Dabigatran, som säljs under namnet Pradaxa, godkändes i augusti 2011 av den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA som förebyggande medel mot stroke vid förmaksflimmer. Det är effektivare men också väsentligt dyrare än det beprövade warfarin (Waran) eller acetylsalicylsyra.

Trots det högre priset beräknar docent Lars-Åke Levin och hans medförfattare vid Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi (CMT) att behandling med det nya läkemedlet blir kostnadseffektiv.

–Våra beräkningar visar att behandling med dabigatran i Sverige skulle förebygga ytterligare minst ett fall av stroke om dagen jämfört med warfarin. Det skulle spara mycket lidande, många dödsfall och en hel del skattepengar, säger Lars-Åke Levin.

Förmaksflimmer drog under 2010 med sig kostnader för det svenska samhället på mer än fyra miljarder kronor. I beloppet ingår läkemedel, behandling, kontroller och produktionsbortfall, men de största posterna utgörs av komplikationer i form av blödningar och stroke.

För att avgöra kostnadseffektiviteten använder forskarna ett mått som kallas kostnad per vunnet QALY (kvalitetsjusterat levnadsår). Den kostnaden har för dabigatran kontra warfarin beräknats till 74 216 kronor. Vanligen anses att ett läkemedel är kostnadseffektivt om siffran understiger en halv miljon kronor.

En nackdel är att behandling med dabigatran för med sig ett något ökat antal magbiverkningar.
Rapport: T. Davidsson, M. Husberg, M. Janzon och L.-Å. Levin: Kostnader och kostnadseffektivitet av ett införande av dabigatran hos patienter med förmaksflimmer. Linköping University Electronic Press 8 december 2011. Den kan laddas ned från

Kontakt:
Lars-Åke Levin, 070-6406898, lars-ake.levin@liu.se
Thomas Davidsson, 070-3329333, thomas.davidsson@liu.se

Vilka faktorer är det som verkligen ökar risken för väpnad konflikt och krig? Under vilka förhållanden är konfliktlösning mer lyckosam? Dessa grundfrågor måste besvaras för att fredsfrämjande arbete ska bära frukt. Idag släpps ett nytt datamaterial från Uppsala Conflict Data Program (UCDP) som öppnar helt nya möjligheter att studera konflikter på detaljnivå. Och det finns redan användbara resultat inom bland annat klimatområdet.

Befintlig statistik om väpnade konflikter täcker oftast enskilda länder eller är global baserad på årsstatistik. Detta har gjort användningsområdet begränsat. Den har till exempel inte kunnat påvisa lokala faktorer som påverkar krig. Av den anledningen har konfliktforskare och andra aktörer på senare år påtalat behovet av mer detaljerad information för att kunna analysera vad som händer på specifika platser.

Det datamaterial som släpps idag täcker alla väpnade konflikter i Afrika från 1989 till 2010 och innehåller information om tidpunkt och plats för alla enskilda händelser av väpnat våld. Därmed möjliggörs nu ny forskning på väpnade konflikters orsaker, dynamik och lösningar i detta område. Förutom att lokala orsaker till konflikter blir möjliga att studera, kan konfliktmönster och konflikters geografiska utveckling visualiseras på ett helt nytt sätt med hjälp av programvara för analys av geografiska informationssystem (GIS).

– Detta kommer att förändra konfliktstudier på ett mycket spännande sätt, säger Peter Wallensteen, professor i freds- och konfliktforskning och ledare för UCDP.

En rad inledande studier har redan bidragit med intressanta resultat, t ex om civilbefolkningen som måltavlor i inomstatliga krig, liksom om samband mellan klimatförändringar och väpnat våld. Genom att kombinera datamaterialet med meteorologiska och ekonomiska data har exempelvis Uppsalaforskarna Hanne Fjelde och Nina von Uexkull kunnat visa att stora skillnader i nederbörd ökar risken för våld mellan olika samhällsgrupper. Detta gäller särskilt i fattiga områden som alltså blir särskilt sårbara vid klimatförändringar med ökad frekvens av torka och översvämningar.

– Eftersom väderlek, precis som väpnade konflikter, ofta påverkar olika delar av ett land på olika sätt hade det varit omöjligt att genomföra vår studie utan den nya detaljerade informationen, säger Nina von Uexkull, doktorand vid institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet.

I en liknande studie visar Erik Melander och Ralph Sundberg att en kombination av hög befolkningstäthet och jordförstöring ökar risken för att icke-statliga grupper hamnar i väpnad konflikt. Även detta är ett sannolikt scenario vid fortsatta klimatförändringar. Och utanför klimatforskningsområdet visar Hanne Fjelde och Lisa Hultman att våld mot civila i etniskt baserade konflikter framförallt sker i områden där motståndarsidan är numerärt stark.

Fakta:
Datamaterialet (UCDP GED dataset) är resultatet av cirka 2.5 års arbete som har involverat ett team av cirka 15 forskare och assistenter. Det innehåller 24 000 enskilda händelser och inkluderar alla typer av konflikter (statliga, icke-statliga samt våld mot civila) över hela Afrika under perioden 1989 till 2010. Materialet är kompatibelt med en lång rad program för statistisk analys och kan användas i de flesta GIS-programmen.

Uppsala Conflict Data Program (UCDP www.ucdp.uu.se) vid institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet grundades under 1980-talet och har sedan producerat data som kostnadsfritt används för forskning om väpnade konflikter. Definitionerna som används för väpnad konflikt har blivit standard för hur konflikter systematisk definieras och studeras. 2011 tilldelades programmet det prestigefulla Lijphart/Przeworski/Verba Data Set Award som delades ut av American Political Science Association (APSA) i Seattle.

För exempel på hur konflikttrender och mönster kan visualiseras med det nya datamaterialet,
www.ucdp.uu.se/ged/  

För mer information, kontakta Ralph Sundberg, tel: 018-471 63 06, ralph.sundberg@pcr.uu.se

– De flesta har väl någon uppfattning om vad som karaktäriserar den idealtypiske visartisten som den manlige trubaduren som framför sina egna visor till eget strängackompanjemang. Men hur har den här genren vuxit fram? Och hur kommer det sig att den så kallade litterära visan och den folkliga visan delvis har följt skilda banor? Det var frågor som jag ville undersöka, säger avhandlingens författare Marita Rhedin.

Med utgångspunkt i inspelningar av visor har Marita Rhedin i sin avhandling följt vissången som estradkonst från lutsångare och bondkomiker vid förra seklets början, via den litterära visans renässans under 1930- och 1940-talet, till 1960-talets ”visvåg” med artister som Fred Åkerström och Cornelis Vreeswijk. Hon har framförallt fokuserat på uppförandepraxis, det vill säga det vedertagna sättet att framföra visor på den offentliga scenen.
– Visor sjungs och har sjungits av människor i allehanda vardagliga situationer. Följaktligen har visan ofta haft något av ett privat, informellt anslag även när den har presenterats på scenen, säger Marita Rhedin.

Under 1930- och 1940-talet växte det fram ett mer tydligt formulerat ideal kring den litterära visan, där ord som intim, äkta, enkel, folklig och naturlig var vanligt förekommande. Att den litterära visan fick ett uppsving på 1930-talet berodde delvis på det begynnande folkhemsbygget och den nationella identiteten, där visan alltmer framstod som ett helsvenskt alternativ till schlager och jazz. Introduktionen av mikrofon och radio gjorde också att röster som inte var så kraftfulla, utan mer ”intimt” klingande, kunde göra sig gällande på den offentliga scenen. Men samtidigt som den litterära visan växte sig större på 1930-talet blev den också exkluderande.
– När Samfundet Visans vänner bildades år 1936 var de i början skeptiska mot att kvinnor skulle få ingå i sällskapet. Lutsång, som var det dominerande inslaget vid sammankomsterna, förknippades mest med manligt utövande i och med den framgångsrike vissångaren Sven Scholander, säger Marita Rhedin.

Uppförandepraxis förändrades under 1960-talet, då visan fick mer uttalat politiska undertoner. Inspirationen hämtades nu också från amerikansk folksång, blues och jazz. Repertoaren och förhållningssätten fick en annan riktning, då den unga trubadurgenerationen tyckte att den ”borgerliga” och ”tuktade” sällskapsvisan kändes omodern och instängd i sina egna referensramar.
– Samtidigt som uppförandepraxis och repertoar alltså har förändrats finns vissa genomgående drag, där vikten av att förmedla visans text ofta betonas, sammanfattar Marita Rhedin.

Kontaktinformation
Avhandlingens titel: Sjungande berättare – vissång som estradkonst 1900–1970
Disputationen äger rum: fredagen den 9 december kl.13.00
Plats: Vasa B, Institutionen för kulturvetenskaper, Vera Sandbergs Allé 8, Göteborg
Opponent: Docent Märta Ramsten
För ytterligare information: kontakta Marita Rhedin, tel: 031-786 6153, e-post: marita.rhedin@musikvet.gu.se

I både Kanada och Storbritannien finns en stor dataspelsindustri som arbetar i hård konkurrens. I båda länderna vill man stärka branschen genom att föra akademi och industri närmare varandra.

– Genom att stärka banden mellan bransch och akademi hoppas industrin i Storbritannien och Kanada bli mer konkurrenskraftigpå den internationella spelmarknaden, säger Björn Berg Marklund på Högskolan i Skövde. Han är författare till en ny rapport om svenska utbildningar på dataspelsområdet.

Även i Sverige finns det tecken som tyder på att samarbetet mellan akademi och dataspelsindustri behöver fördjupas. Ett exempel är att statliga KK-stiftelsen intresserat sig för dataspelsbranschens tillväxtmöjligheter och samtidigt understrukit vikten av att det finns avancerade akademiska utbildningar på området i Sverige.

– Dessutom blir personalens utbildningsnivå viktigare för många investerare. De som satsar kapital i dataspelsföretag blir allt mer intresserade av vilken potential som finns hos spelföretagens utvecklingsteam. Är personalen välutbildad ser dessa investerare det som ett tecken på att ett företag kan hålla en stabil produktionsnivå under lång tid, säger Björn Berg Marklund.

Startade 2002

Högskolan i Skövde har erbjudit utbildningar inom dataspelsområdet sedan 2002. I linje med den nya utvecklingen arbetar lärosätet nu aktivt för att fördjupa sitt samarbete med branschen.
– Vi vill inte nöja oss med att ha branschföreträdare i en advisory board. Vi vill samproducera spelutbildningar och nya kompetensutvecklingsformer tillsammans med företagen, säger Björn Berg Marklund.

Av Högskolan i Skövdes fem dataspelsprogram är ett på den avancerade nivå som KK-stiftelsen efterlyser: Serious Games. Utbildningen är knuten till Högskolans forskningscentrum för virtuella system och inriktad mot utveckling av spel för träning- utbildning- och rehabilitering.

Många utbildningar

Det som läser Björn Berg Marklunds rapport ser att antalet dataspelsutbildningar i Sverige har ökat kraftigt de senaste åren. 2002 fanns fyra utbildningsprogram i landet, höstterminen 2011 var antalet 37.  Bland dessa finns också utbildningar som är traditionellt datavetenskapliga men uppger att de förbereder sina studenter för ett arbete inom – bland annat – dataspelsindustrin.

Björn Berg Marklund anser att dessa utbildningar bör finnas med i rapporten. En student behöver nämligen inte gå en utbildning nischad mot just spelutveckling för ha en framtid i dataspelsindustrin.

– Men nischade spelutbildningar är ofta anpassade till de speciella förutsättningar som karaktäriserar spelutvecklingsbranschen. På en nischad dataspelsutbildning hamnar studenterna i en kreativ atmosfär med likasinnade, säger Björn Berg Marklund.

På Högskolan i Skövde betraktas dataspel som ett unikt område med unika behov. Även om spelutbildningen hämtar akademisk tradition från data-, film-, media- och kommunikationsvetenskap, är lärosätet noggrant med att skapa unika dataspelskurser från grunden.

För ytterligare information kontakta
Björn Berg Marklund 0500 – 44 83 51

Det finns en utbredd föreställning om staten som universell företeelse som i grunden ser likadan ut överallt. Underutvecklade länder antas vara på väg mot ett stadium som liknar den moderna västerländska staten. Johan Engvall menar i sin avhandling om Kirgizistan att detta inte kan tas för givet. I Kirgizistan har penningkorruption blivit en dominerande norm för fördelningen av ”kollektiva” nyttigheter och tjänster.

Vad är egentligen en stat och finns det olika typer av stater? I forsknings- och samhällsdebatten finns en föreställning om staten som universell företeelse; i grunden ser den likadan ut överallt. Visst, det existerar skillnader i styrelseskick och ekonomiska system, men vad gäller själva staten härskar antagandet att skillnader mellan länder främst rör gradskillnader. Underutvecklade länder antas således vara på väg mot ett mer utvecklat stadium där slutmålet är den moderna västerländska staten.

Johan Engvall menar i sin avhandling om Kirgizistan att detta antagande inte kan tas som given utgångspunkt. Teoretiska verktyg hämtade från studier av den moderna staten möjliggör konstaterandet av det uppenbara: den stat som uppstått i Kirgizistan efter Sovjetunionens fall är ytterst svag, oförmögen att upprätta en effektiv samhällsstyrning och stimulera ekonomisk utveckling. Men istället för att avskriva staten som fallerad är utmaningen att förstå hur den faktiskt fungerar på ett speciellt sätt.

För att förstå denna stats uppbyggnad och uppträdande lanseras idén om staten som investeringsmarknad. I Kirgizistan har en informell marknad vuxit fram där politiska poster och tjänsteämbeten köps och säljs. På denna marknad betalar individer stora summor pengar, vilka vida överskrider vanliga ”mutor”, för offentliga poster med förväntningar om att investeringen ska förränta sig. Återbäringen är oavhängig av löner, vilka är försumbara. Istället investerar individer i anställningar inom den offentliga sektorn för att omvandla beslutsfattande- och implementeringsbefogenheter till privat kapital. Konventionella ekonomiska marknader är underutvecklade och underordnande staten, vilket reducerar incitamenten att investera i dessa marknader.

Penningkorruption måste i denna kontext förstås som ett standardiserat sätt att ordna relationer mellan individer och en dominerande norm för fördelningen av ”kollektiva” nyttigheter och tjänster. Avgörande för möjligheterna att förränta kapital i denna typ av stat är inte att vara den privata aktör som köper eller på andra sätt tillförskansar sig favorisering från statliga myndigheter. Viktigare är att vara den politiker eller tjänsteman som avgör hur ”offentliga” ämbeten, funktioner och nyttigheter omsätts i pengavinster.
Betyder det att Kirgizistan aldrig kommer att röra sig mot den moderna väststatsmodellen?
    
– Även om min avhandling kan sägas vara en kritik mot historicismen inom statsvetenskapen, det vill säga antagandet om att den politiska utvecklingen går i viss bestämd riktning, finns det inget ofrånkomligt med systemet i Kirgizistan. Vi kan jämföra med Georgien, en annan postsovjetisk stat organiserad på liknande sätt fram till början av 2000-talet, men där hela investeringspyramiden från politiska makthavare till gräsrotsbyråkrater under de senaste åren har eliminerats. Lärdomen är dock att förändring av systemet och möjligheter att slå in på en mer moderniserande bana kräver långt mer radikala åtgärder än de gradvisa reformer som forskare och praktiker vanligtvis förespråkar.
Avhandlingen försvaras den 19 december.

Läs och ladda ner avhandlingen.  

För mer information:
Kontakta Johan Engvall, tel: 018-471 1693, 0706-737 125, e-post: Johan.Engvall@ucrs.uu.se
Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se

— Tillväxtpolitiken i Sverige har utvecklats för att hantera effekterna av en allt mer globaliserad värld, socialt, ekonomiskt och politiskt, säger Line Säll, doktorand i statsvetenskap, som genomfört studien. Regionala aktörer som till exempel regionförbund har fått rollen att organisera samspel mellan företag, universitet och offentlig sektor med syfte att utveckla konkurrenskraftiga regioner. Fokus i detta arbete handlar ofta om att skapa förutsättningar för ett gynnsamt innovationsklimat i regionen. Kluster som politik

Kluster har blivit ett centralt begrepp inom tillväxtpolitiken för att beskriva denna form av ekonomisk och politisk organisering. Studien handlar om hur vi kan förstå klusterbyggande som politiska processer.
— Frågan är om det är möjligt att diskutera och ha olika åsikter om klusterpolitiken på den offentlig-politiska arenan, säger Line Säll. Studien visar att klusterpolitiken i Värmland präglas av konsensus. Denna form av organisering är ett effektivt sätt att hantera motstridiga intressen bland dem som involveras, samtidigt som den för med sig flera centrala problem. Framför allt handlar dessa om att klusterpolitiken riskerar att dölja de maktrelationer som alltid finns i denna form av organisering, något som aktualiserar centrala frågor om hur demokratin fungerar och om möjligheten att utkräva politiskt ansvar.

Karlstads universitet beslutade 2009 att ett prioritera forskningsområdet regionala samhällsbyggen. Detta är en unik satsning i landet, som handlar om vad som kan sammanfattats som forskning om livsmiljöer, organisering och utveckling på nivåer under den nationella. En särskild forskarskola inrättades samtidigt med åtta doktorander. Nu är den första avhandlingen från denna forskarskola publicerad, Line Sälls avhandling i statsvetenskap; Kluster som teori och politik: Om den regionala tillväxtpolitikens diskursiva praktiker. Studien är finansierad genom SLIM, Systemledning av innovativa miljöer i norra mellansverige, som är ett samarbete mellan Region Värmland, Region Gävleborg, Region Dalarna, Vinnova, Tillväxtverket, Karlstads universitet, Högskolan i Gävle, Högskolan i Dalarna, samt Regionala utvecklingsfonden.

Kontaktinformation
För mera information kontakta Line Säll, doktorand i statsvetenskap, telefon 054 700 23 36 eller 0709 780 835.

Nils Hallbäck har doktorerat i hållfasthetslära och brottmekanik och studerar vanligtvis fenomenet sprickbildning. Det handlar om att minimera sprickbildningar vid stora påfrestningar i till exempel flygplansvingar eller kylvattenrör i ett kärnkraftverk. Nu har han tillsammans med sin kollega Anders Gåård vid Avdelningen för maskin- och materialteknik, kommit på en innovation genom att tänka tvärtom.

— Jag hittade min lilla pojke, 1 1/2 år, med persiennsnöret runt halsen stående på fönsterbrädan hemma. Det var väldigt otäckt och gjorde att jag började intressera mig för problemet. Med min forskning inom hållfasthetslära i bagaget vände jag på principen och började fundera på fördelar med att saker spricker upp när de utsätts för påfrestningar.

Säkerhetskoppling en lösning

De vanligaste persiennerna har snören som ofta slutar i barnhöjd. När de dras upp blir snörena längre och den nedhängande delen bildar en ögla som är tillräckligt stor för att kunna orsaka strypning av ett barn. Forskarna kom fram till att en persienn inte behöver ha två snören som bildar en ögla utan kan avslutas med ett snöre. Det handlar om att förse persiennen med en säkerhetskoppling i plast som löser ut om någon skulle trassla in sig i snöret, både ovanför och under snäppkopplingen. Nu har forskarna lämnat in patentansökan för sin produkt och ett antal tillverkare testar olika prototyper.

— Förhoppningen är att patentansökan ska vara behandlad och godkänd efter semestern 2012 och att vi redan då har verktyg för fullskalig produktion klara och har etablerat kanaler för att lansera produkten på marknaden. Blinds Secure, som är produktnamnet, kan integreras i både nyproduktion av persienner och enkelt eftermonteras i befintliga persienner. En vision är att varje nytillverkad persienn förses med en anordning för barnsäkring, säger Anders Gåård.

I Sverige har flera olyckor skett med barn som fastnat i persiennsnöret och det finns tyvärr fall med dödlig utgång genom strypning. Samma fenomen har uppmärksammats i USA och Storbritannien.

Kontaktinformation
Anders Gåård, 054 700 12 62
070 775 44 99
Email: Anders.Gaard@kau.se

– Det finns en strävan i förändringarna att skapa psalmer för människor i vår tid, vilket kan ses genom att nutidens frågor och nya teman har getts plats. Exempelvis tas ämnen som fred, miljö, samlevnad och arbetsmiljö upp, säger litteraturvetaren Karin Karlsson som har undersökt de nya psalmerna, såväl texter som melodier.

De nya texterna vara inkluderande och öppna för att ge individen tolkningsföreträde och möjlighet till identifikation. Det kan bland annat ses genom att språket i psalmerna är mer könsneutralt, exempelvis undviks i många fall könsbundna pronomen för Gud och benämningen ”Herren”.
– I vissa texter där könsmarkörer ingår skapas balans genom att kombinera ord som man och kvinna, bror och syster. Den mest frekventa könsmarkören i texterna är ”han”. Samtidigt har kvinnor gjorts mera synliga genom att beskrivas i texter, som i psalm 855 ”Elisabets sång” och i psalm 863 ”Kvinnan som smorde Jesus”, säger Karin Karlsson.

En av ambitionerna för boken var att undvika ett kodartat språk som kunde exkludera de ovana kyrkobesökarna. Språket är därför förenklat i de nya psalmerna. Exempel på vardagligt språk finns i psalm 807 med texten ”När arbetarna som fick jobb i sista stund får samma lön som de som slitit hela dan – vem är den arbetsgivaren?” och i psalm 883; ”Jag hitta’ inte målet utan dej, utan dej. Jag fann mej ingen råd utan dej”.

Även bildspråket har förnyats, framförallt gällande gudsbilder. När Gud beskrivs som en far är det närhet och trygghet som betonas och inte stränghet eller högtidlighet. Gud tilltalas för första gången ”mamma” i en psalm, i psalm 850 ”Mamma! Var är du?”.
– Närheten i gudstilltalet och enkelheten i språket liksom nutida teman bör bidra till att psalmerna kan kännas tillgängliga även för dem som inte är förtrogna med traditionella psalmer, säger Karin Karlsson.

Kontaktinformation
Uppsatsens titel: Psalmer i 2000-talet. Nya psalmer i Svenska kyrkan.
Uppsatsförfattare: Karin V Karlsson, telefon: 0322–130 74, e-post: karinvkarlsson@hotmail.com.
Licenciatuppsatsen är försvarad och kan beställas från institutionen för litteratur, idéhistoria och religion vid Göteborgs universitet. Mejla Mats Malm, mats.malm@lit.gu.se.

Många ungdomar med allvarliga psykosociala problem vårdas och behandlas på särskilda ungdomshem. För att redan vid inskrivningen få en bred bild av deras situation och aktuella problematik används sedan länge den strukturerade intervjun Adolescent Drug Abuse Diagnosis, ADAD. Josefine Börjesson har i sin avhandling granskat och kvalitetssäkrat intervjuinstrumentet, som idag också används av socialtjänsten och på hem för vård eller boende.
– Verktyget ger ett bra mått på ungas allmänna status, och kan också fånga upp viktiga sidor av personens livssituation som annars kanske skulle ignoreras, säger Josefine Börjesson.

Hennes studier baseras på intervjuer med drygt hundra slumpmässigt utvalda ungdomar i Umeå kommun, och omkring tusen ungdomar placerade på särskilda hem. Frågeformuläret innehåller cirka 150 frågor inom nio områden: fysisk hälsa, skola, arbete, fritid/vänner, familj, psykisk hälsa, brottslighet, alkohol och narkotika. För varje område fås tre mått: intervjuarens skattning av problemen, den ungas egen problemvärdering och slutligen så kallade kompositvärden – ett index som visar på hur allvarliga problemen varit under den senaste månaden.
– Skattningarna överensstämmer väl mellan olika intervjuare, och resultaten är i linje med tidigare internationella utvärderingar som funnit att testet både är pålitligt och praktiskt, säger Josefine Börjesson.

Hon påpekar att en stor fördel med verktyget är att ungdomarna själva får skatta sina problem och hjälpbehov, och på så sätt blir delaktiga i sin egen behandling. Hennes resultat visar också att testet kan underlätta att förutse framtida psykisk ohälsa hos både så kallade normalungdomar och antisociala ungdomar.

De brister som framkommer i utvärderingen rör kompositvärdena, vars mönster skiljer sig åt från intervjuarnas uppskattade bedömningar. Skillnaderna beror troligtvis på att intervjuarna tar hänsyn till ungdomarnas bakgrund, något som är fullt rimligt, menar Josefine Börjesson.
– Avvikelserna bör inte ses som en svaghet hos instrumentet, eftersom värdena inte används av verksamheterna idag.

Statens institutionsstyrelse, SiS, ansvarar för de särskilda ungdomshem som har till uppgift att vårda och behandla vårdkrävande ungdomar i åldern 13–20 år. Många av ungdomarna kommer från splittrade uppväxtförhållanden och socialt utsatta familjer, och det är vanligt med psykiska problem, kriminalitet och missbruk. I SiS forskningsregister fanns i mars 2009 cirka 8 100 ADAD–intervjuer.

Josefine Börjesson är uppvuxen i Örnsköldsvik, och bor för närvarande i Linghem utanför Linköping.
 
Fakta om disputationen
Torsdagen den 8 december försvarar Josefine Börjesson, institutionen för psykologi, Umeå
universitet, sin avhandling med titeln Psychometric Studies of the Swedish Version of the Adolescent Drug Abuse Diagnosis (ADAD) Instrument. Svensk titel: Psykometriska studier av den svenska versionen av Adolescent Drug Abuse Diagnosis (ADAD). Disputationen äger rum kl. 13.00 i hörsal 1031, Norra Beteendevetarhuset. Fakultetsopponent är docent Anders Tengström, Karolinska institutet, Stockholm.

Kontaktuppgifter:
Josefine Börjesson
institutionen för psykologi, Umeå universitet
Telefon: 070-919 00 12
E-post: josefine.borjesson@psy.umu.se

Läs hela eller delar av avhandlingen

Humanistiska kunskaper används dagligen i centrala delar av samhällslivet, som i skolan, på museer, i media, på departement, myndigheter och högskolor. Behovet av dessa kunskaper kommer inte att minska, snarare präglas samhället allt mer av globalt sammansatta processer vilket kräver kunskaper om och förmåga till inlevelse i de kulturella dimensionerna av vår tids stora frågor.

– Allt för sällan diskuteras vad humaniora kan betyda för det samhälle som växer fram, i Sverige och världen. Andra kunskapsområden som naturvetenskap, teknik och medicin, diskuteras nästan uteslutande i ljuset av att de är viktiga för samhällets framtid, ekonomins konkurrenskraft eller för människors karriär och yrkesval, säger Anders Ekström.

Humanisterna är många, deras antal är t ex. betydligt större än läkarnas och de är fyra gånger så många som socionomerna. Men bilden av humanisterna är splittrad och som gemensam röst i samhället gör de sig sällan hörda.

– Oavsett varför humanister som grupp tjänar sämre än andra högutbildade och varför de också är svagare integrerade i arbetsmarknaden, kan vi konstatera att det strängt taget aldrig ägnas någon större offentlig uppmärksamhet åt gruppen som helhet, på det sätt som sker med jurister, lärare, psykologer, ingenjörer, sjuksköterskor eller ekonomer, säger Sverker Sörlin.

Rapporten ”Humanisterna och framtidssamhället” pekar på forskningspolitikens långvariga försummelser när det gäller humaniora och ger belägg för konsekvenserna – på humanisternas arbetsmarknad, i de humanistiska universitetsmiljöerna och de humanistiska utbildningarna. Rapporten Humanisterna och framtidssamhället kan laddas ner och beställas i tryckt form från www.framtidsstudier.se.
 
Rapportens innehåll:
Humanisterna och framtidssamhället, inledning
Anders Ekström & Sverker Sörlin

Vilka är humanisterna? Humanisterna och den svenska arbetsmarknaden
Julia Boguslaw & Eskil Wadensjö

Vilka var humanisterna? Miljöer och verksamhet 1900, 1950 och 2000
Lars Geschwind & Miriam Terrell

Vilka blir humanisterna, Humaniora vid svenska lärosäten idag och imorgon
Niklas Stenlås

För mer information kontakta:
Anders Ekström, docent i idé- och lärdomshistoria och verksam vid avdelningen för teknik- och vetenskapshistoria, KTH, 076-790 39 77
Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria och verksam vid avdelningen för teknik- och vetenskapshistoria, KTH, 070-545 2526

Evidensbaserat arbete innebär att till exempel socionomer och sjuksköterskor förenar brukares och patienters önskemål med egna yrkeserfarenheter och bästa befintliga vetenskapliga kunskap, och därefter följer upp resultaten. Kajsa Svanevie har i sin avhandling studerat introduktionen av arbetsmodellen inom socialtjänsten sedan år 2000, när ett nationellt program sjösattes på uppdrag av regeringen. Anledningen var att det rådde kunskapsbrist om vad socialtjänstens insatser egentligen ledde till.
– Då var det ganska ovanligt att resonera om resultat i social verksamhet. Inte ens socialchefer visste i vilken utsträckning socialtjänsten gjorde någon nytta, och hur det egentligen gick för omhändertagna barn eller för människor med missbruksproblem inom olika former av samhällsvård, säger Kajsa Svanevie.

Hon menar att den största förändringen med införandet av evidensbaserad praktik är den ökade transparensen inom yrkesutövningen.
– Idag förväntas socialarbetare kunna visa på innehållet i olika insatser, vad åtgärderna leder till och också redovisa kunskapsgrunden för sitt beslutsfattande.

Det nya arbetssättet har ökat fokus på om utsatta medborgare får den hjälp som faktiskt möter deras behov, men inom forskarvärlden har tuffa kontroverser blossat upp omkring hur vetenskaplig kunskap om sociala insatser bäst kan genereras, viktas och värderas. Samtidigt har etableringen gynnats av medborgarsamhällets ökande krav på redovisad nytta av skattemedel. Lagstiftning med krav på kvalitet och utvärdering har främjat införandet, liksom yrkesetiska riktlinjer som föreskriver en förankring i vetenskap och beprövad erfarenhet.

Enligt Kajsa Svanevie är det en bit kvar innan arbetsmodellen är helt etablerad inom socialtjänsten. Evidensbaserat arbete ställer krav på socialtjänstorganisationens klientuppföljning och stimulans till yrkesverksammas forskningsengagemang, något som förutsätter en samverkan mellan universitet och kommuner, och integrering mellan forskning och praktik.
– Här finns en del att göra, om man tror på vikten och värdet av evidensbaserad praktik i socialt arbete, säger Kajsa Svanevie.

Fakta om disputationen
Fredagen den 9 december försvarar Kajsa Svanevie, institutionen för socialt arbete, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Evidensbaserat socialt arbete: Från idé till praktik. Engelsk titel Evidence-based social work: From idea to practice. Disputationen äger rum kl. 10.15 i hörsal C, Samhällsvetarhuset. Fakultetsopponent är professor Lars Oscarsson, Ersta Sköndal högskola.

Kontakta gärna:
Kajsa Svanevie, institutionen för socialt arbete, Umeå universitet
Mail: kajsa.svanevie@socw.umu.se
Telefon: 090-786 57 48, 070-271 7930
Läs hela eller delar av avhandlingen