Det ger ett bättre beslutsunderlag för myndigheter och skogsägare, skriver Sören Wulff i sin doktorsavhandling vid SLU.
Riksskogstaxeringens stickprovsinventering används varje år för att övervaka skogsskador i Sveriges skogar, t.ex. av älgbete eller Gremeniella-svamp. Målet med övervakningen är att ge myndigheter och skogsägare underlag för strategiska beslut.
I sitt doktorsarbete vid SLU har Sören Wulff utvärderat dagens storskaliga övervakning av skogsskador. Han har undersökt tillförlitligheten i bedömningar och precisionen i skattningarna. Resultaten visar på skillnader mellan olika observatörer, men också att observatörernas bedömningar i genomsnitt inte signifikant skiljer sig från en nationell referens.
Riksskogstaxeringens övervakning visar goda möjligheter att beskriva den geografiska spridningen, arealer, och orsaker till större skadeutbrott. Även förändringar i skadenivåer kan skattas med god precision.
Riksskogstaxeringen använder dock ett relativt glest stickprov och precisionen i skattningar av klustrade och regionala skadeutbrott blir därför av för dålig kvalitet.
– Eftersom de regionala skadeutbrotten förväntas öka i klimatförändringarnas spår finns det ett ökat behov av regional information med god precision, konstaterar Sören Wulff.
För att kunna möta dessa behov föreslår han en förändring i skogsskadeövervakningen. Förutom den långsiktiga, nationella övervakningen av de vanligaste skadorna och skadesymptomen, skulle det nya systemet innehålla riktade regionala inventeringar.
– Dessa skulle kunna skräddarsys för specifika skadeutbrott i olika landsdelar, säger han.
Med den riktade inventeringen skulle man kunna få fram underlag till operativa beslut av skötsel- och saneringsåtgärder på regional nivå. Den första indikationen om utbrott av skador kan komma från SkogsSkada, SLU:s webbaserade rapporterings- och diagnosticeringssystem . En sådan indikation kan sedan följas upp med regionala och riktade inventeringar.
Syftet med det nya övervakningssystemet är att i första hand att kunna tillgodose myndigheter och skogsägare med ett ändamålsenligt beslutsunderlag.
– Samtidigt kan vi tillhandahålla bättre kunskaper om skador på skog, eftersom fler observationer på regional nivå ger en tydligare bild av utbredning och spridningshastighet, säger Sören Wulff.
Projektledare Sören Wulff vid institutionen för skoglig resurshushållning, SLU, försvarar sin avhandling med titeln ”Monitoring Forest Damages – Methods and development in Sweden”. Disputationen avser filosofie doktorsexamen. Tid: fredag 9 december klockan 10:00
Länk till avhandlingen
Kontaktinformation
Mer information
Sören Wulff, soren.wulff@slu.se, 090-786 83 52
Hemort: Umeå
Sverige och övriga nordiska länder är framgångsrika i att bekämpa fattigdom bland traditionella riskgrupper som äldre och barnfamiljer. Men ny forskning från Institutet för Framtidsstudier visar att i de nordiska länderna är risken för fattigdom bland unga vuxna och invandrare högre än i många andra länder.
– Det försteg i fattigdomsbekämpning som de nordiska länderna generellt sett har, tycks inte gälla för dessa nya riskgrupper. Om vi vill att arbetsmarknaden och välfärdsstaten även ska omfatta unga vuxna och invandrare är de höga fattigdomstalen för de här grupperna i Sverige oacceptabla, säger Olof Bäckman, sociolog och forskare vid Institutet för Framtidsstudier.
Även om det på många sätt kan vara svårt att jämföra grupper som invandrade och unga ensamstående vuxna är ändå de nordiska ländernas oförmåga att inkorporera invandrare i sin fattigdomsstrategi ett misslyckande.
– Det är alldeles uppenbart att de höga fattigdomstal som redovisas är en stor utmaning och knappast i längden förenligt med grunderna i den nordiska modellen, menar Johan Fritzell, professor i sociologi och knuten till Institutet för framtidsstudier.
Forskningen visar också att ekonomiska klyftorna i Sverige har ökat.
– Om vi tar ut den procent av befolkningen med högst disponibla inkomster har den gruppen nästan fördubblat sin del av de totala inkomsterna sedan början av 1990-talet, säger Johan Fritzell.
För mer information kontakta:
Olof Bäckman, olof.backman@framtidsstudier.se 08 – 402 12 18.
Johan Fritzell, johan.fritzell@framtidsstudier.se, 0733-91 09 54.
Recensionsexemplar, bilder och övriga frågor: Kontakta Jolanta Wadensjö, Dialogos Förlag, tel.08-15 46 97, mobil 0730-49 77 25 eller jolanta.wadensjo@comhem.se
Nicaragua är det land i Latinamerika som har de högsta självmordstalet bland ungdomar. Eftersom landets befolkning överlag är väldigt ung är det ett viktigt hälsoproblem. Avhandlingen bygger på studier i Léon, Nicaraguas näst största stad med ca 200 000 invånare. Syftet var att undersöka faktorer som påverkar unga människor beslut att ta livet av sig. Avhandlingen bygger på fyra delarbeten.
Två delstudier genomfördes i form av enkäter och intervjuer om självmordstankar och självmordsbeteende bland elever på en nivå motsvarande svenskt högstadium och ett delarbete analyserar förhållanden i Nicaragua och det andra arbete är en jämförelse mellan Nicaragua och ett annat låginkomstland, Kambodja.
Det tredje delarbetet bygger på intervjuer av unga män som gjort ett självmordsförsök och i det fjärde delarbetet intervjuas läkare och sjuksköterskor på vårdcentraler i León om deras syn på ungas psykiska hälsoproblem.
Resultaten visar att självmordsuttryck – livsleda, dödslängtan, självmordsplaner och självmordsförsök – förekommer i lika hög grad i Nicaragua som i höginkomstländer. Oro, depression, kroppliga besvär var vanliga bland dem som rapporterade allvarliga självmordsuttryck. Att ha en vän eller nära släkting som försökt begå självmord var också en viktig faktor.
Förhållandena skilde sig inte mycket mellan Nicaragua och Kambodja, men i det sistnämnda landet rapporterade ungdomar mer av psykiska problem. Könsskillnaderna var små inom respektive land, men vilka faktorer som mest påverkade självmordsuttrycken skilde sig mellan de båda länderna. Därför är det viktigt att självmordsförbyggande insatser tar hänsyn till det kulturella sammanhanget i respektive land.
Unga mäns beslut att försöka begå självmord hängde samman med flera olika faktorer, bland annat frustration över fattiga livsvillkor, traumatisk barndom med instabila familjeförhållanden, svåra ekonomiska villkor men också könsbundna sociala förväntningarna som unga män kan uppleva. Den vårdpersonal som intervjuades upplevde sig sakna kunskap och kompetens för att närma sig ungdomar med psykiska problem och efterlyste ett mer teambaserat och integrerat arbetssätt.
Mer information
Fredagen den 9 december försvarar Claudia Medina, Institutionen för klinisk vetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln den svenska titeln När ingen ser… Studier av självmordsbeteende bland unga i Nicaragua (Engelsk titel: When no-one notices… Studies on suicidal expressions among young people in Nicaragua).
Disputationen äger rum kl. 09.00 i sal Sal A, by. 23, NUS.
Fakultetsopponent är professor Heidi Hjelmeland, Norwegian University of Science and Technology, Trondheim, Norge.
Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-49750
Kontaktinformation
Claudia Obando Medina är doktorand i psykiatri vid Institutionen för klinisk vetenskap och kan nås via e-post: claudia.obando@psychiat.umu.se
Robert Parker har kallats världens mest inflytelserika vinskribent. Hans vintidskrift The Wine Advocate har mer än 50 000 prenumeranter i ett fyrtiotal länder. Hans recensioner har blivit så inflytelserika att de prestigefyllda franska Bordeaux-vinerna anpassas efter Parkers smak för att sälja bra på dagens alltmer globaliserade vinmarknad. Parkers ord har fått en betydande påverkan på den värld där hans texter förekommer.
Parkers retorik studeras mot bakgrund av de senaste decenniernas exploderande intresse för vin som produkt och markör för en framgångsrik livsstil. För att känna sig säkra på att de väljer rätt förlitar sig många av dagens konsumenter på konsumtionsexperters omdömen. Jämfört med andra produkter är valet av vin särskilt komplicerat, eftersom man måste använda sig av fyra av de mänskliga sinnena för att kunna uppskatta det till fullo. För de flesta människor är det svårt att skilja olika sinnesintryck när syn, lukt, smak och känsel aktiveras samtidigt. Dessutom är den komplexa sensoriska upplevelsen intimt förknippad med tidigare erfarenheter och kulturella referensramar. Det blir därför särskilt angeläget med en pålitlig bedömare i detta sammanhang. Parker har uppfattats som en trovärdig kritiker eftersom han positionerar sig som en oberoende konsumentrådgivare som inte låter sig påverkas av vedertagna kategoriseringar baserade på nedärvda traditioner. Samtidigt är det kanske just mystiken och förfiningen i de anrika traditionerna som dagens alltmer globaliserade konsumentgrupp söker när de väljer att investera i prestigefyllda viner.
Kärnan i avhandlingen utgörs av språkvetenskaplig analys av ett antal utvalda vinrecensioner som utsätts för mycket närgången granskning där olika verktyg för textanalys tillåts komplettera varandra. De analysmetoder som används för att detaljstudera texterna gör det möjligt att få syn på underliggande värden och förgivettaganden som ligger dolda i texten. Undersökningen lyfter fram en rad språkliga drag i Parkers vinrecensioner som kan kopplas till texternas potential att övertyga. Sammantaget visar analysen att Parker lyckas utnyttja de retoriska resurser som det engelska språket erbjuder utan att avvika från de konventioner som är typiska för den aktuella genren.
Parkers texter ses som ett exempel på exceptionellt framgångsrik samtida retorik, och på så sätt bidrar studien till mer generell kunskap om hur retorisk övertalning kan gå till. Genom valet av tema i avhandlingen betonas också den allt större betydelse för våra livsbetingelser som konsumtionen kommit att få. Även om studiens empiriska resultat är begränsade till språkvetenskapliga iakttagelser syftar avhandlingen till att väcka eftertanke om hur globala konsumtionsmönster påverkar kulturers existens.
Avhandlingen ”Persuasivenvess in the discourse of wine. The rhetoric of Robert Parker” försvaras den 9 december 2011, sal Homeros, Växjö. Opponent är Geoff Thompson, University of Liverpool.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Charlotte Hommerberg, telefon: 0470-70 89 31 eller mobil: 0702-15 19 81, e-post: charlotte.hommerberg@lnu.se.
Beställ avhandlingen från Linnaeus University Press: lupress@lnu.se.
Med en magnetkamera kan man studera hur ett kontrastmedel tas upp i vävnaden, vilket beskriver en tumörs funktion. Mätningen är komplicerad och innehåller många felkällor som kan göra resultaten opålitliga. I sin avhandling, som han försvarar vid Umeå universitet 10 december, studerar Anders Garpebring några viktiga felkällor och dess inverkan på slutresultatet, allt med syfte att förbättra tekniken.
För att en tumör ska kunna växa sig större än omkring 0,1 – 0,2 mm krävs att nya blodkärl bildas. Framgångsrik nybildning av blodkärl behöver en väl avstämd balans mellan ett flertal ämnen. I tumörvävnad är den balansen satt ur spel, vilket gör att blodförsörjning i tumören är mycket dysfunktionell med kärl som är delvis trasiga och blodflöden som är instabila. Dessa egenskaper har i ett flertal studier visat sig vara kopplade till tumörens aggressivitet och patientens prognos.
Dynamisk kontrastförstärkt magnetresonanstomografi (engelska: Dynamic Contrast-Enhanced Magnetic Resonance Imaging [Ref 1], DCE-MRI) kan användas för att mäta dessa funktionella aspekter av tumörbiologin i patienter. Tekniken kan exempelvis användas för beräkning av blodflöde, hur trasiga blodkärlen är (läckage) och andel kapillära blodkärl i vävnaden. Idén bakom DCE-MRI bygger på att man med en magnetkamera studerar hur ett magnetiskt kontrastmedel tas upp från blodet till tumören. Tidsförloppet avbildas med ett par sekunders upplösning och med hjälp av matematiska modeller kan blodflöde, läckage och andel kapillärer i tumören beräknas.
Mätning av exempelvis blodkärlsläckage med DCE-MRI är indirekt och bygger på en kombination av mätdata med osäkerheter samt antaganden som kan vara mer eller mindre korrekta. Syftet med avhandlingen är att bidra till förbättrad kvantitativ DCE-MRI genom att studera ett antal viktiga källor till osäkerheter, vilken påverkan dessa har samt ge förslag till förbättringar. Bland annat har en ny algoritm för beräkning av biologiska parametrar tagits fram och en metod för bedömning av osäkerhet i parametrarna har utvecklats.
Den senare av metoderna gör det möjligt för slutanvändaren av tekniken att avgöra hur mycket resultaten går att lita på i varje enskilt fall, samt var förbättringar skulle göra störst nytta.
Mer information
Anders Garpebring kommer ursprungligen från Älvsbyn i Norrbotten. Vid frågor, kontakta honom gärna på
090-785 38 91, 070-274 30 19
anders.garpebring@radfys.umu.se
Lördag 10 december försvarar Anders Garpebring, Institutionen för strålningsvetenskaper, radiofysik, sin avhandling med den svenska titelnKaraktärisering och vidareutveckling av kvantitativ dynamisk kontrastförstärkt magnetresonanstomografi (engelsk titel: Contributions to quantitative dynamic contrast-enhanced MRI). Disputationen inleds klockan 10.00 i Bergasalen, Kvinna-barn-onkologihuset (hus 27), Norrlands universitetssjukhus. Fakultetsopponent är Steven Sourbron, PhD, Division of Medical Physics, University of Leeds, Leeds, Storbritannien. Disputationen hålls på engelska.
Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-49773
Men det finns tre tumregler för hur man ska göra, beroende på hur stora träden är enligt Skogforsks Mia Iwarsson Wide som studerat saken närmare.
1. I bestånd med medelstam över 0,05 m3fub i uttaget lönar sig
massaved.
2. I de riktigt klena bestånden med medelstam 0,02-0,03 m3fub får
man högsta drivningsnetto om allt blir skogsbränsle.
3. Däremellan – i bestånd med medelstam 0,03-0,05 m3fub – är det ofta bra att välja massaved i barrbestånd och skogsbränsle i lövdominerade bestånd. Om antalet uttagna stammar per hektar är fler än 2 000 kan det löna sig med ett kombinerat uttag av massaved och skogsbränsle.
– De här tumreglerna gäller för dagens prisrelationer mellan massaved och skogsbränsle, säger Mia Iwarsson Wide. Men priserna kan förstås ändras och då flyttas gränserna mellan massaved och skogsbränsle.
Kontaktinformation
Kontakt:
Mia Iwarsson Wide, Skogforsk: 018-18 85 99, maria.iwarsson-wide@skogforsk.se
Angiogenes är nybildningen av blodkärl utgående från äldre blodkärl. Processen är ett av de viktigaste forskningsområdena för behandling av så skilda tillstånd som cancer, metastaser, fetma, hjärtsjukdom, stroke, diabetes och kronisk inflammation. Även hos friska individer är angiogenes viktigt och inblandat bland annat i sårläkning och menstruationscykeln. Professor Yihai Cao och hans forskargrupp vid Karolinska Institutet studerar angiogenes och dess koppling till cancer, och i den studie som nu publiceras i Nature Medicine visar de betydelsen av en tillväxtfaktor, PDGF-BB.
– Det är en medlem i familjen PDGF, som härstammar från blodplättarna i blodet och som reglerar cellens tillväxt och reglering. Det spelar också en viktig roll i utvecklingen av blodkärl och bidrar till okontrollerad blodkärlsutveckling som är ett kännetecken för cancer. Våra prekliniska fynd antyder att PDGF-BB orsakar systemiska effekter hos personer med cancer, det vill säga det verkar inte bara lokalt, utan det går ut i blodet och påverkar flera organs funktion så att hela kroppen påverkas, berättar Yihai Cao.
Studierna är utförda på möss och de kan i studien visa att när tillväxtfaktorn PDGF-BB binder sin receptor stimuleras blodproteinet EPO (erytropoietin), som i sin tur kontrollerar produktionen av de röda blodkropparna och det får tumören att växa – ju mer blodkroppar som finns desto mer syre kan tumörerna få och då gynnas tumörtillväxten.
– EPO har flera funktioner, dels producerar det mer blod och stimulerar angiogenes. Vi visar mekanismerna bakom; dels en närliggande stimulering av tumörangiogenes genom att det direkt får endotelceller att föröka sig, förmåga att flytta på sig, gro och bilda den så kallade tubformen, och dels att PDGF-BB främjar stimulering av extramedullär hematopoies – förstoring av lever och mjälte – som leder till ökad syreperfusion och skydd mot anemi, berättar Yihai Cao.
Införande av PDGF-BB i möss ökar således erytropoietinproduktionen och de hematopoetiska parametrarna.
– Vi tror att ökningen av EPO kan ligga bakom tumörernas resistens mot antiangiogenesbehandling som bara går på PDGF. Genom att kombinera läkemedel riktade mot både PDGF och EPO skulle kunna ge terapeutiska fördelar och kan komma att kringgå de idag stora resistensproblemen, säger Yihai Cao, och tillägger att de nu kommer att fortsätta att studera musmodeller, samt att titta på möjligheter för fortsatta kliniska studier på patienter.
Professor Yihai Cao är även knuten till Linköpings universitet. I arbetet med studien har forskare från Karolinska Institutet, Linköpings universitet och universitetet i Toyama, Japan deltagit.
Publikation: Yuan Xue, Sharon Lim, Yunlong Yang, Zongwei Wang, Lasse Dahl Ejby Jensen, Eva-Maria Hedlund, Patrik Andersson, Masakiyo Sasahara, Ola Larsson, Dagmar Galter, Renhai Cao, Kayoko Hosaka & Yihai Cao, ”PDGF-BB modulates hematopoiesis and tumor angiogenesis by inducing erythropoietin production in stromal cells”, Nature Medicine AOP 4 December 2011.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Professor i vaskulär biologi Yihai Cao
Institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi (MTC)
Arbete: 08-524 875 96
Mobil: 070-559 75 96
E-post: Yihai.Cao@ki.se
Olika typer av partier i Europa har nått jämställd representation på olika sätt. Emelie Lilliefeldt har i en avhandling i statsvetenskap jämfört ett stort antal partier aktiva i Västeuropa under 1980-talet med partier i dagens Central- och Östeuropa.
– Partiers eget arbete för jämställdhet är centralt, säger Emelie Lilliefeldt. Men ett samhälle som underlättar för partier att få fler kvinnor valda, gör att fler partier blir jämställda, tillägger hon.
Olika vägar till jämställda partier i Västeuropa
Hon visar att när det omkringliggande samhället inte uppmuntrade till att sträva efter jämnt antal kvinnor och män i partigruppen, skapades jämställdhet i små vänsterpartier och gröna partier av kvotering och att partierna helt bestämde ordningen av kandidater på listorna.
I Västeuropeiska länder där kvinnor var lika aktiva som män på arbetsmarknaden och i högre utbildning, blev även partier som inte var vänster eller gröna jämställda. Det gällde stora partier som valde sina kandidater på lokal nivå, men även partier av olika storlek i länder där väljarna inte kunde ändra partiernas val av kandidater genom att personrösta. Det gällde också för partier där många kandidater blev valda i samma valdistrikt och där väljarna kunde förändra partiets listor med hjälp av personval.
Partiets egna ansträngningar av vikt även i öst
Recepten för jämställda partier i öst liknar de från Västeuropa. I Öst- och Centraleuropa har kvinnor och män ett jämställt deltagande på arbetsmarknaden och kvinnor studerar ofta i högre grad än män på universitet. Genom att jämföra jämställda partier i dagens demokratier i Öst- och Centraleuropa visar avhandlingen att de jämställda partiernas egna ansträngningar var mycket viktiga även i de nyare demokratierna. Flera av de studerade partierna var vänsterinriktade eller stod för en grön ideologi. De hade också kvinnoorganisationer eller könskvotering av kandidater till val.
Ett exempel är det lettiska regeringspartiet Jaunais Laiks, som vid flera val i rad haft lika många kvinnor som män i parlamentet. Emelie Lilliefeldts forskning visar att den stora andelen välutbildade kvinnor i landet gjorde att det fanns flera högkvalificerade kvinnor som kunde engageras i partiet. Flera av kvinnorna kunde senare dra fördel av att partiet konstruerat sina listor strategiskt och av att Lettland har ett personvalsystem där väljarna har stort inflytande över vem som blir vald.
– Personval kan vara både bra och dåligt för jämställdheten, säger Emelie Lilliefeldt. Hur personval faktiskt påverkar jämställdheten i partigruppen beror mycket på partierna själva.
När partierna låter kvinnor ta plats får de också i regel stöd från väljarna. Välkända kvinnliga politiker kan vara lika bra röstmagneter som män, visar studien av lettiska partier.
Disputation
Emelie Lilliefeldt är doktorand vid statsvetenskapliga institutionen på Stockholms universitet och på BEEGS, Baltic and East European Graduate School, Södertörns högskola.
Avhandlingens titel är ”European Party Politics and Gender: Configuring Gender-Balanced Parliamentary Presence”.
Disputationen hålls den 9 december klockan 13.00-15.00 på Södertörns högskola i lokal MB503.
Opponent är professor Richard Matland, Loyola University Chicago.
Kontaktinformation
Kontakt: Emelie Lilliefeldt: 08-608 45 90 eller emelie.lilliefeldt@sh.se
Kiselkarbid är ett attraktivt material för elektronik som ska tåla hög effekt, hög frekvens och hög temperatur, till exempel i elbilar. Men tillverkningen är tidsödande och därmed dyrbar. Genom att tillsätta klorgas i processen kan man lösa problemet, enligt forskare vid Linköpings universitet som skrivit en översikt i tidskriften Chemical Reviews.
Forskningsavdelningen Halvledarmaterial vid LiU har arbetat med kiselkarbid (SiC) i 25 år och är nu världsledande på att framställa materialet med så kallad epitaxiell tillväxt. Tekniken har kommersialiserats av företaget Norstel med fabrik i Norrköping.
Nu är det dags för ett teknikskifte som kan sänka priset och öka användningen av materialet. Det handlar om att tillföra klor samtidigt med den kiselhaltiga silangasen och kolkällan i form av lätta kolväten.
– Priset är en av de faktorer som bromsat genomslaget för kiselkarbid, särskilt som kiselpriset pressats till en låg nivå, säger Henrik Pedersen, forskarassistent och huvudförfattare till artikeln som nu publiceras i Chemical Reviews – en tolvtaggare bland vetenskapliga tidskrifter.
Med den traditionella epitaximetoden bildar silangasen i gasmolnet den instabila föreningen SiH2. När man tillför klorgas bildas i stället SiCl2, en betydligt stabilare förening, vilket gör att man sätta upp farten utan att riskera att det bildas kiseldroppar som förstör ytan.
Först på kristallytan slås kolet ihop med kislet, och då avgår kloret som gasformigt klorväte (HCl). Detta måste tas omhand för att inte orsaka rost i apparaturen.
Att göra så ”tjocka” lager man eftersträvar, cirka 0,2 millimeter, tar normalt två dygn. Med klor i processen gör man det på en eftermiddag utan att materialkvaliteten försämras. Det betyder 20-faldigt minskade kostnader i värmeenergi, gas och slitage.
Kiselkarbid vinner över kisel i tillämpningar där det krävs hög elektrisk spänning, hög frekvens och hög temperatur. Ett aktuellt exempel är elbilar och elhybridbussar.
Men klormetoden har mött visst motstånd från tillverkarna, där det finns en oro för restprodukten HCl. Nu har emellertid det amerikanska elektronikföretaget Cree, som främst arbetar med belysning, implementerat metoden liksom Linköpingsforskarnas sydkoreanska samarbetspartner LG Electronics.
– Vi behöver forska vidare på vilken klorkemi som är den bästa och hur vi kan göra kiselkarbidtekniken ännu bättre och billigare, säger Henrik Pedersen.
Artikel: H. Pedersen, S. Leone, O. Kordina, A. Henry, S.-I. Nishizawa, Y. Koshka och E. Janzén. Chloride-based CVD growth of silicon carbide for electronic applications. Chemical Reviews Articles ASAP, 2 december 2011.
Kontakt:
Henrik Pedersen, 013-288983, 073-6911572, henke@ifm.liu.se
Semiconductor Materials Group
Under 2010 ökade den samlade kostnaden för skogsbränsle från 170 till 173 kr/m3, en ökning med ca 2 procent.
– Kostnaderna för grenar, toppar och klena träd ökade, medan de minskade för
bränsleved och stubbar, säger Torbjörn Brunberg vid Skogforsk.
Men enkäten omfattar en tidsserie på bara två år, så det är för tidigt att se några
trender.
Kontaktinformation
Kontakt
Torbjörn Brunberg, Skogforsk: 018-18 85 63, torbjorn.brunberg@skogforsk.se
Ett internationellt team av forskare från olika vetenskapliga inriktningar har rekonstruerat koldioxidhalterna (CO2) och klimatutvecklingen mellan Atlanten och det Södra ishavet under övergången mellan tidsperioderna Eocen och Oligocen. Resultaten bygger på mätningar av molekyler från marina alger.
– CO2 följer global nedkylning under den tiden. Det är viktigt att visa att det finns tydliga kopplingar mellan CO2 och klimatförändringar. Det är ytterligare ett bevis på att CO2 har en primär påverkan på klimatet, säger geokemisten Mark Pagani vid Yale University, USA, som lett studien.
Uppsala universitet har bidragit till denna forskning genom att studera cellstorleken hos de marina algerna kokkolitoforider. Cellstorleken är en viktig indikator på hur organismen tillväxt har sett ut. Genom att studera fossil kunde forskaren Jorijntje Henderiks vid Institutionen för Geovetenskaper, Uppsala Universitet, visa att små alger hade bättre förutsättningar att överleva de drastiska klimatförändringar som inträffade för 34 miljoner sedan.
– CO2 är grundläggande för marina alger, som binder CO2 genom fotosyntesen. Därför är det intressant att minskningen av CO2 sammanfaller med en markant ökning av alger med små celler, som behöver mindre CO2 för att växa och föröka sig än arter med stora celler, säger Jorijntje Henderiks.
Utifrån sambandet mellan växthusgaser, nedisning och havsnivån drar artikeln slutsatsen att en minskning av CO2 var en avgörande förutsättning för den globala nedkylningen och nedisningen av Antarktis som inleddes för cirka 34 miljoner år sedan.
Forskningen stöddes av Yale Universitet (Department of Geology and Geophysics), the National Science Foundation (USA), NERC (England) och Kungliga Svenska Vetenskapsakademien genom medel från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelsen.
För mer information, kontakta Jorijntje Henderiks, tel: 018-471 2316, Jorijntje.Henderiks@geo.uu.se
Mark Pagani, Matthew Huber, Zhonghui Liu, Steven M. Bohaty, Jorijntje Henderiks, Willem Sijp, Srinath Krishnan Robert M. DeConto, “The Role of Carbon Dioxide During the Onset of Antarctic Glaciation”, Science 2-Dec-2011
Vad gör vi egentligen när vi tänker? Gör vi det främst med begrepp eller med bilder? Filosofin definieras ofta som ett begreppsligt vetande och skiljs därmed från konstens bildvärld. Samtidigt förenas konstnären och filosofen i ansatsen att närma sig verkligenheten genom att fjärma sig från den.
I boken ”Att tänka i skisser” är Marcia Sá Cavalcante Schuback ute efter det filosofiska tänkandets rörelser. Skisser förstås här som formande rörelser snarare än som förberedelse till en form eller som en ofullbordad form.
I en rad essäer vidgas utrymmet mellan bildens fiktioner och begreppens abstraktioner. Marcia Sá Cavalcante Schuback vänder blicken mot det område som finns mellan filosofin och konsten – mellan begreppet och bilden. I detta mellanläge finns rörelsen. Boken är således en undersökning, inte om en form utan om rörelsen mot en form, där ”form” kan stå för ett begrepp, en tanke eller en bild.
Det finns en lång tradition i filosofin att tänka i former. Begrepp förenar olika föreställningar i en enhet, som kan bli en generalisering och vi ser det som en bild. Essäerna i boken utforskar och uppvärderar det tänkande som inte utgår från det redan färdigtänkta, utan som i stället är en ständig tanketillkomst.
– I stället för att bli fixerade i de begrepp vi har vill jag fånga det ”kommande till” – själva sökandet mot – en form som jag kallar mellantydighet, säger Marcia Sá Cavalcante Schuback.
Hon tar i sin bok upp vissa grundtankar kring filosofiska begrepp. Hur hör till exempel bild och tolkning till varandra? Här uppstår i boken ett möte mellan filosofer och konstnärer, när Marcia Sá Cavalcante Schuback beskriver såväl filosofer som Kant, Husserl och Heidegger som konstnärer som van Gogh och Rembrandt och sätter dem i dialog med varandra. Bildkonsten, som också är en konst för att söka former, har något att lära filosofin menar hon.
– Abstraktionen i bildkonst kan kopplas till tänkandets abstraktioner. Bildkonsten kanske kan förtydliga de paradoxer i livet och i den mänskliga tillvaron på ett sätt som det rationella språket inte kan, säger Marcia Sá Cavalcante Schuback.
Marcia Sá Cavalcante Schuback är professor i filosofi vid Södertörns högskola. Hon har tidigare undervisat i filosofi vid Universidade Federal do Rio de Janeiro, översatt bland annat Martin Heideggers Sein und Zeit till portugisiska och skrivit flera böcker, senast på svenska Lovtal till intet.
Att tänka i skisser är utgiven på Glänta produktion.
Kontaktinformation
Kontakt: Marcia Sa Cavalcante Schuback, marcia.cavalcante@sh.se, tel: 070-732 75 68
Inom miljöpolitiken diskuteras sällan en förändring av samhällsstrukturen utan uppmärksamheten är riktad mot medborgarnas ansvar och de förändringar människor kan åstadkomma i sin vardag. Politikens och det offentligas ansvar tonas ner när debatten handlar om att få fler att åka kollektivt, köpa ekologisk mat och byta till grön el.
– Olika informationskampanjer inom Sverige och EU fokuserar på det enkla – att byta glödlampor, minska användning av varmvatten och undvika produkter med onödiga förpackningar, säger sociologiforskaren Ylva Uggla, som har skrivit boken tillsammans med Linda Soneryd vid Göteborgs universitet.
– De stora tekniska systemen hanteras som ofrånkomliga och blir därför sällan föremål för diskussion. Systemen är en central del av vår vardag men är nästan osynliga för oss, säger Ylva Uggla.
Förändra samhällets struktur
För de flesta av oss är det självklart att ha rinnande vatten, fungerande avlopp, ljus och värme. Vi funderar egentligen inte över att vi är energikonsumenter när vi tvättar våra kläder, ringer, lagar mat och duschar.
Miljörörelsen har genom åren försökt väcka frågan om samhällets struktur och funktionssätt och kommit med genomgripande samhällskritik. De vill diskutera frågor kring hur samhället kan ställas om för att en strukturförändring. I dag betonas i stället teknikutveckling, lärande, reflektion och marknadsmekanismer inom rådande strukturer som lösningar på miljöproblemen.
– Det finns många människor som uttrycker ett stort miljöintresse och engagemang men som tycker att det är svårt att leva miljövänligt på grund av ett jäktat vardagsliv. Miljövänliga alternativ som till exempel att avstå från bilresande ses som oförenligt med andra krav i vardagslivet. Miljöhänsyn kan upplevas som ett hinder för att hinna med ett yrkesliv, hem och fritidsaktiviteter, säger Ylva Uggla.
Avstå från bekvämligheter
Det är inte i första hand medvetenhet och engagemang som gör att människor lever miljövänligt utan de resurser de har tillgång till. För även om människor med högre inkomster kan välja dyra ekologiskt odlade varor och ägna semestern åt ekoturism, konsumerar och reser de i regel mer än människor med lägre inkomst.
– För diskussionen om att leva miljövänligt handlar inte om mer genomgripande förändringar som att sluta resa, drastiskt minska sin konsumtion eller avstå från bekvämligheter och modernitet.
– Tvärtemot är det så att människor, som går ett steg längre än de enkla lösningarna och försöker leva så miljövänligt som möjligt, till exempel genom att avstå från konsumtion, utmana gränser och normer – de möter ofta motstånd och människor som ifrågasätter deras sätt att leva, säger Ylva Uggla.
Varför är det så svårt att förändra?
Skillnaden i miljöpåverkan mellan befolkningsgrupper inom Sverige sammanfaller alltså med inkomster och materiell resursfördelning. Detsamma gäller mellan länder – skillnaden är stor mellan hur fattiga och rika länder påverkar miljön.
– Trots allt tal om hållbar utveckling verkar en västerländsk livsstil i grunden upprätthålla ett ohållbart system med överkonsumtion och exploatering av jordens resurser.
Men varför är det så svårt att förändra samhället i en mer miljövänlig riktning när de flesta verkar vara överens om att det är viktigt? Och varför läggs ansvaret för miljön på individen när samhället till stora delar är uppbyggt kring fortsatt konsumtion och omfattande energianvändning?
– Det finns inga enkla svar men engagemang och debatt kan bidra till att tydliggöra den politiska dimensionen och komplettera bilden av de många enkla lösningarnas politik, avslutar Ylva Uggla.
För mer information kontakta Ylva Uggla: ylva.uggla@oru.se eller tel 073 034 70 59
På 30 hyggen i Hälsingland har forskarna under fyra år undersökt effekterna av att kombinera olika skademinskande åtgärder.
– Resultaten visar på goda möjligheter att kostnadseffektivt kunna hantera snytbaggeproblemet i Norrland utan att använda insektsgifter, säger professor Göran Nordlander vid institutionen för ekologi, SLU.
Viktigast för att uppnå god plantöverlevnad är en bra markberedning där plantorna sätts i den rena mineraljorden. Att använda plantsortiment med något grövre stamdiameter ökar överlevnaden ytterligare.
Plantering tredje våren efter avverkningen ger också bättre överlevnad än plantering ett år tidigare. I Norrland kan en senare plantering vara ett bra alternativ, eftersom konkurrerande vegetation där är ett mindre allvarligt problem än i södra Sverige
Plantor skyddade med en seg beläggning innehållande sand klarar sig under de norrländska förhållandena mycket bra mot snytbaggeskador utan ytterligare motåtgärder.
Läs mer
Nordlander, G., Hellqvist, C., Johansson, K. & Nordenhem, H. 2011. Regeneration of European boreal forests: Effectiveness of measures against seedling mortality caused by the pine weevil Hylobius abietis. Forest Ecology and Management 262: 2354-2363
Kontakt
Goran.Nordlander@slu.se , 018- 67 23 65 SLU,
Institutionen för ekologi, Enheten för skogsentomologi
Musik påverkar människan starkt och musikindustrin omsätter ofantliga belopp. Den tekniska utvecklingen innebär samtidigt att musikbranschen tvingas till omfattande förändring och nyorientering. Ett resultat av detta kan paradoxalt nog bli en återgång till 1950-talets medielandskap. Socialantropologen Hasse Huss har i det nya numret av Framtider bland annat talat med Google-kodens författare Andreas Ekström:
– Om vi nalkas en ”entitetskultur”, där varje låt bedöms för sig och inte i som del av ett album, är vi på sätt och vis tillbaka i tiden när jukeboxen var kung. Inte för inte har internet kallats den himmelska jukeboxen.
Snabb teknisk utveckling verkar dock inte ha fört med sig en modernisering av könsrollerna inom musikbranschen. Snarare tvärtom. Anna Öström skriver om hur kvinnor inom den elektroniska dansmusiken i högre grad än männen måste bevisa att de behärskar teknologin för att tas på allvar.
– Och när en dj på en Stockholmsklubbs hemsida sommaren 2011 uttryckte åsikten att man borde boka fler kvinnliga dj:s, ledde detta till närmare 800 hetsiga kommentarer, flåsande i telefonen och till och med dödshot, berättar Anna Öström, själv dj på den elektroniska dansmusikscenen.
Föråldrade könsroller präglar även den populärmusikaliska historieskrivningen. Det radikala 1960-talets manliga rockrebell är fortfarande normen inom populärmusiken, menar historikerna Johan Bergman, Mikael Byström och Nikolas Glover. De citerar också musikskribenten Elijah Wald som menat att musikhistorien som regel berättats av män som snarare samlat på skivor än dansat till dem.
Föreställningar om tjej- respektive killmusik och om tjejers begränsade möjligheter att lyckas i musikbranschen lever också kvar bland dagens unga tjejer, visar genusvetaren Ann Werner.
– Tung hiphop och rock betraktas som ”seriös” musik och associeras med killar. En tjej som lyssnar för mycket på sådan musik riskerar att stämplas som okvinnlig. Många tjejer tycker också att rockmusik gör sig bättre med manliga, mörka röster, och ser därför inga möjligheter att lyckas som sådana artister, även om de skulle vilja.
Framtider är en populärvetenskaplig tidskrift från Institutet för Framtidsstudier.
För mer information kontakta redaktionen:
Susanne Alm 08 – 402 12 01 eller Mattias Tydén 08 – 402 12 37
eller gå in på www.framtidsstudier.se där du kan ladda ner tidskriften.
Institutet för Framtidsstudier tar fram kunskapsunderlag om de stora framtidsfrågorna och verkar för en offentlig framtidsdebatt. Nuvarande forskningsprogram har en samhällsvetenskaplig och humanistisk profil. Vi studerar hur människor ordnar sina liv och hur samhällets olika organisationer griper in i och påverkar levnadsvillkoren. Vi analyserar samspelet mellan det lokala och det globala, mellan människor, företag och organisationer.
Att demokratisera ett land kan kräva dramatiska uppbrott. Flera klassiska statsvetenskapliga studier har tidigare betonat vikten av en demokratisk kultur och långsamma reformer för att demokratiseringsprocessen ska lyckas. Nu visar tre forskare vid Centrum för evolutionär kulturforskning vid Stockholms universitet, Patrik Lindenfors, Fredrik Jansson och Mikael Sandberg, att demokratisering oftast är en mycket snabb process. I själva verket ligger mediantiden för övergångar mellan diktatur och demokrati på enbart 2,4 år. Övergångar i den andra riktningen sker ännu snabbare, oftast från ena dagen till den andra. Slutsatserna kommer från en analys av alla övergångar mellan diktatur och demokrati som någonsin skett.
Forskargruppen, som består av en biolog, en matematiker och en statsvetare, har använt sig av ett evolutionärt angreppssätt och studerat institutionella förändringar som skett i världens länder. På så sätt har ett evolutionärt landskap av hur politiska system förändrats genom historien blottlagts. I detta landskap visade sig diktatur och demokrati vara stabila politiska system medan övriga möjligheter antingen inte uppstått eller fungerat som mycket kortvariga mellanstationer.
– De flesta reformer har antingen varit förändring inom diktatoriska eller demokratiska system, medan det varit mycket ovanligt med reformer som lett till gradvisa övergångar däremellan. I de fall övergångar mellan de båda stabila politiska systemen faktiskt skett har dessa övergångar varit mycket snabba, säger Mikael Sandberg, professor i statsvetenskap.
Resultaten är del av ett större projekt för att försöka förstå samhällsförändringar som en evolutionär process.
– Det finns både intressanta skillnader och intressanta likheter mellan biologisk evolution och hur kultur och samhällen förändras över tid. Förståelsen av det naturliga urvalet har revolutionerat biologin och gett oss verktyg att förstå fenomen som annars vore obegripliga. Frågan är om det går att formulera en liknande teori för kulturförändring, säger Patrik Lindenfors, docent i zoologi.
Fakta om evolutionär kulturforskning
Evolutionär kulturforskning är ett växande tvärvetenskapligt forskningsfält. I Sverige finns ämnet representerat vid Centrum för evolutionär kulturforskning, Stockholms universitet. Där arbetar bland annat biologer, matematiker, statsvetare, historiker, antropologer, arkeologer, lingvister, sociologer och psykologer för att tillsammans försöka förstå kulturförändring. Centret startades 2007 av biologen Magnus Enquist och historikern Arne Jarrick.
Resultaten av studien presenteras i den vetenskapliga tidskriften PLoS ONE.
För mer information kontakta gärna:
Patrik Lindenfors (docent i zoologi), Centrum för evolutionär kulturforskning, Stockholms universitet, tfn 08-559 24 341, e-post patrik.lindenfors@zoologi.su.se
Fredrik Jansson (forskarstuderande i matematik), Centrum för evolutionär kulturforskning, Stockholms universitet, tfn 08-16 39 55, e-post fredrik.jansson@intercult.su.se
Mikael Sandberg (professor i statsvetenskap), Centrum för evolutionär kulturforskning, Stockholms universitet, mobil 070-493 66 19, e-post mikael.sandberg@hh.se