar sig uttryck i form av behov, önskningar, praktiker, beteenden och relationer. Sexualiteten är inte bara biologisk utan uttryck för sociala, kulturella, religiösa och historiska faktorer.
Bakterier som blir resistenta mot antibiotika är ett globalt hot som kan leda till att bakterieinfektioner hos djur och människor inte längre går att behandla.
Antibiotika kan komma ut i miljön när preparaten tillverkas, konsumeras och kasseras. Rester av antibiotika i miljön, i till exempel avloppsvatten och dricksvatten, kan bidra till uppkomst och spridning av antibiotikaresistens.
Stora antibiotikaproducenter
Forskare vid Karolinska institutet har undersökt vilka nivåer av antibiotikarester som sannolikt bidrar till resistensutveckling i olika typer av vatten i västra stillahavsregionen, WPR och sydöstasiatiska regionen, SEAR. Här ingår Kina och Indien som är några av världens största producenter och konsumenter av antibiotika.
I den västra stillahavsregionen identifierades 92 antibiotikapreparat i vattenmiljöer. I den sydöstasiastiska regionen upptäcktes 45 preparat.
Rester av antibiotika som släpps ut i miljön kan bidra till att bakterier blir resistenta mot läkemedlen, som då inte hjälper för att behandla infektioner.
Högst risk i avloppsvatten och nära reningsanläggningar
Antibiotikakoncentrationer som överskrider nivån som bedöms vara ofarlig för resistensutveckling fanns i avloppsvatten, i in- och utflöden vid vattenreningsanläggningar och i vattendrag som tar emot sådant vatten.
Högst risk för nivåer som kan leda till resistensutveckling observerades i avloppsvatten och inflöde till vattenreningsanläggningar. Den relativa betydelsen av olika källor som sjukhus, kommunal verksamhet, boskap och läkemedelstillverkning bestämdes också.
Hot mot människors hälsa
I mottagande vatten beräknas högsta risken för nivåer som kan bidra till resistensutveckling finnas för antibiotikaläkemedlet ciprofloxacin i dricksvatten i Kina och västra stillahavsregionen.
– Antibiotikarester i avloppsvatten och vattenreningsanläggningar riskerar att fungera som källor för utveckling av antibiotikaresistens i de här regionerna och innebär ett potentiellt hot mot människors hälsa genom exponering för olika typer av vatten, inklusive dricksvatten, säger Nada Hanna vid institutionen för global folkhälsa, Karolinska Institutet.
Fördelning av resurser viktiga
Resultaten från studien kan hjälpa beslutsfattare att rikta åtgärder mot rester av prioriterad antibiotika på högriskplatser för att skydda både människors hälsa och miljön, menar forskarna.
– Att fördela resurserna effektivt är särskilt viktigt för resursfattiga länder som producerar stora mängder antibiotika, säger Nada Hanna.
Så gjordes undersökningen
Undersökningen gjordes genom en systematisk granskning av litteratur som publicerats mellan 2006–2019. Totalt ingick 218 studier från västra stillahavsregionen och 22 från den sydöstasiatiska regionen.
Forskarna använde också en metod som kallas probabilistisk riskanalys för att uppskatta var koncentrationen av antibiotika är tillräckligt hög för att sannolikt bidra till resistensutveckling.
Begränsningar när resultaten tolkas är bland annat att utförlig data om förekomst av antibiotika i vatten saknas i flera av länderna i de undersökta regionerna. Dessutom ingick endast studier på engelska.
Skelettmuskulaturen består av både snabba och långsamma muskelfibrer och de beter sig olika till följd av träning. Genom att frysa ner muskelprover tagna precis efter styrketräning har forskarna kunnat studera hur de olika muskelfibertyperna svarat på träningen, hos yngre respektive äldre personer.
Anabola responsen studerades
Forskarens huvudsakliga fokus var att studera hur den så kallade anabola responsen av styrketräning ser ut i de olika muskelfibertyperna. Den anabola responsen är den process som primärt styr muskeltillväxten.
Studien gick till så att tio unga och tio äldre män fick utföra ett tungt styrketräningspass. Efter träningspasset fick försökspersonerna en proteinrik dryck. Muskelprover togs både före och efter träningen. Det visade sig att både de snabba och de långsamma muskelfibrerna uppvisade ett liknande mönster, och att mönstret inte var annorlunda hos de äldre försökspersonerna, trots att snabba muskelfibrer i allmänhet är mycket mindre hos äldre.
Styrketräning effektiv för äldre
– Resultatet indikerar att muskelfibertypernas förmåga för tillväxt efter styrketräning upprätthålls under åldrandet. Det i sin tur är ytterligare evidens för att det aldrig är för sent att börja med styrketräning, säger Sebastian Edman, forskare vid Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH).
I sin avhandling har Sebastian Edman även undersökt om det finns skillnader mellan de energiskapande mitokondrierna i de snabba och långsamma muskelfibrerna. Det är sedan tidigare känt att de långsamma, uthålliga muskelfibrerna har en hög andel mitokondrier, medan de snabba sprinterfibertyperna har färre.
Ämnesomsättningen i muskelfibrerna skilde sig åt
I denna undersökning kunde det dock påvisas att mitokondrierna hos de olika fibertyperna inte bara skiljer sig i antal, utan även funktion. De långsamma muskelfibrerna har en mitokondrie som prioriterar en resurseffektiv ämnesomsättning medan de snabba muskelfibrerna har en snabb, men mindre resurseffektiv ämnesomsättning.
– En skild ämnesomsättning i mitokondrierna hos de olika fibertyperna kan ha stor betydelse för hur vi framöver ser på träning i sjukdomsförebyggande arbete, säger Sebastian Edman.
Forskare har för första gången sammanställt resultaten från 26 internationella studier med mätdata som visar både sittande, stående och gående under hela arbetsdagen.
Sammanlagt har nära 3000 kontorsarbetare burit aktivitetsmätare på jobbet. Resultatet visar att de ligger ganska nära EU:s riktlinjer som föreslår att arbetsdagen ska bestå av 60 procent sittande, 30 procent stående och tio procent gående.
Studierna där aktivitetsmätare använts visar en fördelning på motsvarande 70-20-10 procent på gruppnivå.
– Uppfattningen att kontorsarbetare sitter alldeles för mycket grundar sig i tidigare studier som byggt på självskattning. Men våra egna studier har visat att tiden i sittande är svår att uppskatta själv, säger Svend Erik Mathiassen, professor i arbetshälsovetenskap vid Högskolan i Gävle.
Problem på individnivå
Men även om hela arbetsgrupper kanske ligger bra till i medel finns problem på individnivå. Studierna visar en mycket stor spridning mellan individer. På samma kontor kan någon sitta 30 procent och en annan 90 procent. Det finns även stor spridning mellan arbetsdagar för enskilda personer.
– Bäst är att fokusera på att identifiera de som rör sig för lite. Man kan tjäna på interventioner i organisationen på de ställen där det finns många sådana individer.
Aktivitetsbaserade kontor påverkar inte
Forskarna har trott att aktivitetsbaserade kontor, där man ska röra sig mellan olika delar, leder till mer fysisk aktivitet. Men studier visar att denna kontorsform inte har en stor effekt på stillasittandet under arbetsdagen.
– Nej, aktivitetsbaserade kontor löser inte utan vidare problemen med mycket sittande. De anställda rör sig lite mera där än på vanliga cellkontor, men inte särskilt mycket, säger Svend Erik Mathiassen.
Kontorsbyggnad kan främja rörelse
Hans slutsats är att de individer som rör sig för lite förmodligen behöver ganska omfattande insatser. De kan till exempel behöva andra byggnader, och den senaste trenden är just att bygga hus för kontorsarbete där man inte kommer undan att röra på sig. Det handlar om hus där det överallt finns saker man måste göra utan att sitta.
– Man skall inte gå på individen och säga ”du måste träna”, utan främja rörelse i själva arbetet. Och gör man interventioner för dem som behöver det mest så blir det också bra för dem som inte behöver det lika mycket, säger Svend Erik Mathiassen.
David Hallman, docent i arbetshälsovetenskap vid Högskolan i Gävle, david.hallman@hig.se
Bekämpning av bakteriesjukdomar är en konstant kapprustning mellan nya medicinska behandlingar och de sjukdomsalstrande bakterierna som ständigt förändras för att kunna överleva även när de kommer i kontakt med antibiotika.
När en antibakteriell behandling påbörjas gör den höga koncentrationen antibiotika att de flesta bakterier dör eller slutar växa nästan omedelbart – och vi mår ofta bättre bara någon dag efter att behandlingen inletts. Men en grupp Uppsalaforskare kan nu visa att en liten del av bakterierna ofta fortsätter att växa, ibland upp till tio generationer.
Dessa bakterier är inte resistenta. Att de kan fortsätta dela sig – trots att de utsätts för en relativt hög koncentration antibiotika – är ett resultat av naturlig variation i bakteriestammen.
Ökar risken för resistens
Men varje celldelning ger bakterien en chans att förändras genetiskt på ett sätt som gör att bakterien till slut blir resistent. Det händer dock ganska sällan – och om man fortsätter äta sin antibiotikakur till sista pillret har man en god chans att bli av med infektionen för gott.
– Det här är ett nytt begrepp som vi kallar bakteriell uthållighet, eller perseverans. Perseverans beskriver hur en liten grupp bakterier med slumpmässiga förutsättningar att fortsätta växa kan samla på sig extra många mutationer. Om de har tur, och patienten otur, gör en av dessa mutationer att de kan tolerera antibiotikan, säger Gerrit Brandis, forskare vid Uppsala universitet.
Individuella bakterier studeras i labb
Ofta när bakterier studeras tittar man på hur bakterierna reagerar som population, det vill säga man tittar på väldigt många bakterier samtidigt.
Eftersom de uthålliga bakterierna är väldigt få har de flugit lite under radarn.
I ett labb vid Uppsala universitet har forskare specialiserat sig på att studera individuella bakterier och hur de reagerar på olika stimuli, till exempel antibiotika. Med hjälp av mikrofluidiska odlingskammare och AI-baserade algoritmer för bildanalyser kan de följa den individuella tillväxten hos tiotusentals bakterier samtidigt.
– Det är ett väldigt kraftfullt verktyg. Det visar på vikten att inte dra alla över en kam, även när det gäller bakterier, säger Johan Elf som är professor vid institutionen för cell- och molekylärbiologi vid Uppsala universitet.
Johan Elf, professor vid institutionen för cell- och molekylärbiologi, Uppsala universitet, Johan.Elf@icm.uu.se
– En förutsättning för att kunna hitta behandling av nedsatt luktförmåga är att man först förstår hur luktsinnet fungerar, säger Staffan Bohm, professor vid institutionen för molekylärbiologi vid Umeå universitet.
Det forskarna har upptäckt är en så kallad organell inne i nervceller som tidigare inte observerats. Den nyupptäckta organellen har fått namnet multivesikulär transducosom.
Organeller är avgränsade ”arbetsstationer” inne i celler och som kan liknas vid kroppens olika organ, det vill säga olika organeller har olika funktioner i cellen. De flesta organeller är gemensamma för olika celltyper, men det finns också organeller med specifika funktioner som bara förekommer i vissa celltyper.
En ny pusselbit läggs nu till en ökad förståelse av vårt luktsinne, som kan försvagas av infektioner som covid-19. Bild: Brittany Colette/Unsplash
Håller koll på proteinerna
Luktnervceller har långa utskott som sticker ut i näshålan. De innehåller proteinerna som binder luktämnen och därmed startar nervimpulser till hjärnan.
Omvandlingen av lukt till nervimpuls kallas transduktion och den nyupptäckta organellen innehåller bara så kallade transduktionsproteiner.
Transducosomens roll är att både förvara och hålla transduktionsproteiner åtskilda från varandra till de behövs. Vid luktstimulering spricker organellens yttre membran och frigör därmed transduktionsproteinerna så att de når nervcellens tunna utskott. Det gör att vi kan uppfatta lukt.
Protein som reglerar synimpulser
Forskarna upptäckte även att transducosomen bär på ett protein som heter retinitis pigmentosa 2, RP2. Det proteinet är annars känt för att reglera impulser i ögats synceller. Om en förändring, mutation, finns i den här RP2-genen kan det orsaka en variant av ögonsjukdomen retinitis pigmentosa som skadar ögats synceller.
– En fråga för fortsatt forskning är om transducosomen har en roll för synen och om den förekommer i hjärnans nervceller som aktiveras av signalsubstanser och inte ljus och lukt. Då kan upptäckten visa sig än mer betydelsefull, säger Staffan Bohm.
Speciell mikroskopteknik användes
Transducosomen upptäcktes när använde en ny teknik, så kallat korrelativ mikroskop, användes. Tekniken kombinerar elektronmikroskopi och konfokalmikroskopi så att en cells inre strukturer – och var olika proteiner befinner sig – kan avbildas samtidigt. En utveckling av metoden gjorde det möjligt att använda tekniken för att analysera intakta nervceller i vävnadssnitt.
Staffan Bohm, professor vid Institutionen för molekylärbiologi vid Umeå universitet, staffan.bohm@umu.se
– Att bli förälder kan vara stressigt. Oftast tänker vi bara på de hormonella och fysiska förändringar som mamman upplever, men övergången till föräldraskap är stressande för hela familjen, säger Sol P Juárez, docent och universitetslektor vid Institutionen för folkhälsovetenskap, Stockholms universitet.
Till exempel står föräldrar inför utmaningar som handlar om barnomsorg, osäker karriärutveckling och ekonomisk press på grund av minskade inkomster.
– Det kan vara anledning till att psykiska besvär efter förlossningen är relativt vanliga. Man brukar säga att 10 till 20 procent av mammorna och upp till 10 procent av papporna drabbas. Därför ville vi systematiskt undersöka alla publicerade vetenskapliga resultat, för att se om föräldraledighet kan bidra till att lindra föräldrars psykiska symtom, säger Sol P Juárez.
Föräldraledighet skyddar mot mental ohälsa – särskilt för mammor
Tre forskare vid Institutionen för folkhälsovetenskap, Stockholms universitet, och Institutionen för global folkhälsa vid Karolinska Institutet har undersökt sambandet mellan föräldraledighet och psykisk hälsa hos föräldrar ur ett internationellt perspektiv.
– Vi kan dra slutsatsen att föräldraledighet ger ett skydd mot psykisk ohälsa, inklusive depression, allmän mental ohälsa, mental ångest, utbrändhet och behov av psykisk vård. Detta gäller särskilt för mammor. De fördelaktiga effekterna är förknippade med mer generösa system för föräldraledighet, till exempel med längre ledighet, framhåller Amy Heshmati, doktorand och studiens förstaförfattare.
Skydd mot många former av mental ohälsa – även längre fram i livet
För att få en helhetsbild över effekten av föräldraledighet sammanställde de forskningsresultat som publicerats via fem olika online-databaser. Resultatet visar att föräldraledighet ger ett skydd mot mental ohälsa hos mammor, både efter förlossningen och senare i livet, särskilt när ledigheten är betald under minst två eller tre månader.
– En intressant upptäckt är att de gynnsamma effekterna inte bara observeras kort efter förlossningen, för mammor kan de skyddande effekterna av föräldraledigheten ha en positiv påverkan på livet även på längre sikt, säger Helena Honkaniemi, postdoktor i folkhälsovetenskap och medförfattare till översiktsartikeln.
Samtliga studier har genomförts i höginkomstländer, som erbjuder någon form av garanterad föräldraledighet.
– Detta är den mest omfattande systematiska översikten om detta ämne hittills. Vi har letat efter ett samband mellan olika aspekter av föräldraledigheten, som ledighetens längd och om ledigheten var betald eller obetald, och deras samband med psykisk hälsa hos både mammor och pappor. Vi undersökte till och med den indirekta effekten på partnerns psykiska hälsa av att en förälder tar ut föräldraledighet, säger Amy Heshmati.
Välbefinnandet ökar för hela familjen med generös föräldraledighet
För pappor var kopplingen inte lika tydlig. Samma skyddande långtidseffekter kunde inte observeras, utan sågs endast i samband med själva föräldraledigheten och kort därefter.
– Det har gjorts mindre forskning om pappor men fortfarande tyder forskningen på att även pappors mentala hälsa har förbättrats av föräldraledigheten, med riktlinjer för föräldraledighet som erbjuder fullgoda ersättningar eller incitament för uttag av föräldradagar, säger Helena Honkaniemi.
I det långa loppet påverkas välbefinnandet hos hela familjen av längden på föräldraledigheten.
– Även om vi hittade bevis på skyddande effekter som varar flera år efter förlossningen och senare i livet, behövs mer forskning för att styrka detta. Med det sagt kan vi konstatera att rådande forskning visar starkt på att en generös föräldraledighet bidrar till att lindra eller förebygga mental ohälsa, särskilt för mammor, något som är mycket relevant ur ett politiskt perspektiv, säger Amy Heshmati.
De 45 studierna har genomförts i följande länder:
Europa: Belgien, Danmark, Frankrike, Norge, Irland, Italien, Spanien, Sverige, Tyskland. Nordamerika: Kanada, USA.
Övriga länder: Australien, Chile och Japan.
Amy Heshmati, doktorand vid Institutionen för global folkhälsa, Karolinska Institutet, anställd vid Institutionen för folkhälsovetenskap, Stockholms universitet. amy.heshmati@su.se
Sol Juarez, docent, Institutionen för folkhälsovetenskap, Stockholms universitet. sol.juarez@su.se
Helena Honkaniemi-Hoppe, forskare, Institutionen för folkhälsovetenskap, Stockholms universitet, helena.honkaniemi@su.se
I en svensk-isländsk studie har utvecklingen av den skandinaviska genpoolen under de senaste 2000 åren undersökts.
Forskarna har i sitt arbete analyserat historisk och förhistorisk arvsmassa, genom, från nästan 300 individer som hittats i arkeologiska lämningar i Skandinavien. Dessa genom har jämförts med gener från drygt 16 000 levande skandinaver. På så sätt har forskare lyckats påvisa intressanta samband mellan geografi, härkomst och genetiskt utbyte i Skandinavien från romartiden och framåt.
– Med våra högupplösta resultat kan vi inte enbart bekräfta att det skedde migration under vikingatiden. Vi kan också spåra migration till den östra Östersjöregionen, de brittisk-irländska öarna och södra Europa, säger forskaren Ricardo Rodríguez Varela vid Centrum för paleogenetik och fortsätter:
– Men alla delar av Skandinavien fick inte lika mycket inflöde av gener från dessa områden. Medan brittisk-irländsk härkomst blev utbredd i hela Skandinavien, var det främst på Gotland och mellersta Sverige som den östliga-baltiska härkomsten blev utbredd.
Vikingatiden
Vikingatiden är den sista perioden i den skandinaviska järnåldern, det vill säga perioden mellan senare delen av 700-talet och 1100-talet. Källa: Wikipedia
Genetiska variationen minskade efter vikingatiden
En annan ny upptäckt i studien var vad som hände med den genetiska variationen efter vikingatiden. Forskarna blev förvånade när de upptäckte att den ”studsade tillbaka” i riktning mot hur den såg ut före vikingatidens migration.
Det här är spännande resultat, menar professor Anders Götherström vid Centrum för paleogenetik.
– Intressant nog når den icke-lokala härkomsten sin topp under vikingatiden samtidigt som den genetiska variationen är lägre före och efter. Minskningen av nuvarande nivåer av yttre härkomst tyder på att migranterna under vikingatiden fick färre barn, eller på något sätt bidrog proportionellt mindre till genpoolen än de människor som redan var i Skandinavie, säger han.
Fynd från kända svenska arkeologiska platser
Studien bygger på fynd från flera välkända svenska arkeologiska platser. Det finns till exempel arvsmassa från 1600-talets örlogsfartyg Kronan, vikinga- och vendeltidens båtbegravningar i Mälardalen och från folkvandringstidens ringfästning Sandby borg på Öland.
– Vi arbetade med ett antal mindre studier på olika arkeologiska platser. Vi kom då på att det skulle gå att kombinera dem till en större studie om utvecklingen av den skandinaviska genpoolen, säger Anders Götherström.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
