– De som kvalificerat sig för könskorrigering blir juridiskt erkända som det kön de själva känner igen sig som. Detta sker emellertid på villkor av att de också mister något; nämligen möjligheten att få biologiska barn eftersom lagen säger att den transsexuelle måste steriliseras, säger etnologen Signe Bremer, som i sin avhandling studerat självbiografiska bloggar och djupintervjuat personer i olika faser av den könskorrigerande vården.

Steriliseringskravet är inte det enda som orsakar lidande. De obligatoriska minimum två år långa psykiatriska könsutredningar som den som vill ändra juridisk könstillhörighet måste genomgå kan också ge upphov till ångest.

– Att vänta upplevs ibland som på gränsen till vad som är uthärdligt, säger Signe Bremer.

Hennes avhandling visar även att just de kroppar som transsexuella personer önskar korrigera spelar en viktig roll i psykiatrins bedömningar av vilka som antas lämpa sig för könskorrigering. En transsexuell kvinna som uppvisar synligt skäggstubb kan exempelvis få negativa kommentarer, samtidigt en transsexuell man som har muskulös kropp och platt bröstkorg kan få komplimanger. Sammantaget kan en lämplig kropp beskrivas som en sådan kropp som könsutredningarnas vårdpersonal bedömer som i linje med det kön som den transsexuella personen under utredning uppfattar sig som.

– Könsutredningarna tycks utgå från uppfattningar om att ett gott liv som juridisk kvinna/man går hand i hand med personers möjligheter att smälta in i mängden, men de bortser då ifrån att alla människor faktiskt ser olika ut. Dessutom visar jag att det ofta är utredningspersonalen snarare än de transsexuella själva som betonar vikten av att kunna passera obemärkt förbi som vilken ”normal” kvinna eller man som helst, säger Signe Bremer.

Enligt den könskorrigerande vårdens logiker skall människors kroppar materialiseras entydigt som det ena eller det andra könet. En kvinna ska exempelvis inte ha penis och en man ska inte kunna bli gravid. Signe Bremers studie visar både att liknande tankesätt förekommer inom den transsexuella gruppen, samt att transsexuella också bedriver motstånd mot vårdens könsnormativa grundvalar. Långt ifrån alla transsexuella kvinnor hyser exempelvis den aversion mot penis som medicinska praktiker vidhåller som signaler på autentisk transsexualism. Många transsexuella män är även kritiska mot att de måste operera bort livmodern.

– Det blir ett väldigt fokus på genitalierna i könsutredningarna – en av de transsexuella kvinnorna jag intervjuade uttryckte inte tillräckligt mycket avsky för sitt könsorgan, och fick då en fördröjd utredning, säger Signe Bremer.

Signe Bremer vill nyansera den allmänt spridda uppfattningen om transsexualism som synonymt med upplevelsen av att vara född i fel kropp.

– Vi lever i ett samhälle som präglas av föreställningar om att det bara finns två sorters människor – feminina kvinnor som föds med vagina och maskulina män som föds med penis. TS-vården är en del av samhället och dessa föreställningar präglar därför också villkoren för könskorrigering. Med min avhandling belyser jag att detta ofta ger allvarliga konsekvenser för enskilda personers liv, säger Signe Bremer.

Kontaktinformation
Vården av transsexuella orsakar onödigt lidande

Nyhet: 2011-11-10

År 1972 var Sverige först i världen med att lagstifta om statsfinansierad vård av transsexualism, vilket i ett internationellt perspektiv ansågs radikalt. Med en statsfinansierad vård skulle den transsexuella gruppens livssituation förbättras. I en avhandling från Göteborgs universitet beskrivs denna vård istället som ett könskonservativt förtryckande system som vållar transsexuella personer lidande.

– De som kvalificerat sig för könskorrigering blir juridiskt erkända som det kön de själva känner igen sig som. Detta sker emellertid på villkor av att de också mister något; nämligen möjligheten att få biologiska barn eftersom lagen säger att den transsexuelle måste steriliseras, säger etnologen Signe Bremer, som i sin avhandling studerat självbiografiska bloggar och djupintervjuat personer i olika faser av den könskorrigerande vården.

Steriliseringskravet är inte det enda som orsakar lidande. De obligatoriska minimum två år långa psykiatriska könsutredningar som den som vill ändra juridisk könstillhörighet måste genomgå kan också ge upphov till ångest.
– Att vänta upplevs ibland som på gränsen till vad som är uthärdligt, säger Signe Bremer.

Hennes avhandling visar även att just de kroppar som transsexuella personer önskar korrigera spelar en viktig roll i psykiatrins bedömningar av vilka som antas lämpa sig för könskorrigering. En transsexuell kvinna som uppvisar synligt skäggstubb kan exempelvis få negativa kommentarer, samtidigt en transsexuell man som har muskulös kropp och platt bröstkorg kan få komplimanger. Sammantaget kan en lämplig kropp beskrivas som en sådan kropp som könsutredningarnas vårdpersonal bedömer som i linje med det kön som den transsexuella personen under utredning uppfattar sig som.
– Könsutredningarna tycks utgå från uppfattningar om att ett gott liv som juridisk kvinna/man går hand i hand med personers möjligheter att smälta in i mängden, men de bortser då ifrån att alla människor faktiskt ser olika ut. Dessutom visar jag att det ofta är utredningspersonalen snarare än de transsexuella själva som betonar vikten av att kunna passera obemärkt förbi som vilken ”normal” kvinna eller man som helst, säger Signe Bremer.

Enligt den könskorrigerande vårdens logiker skall människors kroppar materialiseras entydigt som det ena eller det andra könet. En kvinna ska exempelvis inte ha penis och en man ska inte kunna bli gravid. Signe Bremers studie visar både att liknande tankesätt förekommer inom den transsexuella gruppen, samt att transsexuella också bedriver motstånd mot vårdens könsnormativa grundvalar. Långt ifrån alla transsexuella kvinnor hyser exempelvis den aversion mot penis som medicinska praktiker vidhåller som signaler på autentisk transsexualism. Många transsexuella män är även kritiska mot att de måste operera bort livmodern.
– Det blir ett väldigt fokus på genitalierna i könsutredningarna – en av de transsexuella kvinnorna jag intervjuade uttryckte inte tillräckligt mycket avsky för sitt könsorgan, och fick då en fördröjd utredning, säger Signe Bremer.

Signe Bremer vill nyansera den allmänt spridda uppfattningen om transsexualism som synonymt med upplevelsen av att vara född i fel kropp.
– Vi lever i ett samhälle som präglas av föreställningar om att det bara finns två sorters människor – feminina kvinnor som föds med vagina och maskulina män som föds med penis. TS-vården är en del av samhället och dessa föreställningar präglar därför också villkoren för könskorrigering. Med min avhandling belyser jag att detta ofta ger allvarliga konsekvenser för enskilda personers liv, säger Signe Bremer.

Avhandlingens titel: Kroppslinjer – Kön, transsexualism och kropp i berättelser om könskorrigering.
Disputationen äger rum fredagen den 11e november kl. 13.00
Plats: Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6
Opponent: Fil. dr Ingeborg Svensson
För ytterligare information, kontakta Signe Bremer, tel. arbete: 031-786 5389, mobiltel: 070-175 11 29, e-post: signe.bremer@ethnology.gu.se

Syftet med avhandlingen är att studera vägar in i och ut ur ekonomiska svårigheter, hur problemen hanteras, hur strategierna tar sig uttryck samt vilka faktorer som kan påverka både skuldsättning och utvecklande av skuldproblem. Avhandlingen tar utgångspunkt i enskilda människors erfarenheter men det är inte enbart individuella berättelser utan uttrycker också något om skuldproblem på samhällsnivå.

Avhandlingen innehåller tre delstudier:

• Från skuldsatt till skuldfri – fokus på process, strategier och påverkande faktorer
• Sexuellt överförda skulder – kvinnor och mäns skuldproblem
• Överskuldsattas förhållningssätt och strategier – hur skuldproblem påverkar individen

Utifrån resultaten från de tre delstudierna om individuella upplevelser och erfarenheter lyfts överskuldsättningsproblematiken och belyses i ett samhällsperspektiv.

Resultatet visar att bakom skuldproblem finns en komplex bild av olika komponenter som bland annat handlar om förlopp, samspel av olika faktorer och vem som drabbas. Själva skuldutvecklingen kan vara både ett långsamt glidande in i allt större ekonomiska svårigheter och ett plösligt, oväntat eller oförutsett förlopp. Skuldproblemen kan inte begränsas till ett fattigdomsproblem då det kan handla om både inkomst- och utgiftsproblem.

Alla intervjupersoner har levt många år med allvarliga skuldproblem och den långa tiden med ansträngd privatekonomi påverkar individen på olika sätt. Förhållningssätt och strategier kan relateras till två dimensioner; aktiv-passiv och öppen-sluten. Dessa utvecklades till en strategimodell som bygger på resultatet av intervjuerna. Modellen innehåller fyra idealtypiska positioner som benämns: ”göra det bästa av situationen”, ”jag fixar det själv”, ”det är som det är” och ”instängd i ett hopplöst läge”. Faktorer som kan påverka förhållningssätt och strategier är främst: tidsperspektiv och i förhållande till var i skuldsaneringsprocessen man befinner sig, bemötande, socialt stöd, skam och skuldkänslor, sjukdom samt ålder.

En problematik som framträder i resultatet är att kvinnorna i högre utsträckning blivit skuldsatta genom att ställa upp som borgensman eller medlåntagare för mannen. Kvinnorna ser i högre utsträckning skuldsättningen som ett familjeprojekt medan männens skuldsättning mer handlar om företagande och egna projekt. Med tanke på den höga skilsmässostatistiken är detta ett resultat som borde lyftas fram. Kvinnorna riskerar dessutom att hamna i större skuldproblem genom lägre löner och mindre pensioner.

– Ett framträdande resultat är att skuldproblem inte enbart kan ses som ett individuellt problem utan utvecklas i ett samspel mellan individuella, relationella och strukturella faktorer säger Lisbeth Sandvall. Konsumtion och skuldsättning har fått en större betydelse för såväl individer som samhällsekonomi samtidigt som förändringarna i välfärdssystemet borde öka både kvinnors och mäns uppmärksamhet över den enskilda ekonomin och väga eget och gemensamt risktagande.

Avhandlingen ”Överskuldsättningens ansikten – en studie av vägar in i och ut ur ekonomiska svårigheter” försvaras fredagen den 18 november 2011, kl. 10.15.

Disputationen äger rum i IKEA-salen, Hus N, Linnéuniversitet i Växjö. Opponent är professor Ulla-Karin Hedin Göteborgs universitet.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Lisbeth Sandvall, telefon: 0470-708357, e-post lisbeth.sandvall@lnu.se.

Beställ avhandlingen från Linnaeus University Press: lupress@lnu.se, 0470-708267.

Anna Karin Olsson, doktorand i företagsekonomi på Högskolan Väst, studerar volontärers roller i marknadsföring av turistmål. Turistindustrin använder begreppet storytelling. Det innebär att man marknadsför en destination med hjälp av ett tema.

– Det blir allt viktigare att skapa upplevelser som kan beröra  besökares olika sinnen. Berättelser används för att skapa ett fantasins rum där besökaren är aktiv och tolkar och skapar sin egen minnesvärda upplevelse, säger Anna Karin Olsson.

Hon har undersökt tillämpningen av storytelling i Numedal i Norge och hur volontärer engageras där. Olika aktörer inom regionen samverkar kring ett medeltidstema och sommarfestivalen Middelalderukan. Under festivalen får turister besöka gårdar med hus som bevarats sedan medeltiden och höra ägarna berätta om dem. Man kan lyssna till medeltidsmusik, pröva på medeltidshantverk, äta medeltidsmat och mycket annat. Lokalbefolkningen och medlemmar i olika föreningar älskar sin hembygd och känner ett stort engagemang. Det gör att de som volontärer kan förmedla en äkta entusiasm till festivalbesökarna. Omkring 200 volontärer gör arbetsinsatser under medeltidsveckan. Festivalledningen håller i strama tyglar när det gäller vad som får marknadsföras inom festivalens ram. Man vill inte att den ska urarta till ett kommersiellt jippo.

Anna Karin Olsson samarbetar med forskare som studerar storytelling i övriga Norden. Lena Mossberg på Göteborgs universitet har undersökt hur man lockar turister till Bohuslän med hjälp av ett skaldjurstema. Anette Therkelsen på Aalborgs universitet har studerat hur storytelling används för att marknadsföra Limfjordsregionen som destination.

I det svenska fallet deltar volontärer huvudsakligen som initiativtagare. I det danska fallet arbetar de främst bakom kulisserna under arrangemangen. Under den norska medeltidsveckan i Numedal är volontärerna huvudsakligen utförare av arrangemang i direkt kontakt med turisterna. En av forskarnas slutsatser är det bästa vore om man hade med volontärer hela vägen från planering till genomförande.

– Då kan man ta tillvara deras kunskaper, lokalkännedom och engagemang, säger Anna Karin Olsson.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Anna Karin Olsson, 0520-22 36 44, anna-karin.olsson@hv.se

Alexandersson belyser omvandlingen av den svenska buss- och tågtrafiken i ett historiskt och internationellt perspektiv. Reformerna startade tidigt i Sverige, för över 20 år sedan.

Förändringsprocessen har varit jämförelsevis långsam och stegvis. Alexandersson menar att
det svenska sättet att driva reformarbetet har möjliggjort gradvisa anpassningar, vilket har minskat risken för bakslag. Skriften, som bygger på Alexanderssons doktorsavhandling, framlagd vid Handelshögskolan i Stockholm 2010, lyfter fram faktorer som är viktiga att beakta också inför omregleringar av andra samhällssektorer.

Upphandling i konkurrens har stimulerat till effektivisering och utnyttjande av synergier. Detta har också bidragit till en branschglidning mellan trafikslagen. Samtidigt har flera problem uppmärksammats. Ett exempel är så kallade ”rovdjursstrategier” vid budgivning, det vill säga att aktörer lägger underbud som syftar till att helt slå ut andra företag från marknaden för att i ett nästa steg generera vinster i en monopol- eller oligopolsituation. En viktig effekt av uppdelningen mellan bana och trafik när det gäller just tågtrafiken är att de offentliga anslagen till infrastrukturen har ökat dramatiskt.

– Det är lätt att glömma bort hur det såg ut innan reformprocessen började. I mitten av 1980-talet befann sig järnvägssystemet i en situation där man sedan länge hade tappat marknadsandelar. Investeringarna var otillräckliga och många linjer hotades av nedläggning. Svåra vintrar skapade kaos, inte minst i pendeltrafiken i Stockholm, och SJ:s olika verksamhetsgrenar skyllde ofta problemen på varandra, säger Gunnar Alexandersson.

Han konstaterar att många av dessa problem är desamma idag, men att de ska ses i ljuset av en kraftigt ökad trafik och
produktivitetsförbättringar under de senaste 20 åren. För busstrafiken har det till exempel skapats nya och mer sammanhängande trafiksystem som många gånger är nära och bättre kopplade till den regionala järnvägstrafiken.

Upphandlingar har i båda sektorerna skapat utrymme för nya investeringar och inte minst trafikhuvudmännen har ökat ambitionsnivån när det gäller det mesta av sin trafik. Totalt sett satsas det väsentligt mer offentliga medel i sektorerna idag än för 20–30 år sedan, men resande och transporter har också fått en allt större betydelse i människors liv och för näringslivets verksamhet.

– Idag är den stora utmaningen att förbättra samordningen inom transportsystemet och mellan de olika trafikslagen, och att samtidigt kunna möta en ökande efterfrågan på transporter, menar Gunnar Alexandersson.

Skriften Den svenska buss- och järnvägstrafiken. 20 år av avreglering är nyutkommen och kostar 210 kronor. Den, och övriga skrifter i serien Forskning i Fickformat, kan beställas via publications@hhs.se. För mer information om serien och dess övriga skrifter, besök

Gunnar Alexandersson är ekonomie doktor från Handelshögskolan i Stockholm. Han arbetar som utredare vid Branschföreningen Tågoperatörerna och är även verksam som forskare på SSE Institute for Research. Hans forskning fokuserar på industriell utveckling inom transportområdet. 

Forskning i Fickformat är en vetenskaplig skriftserie som ges ut av stiftelsen Stockholm School of Economics Institute for Research i samarbete med revisions- och rådgivningsföretaget PwC. Syftet är att sprida aktuell forskning om företag och samhälle. Författarna är huvudsakligen nydisputerade forskare från svenska universitet och högskolor. Alla skrifter i serien går att beställa via publications@hhs.se. För mer information, vänligen kontakta Johan Berglund, johan.berglund@hhs.se. 
 
Handelshögskolan i Stockholm (Stockholm School of Economics, SSE) är den mest framstående handelshögskolan i norra Europa. Sedan grundandet 1909 har Handelshögskolan förädlat talanger för ledande befattningar inom näringslivet och den offentliga sektorn.

Handelshögskolan har en stark internationell position med representation i Lettland och Ryssland och erbjuder ett antal utbildningsprogram, som återkommande rankas bland topp tio i Europa. Handelshögskolan erbjuder kandidat-, master- och MBA-program, liksom doktorandutbildning och executive education.

Dessutom bedrivs världsledande forskning inom områden som nationalekonomi, finansiell ekonomi, redovisning, ledarskap och marknadsföring. Handelshögskolan är certifierad av EQUIS (European Quality Improvement System), som garanterar att undervisning såväl som forskning håller högsta internationella klass och är också Sveriges representant i CEMS (The Global Alliance in Management Education).   

Stockholm School of Economics . Sveavägen 65 . Box 6501. SE-113 83 Stockholm .  Sweden . Phone +46 8 736 90 00 . www.hhs.se

Kontaktinformation
För mer information om skriften, vänligen kontakta Gunnar Alexandersson: Mobil: 070-552 28 25
E-post: gunnar.alexandersson@hhs.se

Det vanligaste sättet att mäta brottslighet är att använda register över anmälda brott och misstänkta personer. På grund av det stora mörkertalet, inte alla brott anmäls till exempel, kompletteras den officiella statistiken i viss utsträckning med andra metoder.

Lina Andersson är doktorand i kriminologi och har studerat frågeundersökningar som en kompletterande metod att mäta brottslighet. I hennes avhandling Mått på brott framgår att ungdomar tolkar brottsrelaterade erfarenheter och enkätfrågor om brott på olika sätt. Det innebär att vilka typer av händelser som kommer med i frågeundersökningarnas svar skiljer sig mellan ungdomar. Vad som exempelvis räknas med i en fråga om snatteri är inte samma för alla ungdomar. Avhandlingens resultat tydliggör hur viktigt det är med ett medvetet och kritiskt förhållningssätt i tolkning och tillämpning av den statistik som dessa mätningar producerar.

– En central diskussion i min avhandling rör vad brottslighet är. När blir en händelse ett brott? Vad som är brottsligt definieras i lagen. Men vad som är brottsligt kan även vara vad som uppfattas eller tolkas som brottsligt. Jag kopplar sedan samman detta med mätning av brottslighet. Om man ser det som att brottsligheten består av tolkningar och upplevelser, är det också tolkningar och upplevelser som ska mätas när man försöker att få in data om brott, säger Lina Andersson. 

Lina Andersson menar att det är svårt att veta vad som kommer med i ungdomars svar och har därför intervjuat ungdomar efter att de har besvarat en enkät om delaktighet och utsatthet för brott. Syftet har varit att få en förståelse för hur ungdomar tolkar enkätfrågorna och vilka typer av händelser som kommer med i enkätsvaren.

– Det här är viktigt för att få en fördjupad förståelse för vad som kan dölja sig bakom statistik om brottslighet och hur den kan användas, säger Lina Andersson.

För mer information kontakta:
Lina Andersson 070-744 56 23 lina.andersson@criminology.su.se
lina.andersson@criminology.su.se går att ladda ner här

Telomeren är kromosomens ändparti. Med ökande ålder sker en förkortning av telomerlängden och studier har visat att bl. a. oxidativ stress och inflammation påskyndar förkortningen. Utifrån detta har det föreslagits att telomerlängd är ett mått på biologiskt åldrande och samband har påvisats mellan telomerlängd och åldersrelaterade sjukdomar, ohälsosam livsstil och livslängd. Forskargruppen visar att kortare telomerlängd är förknippat med både återkommande depressioner och med kortisolvärden som indikerar att de varit utsatta för kronisk stress.

Studien omfattar 91 patienter med återkommande depressioner och 451 friska kontrollpersoner. Telomerlängden, mätt i vita blodkroppar, är kortare i patientgruppen jämfört med kontrollgruppen, vilket indikerar högre biologisk ålder hos patienterna. Forskarna undersökte även deltagarnas stressreglering med hjälp av ett s. k. dexametasontest.

– Testet visar att kortisolvärden som markerar långvarig stress är förknippat med kortare telomerer både hos deprimerade och friska personer, säger Mikael Wikgren, doktorand inom forskargruppen.

Att de deprimerade som grupp har kortare telomerlängd jämfört med friska kan till stor del förklaras av att fler deprimerade än friska har störd kortisolreglering, något som understryker att kortisolreglering och stress spelar en viktig roll vid depressiv sjukdom.

Artikeln ingår i doktorand Mikael Wikgrens avhandlingsarbete. I forskargruppen, som leds av professor Rolf Adolfsson, ingår även med. dr. Karl-Fredrik Norrback (handledare), doktorand Martin Maripuu samt projektsamordnare Annelie Nordin.

Studien har genomförts i samarbete med forskare vid Institutionen för medicinsk biovetenskap, Umeå universitet, samt forskare vid Stockholms universitet, Linköpings universitet och Antwerpens universitet.
För mer information, kontakta:
Mikael Wikgren, Institutionen för klinisk vetenskap, enheten för psykiatri, på 
telefon: 070-303 89 42
e-post: mikael.wikgren@psychiat.umu.se
Referens:
Wikgren M, Maripuu M, Karlsson T, Nordfjäll K, Bergdahl J, Hultdin J, Del-Favero J, Roos G, Nilsson LG, Adolfsson R, Norrback KF. Short telomeres in depression and the general population are associated with a hypocortisolemic state. Biol Psychiatry. doi:10.1016/j.biopsych.2011.09.015
Artikeln i Biological Psychiatry

Sverige har sedan början av 1900-talet har haft en stark tradition av utomhusundervisning och av att integrera naturvårdsfrågor undervisningen. På 1960-talet när miljörörelsen växte sig stark skrevs miljö in i läroplanen för första gången.

Under de senaste årtiondena har utbildningens betydelse för ett lyckat miljöarbete betonats både nationellt och internationellt. Men forskningen inom detta område har etablerats relativt sent i Sverige och det betyder att många lärare saknar utbildningsvetenskaplig kunskap att stödja sig mot.

Nationella forskarskolan för utbildning och hållbar utveckling (GRESD) startades 2009 med stöd av Vetenskapsrådet och är resultatet av ett samarbete mellan åtta lärosäten. Målet är att förstärka det vetenskapliga underlaget kring undervisning och lärande om miljö och hållbar utveckling.

Forskarskolan har miljö- och utvecklingsfrågornas komplexitet i relation till utbildningsfrågor som utgångspunkt. Något som också FN under en längre tid har fokuserat på. FN deklarerade att 2005-2014 är ”The Decade of Education for Sustainable Development”. Ett årtionde för utbildning för hållbar utveckling innebär samtidigt ett skifte från att fokusera på miljö till hållbar utveckling.

– Det är viktigt att reflektera över vad detta skifte betyder och hur man tolkar hållbar utveckling och överför det till undervisningen i praktiken, säger Johan Öhman.

– Många är kritiska till det skiftet. Kritiker ser det som ett ideologiskt koncept som har sin grund i idén att ekonomisk tillväxt inte bara ska kunna kombineras med miljöskydd och social rättvisa utan också är en förutsättning för det.

– Det finns en rädsla för att utbildning för hållbar utveckling ska bli ett politiskt instrument som förmedlar ett ideologiskt budskap och gör så att undervisningen förlorar sitt fokus på kritiskt tänkande.

– Men hållbar utveckling öppnar också för ett nytänkande inom miljöundervisning och ett mångvetenskapligt angreppssätt som involverar både sociala, kulturella, ekonomiska och ekologiska dimensioner, framhåller Johan Öhman.

– Den forskning som presenteras i temanumret handlar om att problematisera och kritiskt analysera snarare än att lyfta en speciell utbildning eller undervisningsmetod. Vi fokuserar på elevers lärande om miljö och utvecklingsfrågor och de faktorer som påverkar detta lärande – elevernas erfarenhet och undervisningens innehåll och form, avslutar Johan Öhman.

Kontaktinformation
För mer information kontakta: Johan Öhman, johan.ohman@oru.se, 019 303269.