För åtta år sedan introducerades en ny tandkräm i Sverige som har mer än tre gånger högre fluorhalt än vanlig tandkräm. Högfluortandkrämen finns att köpa receptfritt och riktar sig främst till personer som har mycket karies.
Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har nu för första gången gjort en vetenskaplig utvärdering av högfluortandkrämens effekt. Studien har resulterat i en ny metod som fyrdubblar tändernas fluorskydd.
I studien fick 16 försökspersoner prova olika tandborstningsmetoder, där de antingen fick använda högfluortandkräm eller vanlig tandkräm, och borsta sina tänder antingen två eller tre gånger om dagen.
– Försöken visade att de som borstade med högfluortandkräm tre gånger om dagen fick ett fyra gånger bättre fluorskydd i munnen jämfört med de som använde vanlig tandkräm två gånger per dag, säger forskaren Anna Nordström vid odontologiska institutionen, Sahlgrenska akademin.
I försöken testades också en ny metod, som utvecklats i samarbete med professor Dowen Birkhed, där man med hjälp av fingret smörjer in tänderna med tandkräm.
– ”Massagemetoden” visade sig minst lika effektiv som en tredje borstning för att öka fluorhalten i munnen. Att massera in tändernas framsidor med tandkräm kan vara ett enkelt sätt att ge tänderna ett tredje fluortillskott under dagen, till exempel efter lunchen. Metoden ska inte ersätta borstning med fluortandkräm morgon och kväll, utan är ett extra tillägg, säger Anna Nordström.
Tandborstning med fluortandkräm har haft – och har – stor betydelse för kariesutvecklingen, och det finns starka vetenskapliga bevis för att daglig användning av fluortandkräm har en uttalad kariesförebyggande effekt.
Studien ”Effect of a third application of toothpaste (1450 and 5000 ppm F), including a “massage” method, on fluoride retention and pH drop in plaque” publicerades i tidskriften Acta Odontol Scandinavia.
Flygplansmotorer blir lättare och billigare med en ny metod som förenklar tillverkningen. En självlärande robot bygger upp detaljer genom att lägga smält metalltråd i lager på lager. Roboten justerar sina rörelser under processens gång för att kompensera för störningar.
Den nya tillverkningsmetoden kallas robotiserad metalldeponering och har utvecklats av forskare på Högskolan Väst i Trollhättan. Flera företag har varit samarbetspartners, framför allt Volvo Aero. Den 23 mars doktorerar Almir Heralic på metoden. Han disputerar vid Chalmers [Ref 1], men disputationen äger rum på Högskolan Väst [Ref 2] där han är anställd.
Almir Heralic har skapat ett helt automatiserat system för den nya tillverkningsmetoden. Metalltråden smälts med fiberlaser av samma typ som används för svetsning. Med hjälp av en CAD-ritning programmeras robotbanan och processparametrarna ställs in. Roboten lägger smält metalltråd i strängar sida vid sida och lager på lager, men oundvikliga temperaturvariationer ger störningar.
– Värmen kan göra att smältan flyttar på sig. Du får gropar som beror på temperaturvariationer och dessa gropar måste du ta hand om, säger Almir Heralic.
Processen behöver justeras under gång och för det krävs sensorer som ger information om vad som händer. Den intensiva hettan från fiberlasern gör att de flesta tänkbara sensorer smälter, men Almir Heralic har hittat lösningar. Feedbacksystemet innehåller bland annat kameror och en laserscanner som registrerar höjden på lagren på en tiondels millimeter när. Justeringarna av processen kan utföras av en operatör som övervakar den. Det är så här Volvo Aero använder metoden i sin produktion idag. Men Almir Heralic har gått ett steg längre.
– Jag har lyckats få roboten själv att faktiskt lära sig av processen med hjälp av feedback från sensorerna, säger han.
Roboten programmeras alltså om automatiskt under processens gång med ledning av input från sensorerna. Styrsystemet justerar också processparametrarna. Det automatiska systemet har visat sig vara bättre än människan på att anpassa processen.
Robotiserad metalldeponering ger flera fördelar för Volvo Aero när de tillverkar komplexa komponenter till flygmotorer. Istället för att låta gjuta stora komponenter med utstickande detaljer kan man idag smida dem eller tillverka dem i plåt. De utstickande detaljerna byggs på med metalldeponering. Detta pressar ner kostnaderna och gör motorerna lättare, vilket i sin tur håller nere bränsleförbrukningen i flygplanen.
Almir Heralics avhandling:
Monitoring and Control of Robotized Laser Metal-Wire Deposition
För mer information, kontakta:
Almir Heralic, Högskolan Väst, 0705-776042,almir.heralic@hv.se ” href=”mailto:almir.heralic@hv.se”> almir.heralic@hv.se
Studien lyfter fram betydelsen av hjärnans synapser, kommunikationen mellan nerverna, för utvecklingen av hunger- och mättnadskänslor.
Fetma är idag en folksjukdom, men de bakomliggande molekylära orsakerna är ofta oklara. Tidigare studier har visat att många neuropeptider och deras receptorer, som ofta är viktiga komponenter i signalöverföring utanför cellerna och vid cellytan, är viktiga för den centrala födointagsregleringen. Kroppsvikten regleras av ett komplext samspel mellan nervceller, endokrina och metaboliska faktorer.
Neurobeachin (Nbea) är ett hjärnspecifikt protein viktigt för nervsignaleringen, med en viktig betydelse för placering av membranbundna proteiner i nervsynapser. Den nya studien av forskarna Manfred Kilimann och Helgi Schiöth visar att möss, som bär på två olika varianter av samma gen – så kallade heterozygota möss, utrycker endast hälften så mycket neurobeachinprotein äter mer och blir fetare. Dessa möss har också flera förändringar i uttryck av gener som är viktiga i födointagsregleringen i hjärnstammen och hypothalamus, båda regioner centrala för hungerkänslorna. Mössen med det låga trycket av neurobeachin äter mer på grund av sug för ökad mängd kalorier medan den typ av födointag som drivs av belöning är oförändrat.
Undersökningar i två svenska studier visar även att en del i Nbea-genen leder till högre kroppsvikt hos både barn och vuxna.
Studien har genomförts av två forskargrupper ledda av professorerna Manfred Kilimann och Helgi Schiöth i samarbete med bland annat Universitetet i München, andra forskargrupper vid Uppsala Universitet och Karolinska Institutet.
Neurobeachin, a Regulator of Synaptic Protein Targeting, is Associated with Body Fat Mass and Feeding Behavior in Mice and Body-Mass Index in Humans i PLoS Genetics.
Hur kommer det sig att du fick ett sådant uppdrag från Skolverket?
– Jag har varit med och skrivit kursplanerna för de naturvetenskapliga ämnena inom grundskolan och har varit mycket involverad i frågor som rör undervisning och lärande i naturvetenskap. Dessutom har jag ett stort intresse av att forska om hur man kan utveckla undervisningen i naturvetenskap, och vill att lärare ska ta del av den ämnesdidaktiska forskningen. Jag arbetar med forskningsprojekt som ligger nära lärare, till exempel ”learning studies” och andra former av klassrumsstudier.
Vad har du skrivit om?
– Boken handlar om undervisning och lärande i naturvetenskapliga ämnen. Bland annat har jag skrivit om hur lärarens kunskaper och attityder påverkar undervisningen men även om hur lärare genom olika undervisningsmetoder kan stimulera elevers intresse för naturvetenskap. Bokens fokus är att lyfta ämnesdidaktiska perspektiv som gynnar undervisningen i naturvetenskap, men även att diskutera modeller, arbetssätt och framgångsfaktorer på klassrumsnivå som har bäring på undervisningen i klassrummet. Vidare har jag också skrivit om varför man ska göra laborationer, hur man använder språket inom naturvetenskapen, hur man bedömer elevers lärande och vad lärare behöver kunna för att eleverna både ska tycka att det är roligt och att de ska förstå. Min förhoppning är att lärare ska se hur den ämnesdidaktiska forskningen kan vara användbar för dem i deras verksamhet som naturvetenskapslärare.
Hur har det varit att jobba med boken?
– Det har varit jättelärorikt, och jag har fått läsa in mig på områden som jag inte har läst så mycket om innan, och har även fått bredda mina egna kunskaper inom fältet. Till exempel kopplingen mellan naturvetenskapen och språket, och om laborativa moment. På så sätt har jag fått en bredare bild av forskningen inom naturvetenskapernas didaktik, både nationellt och internationellt. Att skriva en bok för lärare i skolan är inte samma sak som att skriva en vetenskaplig artikel på engelska, så det har varit en utmaning att presentera forskningen på ett lättillgängligt sätt så att lärarna kan ta till sig boken.
Vilka lärare riktar den sig till?
– Alla lärare och skolledare från förskola och till gymnasiet, samt lärarutbildningar.
Har du hunnit få några reaktioner på boken?
– Jag har hört att många kommuner redan har gjort beställningar av boken. Även flera lärarutbildarkollegor runt om i landet har hört av sig och frågat när den kommer. Det känns både roligt och nervöst. Jag har också blivit kontaktad av Utbildningsradion som vill att jag ska vara med och göra tv-program om undervisning i naturvetenskap. Det är jätteroligt, men det viktigaste är att boken blir läst och förstådd och att lärare får kunskap om den forskning som bedrivs inom naturvetenskaplig didaktik, och att de ser att de kan ha användning för den.
Sahlgrenska Cancer Center har på senare tid rekryterat två nya forskargrupper. En av dem leds av Jonas Nilsson, som nu tillsammans med sina kollegor publicerar nya rön om cancercellers ämnesomsättning.
Studien, som publiceras i ansedda Plos Genetics, innebär det andra steget mot att hitta enzym som skulle kunna bli ett framtida mål för cancerbehandling.
– Redan för några år sedan upptäckte vi att ett särskilt enzym kallat Ornitindekarboxylas (ODC) kan hämmas med läkemedel för att förhindra uppkomst av lymfkörteltumörer i möss. Nu har man tagit resultaten vidare till patienter, säger Jonas Nilsson:
– I den nya studien har vi undersökt några andra enzym, och upptäckt att ett av dem beter sig olika beroende på vilken cancer som studeras. Studien antyder att om ett läkemedel mot enzymer i ämnesomsättningen skall fungera så måste man först veta vilken cancergen som är aktiverad. Detta förstärker betydelsen av att kunna individanpassa cancerbehandling.
Resultaten ligger nu till grund för fortsatta studier, där forskargruppen tillsammans med kollegor på Sahlgrenska Universitetssjukhuset ska studera spåren i en annan cancerform, lungcancer.
Föreståndaren för Sahlgrenska Cancer Center Göran Stenman har stora förhoppningar på de nya forskargrupperna.
– Vi är jätteglada att ha kunnat rekrytera både Jonas Nilssons och Göran Landbergs forskargrupper. Det visar att vi har en attraktiv miljö för personer som har ambitioner om att utföra translationell cancerforskning, säger han.
Artikeln Mouse Genetics Suggests Cell-Context Dependency for Myc-Regulated Metabolic Enzymes during Tumorigenesis publicerades i Plos Genetics den 15 mars.
Den höga ekonomiska tillväxten på tidigare stängda marknader såsom Kina, Ryssland, Polen, och Baltikum har skapat stora export- och tillväxtmöjligheter för små och medelstora företag (SMF). Trots att denna internationella expansion av SMF:s sker i annorlunda affärsmiljöer och under hård konkurrens, så har den försummats av forskningen. I sin avhandling fyller Susanne Sandberg kunskapsluckan.
I avhandlingen berättar Sandberg bland annat att medelstora multinationella tillverkningsföretag från mogna marknader, såsom Sverige, gör teoretiska bidrag genom att de utvecklar nyckelbegrepp som även är giltiga för SMF:s inträde på tillväxtmarknader. Det kan handla om etableringsnoden in i det utländska affärsnätverket, marknadsspecifik erfarenhetsbaserad kunskap, och upplevd institutionell distans.
Hon visar också att de internationellt betydligt mindre erfarna kinesiska företagen uppvisar ett avvikande internationaliseringsmönster. Bland annat kännetecknas deras process av en parallell utveckling hos den utländska marknaden och hemmamarknaden, där den utländska marknaden ibland används som en språngbräda för etablering eller fortsatt tillväxt på hemmamarknaden.
Andra viktiga resultat i Sandbergs avhandling gäller den paradox som uppkommer genom indirekt export. Genom att använda en inhemsk mellanhand förenklas avstampet för företagen, men fortsatt internationalisering försvåras då möjligheterna att skaffa egen erfarenhetsbaserad kunskap eller att bygga internationella relationer är begränsade.
– Sammanfattningsvis så beror olikheterna mellan internationaliseringsprocesserna framförallt på skillnader mellan hemmamarknadens mognadsgrad, företagens internationaliseringsgrad och typ av företag, säger Susanne Sandberg.
Susanne Sandberg är född och uppvuxen på Öland. Hon tog sin magisterexamen i marknadsföring vid Högskolan i Kalmar 2003 och sedan 2005 har hon varit doktorand inom företagsekonomi vid Högskolan i Kalmar/Linnéuniversitetet.
Avhandlingen ” Internationalization processes of small and medium-sized enterprises: Entering and taking off from emerging markets” försvarades den 15 mars, 2012 på Linnéuniversitetet i Kalmar. Opponent var professor Svante Andersson, Högskolan i Halmstad
MER INFORMATION
För mer information kontakta Susanne Sandberg, telefon: 070-261 42 92 eller e-post: susanne.sandberg@lnu.se
Avhandlingen kan beställas från Linnaeus University Press: lupress@lnu.se
Forskare vid Nordic School of Public Health NHV har studerat förebyggbara biverkningar i olika patientgrupper.
– Enligt senaste studien är 52 procent av de biverkningar som fanns i samband med besök på akuten eller i början av sjukhusinläggning förebyggbara, säger apotekare och forskare Katja Hakkarainen vid Nordic School of Public Health NHV.
I denna patientgrupp har två procent av patienterna förebyggbara biverkningar, enligt studien. Studien visar också, när det gäller patienter som är inlagda på sjukhus att 45 procent av deras biverkningar kunde ha förhindrats. Hur många i den gruppen som har förebyggbara biverkningar kunde inte fastläggas i studien.
Katja Hakkarainen och kollegorna sammanfattade kontentan av 22 vetenskapliga artiklar publicerade åren 1994-2010. Dessa behandlar data om 24 128 inlagda patienter och 48 797 icke inlagda patienter i akuten eller i början av sjukhusinläggning, i Asien, Australien, Europa och Nordamerika. En biverkning bedömdes förebyggbar när standardavvikelse skett, beträffande t.ex. dosering och övervakning.
– Studien visar att förebyggbara biverkningar blir en belastning för hälso- och sjukvården, säger Hakkarainen men poängterar att man inte kan dra några generella slutsatser för alla patientgrupper utifrån resultatet.
– Även om många länders läkemedelssäkerhets-föreskrifter förbättras tyder resultatet på att ytterligare förbättringar måste ske.
Förebyggbara biverkningar behöver också studeras ytterligare, när det gäller primärvårdspatienter.
ARTIKEL: “Percentage of patients with preventable adverse drug reactions and preventability of adverse drug reactions – a meta-analysis” publicerades i PLoS ONE den 15 mars 2012. Studien genomfördes i samarbete med Nordic School of Public Health NHV och Linköpings universitet. Forskargruppen bestod av Katja M Hakkarainen, Khadidja Hedna, Max Petzold och Staffan Hägg.
Den medicinska tekniken för organdonationer utvecklas i snabb takt. Frågan är om samhällets och individens syn på organdonation hänger med? Forskare från Södertörns högskola [Ref 1]och Lunds universitet har undersökt detta utifrån filosofiska, etnologiska och idéhistoriska perspektiv i projektet ”Kroppen som gåva, resurs och vara: organtransplantationer i Östersjöområdet”. Jämförelser görs även mellan olika länder. Forskningsprojektet summeras nu i en ny bok.
– Vår målsättning med forskningsprojektet och boken är att göra den etiska diskussionen rikare, säger Fredrik Svenaeus, professor vid Centrum för praktisk kunskap på Södertörns högskola. Vi vill förbättra förutsättningarna för nya beslut inom området.
Är kroppen en investering? Får jag köpa och sälja mina organ?
I projektet har man utifrån olika discipliner och i fem delprojekt forskat om organdonation och synen på kroppen. I ett delprojekt undersöker Fredrik Svenaeus ur en filosofisk vinkel relationen till den egna kroppen och den mellan givare och mottagare. Han resonerar kring om kroppen är något jag äger eller något jag är. Kroppen har under senare tid blivit en investering, något jag tränar, ger näring till och som jag kan förändra med olika metoder. Men kroppen är något mer än bara en investering. Den rymmer också våra förhållanden till varandra och hur vi sitter samman som människor. Det är i sådana förhållanden som organdonationsetiken bör sökas.
Ulla Ekström von Essen, docent i idéhistoria vid Södertörns högskola och verksam vid Centrum för praktisk kunskap, undersöker i ett annat delprojekt hur det individuella valet och friheten i vårt moderna samhälle kan vara svårt att förena med det faktum att kroppen blivit en medicinsk och samhällelig resurs. Är ett ”förmodat samtycke” till transplantation och betoningen av allas ”rätt att ge” genuina uttryck för valfrihet eller bara ett sätt att dölja samhälleliga hänsyn?
Det finns olika register i världen, där man katalogiserar tillgängliga organ och hur väl de matchar olika individer. Markus Idvall, etnolog vid Lunds universitet, har granskat dessa så kallade utbytesprogram och deras effekter. Martin Gunnarsson, doktorand i etnologi vid Centrum för praktisk kunskap, har i sina jämförande studier av dialys mellan Sverige och Lettland tittat på hur relationen mellan person och kropp skapas och omskapas i vården i de bägge länderna.
Susanne Lundin, som är professor i etnologi i Lund, har undersökt illegal organhandel i fattiga östländer och inom projektet kunnat följa de kontakter hon fått över världen. Hon har exempelvis identifierat och intervjuat flera personer i Sverige som köpt njurar utomlands och intervjuat säljare av njurar i Moldavien.
Forskningen i projektet, som pågått sedan 2008, har gått hand i hand med det ökade samhällsintresset för ämnet.
– Det är roligt att forska inom ett fält där det samtidigt händer så mycket, berättar Fredrik Svenaeus. Uppmärksamheten på organtrafficking i svensk media tog fart parallellt med vårt forskningsprojekt liksom det samtal som förs idag om huruvida en patient skall kunna vårdas för att hennes organ skall kunna transplanteras, snarare än för hennes egen skull.
Seminarium: Bokrelease och presentation av forskningsprojekt
Forskningsprojektet är summerat i boken “The Body as Gift, Resource, and Commodity: Exchanging Organs, Tissues, and Cells in the 21st Century”. Boken är en antologi där man även kompletterat med texter av internationellt erkända forskare för att täcka etiska frågor kring exempelvis assisterad befruktning och handeln med embryon och celler. Texterna är skrivna av forskare från discipliner som filosofi, etnologi, konstvetenskap, idéhistoria och sociologi och behandlar den förändrade syn på människokroppen som utbyte och handel med organ och människovävnad ger upphov till.
Vid ett seminarium den 20 mars presenteras bokens innehåll och forskningsprojektet av redaktörerna Fredrik Svenaeus och Martin Gunnarsson.
När? Den 20 mars klockan 16.00-17.00
Var? Biblioteket, Södertörns högskola, Alfred Nobels allé 11 i Flemingsberg
Ingen föranmälan. Fri entré.
Upphovsrätten diskuteras oftast som ett problem som rör relationen mellan konsumenter och upphovsrättsindustrin. Många anser att upphovsrätten ger oproportionerligt stor makt åt företag, som kan ta ut orimligt höga priser för sina produkter. Andra betraktar det som en konflikt mellan fildelare och kreatörer där internetanvändaren istället svartmålas.
– Det jag uppmärksammar i min forskning är att det inte bara handlar om en konflikt mellan big business och internetanvändare utan att det också är en konflikt inom medieindustrin. Det är en konflikt mellan till exempel medieföretag som Google och företag som producerar film, text och musik, säger Peter Jakobsson, som har skrivit en doktorsavhandling i medie- och kommunikationsvetenskap vid Örebro universitet.
Öppenhetsindustrin
De företag som förespråkar en ny affärsmodell kallar Peter Jakobsson för öppenhetsindustrin. Det är till exempel internetoperatörer, telekombolag och webbföretag.
Öppenhetsindustrin tar avstånd från den affärsidé som bygger på att stänga in och kontrollera musikaliska, filmiska och konstnärliga verk med hjälp av upphovsrätten. Istället vill öppenhetsindustrin skapa ekonomiska vinster genom att öka cirkulationen av till exempel musik och film i digitala nätverk. Men även detta ska göras inom ett ramverk av förordningar och lagar.
– De vill inte avskaffa upphovsrätten i sin helhet. De vill göra ekonomin starkare och mer kreativ med större frihet och fler undantag från upphovsrätten.
Hinder för ekonomisk tillväxt
– Men min användning av ordet öppenhetsindustrin innehåller en viss ironi eftersom den omfattar en begränsad och specifik öppenhet med lika många stängningar om öppningar. Det handlar egentligen om omreglering snarare än avreglering. Min förhoppning är att begreppet kan användas för att belysa båda sidor av den öppenhet som erbjuds.
Peter Jakobssons forskning visar att öppenheten som förespråkas skulle ta ifrån producenterna möjligheten att kontrollera sina egna produkter och att istället ge entreprenörer och företag möjligheten att tjäna pengar på dessa.
– Upphovsrätten ses av öppenhetsindustrin som ett potentiellt hinder för ekonomisk tillväxt och utveckling inom medieindustrin, eftersom den upprätthåller den traditionella medieindustrins affärsmodeller och inte släpper in nya aktörer, säger Peter Jakobsson, som disputerar på Södertörns högskola den 23 mars.
För mer information kontakta Peter Jakobsson: 070 587 8178
I sin avhandling vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet, har Jessica Slove Davidson studerat fjärilars värdväxtanvändning i ett evolutionärt perspektiv.
De flesta fjärilar är väldigt begränsade i vilka växter de äter som larv, men ibland uppkommer fjärilar med breddat intag av växter. Dessa förändringar i vilka växter de äter kan vara orsaken till den stora artrikedomen av fjärilar. I sin avhandling vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet, har Jessica Slove Davidson [Ref 1]studerat fjärilars värdväxtanvändning i ett evolutionärt perspektiv.
Avhandlingen [Ref 2] visar bland annat hur förändringar i fjärilarnas val av växter kan leda till att nya arter uppstår. Fjärilars föda kan således vara förklaringen till deras stora artrikedom som är större än fåglar och däggdjur sammanlagt.
– De flesta fjärilar specialiserar sig på en eller ett fåtal växter. Men några fjärilar är undantag och kan äta många, väldigt olika växter. De är sanna generalister, säger Jessica Slove Davidson.
På bilden en Tistelfjäril. Fotograf: Fritz geller-Grimm
Dessa generalister har betydligt större geografisk spridning än specialister som ofta bara finns lokalt. Tistelfjärilen, till exempel, är en generalist som man kan se i hela Sverige och över nästan hela världen. Tillgången till växter varierar dock och även generalister begränsar ofta sitt val av växter till lokala förhållanden.
– Den här lokala specialiseringen kan leda till att geografiskt skilda populationer blir isolerade från varandra. Isolerade populationer kan i sin tur leda till nya arter, säger Jessica Slove Davidson.
Cykler av breddningar och specialisering kan på så vis ge en ökad artbildning. Generalister är dock undantag, och fjärilar koloniserar sällan helt nya växter.
– Fjärilen mixar och matchar sitt värdväxtval efter de växter som är tillgängliga, men begränsas till stor del av vilka växter deras anfäder använde, säger Jessica Slove Davidson.
Fjärilslarvernas förmåga att äta och tillväxa på växten verkar behållas långt efter att anfäderna slutat använda växten. Specialister kan således ha en dold förmåga att använda vissa växter, vilket gör att växten lättare kan koloniseras om den blir tillgänglig på nytt.
Avhandlingen ger därmed insikter i hur fjärilarnas värdväxtanvändning kan vara både specialiserad och konservativ och samtidigt dynamisk med möjlighet till stora breddningar i valet av växter. Avhandlingen visar även hur dessa breddningar genom en geografisk spridning kan leda till artbildning och kan vara förklaringen till fjärilens stora artrikedom.
För mer information kontakta:
Jessica Slove Davidson, Zoologiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 070-4923969, 08-16 40 52, e-post jessica.slove@zoologi.su.se
Intresset för solceller beror på en ökad strävan att bli oberoende av fossila bränslen. I en solcell omvandlas det inkommande solljuset direkt till elektricitet. Ett sätt att minska tillverkningskostnaderna och därigenom göra solel konkurrenskraftig med andra energikällor är att använda sig av tunna filmer. Dessa tunnfilmssolceller kan vara en hundradel så tjocka som vanliga solceller av kristallint kisel.
I sin avhandling har Jonas Pettersson studeras tunnfilmssolceller av kopparindiumgalliumselenid, CIGS. Detta material ger solceller med hög verkningsgrad. I vanliga fall innehåller CIGS-solceller ett tunt så kallat buffertlager av kadmiumsulfid. En nackdel med kadmium är dock dess giftighet. Dessutom sänks solcellernas prestanda av ljusabsorption i kadmiumsulfiden. Jonas Pettersson har därför studerat solceller med ersättningsmaterial som är zinkoxidbaserade. Detta har gjorts med hjälp av olika mätmetoder samt datorsimuleringar.
En viktig del av avhandlingen handlar om CIGS-solceller med buffertlager av zinkoxid med inblandat magnesium.
– Dessa solceller får högre verkningsgrad när de belyses. Denna effekt stannar under flera veckors tid. Mätningar på tunna filmer av zinkmagnesiumoxid visar att ledningsförmågan för dessa filmer uppvisar ett liknande beteende, säger Jonas Pettersson.
Datorsimuleringar visade att egenskaperna hos de färdiga filmerna kunde förklaras med den ökade dopningen i zinkmagnesiumoxidlagret. Det verkar även som effekten förstärks av att det finns en stor mängd negativt laddade defekter i området runt gränsskiktet mellan CIGS-skiktet och zinkmagnesiumoxiden.
Egenskaper hos CIGS-skiktet varierar i djupled på grund av sammansättningsvariationer. I avhandlingen studeras även hur ändringar i djupledssammansättning och tjocklek hos CIGS-lagret påverkar solcellerna. Celler med buffertlager av svavelinblandad zinkoxid jämfördes med kadmiumsulfidceller. Det visade sig att det som i första hand krävs för att höja verkningsgraden i våra solceller med buffertlager av kadmiumsulfid är att förbättra materialet i CIGS-skiktet. För solceller med kadmiumfria buffertlager skulle även gränsskiktet mellan CIGS-lagret och buffertlagret behöva modifieras för att minska antalet defekter.
Nästa steg är att rikta uppmärksamheten mot baksideskontakten och att försöka förbättra dess elektriska egenskaper. Med dessa förbättringar skulle en verkningsgrad över 20,3 procent, vilket är världsrekordet för CIGS-solceller, kunna nås.
Avhandlingen försvaras den 30 mars.
För mer information, kontakta Jonas Pettersson, tel: 018-471 3113, 070-440 01 71, e-post: Jonas.Pettersson@angstrom.uu.se
Läs mer om avhandlingen och ladda ner den
Under tre år framöver ska forskare vid Karlstads universitet tillsammans med Värmlandstrafik och Viktoriainstitutet fram nya IT-lösningar för ett bättre resande.
Projektet heter ITRACT (Improving Transport and Accessibility through new Communication Technologies) och ingår i EU:s Interregprogram för Nordsjöområdet.
Utvecklar tillsammans med kunder
ITRACT startade vid årsskiftet och just nu håller man som bäst på att ta reda på exakt vilka problem som ska lösas. Anna Stålhammar arbetar på Värmlandstrafik och är industridoktorand vid Samot, kollektivtrafikforskningen vid Karlstads universitet. Hon är en av forskarna i projektet.
– Vi börjar med att diskutera med Värmlandstrafiks egen personal, som har många kontakter med kunder och ofta får frågor om resande. Vi ska även använda oss av det vi redan vet genom kundenkäter och vårt webbforum, för att ringa in vilka lösningar vi ska jobba fram. Och i höst samlar vi några av våra resenärer tillsammans med forskare och IT-utvecklare i en workshop, för att vaska fram nya idéer på IT-applikationer. Man skulle kunna tänka sig bättre information kring anropsstyrd kollektivtrafik, till exempel genom en mobil app där kunden kan hålla koll på vilka turer som är beställda, bättre störningsinformation på informationstavlor vid hållplatser och i bussar eller något helt annat, säger Anna Stålhammar.
Dialogen med kunderna kommer även att ske på Facebook. Kontakten med resenärerna är både ett sätt att få in idéer och väcka nyfikenhet kring de nya IT-tjänsterna. Själva designen av tjänsterna tas sedan fram av Värmlandstrafik med stöd av IT-forskare vid Viktoriainstitutet.
Ny teknik för ”molntjänster”
För att kunna utveckla de nya IT-lösningarna är Avdelningen för datavetenskap vid Karlstads universitet engagerade. Här kommer man att utveckla tekniska lösningar för att kunna samla information via så kallade ”molntjänster”, det vill säga olika källor via nätet, till exempel sökmotorer. De system och modeller som olika aktörer inom kollektivtrafiken idag använder sig av skiljer sig åt och här behövs ny teknik för att anpassa flödet till ett format. Avdelningen för datavetenskap kommer att anställa en doktorand inom projektet och även studenter på masternivå kommer att engageras.
– Projektets fokus är att utveckla ny informations- och kommunikationsteknik för att möta både tekniska och samhällsekonomiska perspektiv, Vi kommer inte att utveckla en traditionell databas, utan ett nytt sätt att samla och sprida information via ”cloud computing” – molntjänster. Utmaningen är att göra det skalbart. Det är en stor mängd data till ett stort antal kunder som ska hanteras via trådlös kommunikation och från olika källor. Målet är en enkel och smidig lösning för kunden, till exempel realtidsinformation om olika händelser som rör trafiken direkt till kundens mobiltelefon, säger Andreas Kassler, professor i datavetenskap.
ITRACT-projektet pågår till slutet av 2014 och syftet är förbättra glesbygdens villkor vad gäller tillgänglighet genom ny IT-teknik och förbättrad infrastruktur. Budgeten är på totalt 3,8 miljoner Euro och finaniseras till hälften av EU:s interregmedel för Nordsjöprogrammet och till hälften av de övriga 12 parterna inom projektet. Förutom Sverige deltar Holland, Tyskland, Norge och Storbritannien. I Sverige deltar Värmlandstrafik AB, Viktoriainstitutet och Karlstads universitet – Avdelning för datavetenskap och Samot (The Service and Market Oriented Transport research group).
Själviskt beteende som att inte följa överenskommelser står ofta i konflikt med allmänhetens bästa. För att upprätthålla samarbete kan man använda någon form av incitament som antingen kan innebära bestraffning av oönskat beteende eller belöning av önskat beteende. Om incitamenten är mycket stora kan samarbete alltid upprättas och när de är mycket små blir de i praktiken verkningslösa.
I studien visar Åke Brännström, institutionen för matematik och matematisk statistik, tillsammans med sina österrikiska medförfattare att frivilligt deltagande i gemensamma projekt gör det möjligt att etablera samarbete med små incitament. De visar även att bestraffning i detta fall är betydligt mer effektivt som incitament än belöning.
Det här är andra gången på kort tid som forskning vid Umeå universitets kreativa forskningsmiljö IceLab presenteras i Nature. För mindre än ett år sedan uppmärksammade tidskriften ett banbrytande arbete av Seung Ki Baek, Sebastian Bernhardsson och Petter Minnhagen om skeva fördelningar.
Om Icelab
Integrated Science Lab, IceLab, bildades år 2010 och är en enhet för forskning och utbildning som bygger teorier och metoder för att förstå levande system med verktyg från fysik och matematik. IceLab bedriver tvärvetenskaplig forskning och utbildning i skärningspunkten mellan fysik, matematik, samhällsvetenskap och livskunskap. Det finns cirka 20 heltidsanställda i forskargruppen, alla med olika bakgrund vilket bidrar till en unik forskningsmiljö.
Hemsida: http://www.org.umu.se/icelab/om-icelab/
Mer om studien:
En beskrivning av studien finns i Nature 483 på sidorna 39-40 under rubriken News & Views och har titeln Social science: Carrots or Stick?
http://www.nature.com/nature/journal/v483/n7387/full/483039a.html
Artikeln är publicerad i Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America, PNAS 109 på sidorna 1165-1169 och har titeln The take-it-or-leave-it option allows small penalties to overcome social dilemmas. Författare är Tatsuya Sasaki, Åke Brännström, Ulf Dieckmann och Karl Sigmund.
http://www.pnas.org/content/109/4/1165.short [Ref 2]
För mer information:
Åke Brännström, universitetslektor vid institutionen för matematik och matematisk statistik
Telefon: 090-786 78 62
E-post: ake.brannstrom@math.umu.se
Frågan om kärnavfallshantering handlar ofta om teknologi. För att bättre kunna förstå och diskutera frågan om hantering av radioaktivt avfall behöver frågan ses ur ett humanistiskt perspektiv med beaktande av samhällsaspekter. Det behövs också en bättre begreppslig ram, menar Mats Andrén, som i sin bok bland annat fokuserar på legitimitet.
– Legitimitet är ett väldigt centralt begrepp i frågan. Brist på legitimitet har ofta stoppat förslag om slutförvaring i exempelvis havsbotten, berggrund eller i rymden, på grund av motstånd och tveksamheter om förslagen, säger han, och menar att oförmågan att upprätta legitimitet i frågan är en förklaring till att det saknas politiska beslut som kan identifiera en lösning.
I Sverige kommer det geologiska djupförvaret att ligga 450 meter ner i stabilt urberg. Mats Andrén resonerar i sin bok om vad det faktiskt innebär att gräva ner radioaktivt material i tusentals år. Han menar att vi kan dra lärdom av historien: det som är nergrävt gräver man ofta upp igen, i tron att det kan innehålla rikedomar. I en framtida värld med energibrist är det inte otänkbart att man gräver upp kärnavfall som fortfarande innehåller energi – men som också fortfarande strålar.
– Det kan vara en energitörstande värld utan kunskap om hur kärnavfallet ska hanteras. Tänk om vi slutar använda kärnkraft om 100 år, och avfallet grävs upp 500 år senare. Kommer nödvändig kunskap om hantering föras vidare till den generationen? säger Mats Andrén. Avfallet kan också grävas upp efter kanske 2000 år på grund av arkeologiskt intresse eller av mytiska aningar om att något finns inne i berget – men utan kunskap om att materian kan orsaka stor skada för mänskligheten.
Mats Andrén anser att det är bättre att spara de radioaktiva soporna ovan jord där det kan hållas i trygg kontroll, och att avvakta i några årtionden med beslut.
– Vi använder kanske kärnkraft i 40–100 år till, och fram till dess kan sluthanteringsfrågan fortsätta att utredas. På så sätt ges det mer tid till att forska och undersöka olika möjligheter, och att maximera kunskapen i frågan.
Boken ”Nuclear Waste Management and Legitimacy. Nihilism and Responsibility” finns tillgänglig i handeln från 14 mars.
– Kunskap om hur nervcellerna får sina uppgifter är nödvändiga för att i framtiden kunna odla och ersätta nervceller, säger Mattias Alenius, universitetslektor i neurovetenskap, som i det senaste numret av tidskriften PLoS Biology publicerar ett genombrott på forskningsområdet.
Tillsammans med sin forskargrupp vid Institutionen för experimentell och klinisk medicin söker han svaret på denna stora fråga i det lilla perspektivet: bananflugans luktsystem.
Den oansenliga flugans luktsystem består av 1 200 luktnervceller (människan har sex miljoner) fördelade på 34 grupper. Varje sådan grupp svarar på en viss uppsättning dofter, på grund av att alla nervceller i gruppen använder en enda av de luktreceptorer som finns i flugans antenner. Tillsammans ger receptorerna flugan möjlighet att särskilja tusentals dofter: en luktreceptor–en nervcellsgrupp, enkelt men samtidigt komplext.
Alenius och hans kolleger är först med att gå igenom alla 753 genreglerande gener, så kallade transkriptionsfaktorer, i bananflugan. De har då identifierat en uppsättning av endast sju stycken som i olika kombinationer behövs för att skapa var och en av de 34 cellgrupperna. En överraskande upptäckt är att transkriptionsfaktorerna dubbelarbetar: de kan slå på en luktreceptor samtidigt som de slår av andra i samma cell.
– Ett av flera trick som är bra att känna till om man i framtiden vill skapa de tusen och åter tusen nervcellsgrupper som tillsammans utgör vår hjärna, säger Mattias Alenius.
Artikel:
Combinatorial activation and repression by seven transcriptor factors specify Drosophila odorant receptor expression [Ref 1]av S Jafari, L Alkhori, A Scheffler, A Brochtrup, T Hummel och M Alenius. PLoS Biology, 10:3, mars 2012.
KONTAKT
Mattias Alenius, universitetslektor, 010-1038228, 070-5796898, mattias.alenius@liu.se
I engelskspråkiga länder som USA och Storbritannien läser allt färre ungdomar ett främmande språk. De anser att de inte behöver det. De har inte lust; engelska är ju hela världens språk och det räcker med det. I Sverige försöker regeringen, bland annat genom nya meritvärdesregler, uppmuntra ungas studier i främmande språk i grundskolan och i gymnasieskolan.
I sin studie har Alastair Henry, doktorand vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik vid Göteborgs universitet och anställd vid Högskolan Väst, via enkäter och intervjuer studerat bland annat effekten av att engelska används som ett stöd vid undervisningen i franska, spanska och tyska.
– Det kan vara en bidragande faktorer till varför motivationen för att läsa moderna språk försämras och varför skolelever upplever att de aldrig kommer någonstans med sin språkinlärning, jämfört med vad de gör med sin engelska, säger Alastair Henry.
När man läser, lyssnar till eller skriver texter i moderna språk kan man förvisso få mycket draghjälp av engelskan.
– Man känner igen liknande ord och fraser på engelska och lärarna uppmuntrar ofta elever att utnyttja sina kunskaper i engelska som ett stöd när de kämpar med franska, spanska eller tyska. Men användningen av engelska i den bemärkelsen innebär att elevens engelskspråkiga självbild blir kognitivt aktiv under lektionen, säger Alastair Henry.
I det läget, menar han, blir det oundvikligt att eleverna gör jämförelser mellan sina olika språkliga självbilder. I den jämförelsen blir bilden av eleven själv som en som i framtiden kommer att kunna kommunicera i målspråket franska, spanska eller tyska lidande. Det i sin tur har en negativ effekt på motivationen.
I intervjuerna har Alastair Henry upptäckt att de elever som däremot är framgångsrika i sina studier av moderna språk ofta använder sig av strategier för att motverkar engelskans negativa påverkan.
– Det handlar om att eleverna har blivit medvetna om att det är problematisk att göra jämförelser mellan de egna språkliga självbilderna, säger han.
Han menar att det är viktig att lärare arbetar aktivt med att hjälpa elever utveckla sådana strategier och de även arbetar med förstärkning av elevers franska/spanska/tyska språkliga självbilder.
– Till exempel kan man förstärka den tredjespråkliga självbilden genom samma metod som bland annat idrottscoacher gör när de ber sina idrottare skapa framtida bilder från när de är framgångsrika, säger Alastair Henry.
Enligt Henry är det viktigt att lärare i moderna språk är medvetna om att samspelet med engelskan är komplicerat och inte alltid av godo vid inlärningen av ett tredje språk.