Dagens lättvattenreaktorerna förbrukar cirka 0,7 procent av energin i kärnbränslet. Resten placeras i slutförvar. För nästa generations kärnreaktorer ser situationen annorlunda ut.

– 99 procents förbränning och återvinning av bränslet är målet. Det innebär att vi kan köra kärnkraftverk i Sverige i 5 000 år till utan att behöva gräva upp mer uran ur marken, säger Janne Wallenius, professor i reaktorfysik vid KTH.

Han samarbetar tillsammans med forskare från Chalmers och Uppsala universitet för att förverkliga den fjärde generationens kärnkraft. I detta samarbete ingår projektet Electra, en liten blykyld reaktor för forskning och utbildning med planerad byggstart år 2020.

– Med denna typ av reaktor kan uranbrytningen upphöra helt. Testreaktorn Electra kan leda till en säkrare och uthålligare kärnkraft, som kan drivas av återanvänt avfall i 5 000 år, säger Janne Wallenius.

Allt använt kärnbränsle i Sverige förvaras i dagsläget i en bassäng i Oskarshamn, i väntan på att inneslutas i kopparkapslar och grävas ner i marken för djupförvaring. Enligt Janne Wallenius skulle den svåra frågan om slutförvar av kärnbränsle lösa sig när den fjärde generationens kärnkraft blir verklighet.

– Dagens använda kärnbränsle ska djupförvaras i hela 100 000 år. Våra nya reaktorer kommer att drivas på just det använda kärnbränslet, säger Janne Wallenius.

Det är förstås ändå viktigt att fortsätta utvecklingen av djupförvar för kärnavfallet, fortsätter han. Den lilla mängd kärnavfall som skapas av en Generation 4-reaktor behöver dock inte förvaras i marken längre än 1 000 år, jämfört med tidigare 100 000 år.

Det innebär i sin tur att även korrosionsforskare som kritiserat säkerheten i de planerade kopparkärlen kan enas om att förvaringen är säker.

– Den globala årsproduktionen av koppar på jorden skulle inte räcka till hela världens slutförvar, men faktum är att stålkärl skulle räcka bra för de nya reaktorernas bränsleavfall, säger Janne Wallenius.
Han fortsätter med att berätta att en unik egenskap med testreaktorn Electra är att de ersätter vattenkylningen med rent, flytande bly.

– Jag och min forskargrupp är först i världen att designa en realistisk reaktor som är helt blykyld, säger Janne Wallenius.

En nackdel med bly som köldmedium är att materialet är så tungt och korroderande att det snabbt nöter sönder och bryter ner bland annat pumpblad.

För att göra blyet mindre korroderande har forskare i Tyskland arbetat med att belägga stål med aluminium. Lösningen utforskas vidare i KTH:s korrosionslaboratorium, genom tester av aluminiumlegerade stål i bly.

– Men i testanläggningen Electra behövs inga pumpar, eftersom blyet i så här liten skala cirkulerar av sig självt. Vi ska ha hittat en lösning på korrosionsproblematiken när det är dags att bygga en kommersiell anläggning av Generation 4, säger Janne Wallenius.

För mer information, kontakta Janne Wallenius på 08-55 37 82 00 eller janne@neutron.kth.se.

Systemet ska användas av forskare vid svenska universitet.

Det nya kraftpaketet är en av tre datorkluster från HP som nu ska berika Nationellt superdatorcentrum (NSC) vid Linköpings universitet. Leverantör är Go Virtual Nordic AB och köpet finansieras av Vetenskapsrådet genom Swedish National Infrastructure of Computing (SNIC).

Det största systemet, Triolith, innehåller 1200 beräkningsservrar och kommer att ha en teoretisk beräkningskapacitet på 338 teraflops, vilket innebär att det kan utföra 338 biljoner så kallade flyttalsoperationer per sekund. Därmed passeras superdatorerna vid Kungl. tekniska högskolan och FRA.

– Vi är stolta och glada över att NSC nu kan erbjuda våra användare ett ännu mer kraftfullt system. Det ger svenska forskare möjligheter att utföra beräkningar och simuleringar på en nivå som inte tidigare varit möjlig, säger NSC:s föreståndare professor Bengt Persson.

– Beräkningsbehovet har ökat enormt de senaste åren, såväl inom fysik och kemi som inom biomedicin och andra livsvetenskaper, där storskaliga data nu effektivt kan analyseras, säger Persson.

Enligt SNIC:s föreståndare Sverker Holmgren blir Triolith ett väsentligt bidrag till den nationella infrastrukturen för vetenskapliga beräkningar.

– Behoven av datorkraft hos svenska forskare växer snabbt, och den nya beräkningsresursen vid NSC kommer att möjliggöra mycket ny och intressant forskning, säger Sverker Holmgren.

En första delinstallation kommer ske under april–maj, och det kompletta systemet installeras efter sommaren. I takt med att Triolith tas i drift fasar NSC ut sitt tidigare största datorsystem, Neolith.
Samtidigt med Triolith installeras även Krypton, ett datorkluster med 240 beräkningsservrar. Krypton är finansierat av SMHI och avsett för klimatforskning och utveckling av väderprognosmodeller. Det tredje datorklustret som har 72 beräkningsservrar är avsett Saabs behov och kommer efter en kortare vistelse på NSC att installeras vid företaget.

Maskinvaran i alla tre datorsystem är uppbyggd av HPs skalbara modulchassin, ProLiant SL6500, vardera bestyckade med åtta beräkningsservrar av senaste modell. I varje beräkningsserver sitter två processorer av typen Intel Xeon E5-2660 som var och en har åtta processorkärnor med AVX-instruktioner samt fyra minneskanaler bestyckade med DDR3-1600-minnen. Servrarna kopplas samman med FDR Infiniband (56 Gb/s) från Mellanox.

I Triolith är 1144 av dessa servrar utrustade med 32 gigabyte minne och 56 med 128 Gb minne, totalt 42,75 terabyte primärminne. Total teoretisk prestanda för Triolith vid nominell klockfrekvens, 2.2 GHz, är 338 teraflops. Motsvarande prestanda för Krypton och Saab-klustret är 67,6 respektive 20,3 teraflops.

KONTAKT
Bengt Persson, föreståndare, NSC, 013-282983
Jan Wallenberg, VD, Go Virtual, 031-7488871

En ny studie vid Lunds universitet visar att djur som lever i hav och sjöar i regel har maximalt 9 cm stora ögon. Större ögon än så är kostsamma att utveckla och underhålla, samtidigt som de kan försvåra etteffektivt kamouflage. Men på ca 1000 meters djup lever undantagen – jättebläckfisken och kolossbläckfisken. Det finns inget annat djur i världen som har större ögon, de mäter hela 27 cm i diameter.

– Bläckfiskarnas gigantiska ögon är optimala för att kunna se väldigt stora objekt på långt håll. Som till exempel kaskeloter, vars huvudsakliga föda består av djuphavsbläckfiskar, säger Dan-E Nilsson, professor i funktionell zoologi.

Tack vare bioluminescence (ljus från små organismer som lyser när de störs av andra djurs rörelser), så framträder kaskeloterna som stora lysande objekt nere i det dunkla havsdjupet. Bläckfiskarna kan upptäcka sin fiende på ca 120 meters avstånd och genast börja fly.

Forskningsresultaten publicerades nyligen i den vetenskapliga tidskriften Current Biology.

Text: Helena Bergqvist

Vid en solstorm slungas en mängd partiklar med ovanligt höga hastigheter iväg från solen och det är inte bara kring jorden det kan bli problem.

– IRF har mätinstrument ombord på ESA satelliterna Venus och Mars Express och vi har känt av solstormen på båda planeterna, berättar Gabriella Stenberg, forskare vid Institutet för rymdfysik
(IRF) i Kiruna.

På Venus Express slogs stjärnsensorn till fälligt ut och satelliten blev plötsligt blind när stormen nådde planeten den 7 mars, men instrumenten ombord kunde fortsätta att göra vetenskapliga mätningar.

Dagen efter nådde samma storm jorden och ytterligare några dagar senare, den 10 mars, nådde den fram till Mars.

– Vi detekterade många fler partiklar än normalt med vårt instrument, säger Gabriella. Det är spännande att se vad som händer kring Mars vid ett solutbrott, forsätter hon. Det som vi idag uppfattar som stormigt rymdväder var det normala förhållandet i solsystemet för 3 miljarder år sen. Att göra mätningar under sådana extrema situationen är viktigt för att förstå hur det var när solen ung.

Solens aktivitet varierar i en elvaårscykel och just nu är vi på väg mot aktivitetsmaximum i den cykeln.

– Det betyder att vi det närmaste året kan vänta oss fler utbrott på solen, fler vackra norrsken och mycket intressanta mätningar kring Venus och Mars, menar Gabriella. Både Mars och Venus går förresten att se på natthimlen just nu. Venus syns alldeles nära planeten Jupiter i väster när solen gått ner. Samtidigt stiger den lite rödaktiga Mars upp på himlen i öster. Tyst och stillsamt rör sig planeterna över himlavalvet utan att avslöja de osynliga stormar som rasar omkring dem.

På kort tid har Audiapps fått både Thielska Galleriet och Nationalmuseum på kroken. Företaget drivs av de båda konst- och museieintresserade KTH-studenterna Ludvig Persson och Klas Moldéus.

– Vi har hittills träffat två museer. Båda nappade direkt. Thielska Galleriet var till och med så upprymda att de ville ha betaversionen av appen innan den var riktigt färdig, och det till en utställning som skulle invigas sju dagar senare, säger en uppenbart nöjd Ludvig Persson.

Och nöjd har han all anledning att vara. Thielska Galleriet räknas som ett av Sveriges förnämsta konstmuseer.

Upptakten till företaget Audioapps och utvecklandet av appen med samma namn bottnar i ett grundmurat intresse för museer och konst berättar kollegan Klas Moldéus. Men att komma konsten in på livet är inte alltid enkelt, särskilt inte bland unga, något både Ludvig och Klas identifierat som ett problem. Ett annat dilemma är den ålderdomliga teknik som idag finns på landets olika museum. Den erbjuder ingen överblick över utställningen.

– Som besökare har man ingen aning om när guiden har pratat klart. Är det 20 sekunder eller 20 minuter kvar? Kan jag avbryta nu? Tekniken lämnar en hel del i övrigt att önska, säger Ludvig Persson.

För att råda bot på detta och kunna bidra till att fler unga får upp ögonen för konst och museum, har han alltså tillsammans med Klas Moldéus utvecklat en app till Iphone och Android-telefoner. Med Audioapps har varje besökare en egen guide i fickan, och med enkel navigation erbjuder appen ytterligare fördjupning i verken och ett mer personligt museibesök.

– Vår idé är att presentera konsten på ett nytt, modernt och annorlunda sätt, med hjälp av både video, olika ljud och tal. Museer sitter på så otroligt mycket kunskap som kan krydda upplevelsen. Se gör dessutom gärna arbetet att ta fram jättegedigna guider om bara förutsättningarna finns, till exempel via Audioapps, säger Klas Moldéus.

Företaget Audioapps som sådant är uppbyggt runt försäljning av abonnemang, vilket gör att det museum som använder tjänsten inte är låst till en superdyr investering i en egen it-plattform.

 – Vi säljer en apptjänst som företag kan köpa prenumerationer på. Sedan kan konstgalleriet eller museet välja att ta betalt för appen av sina kunder, välja att ta betalt för en specifik museieguide eller helt enkelt låta app och/eller guide vara gratis, säger Klas Moldéus.

Ytterliggare en fördel med Audioapps är att museet kan komma till besökaren, och inte enbart tvärtom som är fallet idag. Information om nya utställningar kan lätt skickas ut till dem som har appen installerad, och på så sätt blir det lättare för museer och konstgalleriet knyta besökarna närmare till sig och se till att de återkommer.

– Jag visade för övrigt appen för min farfar häromdagen. Han blev helt lyrisk eftersom det var första gången som han kunnat ”gå på ett museum” på över tio år, säger Ludvig Persson.

Någon risk för att besökarna bara laddar ner guider och stannar hemma ser han dock inte.

– Folk slutar inte gå på museum bara för att det säljs konstböcker, och de slutar knappast att resa bara för att tv-program innehåller resereportage, säger Ludvig Persson.

Kan appen användas i andra sammanhang?
– Absolut. Vi har varit i kontakt med Lidingö Stad som visat ett mycket stort intresse för Audioapps, och då i syfte för att använda den för kultur- och stadsvandringar. Så även där finns det en stor potential, säger Klas Moldéus.

Den 20 mars släpps boken Nordic Fashion Studies. Redaktörer är Louise Wallenberg, föreståndare för Centrum för Modevetenskap och Peter McNeil, professor i Modevetenskap vid Stockholms universitet.

– Mode tenderar att ses som något nebulöst och otillgängligt samtidigt som det är ett fenomen som ständigt figurerar i både media och i mångas medvetande, och kanske är det just denna tvetydighet som ger mode dess speciella laddning, säger Peter McNeil.

Genom ett flertal perspektiv åskådliggörs i Nordic Fashion Studies modets många dimensioner, som dess inverkan på hur vi ser på våra kroppar, hur det styr våra begär och våra konsumtionsmönster, hur vår ekonomiska och kulturella historia träder fram på nya sätt läst genom modet och hur det möjliggör inträden i globala socioekonomiska och kulturella gemenskaper, för att nämna några av de ämnen som bidragen i boken berör. 

– Modevetenskap är per definition ett högst tvärvetenskapligt ämne, vilket också antologin Nordic Fashion Studies är ett utmärkt exempel på. Som akademiskt ämne har modevetenskapen på bara några år, både i Sverige och utomlands, vuxit sig starkt i samklang med ett allt växande allmänt intresse för modets betydelse såväl kulturellt som ekonomiskt, säger Louse Wallneberg.

Välkommen till en presentation av boken på bokhandeln Konst-ig tisdag 20 mars,
18.00-20.00. Medverkar gör Maria Engström, Daniel Koch, Angela Rundquist, Louise Wallenberg och Jacob Östberg.

En stor del av barnens tid tillbringas i skolan och det är inte bara sociala relationer i skolan som påverkar deras psykiska hälsa. Risken för fysiska och psykiska besvär ökar med graden av krav i skolklassen.

En avhandling vid Mittuniversitetet visar att elever i skolklasser med höga skolkrav, oftare rapporterar hälsobesvär, exempelvis nedstämdhet, sömnproblem och huvudvärk, än elever i skolklasser med låga skolkrav. Och detta oavsett hur eleverna själva uppfattar skolkraven. Risken för att rapportera hälsobesvär är 50 procent högre i klasser med höga skolkrav än i klasser med låga skolkrav.

Doktoranden Ulrika Eriksson har studerat olika sociala faktorer i barns skol- och närmiljö och hur de relaterar till barns självrapporterade hälsa. I mars disputerar hon på Institutionen för hälsovetenskap vid Mittuniversitetet med en avhandling som omfattar över 8 000 barn i årskurs 5, 7 och 9 i hela Sverige.

– Hälsa och välbefinnande påverkas inte enbart av individuella faktorer. Normer och värderingar i skolklasser förefaller också vara betydelsefullt för hur barn uppfattar sin hälsa, säger Ulrika Eriksson.

Höga skolkrav mättes i studien genom tre påståenden: ”Jag har för mycket skolarbete”- ”Jag tycker skolarbetet är svårt”- ”Jag blir trött av skolarbetet”. Resultaten visar att flickor påverkas mer negativt av höga skolkrav än pojkar. Det är viktigt att åskådliggöra genusskillnaderna i sambandet mellan skolrelaterade krav och barns hälsa menar Ulrika Eriksson. Det är möjligt att de normer och förväntningar som finns på flickor och pojkar kan verka skyddande alternativt utgöra riskfaktorer för barns välmående.

– Lärarna spelar en viktig roll för att skapa ett positivt socialt klimat i skolklasser och har möjlighet att tydliggöra vilka krav som ställs och hur eleverna kan uppfylla dem. Kraven bör matcha elevens kapacitet och skapa känsla av framgång och utveckling snarare än misslyckande, säger Ulrika Eriksson.

Program för att stödja och uppmuntra lärare i ett sådant arbete framstår som betydelsefullt för ett hälsofrämjande arbete i skolan.

MER INFORMATION OCH KONTAKT
Ulrika Eriksson, doktorand, 070-310 86 00, 063-16 56 59, e-post: ulrika.eriksson@miun.se

AVHANDLINGEN
http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=3&pid=diva2:503757

För åtta år sedan introducerades en ny tandkräm i Sverige som har mer än tre gånger högre fluorhalt än vanlig tandkräm. Högfluortandkrämen finns att köpa receptfritt och riktar sig främst till personer som har mycket karies.

Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har nu för första gången gjort en vetenskaplig utvärdering av högfluortandkrämens effekt. Studien har resulterat i en ny metod som fyrdubblar tändernas fluorskydd.

I studien fick 16 försökspersoner prova olika tandborstningsmetoder, där de antingen fick använda högfluortandkräm eller vanlig tandkräm, och borsta sina tänder antingen två eller tre gånger om dagen.

– Försöken visade att de som borstade med högfluortandkräm tre gånger om dagen fick ett fyra gånger bättre fluorskydd i munnen jämfört med de som använde vanlig tandkräm två gånger per dag, säger forskaren Anna Nordström vid odontologiska institutionen, Sahlgrenska akademin.

I försöken testades också en ny metod, som utvecklats i samarbete med professor Dowen Birkhed, där man med hjälp av fingret smörjer in tänderna med tandkräm.

– ”Massagemetoden” visade sig minst lika effektiv som en tredje borstning för att öka fluorhalten i munnen. Att massera in tändernas framsidor med tandkräm kan vara ett enkelt sätt att ge tänderna ett tredje fluortillskott under dagen, till exempel efter lunchen. Metoden ska inte ersätta borstning med fluortandkräm morgon och kväll, utan är ett extra tillägg, säger Anna Nordström.

Tandborstning med fluortandkräm har haft – och har – stor betydelse för kariesutvecklingen, och det finns starka vetenskapliga bevis för att daglig användning av fluortandkräm har en uttalad kariesförebyggande effekt.

Studien ”Effect of a third application of toothpaste (1450 and 5000 ppm F), including a “massage” method, on fluoride retention and pH drop in plaque” publicerades i tidskriften Acta Odontol Scandinavia.

Flygplansmotorer blir lättare och billigare med en ny metod som förenklar tillverkningen. En självlärande robot bygger upp detaljer genom att lägga smält metalltråd i lager på lager. Roboten justerar sina rörelser under processens gång för att kompensera för störningar.

Den nya tillverkningsmetoden kallas robotiserad metalldeponering och har utvecklats av forskare på Högskolan Väst i Trollhättan. Flera företag har varit samarbetspartners, framför allt Volvo Aero. Den 23 mars doktorerar Almir Heralic på metoden. Han disputerar vid Chalmers [Ref 1], men disputationen äger rum på Högskolan Väst [Ref 2] där han är anställd.

Almir Heralic har skapat ett helt automatiserat system för den nya tillverkningsmetoden. Metalltråden smälts med fiberlaser av samma typ som används för svetsning. Med hjälp av en CAD-ritning programmeras robotbanan och processparametrarna ställs in. Roboten lägger smält metalltråd i strängar sida vid sida och lager på lager, men oundvikliga temperaturvariationer ger störningar.

– Värmen kan göra att smältan flyttar på sig. Du får gropar som beror på temperaturvariationer och dessa gropar måste du ta hand om, säger Almir Heralic.

Processen behöver justeras under gång och för det krävs sensorer som ger information om vad som händer. Den intensiva hettan från fiberlasern gör att de flesta tänkbara sensorer smälter, men Almir Heralic har hittat lösningar. Feedbacksystemet innehåller bland annat kameror och en laserscanner som registrerar höjden på lagren på en tiondels millimeter när. Justeringarna av processen kan utföras av en operatör som övervakar den. Det är så här Volvo Aero använder metoden i sin produktion idag. Men Almir Heralic har gått ett steg längre.

– Jag har lyckats få roboten själv att faktiskt lära sig av processen med hjälp av feedback från sensorerna, säger han.

Roboten programmeras alltså om automatiskt under processens gång med ledning av input från sensorerna. Styrsystemet justerar också processparametrarna. Det automatiska systemet har visat sig vara bättre än människan på att anpassa processen.

Robotiserad metalldeponering ger flera fördelar för Volvo Aero när de tillverkar komplexa komponenter till flygmotorer. Istället för att låta gjuta stora komponenter med utstickande detaljer kan man idag smida dem eller tillverka dem i plåt. De utstickande detaljerna byggs på med metalldeponering. Detta pressar ner kostnaderna och gör motorerna lättare, vilket i sin tur håller nere bränsleförbrukningen i flygplanen.

Almir Heralics avhandling:
Monitoring and Control of Robotized Laser Metal-Wire Deposition

För mer information, kontakta:
Almir Heralic, Högskolan Väst, 0705-776042,almir.heralic@hv.se ” href=”mailto:almir.heralic@hv.se”> almir.heralic@hv.se

Studien lyfter fram betydelsen av hjärnans synapser, kommunikationen mellan nerverna, för utvecklingen av hunger- och mättnadskänslor.

Fetma är idag en folksjukdom, men de bakomliggande molekylära orsakerna är ofta oklara. Tidigare studier har visat att många neuropeptider och deras receptorer, som ofta är viktiga komponenter i signalöverföring utanför cellerna och vid cellytan, är viktiga för den centrala födointagsregleringen. Kroppsvikten regleras av ett komplext samspel mellan nervceller, endokrina och metaboliska faktorer.

Neurobeachin (Nbea) är ett hjärnspecifikt protein viktigt för nervsignaleringen, med en viktig betydelse för placering av membranbundna proteiner i nervsynapser. Den nya studien av forskarna Manfred Kilimann och Helgi Schiöth visar att möss, som bär på två olika varianter av samma gen – så kallade heterozygota möss, utrycker endast hälften så mycket neurobeachinprotein äter mer och blir fetare.  Dessa möss har också flera förändringar i uttryck av gener som är viktiga i födointagsregleringen i hjärnstammen och hypothalamus, båda regioner centrala för hungerkänslorna. Mössen med det låga trycket av neurobeachin äter mer på grund av sug för ökad mängd kalorier medan den typ av födointag som drivs av belöning är oförändrat.

Undersökningar i två svenska studier visar även att en del i Nbea-genen leder till högre kroppsvikt hos både barn och vuxna.

Studien har genomförts av två forskargrupper ledda av professorerna Manfred Kilimann och Helgi Schiöth i samarbete med bland annat Universitetet i München, andra forskargrupper vid Uppsala Universitet och Karolinska Institutet.

Neurobeachin, a Regulator of Synaptic Protein Targeting, is Associated with Body Fat Mass and Feeding Behavior in Mice and Body-Mass Index in Humans i PLoS Genetics.

Hur kommer det sig att du fick ett sådant uppdrag från Skolverket?
– Jag har varit med och skrivit kursplanerna för de naturvetenskapliga ämnena inom grundskolan och har varit mycket involverad i frågor som rör undervisning och lärande i naturvetenskap. Dessutom har jag ett stort intresse av att forska om hur man kan utveckla undervisningen i naturvetenskap, och vill att lärare ska ta del av den ämnesdidaktiska forskningen. Jag arbetar med forskningsprojekt som ligger nära lärare, till exempel ”learning studies” och andra former av klassrumsstudier.

Vad har du skrivit om?
– Boken handlar om undervisning och lärande i naturvetenskapliga ämnen. Bland annat har jag skrivit om hur lärarens kunskaper och attityder påverkar undervisningen men även om hur lärare genom olika undervisningsmetoder kan stimulera elevers intresse för naturvetenskap. Bokens fokus är att lyfta ämnesdidaktiska perspektiv som gynnar undervisningen i naturvetenskap, men även att diskutera modeller, arbetssätt och framgångsfaktorer på klassrumsnivå som har bäring på undervisningen i klassrummet. Vidare har jag också skrivit om varför man ska göra laborationer, hur man använder språket inom naturvetenskapen, hur man bedömer elevers lärande och vad lärare behöver kunna för att eleverna både ska tycka att det är roligt och att de ska förstå. Min förhoppning är att lärare ska se hur den ämnesdidaktiska forskningen kan vara användbar för dem i deras verksamhet som naturvetenskapslärare.

Hur har det varit att jobba med boken?
– Det har varit jättelärorikt, och jag har fått läsa in mig på områden som jag inte har läst så mycket om innan, och har även fått bredda mina egna kunskaper inom fältet. Till exempel kopplingen mellan naturvetenskapen och språket, och om laborativa moment. På så sätt har jag fått en bredare bild av forskningen inom naturvetenskapernas didaktik, både nationellt och internationellt. Att skriva en bok för lärare i skolan är inte samma sak som att skriva en vetenskaplig artikel på engelska, så det har varit en utmaning att presentera forskningen på ett lättillgängligt sätt så att lärarna kan ta till sig boken.

Vilka lärare riktar den sig till?
– Alla lärare och skolledare från förskola och till gymnasiet, samt lärarutbildningar.

Har du hunnit få några reaktioner på boken?
– Jag har hört att många kommuner redan har gjort beställningar av boken. Även flera lärarutbildarkollegor runt om i landet har hört av sig och frågat när den kommer. Det känns både roligt och nervöst. Jag har också blivit kontaktad av Utbildningsradion som vill att jag ska vara med och göra tv-program om undervisning i naturvetenskap. Det är jätteroligt, men det viktigaste är att boken blir läst och förstådd och att lärare får kunskap om den forskning som bedrivs inom naturvetenskaplig didaktik, och att de ser att de kan ha användning för den.

Sahlgrenska Cancer Center har på senare tid rekryterat två nya forskargrupper. En av dem leds av Jonas Nilsson, som nu tillsammans med sina kollegor publicerar nya rön om cancercellers ämnesomsättning.

Studien, som publiceras i ansedda Plos Genetics, innebär det andra steget mot att hitta enzym som skulle kunna bli ett framtida mål för cancerbehandling.

– Redan för några år sedan upptäckte vi att ett särskilt enzym kallat Ornitindekarboxylas (ODC) kan hämmas med läkemedel för att förhindra uppkomst av lymfkörteltumörer i möss. Nu har man tagit resultaten vidare till patienter, säger Jonas Nilsson:

–  I den nya studien har vi undersökt några andra enzym, och upptäckt att ett av dem beter sig olika beroende på vilken cancer som studeras. Studien antyder att om ett läkemedel mot enzymer i ämnesomsättningen skall fungera så måste man först veta vilken cancergen som är aktiverad. Detta förstärker betydelsen av att kunna individanpassa cancerbehandling.  

Resultaten ligger nu till grund för fortsatta studier, där forskargruppen tillsammans med kollegor på Sahlgrenska Universitetssjukhuset ska studera spåren i en annan cancerform, lungcancer.

Föreståndaren för Sahlgrenska Cancer Center Göran Stenman har stora förhoppningar på de nya forskargrupperna.

– Vi är jätteglada att ha kunnat rekrytera både Jonas Nilssons och Göran Landbergs forskargrupper. Det visar att vi har en attraktiv miljö för personer som har ambitioner om att utföra translationell cancerforskning, säger han.

Artikeln Mouse Genetics Suggests Cell-Context Dependency for Myc-Regulated Metabolic Enzymes during Tumorigenesis publicerades i Plos Genetics den 15 mars.

Den höga ekonomiska tillväxten på tidigare stängda marknader såsom Kina, Ryssland, Polen, och Baltikum har skapat stora export- och tillväxtmöjligheter för små och medelstora företag (SMF). Trots att denna internationella expansion av SMF:s sker i annorlunda affärsmiljöer och under hård konkurrens, så har den försummats av forskningen. I sin avhandling fyller Susanne Sandberg kunskapsluckan.

I avhandlingen berättar Sandberg bland annat att medelstora multinationella tillverkningsföretag från mogna marknader, såsom Sverige, gör teoretiska bidrag genom att de utvecklar nyckelbegrepp som även är giltiga för SMF:s inträde på tillväxtmarknader. Det kan handla om etableringsnoden in i det utländska affärsnätverket, marknadsspecifik erfarenhetsbaserad kunskap, och upplevd institutionell distans.

Hon visar också att de internationellt betydligt mindre erfarna kinesiska företagen uppvisar ett avvikande internationaliseringsmönster. Bland annat kännetecknas deras process av en parallell utveckling hos den utländska marknaden och hemmamarknaden, där den utländska marknaden ibland används som en språngbräda för etablering eller fortsatt tillväxt på hemmamarknaden.

Andra viktiga resultat i Sandbergs avhandling gäller den paradox som uppkommer genom indirekt export. Genom att använda en inhemsk mellanhand förenklas avstampet för företagen, men fortsatt internationalisering försvåras då möjligheterna att skaffa egen erfarenhetsbaserad kunskap eller att bygga internationella relationer är begränsade.

– Sammanfattningsvis så beror olikheterna mellan internationaliseringsprocesserna framförallt på skillnader mellan hemmamarknadens mognadsgrad, företagens internationaliseringsgrad och typ av företag, säger Susanne Sandberg.

Susanne Sandberg är född och uppvuxen på Öland. Hon tog sin magisterexamen i marknadsföring vid Högskolan i Kalmar 2003 och sedan 2005 har hon varit doktorand inom företagsekonomi vid Högskolan i Kalmar/Linnéuniversitetet.

Avhandlingen ” Internationalization processes of small and medium-sized enterprises: Entering and taking off from emerging markets” försvarades den 15 mars, 2012 på Linnéuniversitetet i Kalmar. Opponent var professor Svante Andersson, Högskolan i Halmstad

MER INFORMATION
För mer information kontakta Susanne Sandberg, telefon: 070-261 42 92 eller e-post: susanne.sandberg@lnu.se

Avhandlingen kan beställas från Linnaeus University Press: lupress@lnu.se

Forskare vid Nordic School of Public Health NHV har studerat förebyggbara biverkningar i olika patientgrupper.

– Enligt senaste studien är 52 procent av de biverkningar som fanns i samband med besök på akuten eller i början av sjukhusinläggning förebyggbara, säger apotekare och forskare Katja Hakkarainen vid Nordic School of Public Health NHV.

I denna patientgrupp har två procent av patienterna förebyggbara biverkningar, enligt studien. Studien visar också, när det gäller patienter som är inlagda på sjukhus att 45 procent av deras biverkningar kunde ha förhindrats. Hur många i den gruppen som har förebyggbara biverkningar kunde inte fastläggas i studien.

Katja Hakkarainen och kollegorna sammanfattade kontentan av 22 vetenskapliga artiklar publicerade åren 1994-2010. Dessa behandlar data om 24 128 inlagda patienter och 48 797 icke inlagda patienter i akuten eller i början av sjukhusinläggning, i Asien, Australien, Europa och Nordamerika. En biverkning bedömdes förebyggbar när standardavvikelse skett, beträffande t.ex. dosering och övervakning.

– Studien visar att förebyggbara biverkningar blir en belastning för hälso- och sjukvården, säger Hakkarainen men poängterar att man inte kan dra några generella slutsatser för alla patientgrupper utifrån resultatet.

– Även om många länders läkemedelssäkerhets-föreskrifter förbättras tyder resultatet på att ytterligare förbättringar måste ske.

Förebyggbara biverkningar behöver också studeras ytterligare, när det gäller primärvårdspatienter.

ARTIKEL: “Percentage of patients with preventable adverse drug reactions and preventability of adverse drug reactions – a meta-analysis” publicerades i PLoS ONE den 15 mars 2012. Studien genomfördes i samarbete med Nordic School of Public Health NHV och Linköpings universitet. Forskargruppen bestod av Katja M Hakkarainen, Khadidja Hedna, Max Petzold och Staffan Hägg.

Den medicinska tekniken för organdonationer utvecklas i snabb takt. Frågan är om samhällets och individens syn på organdonation hänger med? Forskare från Södertörns högskola  [Ref 1]och Lunds universitet har undersökt detta utifrån filosofiska, etnologiska och idéhistoriska perspektiv i projektet ”Kroppen som gåva, resurs och vara: organtransplantationer i Östersjöområdet”. Jämförelser görs även mellan olika länder. Forskningsprojektet summeras nu i en ny bok.

– Vår målsättning med forskningsprojektet och boken är att göra den etiska diskussionen rikare, säger Fredrik Svenaeus, professor vid Centrum för praktisk kunskap på Södertörns högskola. Vi vill förbättra förutsättningarna för nya beslut inom området.

Är kroppen en investering? Får jag köpa och sälja mina organ?

I projektet har man utifrån olika discipliner och i fem delprojekt forskat om organdonation och synen på kroppen. I ett delprojekt undersöker Fredrik Svenaeus ur en filosofisk vinkel relationen till den egna kroppen och den mellan givare och mottagare. Han resonerar kring om kroppen är något jag äger eller något jag är. Kroppen har under senare tid blivit en investering, något jag tränar, ger näring till och som jag kan förändra med olika metoder. Men kroppen är något mer än bara en investering. Den rymmer också våra förhållanden till varandra och hur vi sitter samman som människor. Det är i sådana förhållanden som organdonationsetiken bör sökas.

Ulla Ekström von Essen, docent i idéhistoria vid Södertörns högskola och verksam vid Centrum för praktisk kunskap, undersöker i ett annat delprojekt hur det individuella valet och friheten i vårt moderna samhälle kan vara svårt att förena med det faktum att kroppen blivit en medicinsk och samhällelig resurs. Är ett ”förmodat samtycke” till transplantation och betoningen av allas ”rätt att ge” genuina uttryck för valfrihet eller bara ett sätt att dölja samhälleliga hänsyn?

Det finns olika register i världen, där man katalogiserar tillgängliga organ och hur väl de matchar olika individer. Markus Idvall, etnolog vid Lunds universitet, har granskat dessa så kallade utbytesprogram och deras effekter. Martin Gunnarsson, doktorand i etnologi vid Centrum för praktisk kunskap, har i sina jämförande studier av dialys mellan Sverige och Lettland tittat på hur relationen mellan person och kropp skapas och omskapas i vården i de bägge länderna.

Susanne Lundin, som är professor i etnologi i Lund, har undersökt illegal organhandel i fattiga östländer och inom projektet kunnat följa de kontakter hon fått över världen. Hon har exempelvis identifierat och intervjuat flera personer i Sverige som köpt njurar utomlands och intervjuat säljare av njurar i Moldavien.

Forskningen i projektet, som pågått sedan 2008, har gått hand i hand med det ökade samhällsintresset för ämnet.

– Det är roligt att forska inom ett fält där det samtidigt händer så mycket, berättar Fredrik Svenaeus. Uppmärksamheten på organtrafficking i svensk media tog fart parallellt med vårt forskningsprojekt liksom det samtal som förs idag om huruvida en patient skall kunna vårdas för att hennes organ skall kunna transplanteras, snarare än för hennes egen skull.

Seminarium: Bokrelease och presentation av forskningsprojekt

Forskningsprojektet är summerat i boken “The Body as Gift, Resource, and Commodity: Exchanging Organs, Tissues, and Cells in the 21st Century”.  Boken är en antologi där man även kompletterat med texter av internationellt erkända forskare för att täcka etiska frågor kring exempelvis assisterad befruktning och handeln med embryon och celler. Texterna är skrivna av forskare från discipliner som filosofi, etnologi, konstvetenskap, idéhistoria och sociologi och behandlar den förändrade syn på människokroppen som utbyte och handel med organ och människovävnad ger upphov till.

Vid ett seminarium den 20 mars presenteras bokens innehåll och forskningsprojektet av redaktörerna Fredrik Svenaeus och Martin Gunnarsson.

När? Den 20 mars klockan 16.00-17.00
Var? Biblioteket, Södertörns högskola, Alfred Nobels allé 11 i Flemingsberg
Ingen föranmälan. Fri entré.

 

Upphovsrätten diskuteras oftast som ett problem som rör relationen mellan konsumenter och upphovsrättsindustrin. Många anser att upphovsrätten ger oproportionerligt stor makt åt företag, som kan ta ut orimligt höga priser för sina produkter. Andra betraktar det som en konflikt mellan fildelare och kreatörer där internetanvändaren istället svartmålas.

– Det jag uppmärksammar i min forskning är att det inte bara handlar om en konflikt mellan big business och internetanvändare utan att det också är en konflikt inom medieindustrin. Det är en konflikt mellan till exempel medieföretag som Google och företag som producerar film, text och musik, säger Peter Jakobsson, som har skrivit en doktorsavhandling i medie- och kommunikationsvetenskap vid Örebro universitet.

Öppenhetsindustrin
De företag som förespråkar en ny affärsmodell kallar Peter Jakobsson för öppenhetsindustrin. Det är till exempel internetoperatörer, telekombolag och webbföretag.

Öppenhetsindustrin tar avstånd från den affärsidé som bygger på att stänga in och kontrollera musikaliska, filmiska och konstnärliga verk med hjälp av upphovsrätten. Istället vill öppenhetsindustrin skapa ekonomiska vinster genom att öka cirkulationen av till exempel musik och film i digitala nätverk. Men även detta ska göras inom ett ramverk av förordningar och lagar.

– De vill inte avskaffa upphovsrätten i sin helhet. De vill göra ekonomin starkare och mer kreativ med större frihet och fler undantag från upphovsrätten.

Hinder för ekonomisk tillväxt
– Men min användning av ordet öppenhetsindustrin innehåller en viss ironi eftersom den omfattar en begränsad och specifik öppenhet med lika många stängningar om öppningar. Det handlar egentligen om omreglering snarare än avreglering. Min förhoppning är att begreppet kan användas för att belysa båda sidor av den öppenhet som erbjuds.

Peter Jakobssons forskning visar att öppenheten som förespråkas skulle ta ifrån producenterna möjligheten att kontrollera sina egna produkter och att istället ge entreprenörer och företag möjligheten att tjäna pengar på dessa.

– Upphovsrätten ses av öppenhetsindustrin som ett potentiellt hinder för ekonomisk tillväxt och utveckling inom medieindustrin, eftersom den upprätthåller den traditionella medieindustrins affärsmodeller och inte släpper in nya aktörer, säger Peter Jakobsson, som disputerar på Södertörns högskola den 23 mars.

För mer information kontakta Peter Jakobsson: 070 587 8178