Avhandlingen visar också på överraskande hög grad av resistens hos vanliga tarmbakterier mot antibiotika som används frekvent idag.

Patienter som söker vård för divertikulit har sedan 1950-talet behandlats med antibiotika baserat på tradition och ett ”för säkerhets skull-tänkande”. Det har dock inte funnits några vetenskapliga bevis för nyttan med behandlingen. I sin avhandling ifrågasätter Abbas Chabok, överläkare vid kirurgkliniken i Västerås och doktorand vid Centrum för klinisk forskning i Västerås, den traditionella behandlingen med hänsyn till den galopperande resistensutvecklingen.

Abbas Chabok visar i sin avhandling på förekomst av antibiotikaresistens hos patienter med kirurgiska bukinfektioner och visar också belägg för att antibiotikaterapi inte innebär någon nytta vid divertikulit.

I ett delarbete påvisas överraskande hög grad av resistens hos vanliga tarmbakterier mot antibiotika som används frekvent idag vid profylax och behandling inom bukkirurgin.  

I ett annat delarbete testas antibiotikabehandling vid akut okomplicerad divertikulit för första gången efter över 50 års antibiotikaförskrivning vid detta tillstånd. Med en så kallad randomiserad studie utförd på tio sjukhus i Sverige och ett på Island har 623 patienter som sökt med akut okomplicerad divertikulit lottats till behandling med eller utan antibiotika.

– Resultatet visar att antibiotika inte gav någon nytta. Behandlingen förhindrade inte uppkomst av komplikationer till sjukdomen, förkortade inte vårdtiden och kunde inte förebygga återinsjuknande eller behov av kirurgi. Slutsatsen blev därför att antibiotika inte behöver användas vid akut okomplicerad divertikulit, säger Abbas Chabok.

Hans förhoppning är att avhandlingen ska leda till ett genombrott avseende antibiotikabruk vid okomplicerad divertikulit. Det blir då ett steg i rätt riktning mot den galopperande resistensutvecklingen mot antibiotika som pågår.

För mer information, kontakta Abbas Chabok, tel: 021-173 000, 070-720 03 49

Forskningen vid Centrum för klinisk forskning Landstinget Västmanland bedrivs tillsammans med Uppsala universitet. Avhandlingen Colonic Diverticulitis: Diagnostic and Therapeutic Aspects försvaras den 17 mars.

Infektion orsakad av bakterier som är motståndskraftiga mot antibiotika, så kallade multiresistenta bakterier (MRB), blir allt vanligare i vårdmiljöer och i samhället. I ett internationellt perspektiv har Sverige relativt låg förekomst av MRB, men det finns en uppenbar risk att förekomst och smittspridning kommer att öka. MRB utgör ett hot mot patientsäkerheten eftersom antibiotika som vanligtvis används för behandling av infektioner är verkningslösa mot dessa bakterier.

I sin avhandling beskriver Maria Lindberg patienters erfarenheter av att leva med multiresistenta bakterier i form av MRSA (methicillin-resistent Stafylokock aureus). Hon har studerat hur drabbade patienter upplever bemötandet i vården, och vilket ansvar vårdpersonalen tar för att förhindra smittspridning. Hon har också utvecklat och testat ett formulär för att undersöka vårdpersonalens attityder gentemot patienterna.

Avhandlingen visar att personerna med MRSA kände sig oskyldigt drabbade av något diffust som de måste förhålla sig till och att vården inte gav tillräcklig vägledning. Känslorna inverkade på relationen till partner, släktingar och vänner och uttrycktes som oro, osäkerhet, rädsla, skuld och skam. Sjuksköterskor har en central roll i vården av patienter och därmed även ett ansvar för att förebygga smittspridning.

Maria Lindberg visar att bloddialys-, distrikt-, hematologi- och infektionssjuksköterskorna hade otillräcklig kunskap om MRB och att patienterna uppfattade brister i bemötande från vårdpersonal. Alla, dvs patienter, vårdpersonal och chefer, ansåg att det fanns ett gemensamt personligt och organisatoriskt ansvar när det gällde information, bemötande och åtgärder mot smittspridning. Men arbetet försvårades av komplexiteten och den osäkerhet som smittan förorsakar.

– Att smittas av MRSA innebär en psykologisk påfrestning. Min avhandling visar att det finns ett behov att förbättra vårdpersonalens kunskaper, beteende och emotionella respons i relation till patienter med MRB. Verksamhetschefer är ansvariga för sådana förbättringar och det formulär jag utvecklat är användbart för att identifiera områden i behov av förbättring, säger hon.

Disputationen äger rum den 27 mars 2012.

LÄNK TILL AVHANDLING
http://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf;jsessionid=2602cf4c9ec490e95430b50c8a16?pid=diva2:495752

FÖR MER INFORMATION
kontakta Maria Lindberg, tel: 026-15 54 65, maria.lindberg@lg.se

Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har i en vetenskaplig studie utvärderat effekterna av en tandkräm som har mer än tre gånger högre fluorinnehåll än vanlig tandkräm.

I studien ingick 279 kariesaktiva ungdomar i åldern 14-16 år som var inskrivna vid Folktandvården i Varberg. Ungdomarna följdes under två år och delades upp så att hälften fick borsta med högfluortandkräm och hälften med vanlig tandkräm. Ungdomarna fick under försöket sköta sina tänder som vanligt, utan råd eller övervakning.

När försöksperioden var över delades tonåringarna upp i två grupper efter hur bra de skött sin tandhälsa. Samtliga tonåringar som borstat med högfluortandkräm hade betydligt mindre kariesutveckling, och de som slarvat med borstningen hade dessutom 40 procent mindre nya kariesskador jämfört med de som borstat med vanlig tandkräm.

–Resultatet antyder att en tandkräm med högt fluorinnehåll fungerar bättre för kariesaktiva ungdomar som inte sköter sig och som borstar tänderna mer oregelbundet, säger Anna Nordström, forskare vid Sahlgrenska akademin som lett studien.

Noterbart är att av samtliga 279 ungdomar bedömdes nästan en tredjedel sköta sina tänder dåligt. Av dessa var dubbelt så många pojkar som flickor.

Tandforskarens råd
• Använd tandkräm minst 2 gånger varje dag, efter frukost och före sänggående. Fuska inte!
• Om du ofta får hål i tänderna använd tandkräm med högre fluorinnehåll.
• Undvik att skölja bort tandkrämen med vatten.
• Vid behov, borsta en tredje gång eller använd tandkrämen som en ”salva” och smörj in tänderna en gång om dagen, till exempel efter lunchen.

– Den nya modellen vi tagit fram som vi kallar ”preferens-modellen” förklarar de observationer av människors beteende vi gjort, säger Alberto Acerbi [Ref 1], antropolog vid Centrum för evolutionär kulturforskning [Ref 2], Stockholms universitet, som lett studien.

Resultaten överensstämmer med två nyckelobservationer; att bara ett fåtal kulturella drag blir mycket populära och att trender som ökar snabbt i popularitet också överges snabbt.

– Förenklat betyder detta att om det idag finns en stark preferens för till exempel namnet Estelle, förutsäger modellen att när Estelle blivit väldigt vanligt kommer preferensen för det namnet att minska och därför kommer namnet snabbt att falla i popularitet, säger Alberto Acerbi.

Den nya studien som publicerats i den vetenskapliga tidskriften PloS ONE utgår ifrån att människor kopierar andra människors preferenser för kulturella attribut, som exempelvis klädstil, såväl som själva attributet i sig. Tidigare modemodeller var ”status-modellen”, där mode orsakas av att människor kopierar individer som anses ha hög status, och ”neutral-modellen” som antar att människor kopierar varandra slumpmässigt.

Forskarna ingår i ett projekt som heter Det unikt mänskliga, ett tvärvetenskapligt projekt som innefattar forskare från lingvistik, arkeologi, pyskologi, antropologi, historia, biologi och matematik. Det leds av professor Magnus Enquist, föreståndare vid Centrum för evolutionär kulturforskning, Stockholms universitet. Projektets syfte är att förstå vad som gör människan unik i förhållande till andra djur och hur ser vi detta i den mänskliga kulturen.

LÄNK TILL ARTIKEL:
http://dx.plos.org/10.1371/journal.pone.0032541

Källa: Acerbi A, Ghirlanda S, Enquist M (2012) The Logic of Fashion Cycles. PLoS ONE 7(3): e32541. doi:10.1371/journal.pone.0032541

Doktoranden Sara Thomée och hennes forskarkollegor vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har i fyra olika studier undersökt hur användning av dator och mobil påverkar den psykiska hälsan hos unga.

Studierna, som bland annat omfattar enkäter med 4 100 unga i åldern 20-24 år samt intervjuer med 32 unga höganvändare, visar att ett intensivt användande av mobiltelefon och dator kan kopplas till både stress, sömnproblem och psykisk ohälsa.

– Vi har utforskat effekterna både kvantitativt och kvalitativt och följt upp personerna ett år senare. Slutsatsen är att en intensiv användning av kommunikationsteknik kan ha effekter på den mentala hälsan, säger Sara Thomée som presenterar resultaten i sin kommande avhandling.

Studierna visar bland annat att en frekvent mobilanvändning har ett samband med ökade sömnbesvär hos män samt med ökade depressionssymtom hos både män och kvinnor.   

– De personer som upplever mobiltelefonens ständiga tillgänglighet  som stressande är de som i störst utsträckning rapporterar om mentala symtom, säger Sara Thomée.

Att ofta använda dator utan paus ökar risken för stress, sömnbesvär och depressionssymtom hos kvinnor, medan män som har en intensiv datoranvändning oftare utvecklar sömnbesvär:

– Att ofta använda datorn sent på natten är inte bara associerat med sömnstörningar utan också med stress och psykisk ohälsa hos både män och kvinnor, säger Sara Thomée.

En kombination av intensiv dator- och mobilanvändning förstärker sambanden.

En slutsats är att de folkhälsoråd som ges till unga också bör inkludera råd och information om hur man på ett hälsosamt sätt använder kommunikationsteknologi.

– Det handlar till exempel vikten av att ta pauser, att ge tid för återhämtning vid intensiv användning och att sätta gränser för tillgängligheten, säger Sara Thomée.

Avhandlingen ICT use and mental health in young adults.Effects of computer and mobile phone use on stress, sleep disturbances, and symptoms of depression försvaras vid en disputation den 14 mars.

– Landskap med särskilda skydd i England är intressanta för att man har kunnat utveckla samverkan och innovativa lösningar som är specifika för varje område, och för att boende och näringsidkare deltar. Exemplen från England kan inspirera alla som kommer i kontakt med landskapsfrågor, och bokens många foton kan delvis tala för sig själva, säger Ingrid Sarlöv Herlin, professor i landskapsplanering på SLU och författare till boken. 

Landskap med helhetssyn
Landskapet ger oss många tjänster och nyttor och är en viktig resurs för hälsa och välbefinnande. I dag står landskapet inför stora utmaningar, som klimatförändringar och ökad urbanisering. Boken tar fasta på de tankar och idéer i landskapskonventionen som säger att landskapet måste ses som en helhet som formas i samverkan mellan natur och kultur.

– Landskapskonventionen är den första internationella överenskommelse som särskilt lyfter fram landskapet som en resurs för mångsidig användning och en förutsättning för hållbar utveckling, och hur man genom landskapskarakterisering bättre kan förstå och beskriva landskap, säger Ingrid Sarlöv Herlin.

– Att ta sig an landskapet med ett mångbrukstänkande handlar om att samtidigt ta tillvara alla landskapets många olika värden och funktioner: rekreation, produktion, miljö, natur- och kulturvärden, ekonomiska, sociala, historiska och estetiska värden. För att uppnå dessa olika mål måste användningen av landskapet samordnas. Det här ställer krav på samarbete mellan myndigheter, organisationer och intressegrupper vid skötsel, planering och förvaltning av landskapet.

Hur vi tänker kring landskapsförvaltning när det gäller frågor om klimatförändringar och förnybar energi diskuteras i ett särskilt kapitel. Slutkapitlet handlar om vad vi kan lära oss i Sverige av exemplen från England, och hur vi också i Sverige har börjat arbeta med större helhetssyn och mer brukarmedverkan.

Författaren Ingrid Sarlöv Herlin har vistats många år vid engelska universitet och har länge varit engagerad i den europeiska landskapskonventionen.

Boken kostar 267 kr inkl moms, exkl frakt och expeditionsavgift och kan beställas på www.formas.se  eller via Kundtjänst Formas, 08-690 95 22, formas.ldi@liber.se (ISBN 978-91-540-6065-8).

MER INFORMATION OCH KONTAKT
Informationssekreterare Birgitta Johansson, 08-775 40 03
Presschef Emilie von Essen, 08-775 40 38
 

I forskningsprojektet Tolken – en kulturell mellanhand, som har finansierats av Riksbankens Jubileumsfond, har etnologerna Eva Norström, Kristina Gustafsson och Ingrid Fioretos undersökt tolkars roll och erfarenheter av hur tolkade möten går till.

Tolkar har en nyckelposition vid många av de möten som äger rum mellan myndighetspersoner och personer som inte talar svenskar. De har en komplex yrkesroll som inte bara ska hantera språket och kommunikationen; de ska även följa de etiska riktlinjer som fastställs i God tolksed, vilket innebär att de ska vara opartiska och neutrala, tolka allt som sägs i rummet och tolka i jagform.

– Problemet är att den som lyssnar på tolken inte enbart lyssnar på ordens faktiska betydelse utan översätter allt utifrån sina egna sociala och kulturella referensramar. Personen värderar tolkens personlighet, etnicitet och dialekt, funderar på varför ett ord används istället för ett annat, säger Eva Norström.

Tolken blir en representant för manligt eller kvinnligt kön, och kan definieras som ”landsman”, ”förrädare”, ”medlöpare” eller ”redskap för kommunikation”.  Eva Norström menar att det ofta inte är ett problem, men emellanåt ställs frågor på sin spets under tolkade möten och det är då etiska dilemman och rollen som kulturell mellanhand blir tydlig för tolken.

Men det är inte bara relationen tolk – klient som är problematisk. Tolkanvändaren, den som beställer tolkservice (exempelvis inom vården och flyktingmottagning) har ofta otillräcklig kunskap om tolkens roll och gränser, relationen mellan etiken i God Tolksed och vad som händer under tolkade möten.

För att garantera rättssäkerhet behöver tolkanvändare bättre kunskap om hur tolkens roll påverkar samtalet, och hur de ska agera för att tolken ska bli till maximal nytta för klienten.

Inom offentlig verksamhet utbildas tolkanvändare sällan i hur man använder sig av tolkar trots att Sverige är ett mångkulturellt samhälle. Enligt förvaltningslagen är tolken till för tolkanvändaren men ofta anses tolken vara till för icke svensktalande personer.

– Behovet av tolk blir då en invandrarfråga i stället för en fråga om rättssäkerhet och jämlikhet för alla som inte kan tala svenska. Det är ett stort antal människor bland minoritetsgrupper, icke hörande och invandrare, säger Eva Norström.

Forskarna har jämfört utbildningen till teckenspråkstolk med utbildningen till tolk i talade språk. Teckenspråkstolken studerar i sex till åtta terminer medan tolkar i talade språk studerar i endast en termin. Fråga är om detta beror på vilken klient tolken utbildas för.
 

Nu samarbetar Smart Textiles och MedTech West i ett nytt kompetenscentrum för att stärka utvecklingen inom området. Inom det nystartade samarbetet pågår ett flertal projekt som syftar till förenklingar och kostnadsbesparingar; en enklare vårdprocess för både patient och vårdpersonal och därmed en mer kostnadseffektiv behandling.

– Framtiden innebär stora utmaningar för all hälso- och sjukvård. Enorma krav kommer att ställas för att öka både finansiering och andel anställda i vård och omsorg. Det enskilt viktigaste sättet att lösa ekvationen är ett bättre samarbete inom akademi, vård och näringsliv, säger Jan Eriksson, sjukhusdirektör på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och fortsätter:

 – MedTech West och Smart Textiles är ett exempel på ett sådant samarbetsinitiativ. Genom det ökade samarbetet bidrar man till ökad och snabbare utveckling av tekniska lösningar för bättre vård som ska minska de totala kostnaderna och behovet av personalinsatser.

Samarbetet mellan MedTech West och Smart Textiles är en förstärkning av regionens forskning och utveckling inom området medicinteknik och textil. Det är en viktig del av den Life-Science-satsning som nu sker i Västra Götalandsregionen. Ett övergripande mål för denna satsning är att Västra Götalandsregionen ska bli ledande på forskning och utveckling inom Life Science inom 10 år. 
Bildtext: Electrodress  – funktionell avslappning av spastiska muskler. Dräkten har utvecklats av Inerventions AB i samarbete med Smart Textiles och hjälper barn med rörelsehinder att öka rörligheten. Plagget stimulerar reflexsystemet och får spastiska, stela och värkande muskler att slappna av.  Elektrodressen är ett av flera projekt som kommer presenteras under seminariet.

Programwebb: www.smarttextiles.se/halsa

MER INFORMATION:
Henrik Mindedal, MedTech West, tfn: 0708-88 84 45
Lena-Marie Jensen, Smart Textiles, tfn: 033-435 41 55

Forskare har för första gången gjort mätningar av antiatomers inre struktur. Tidsskriften Nature]publicerar i dag resultaten av de unika studierna. Jämförelser mellan antiatomer och vanliga atomer kan ge ledtrådar till varför vi bara kan se vanlig materia i universum. Resultaten kommer från ett internationellt samarbete där forskare vid Stockholms universitet deltar.

Vår vanliga materia är uppbyggd av atomer och molekyler, som i sin tur består av mindre partiklar. För varje partikel finns också en spegelbild, en antipartikel.

– Så vitt vi vet är antimaterien likadan som vanlig materia förutom att dess elektriska laddning är motsatt. Ändå finns det en uppenbar skillnad – hela världen runt omkring oss är uppbyggd enbart av vanlig materia. Varför det är så vet vi inte än. Kanske är spegelbilden inte helt perfekt? säger Svante Jonsell ]vid Stockholms Universitet som är en av forskarna som varit med och forskat fram resultaten. Svante Jonsell ingår i den internationella forskargruppen ALPHA  som är verksam vid CERN, The European Organization for Nuclear Research.

För att leta efter någon liten spricka i spegelbilden har forskarna i ALPHA skapat antiatomer och sedan fångat dem i en atomfälla. Forskarna lyckades sedan ta nästa steg och hålla kvar antiatomerna i hela 1000 sekunder. Därmed kunde de äntligen börja studera deras egenskaper. Forskarna har nu nått sitt nästa mål, att visa att atomerna reagerar på rätt sorts mikrovågor.

– Precis som strålningen in en mikrovågsugn är inställda på exakt rätt frekvens för att värma vatten, så finns det en viss frekvens som får väteatomer att sparkas ut ur en magnetisk atomfälla, säger Svante Jonsell. Vad vi visat är att antiväte-atomer sparkas ut vid samma frekvens som vanliga väteatomer. Då vi ställer in mikrovågorna på en annan frekvens, eller inte har några mikrovågor alls, stannar antiatomerna kvar i fällan. Det visar att atomer och antiatomer reagerar likadant på mikrovågor.

Arbetet fortsätter med att göra mer noggranna mätningar, vilket kräver fler antiatomer än de enstaka åt gången som kan fångas nu. Andra egenskaper hos antiatomer kommer också att studeras, till exempel hur de reagerar på laserljus och om tyngdkraften får dem att falla på samma sätt som vanliga atomer.

LÄNKAR:
Om artikeln från nov. 2011 om de första fångade antiatomerna: http://www.su.se/om-oss/press-media-nyheter/pressrum/antimateria-fangad-med-svensk-medverkan-1.7517

Om artikeln i Nature Physics maj 2011 om antiatomer i 1000 sekunder: http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/su/pressrelease/view/anti-atomer-faangade-i-1000-sekunder-645617 [Ref 6]

FAKTA:
ALPHA (Antihydrogen Laser PHysics Apparatus) är ett samarbete mellan 15 institut i 8 länder, med syfte att skapa, fånga och studera antiväte. ALPHA startades år 2005 som en efterföljare till ATHENA-experimentet, där antiatomer i stora mängder skapades för första gången år 2002. Experimentet ligger vid det europeiska partikelfysiklaboratoriet CERN och använder antipartiklar från dess Antiproton Declerator (AD). Det svenska bidraget till ALPHA finansieras av Vetenskapsrådet.

KONTAKTUPPGIFTER
Docent Svante Jonsell, Fysikum, Stockholms universitet Tel 08 – 5537 8625 Mobil 076 – 82 87 827
E-post jonsell@fysik.su.se

Detta undersöker ett tvärvetenskapligt projekt med forskare från SLU och Lunds tekniska högskola. LRF bidrar med kompetens.

– Produktion av kvävegödsel är en av nyckelfaktorerna när man beräknar klimatpåverkan av livsmedel och bioenergi, säger projektledaren Serina Ahlgren vid institutionen för energi och teknik vid SLU. Om man tittar på till exempel odling av vete är det inte ovanligt att produktionen av kväve står för mellan 40 och 65 procent av klimatavtrycket.

SLU-forskarna har tidigare visat att system som producerar grönt kväve kan bli väldigt fördelaktiga ur miljösynpunkt. Och teknik för de olika delarna i en fabrik som kan producera grönt kväve finns redan. Nu gäller det att ”sätta ihop” dem! En utmaning ligger i att matcha produktionsskalan för de olika delarna som ingår. System för förnybar energiproduktion är ofta mindre, medan ammoniak- och handelsgödselproduktion i dagsläget är storskaliga.

Syftena med studien är flera:
– att studera bästa val av teknik
– att minska utsläpp av växthusgaser
– att göra biogas och vindkraft mer lönsamma
– att minska beroendet av fossila råvaror – vilket i sin tur leder till en ökad livsmedelssäkerhet och ett mer stabilt pris.

– Sveriges livsmedelsproduktion är till stora delar uppbyggd på insatser av fossil energi, dels för att driva traktorer, men också för att göra kvävegödsel, säger Serina Ahlgren. Det är ju helt ohållbart i längden! En tryggad livsmedelsförsörjning kräver att vi frigör oss från detta beroende. Grönt kväve är en av vägarna framåt!

Projektet startade i januari i år och avslutas i december 2013. Budgeten är totalt 1,7 miljoner kronor och finansieras av SLF:s Bioenergiprogram.

*TWh = terawattimme

Miljöforskare vid universitetets forskningscentrum MTM (Människa-Teknik-Miljö) deltar i två projekt som fokuserar på gruv- och stålverksavfall: EU-projektet Min-Novation och det regionala samarbetsprojektet SlaggBerg. I Min-Novation samarbetar sex europeiska länder i Östersjöregionen för att undersöka vilka mineral och metaller som går att utvinna ur avfallet, kartlägga var de finns och utveckla nya metoder för att återvinna dem.

– Räknat i vikt är gruvavfall den enskilt största avfallstypen i Europa. Bara i Sverige produceras det nästan 60 miljoner ton varje år. Sedan tillkommer de stora mängderna historiskt avfall vid nedlagda gruvor, som ofta är ett miljöproblem, eftersom metallerna läcker ut i omgivande vatten, berättar Mattias Bäckström, docent och forskare i kemi vid Örebro universitet.

Pilotanläggning för tester
I gruvavfallet finns till exempel bly, koppar, zink och kadmium, medan slaggen från stålindustrin innehåller legeringsämnen som nickel, vanadin och molybden.

Målet är att bygga upp ett nätverk i Östersjöregionen mellan universitet, forskningsaktörer och små och medelstora företag. Tanken är att företagen ska få den tekniska och vetenskapliga hjälp som de behöver för att kunna bygga upp en lönsam verksamhet runt återvinningen. Därmed skulle det regionala näringslivet förstärkas, ett miljöproblem tas om hand och viktiga råvaror tillvaratas.

Forskarna vid Örebro universitet ska nu bygga en pilotanläggning för att testa återvinning av olika metaller ur avfall, och räknar med att starta experimenten inom några månader.

– Vi ska undersöka olika metoder att laka ut metaller på ett miljövänligt sätt. Samtidigt som vi vill kunna ta ut allt av värde ur avfallet, är det viktigt att det sker under former som inte leder till ett ökat läckage av tungmetaller och andra föroreningar till omgivningen.

Teknik från andra branscher
Projektet handlar också om att använda teknik och arbetsmetoder från andra branscher för att minska belastningen på miljön vid hanteringen av avfallet.

– Man kan till exempel använda prospekteringsmetoder från gruvindustrin för att uppskatta metallvärdet i en avfallsdeponi utan att behöv rota runt i den.

Förutom Örebro universitet deltar från svensk sida även Regionförbundet Örebro och Bergskraft Bergslagen i Min-Novation. Projektet SlaggBerg, som drivs av Bergskraft Bergslagen, arbetar med samma frågeställningar som Min-Novation med särskilt fokus på Bergslagen.

För mer information kontakta Mattias Bäckström: +46 272 21 57 02

För att kunna nå avlägsna delar av vårt solsystem på rimlig tid behövs en raket som kan accelerera under lång tid. För detta krävs stora mängder bränsle och för att få upp stora mängder bränsle i rymden krävs, i sig, stora mängder bränsle. Snabbt blir det hela både tekniskt svårt och kostsamt.

Ett alternativ till en sådan raket är att fånga energi från solen i ett slags segel. Ett sätt är att spänna upp en gigantisk duk på vilken solljusets partiklar, de så kallade fotonerna, reflekteras och skapar ett svagt men ständigt tryck.

Ett annat, och mycket lovande, sätt, är det som forskaren Pekka Janhunen vid Finska meteorologiska institutet, FMI, har uppfunnit. Det fungerar så att tunna, elektriskt laddade trådar repelleras av solvinden, det vill säga de laddade partiklar som, tillsammans med ljus, sänds ut från solen. En stor fördel är att farkosten kan göras mycket lätt och eftersom det är kvoten mellan dragkraft och vikt som avgör hur hög accelerationen blir, kan farkosten så småningom nå avsevärda hastigheter.

I ett EU-finansierat samarbete mellan Sverige, Finland, Estland, Italien och Tyskland undersöker forskare och ingenjörer hur seglet ska kunna realiseras och flygas. Den tänkta farkosten har en förhållandevis liten kropp från vilken trådarna, som är tunnare än hårstrån, leder ut som ett hundratal ekrar i ett hjul. Inledningsvis är de upplindade på rullar, men efter uppskjutning, som fortfarande görs med traditionell raketteknik, matas de ut i längder på upp till 20 kilometer. Placerades ett sådant segel på marken skulle det alltså, om än glest, täcka vilken som helst av projektmedlemmarnas huvudstäder.

I Sverige arbetar Ångströms rymdtekniska centrum (ÅSTC) vid Uppsala universitet bland annat tillsammans med företaget Nanospace AB för att utveckla den miniatyrfarkost som ska sitta längst ut på varje tråd. Bortsett från att den är tjudrad till moderfarkosten i ekrarnas nav och tar emot en del kommandon från denna, är den ett komplett system med egna mikroraketmotorer, som hjälper till när seglet ska spännas ut, solceller och batterier för energiförsörjning, samt dator och apparatur för radiokommunikation.

Greger Thornell, föreståndare på Ångströms rymdtekniska centrum, är tillsammans med forskningsingenjörerna Sven Wagner och Johan Sundqvist ansvariga för det övergripande konstruktionsarbetet av miniatyrfarkosten liksom för kontroll- och kommunikationsmodulerna.

– Miniatyrfarkosten måste, trots sin komplexitet, vara väldigt lätt och liten. Nästan allting ombord på den måste därför konstrueras från grunden och sedan realiseras med specialteknik, inklusive den mikroteknik som vår grupp normalt arbetar med, förklarar Greger Thornell.

Om en dryg vecka inleder gruppen prototyptillverkningen.

För mer information:
Kontakta Greger Thornell, tel: 018-471 7126, e-post: Greger.Thornell@angstrom.uu.se

Forskning vid KTH visar att man ofta missar parametrar som energianvändning och utsläpp vid byggnation, drift och underhåll av vägar.

– Byggande och underhåll av vägar står för uppskattningsvis 2,5 till 3 miljoner ton koldioxid per år, säger Susanna Toller, forskare på avdelningen för miljöstrategisk analys vid KTH.

Det här är alltså något som man tidigare förbisett när man planerat för trafik och transport. Forskarkollegan Sofiia Miliutenko, som precis blivit klar med en licentiatavhandling i ämnet, fyller i.

– Tidigare har man bara fokuserat på fordonens utsläpp, därför finns det ett behov av att analysera hela situationen för att få en heltäckande bild, säger Sofiia Miliutenko.

Göran Finnveden, professor i miljöstrategisk analys vid KTH, bekräftar problemet. Han säger att vid transport- och infrastrukturplanering så har man oftast bortsett från dessa utsläpp eller beräknat dem på ett bristfälligt sätt, vilket har gjort att man underskattat miljöpåverkan av ny infrastruktur.

– Två och en halv till tre miljoner ton koldioxid motsvarar bortåt 15 procent av utsläppen från Sveriges inrikestransporter, men om man ska jämföra olika investeringsalternativ, kan det ha en mycket större betydelse, säger Göran Finnveden.

Han tillägger att den forskning som bland andra Sofiia Miliutenko utför därför är av betydelse för att i framtiden få till ett bättre beslutsunderlag.

Sofiia Miliutenko har detaljstuderat energianvändning och utsläpp för valda delar av vägnätet. I två fallstudier har hon tittat dels på vägtunneln vid Norra Länken i Stockholm och dels på återvinning och återanvändning av asfalt.

– Det har tidigare inte publicerats några detaljerade studier beträffande energiåtgång och utsläpp vid tunnelbyggen, och de är en av de mest resurskrävande komponenterna i ett vägbygge, säger Sofiia Miliutenko.

Hennes forskning visar bland annat att för vägtunneln spelar driftsfasen störst roll när det gäller energiåtgång och utsläpp under tunnels hela livscykel, men även själva byggandet har stor betydelse.
– Dessutom visade resultaten att byggandet av betongtunnlar har mycket högre påverkan jämfört med bergtunnlar, säger Sofiia Miliutenko.

För asfalthanteringen visade resultaten att varm återvinning av asfalt på plats ger något större nettobesparing av energi och växthusgaser än varm återvinning i verk.

– Däremot är återanvändning av asfaltgranulat som ett obundet lager i en väg ett mindre miljövänligt alternativ än varm återvinning, säger Sofiia Miliutenko.

Dessutom identifierades flera källor till dataosäkerhet i livscykelanalysen av väginfrastruktur, till exempel förutsägelser om den framtida elmixen och inventeringsdata för bitumen och betong.

För mer information, kontakta Sofiia Miliutenko på 08 – 790 73 95 / sofiia.miliutenko@abe.kth.se, Susanna Toller på 073 – 154 48 85 / susanna.toller@abe.kth.se eller Göran Finnveden på 08 – 790 73 18 / goran.finnveden@abe.kth.se.

Denna forskning publicerades i PNAS online 5 mars 2012: Mechanism for Burgess Shale-type preservation.

Ända sedan 1909, när fossilen Burgess Shale upptäcktes i Kanada, har forskare spekulerat kring den speciella miljö som fossilen måste ha hamnat i. Fynden härifrån är många, extremt detaljrika och visar djuren som de såg ut med både mjuk och hård vävnad. Det finns bara ett tiotal liknande fyndplatser på jorden, och de allra flesta kommer från en kort tidsperiod i början av djurens utveckling.
Den mjuka vävnaden hos djur bevaras nästan aldrig annars som fossil eftersom den bryts ner på nolltid. Därför går vi miste om mycket information när de dör och försvinner.

Forskarna menar att bara ett mycket ovanligt händelseförlopp kan förklara hur dessa speciella fossil belv till.

1. Ett skred på havsbotten begravde mängder av djur i finkornig lera, nere i de syrefria delarna av haven.

2. Ett tätt lager kalksten bildades som ett lock ovanpå skredet. Vid den här tiden var haven extremt basiska och utfällningar av kalksten som föll ned på botten kunde ibland ske.

3. Bakterier kunde inte bryta ned de döda djuren effektivt, eftersom varken syre eller sulfat kunde komma in i den tillslutna kryptan.

4. Idag, en halv miljard år senare, finns bara platta avtryck kvar. Rester av djuret finns kvar som ett tunt lager kol i avtrycken. Eftersom inget har rört på sig visas oerhört små detaljer.

Tack vare fossilfynden i Burgess Shale kan forskarna se djurlivets dramatiska evolution under kambrium, den så kallade kambriska explosionen. Om de mjuka djuren inte hade bevarats så hade de ”hårda” djurfossilen bara låtit oss se en liten bråkdel av alla djurformer som fanns vid den tiden.

Läs mer om Burgess Shale här
http://burgess-shale.rom.on.ca/en/index.php

Kontakt
Emma Hammarlund
Doktorand vid Naturhistoriska riksmuseet
Telefon +45 50187397
Epost emma@biology.sdu.dk
 
Martin Testorf
Vetenskapskommunikatör
Telefon: 08-5195 4037
Mobil: 0704 92 23 34
E-post: martin.testorf@nrm.se

 

Den ursprungliga genetiska koden förändras inte. Istället påverkas DNA-molekylerna i muskelcellerna kemiskt och strukturellt på ett väldigt specifikt sätt, genom att metylrester som bundits till DNA:t avlägsnas. Enligt forskarna förefaller dessa små så kallade epigenetiska förändringar vara en viktig beståndsdel i de fysiologiska föredelarna med att motionera.

– Våra muskler är verkligen formbara. Man säger ju ofta att du är vad du äter. När det gäller muskler skulle man kunna säga att du är vad du gör. Om du inte använder en muskel förlorar du den och den mekanism som vi nu har identifierat visar ur detta går till, säger Juleen Zierath, professor i klinisk integrativ fysiologi vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi.

Den aktuella studien i Cell Metabolism visar att DNA i skelettmuskulaturen från personer som precis har rört sig intensivt en kort stund har färre metylgrupper fastlänkade på ett antal kända DNA-sekvenser än innan den fysiska aktiviteten påbörjades. Dessa förändringar uppträder framför allt i områden av DNA som fungerar som ”landningsplats” för olika typer av proteiner, så kallade transkriptionsfaktorer, som i sin tur är involverade i att slå på och av gener som man sedan tidigare vet har stor betydelse för musklernas anpassning vid fysisk aktivitet.

Juleen Zierath liknar transkriptionsfaktorerna vid nycklar som låser upp våra gener. Men när metylgrupperna sitter stadigt på plats förhindras transkriptionsfaktorerna att låsa upp DNA-låsen i muskelcellerna. Och omvänt, när man tar bort metylgrupperna går det att sätta in nycklarna i DNA-låsen och öka musklernas kapacitet att arbeta.

– Vi vet redan att motion innebär att musklerna förändras, vilket även innefattar metabolism av socker och fett. Vår upptäckt är att avmetyleringen kommer först, säger Juleen Zierath.

Ett annat intressant fynd som forskarna redovisar i sin forskningsartikel är att koffein i detta sammanhang tycks ha samma effekt på musklerna som fysisk aktivitet. Sannolikt för att koffein orsakar en frisättning av kalcium på ett sätt som liknar den som sker vid muskelsammandragning när man motionerar. Forskarna rekommenderar dock inte att man byter ut träningen mot en kopp kaffe, eftersom övriga hälsoeffekter av motion inte följer efter.

– Träning är medicin och det verkar som möjligheten att förändra vår epigenom för att uppnå bättre hälsa bara är en joggingrunda bort, säger Juleen Zierath.

Publikation: ”Acute Exercise Remodels Promoter Methylation in Human Skeletal Muscle”, Romain Barrès, Jie Yan, Brendan Egan, Jonas Thue Treebak, Morten Rasmussen, Tomas Fritz, Kenneth Caidahl, Anna Krook, Donal J. O’Gorman & Juleen R. Zierath, Cell Metabolism online ahead of print 7 March 2012.

Forskningsprojektet IDEFICS studerar faktorer kopplade till överviktiga hos barn i åtta europeiska länder. En ny studie från forskarnätverket visar att barn som ammas helt under sina fyra till sex första levnadsmånader löper 25 procents mindre risk att bli överviktiga än barn som ammas delvis eller inte alls.

Tidigare studier om amningens koppling till övervikt har visat motstridiga resultat. Den aktuella studien har, enligt forskaren Monica Hunsberger, hög trovärdighet eftersom man tagit hänsyn även till andra faktorer som påverkar risken för övervikt, till exempel födelsevikt, hushållens inkomster, moderns utbildning och föräldrarnas födelseland.

I sambandet mellan exklusiv amning och övervikt tycks självregleringen vara en viktig mekanism, förklarar Monica Hunsberger:

– Att barn i spädbarnsåldern själva kan reglera när de ska äta och hur mycket tycks påverka risken för övervikt senare i livet, säger hon.

Den positiva effekten visade sig bara just i amningsintervallet fyra till sex månader. Hos barn som ammades kortare eller längre tid sågs inte samma effekt.

Forskarna spekulerar också i att det kan finnas ett samband mellan hur länge barn ammas och möjligheterna till föräldraledighet i olika länder. I Estland – som tillsammans med Sverige, Ungern och Tyskland ligger i topp när det gäller den statligt subventionerade föräldraledighetens längd (13-24 månader) – ammades mellan 37 och 65 procent av spädbarnen i fyra till sex månader.

– I Belgien, där man erbjuder föräldraledighet i max fyra månader, finner vi att 46 procent av spädbarnen inte blir ammade överhuvudtaget. Kanske är det så att en mer generös föräldraledighet avspeglas i mödrarnas amning, säger Monica Hunsberger.

Artikeln Infant Feeding Practices and Prevalence of Obesity in Eight European Countries-the IDEFICS study publiceras senare i vår.