Livskvalitet och rättvisa lika viktigt som teknik och miljö för hållbar stad
Grönområden har stor betydelse för städers klimat och för människors välbefinnande.
Stadsplanerare har trots detta bristfällig kunskap om det grönas betydelse. Pollinering av växter och grödor, fröspridning samt vatten- och luftrening är arbete som naturen utför och som vi är beroende av i våra samhällen. Hur man med hjälp av ekosystemtjänster kan planera och bygga mer hållbara städer studeras i ett stort internationellt projekt som leds av forskare från Beijerinstitutet i Stockholm.
Hållbar stad social och teknisk är temat för Miljöforsknings oktoberupplaga där ett tiotal forskare medverkar. Gräsrotsplanering och fungerande ekosystem är nödvändiga i städernas skenande utveckling. Forskning pekar på att den sociala dimensionen är lika viktig som den tekniska för att åstadkomma hållbara städer.
Miljöforskning ges ut av Formas, Forskningsrådet för miljö areella näringar och samhällsbyggande.
Formas har till uppgift att främja och stödja grundforskning och behovsmotiverad forskning inom områdena miljö, areella näringar och samhällsbyggande. Den forskning som stöds ska vara av högsta vetenskapliga kvalitet och av relevans för rådets ansvarsområden. Formas får också finansiera utvecklingsverksamhet i begränsad omfattning.
Miljögifter som dioxiner, PCB och bekämpningsmedel kan utgöra en risk för hjärtkärlsjukdom. För första gången har ett samband mellan ökande halter av långlivade organiska miljögifter i blodet och åderförkalkning kunnat visas. Studien, som gjorts av forskare vid Uppsala och Örebro universitet, publiceras denna vecka i nätupplagan av den ansedda miljötidskriften Environmental Health Perspectives.
Hjärt-kärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken i den industrialiserade världen och den viktigaste bakomliggande orsaken är åderförkalkning. Obalanserade blodfetter, diabetes, rökning och högt blodtryck är de riskfaktorer som traditionellt brukar anges när det gäller åderförkalkning.
Tidigare studier har också rapporterat möjliga samband mellan höga nivåer av persistenta (långlivade och svårnedbrytbara) organiska miljögifter, såsom dioxiner, PCB:er och bekämpningsmedel, och hjärt-kärlsjukdom. Dessa ämnen är fettlösliga och kan därför samlas i kärlväggen. Inga tidigare studier har dock undersökt ett eventuellt samband mellan exponering för dessa ämnen och åderförkalkning, som är en underliggande orsak till bland annat stroke och hjärtinfarkt..
I den aktuella studien mättes cirkulerande nivåer av nämnd grupp miljögifter hos cirka 1000 svenskar boende i Uppsala. Dessutom gjordes mätningar av åderförkalkning i halspulsådrorna med hjälp av ultraljud.
Resultatet visar för första gången ett tydligt samband mellan ökande halter av nämnda miljögifter och åderförkalkning, även då hänsyn tagits till de traditionella riskfaktorerna. Det fanns även ett samband med påvisbara tecken på fettinlagring i kärlväggen
– Dessa fynd tyder på att långlivade organiska miljögifter kan vara involverade i uppkomsten av åderförkalkning och därmed leda till framtida död i hjärt-kärlsjukdomar, säger Lars Lind, professor vid institutionen för medicinska vetenskaper, Uppsala universitet.
– I Sverige, och i många andra länder i världen, är många av dessa ämnen idag förbjudna, men eftersom de är så långlivade finns de fortfarande kvar i vår miljö. Vi får i oss dessa miljögifter genom den föda vi äter och eftersom de lagras i våra kroppar blir halterna högre ju äldre vi blir, säger Monica Lind, Monica Lind, docent i miljömedicin på enheten för arbets- och miljömedicin, Uppsala universitet.
Forskarna ska nu gå vidare med att testa om dessa ämnen även orsaker åderförkalkning i experimentella modeller. Man kommer också att följa de personer som ingått i denna studie för att kunna avgöra om det också går att visa ett direkt samband mellan exponering för dessa ämnen och uppkomst av hjärtinfarkt och stroke hos människa.
Studien har finansierats av bland andra Vetenskapsrådet och Formas.
Circulating Levels of Persistent Organic Pollutants (POPs) and Carotid Atherosclerosis in the Elderly. P. Monica Lind, Bert van Bavel, Samira Salihovic, Lars Lind. Online 11 October 2011.
Läs mer om PIVUS-studien som den aktuella delstudien är gjord inom.
Läs mer om PCB:er, dioxiner och bekämpningsmedel i vår miljö.
För mer information, kontakta professor Lars Lind, institutionen för medicinska vetenskaper, akut och internmedicin, tel: 073-050 28 78, lars.lind@medsci.uu.se eller Monica Lind, institutionen för medicinska vetenskaper, arbets- och miljömedicin, 070-320 30 66, monica.lind@medsci.uu.se
De vilda blommorna på Sveriges naturbetesmarker är viktiga för många organismer, både människor och djur. Eftersom naturbetesmarker minskat kraftigt under det senaste århundradet då många övergavs, planterades med skog eller plöjdes upp till åkermark har många arter som är beroende av gräsmarkshävd fått det svårt att överleva i landskapet.
– I vårt omfattande landskapsekologiska experiment, där vi undersökte frön som finns i jordens fröbank och frön som faller ner på marken i så kallade fröregn, fann vi frön från typiska naturbetesmarksväxter på platser där de har försvunnit från vegetationen, säger Alistair Auffret vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi.
– På både åkerholmar och sedan länge övergivna naturbetesmarker hittade vi i fröbanken flera så kallade gräsmarksspecialister – arter som är beroende av bete. Dessa skulle kunna bidra till lyckad restaurering av artrika gräsmarker i framtiden, menar Alistair Auffret. Från fröregnet verkar det tyvärr som om dagens skötsel inte gynnar fröproduktionen på naturbetesmarker. Det kan bero på att betestrycket är så högt att det inte blir några frön som kan sprida sig till omgivningen, vilket medför en risk att artrikedomen minskar på sikt.
På modernare betesmarker, som tidigare varit åkrar, är betestrycket lågt och de kvävegynnade vegetationen växer tätt och högt och producerar massvis med frön. Detta bidrar till att de gräsmarksspecialister som kommer dit har lite chans att komma ner i marken för att gro där.
– En möjlighet vore att sammanlänka gamla artrika naturbetesmarker med de modernare artfattigare för att jämna ut betestrycket. En annan strategi vore att under en säsong inte ha bete på naturbetesmarken, så att blommorna hinner sätta frön. Det skulle gynna fröproduktion och spridning samt fylla på fröbankerna i jorden för framtiden, säger Alistair Auffret.
Artikel i Journal of Applied Ecology
Ytterligare information
Alistair Auffret vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, mobil 076-715 89 75, e-post alistair.auffret@natgeo.su.se
Sara Cousins, professor i naturgeografi vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi tfn 08-16 4767, e-post sara.cousins@natgeo.su.se
Universitetet i huvudstaden – utbildning och forskning på högsta nivå där öppna sinnen möts och utvecklas. Universitetet deltar i regionala, nationella och internationella samarbeten, i debatt och i samhällsutveckling. Här är mer än 64 000 studenter och 5 000 medarbetare verksamma inom humaniora, juridik, naturvetenskap och samhällsvetenskap.
Orsak och verkan i makroekonomin — Hur påverkas BNP och inflation av att räntan tillfälligt höjs eller att skatten sänks? Vad händer om centralbanken permanent ändrar sitt inflationsmål eller staten ändrar sitt mål för budgetbalans? Årets ekonomipristagare har presenterat metoder för att besvara dessa och en rad andra frågor rörande orsakssambanden mellan den ekonomiska politiken och olika makroekonomiska variabler som BNP, inflation, sysselsättning och investeringar.
Dessa samband är i regel dubbelriktade — politiken påverkar ekonomin men ekonomin påverkar också politiken. I detta samspel är förväntningar om framtiden helt centrala. Den privata sektorns förväntningar om framtida ekonomisk aktivitet och politik påverkar beslut om löner, sparande och investeringar. Samtidigt påverkas de ekonomisk-politiska besluten av förväntningar om utvecklingen i den privata sektorn. Pristagarnas metoder gör det möjligt att identifiera orsakssambanden och klargöra förväntningarnas roll. På så sätt kan man utröna effekterna av såväl överraskande åtgärder som systematiska ändringar av politiken.
Thomas Sargent har visat hur strukturell makroekonometri kan användas för att analysera varaktiga omläggningar av den ekonomiska politiken. Med denna metod kan man kartlägga makroekonomiska samband när hushåll och företag anpassar sina förväntningar i takt med den ekonomiska utvecklingen. Sargent har exempelvis undersökt hur många länder efter andra världskriget först rörde sig mot en politik med hög inflation för att sedan, efter en systematisk omläggning av den ekonomiska politiken, återvända till en lägre inflationstakt.
Christopher Sims har utvecklat en metod byggd på så kallad vektorautoregression för att analysera hur ekonomin påverkas av tillfälliga förändringar i ekonomisk politik och andra faktorer. Med denna metod har Sims och andra forskare bland annat undersökt effekterna av en höjning av centralbankens styrränta: det tar normalt ett till två år innan inflationstakten sjunker, medan den ekonomiska tillväxten avtar gradvis redan på kort sikt för att efter ett par år återgå till sin normala utveckling.
Även om Sargent och Sims gjort sina insatser självständigt så kompletterar deras bidrag varandra på flera sätt. Pristagarnas pionjärarbeten från 1970- och 1980-talen har anammats av såväl forskare som beslutsfattare världen över. Sargents och Sims metoder är självklara redskap i dagens verktygslåda för makroekonomisk analys.
Thomas J. Sargent, amerikansk medborgare. Född 1943 (68 år) i Pasadena, CA, USA. Fil.dr 1968 vid Harvard University, Cambridge, MA, USA. William R. Berkley Professor of Economics and Business vid New York University, New York, NY, USA.
Christopher A. Sims, amerikansk medborgare. Född 1942 (68 år) i Washington, DC, USA. Fil.dr 1968 vid Harvard University, Cambridge, MA, USA. Harold H. Helm ´20 Professor of Economics and Banking vid Princeton University, Princeton, NJ, USA.
Prissumma: 10 miljoner svenska kronor, delas lika mellan pristagarna.
Mer information: http://kva.se och http://nobelprize.org
Kontaktpersoner: Erik Huss, pressansvarig, tel.08-673 95 44, 070-673 96 50, erik.huss@kva.se” href=”mailto:erik.huss@kva.se”>erik.huss@kva.se Fredrik All, redaktör, tel. 08-673 95 63, 070-673 95 63, fredrik.all@kva.se ” href=”mailto:fredrik.all@kva.se”>fredrik.all@kva.se
I en studie genomförd av SLU forskare har det visat sig att de två försökshundarna lätt kunde lära sig syntetiska barkborredofter och sedan känna igen dem i naturlig form.
I fältförsök kunde de hitta ett angripet träd på över 150 meters håll. De längsta avstånden uppmättes när det var fuktigt, över 65 procents relativ luftfuktighet. Vind och temperatur påverkade inte hundarnas sökarbete. Resultaten var heller inte beroende av i vilken fas granbarkborrarnas attack var i.
För att kunna öka effektiviteten av ”sök och plock”-metoden för att få bort angripna träd från skogen behöver flera hundar med förare utbildas. Utbildningsmaterial om barkborrarnas biologi behöver tas fram och sökhundarna med förare behöver också kvalitetscertifieras. Södra Skogsägarnas Stiftelse för forskning, utveckling och utbildning har stått för en del av kostnaderna för studien.
Det är en tät grupp av ägare och direktörer som styr de svenska storföretagen och trots avregleringar och nya stora utländska aktörer har maktbalansen inte rubbats. I varje fall inte ännu, säger Anna Stafsudd, som undersökt nätverken inom näringslivet 1990 och 2000.
– Vi har väldigt täta nätverk i svenskt näringsliv, både när det gäller ägare och styrelseledamöter, både före och efter avregleringarna, säger Anna Stafsudd, företagsekonom vid Linnéuniversitetet, som nyligen kommit med sin slutrapport för projektet Sverige är en liten värld!, finansierat av Riksbankens Jubileumsfond.
– Bara i Tyskland, lägger hon till, finns det ett än tätare nätverk av aktörer.
Det har länge talats om makt- och ägarkoncentration i svenskt näringsliv men det är först med Anna Stafsudds projekt som nätverken kunnat jämföras med nätverk i andra länder.
Projektet har identifierat samtliga ägare med mer än 2,5 procents andel av de företag som var listade på Stockholmsbörsen åren 1990 och 2000, samt deras styrelseledamöter. Utifrån det materialet har Anna Stafsudd ritat en modell för hur företag genom ägande och styrelseledamöter har band till varandra. Mönstret är tydligt: samma stora ägare och styrelseledamöter återkommer i flera olika företag. Ägandet och styrelseposterna i svenska företag fördelas alltså mellan en inte alltför stor grupp. Och i det nätet har Wallenbergsfären och Handelsbanken varit en central aktör.
– Den som äger 2,5 procent i ett Wallenberg-företag tenderar att äga aktier i andra företag som finns centralt placerade i nätverket och hamnar därför centralt i nätverket av ägare, säger Anna Stafsudd och jämför med den person som äger 2,5 procent i ett mindre företag, med få ägar- eller styrelsekopplingar till andra företag, och som därför hamnar i periferin i nätverket.
Mellan åren 1990 och 2000 avreglerades aktiemarknaden och det blev möjligt för utländska investerare att fritt placera pengar i svenska företag. Men det påverkade inte de befintliga nätverken.
– Utländska placerare handlade i större grad i mindre företag, säger Anna Stafsudd som tror att en förklaring kan vara det svenska systemet med A och B-aktier, där bara de med A-aktier ges rösträtt i bolaget. Det systemet gör det svårt för nya investerare med ambitionen att bli stora delägare.
Hon konstaterar också att kontakterna mellan styrelserna har betydelse för hur de arbetar och för vilka beslut som fattas, något som länge har hävdats men inte kunnat visas påvisas bland svenska företag.
– Under senare år har vi kunnat se att bolagsstyrelserna arbetar mer, framför allt med policyfrågor och ansvarsuträvande, en trend som kommit från USA, och det har till stor del skett i företag med många kopplingar mellan styrelserna, säger hon.
Ju fler kopplingar som fanns mellan företagsstyrelser, ju större sannolikhet att styrelsen anammat det nya arbetssättet.
– Nyare företag med kopplingar till andra nya företag styr över till nyare arbetssätt, medan äldre mer traditionella företagen, var mer konservativa, säger hon.Anna Stafsudd nås på anna.stafsudd@lnu.se
Läs mer om projektet här
Jordbruket orsakar världen över stora utsläpp av växthusgaserna lustgas och metan. För att bromsa klimatförändringarna måste utsläppen minskas, men samtidigt behöver mer livsmedel produceras till en ständigt växande befolkning.
Lustgas (N2O) och metan (CH4) både bildas och bryts ner av markens mikroorganismer, och samspelet mellan grödan och mikroorganismerna påverkar utsläppens omfattning mycket.
Ny forskning visar att växter har specifika egenskaper, som påverkar nettoemissionerna av både lustgas och metan. Det handlar om hur växterna påverkar de mikrobiella processer, som reglerar flödet av dessa växthusgaser från marken. Det handlar också om hur växt och mikroorganismer samspelar i dessa processer.
Forskare har redan dragit nytta av den nya kunskapen när man överförde ”utsläppssnåla” gener från den vilda vetesläktingen Leymus racemosus till odlat vete, Triticum aestivum L. ’Chinese Spring’. Råg och korn står på tur att utvecklas, och även grödor för en hållbar produktion av biobränslen.
Läs mer: “Towards food, feed and energy crops mitigating climate change“, Trends in Plant Science, 9/2011,
Kontaktinformation
Läs mer
Artikeln “Towards food, feed and energy crops mitigating climate change“, Trends in Plant Science, 9/2011,
MECO
Kontakt
Professor Sara Hallin, 018-67 32 09
sara.hallin@slu.se
www.slu.se/hallin
Institutionen för husdjurens utfodring och vård vid SLU har sedan tio år samarbetat med forskningsinstitut och universitet i Vietnam, Laos, Kambodja och Thailand. Forskarutbildning om uthållig, småskalig djuruppfödning är en viktig del av samarbetet, och strax före jul disputerade tre vietnameser vid SLU.
Förbättrad tarmflora i stället för antibiotika
Fläsk står för tre fjärdedelar av köttkonsumtionen i Vietnam, och grisuppfödning är därmed en mycket viktig del av jordbruket. För att förbättra produktionen och grisarnas förmåga att stå emot de sjukdomar som är vanliga i varmt och fuktigt klimat, tillåter vietnamesisk lagstiftning fortfarande tillsats av antibiotika i grisfoder. Användning av antibiotika i fodret kan dock leda till bakteriell resistens som gör det svårare att behandla såväl djur som människor med antibiotika.
Ett alternativ är att använda probiotika, dvs. levande mikrobiella fodertillsatser som ger värddjuret en förstärkt tarmflora. Det handlar om att öka andelen ”goda” bakterier i magtarmkanalen, så att dessa kan konkurrera ut sjukdomsalstrande bakterier som E. coli och Salmonella.
Hoang Huong Giang har i ett doktorsarbete vid SLU undersökt hur grisars tillväxt och hälsa påverkas av tillsatser av olika lovande stammar av bakterier och jäst som isolerats fram i Vietnam. En kombination av olika mjölksyrabakterier visade sig ha god effekt på nyligen avvanda smågrisar. Grisarna växte snabbare, tillgodogjorde sig fodret bättre och tillsatsen var positiv för både hälsostatus och tarmmiljö.
De metoder som användes i doktorsarbetet för lagring av mikrober och jäst samt för inblandning av tillsatser i fodret behöver dock vidareutvecklas för att fungera på gårdsnivå och i stor skala. I dagsläget finns det ingen inhemsk kommersiell produktion av probiotika för grisar i Vietnam.
Fiskavfall i grisfoder
Fiskodling är en annan viktig och växande näring, bland annat i Mekongdeltat. Nguyen Thi Thuy visar i sitt doktorsarbete att fiskrens och annat slaktavfall från lokala fiskodlingar med framgång kan användas som proteinfoder till grisar. Dessa biprodukter är billiga och kan ersätta dyrt fiskmjöl.
Om slaktavfallet ensileras med rörsockermelass eller riskli blir fodret både lagringsdugligt och smakligt för grisarna. Fodret ger inte heller någon bismak på fläskköttet.
Billigt lokalt foder till fiskodlingar
Nguyen Duy Quynh Tram har utvärderat fodervärdet i lokala foderråvaror vid småskalig fiskodling i mellersta Vietnam. Hennes utfodringsförsök med hybridålmal och Nil-tilapia visar att de lokala foderråvarorna kan utnyttjas bättre än idag. Genom att minska andelen energirikt foder (t.ex. riskli) och öka mängden proteinrika råvaror (t.ex. mjöl av räkhuvuden, jordnötter och kassavablad) fås ett foder med en bättre näringssammansättning.
En annan studie visade att omkring hälften av det fiskmjöl som används vid uppfödning av hybridålmalyngel kan ersättas av malda räkhuvuden eller kassavablad, som är betydligt billigare råvaror.
Billiga fiskfoder baserade på lokala råvaror och restprodukter kan behöva kompletteras med tillsatser av aminosyran lysin, vilket är ett enkelt och billigt sätt att få fram ett fullvärdigt foder.
Tre avhandlingar 2010 från SLU:
Impact of bacteria and yeast with probiotic properties on performance, digestibility, health status and gut environment of growing pigs
Evaluation of catfish (Pangasius hypophthalmus) by-products as protein sources for pigs in the Mekong Delta of Vietnam
Evaluation of local feed resources for hybrid catfish (Clarias macrocephalus x C. gariepinus) in smallholder fish farming systems in central Vietnam
Kontaktinformation
Kontakt jan.erik.lindberg@slu.se, 018-67 21 02, 070-677 21 02 Mekarn-projektet (Mekong Basin Animal Research Network) Mekarn
Dessutom håller SLU på att utveckla verktyg, kartor och prognoser, för att kunna göra förutsägelser. Ett exempel är sorkfeberprognosen, utvecklad av Gert Olsson och Birger Hörnfeldt, båda forskare vid SLU.
– Prognosen bygger på den miljöövervakning av smågnagare som SLU gör, på uppdrag av Naturvårdsverket, tillsammans med antalet rapporterade sorkfeberfall till Smittskyddsinstitutet. Den har gjorts för två säsonger hittills med mycket god tillförlitlighet. Nu är tanken att göra en sorkfeberprognos varje år, säger Birger Hörnfeldt.
Sorkfeber orsakas av ett virus som sprids av skogssorken. Det är en blödarfeber med njurpåverkan och sjukdomen kan vara livshotande. Förra året rapporterades 483 fall av sorkfeber. Människor smittas framför allt när de andas in damm som viruset fastnat på. Omkring 70 procent av variationen i antalet sorkfeberfall under en säsong hänger samman med hur många sorkar det finns.
– De resterande 30 procenten kan bero på vädret. De år mark och vegetation täcks av is istället för snö flyttar smågnagarna inomhus, hem till oss, för att undvika köld och svält. Då infekteras fler människor. Det här visar vikten av att förstå de bakomliggande orsakerna till zoonosers spridning för att kunna göra säkra prognoser, säger Gert Olsson.
Årets sorkfeberprognos för säsongen 1 juli 2011 till 30 juni 2012 kommer i oktober.
Läs förra årets sorkfeberprognos:
Kontaktinformation
Läs om det svenska samarbetetsinitiativet inom zoonosinfektioner Infection Ecology and Epidemiology (IEE) network, där bland annat SLU ingår. Kontakt Gert Olsson, 090- 786 85 14 Vilt, fisk och miljö, SLU Sorkfeberprognosen är en del av program Skog inom SLU:s miljöanalys.
Vaccinationen innebär att grisarna producerar antikroppar mot ett litet proteinhormon GnRH (Gonadotropine-releasing hormone) som bildas i hjärnan. I och med att GnRH inaktiveras av vaccinet, förhindras frisättning av andra hormoner, vilket påverkar testiklarnas utveckling. Deras förmåga att producera hanliga steroider, bl.a. androstenon, minskar och därmed också galtlukten i köttet.
Vaccinet ges två gånger med minst 4 veckor mellan injektionerna. Vid normal vaccinering sker den andra injektionen 4-6 veckor före slakt, dvs. vid ca 20 veckors ålder, då galtarna är relativt stora och besvärliga att hantera. Nu har en forskargrupp vid SLU provat att vaccinera djuren tidigare. Den andra injektionen skedde då vid 14 veckors ålder. Det visade sig att även denna tidigare vaccinationsålder förhindrar uppkomsten av galtlukt i köttet fram till slakt vid 25 veckors ålder.
Inom EU rekommenderas smärtlindring till grisar, som ska kastreras kirurgiskt från och med 2012. Våren 2011 gjordes en överenskommelse inom den svenska grisbranschen om smärtlindring till smågrisar vid kastrering.
Läs mer i artikeln i Animal reproduction science: Vaccinering mot galtlukt kan bli ett alternativ till obedövad smågriskastrering (Jordbruksverket)
Kontaktinformation
Kontakt Margareta.Wallgren@slu.se, 018- 67 21 73, 070-454 52 82
– Om man hittar höga halter hos djur av ämnen som har transporterats så långt med luft eller vatten, då är risken stor att de är hälsofarliga och borde förbjudas, säger Anna Rotander, som nyligen presenterade en doktorsavhandling i biologi vid Örebro universitet.
Anna Rotander har analyserat vävnadsprover som tagits från marina däggdjur i arktiska och subarktiska miljöer under perioden 1984-2009, och har därmed skapat en 25 år lång tidslinje över olika kemikaliers spridning. Undersökningen omfattar sju arter: långfenad grindval, vikval, sillval, delfinarten vitsiding, vanlig tumlare, vikaresäl och blåssäl.
– Arktis är ett viktigt så kallat indikatorområde både när det gäller övervakning av kända miljögifter och för att upptäcka nya miljöhot. Ett av de kriterier som används för att bedöma faran med olika kemikalier är just att de påträffas på platser långt ifrån där de producerats eller använts.
Överst i näringskedjan
– Många av de marina däggdjursarter som finns i Arktis är dessutom lämpliga för studier av långvarig exponering för svårnedbrytbara kemikalier, eftersom de befinner sig överst i näringskedjan och har en relativt lång livslängd.
De globala utsläppen av miljögifter återspeglas mycket riktigt i de analyserade proverna – liksom effekten av de nationella och internationella åtgärder som genomförts för att minska dem.
Anna Rotander har undersökt förekomsten av tre grupper av så kallade persistenta (långlivade) halogener: klorerade, bromerade och perfluorerade ämnen.
Hennes analyser visar att de ämnen som förbjudits eller begränsats under de senaste decennierna har minskat eller åtminstone slutat öka. Men samtidigt har andra ämnen ökat, något som Anna Rotander tycker är oroväckande.
Ökande nivåer skäl till oro
– Jag har hittat ökande nivåer av långkedjiga fluorerade ämnen, så kallade PFCA:er. Och det är inte bra, eftersom just dessa ämnen har väldigt stor förmåga att bioackumuleras, det vill säga lagras i kroppen.
PFCA:er kan bildas vid tillverkningen av andra kemikalier, och släpps då ut som restprodukter. Men de kan också vara slutresultatet när andra ämnen bryts ner i mindre beståndsdelar. För i takt med att vissa kemikalier förbjuds, utvecklas andra som kan ersätta dem. Och även om dessa kan verka harmlösa, kan de brytas ner i naturen till ämnen med helt andra egenskaper.
– Min studie visar att fler ämnen borde övervägas för Stockholmskonventionens lista över kemikalier som ska fasas ut på grund av att de är långlivade, sprids över hela världen och ackumuleras i levande organismer, konstaterar Anna Rotander.
För mer information, kontakta Anna Rotander, 019-30 30 78 eller 073-624 65 33.
Liberias president Ellen Johnson Sirleaf och den liberianska medborgarrättskämpen Leymah Gbowee tilldelas 2011 års fredspris för sitt fredsarbete i Afrika.
– Det är positivt att Nobelkommittén valt att uppmärksamma Västafrika, som de senaste åren utvecklats i riktning mot fred och försoning efter en lång period av våldsamma konflikter, säger Nordiska Afrikainstitutets direktör Carin Norberg.
Samtidigt är valet av Ellen Johnson Sirleaf inte okontroversiellt, säger forskaren Anders Themnér vid Nordiska Afrikainstitutet.
Fredsaktivisten Leymah Gbowee ledde i början av 2000-talet flera uppmärksammade aktioner för att få slut på Liberias blodiga inbördeskrig. Hon krävde omedelbart eld-upphör och att dialog inleddes mellan regeringen och rebellerna. Leymah Gbowee lyckades få till stånd samtal med dåvarande presidenten Charles Taylor, något som anses ha banat väg för fredsavtalet 2003.
Liberias president Ellen Johnson Sirleaf har varit i Sverige vid flera tillfällen, bland annat närvarade hon vid Nordiska Afrikainstitutets 40-årsjubileum 2002. Hon är mest känd för att ha lett Liberia till fred och försoning efter 14 år av inbördeskrig.
Ellen Johnson Sirleaf är dock en mycket kontroversiell fredspristagare, enligt forskaren Anders Themnér vid Nordiska Afrikainstitutet.
När Liberias Sannings- och försoningskommission i juli 2009 lämnade sin rapport fanns Johnson Sirleaf bland de 49 namn som enligt kommissionen borde förbjudas att ha politiska uppdrag eftersom de hade alltför nära band till militära grupper. Hon anklagades bland annat för att ha skänkt stora belopp till Charles Taylors armé NPFL under det första inbördeskriget, något hon senare bett om ursäkt för.
– Det här väcker frågan om vem som egentligen ”förtjänar” ett fredspris. Ska mottagaren vara en betydelsefull politiker som betalat ett högt pris, och kanske använt tveksamma metoder, för att uppnå fred?, säger Anders Themnér.
– Det är inte heller självklart att fredspriset gynnar fredsprocessen i Liberia. Landet håller president- och parlamentsval redan nu på tisdag. Det är inte osannolikt att priset bidrar till att förvärra det redan spända läget mellan olika politiska grupper, säger Anders Themnér.
Nordiska Afrikainstitutet är ett centrum för forskning, dokumentation och information om det moderna Afrika i de nordiska länderna. Institutets verksamhet är förlagd till Uppsala och förser de nordiska länderna med aktuell, kritisk och alternativ forskning och analys om Afrika och mot samarbete mellan afrikanska och nordiska forskare. Som ett nav och en mötesplats i Norden för ett växande fält av forskning och analys strävar institutet efter att göra kunskap om Afrika tillgänglig för forskare, beslutsfattare, medier, studerande och allmänhet. Institutet finansieras gemensamt av de nordiska länderna (Danmark, Finland, Island, Norge, Sverige).
– En stads takytor kan vara mer eller mindre lämpliga för installation av solceller beroende på hur det skuggas av omgivande byggnader och växtlighet, vilken lutning det har och vinkeln på solinstrålningen. För första gången går det nu att kartlägga hur mycket solenergi ett visst enskilt tak har under ett år, säger Fredrik Lindberg på institutionen för geovetenskaper vid Göteborgs universitet.
För att beräkna verkliga takytors potential att producera solcellsenergi har forskare vid Göteborgs Universitet tillsammans med konsultföretaget WSP tagit fram ett GIS-verktyg: SEES – Solar Energy from Existing Structures – som kommer att vara fritt tillgängligt för både företag och kommuner.
Det nya verktyget bygger på ett datorbaserat geografiskt informationssystem, GIS, som samlar in, lagrar, analyserar och presenterar geografiska data. Det innebär att verktyget beskriver verkliga tak i rätt miljö. I modellen belyser solen den tredimensionella bebyggelsen och simulerar hur omgivande byggnader, terräng och växtlighet kastar skuggor.
Skuggning beräknas på månads- eller årsbasis, vilket gör att vissa delar av ett tak kan visa sig vara olämpliga för solenergi trots att taket har optimal riktning och lutning. Därmed kan man beräkna den totala bestrålningen för varje del av en takyta inom ett givet område, räknat i kilowattimmar, kWh, per kvadratmeter.
SEES ger därför en lämplighetskarta utifrån användarens krav på bra, mindre bra och dålig årlig solinstrålning. För att få en så bra uppskattning av solinstrålning som möjligt används timupplöst klimatdata för den ort där SEES körs, antingen genom uppmätta eller framräknade värden.
– I projektet har vi använt Göteborgs stad som pilotort, men metoden kan tillämpas i alla kommuner där nödvändig data görs tillgänglig. Utifrån detta kan sen användarna utvärdera takens lämplighet för solceller eller solfångare, inom ett stort område, säger Fredrik Lindberg.
Solenergiprojektet, som just slutredovisats, har utförts av Göteborgs universitet i samarbete med WSP Analys & Strategi och finansieras av SolEl-programmet, Göteborg Energis forskningsstiftelse, Stadsbyggnadskontoret Göteborgs stad samt Länsstyrelsen Västra Götaland.
Kontaktinformation
KONTAKT:
Fredrik Lindberg, institutionen för geovetenskaper, vid Göteborgs universitet
031- 786 2606
0736- 58 49 48
fredrik.lindberg@gvc.gu.se
Bildtext: Det nya verktyget SEES ger en karta över hur soleffektiva enskilda tak är utifrån dess omgivning. Ju varmare färg desto bättre solinstrålning, ju kallare färg desto sämre. Bilderna visar gamla Härlandafängelset och dess omgivning. Illustration hämtad ur programverktyget.
– Det räcker inte att vädja till människors vilja att göra gott för att tillgodose Sveriges behov av organ för transplantation. Att få omgivningens uppskattning och ekonomisk kompensation för det man gör är andra viktiga drivkrafter för organdonation som vi också måste ta hänsyn till, säger Faisal Omar, som nyligen doktorerat i hälsa och samhälle med en avhandling om etiska utmaningar vid njurtransplantation.
I avhandlingen diskuterar Faisal Omar möjligheten att vid ett dödsfall ge ekonomisk ersättning till de anhöriga om den avlidnes organ donerats. Ersättningen skulle vara på omkring 50 000 kronor och i första hand användas för att täcka begravningskostnader, men skulle också kunna gå till välgörenhet. I så fall skulle bidraget offentliggöras så att det blev känt för omgivningen.
I Sverige råder stor brist på organ. År 2010 dog 32 personer i väntan på transplantation och de omkring 750 personer som just nu står på väntelistan är beroende av kostnadskrävande sjukvård. Varje organdonation lindrar mänskligt lidande och innebär stora besparingar i sjukvården.
– Alla andra aktörer vid en transplantation får någon form av ersättning. Läkarna och sjukhuset ersätts ekonomiskt och den som tar emot organdonationen får ett nytt liv. Men organdonatorn får ingen kompensation alls, det är inte rätt, menar Faisal Omar.
I avhandlingen jämför han också hur transplantationscentra i Sverige respektive Ontario, Canada fattar beslut om vem som ska sättas upp på väntelistan och hur man delar ut donerade organ. Faisal Omar menar att det finns en risk för att svenska patienter inte behandlas lika eftersom Sveriges fyra transplantationscentra inte har gemensamma riktlinjer.
En annan svaghet i det svenska systemet är att besluten ofta vilar på enskilda kirurger. Det kan jämföras med transplantationscentra i USA och Europa som använder sig av datoriserade beräkningar med hjälp av algoritmer för att ta fram beslutsunderlag.
– Här kan Sverige lära av Ontario, som också har flera transplantationscentra, men arbetar efter gemensamma riktlinjer. Transplantationerna beslutas i samförstånd i multiprofessionella team där olika medicinska specialiteter, transplantationssamordnare, sjuksköterskor med flera är representerade.
Avhandlingen heter Just Waiting. Ethical Challenges in Priority Setting Posed by Organ Scarcity in Kidney Transplantation. Faisal Omar disputerade den 29 september 2011 och går att nå på faisal.omar@liu.se och 076 417 6483. Från den 15 oktober 2011 nås han via mail och tel +1 416 707 2364.
Andelen invånare som är 60 år eller äldre har ökat snabbt i Vietnam under de senaste årtiondena. Majoriteten bor i landsbygdsområden med lägre socioekonomisk status än i städerna. Landets ekonomi förbättras allmänt sett, men skillnaderna växer i inkomster och levnadsvillkor mellan olika samhällsgrupper och regioner.
När de yngre flyttar in till stadsområdena lämnas allt fler äldre kvar på landsbygden utan samma stöd från familjen som tidigare generationer. Införandet av brukaravgifter och en privat vårdsektor har ökat täckningen och kvaliteten hos hälsovården, men också medfört att hushållen har fått högre kostnader och att ojämlikheterna har ökat.
Den förväntade livslängden hos nyfödda har ökat, men mindre är känt om hur det ligger till i högre åldrar. Avhandlingen försöker ta fram kunskapsunderlag och modeller för att utveckla nya vårdformer och strategier när det gäller äldrevård på landsbygden. Med hjälp av statistiska metoder, enkäter och intervjuer beräknas den återstående livslängden vid 60 års ålder ha ökat allmänt sett med ungefär ett år mellan perioderna 1999-2002 och 2003-2006 men också haft en tendens att sjunka i de mest sårbara grupperna. Könsskillnader förekommer i alla socioekonomiska grupper och är större i grupper med låg inkomst.
På landsbygden är det huvudsakligen barn och barnbarn som vårdar de äldre. Den mest efterfrågade serviceformen är mobila vårdteam snarare än hälsocentraler. Viljan att utnyttja samhällsservice sjunker med stigande avgiftsnivåer. Hushållen är mer villiga att betala för dagvård och liknande än de äldre själva, som föredrar mobila team för vård i hemmen.
Den förväntade livslängden stiger bland äldre på landsbygden i Vietnam, men varierar mellan olika socioekonomiska grupper. Fortfarande finns ett behov av daglig äldrevård som inte är tillfredsställt utan familjen är den huvudsakliga vårdgivaren. Behoven är större hos eftersatta grupper och ett socialt nätverk för samhällsbaserad äldrevård bör byggas upp. Vård i hemmen är viktigare än institutionsvård.
Le Van Hoi är vietnamesisk läkare och doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, enheten för epidemiologi och global hälsa. Han är engelskspråkig och kan nås på
tel. +46-739 56 22 26
e-post hoilv@yahoo.com
Fredagen den 14 oktober försvarar Le Van Hoi, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Health forCommunity Dwelling Older People: Trends, Inequalities, Needs and Care in Rural Vietnam (Svensk titel: Äldres hälsa på
landsbygden i Vietnam – trender, ojämlikheter och behov av vård).
Disputationen äger rum kl 13.00 i sal A5, Biomedicinhuset, by. 6A, NUS.
Fakultetsopponent är docent Zarina Kabir, Karolinska institutet, Huddinge sjukhus.
Läs hela eller delar av avhandlingen på
Anneli Öljarstrand visar hur församlingar i Svenska kyrkan på olika sätt förväntas anpassa sig till ett sekulariserat samhälle. Genom att erbjuda de tjänster som medlemmarna efterfrågar, ökar församlingen sina chanser att överleva.
– Församlingarna har blivit mer marknadsanpassade. De ska nu skapa sina egna inkomster, locka nya medlemmar och samtidigt behålla gamla medlemmar. Många församlingar kämpar med att öka inkomsterna och effektivisera och rationalisera verksamheten.
Avhandlingen visar att församlingens förändrade roll kan orsaka spänningar mellan anställda, förtroendevalda och troende som vill behålla kyrkans särprägel och de som vill se en ökad anpassning till ett sekulariserat samhälle.
– Ska man få ha ett dop eller en begravning som man själv vill eller ska det ske i enlighet med kyrkans tradition och lära? Ska man tillåta vilka konserter som helst? Det är några av de frågor som kommer upp när kyrkan anpassar sig, säger Anneli Öljarstrand.
I avhandlingen visar hon också hur arbetet med samhällsdiakoni blir allt viktigare i församlingarna. Kyrkan utför alltfler tjänster med karaktär av samhällstjänst.
– Kyrkan delar ut matkassar och tar hand om människor som kanske hellre hör hemma i psykiatrin. Det finns en förväntan på kyrkan att ta hand om ”allt och alla” socialt och ekonomiskt.
Anneli Öljarstrand, som hör hemma i Katrineholm, disputerade vid Mittuniversitetet den 7 oktober. Avhandlingens titel är ”Den mångtydiga församlingen – organisering, roller och relationer i spänningen mellan sekularisering och desekularisering”.
Frågor kan ställas till: Anneli Öljarstrand, tel. 070-329 21 17