– Ett utmärkande drag i det svenska medielandskapet är public service- mediernas starka position, säger Lars Nord, professor i politisk kommunikation vid Mittuniversitetet.
I rapporten noterar han en positiv utveckling där viktiga medieaktörer fortfarande erbjuder nyheter av hög kvalitet. Å andra sidan konstaterar Lars Nord att den digitala medieutvecklingen drivit fram en förändrad ägarstruktur med större ägarkoncentration. Det gör att kommersiella medieföretag blir beroende av färre ägare.
– Ökad konkurrens på allt fler medieplattformar ger också en mer ytlig journalistik, säger han.
I rapporten blickar han också framåt kring hur utvecklingen i Sverige kan komma att se ut inom en femårsperiod. De traditionella nyhetstidningarnas position kommer att försvagas, dock inte så snabbt och definitivt som ibland förutspås.
– Flera faktorer talar snarare mot den utvecklingen. I Sverige har vi en åldrande befolkning som i stor utsträckning kommer att använda sig av de medier som man är van vid. Den yngre generationen däremot finns allt mer på digitala medieplattformar, säger Lars Nord.
Rapporten är gjord på uppdrag av Open Society Foundations och ingår i ett större forskningsprojekt som innefattar över 60 länder där forskare tittar på hur digitaliseringen av medier påverkar rapporteringen om politiska, ekonomiska och sociala frågor.
Frågor kan ställas till:
Lars Nord, professor i politisk kommunikation, tel. 060-14 86 25, mobil 070-550 93 33
Statistikern Helena Johansson och hennes forskarkollegor vid Centrumbildningen för Ben och Artritforskning vid Sahlgrenska Akademin, Göteborgs universitet, har i en studie följt 2 878 äldre svenskar under åtta år. Fokus för forskningen, som ingår som en del i ett internationellt projekt, har varit att undersöka risken för benskörhet.
Nu har forskarna också upptäckt att låga halter av D-vitamin har ett samband med ökad dödlighet hos äldre män.
–Studien visar att män med D-vitaminnivåer i det lägsta intervallet hade mer än dubbelt så hög risk att dö jämfört med män som låg på medianvärdet. Eftersom resultaten är kontrollerade mot ett stort antal bakomliggande faktorer som sjukdomar, läkemedelsbehandling och årstidsvariation, måste sambandet mellan D-vitamin och dödlighet anses starkt, säger Helena Johansson, forskare vid Sahlgrenska akademin.
I Sverige bildas D-vitamin i huden endast under sex av årets månader, vilket leder till att blodnivåerna av D-vitamin variera påtagligt mellan årstiderna. Men att behandling med D-vitamin skulle kunna öka överlevnaden är enligt forskarna för tidigt att säga.
–Det behövs mer resultat från randomiserade behandlingsstudier med D-vitamin innan man kan dra den slutsatsen, säger Helena Johansson.
Studien Low serum vitamin D is associated with increased mortality in elderly men: MrOS Sweden publicerades i ansedda tidskriften Osteoporosis International. Studien bygger på uppgifter hämtade ur den omfattande så kallade Mr OS-studien, som följer 11 000 äldre män från USA, Sverige och Kina.
Kontaktinformation
Kontakt:
Helena Johansson, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet
0521-40399
070-4753870
helena.johansson@mbox319.swipnet.se
FAKTA D-VITAMIN
D-vitamin påverkar balansen mellan kalcium och fosfat i blodet och är centrala för kroppens bildande av ben. D-vitamin bildas från kolesterol i huden när den utsätts för solljus, andra naturliga källor är bland annat raps- och fiskleverolja, ägg och mejeriprodukter.
Ända sedan andra världskrigets slut så har en majoritet av de konflikter som utspelats världen över ägt rum inom stater. Flera av de mellanstatliga konflikter som ändå har ägt rum har varit fruktansvärt blodiga, som till exempel kriget mellan Nord- och Sydkorea (1949-53), Iran och Irak (1980-88) och Eritrea och Etiopien (1998-2000). Att denna typ av konflikter över tid blivit allt färre har haft en positiv inverkan på mänsklig säkerhet. Under de senaste åren har dock forskare inom UCDP, baserat vid Institutionen för freds- och konfliktforskning, Uppsala universitet, observerat en oroande trend, där externa aktörer skickar in trupp i interna konflikter i allt större utsträckning.
– Forskning visar att detta fenomen är kopplat till intensivare och längre konflikter så detta är givetvis en alarmerande utveckling, säger Lotta Themnér, en av projektledarna inom UCDP.
2010 hade nio av de 30 aktiva konflikterna (30 procent), inblandning av trupper från ett eller flera andra länder. En så hög andel har inte tidigare uppmätts och då går informationen tillbaka till 1946. Några omskrivna exempel är krigen i Afghanistan, Irak och Somalia.
Det är också vanligt att stater eller icke-statliga aktörer försöker påverka utgången av en konflikt på annat sätt än att skicka trupper, till exempel genom att bistå en av sidorna med vapen, utrustning eller finansiering. Då denna typ av stöd oftast ges i hemlighet är det svårare att säkerställa trender. I regel dröjer det flera år innan information blir tillgänglig.
– I stort så kan vi säga att de allra flesta konflikter ser någon typ av extern inblandning. Det är faktiskt så att hela 74 procent av alla konflikter aktiva sedan 1975 sett extern inblandning, annan än trupp från utanförstående stater, säger Therese Pettersson, projektledare inom UCDP.
Professor Peter Wallensteen, ledare för programmet, menar att en villighet att intervenera istället skulle kunna mildra en konflikt om den användes på annat sätt.
– En effektiv användning av ett riktat embargo mot leveranser av vapen kan uppnå detta. Vi vet att nya vapen ökar stridsintensiteten och även kan minska viljan att söka efter förhandlingslösningar. Denna forskning sänder en signal till dem som vill arbeta för fred: ett vapenembargo som införs tidigt i en konflikt kan ändra utvecklingen, säger Peter Wallensteen.
För mer information kontakta:
Lotta Themnér: 0704-250533
Therése Pettersson: 070-6496491
Peter Wallensteen: 070-6752679
I den mest omfattande studien någonsin av sitt slag har en internationell grupp av forskare visat att sjöfågelarters fortplantning världen över börjar minska drastiskt då tillgången på fiskföda sjunker under en tredjedel av de maximala nivåerna.
– Det var mycket överraskande att se att den kritiska nivån är ungefär densamma för olika sjöfågelarter oavsett var i världen de lever. Mönstret är så konsekvent att vi föreslår en ny princip, en tredjedel för fåglarna, som skulle kunna användas för att ge sjöfåglar rätt förutsättningar att lyckas med sin häckning och fortplantning, säger en av medförfattarna, Henrik Österblom, från Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet.
Studien, som publiceras i Science den 23 december, sträcker sig från Arktis till Antarktis och från Stilla havet till Atlanten. Österblom och hans kollegor använde data insamlade från 14 arter, inklusive sillgrisslor, havssulor, lunnefåglar och pingviner.
Ett riktmärke för fisket
Fortplantningen hos sjöfåglarna undersöktes under perioder på 15 till 47 år och var relaterad till hur mycket av deras huvudsakliga fiskföda som fanns tillgänglig i fåglarnas häckningsområden. Var forskarna än tittade i världen var antalet födda ungar opåverkat om mängden fisk i havet var större än en tredjedel av de nivåer som maximalt uppmätts. Men om tillgången på fisk föll under denna tröskelnivå sjönk antalet ungar kraftigt.
Forskargruppen menar att de tröskelvärden som identifierats i studien i nästa steg kan komma att påverka den faktiska fiskeförvaltningen. Även om det kan finnas vissa variationer mellan olika fiskbestånd har de flesta av de ekonomiskt viktigaste arterna tillräckligt med data för att fastställa gränsvärden.
– Vi verkar ha hittat ett viktigt riktmärke som kan användas för att avgöra hur mycket fisket bör begränsas för att säkra sjöfågelpopulationers långsiktiga överlevnad, förklarar den nya studiens försteförfattare Dr Philippe Cury, från det franska forsknings- och utvecklingsinstitutet, IRD.
Viktiga indikatorer på tillståndet i havsmiljön
Studien är inte bara intressant för sina slutsatser om förhållandet mellan sjöfåglar och fisktillgång. Den kan också ge en bättre förståelse av tillståndet i världshaven och hur mycket mer mänskliga påverkar de marina ekosystemen klarar av.
– Sjöfåglar är några av de bästa och mest lättstuderade indikatorerna när det gäller att diagnostisera tillståndet i världens marina ekosystem. Att bättre förstå relationen mellan sjöfåglar och deras bytesdjur är avgörande för vår förståelse av de förändringar som våra hav just nu genomgår, förklarar Henrik Österblom.
Referens:
“Global seabird response to forage fish depletion – one-third for the birds”. Philippe M. Cury, Ian L. Boyd, Sylvain Bonhommeau, Tycho Anker-Nilssen, Robert J.M. Crawford, Robert W. Furness, James A. Mills, Eugene J. Murphy, Henrik Österblom, Michelle Paleczny, John F. Piatt, Jean-Paul Roux, Lynne Shannon and William J. Sydeman. Science 23 Dec 2011, Vol. 334, Issue 6063.
För mer information, kontakta:
Dr Henrik Österblom,
henrik.osterblom@stockholmresilience.su.se ,
073-707 88 16
Fredrik Moberg – Presskontakt, Stockholm Resilience Centre
fredrik.moberg@stockholmresilience.su.se,
070-680 65 53
När de fossila sandkornen undersöktes med röntgenstrålning avslöjades att de var sammansatta av många enskilda celler med cellkärna.
– Vi tolkar dessa fossila sandkorn som de första ansatserna till flercellighet inom djurvärldens utvecklingslinje, säger Stefan Bengtson, professor vid Naturhistoriska riksmuseet och en av medlemmarna i forskarlaget.
Amöbaliknande celler
De fossila cellerna i sandkornen har upprepade gånger delats på mitten, så att de blev till två, fyra, åtta celler, och så vidare. Så långt ser det ut som cellklyvningen i ett djurembryo, men det blir inte något djur av det hela, utan jordnötsformade bildningar fyllda av hundratusentals celler. De yttersta cellerna simmar fritt innanför ytterhöljet. Detta ledde till tolkningen att fossilen var amöbaliknande organismer med en flitig cellklyvning innanför ett skyddande hölje. När tiden var mogen spreds celler till omgivningen som sporer genom öppningar i höljet. Detta beteende finns även idag hos många encelliga organismer. Särskilt liknar fossilen en grupp organismer som nuförtiden lever som parasiter på fiskar och kräftdjur och som är nära besläktade med djur.
Encellig blir flercellig
Forskarna tror att de fossila sandkornen kan ha gett upphov till flercelliga organismer som inte släppte iväg sina celler. För att fria, encelliga organismer i havet skulle kunna utvecklats till djur bör det första steget ha varit flercellighet som sedan utvecklades till organismer med specialiserade celler, vävnader och form.
Dessa fossila cellfabriker är ca 570 miljoner år gamla och hittades i det som nu är en fosfatgruva i södra Kina. Den fosfatrika miljön gjorde att de impregnerades av mineral och kunde fossiliseras till sten.
Bristande förklaringsmodeller
Under drygt tio år har dessa fynd jämförts med andra fossila sandkorn som är ca 30 miljoner år yngre och verkligen är embryon till tidiga djur. Men den nya tolkningen är byggd på röntgenundersökningar av många utvecklingsstadier och visar alltså ett ännu tidigare skede i evolutionen.
– Våra forskarkollegor kommer kanske inte att gilla att de tidigaste djurfossilen ”degraderas” till encelliga organismer, säger Stefan Bengtson. Men egentligen är detta just vad forskning går ut på – att hitta brister i våra förklaringsmodeller och att försöka formulera bättre förklaringar.
Kontakt
Stefan Bengtson
Professor i paleozoologi vid Naturhistoriska riksmuseet
Telefon: 08-5195 4220
Mobil: 0708 116 186
stefan.bengtson@nrm.se
– Vi har goda skäl att tro att liknande förändringar i arvsmassan, som vi ser hos denna höna, har spelat en viktig roll under människans och andra arters evolution, säger professor Leif Andersson, som lett studien.
I studien, som publiceras i tidskriften PLoS Genetics, har forskare vid Uppsala universitet i samarbete med forskarkolleger vid SLU, North Carolina State University i USA och National Chung-Hsing University i Taiwan identifierat orsaken till fibromelanos hos höns, som bland annat förekommer hos kinesiska Silkiehöns. Denna egenskap innebär en massiv ökning av antalet pigmentceller som färgar inte bara huden svart, utan även inre organ. Dessa höns har stor betydelse i kinesisk kokkonst och kinesisk medicin och en liknande hönstyp beskrevs redan av Marco Polo när hans besökte Kina på 1200-talet.
Forskarna visar att egenskapen beror på ett så kallat rearrangemang i arvsmassan som leder till en ökad produktion av proteinet Endothelin 3.
– Detta protein har en central roll för pigmentcellernas utveckling. Det blir helt enkelt en överproduktion av pigmentceller som i sin tur producerar stora mängder svart pigment, säger Ben Dorshorst, postdoktor vid Uppsala universitet.
Forskargruppen, som leds av professor Leif Andersson, har nu kartlagt en lång rad egenskaper hos husdjur och ett tydligt mönster har utkristalliserats, nämligen att denna typ av rearrangemang har bidragit väsentligt till att förändra husdjurens egenskaper. Andra exempel inkluderar vit färg hos hästar och kammens storlek och form hos höns.
I Sverige finns det en specifik lantras – Bohuslän-Dals Svarthöna – med fibromelanos och forskarna fann att dessa hönor bär exakt samma mutation som sina kinesiska släktingar. Detta stämmer, enligt Leif Andersson, bra med en anekdot som säger att denna hönsras fick sin svarta färg från några kinesiska höns som en Ostindiefarare från Norge tog med sig hem och som sedan spreds till Sverige.
– Detta är ett exempel på hur vi har spridit runt mutationer med intressanta effekter under utvecklingen av våra husdjur. Det är uppenbart att vi människor sedan lång tid tillbaka har haft en förkärlek för biologisk mångfald även hos våra husdjur, säger han.
Fakta: Ett så kallat rearrangemang i arvsmassan innebär att det finns extra kopior av en bit DNA (duplikation), eller att en bit DNA försvunnit (deletion) och/eller att orienteringen av DNA fragment kastats om (inversion). Ett komplext rearrangemang innebär att två eller flera rearrangemang har inträffat. I det aktuella fallet med de svarta hönsen har forskarna funnit att två närliggande DNA fragment har duplicerats och ett av dessa två duplicerade fragment har även inverterats (se bifogad illustration).
Kontakt: Professor Leif Andersson, institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala universitet, tel: 018-471 49 04, 070-514 4904, e-post: Leif.Andersson@imbim.uu.se
När en patentinnehavare (licensgivare) ingår avtal om rätten för en licenstagare att sälja den patenterade uppfinningen utsätter sig båda parter för risker, så kallade transaktionskostnader. Om transaktionskostnaderna är för höga kan det medföra att avtalet uteblir vilket motverkar en väl fungerande marknad. Därför innehåller avtalet ofta ett antal klausuler för att minimera transaktionskostnaderna.
I avhandlingen analyserar Vladimir Bastidas de ekonomiska effekterna av klausuler som förekommer i patentlicensavtal utifrån i vilken utsträckning de minimerar transaktionskostnaderna. Baserat på dessa analyser utvärderar han regleringen av patenlicensavtalsklausuler i Artikel 101(1) Treaty of the Functioning of the European Union (TFEU) och förordning 772/2004 om tekniköverföring.
Vladimir Bastidas konstaterar att en mer tillåtande inställning till patenlicensavtalsklausuler i många fall skulle effektivisera marknaden. Resultaten är dock inte entydiga; i vissa fall medför ett transaktionskostnadsperspektiv tvärtom att en striktare reglering är att rekommendera.
Traditionellt har avtalsregleringar fokuserat på skydd av licensgivaren. Utvecklingen har enligt Vladimir Bastidas gått mot att licenstagaren bidrar allt mer i innovationsprocessen och bär en större del av risken än tidigare. Det är till exempel licenstagaren som bär kostnaderna för marknadsföring av uppfinningen. Licenstagaren kan också vara en del av innovationsprocessen genom att slutprodukten är ett aggregat av flera olika patent som licenstagaren har fått rättigheterna till. Vladimir Bastidas konstaterar att förordning 772/2004 tillgodoser även licenstagarens behov av riskminimerande klausuler relativt väl. Däremot anser han att den juridiska doktrinen brister i förståelse för licenstagarens nya roll och hur detta påverkar den konkurrensrättsliga bedömningen.
– För att stimulera till nya innovationer bör transaktionskostnaderna beaktas i högre grad, inte minst mot bakgrund av att många ekonomer anser att innovationer är den viktigaste faktorn för tillväxt i samhället, sammanfattar Vladimir Bastidas.
För närvarande pågår en revision av förordning 772/2004 som beräknas vara klar år 2014.
Vladimir Bastidas disputerade den 15 november 2011. Avhandlingens titel: Promoting Innovation? – A Legal and Economic Analysis of the Application of Article 101 TFEU to Patent Technology Transfer Agreements
För mer information kontakta gärna:
Vladimir Bastidas
Tel: 08 – 16 32 90
Mobil: 070-259 98 52
E-post vladimir.bastidas@juridicum.su.se
Staffan Westerlund, presskontakt Juridicum
Tel: 08-16 12 82
För att hjälpa blivande mödrar måste den förebyggande vården utvecklas.
Ida Flink, som har skrivit en avhandling i psykologi vid Örebro universitet, forskar om vilken betydelse oro och negativa tankar, så kallade katastroftankar, har för hur människor upplever smärta. Hon har undersökt hur katastroftankar påverkar såväl förlossningssmärta som långvarig smärta i rygg och nacke.
– Katastroftankar är en form av repetitivt negativt tänkande. Tidigare forskning har fokuserat på tankarnas innehåll och behandlingarna har handlat om att ifrågasätta och förändra innehållet, säger Ida Flink.
– Men ett annat sätt att se det är att innehållet av tankarna inte är det viktiga utan vilken funktion de får. De leder till att människor ältar sin rädsla och det hindrar dem från att hitta en lösning till sina problem.
Svårare att hantera smärtan
Katastroftankarna förvärrar problemen och ger en ökad upplevelse av smärta. De får människor att undvika allt förknippat med smärta. Människor som lever med långvarig smärta i rygg och nacke ,och som har katastroftankar, kan hamna i en vana att undvika jobb, sociala sammanhang och alla rörelser förknippade med smärta. Förlossningen går inte att undvika även om kvinnor med extrem förlossningsrädsla kan välja att bli förlösta med kejsarsnitt.
– Förlossningen är speciell. Det är en smärta som man vet ska komma men som samtidigt är kortvarig och får ett positivt slut men de negativa tankarna gör det svårare att hantera smärtan och att återhämta sig efteråt, säger Ida Flink.
När det gäller långvariga ryggbesvär och förlossningssmärta, där smärtan oftast inte är ett tecken på fysisk skada, kan inte den medicinska vården hjälpa till särskilt mycket och då måste man hitta andra vägar att lindra smärtan. I nuläget saknas effektiva behandlingsstrategier som riktas direkt mot katastroftankarna.
Nya effektiva behandlingar
– Att se katastroftankar som en form av undvikande och att fokusera på funktionen öppnar nya möjligheter för effektiva behandlingar och vi behöver till exempel utveckla en förebyggande vård för att kunna hjälpa kvinnor med katastroftankar kring förlossningssmärta. Det skulle öka deras chanser till en positiv upplevelse av förlossningen.
– Även patienter med smärta i rygg och nacke behöver hjälp att hantera sina negativa tankar. Genom att förbättra dagens kognitiva beteendeterapi, KBT, skulle vi kunna hjälpa även patienter med katastroftankar. KBT-behandlingar kan utveckla förmågan till konstruktiv problemlösning i stället för att personen fastnar i ett passivt ältande kring problemen, säger Ida Flink.
För mer information kontakta Ida Flink: 073-729 8499
Den nya metoden att se variationer i temperaturen är finurlig och enkel. I havet produceras kiselagler på sommaren och ju varmare temperatur desto större produktion. Men istället för att mäta hela produktionen kan en liten mängd kiselalger i en årsproduktion avslöja sommartemperaturen. Forskarna mäter nämligen hur mycket det finns av olika varianter, isotoper, av grundämnet kisel i algerna, eftersom detta påverkas av temperaturen.
Lokala klimatarkiv
Genom att gräva upp ett bottenprov i norra Bottenviken kunde forskarna undersöka kiselalger från alla somrar sedan 180 år tillbaka, lagrade på varandra. Temperaturen i ytvattnet där kiselalgerna levde är samma som sommarluftens medeltemperatur och i Bottenviken har den varierat mellan 12 och 15 grader sedan början av 1800-talet. Algerna har ett skal av kisel som är mycket hållbart och bevaras i bottensedimenten. Kiselalger finns nästan överallt på jorden och kan alltså med denna nya metod ge oss information om den lokala sommartemperaturen, ett viktigt underlag för att kunna förstå klimatets utveckling.
Denna forskning publicerades i tidskriften Biogeosciences, 8, 3491–3499, 2011
Kontakt
Per Andersson, forskare vid Naturhistoriska riksmuseet
08-5195038
070-4930782
per.andersson@nrm.se
Matthias Holweg är docent inom Operations Management, och specialiserad på fordonsindustrin. Nu publicerar han rapporten ”Who killed Saab Automobile?” tillsammans med kollegan Nick Oliver. Han konstaterar att många idag är besvikna på GM, men menar att skulden inte bör läggas enbart på dem.
– De backade trots allt upp Saab under många år med stora förluster, säger han. Det var inte GM som knäckte Saab. Det var inte heller fackföreningarna, svenska staten eller Spyker som knäckte Saab. Misslyckandet beror på att Saab konkurrerades ut av framför allt Audi och BMW.
Saabs starka varumärke och mycket lojala kundbas räckte länge för att hålla företaget stabilt, om än litet. Men eftersom konkurrenterna hela tiden växte och tog marknadsandelar trängdes Saab till slut ut från marknaden, enligt Matthias Holwegs analys.
– Det kunde ha undvikits om GM hade lyckats göra samma sak av Saab som Volkswagen gjorde av Audi: ett helt integrerat premiummärke med en klar och distinkt image. Om Saab hade fått ta del av GM:s skalfördelar fullt ut så hade det fått ekonomiskt utrymme att växa.
Men de skilda kulturerna hos de två företagen skapade en friktion som gjorde att integrationen misslyckades.
– Saabs motsträviga sätt att hålla fast vid sin självständighet var början till slutet. De fortsatte att vara ett litet oberoende företag, vilket gjorde det omöjligt för dem att växa, och till slut blev de utkonkurrerade. Men GM har också del i skulden. De hanterade Saab klumpigt och borde ha kämpat hårdare för att integrera företaget.
Spykers försök att rädda Saab betecknar han som naivt.
– De tillförde inget nytt, varken pengar, partners eller idéer.
Att GM blockerade försäljningen av Saab till kinesiska Pang Da och Youngman är inte förvånande enligt Mattias Holweg. GM har redan en stor partner i Kina (Shanghai Automotive Industries Corporation) och ville skydda sina intressen genom att förhindra att deras teknologi spreds till konkurrenter.
Men även om förvärvet hade blivit av hade Saabs framtid varit mycket oviss, säger han.
– Försäljningssiffrorna i Kina hade behövt öka osannolikt snabbt för att företaget skulle överleva. Speciellt med tanke på de uteblivna försäljningsframgångarna för den nya modellen 9-5 i de traditionella marknaderna Sverige, Storbritannien och USA.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta: Matthias Holweg, forskare vid Chalmers, docent i Operations Management och forskningschef vid Judge Business School på University of Cambridge, m.holweg@jbs.cam.ac.uk
Filmer som handlar om hämnd efter en våldtäkt är en genre som på engelska går under namnet ”Rape-Revenge” eller på svenska våldtäktshämnarfilmer. Genren var mest aktuell under 1970- och 1980-talen och filmerna blev ofta totalförbjudna, censurerade och nedvärderade. I dag ser det annorlunda ut. ”Män som hatar kvinnor” kammade hem tre Guldbaggar och den 21 december är det premiär för Hollywoodversion.
– På senare år har filmerna framför allt producerats som storfilmer och blivit varmt mottagna av publik och kritiker. Filmerna har också blivit mer uttalat feministiska i sin framtoning, säger Jonas Danielsson, postdoktor i etnologi.
Ovanligt med våld
Jonas undersöker hur publik och recensenter tagit emot de två svenska filmerna ”Män som hatar kvinnor” från 2009 och ”Thriller – en grym film” från 1974. Båda filmerna innehåller sexuellt våld, nakenhet och huvudpersoner som vägrar att gå under av det manliga förtryck de utsätts för. De hämnas – våldsamt. Skillnaden ligger framför allt i hur filmerna har tagits emot. ”Thriller” blev först totalförbjuden och senare kraftigt censurerad. Varför betraktades huvudpersonen Madeleine som så farlig 1974?
– Nakenhet var inte alls ovanligt på film vid den tiden. Däremot var det mer ovanligt med våld, särskilt om det handlade om motståndshandlingar från kvinnor. I ”Thriller” klipptes dessutom den grövsta kränkningen och dessutom stora delar av hämndscenen bort. Det påverkar mycket hur man som tittare sympatiserar med karaktären, förklarar Jonas.
Accepterad hämnare
Mottagandet blev därefter. Recensionerna av ”Thriller” var inte nådiga. Till exempel skrev Aftonbladet att ”Thriller skildrar, för den händelse det intresserar tre å fyra biljettspekulanter, hurusom det drogade flarnet Christina Lindberg praktiserar kvinnokampen…”. Lisbeth Salander har å andra sidan utropats som ”Svensk films första hämnare”.
– Det vittnar om att rollen som kvinna har förändrats, men också om att våldtäkt numera är en politisk fråga. Det finns en frustration i samhället inför ett, offentligt sett, alltmer utbrett kvinnovåld, som också gör det möjligt att acceptera en kvinnlig hämnare.
Individuellt problem
Han berättar att i början av 1970-talet fanns mäns våld mot kvinnor inte på den svenska politiska dagordningen. Sveriges husmodersförening och Fredrika-Bremer-förbundet försökte visserligen påverka justitiedepartementet att vidga lagtexten så att våldtäkt i hemmet skulle bli möjligt att åtala.
– Våldtäkt ansågs fortfarande vara ett individuellt, framförallt kvinnligt, problem. Men ”Thriller” blir helt obegriplig utifrån ett individperspektiv. Det finns ingenting i huvudpersonen Madeleines karaktär som säger att hon ”vill” bli utnyttjad eller att hon själv kan styra vad hon utsätts för, säger Jonas.
Upplevelse av att ingenting görs
Att våldtäktshämnarfilmer i dag framför allt produceras och tas emot som storfilmer visar att det numera är accepterat att våldtäkter verkligen är ett samhällsproblem.
– Vi kan idag, mer eller mindre, erkänna att faktiska våldtäkter sker både utanför men allra mest i hemmet. Problemet är bara att det finns en upplevelse av att ingenting görs. Allt ligger bortom vår påverkan och då ligger fantasin och fiktionen nära till hands. Här kan vi se världen i svart och vitt. Vi kan lägga våra moraliska betänkligheter åt sidan och hämnas, avslutar Jonas.
Kontaktuppgifter:
Jonas Danielsson är universitetslektor vid institutionen för kultur och medievetenskaper vid Umeå universitet
090-786 97 55
jonas.danielsson@kultmed.umu.se
– Utmaningen är att hitta de funktioner som behövs för att maskinen själv ska kunna ta sig fram i trånga gruvtunnlar där det finns små marginaler för felnavigering, säger Johan Larsson som presenterar sin forskning i en doktorsavhandling i datavetenskap vid Örebro universitet.
Lastmaskinernas uppgift är att lasta, transportera och lasta av gruvmaterial. De är tunga maskiner som är svåra att manövrera. De lastmaskiner Johan Larsson jobbar med är elva meter långa, tre meter breda och väger runt 40 ton. Samtidigt är de gruvgångar som de ska ta sig igenom så smala att avståndet mellan maskin och vägg ibland inte är större än en halvmeter på vardera sidan.
Högre produktivitet
Problemet med manuell fjärrstyrning, då operatören aktivt styr maskinen med hjälp av bilden från en videokamera monterad på fordonet, är att det går långsammare och leder till sämre produktivitet. Johan Larsson har därför utvecklat ett system, där maskinen mäter avståndet till väggarna framåt och åt sidorna, och självständigt tar sig fram i tunneln, i enlighet med operatörens kommandon från kontrollrummet och med hänsyn till de uppmätta avstånden till väggarna.
– Med hjälp av lokal autonomi, det vill säga datorer, sensorer och funktioner ombord på maskinen som hjälper operatören att styra maskinen, går det att uppnå avsevärt högre produktivitet än vid rent manuell fjärrstyrning.
Krävs ingen ny infrastruktur
Den nya tekniken går att installera i redan existerande fordon och det krävs ingen ny infrastruktur nere i gruvan för att den ska fungera. Allt som behövs är att det går att kommunicera med maskinen från ett kontrollrum.
– Den stora vinsten är att operatörerna får en bättre arbetsmiljö och inte behöver utsättas för de risker som underjordsarbete medför.
Johan Larsson är civilingenjör och arbetar med styrsystemsutveckling på Atlas Copco Rock Drills AB i Örebro.
För mer information, kontakta Johan Larsson, 073-913 17 01.
Retorikundervisningen i 1700-talets skola skulle forma eleverna till goda medborgare och fromma kristna män. I skolan fostrades pojkar till män – klassiskt lärda, visa och vältaliga med moral och omdöme.
– Skolan har genom historien haft en fostrande ambition. Det kan vara en viktig grund att ha i åtanke i dagens diskussion om skolans kunskapsuppdrag och värdegrund, säger Stefan Rimm, forskare i pedagogik vid Örebro universitet.
Stefan Rimm har studerat undervisningen i retorik i 1700-talets skolor och gymnasier för pojkar. Den retoriken sågs under mycket lång tid som det kanske allra främsta av skolans kunskapsområden och ämnet var mer omfattande än vad som stod angivet på skolschemat. Tal, ceremonier och festligheter utnyttjades för att visa upp skolor och gymnasier som en lärd och vältalig miljö.
– Vältaligheten var grunden för skolans status i samhälle, säger Stefan Rimm, som nyligen presenterade sin doktorsavhandling vid Örebro universitet.
Antiken och kristendomen
Skolretoriken var en del av det pedagogiska programmet av teoristudier, läsning av klassiska författare och muntliga och skriftliga övningar. Men utbildningen handlade inte bara om färdighetsträning och kunskapsöverföring. De fostrande dragen i undervisningen var framträdande.
– Retoriken är en av de tydligaste illustrationerna av den tidigmoderna svenska skolans dubbla målsättning – att förmedla kunskaper och inskärpa dygd och moral, säger Stefan Rimm.
Skolorna använde framför allt romerska texter i övningar och läsning för att illustrera önskade och oönskade sätt att handla, tänka och vara. Men de kristna idealen kom ofta på kollisionskurs med de bilder som förmedlades genom de antika texterna.
– Antika ideal hyllade hörförares, statsmäns och vältalares styrka och manlighet. Kristus sattes som främsta exemplet för en from manlighet med omtanke om nästan och om den egna själen som dygdens fokus, säger Stefan Rimm.
Slagsmål och predikan
Andra motbilder skapades i förhållandet till det omgivande samhället. Soldater, gesäller och bondpojkar, som bodde i närheten av skolorna men som varken fick gå i skolan eller på skolans vältalighetsuppvisningar, mötte skolpojkarna och gymnasisterna på stadens gator och det hände att motsättningarna ledde till slagsmål.
– Att man ena dagen slogs med stadsbefolkningen och den andra förberedde en predikan eller oration att hålla inför den borde ha varit oönskade kontraster men även om det inte var sanktionerat av skolan så sågs det som ett inslag av självfostran. Utbildningen sågs som ett sätt att korrigera de bångstyrigare manlighetsyttringarna.
Under 1700-talets lopp började retoriken ifrågasättas och under 1800-talet försvann den gradvis från skolordningen. Det var en del av större förändringar i läroplanen, när skolämnena inom naturvetenskaperna, samhällsvetenskaperna och språken ersatte de äldre kunskapsområdena.
– Retoriken hade då under mer än 2000 år ständigt följts av en diskussion om dess förhållande till den idealiske samhällsmedborgaren, säger Stefan Rimm.
För mer information kontakta Stefan Rimm: 070-888 75 37 eller stefan@rimm.se.
Allt liv på jorden förutsätter inte bara snabb utan också noggrann kodöversättning, så att aminosyror inte sätts in på fel platser i cellernas proteiner. Trots att vi känt till den genetiska koden i femtio år har vi haft ringa kännedom om hur ofta och på vilka platser den felöversätts.
Uppsalagruppen har utvecklat en unik metod för att bestämma den maximala noggrannheten i kodavläsningen och med denna visat hur hastigheten i kodöversättningen sjunker ju noggrannare den blir: det finns ett enkelt linjärt samband mellan hastighet och noggrannhet. Med denna metod kan nu för första gången en rad viktiga frågor ges experimentella svar: Vilken betydelse har de talrika kemiska modifieringar som finns i tRNA-molekylerna och i ribosomens eget RNA för kodöversättningens noggrannhet? Hur fungerar de antibiotiska preparat som påverkar felen i kodöversättningen? Vilka är mekanismerna för de mutationer i ribosomen som ger resistens mot sådana antibiotika? Hur skall cellernas noggrannhet ställas in för optimal kodöversättning, när mycket hög noggrannhet leder till långsam översättning och låg noggrannhet leder till felaktiga proteiner?
Forskargruppens arbete har öppnat ett nytt fält för kvantitativa studier av den genetiska koden med implikationer för evolutionen av ribosomens struktur, kodöversättningens populationsgenetik och antibiotikaresistensutveckling.
Den genetiska kodens grundprinciper klarlades av Nobelpristagaren Francis Crick för omkring femtio år sedan (1962). Hur arvsmassans fyra DNA-bokstäver A, G, T (U i RNA), C i kombinationer av tre, bildar de sextioen kodord (4x4x4=64 möjliga kodord – 3 stopp-kodord=61) som med hjälp av budbärar RNA (mRNA) översätts till de tjugo vanliga aminosyrorna i alla organismers proteiner klarlades därefter av nobelpristagarna (1968) Gobind Khorana och Marshall Nirenberg. Komplementära RNA-bokstäver binder väl till varandra: G mot C och A mot U. Översättning av kodorden sker på ribosomen, som binder mRNA-molekyler, vilka kan liknas vid långa RNA-remsor med den genetiska kodens trebokstavsord för aminosyrorna i följd efter varandra. Till ribosomen kommer också transport RNA-molekyler (tRNA) bundna till sina specifika aminosyror. Varje tRNA har en antikod, komplementär till ett av mRNA:ts kodord. Så har t ex aminosyran fenylalanin kodordet UUC och dess specifika tRNA har den komplementära antikoden GAA (läses i motsatt riktning). När en tRNA-molekyl ”känner igen” ett exponerat mRNA-kodord på ribosomen förlängs det växande proteinet med den aminosyra som motsvarar den genetiska kodens instruktion.
Studien har finansierats av bland andra Vetenskapsrådet och Knut och Alice Wallenbergs stiftelse.
Artikeln publiceras denna vecka i Proceedings of the National Academy of Sciences nätupplaga.
För mer information, kontakta Måns Ehrenberg, tel: 018-471 42 13, ehrenberg@xray.bmc.uu.se eller Magnus Johansson tel: 018-471 43 87, m.johansson@icm.uu.se
Löst kisel spelar en viktig roll för näringskedjan i vatten. Det behövs för att bygga kiselalger, vilka äts av djurplankton. Plankton i sin tur är viktig näring för fisk. Liana Papush är kemist och nybliven doktor vid Tema Vatten, Linköpings universitet. Hennes studie visar att kiselhalterna i Östersjöns vatten har minskat under perioden 1970-2001. Studien ingår i ett EU-finansierat projekt, SIBER, där forskare från Danmark, Finland, Lettland, Polen och Sverige har samarbetat. Ett av projektets övergripande resultat är att löst kisel i Östersjöns vatten har halverats under 1900-talet. SIBER står för Silicate and Baltic Sea Ecosystem Response.
Övergödning och dammbyggen är de två orsaker som forskarna pekar ut till de sjunkande kiselhalterna. Övergödning orsakas av ökad tillförsel av näringsämnena fosfor och kväve. Det är balansen mellan dessa ämnen och kisel, samt kiselhalterna i vattnet, som är viktig för kiselalgerna. För lite kisel i förhållande till de andra två ämnena kan begränsa kiselalgernas tillväxt. Färre kiselalger kan påverka hela den akvatiska näringskedjan.
Dammbyggen påverkar tillflödet av kisel. Kisel vittrar från berggrund och följer med sötvattensflöden ut i havet. Forskarna tror att kislet börjat minska med de stora dammbyggena på 1950- och 60-talet. Minskningen fortsätter sedan under 1900-talets andra hälft. Då anses övergödning vara den främsta orsaken.
Forskarna har analyserat kiselhalterna i förhållande till de potentiellt begränsande nivåerna. Kiselhalterna är fortfarande höga i de norra delarna av Östersjön, medan andra områden, särskilt Rigabukten och Finska viken men också egentliga Östersjön, är i riskzonen för att utveckla en begränsning av kiselalgernas möjlighet att växa.
Liana Papush´s studie baseras på en omfattande databas och går fram till år 2001. Vad som hänt sedan dess vågar hon inte säga säkert.
– Mot slutet av vår mätperiod planade minskningen ut något. Men situationen är sårbar på grund av den pågående övergödningen.
Avhandlingen heter “Silicon cycling in the Baltic Sea. Trends and budget of dissolved silica”. Liana Papush disputerade den 24 november. Hon nås på telefon 0731-017109.
Under 1970-talet rapporterade barntandläkare för första gången om en typ av mineraliseringsstörning i tandemaljen kallad MIH (Molar Incisor Hypomineralization). Störningen, som drabbar 6-årständerna och ibland även framtänderna, yttrar sig som vit-bruna fläckar på tänderna och kan variera i svårighetsgrad från missfärgade områden till sönderfall av emaljen.
Studier visar att MIH förekommer hos mellan 10 och 20 procent av alla barn, men vad som orsakar störningen är inte känt. De vanligaste problemen för de som drabbas är ökad kariesförekomst och uttalad känslighet i tänderna, men också att tänderna riskerar att gå sönder när de väl börjar användas. Eftersom barn med MIH kräver betydligt mer tandvård än andra barn löper de också större risk att utveckla tandvårdsrädsla.
Tobias Fagrell, doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, redovisar i sin avhandling en klinisk tandundersökning avseende MIH som bygger på medicinska och sociala data från 17 000 barn som ingick i den så kallade ABIS-studien (Alla Barn I sydöstra Sverige, Universitetet i Linköping) där barnen följdes från födseln och upp till tolv års ålder.
Resultaten visar att barn i studien som ammades längre än sex månader, och där man inte introducerat välling eller bröstmjölksersättning före sex månaders ålder, löpte en fem gånger högre risk att utveckla MIH.
–Varför barnen löpte denna ökade risk är inte klarlagt, därför behövs det vidare studier som fokuserar på näringsfaktorer, säger Tobias Fagrell.
Avhandlingen visar också att MIH-tändernas överkänslighet beror på att tänderna, även om de ser hela ut, kan ha ett poröst ytskikt och en mycket porös emalj. Detta leder till att bakterier från munnen kommer in i tänderna och orsakar inflammation i tandnerven.
Tobias Fagrell har i laboratoriemiljö med framgång testat en metod som med hjälp av ozon dödar de bakterier som orsakar karies.
– Vi måste vidare undersöka hur metoden fungerar i patientsituationen innan den kan tillämpas, men ozonbehandling i gasform kan övervägas för att behandla överkänsligheten i tänder med MIH, säger Tobias Fagrell.
En slutsats av avhandlingen är att barn som drabbas av MIH bör få ett särskilt omhändertagande hos tandvården och vårdas enligt en individuell behandlingsplan.
Avhandlingen Molar Incisor Hypomineralization försvarades vid en disputation den 2 december.
Kontaktinformation
Kontakt:
Tobias Fagrell, doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet och övertandläkare vid Specialistkliniken för Pedodonti och Sjukhustandvård/SU Mölndal
0706-304314
031-861500
Tobias.Fagrell@vgregion.se
