Emil Elgebrant gör i sin avhandling en analys rörande ägande och värde av utsläppsrätter inom de sakrättsliga-, redovisningsrättsliga- och skatterättsliga områdena.
Marknadsbaserade styrsystem, exempelvis utsläppsrätter och elcertifikat, har blivit allt viktigare verktyg för att kostnadseffektivisera miljöpolitiken. År 2010 omsatte handeln med utsläppsrätter, enbart inom EU, 92 miljarder euro. Trots detta är den rättsliga osäkerheten hur dessa nya handelsobjekt skall hanteras stor inom vissa områden. Emil Elgebrant gör i sin avhandling en grundlig analys av frågor rörande ägande och värde av utsläppsrätter inom de sakrättsliga-, redovisningsrättsliga- och skatterättsliga områdena.
– Avhandlingen är ett försök att minska en rättslig osäkerhet som i förlängningen självklart leder till kostnader för lagstiftare, myndigheter och aktörer på marknaden, säger Emil Elgebrant.
Vid införandet av bl.a. elcertifikat och utsläppsrätter återaktualiserades en rad grundläggande rättsliga frågor. Den övergripande frågan var: Vad är det lagstiftaren har skapat? Är de nya handelsobjekten en rättighet, en fordran, ett finansiellt instrument eller utgör de en valuta? Svaret på dessa frågor får, enligt Emil Elgebrant, långtgående konsekvenser inte bara inom ett rättsområde utan även mellan olika rättsområden i ett och samma rättssystem.
– Flera av de studerade handelsobjekten benämns som ”rättigheter” men ett innehav ger aldrig innehavaren någon juridisk rätt att agera på visst sätt, att släppa ut etc. Detta har tyvärr skapat en del förvirring hos lagstiftare och tillämpare i skilda sammanhang.
Att angripa flera rättsliga områden samtidigt är inget nytt enligt Emil Elgebrant. Det är ofta nödvändigt vid införandet av nya rättsfigurer och förekom exempelvis vid införandet av dematerialiserade finansiella instrument på 1980-talet. I avhandlingen berörs bl.a. frågor rörande äganderättsskyddet för utsläppsrätter vid konkurs och dataintrång samt hur olika handelsobjekt kan användas som kreditsäkerhet. Emil Elgebrant menar i sin avhandling även att det ekonomiska värdet av exempelvis utsläppsrätter är beroende av hur de klassificeras inom redovisningsrätten och skatterätten.
– Ett bra exempel är den mervärdesskatterättsliga klassificeringen av utsläppsrätter. I dagsläget klassificeras utsläppsrätter som tjänst vilket innebär att alla transaktioner av utsläppsrätter är mervärdesskattepliktiga. I ett rättssystematiskt perspektiv är detta ett tveksamt ställningstagande.
Emil Elgebrant disputerar den 10 februari 2012 i Nordenskiöldsalen, Geovetenskapens hus, Frescati, Svante Arrhenius väg 12. Avhandlingens titel Ägande & värde av utsläppsrätter och andra liknande handelsobjekt: En sakrättslig, redovisningsrättslig och skatterättslig studie [Ref 1]
För mer information kontakta gärna:
Emil Elgebrant E-post: emil.elgebrant@juridicum.su.se, Mobil: 070-730 56 68
Staffan Westerlund, presskontakt Juridicum
Tel: 08-16 12 82, Mobil: 073-784 50 31, E-post: staffan.westerlund@juridicum.su.se
Typ 1-diabetes uppkommer på grund av att kroppens egna celler från immunsystemet förstör de insulinproducerande cellerna. Både genetiska faktorer och miljöfaktorer påverkar risken att utveckla sjukdomen. Den så kallade NOD-musen (Non-Obese Diabetic) används ofta för att studera typ 1-diabetes. Sjukdomsprocessen i NOD-musen samt de kliniska symptom som NOD-musen uppvisar har stora likheter med typ 1-diabetes hos människa.
Immunförsvarets B-lymfocyter tros vara inblandade i sjukdomsprocessen, men de bakomliggande mekanismerna är inte helt kända. Syftet med avhandlingen är att identifiera och analysera avvikelser i NOD-musens immunsystem, med fokus på B-lymfocyter. Syftet är också att identifiera genetiska faktorer som bidrar till dessa avvikelser.
Den cellmembransgenomgående cellytereceptorn TACI uttrycks på B-lymfocyter och är bland annat inblandad i plasmacellsutmognad samt i immunoglobulinproduktion. Mia Sundström har studerat uttrycket av TACI och funnit att NOD-musen uttrycker högre nivå av TACI jämfört med friska möss. Hon har även visat att det ökade uttrycket av TACI kan bidra till att NOD-musens B-lymfocyter är mer benägna att utmogna till plasmaceller, producera immunoglobuliner samt byta immunoglobulinklass. När hon undersökte vilka områden i NOD-musens genom som bidrar till den ökade nivån av TACI upptäckte hon att TACI-uttrycket styrs av områden som tidigare förknippats med typ 1-diabetes, vilket stärker teorin att TACI är inblandad i sjukdomsprocessen.
Det är sedan tidigare känt att NOD-musen har ett förhöjt och förlängt immunsvar mot flera olika antigener. Mia Sundström med medarbetare har funnit att även detta immunsvar påverkas av kromosomdelar som tidigare förknippats med typ 1-diabetes. En gen som finns på en av dessa kromosomer som påverkar immunsvaret är H2-O. De har upptäckt att B-celler från NOD-musen uttrycker fyra gånger lägre nivå av H2-O jämfört med B-celler från friska möss. Eftersom att H2-O-genen kan påverka i vilken utsträckning celler från immunförsvaret aktiveras är den en intressant kandidatgen för det förhöjda och förlängda immunsvaret.
Studierna visar också att B-lymfocyter från NOD-musen i högre utsträckning binder in immunoglobuliner och immunkomplex jämfört med hos friska möss. Även denna egenskap kan påverka det förhöjda och förlängda immunsvaret.
Resultaten visar att NOD-musen har en rad olika B-lymfocytavvikelser som genetiskt kontrolleras av kromosomdelar som tidigare associerats till T1D. Genom att definiera molekylära mekanismer som är ansvariga för utvecklingen av det självreaktiva immunsystemet i NOD-musen kan en ökad förståelse fås om de processer som ligger bakom utvecklingen av T1D.
Mer info:
Mia Sundström kommer ursprungligen från Kalix i Norrbotten. Efter magisterexamen i molekylärbiologi vid Umeå universitet och ett års studier vid den biomedicinska forskarskolan började hon som forskarstuderande vid Institutionen för klinisk mikrobiologi, immunologi. Vid frågor, kontakta henne gärna på
070-214 71 44
090-785 23 45
mia.sundstrom@climi.umu.se
Fredag 17 februari försvarar Mia Sundström, Institutionen för klinisk mikrobiologi, immunologi, sin avhandling med den svenska titeln B-cellsavvikelser och typ 1-diabetes i NOD-musen (engelsk titel: B cell deviations and type 1 diabetes in the NOD mouse).
Disputationen inleds klockan 9.00 i sal E04, byggnad 6E (biomedicinhuset), Norrlands universitetssjukhus. Fakultetsopponent är professor Susanna Cardell, Göteborgs universitet.
Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-51509
Skelettets hållfasthet bestäms tidigt i livet. Ju mer din benmassa utvecklas när du är ung, desto mindre är risken att du drabbas av benbrott när du är äldre. Tidigare forskning har visat att träning som sker före och under puberteten är särskilt viktig för skelettets tillväxt.
Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, kan nu visa att även träning i tjugoårsåldern förbättrar skelettillväxten vilket motverkar risken för framtida benbrott.
Mattias Lorentzon och hans kollegor vid Sahlgrenska akademins Centrum för ben- och artritforskning kan i en studie på 833 svenska män visa att de män som ökade sin fysiska aktivitet mellan 19 och 24 års ålder också ökade sin bentäthet i både höften, ländryggen, armen och underbenet. De män som under samma period minskade sin aktivitet fick ett signifikant skörare skelett.
–De män som bibehöll en hög nivå av fysisk aktivitet eller ökade densamma utvecklade dessutom större och grövre ben i underarmar och benen. Fynden talar för att bibehållen eller helst ökad fysisk aktivitet kan förbättra bentillväxten i unga år, vilket sannolikt minskar risken för benbrott senare i livet, säger Mattias Lorentzon.
Benskörhet, osteoporos, är en folksjukdom som medför ökad risk för benbrott. I ett internationellt perspektiv ligger svenskar i absoluta toppskiktet vad gäller risken att drabbas av benbrott: varannan svensk kvinna och var fjärde man kommer någon gång i livet att få en benskörhetsfraktur.
Artikeln Increased physical activity is associated with enhanced development of peak bone mass in men: A five year longitudinal study publicerades i Journal of Bone and Mineral Research den 13 januari.
– Det krävs fler åtgärder för att minska exponeringen, säger Lena Andersson som arbetar på Arbets- och miljömedicinska kliniken på Universitetssjukhuset Örebro.
Det är ett välkänt problem att kvarts kan orsaka silikos, stendammslunga, som är en allvarlig lungsjukdom. Små kvartspartiklar samlas i lungorna, eftersom kroppen inte kan göra sig av med dem. Det leder till att lungvolymen minskar, så att det blir svårare att andas och belastningen på hjärtat ökar.
I ett samarbete med Swerea SWECAST AB (Svenska Gjuteriföreningen) har Lena Andersson mätt halten kvarts i luften på elva svenska järngjuterier, en bransch där kvarts ingår i flera arbetsmoment. Trots att man har genomfört åtgärder för att minska exponeringen för kvarts, visade undersökningen att halterna fortfarande är höga vid en del av arbetsmomenten.
– Det krävs mer utveckling för att förbättra arbetsmiljön, till exempel effektivare ventilation och en mekanisering av vissa arbetsuppgifter. Det skulle minska behovet av andningsskydd.
Samband mellan kvarts och lungcancer?
Lena Andersson undersökte också om det gick att se ett samband mellan exponering för kvarts och lungcancer.
– Man har sett en förhöjd risk för lungcancer hos arbetare vid järngjuterier, men det är oklart om det är kvartsen i sig som orsakar cancern, och min studie ger inget tydligt svar på den frågan, säger hon.
– Men det betyder inte att man kan avskriva kvartsens betydelse för utveckling av lungcancer. Det behövs mer forskning om det finns andra ämnen i gjuterimiljön som kanske samverkar med kvarts. Till exempel PAH:er, polycykliska aromatiska kolväten.
Kvartsdamm förekommer också på många andra arbetsplatser, som gruvor, byggplatser och vägarbeten.
För mer information, kontakta Lena Andersson, 0706-63 16 50.
Idag lanseras en ny stor studie som har granskat tolv svenska samhällsinstitutioners kapacitet, styrning och förmåga att stå emot korruption. Staffan Andersson, docent i statsvetenskap vid Institutionen för samhällsvetenskaper och forskningsledare för projektet, presenterar projektets bok Motståndskraft, oberoende och integritet: Kan det svenska samhället stå emot korruption?. Transparency International Sverige, en global ideell organisation som verkar för bekämpning av korruption genom förstärkning av öppenhet och integritet, står bakom den stora studien och är också arrangör av dagens lansering.
– Det är den mest djupgående och omfattande studie av detta slag som genomförts i Sverige. Mot bakgrund av bedömningen av dessa institutioner pekar studien på möjligheter att förstärka deras motståndskraft mot korruption, säger Staffan Andersson.
Studien ingår i ett alleuropeiskt projekt där 25 länder deltar. Syftet med projektet är att belysa
korruptionsfrågor och placera kampen mot korruption högre på dagordningen hos Beslutsfattare i de 25 europeiska länderna.
Sverige bedöms ha goda förutsättningar att motverka korruption. Men studien visar att det finns påtagliga risker för korruption i Sverige, att de har förändrats och i vissa fall ökat. Författarna identifierar även ett flertal områden där skydden mot korruption kan och måste förbättras.
– Studiens resultat visar att arbetet mot korruption ständigt måste pågå, även i ett land som är relativt förskonat från korruption, säger Staffan Andersson.
Staffan Andersson är redaktör för boken och har författat flera av bokens kapitel. Medförfattare från Institutionen för samhällsvetenskaper är Martin Nilsson, lektor i statsvetenskap, som har skrivit om det civila samhället och Glenn Sjöstrand, lektor i sociologi, som har skrivit om näringslivet.
Projektet är huvudsakligen finansierat av den Europeiska kommissionen. Medfinansiärer för den svenska studien är Institutionen för samhällsvetenskaper vid Linnéuniversitetet och
forskningsprojektet ”Tillit och korruption i lokalpolitiken” (vid Institutionen för samhällsvetenskaper, finansierat av Vetenskapsrådet).
Fler än 500 patienter som vårdats för akut hjärtinfarkt vid hjärtenheten på Östersunds sjukhus har deltagit i en unik studie som bland annat granskat blodplättarnas aktivitet under de första dygnen av en hjärtinfarkt. Disputationen kommer att äga rum i hörsal Snäckan, Östersunds sjukhus.
Aktiviteten hos blodplättar, trombocyter, har länge kopplats samman med risk för komplikationer till en akut hjärtinfarkt. Risken att drabbas av sådana, t.ex. stroke eller en ny hjärtinfarkt, är kraftigt förhöjd under de första dygnen och patienter med hjärtinfarkt har sedan länge behandlats med mediciner som hämmar blodplättarna. Fredrik Björklunds studie visar nu att deras aktivitet ökar kraftigt under de första dygnen efter en akut hjärtinfarkt, trots pågående behandling. Vidare finner man att ökningen är särskilt stor hos patienter med diabetes samt hos dem som drabbas av lunginflammation eller visar tecken på samtidig inflammation av annan orsak.
– Behandling med blodproppshämmande mediciner är en balansgång, där alltför kraftig hämning av blodplättarna kan leda till komplikationer i form av blödningar, inte minst hos äldre som enligt studien dessutom har högre aktivitet hos blodplättarna jämfört med yngre, säger Fredrik Björklund.
Framtida utprovning av blodproppshämmande mediciner kan leda till bättre resultat genom att ge mer intensiv behandling till särskilda riskgrupper, framför allt under de första dygnen. Forskargruppen har också funnit att dålig njurfunktion eller kraftig försämring av funktionen hos de som tidigare är njurfriska, tydligt ökar risken för död efter en akut hjärtinfarkt.
Fredrik Björklund är forskare vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, och kliniskt verksam som hjärtspecialist vid Östersunds sjukhus.
Han kan nås på
mobil 073-808 74 02
e-post fredrik.bjorklund@jll.se
Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-51096
Varje år tar omkring 1500 svenskar sina liv, och den grupp som har högst självmordstal är män över 80. Doktoranden Stefan Wiktorsson vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har i sin avhandling studerat 103 äldre personer som vårdats för självmordsförsök, och konstaterar att vården måste bli bättre på att tidigt upptäcka riskfaktorer.
–Mer än hälften av de äldre som ingick i studien hade tidigare behandlats för psykiatriska problem. Motsvarande andel i kontrollgruppen var tio procent. Slutsatsen är att äldre som gjort självmordsförsök är en mycket sårbar grupp, säger Stefan Wiktorsson.
Nästan 70 procent av de äldre i studien hade vid tiden för självmordsförsöket en klinisk depression, jämfört med bara sex procent i kontrollgruppen. Men även mildare former av depression medför ökad risk för självmord. En annan stark riskfaktor är tidigare eller pågående alkoholproblematik.
Personligheten spelar också en roll. Ensamhet fördubblar risken för suicidförsök, medan en känsla av sammanhang och mening är viktigt för att bli depressionsfri visar avhandlingen.
–Tidig upptäckt och adekvat behandling av depressions- och alkoholproblematik är viktiga suicidpreventiva åtgärder, både inom primärvård och inom psykiatri. Om äldre kände en större social delaktighet skulle risken för suicidhandlingar sannolikt minska, säger Stefan Wiktorsson.
Avhandlingen Attempted suicide in late life: a prospective study försvarades vid en disputation vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet den 20 januari.
Utsläpp av avloppsvatten i hav, sjöar och floder tillför näringsämnen i form av kväve och fosfor. Detta orsakar stora algblomningar och för att förhindra detta renas avloppsvatten i avloppsreningsverk innan det släpps ut.
Kvävereningen är en biologisk process, där olika grupper av bakterier utnyttjas för att i ett antal steg omvandla kväveföreningar till kvävgas som avgår till atmosfären. Ett av stegen för att rena kvävet är nitrifikation, en viktig men också känslig process. Nitrifikation innebär att ammoniak blir till nitratjoner via oxidation, och den utförs av bakterier.
Robert Almstrand vid Institutionen för kemi och molekylärbiologi visar i sin avhandling att förmågan hos de bakterier som genomför nitrifikationen förbättras om bakterierna växelvis tillförs låga och höga halter av näring i form av ammoniumkväve istället för en jämn låg halt. På detta sätt kan reningsverk bättre klara av svängningar mellan låga och höga kvävekoncentrationer i avloppsvattnet.
– Eftersom avloppsvatten hela tiden varierar i sammansättning var det viktigt att genomföra studierna i en miljö som är så lik riktiga avloppsreningsverk som möjligt. Därför konstruerade vi en experimentanläggning på Ryaverket i Göteborg, säger Robert Almstrand.
Bakterierna som undersöktes växte i så kallade biofilmer, det vill säga täta samlingar av mikroorganismer på ytor. Med hjälp av mikroskopi och digital bildanalys studerade Robert Almstrand hur bakteriesamhället i biofilmerna förändrades på grund av olika näringshalter.
– Olika arter av bakterier gynnas eller missgynnas i olika utsträckning av förändringar i deras livsmiljö, säger han. Dessa egenskaper avspeglas även i deras position i biofilmen, därför utvecklade vi nya metoder för att analysera detta i detalj. De nya metoderna är väldigt flexibla och kan därför användas för att analysera i stort sett vilka biofilmer som helst.
Dessutom konstaterade Robert att grupper av bakterier som normalt anses tillhöra samma art (Nitrosomonas oligotropha) påverkades olika av förändringarna. Därför är det även viktigt att förstå skillnaderna inom arter av nitrifierande bakterier för att förbättra kväverening.
Avhandlingen “Biofilms in Nitrogen Removal – Bacterial Population Dynamics and Spatial Distribution” försvarades den 3 februari 2012 vid Göteborgs universitet. Handledare: Malte Hermansson
Ungefär 30 000 av de mer än 100 000 kemiska ämnen registrerade i EU uppskattas vara kemikalier som samhället använder varje dag. I detta kemikaliesamhälle utgör kommunala avloppsreningsverk en central länk mellan samhället och den yttre miljön.
Ulrika Olofsson har i sin avhandling kartlagt den svenska slamkvaliteten och undersökt hur reningseffektiviteten påverkas av kemikaliernas inneboende egenskaper. Hon har också genomfört en utvärdering angående sambanden mellan socioekonomisk användning av kemikalier och slamkvalitet samt om reglerande åtgärder vad gäller kemikalieanvändning kan bidra till en förbättrad slamkvalitet.
Kartläggningen av slamkvaliteten indikerar att ämnena kommer från bred användning och diffus spridning snarare än från industriella punktkällor. Statistiska undersökningar visar att halterna av många ämnen har en nedåtgående trend, vilket i sin tur stämmer väl överens med den mängd som används i samhället. Motsvarande resultat kan även ses hos de ämnen som visar en ökande tidstrend.
– Min kartläggning ökar både kunskapen och förståelsen för vilka ämnen som återfinns i avloppsslam. Denna information kan användas för att undersöka förändringar i tidstrender och vid revideringar av gränsvärden för avloppsslam, säger Ulrika Olofsson.
Hennes studier visar vidare att halterna av de undersökta ämnena i avloppsslam, dvs. slamkvaliteten, inte i någon större utsträckning påverkas av avloppsreningsverkets geografiska läge, storlek och behandlingsteknik.
Genom att studera vilka kemikalier som fanns kvar i det renade vattnet kan hon konstatera att vissa ämnen är svårare än andra att rena. Dagens avloppsreningsverk har problem att avlägsna många ämnen som på ett eller annat sätt sprids från fordon samt läkemedel och ämnen inkluderade i hygienprodukter.
– Min slutsats är att avloppsreningsverken måste bli bättre på att avskilja svårnedbrytbara vattenlösliga ämnen för att inte negativt belasta hälsa och miljö via direktutsläpp eller slam, säger Ulrika Olofsson.
Ulrika Olofsson är född och uppvuxen i Umeå. Hon tog sin civilingenjörsexamen i teknisk naturvetenskaplig kemi 2005 och påbörjade därefter sina doktorandstudier inom miljökemi vid kemiska institutionen, Umeå universitet.
Om disputationen:
Fredagen den 10 februari försvarar Ulrika Olofsson, kemiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Removal processes in sewage treatment plants – Sludge quality and treatment efficiency of structurally diverse organic compounds. Svensk titel: Reningsprocesser i avloppsreningsverk – Slamkvalitet och reningseffektivitet av strukturellt varierande organiska föreningar.
Disputationen äger rum kl 10.00 i Sal N320, Naturvetarhuset, Umeå universitet.
Fakultetsopponent är Prof. Juliane Hollender, Eawag, Swiss Federal Institute of Aquatic Science and Technology, Schweiz.
Läs hela eller delar av avhandlingen på:
Länk: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-51315
För ytterligare information, kontakta gärna:
Ulrika Olofsson, kemiska institutionen
Telefon: 090-786 93 22, 070-273 15 56
E-post: ulrika.olofsson@chem.umu.se
Det är ett av de kommande bostadshusen i Norra Djurgårdsstaden som forskarna ska jobba med. Forskningen och själva konstruerandet är uppdelat i flera nivåer där så väl hela huset ingår med styrning av ventilation och laddning av elbilar, men också en specifik lägenhet. I denna toppmoderna lya ska morgondagens smarta hus och boende kunna demonstreras i detalj.
Exempelvis ska huset automatiskt se till att eldrivna apparater körs när elen är som billigast och mest miljövänlig, samtidigt se till att bilen trots detta är färdigladdad när den ska användas och tvättmaskinen är klar när behovet av rena kläder finns. Tajming blir ett ledord.
– För oss KTH-forskare handlar arbetet bland annat om att räkna fram den bästa lösningen. Ibland när el är billig kanske den inte alltid är miljövänligt. En tvättmaskin går igenom många faser när den jobbar där alla faser drar olika mycket ström. Det blir en hel del parametrar att hålla reda på, säger Henrik Sandberg, biträdande lektor vid avdelningen Reglerteknik på Skolan för elektro- och systemteknik vid KTH.
Han är en av de KTH-forskare som är involverad i projektet, och han poängterar att trots all intelligens så är det den boende själv som alltid har sista ordet. Hon eller han ska själv kunna bestämma om de vill köra en elapparat fast strömmen kanske inte alltid är billigast eller mest miljövänligt vid det aktuella tillfället. Det smarta hemmet ska inte bli ett fängelse.
Förutom att elförbrukning vid rätt tillfälle och att ha ett fysisk hus där allt kan visas upp och där testning kan göras, ingår en rad andra delar i forskningen runt det smarta huset (eller aktivt hus som de involverade också har valt att kalla det).
En sådan del är eleffektivisering. Att till exempel automatisk sänka värmen när ingen är hemma, och dra ner luftkonditioneringen.
– Vidare är det stort fokus på användbarhet och användarvänlighet. Om de boende inte använder de smarta funktionerna så faller idéen med ett smart hus, säger Henrik Sandberg.
En hel del forskning kommer också att läggas på visualisera elkonsumtionen så att nya innovativa sätt att spara el kan uppstå. Det kan inbegripa användandet av tillgänglig prylar som Ipad, att de boende mycket lätt kan se hur mycket de sparar, och så vidare. Stort möda kommer också att läggas på att se till att elmarknaden fungerar ihop med smarta hus, att utveckla marknadskoncept och elavtal som matchar.
Slutligen kommer en utvärderning av det smarta huset att ske, så att det verkligen fungerar enligt plan.
Alla involverade parter är överens om att det är mycket viktigt attt kunna implementera det de teoretiskt studerat i en verklig miljö. Denna typ av projekt är nödvändiga för att kunna uppnå de högt uppsatta miljömålen för 2020.
– Helt klart är det så att detta är ett viktigt steg i utvecklingen av smarta elnät, säger Henrik Sandberg.
I forskningsprojektet ingår KTH, Interactive Institute, Fortum, ABB, Electrolux, JM, NCC, HSB och ByggVesta, och den sammanlagda summan pengar som läggs på projektet är 21,8 miljoner kronor.
För mer information, kontakta Henrik Sandberg på 08 – 790 72 94 / hsan@kth.se, Nils Brandt (utvärdering av det smarta huset) på 08 – 790 80 59 / nilsb@kth.se eller Lennart Söder (elavtal, marknadskoncept) på 08 – 790 89 06 / lennart.soder@ee.kth.se.
Små tillsatser av metallerna kobolt och nickel krävs för att produktion av biogas från råvaran drank ska fungera bra. Båda metallerna behövs också samtidigt, med bara en av dem försämras processen. Det visar kemisten Jenny Gustavsson i sin avhandling Vid Tema Vatten, Linköpings universitet.
– Det är väl känt att produktionen av biogas blir sämre vid brist på näringsämnen, till exempel spårmetaller, säger hon. Då bildas fettsyror och pH sjunker så att man i värsta fall tvingas stänga hela reaktorn.
Hon ville se vilka metaller som påverkar biogasproduktion av drank och i vilken form de kan tillgodogöras av mikroorganismerna i processen. Drank är en restprodukt vid tillverkning av etanol, som innehåller förhållandevis höga halter av sulfat, vilket omvandlas till sulfid i biogasreaktorn. Jenny Gustavsson visar att både kobolt och nickel behövs för att produktionen av biogas ska gå bra. Med enbart nickel eller kobolt försämras processen. Hon har också undersökt tillsats av selen och wolfram men fann ingen effekt hos dem.
Hon har också analyserat den kemiska formen av kobolt och nickel i relation till hur de tas upp av mikroorganismerna i biogasprocessen. Hon fann att kobolt i huvudsak binds in till sulfider/organiskt material, men att metallen även återfinns i lösligare former. Nickel binds enbart till sulfider/organiskt material, men tas trots detta upp av mikroorganismerna. Ett något överraskande resultat, säger hon, som ställer frågor kring den s.k. biotillgängligheten.
– Vi brukar tänka att metaller måste finnas i löst form för att kunna tas upp i biologiska processer. Men mina resultat väcker frågan omutfällning av metallsulfider verkligen påverkar biotillgängligheten. Metallerna verkar kunna tas upp trots att de är starkt bundna till sulfider.
Närvaron av metaller i processen väcker också frågan om hur miljövänlig biogasframställning är. Det gäller att hitta en balans, säger Jenny Gustavsson.
– Det gäller att hitta rätt nivå, där produktionen maximeras med så liten miljöpåverkan som möjligt. I detta sammanhang är en ökad kunskap om spårmetallers biotillgänglighet en viktig del i att bättre förstå effekten av metalltillsatser, för att veta hur mycket och vilka metaller som bör tillsättas i olika processer.
Jenny Gustavsson disputerade den 19 januari.
Avhandlingen heter ”Cobalt and Nickel Bioavailability for Biogas Formation”. Jenny Gustavsson nås på telefon 0737-687469 e-post: jenny.gustavsson@liu.se. Avhandlingen i fulltext finns här.
Tidigare forskning har visat att kvinnor som drabbas av en akut stor hjärtinfarkt har ungefär dubbelt så hög risk som män att dö under sjukhusvistelsen. Det beror delvis på att de är betydligt äldre när de insjuknar och har flera sjukdomar och riskfaktorer som diabetes, högt blodtryck, hjärtsvikt och sviter av stroke. När effekten av sådana faktorer räknas bort blir resultatet ändå en ökad risk på omkring 20 procent.
Men njurfunktionen tas sällan med i sådana beräkningar. Hjärtläkaren Sofia Sederholm Lawesson har därför i två studier undersökt könsskillnader i njurfunktion hos patienter med stor hjärtinfarkt. Resultaten redovisas nu i hennes doktorsavhandling.
Bland de patienter som 2005 behandlats vid Universitetssjukhuset i Linköping var könsskillnaden anmärkningsvärd. Två tredjedelar av kvinnorna hade nedsatt njurfunktion, jämfört med en fjärdedel av männen.
När man granskade registret över alla svenska patienter med stor hjärtinfarkt under åren 2003-2009 bekräftades bilden att nedsatt njurfunktion var minst dubbelt så vanlig hos kvinnor, även om andelen drabbade var mindre.
–Sedan vi justerat våra siffror för nedsatt njurfunktion visade det sig att kvinnor och män hade samma chans att överleva en stor infarkt på kort sikt. På lång sikt var kvinnornas prognos till och med bättre, säger Sofia Sederholm Lawesson.
Flera studier har pekat på att kvinnor vid akut stor hjärtinfarkt mer sällan än män får akut kärlöppnande behandling, som är mycket viktig i dessa fall. Tidigare användes medicin (trombolys) medan man nu gått över till ballongutvidgning som är mer effektiv. För kvinnor är detta troligen extra bra, då de oftare än män drabbades av allvarliga biverkningar av trombolys. För att se om detta skifte påverkat könsskillnaderna undersökte Lawesson och hennes kolleger behandling och prognos för två patientgrupper, den ena inlagd 1998–2000 och den andra 2004–2006.
Kvinnorna var i genomsnitt sex och ett halvt år äldre och sökte vård en halvtimme senare än männen i båda grupperna. Trots stora förbättringar i behandling och prognos kvarstod könsskillnaderna. I båda tidsperioderna hade kvinnorna 15-20 procent lägre chans att få kärlöppnande behandling och 20 procent högre risk att dö på sjukhuset. Kvinnorna fick också i lägre utsträckning än männen annan medicinering med bevisad nytta efter hjärtinfarkt.
–Vi kan inte säkert svara på varför det ser ut på det sättet. Vi kan spekulera att det beror på fler biverkningar – eller rädsla för biverkningar – bland kvinnorna, men kanske också på oregistrerade sjukdomar som bedömts som riskabla i samband med behandling, säger Sofia Sederholm Lawesson.
–Vi behöver studera detta vidare för att gå till botten med varför könsskillnaderna kvarstår, säger hon.
Avhandling:
Management and outcome in ST-elevation myocardial infarction from a gender perspective av Sofia Sederholm Lawesson. Den läggs fram 10 februari 2012 kl 09:00 i Berzeliussalen, Campus US, Linköping. Opponent är professor Mats Eliasson, Umeå universitet.
Kontakt:
Sofia Sederholm Lawesson, 070-5144234, sofia.lawesson@liu.se
Rubriken har mycket god täckning. Ungefär var femte person i västvärlden kommer någon gång under livet att få diagnosen depression. I den svenska sjukförsäkringen är enstaka eller återkommande depressioner sammantaget de mest kostnadskrävande sjukskrivningsorsakerna.
Utöver beskrivningar av psykiatriska sjukdomsmönster och diagnosmetoder vid depressioner innehåller boken bl.a. ett kapitel om psykisk ohälsa och självmord bland renskötande samer, ett kapitel om problemet samvetsstress bland vårdpersonal samt en engagerad beskrivning av hur man kan upptäcka och förebygga självmord, ”vid depressionens yttersta gräns”.
Kapitelrubrikerna
Vad är depression och vad är nedstämdhet? Lars Jacobsson, psykiatri.
Psykiska sjukdomsmönster i Sverige och världen Jayanti Chotai, psykiatri.
Psykisk ohälsa och självmord bland renskötande samer Lars Jacobsson, psykiatri.
Kön och depressioner Arja Lehti, allmänmedicin.
Den genetiska och molekylära bakgrunden Rolf Adolfsson, psykiatri.
Att känna sig otillräcklig – om samvetsstress hos vårdpersonal Astrid Norberg, omvårdnad.
Vid depressionens yttersta gräns – om att förebygga självmord Ellinor Salander Renberg, psykiatri.
Forskningens dag anordnas varje år sedan 1998 av Medicinska fakultetens informationskommitté, Umeå universitet. Från 2005 genomförs dagen i Umeå och på ytterligare en plats inom norra sjukvårdsregionen. I år har Forskningens dag rubriken ”Nya insikter om diabetes” och hålls söndag 18 mars i Aulan, Musikhögskolan i Piteå, och söndag 25 mars i Aula Nordica, Umeå universitet.
Mer information om Forskningens dag:
www.medfak.umu.se/forskning/forskningens-dag/ [Ref 1]
Där kan också böckerna beställas eller läsas i pdf-format.
– I den här rapporten har vi tittat på lagförda och dömda ungdomar mellan 15-20 år under 00-talet. Resultaten visar att vissa brottstyper är vanligare bland de som dömts tidigt och därefter fortsatt att begå brott, säger Olle Westlund, utredare på Brå.
Förutom rån, hot och våld mot tjänsteman samt biltillgrepp är också övergrepp i rättssak ett av de vanligaste debutbrotten bland riskgruppen. Däremot är inte misshandel, sexualbrott och stöld på samma sätt typiska indikatorer på fortsatt brottslighet.
– Vår utredning visar att rån numera är det mest strategiska brottet, säger Sven Granath, utredare på Brå. Av de ungdomar mellan 15-17 år som lagförts för rån under 00-talet, är det över hälften som återfaller i flera nya brott, även om de inte varit dömda tidigare.
Vanligt med sociala problem
Ungdomarna som rapporten handlar om har det ofta tuffare än andra dömda ungdomar i samma ålder, även jämfört med dem som begår andra brott. Därför är de strategiska brotten inte bara en indikator på fortsatt brottslighet, utan även på sociala problem där kriminellt umgänge kan vara en del.
– I gruppen av återfallsbenägna ungdomar har vi konstaterat att de oftare begår brott tillsammans med andra och har det trassligt i skolan. De är också ofta kända hos socialtjänsten sedan tidigare, säger Olle Westlund.
Viktigt med individanpassade insatser
I förebyggande syfte föreslår utredarna att samverkande insatser bör inriktas mot ungdomarnas livsvillkor och behov snarare än mot specifika brottstyper. Kontinuitet och en hög grad av individuell anpassning är också viktiga delar för att minska risken att fler hamnar i kriminella karriärer.
Rapporten som släpps idag är ett regeringsuppdrag och en uppföljning av en tidigare rapport (Brå 2000:3). Då var tillgrepp av fortskaffningsmedel, rån och stöld de vanligaste strategiska brotten. Men nu har övergrepp i rättssak ersatt stöld på listan över vilka brottstyper som leder till ökad risk för en fortsatt kriminell karriär.
Rapporten Strategiska brott under 00-talet kan beställas eller laddas ner på www.bra.se
Ytterligare information: Sven Granath, tel: 08-401 87 67 eller Olle Westlund, tel: 08-401 87 47, båda utredare på Brå.
Läkemedelsindustrin står inför en ekonomisk härdsmälta. Kostnaden för att ta fram läkemedel har fördubblats under de senaste 15 åren och för medicinforskningen uppgick summan under 2010 till svindlande 469 miljarder kronor i USA och Europa. Samtidigt når allt färre läkemedel marknaden. Nu jobbar tre KTH-forskare febrilt med att sänka utvecklingskostnaden för nya mediciner. Det med en sensor som inte är större än en cell.
– På sikt innebär vår forskning förhoppningsvis inte bara att fler nya läkemedel kan bli tillgängliga utan också att det kommer att finnas botemedel för sjukdomar som idag inte kan behandlas.
Det säger Kristinn B. Gylfason, ansvarig för projektet och forskare på avdelningen för Mikrosystemteknik vid KTH. Tillsammans med kollegan och forskaren Tommy Haraldsson samt Hjalmar Brismar, professor på institutionen för tillämpad fysik vid KTH, har han fått 3,8 miljoner kronor från Vetenskapsrådet för att skapa den cellstora sensorn som ska hjälpa läkemedelsindustrin.
Och hjälp, det behöver medicinföretagen. 1995 kostade läkemedelsforskningen i USA och Europa 23 miljarder euro. År 2010 var samma summa uppe i 53 miljarder euro. Under ungefär samma tidsperiod – från 1993 till 2007 – minskade antalet ansökningar om introduktion av nya läkemedel på marknaden från 70 per år till 30 stycken.
– Det är en kris som läkemedelsindustrin står inför. Kostnaden för att varje läkemedel ökar medan antalet nya mediciner bara blir färre, säger Kristinn Gylfason.
En förklaring till de ökade kostnaderna är att många läkemedelskandidater, som ser lovande ut efter automatiserade tester gjorda på rena proteiner, visar sig ha oönskade biverkningar när de senare testas på levande celler. Man strävar därför numera efter att så tidigt som möjligt i utvecklingsprocessen göra tester på levande celler och även ta fram så mycket information som möjligt om cellens respons. För detta krävs nya metoder för automatiserade läkemedelsexperiment på levande celler.
Det är där som Kristinn B. Gylfason och hans kollegors forskning kommer in i bilden. De ska utveckla en sensor som inte är större än en cell och kan ligga extremt nära den. Där fångar den upp de molekyler som cellen utsöndrar när den utsätts för läkemedel. Närheten mellan cell och sensor är viktig eftersom molekylerna snabbt sprider ut sig i sin omgivning och bli svåra att registrera.
Sensorns storlek och närhet till cellerna är också det som är unikt för tekniken och metoden.
– Drogar man en massa celler i ett provrör ser man bara en medelrespons. Genom att istället testa enstaka celler blir provsvaren mer rättvisande. Då kan vi förse läkemedelsutvecklare med ny och cellbiologiskt relevant information för att välja ut läkemedelskandidater i ett tidigt stadie, och vår nya teknik och metod snabbar upp framtagningen av nya läkemedel, säger Kristinn B. Gylfason.
Ett exempel på medicin som sensorn avser underlätta utvecklandet av är den som adresserar njursjukdomar. Då med njurceller i fokus.
– Men tekniken och metoden är såpass generell att den kan tillämpas på läkemedel för många olika sjukdomar, säger Kristinn B. Gylfason.
Undersökningen har genomförts av läkaren och forskaren Inger Nordin Olsson, numera tillsynsläkare vid Socialstyrelsen.
– Trots att riskerna för negativa effekter ökar dramatiskt efter fem mediciner, görs det mycket litet för att minska antalet läkemedel. Läkemedelsbehandlingen har tvärtom ökat markant under de senaste decennierna, säger Inger Nordin Olsson, som presenterar resultatet av sina studier i en doktorsavhandling i medicin vid Örebro universitet.
– Medicineringen ökar risken för exempelvis dödsfall, sjuklighet, fall och frakturer, samt förvirring. Beräkningar visar att upp till 15 procent av de patienter som vårdas på sjukhus har problem som beror på medicinering, och i nio fall av tio skulle dessa problem ha kunnat förebyggas.
Utan rimlig anledning
Inger Nordin Olsson har undersökt effekten av läkemedelsbehandling på äldre ur olika perspektiv. En av studierna omfattade 150 patienter i ordinärt boende, 75 år eller äldre, som regelbundet använder fem eller fler mediciner. Genomgången visade förvånansvärt många fall av olämplig medicinering, och att det finns ett samband mellan dåligt anpassad behandling och sämre livskvalitet för den här gruppen, oberoende av alla andra faktorer.
– Det är anmärkningsvärt hur många läkemedel som sätts in utan rimlig anledning, det vill säga utan indikation och behandlingsmål. För vissa typer av mediciner kan det verka harmlöst. Men bland de onödiga medicinerna fann vi också värktabletter, sömnmedel, urindrivande medel, antidepressiva och i värsta fall blodförtunnande läkemedel. Undersökningen visade också brister som underförskrivning av andra viktiga läkemedel, felaktig dosering eller otydliga anvisningar till patienterna om hur läkemedlet skulle användas.
Väg risker mot nytta
Inger Nordin Olsson understryker att de moderna läkemedlen har ökat livskvaliteten för många människor. Men när det gäller äldre människor med flera sjukdomar har de nya möjligheterna lett till en alltför omfattande behandling, och därmed ökade risker för negativa bieffekter.
– Det gäller att väga risker mot nytta och prioritera i samråd med patienten.
Det stora problemet är bristen på uppföljning och utvärdering. I vårdkedjan skriver olika specialister ut mediciner utifrån sina kompetensområden, utan att någon ser eller ifrågasätter den sammantagna behandlingen. Och när ett läkemedel väl lagts till listan, blir det oftast kvar där permanent och omprövas inte över tid. I förlängningen kan det leda till att nya mediciner tillkommer för att behandla symtom som egentligen är biverkningar av andra läkemedel, en så kallad förskrivningskaskad.
Ingen tar ansvar för helheten
– När de multisjuka patienterna bollas mellan äldreomsorg, primärvård och sjukhus är det ingen som tar ansvar för helheten och ingen har överblick över den totala läkemedelsbehandlingen.
– Medicinsk behandling har alltför mycket kommit att handla om att skriva ut medicin, fast det lika väl kan handla om att ta bort medicin eller helt enkelt avstå från viss medicinering.
Ytterst handlar det om patientsäkerhet, där var och en som arbetar inom hälso- och sjukvården tar sitt ansvar, men där också vårdgivarna har ett ansvar för organisation, kompetens och informationsöverföring. Enligt Inger Nordin Olsson behövs det attitydförändringar i hela vårdkedjan med tydligare riktlinjer och engagemang.
– All behandling måste omprövas och utvärderas fortlöpande för att anpassas till den enskilde och de förändringar i hälsa och funktion som är en del av åldrandet. Målet kan inte bara vara att patienterna ska leva längre, det måste också vara att de ska må bättre.
För mer information, kontakta Inger Nordin Olsson, 075-247 45 26 eller inger.nordin-olsson@socialstyrelsen.se
