I forskningsprojektet Tolken – en kulturell mellanhand, som har finansierats av Riksbankens Jubileumsfond, har etnologerna Eva Norström, Kristina Gustafsson och Ingrid Fioretos undersökt tolkars roll och erfarenheter av hur tolkade möten går till.
Tolkar har en nyckelposition vid många av de möten som äger rum mellan myndighetspersoner och personer som inte talar svenskar. De har en komplex yrkesroll som inte bara ska hantera språket och kommunikationen; de ska även följa de etiska riktlinjer som fastställs i God tolksed, vilket innebär att de ska vara opartiska och neutrala, tolka allt som sägs i rummet och tolka i jagform.
– Problemet är att den som lyssnar på tolken inte enbart lyssnar på ordens faktiska betydelse utan översätter allt utifrån sina egna sociala och kulturella referensramar. Personen värderar tolkens personlighet, etnicitet och dialekt, funderar på varför ett ord används istället för ett annat, säger Eva Norström.
Tolken blir en representant för manligt eller kvinnligt kön, och kan definieras som ”landsman”, ”förrädare”, ”medlöpare” eller ”redskap för kommunikation”. Eva Norström menar att det ofta inte är ett problem, men emellanåt ställs frågor på sin spets under tolkade möten och det är då etiska dilemman och rollen som kulturell mellanhand blir tydlig för tolken.
Men det är inte bara relationen tolk – klient som är problematisk. Tolkanvändaren, den som beställer tolkservice (exempelvis inom vården och flyktingmottagning) har ofta otillräcklig kunskap om tolkens roll och gränser, relationen mellan etiken i God Tolksed och vad som händer under tolkade möten.
För att garantera rättssäkerhet behöver tolkanvändare bättre kunskap om hur tolkens roll påverkar samtalet, och hur de ska agera för att tolken ska bli till maximal nytta för klienten.
Inom offentlig verksamhet utbildas tolkanvändare sällan i hur man använder sig av tolkar trots att Sverige är ett mångkulturellt samhälle. Enligt förvaltningslagen är tolken till för tolkanvändaren men ofta anses tolken vara till för icke svensktalande personer.
– Behovet av tolk blir då en invandrarfråga i stället för en fråga om rättssäkerhet och jämlikhet för alla som inte kan tala svenska. Det är ett stort antal människor bland minoritetsgrupper, icke hörande och invandrare, säger Eva Norström.
Forskarna har jämfört utbildningen till teckenspråkstolk med utbildningen till tolk i talade språk. Teckenspråkstolken studerar i sex till åtta terminer medan tolkar i talade språk studerar i endast en termin. Fråga är om detta beror på vilken klient tolken utbildas för.
Nu samarbetar Smart Textiles och MedTech West i ett nytt kompetenscentrum för att stärka utvecklingen inom området. Inom det nystartade samarbetet pågår ett flertal projekt som syftar till förenklingar och kostnadsbesparingar; en enklare vårdprocess för både patient och vårdpersonal och därmed en mer kostnadseffektiv behandling.
– Framtiden innebär stora utmaningar för all hälso- och sjukvård. Enorma krav kommer att ställas för att öka både finansiering och andel anställda i vård och omsorg. Det enskilt viktigaste sättet att lösa ekvationen är ett bättre samarbete inom akademi, vård och näringsliv, säger Jan Eriksson, sjukhusdirektör på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och fortsätter:
– MedTech West och Smart Textiles är ett exempel på ett sådant samarbetsinitiativ. Genom det ökade samarbetet bidrar man till ökad och snabbare utveckling av tekniska lösningar för bättre vård som ska minska de totala kostnaderna och behovet av personalinsatser.
Samarbetet mellan MedTech West och Smart Textiles är en förstärkning av regionens forskning och utveckling inom området medicinteknik och textil. Det är en viktig del av den Life-Science-satsning som nu sker i Västra Götalandsregionen. Ett övergripande mål för denna satsning är att Västra Götalandsregionen ska bli ledande på forskning och utveckling inom Life Science inom 10 år.
Bildtext: Electrodress – funktionell avslappning av spastiska muskler. Dräkten har utvecklats av Inerventions AB i samarbete med Smart Textiles och hjälper barn med rörelsehinder att öka rörligheten. Plagget stimulerar reflexsystemet och får spastiska, stela och värkande muskler att slappna av. Elektrodressen är ett av flera projekt som kommer presenteras under seminariet.
Programwebb: www.smarttextiles.se/halsa
MER INFORMATION:
Henrik Mindedal, MedTech West, tfn: 0708-88 84 45
Lena-Marie Jensen, Smart Textiles, tfn: 033-435 41 55
Forskare har för första gången gjort mätningar av antiatomers inre struktur. Tidsskriften Nature]publicerar i dag resultaten av de unika studierna. Jämförelser mellan antiatomer och vanliga atomer kan ge ledtrådar till varför vi bara kan se vanlig materia i universum. Resultaten kommer från ett internationellt samarbete där forskare vid Stockholms universitet deltar.
Vår vanliga materia är uppbyggd av atomer och molekyler, som i sin tur består av mindre partiklar. För varje partikel finns också en spegelbild, en antipartikel.
– Så vitt vi vet är antimaterien likadan som vanlig materia förutom att dess elektriska laddning är motsatt. Ändå finns det en uppenbar skillnad – hela världen runt omkring oss är uppbyggd enbart av vanlig materia. Varför det är så vet vi inte än. Kanske är spegelbilden inte helt perfekt? säger Svante Jonsell ]vid Stockholms Universitet som är en av forskarna som varit med och forskat fram resultaten. Svante Jonsell ingår i den internationella forskargruppen ALPHA som är verksam vid CERN, The European Organization for Nuclear Research.
För att leta efter någon liten spricka i spegelbilden har forskarna i ALPHA skapat antiatomer och sedan fångat dem i en atomfälla. Forskarna lyckades sedan ta nästa steg och hålla kvar antiatomerna i hela 1000 sekunder. Därmed kunde de äntligen börja studera deras egenskaper. Forskarna har nu nått sitt nästa mål, att visa att atomerna reagerar på rätt sorts mikrovågor.
– Precis som strålningen in en mikrovågsugn är inställda på exakt rätt frekvens för att värma vatten, så finns det en viss frekvens som får väteatomer att sparkas ut ur en magnetisk atomfälla, säger Svante Jonsell. Vad vi visat är att antiväte-atomer sparkas ut vid samma frekvens som vanliga väteatomer. Då vi ställer in mikrovågorna på en annan frekvens, eller inte har några mikrovågor alls, stannar antiatomerna kvar i fällan. Det visar att atomer och antiatomer reagerar likadant på mikrovågor.
Arbetet fortsätter med att göra mer noggranna mätningar, vilket kräver fler antiatomer än de enstaka åt gången som kan fångas nu. Andra egenskaper hos antiatomer kommer också att studeras, till exempel hur de reagerar på laserljus och om tyngdkraften får dem att falla på samma sätt som vanliga atomer.
LÄNKAR:
Om artikeln från nov. 2011 om de första fångade antiatomerna: http://www.su.se/om-oss/press-media-nyheter/pressrum/antimateria-fangad-med-svensk-medverkan-1.7517
Om artikeln i Nature Physics maj 2011 om antiatomer i 1000 sekunder: http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/su/pressrelease/view/anti-atomer-faangade-i-1000-sekunder-645617 [Ref 6]
FAKTA:
ALPHA (Antihydrogen Laser PHysics Apparatus) är ett samarbete mellan 15 institut i 8 länder, med syfte att skapa, fånga och studera antiväte. ALPHA startades år 2005 som en efterföljare till ATHENA-experimentet, där antiatomer i stora mängder skapades för första gången år 2002. Experimentet ligger vid det europeiska partikelfysiklaboratoriet CERN och använder antipartiklar från dess Antiproton Declerator (AD). Det svenska bidraget till ALPHA finansieras av Vetenskapsrådet.
KONTAKTUPPGIFTER
Docent Svante Jonsell, Fysikum, Stockholms universitet Tel 08 – 5537 8625 Mobil 076 – 82 87 827
E-post jonsell@fysik.su.se
Detta undersöker ett tvärvetenskapligt projekt med forskare från SLU och Lunds tekniska högskola. LRF bidrar med kompetens.
– Produktion av kvävegödsel är en av nyckelfaktorerna när man beräknar klimatpåverkan av livsmedel och bioenergi, säger projektledaren Serina Ahlgren vid institutionen för energi och teknik vid SLU. Om man tittar på till exempel odling av vete är det inte ovanligt att produktionen av kväve står för mellan 40 och 65 procent av klimatavtrycket.
SLU-forskarna har tidigare visat att system som producerar grönt kväve kan bli väldigt fördelaktiga ur miljösynpunkt. Och teknik för de olika delarna i en fabrik som kan producera grönt kväve finns redan. Nu gäller det att ”sätta ihop” dem! En utmaning ligger i att matcha produktionsskalan för de olika delarna som ingår. System för förnybar energiproduktion är ofta mindre, medan ammoniak- och handelsgödselproduktion i dagsläget är storskaliga.
Syftena med studien är flera:
– att studera bästa val av teknik
– att minska utsläpp av växthusgaser
– att göra biogas och vindkraft mer lönsamma
– att minska beroendet av fossila råvaror – vilket i sin tur leder till en ökad livsmedelssäkerhet och ett mer stabilt pris.
– Sveriges livsmedelsproduktion är till stora delar uppbyggd på insatser av fossil energi, dels för att driva traktorer, men också för att göra kvävegödsel, säger Serina Ahlgren. Det är ju helt ohållbart i längden! En tryggad livsmedelsförsörjning kräver att vi frigör oss från detta beroende. Grönt kväve är en av vägarna framåt!
Projektet startade i januari i år och avslutas i december 2013. Budgeten är totalt 1,7 miljoner kronor och finansieras av SLF:s Bioenergiprogram.
*TWh = terawattimme
Miljöforskare vid universitetets forskningscentrum MTM (Människa-Teknik-Miljö) deltar i två projekt som fokuserar på gruv- och stålverksavfall: EU-projektet Min-Novation och det regionala samarbetsprojektet SlaggBerg. I Min-Novation samarbetar sex europeiska länder i Östersjöregionen för att undersöka vilka mineral och metaller som går att utvinna ur avfallet, kartlägga var de finns och utveckla nya metoder för att återvinna dem.
– Räknat i vikt är gruvavfall den enskilt största avfallstypen i Europa. Bara i Sverige produceras det nästan 60 miljoner ton varje år. Sedan tillkommer de stora mängderna historiskt avfall vid nedlagda gruvor, som ofta är ett miljöproblem, eftersom metallerna läcker ut i omgivande vatten, berättar Mattias Bäckström, docent och forskare i kemi vid Örebro universitet.
Pilotanläggning för tester
I gruvavfallet finns till exempel bly, koppar, zink och kadmium, medan slaggen från stålindustrin innehåller legeringsämnen som nickel, vanadin och molybden.
Målet är att bygga upp ett nätverk i Östersjöregionen mellan universitet, forskningsaktörer och små och medelstora företag. Tanken är att företagen ska få den tekniska och vetenskapliga hjälp som de behöver för att kunna bygga upp en lönsam verksamhet runt återvinningen. Därmed skulle det regionala näringslivet förstärkas, ett miljöproblem tas om hand och viktiga råvaror tillvaratas.
Forskarna vid Örebro universitet ska nu bygga en pilotanläggning för att testa återvinning av olika metaller ur avfall, och räknar med att starta experimenten inom några månader.
– Vi ska undersöka olika metoder att laka ut metaller på ett miljövänligt sätt. Samtidigt som vi vill kunna ta ut allt av värde ur avfallet, är det viktigt att det sker under former som inte leder till ett ökat läckage av tungmetaller och andra föroreningar till omgivningen.
Teknik från andra branscher
Projektet handlar också om att använda teknik och arbetsmetoder från andra branscher för att minska belastningen på miljön vid hanteringen av avfallet.
– Man kan till exempel använda prospekteringsmetoder från gruvindustrin för att uppskatta metallvärdet i en avfallsdeponi utan att behöv rota runt i den.
Förutom Örebro universitet deltar från svensk sida även Regionförbundet Örebro och Bergskraft Bergslagen i Min-Novation. Projektet SlaggBerg, som drivs av Bergskraft Bergslagen, arbetar med samma frågeställningar som Min-Novation med särskilt fokus på Bergslagen.
För mer information kontakta Mattias Bäckström: +46 272 21 57 02
För att kunna nå avlägsna delar av vårt solsystem på rimlig tid behövs en raket som kan accelerera under lång tid. För detta krävs stora mängder bränsle och för att få upp stora mängder bränsle i rymden krävs, i sig, stora mängder bränsle. Snabbt blir det hela både tekniskt svårt och kostsamt.
Ett alternativ till en sådan raket är att fånga energi från solen i ett slags segel. Ett sätt är att spänna upp en gigantisk duk på vilken solljusets partiklar, de så kallade fotonerna, reflekteras och skapar ett svagt men ständigt tryck.
Ett annat, och mycket lovande, sätt, är det som forskaren Pekka Janhunen vid Finska meteorologiska institutet, FMI, har uppfunnit. Det fungerar så att tunna, elektriskt laddade trådar repelleras av solvinden, det vill säga de laddade partiklar som, tillsammans med ljus, sänds ut från solen. En stor fördel är att farkosten kan göras mycket lätt och eftersom det är kvoten mellan dragkraft och vikt som avgör hur hög accelerationen blir, kan farkosten så småningom nå avsevärda hastigheter.
I ett EU-finansierat samarbete mellan Sverige, Finland, Estland, Italien och Tyskland undersöker forskare och ingenjörer hur seglet ska kunna realiseras och flygas. Den tänkta farkosten har en förhållandevis liten kropp från vilken trådarna, som är tunnare än hårstrån, leder ut som ett hundratal ekrar i ett hjul. Inledningsvis är de upplindade på rullar, men efter uppskjutning, som fortfarande görs med traditionell raketteknik, matas de ut i längder på upp till 20 kilometer. Placerades ett sådant segel på marken skulle det alltså, om än glest, täcka vilken som helst av projektmedlemmarnas huvudstäder.
I Sverige arbetar Ångströms rymdtekniska centrum (ÅSTC) vid Uppsala universitet bland annat tillsammans med företaget Nanospace AB för att utveckla den miniatyrfarkost som ska sitta längst ut på varje tråd. Bortsett från att den är tjudrad till moderfarkosten i ekrarnas nav och tar emot en del kommandon från denna, är den ett komplett system med egna mikroraketmotorer, som hjälper till när seglet ska spännas ut, solceller och batterier för energiförsörjning, samt dator och apparatur för radiokommunikation.
Greger Thornell, föreståndare på Ångströms rymdtekniska centrum, är tillsammans med forskningsingenjörerna Sven Wagner och Johan Sundqvist ansvariga för det övergripande konstruktionsarbetet av miniatyrfarkosten liksom för kontroll- och kommunikationsmodulerna.
– Miniatyrfarkosten måste, trots sin komplexitet, vara väldigt lätt och liten. Nästan allting ombord på den måste därför konstrueras från grunden och sedan realiseras med specialteknik, inklusive den mikroteknik som vår grupp normalt arbetar med, förklarar Greger Thornell.
Om en dryg vecka inleder gruppen prototyptillverkningen.
För mer information:
Kontakta Greger Thornell, tel: 018-471 7126, e-post: Greger.Thornell@angstrom.uu.se
Forskning vid KTH visar att man ofta missar parametrar som energianvändning och utsläpp vid byggnation, drift och underhåll av vägar.
– Byggande och underhåll av vägar står för uppskattningsvis 2,5 till 3 miljoner ton koldioxid per år, säger Susanna Toller, forskare på avdelningen för miljöstrategisk analys vid KTH.
Det här är alltså något som man tidigare förbisett när man planerat för trafik och transport. Forskarkollegan Sofiia Miliutenko, som precis blivit klar med en licentiatavhandling i ämnet, fyller i.
– Tidigare har man bara fokuserat på fordonens utsläpp, därför finns det ett behov av att analysera hela situationen för att få en heltäckande bild, säger Sofiia Miliutenko.
Göran Finnveden, professor i miljöstrategisk analys vid KTH, bekräftar problemet. Han säger att vid transport- och infrastrukturplanering så har man oftast bortsett från dessa utsläpp eller beräknat dem på ett bristfälligt sätt, vilket har gjort att man underskattat miljöpåverkan av ny infrastruktur.
– Två och en halv till tre miljoner ton koldioxid motsvarar bortåt 15 procent av utsläppen från Sveriges inrikestransporter, men om man ska jämföra olika investeringsalternativ, kan det ha en mycket större betydelse, säger Göran Finnveden.
Han tillägger att den forskning som bland andra Sofiia Miliutenko utför därför är av betydelse för att i framtiden få till ett bättre beslutsunderlag.
Sofiia Miliutenko har detaljstuderat energianvändning och utsläpp för valda delar av vägnätet. I två fallstudier har hon tittat dels på vägtunneln vid Norra Länken i Stockholm och dels på återvinning och återanvändning av asfalt.
– Det har tidigare inte publicerats några detaljerade studier beträffande energiåtgång och utsläpp vid tunnelbyggen, och de är en av de mest resurskrävande komponenterna i ett vägbygge, säger Sofiia Miliutenko.
Hennes forskning visar bland annat att för vägtunneln spelar driftsfasen störst roll när det gäller energiåtgång och utsläpp under tunnels hela livscykel, men även själva byggandet har stor betydelse.
– Dessutom visade resultaten att byggandet av betongtunnlar har mycket högre påverkan jämfört med bergtunnlar, säger Sofiia Miliutenko.
För asfalthanteringen visade resultaten att varm återvinning av asfalt på plats ger något större nettobesparing av energi och växthusgaser än varm återvinning i verk.
– Däremot är återanvändning av asfaltgranulat som ett obundet lager i en väg ett mindre miljövänligt alternativ än varm återvinning, säger Sofiia Miliutenko.
Dessutom identifierades flera källor till dataosäkerhet i livscykelanalysen av väginfrastruktur, till exempel förutsägelser om den framtida elmixen och inventeringsdata för bitumen och betong.
För mer information, kontakta Sofiia Miliutenko på 08 – 790 73 95 / sofiia.miliutenko@abe.kth.se, Susanna Toller på 073 – 154 48 85 / susanna.toller@abe.kth.se eller Göran Finnveden på 08 – 790 73 18 / goran.finnveden@abe.kth.se.
Denna forskning publicerades i PNAS online 5 mars 2012: Mechanism for Burgess Shale-type preservation.
Ända sedan 1909, när fossilen Burgess Shale upptäcktes i Kanada, har forskare spekulerat kring den speciella miljö som fossilen måste ha hamnat i. Fynden härifrån är många, extremt detaljrika och visar djuren som de såg ut med både mjuk och hård vävnad. Det finns bara ett tiotal liknande fyndplatser på jorden, och de allra flesta kommer från en kort tidsperiod i början av djurens utveckling.
Den mjuka vävnaden hos djur bevaras nästan aldrig annars som fossil eftersom den bryts ner på nolltid. Därför går vi miste om mycket information när de dör och försvinner.
Forskarna menar att bara ett mycket ovanligt händelseförlopp kan förklara hur dessa speciella fossil belv till.
1. Ett skred på havsbotten begravde mängder av djur i finkornig lera, nere i de syrefria delarna av haven.
2. Ett tätt lager kalksten bildades som ett lock ovanpå skredet. Vid den här tiden var haven extremt basiska och utfällningar av kalksten som föll ned på botten kunde ibland ske.
3. Bakterier kunde inte bryta ned de döda djuren effektivt, eftersom varken syre eller sulfat kunde komma in i den tillslutna kryptan.
4. Idag, en halv miljard år senare, finns bara platta avtryck kvar. Rester av djuret finns kvar som ett tunt lager kol i avtrycken. Eftersom inget har rört på sig visas oerhört små detaljer.
Tack vare fossilfynden i Burgess Shale kan forskarna se djurlivets dramatiska evolution under kambrium, den så kallade kambriska explosionen. Om de mjuka djuren inte hade bevarats så hade de ”hårda” djurfossilen bara låtit oss se en liten bråkdel av alla djurformer som fanns vid den tiden.
Läs mer om Burgess Shale här
http://burgess-shale.rom.on.ca/en/index.php
Kontakt
Emma Hammarlund
Doktorand vid Naturhistoriska riksmuseet
Telefon +45 50187397
Epost emma@biology.sdu.dk
Martin Testorf
Vetenskapskommunikatör
Telefon: 08-5195 4037
Mobil: 0704 92 23 34
E-post: martin.testorf@nrm.se
Den ursprungliga genetiska koden förändras inte. Istället påverkas DNA-molekylerna i muskelcellerna kemiskt och strukturellt på ett väldigt specifikt sätt, genom att metylrester som bundits till DNA:t avlägsnas. Enligt forskarna förefaller dessa små så kallade epigenetiska förändringar vara en viktig beståndsdel i de fysiologiska föredelarna med att motionera.
– Våra muskler är verkligen formbara. Man säger ju ofta att du är vad du äter. När det gäller muskler skulle man kunna säga att du är vad du gör. Om du inte använder en muskel förlorar du den och den mekanism som vi nu har identifierat visar ur detta går till, säger Juleen Zierath, professor i klinisk integrativ fysiologi vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi.
Den aktuella studien i Cell Metabolism visar att DNA i skelettmuskulaturen från personer som precis har rört sig intensivt en kort stund har färre metylgrupper fastlänkade på ett antal kända DNA-sekvenser än innan den fysiska aktiviteten påbörjades. Dessa förändringar uppträder framför allt i områden av DNA som fungerar som ”landningsplats” för olika typer av proteiner, så kallade transkriptionsfaktorer, som i sin tur är involverade i att slå på och av gener som man sedan tidigare vet har stor betydelse för musklernas anpassning vid fysisk aktivitet.
Juleen Zierath liknar transkriptionsfaktorerna vid nycklar som låser upp våra gener. Men när metylgrupperna sitter stadigt på plats förhindras transkriptionsfaktorerna att låsa upp DNA-låsen i muskelcellerna. Och omvänt, när man tar bort metylgrupperna går det att sätta in nycklarna i DNA-låsen och öka musklernas kapacitet att arbeta.
– Vi vet redan att motion innebär att musklerna förändras, vilket även innefattar metabolism av socker och fett. Vår upptäckt är att avmetyleringen kommer först, säger Juleen Zierath.
Ett annat intressant fynd som forskarna redovisar i sin forskningsartikel är att koffein i detta sammanhang tycks ha samma effekt på musklerna som fysisk aktivitet. Sannolikt för att koffein orsakar en frisättning av kalcium på ett sätt som liknar den som sker vid muskelsammandragning när man motionerar. Forskarna rekommenderar dock inte att man byter ut träningen mot en kopp kaffe, eftersom övriga hälsoeffekter av motion inte följer efter.
– Träning är medicin och det verkar som möjligheten att förändra vår epigenom för att uppnå bättre hälsa bara är en joggingrunda bort, säger Juleen Zierath.
Publikation: ”Acute Exercise Remodels Promoter Methylation in Human Skeletal Muscle”, Romain Barrès, Jie Yan, Brendan Egan, Jonas Thue Treebak, Morten Rasmussen, Tomas Fritz, Kenneth Caidahl, Anna Krook, Donal J. O’Gorman & Juleen R. Zierath, Cell Metabolism online ahead of print 7 March 2012.
Forskningsprojektet IDEFICS studerar faktorer kopplade till överviktiga hos barn i åtta europeiska länder. En ny studie från forskarnätverket visar att barn som ammas helt under sina fyra till sex första levnadsmånader löper 25 procents mindre risk att bli överviktiga än barn som ammas delvis eller inte alls.
Tidigare studier om amningens koppling till övervikt har visat motstridiga resultat. Den aktuella studien har, enligt forskaren Monica Hunsberger, hög trovärdighet eftersom man tagit hänsyn även till andra faktorer som påverkar risken för övervikt, till exempel födelsevikt, hushållens inkomster, moderns utbildning och föräldrarnas födelseland.
I sambandet mellan exklusiv amning och övervikt tycks självregleringen vara en viktig mekanism, förklarar Monica Hunsberger:
– Att barn i spädbarnsåldern själva kan reglera när de ska äta och hur mycket tycks påverka risken för övervikt senare i livet, säger hon.
Den positiva effekten visade sig bara just i amningsintervallet fyra till sex månader. Hos barn som ammades kortare eller längre tid sågs inte samma effekt.
Forskarna spekulerar också i att det kan finnas ett samband mellan hur länge barn ammas och möjligheterna till föräldraledighet i olika länder. I Estland – som tillsammans med Sverige, Ungern och Tyskland ligger i topp när det gäller den statligt subventionerade föräldraledighetens längd (13-24 månader) – ammades mellan 37 och 65 procent av spädbarnen i fyra till sex månader.
– I Belgien, där man erbjuder föräldraledighet i max fyra månader, finner vi att 46 procent av spädbarnen inte blir ammade överhuvudtaget. Kanske är det så att en mer generös föräldraledighet avspeglas i mödrarnas amning, säger Monica Hunsberger.
Artikeln Infant Feeding Practices and Prevalence of Obesity in Eight European Countries-the IDEFICS study publiceras senare i vår.
Det kan finnas ett komplicerat samband mellan ungas kroppsuppfattning och fetma. Det visar en första studie vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, som kartlagt över 5 000 sistaårselever på Göteborgs gymnasieskolor för att studera könsskillnader när det gäller kroppsuppfattning samt hur vikten påverkar den egna kroppsuppfattningen.
I studien fick gymnasieeleverna först väga och mäta sig, därefter fylla i en enkät med frågor om bland annat kroppsuppfattning. Enkätsvaren gjordes om till en skala där 100 motsvarade den mest positiva kroppsuppfattningen. Enkäten visade att tjejer som hade under- och normalvikt nådde ett medelvärde på 70 på skalan, att jämföra med tjejer med övervikt som fick 57 och tjejer med fetma som fick 43.
– Vi kan se att tjejer som hade undervikt- eller normalvikt var de som var mest nöjda. Tjejer som hade övervikt och fetma blir rejält missnöjda med sin kroppsbild jämfört med under- eller normalviktiga tjejer. Det kroppsideal som idag råder för tjejer är just att vara smal, det är det som jämställs med att vara vacker. Det innebär att när dessa tjejer jämför sig med idealbilden är det ganska lätt att bli missnöjd med sin kropp, säger doktoranden Ebba Brann som analyserar studien vid Sahlgrenska akademin.
Bland killar var resultaten annorlunda: de som var mest nöjda med sin kropp var de med normalvikt (78 på skalan) och de med övervikt (74).
– Killarna verkar ha en mer tolerant inställning vad gäller kroppsuppfattning och blir inte lika missnöjda som tjejerna, säger Ebba Brann.
En stor könskillnad visade sig bland unga med fetma (BMI över 30): killar fick i genomsnitt 64 poäng på skalan, tjejer bara 43.
– Killarna kunde vara mycket nöjda med sin kropp även då de hade fetma, däremot var tjejerna mycket missnöjda vid både övervikt och fetma, säger Ebba Brann.
Omkring var sjätte elev som ingick i studien hade övervikt eller fetma. Men antalet kan enligt Ebba Brann vara lite för lågt: många av de som valde att inte medverka kan ha avstått just på grund övervikt eller fetma.
Medelvärdet för samtliga ungdomar i studien visade att killar generellt sett har en mer positiv kroppsuppfattning än tjejer.
Resultaten är enligt Ebba Brann viktiga för att kunna formulera ett hälsobudskap som unga kan ta till sig.
– Om vi ska kunna inspirera unga till en sundare livsstil och ge rätt motivation, måste vi veta hur ungas kroppsuppfattning relaterar till vikten. Detta var en första kartläggning, nu kommer vi gå vidare och titta på hur kroppsuppfattning kopplar till ungdomarnas upplevda livskvalité, säger Ebba Brann.
Personer som drabbas av schizofreni har ofta varit annorlunda redan som barn. Det visar en avhandling vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, som bygger på intervjuer med både unga vuxna med schizofreni och deras föräldrar.
Omkring fyra av tio föräldrar uppger i studien att deras barn redan i barndomen haft svårigheter som liknar autismspektrumtillstånd, till exempel svårt med kamratrelationer, koncentration, språk och motorik. Tidigare studier har hävdat att personer kan ha blivit feldiagnostiserade: patienter med schizofreni har efter fördjupade undersökningar egentligen visat sig ha autism.
– Vår slutsats är att det finns en grupp patienter där diagnoserna överlappar, och som alltså har både schizo-freni och autismspektrumtillstånd. Det anmärkningsvärda är att vi hittar flest dubbla diagnoser bland de pati-enter som i störst grad uppfyller de vetenskapliga kriterierna på schizofreni, säger Maria Unenge Hallerbäck som skrivit avhandlingen.
Att identifiera underliggande svårigheter hos personer med schizofreni har enligt Maria Unenge Hallerbäck stor betydelse för att kunna ge rätt stöd och behandling.
– Det finns idag läkemedel som dämpar de ofta skrämmande symptomen vid schizofreni, men när de psykotiska symptomen har klingat av finns behov av andra stödinsatser för att personerna ska må bra och få en fungerande vardag, säger hon.
– Att inse att en person med schizofreni dessutom har ett autismspektrumtillstånd har stor betydelse för hur den behandlingen ska utformas, men också för den genetiska forskning som vill förstå orsakerna bakom schizofreni och autism, säger Maria Unenge Hallerbäck.
I avhandlingen ingår också en kritisk granskning av ett nyutvecklat testinstrument kallat ”Reading the Mind in the Eyes”. Maria Unenge Hallerbäck har låtit 158 studenter från Karlstad universitet genomföra testet, som lanserats av den välrenommerade forskaren Simon Baron-Cohen som ett utredningsverktyg för autismspektrumtillstånd.
–Det är anmärkningsvärt att testinstrumentet fått en sådan spridning, trots att så lite har beskrivits om dess grundläggande psykometriska egenskaper. Jag har granskat en svensk version av testet, och kan visa att testresultaten för en och samma individ kan variera ganska mycket mellan två testtillfällen, vilket gör att man kan ifrågasätta testets relevans, säger Maria Unenge Hallerbäck.
Avhandlingen Autism and early development in adults with schizophrenia. Methodological and clinical aspects försvaras vid en disputation den 9 mars.
Nu flaggar de båda forskarna för vikten av att välja ett bevisbart säkert och verifierbart valsystem, något som aktualiseras inte minst då det pågår en svensk utredning där man bland annat kommer att titta närmare på just på elektroniska valsystem.
– Jag förstår inte hur man kan använda ett elektroniskt valsystem utan bevisbar säkerhet i allmänna val, säger Douglas Wikström, biträdande lektor vid KTH och forskare med inriktning mot kryptografi och kryptografiska protokoll.
Han och kollegan Shahram Khazaei har bland annat studerat de elektroniska valsystemen Civitas och Scantegrity där det senare använts vid val i USA. Båda systemen bygger på teknik som några av världens främsta kryptologer, däribland Ronald Rivest från MIT och RSA Laboratories och David Chaum, varit med och utvecklat.
– Vi hittade möjligheterna att attackera systemet när vi försökte bevisa säkerheten. Dessa säkerhetsluckor var så allvarliga att de kunde påverka valutgången. Jag hörde av mig till forskargruppen bakom både Civitas och Scantegrity och de kunde verifiera att säkerhetsbristerna fanns, säger Douglas Wikström.
Lyckligtvis är det möjligt att i efterhand verifiera att de identifierade säkerhetsbristerna inte utnyttjats i de val som redan genomförts och forskargruppen bakom Scantegrity hävdar att de gjort detta utan att upptäcka något fusk.
– Problemet är att även om de upptäckta säkerhetshålen nu har täppts till så saknas fortfarande säkerhetsbevis. Därför är det fortfarande inte klart att systemen är säkra.
Säkerhetsproblematiken är inte unik för USA. Ett liknande dilemma återfinns i vårt grannland Norge. Även där har Douglas Wikström, Shahram Khazaei, och Douglas doktorand Björn Terelius analyserat ett system som användes av 54000 norrmän förra året och levererades av det spanska företaget Scytl.
– Här upptäckte vi förvisso inga direkta säkerhetsbrister, men vi upptäckte teoretiska svagheter och dessa har även verifierats av Scytl. Valsystemet har fortfarande ingen bevisbar säkerhet.
Att just säkerheten befinner sig i fokus när det gäller valsystem är naturligt. Det är en kritisk del i ett system som i så stor utsträckning är en del av ett lands demokrati.
Varför har då amerikanerna och norrmännen inte använt bevisbart säkra elektroniska valsystem om nu sådana är så viktiga för att kunna säkra ett valresultat som inte påverkats av utomstående?
Douglas Wikström har några teorier.
– De amerikanska system som använts har varit enkla att förklara samt lättare att implementera, och forskare med ett bredare säkerhetsfokus har förstått hur dessa elektroniska valsystem fungerat. Lägg sedan till att några av världens främsta kryptologer sagt att systemen varit bra, och de som är satta att bestämma har litat på detta. Det spanska systemet upphandlades som helhet av Norska staten som kanske underskattat vikten av säkerhetsbevis, säger Douglas Wikström.
Enligt kanslirådet Mathias Säsften håller Justitiedepartementet för närvarande på med en översyn av valsystemet, och ett elektroniskt valförfarande är något som kommer att behandlas under det arbete som kommer att pågå fram till mars 2013.
För mer information, kontakta Douglas Wikström på 08 – 790 81 38 eller dog@csc.kth.se.
Stinas avhandling handlar om enterovirus vilka ingår i familjen picornavirus. I denna virusfamilj ingår bland andra poliovirus, vanligt förkylningsvirus och det för boskap mycket smittsamma mul- och klövsjukeviruset. På grund av dessa och andra sjukdomsalstrande picornavirus är det viktigt, både ur medicinsk och ekonomisk synvinkel, att vi lär oss att förstå så mycket som möjligt om dessa virus. Det har även visat sig att en del picornavirus vars infektioner i normala fall ger mycket lätta eller obemärkta symptom, selektivt kan infektera och döda cancerceller. Detta kallas ”viral onkolys” och syftar till att man med en näst intill obemärkt virusinfektion skulle kunna behandla cancer.
Stina har studerat om ej sjukdomsalstrande echovirus har förmåga att infektera och döda cancerceller. Tre av de virus som ingick i studien visade sig ha potential för att i framtiden eventuellt kunna användas vid viral onkolys mot tjocktarmscancer.
Hon har dessutom undersökt hur man skulle kunna utveckla genererandet av onkolytiskt replikerande virus genom att låta patientens egna tumörceller bilda replikerande virus. Att använda sig av virusets arvsmassa istället för själva viruset har flera fördelar, till exempel är arvsmassan lättare att framställa och den genetiska kvalitén kan kontrolleras bättre. I Stinas avhandling ingår även studier om hur ett specifikt echovirus fäster vid och tar sig in i celler för att starta en infektion.
Stina Israelsson är född i 1980 och uppvuxen i Alingsås. Hon tog sin magisterexamen i kemi vid Högskolan i Kalmar 2003 och sedan dess har hon varit doktorand inom biomedicinsk vetenskap vid Högskolan i Kalmar/Linnéuniversitetet.
Avhandlingen ”Tissue tropism and oncolytic potential of enteroviruses” försvaras den 9 mars, 2012 på Linnéuniversitetet i Kalmar. Opponent är professor emeritus Einar Everitt från Lunds universitet.
För mer information kontakta Stina Israelsson, telefon: 076-1096344 eller e-post: stina.israelsson@lnu.se
Avhandlingen kan beställas från Linnaeus University Press: lupress@lnu.se
Diabetes är vanligt bland patienter med kranskärlssjukdom. Tillståndet är allvarligt: enligt en avhandling vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs Universitet, leder diabetes hos personer med kranskärlssjukdom till en tydligt ökad risk för en för tidig död.
Doktoranden och forskaren Petur Petursson har i sin avhandling undersökt sambandet mellan störningar i sockeromsättningen och överlevnad efter hjärtinfarkt och hjärtstopp. Avhandlingen visar att patienter med diabetes har mindre chans att överleva ett hjärtstopp på sjukhus. Vidare är diabetes och dess förstadium prediabetes, förknippade med sämre prognos efter kranskärlsoperation.
– Typ 2-diabetiker med misstänkt kranskärlssjukdom som behandlas med insulin har lägre överlevnad. Vi har inte kunnat påvisa den exakta orsaken, men det kan till stor del förklaras med att sjukligheten är svårare bland de som behandlas med insulin.
Resultaten pekar enligt Petur Petursson på behovet av ett engagerat omhändertagande av kranskärlssjuka patienter, och på vikten av rätt kunna diagnostisera och handlägga störningar i sockeromsättningen.
– Sjukvårdspersonal bör snarast förutsätta att det föreligger någon form av dylik störning hos kranskärlssjuka, och det måste finnas upparbetade strategier för omhändertagande av sådana störningar på alla hjärtkliniker i landet, säger han.
Avhandlingen Aspects of Abnormal Glucose Regulation in Various Manifestations of Coronary Artery Disease försvarades vid en disputation den 23 februari.
Att minska vikten är en av de mest effektiva åtgärderna för att få bränslesnålare fordon och minskade avgaser. Det har därmed blivit allt intressantare att använda lätta och starka material som aluminium i olika detaljer. Men för att aluminium ska kunna konkurrera mot stål krävs det effektiva metoder för att forma detaljerna.
En viktig sådan metod baseras på att man utan att förvärma, under högt tryck, pressar ut en aluminiumkuts så att den fyller hålrummet i ett komplext formverktyg. Ett exempel är tillverkningen av läskburkar. Man utgår då från en platt aluminiumskiva, ungefär lika stor som en CD-skiva. Burken formas genom att ett verktyg format som burkens insida trycker ner skivan i ett verktyg format som burkens utsida. Under mycket kraftig deformation dras aluminiumskivan ut till rätt tjocklek och rätt form. Detta är ett mycket energieffektivt tillverkningssätt utan materialspill och ger mycket bra egenskaper hos den färdiga produkten.
Det finns dock ett svårt problem som måste undvikas; aluminium från skivan vill gärna fastna på verktygsytan. När man sedan ska pressa nästa burk leder de små aluminiumknölarna på verktygsytan till hög friktion och höga presskrafter, vilket ökar energiåtgången, och dessutom repar burkarna. Produktionen måste då avbrytas för rengöring eller utbyte av verktyget, vilket är mycket kostsamt.
Jannica Heinrichs studerar i sin avhandling denna process för tillverkning av lätta aluminiumdelar för bilindustrin. Även där fastnar aluminium på verktygen vilket ökar produktionskostnaderna och begränsar möjligheterna att forma komplexa detaljer. Hon har undersökt mikromekanismerna bakom problemet och visar ett nytt sätt att förhindra det vilket minskar friktionen, ökar produktiviteten och reducerar användningen av smörjmedel.
– Att problemet minskar möjliggör dessutom att man kan pressa detaljer med mer komplicerade former, detaljer som idag måste svetsas ihop av flera ståldelar, säger hon.
Lösningen baseras på att verktygen förses med tunna ytbeläggningar, och att ytorna görs extremt släta. De bästa ytbeläggningarna visades genom laboratorietester vara av typen diamantlikt kol .
– Och det räcker med ett skikt som inte är tjockare än en tjugondel av ett hårstrå. Men det krävs att den är slät ned på nanonivå, annars blir det ingen förbättring, säger Jannica Heinrichs.
Den bästa ytbeläggningen i testerna ökade verktygets livslängd tiofaldigt vid industriell tillverkning och smörjmedel kunde helt uteslutas.
Motsvarande problematik, där material förs över till verktyg, finns också i andra tillverkningsmetoder, som t.ex. svarvning och fräsning, vilka också har studerats i avhandlingen.
Jannica Heinrichs försvarade sin avhandling ”On Transfer of Work Material to Tools” den 2 mars, kl. 10.15 i Häggsalen, Ångströmlaboratoriet, Uppsala universitet.
För mer information, kontakta Jannica Heinrichs, tel: 018-471 72 36, jannica.heinrichs@angstrom.uu.se
