På en presskonferens idag tillkännagav utbildningsminister Jan Björklund, att SciLifeLab från och med 2013 blir ett nationellt forskningsinstitut och att regeringens plan är att SciLifeLab om några år ska sysselsätta cirka 1 000 forskare och omsätta runt en miljard kronor per år. Förutom de pengar som regeringen anslår kommer Knut och Alice Wallenbergs stiftelse att satsa 220 miljoner kronor på tekniklaboratorier i SciLifeLab, och Astra Zeneca kommer under fem år att investera 40-80 miljoner kronor om året i forskningsprojekt inom ramen för SciLifeLab.
– Det är en fantastisk satsning på forskningen, och ett stort förtroende som regeringen, Wallenbergstiftelsen och Astra Zeneca ger oss. Vi tänker ta det ansvaret och arbeta med både ett nationellt och internationellt perspektiv, säger Harriet Wallberg-Henriksson, rektor vid Karolinska Institutet.
– Fullt utbyggt kommer Sweden SciLifeLab kunna verka som en nationell resurs som accelererar svensk medicinsk- och molekylär biovetenskaplig forskning till absolut världsklass. Den här satsningen gör det möjligt för oss att attrahera starka forskare och innovativ forskning till Sverige, säger Eva Åkesson rektor vid Uppsala universitet.
– Tillsammans med de andra universiteten kan vi nu bygga upp en forskningsmiljö i den absoluta världstoppen. Regionen blir på detta sätt attraktiv för de allra bästa forskarna och för etablering av nya företag, säger Peter Gudmundson, rektor vid Kungliga Tekniska högskolan.
– Stockholms universitets internationellt framgångsrika forskning inom molekylär biovetenskap och bioinformatik kommer även i fortsättningen att vara central för SciLifeLab och vi välkomnar givetvis att samarbetet nu får status av nationellt forskningsinstitut, säger Kåre Bremer, rektor vid Stockholms universitet.
SciLifeLab är ett nationellt resurscenter för storskalig biovetenskaplig forskning och drivs gemensamt av Karolinska Institutet, Kungliga Tekniska högskolan, Stockholms universitet och Uppsala universitet.
Inom den medicinska forskningen ligger fokus på att undersöka den molekylära basen för komplexa sjukdomar hos människan, samt att hitta biomarkörer för att diagnosticera sjukdomar och följa deras förlopp. Om vi kan förklara vad som egentligen händer i en människas vid cancer, diabetes eller någon annan av våra folksjukdomar, kan vi snabbare komma fram till hur vi ska behandla sjukdomarna. Vårdresultaten förbättras och onödiga kostnader kan undvikas. Forskningsinriktningen gör även SciLifeLab till en attraktiv partner för läkemedelsindustrin både inom och utom landet.
För den miljörelaterade forskningen ska de avancerade teknikplattformarna utnyttjas för att bygga upp en nationellt och internationellt framstående miljöforskning. SciLifeLab finns både i Stockholm och i Uppsala.
De fyra universitet som idag samarbetar i SciLifeLab kommer även i framtiden att vara huvudintressenter i det nya nationella forskningsinstitutet Sweden Science for Life Laboratory.
I en studie under ledning av Fereshteh Ahmadi, professor vid Akademin för hälsa och arbetsliv, har 2 355 personer boende i Sverige och som har/har haft cancer besvarat en enkät om så kallade coping-metoder. Coping handlar om hur människan hanterar stressfyllda och känlsomässigt krävande situationer.
Resultaten visar att naturen är den viktigaste coping-metoden. Två av tre som besvarat enkäten (68 procent) säger att vistelser i naturen till stor eller ganska stor del har varit en hjälp för att må bättre under/efter sjukdom.
Den näst viktigaste metoden är att lyssna på naturliga ljud som fågelsång och vind. 66 procent av de svarande anger att detta i stor eller ganska stor utsträckning har hjälpt dem att må bättre under sjukdomen.
Att promenera eller delta i någon aktivitet utomhus, kommer på tredje plats.
Hälften av de svarande uppger att de sökt kontroll över sin situation själva utan att be om Guds hjälp, medan 34 procent uppger att deras liv kan vara del av ett större, högre sammanhang. En tredjedel menar att böner har hjälpt dem under sjukdomsperioden, men tidigare forskning visar att böner i Sverige inte nödvändigtvis har med religion att göra.
Forskarna menar, att de här resultaten kan användas i cancervården, t.ex. genom att skapa hälsofrämjande trädgårdar som patienter kan vistas i eller möjligheter för patienter att vara ute i naturen.
Högskolan i Gävle sätter människan i centrum och utvecklar kunskapen om en hållbar livsmiljö. Vi erbjuder mer än 50 olika utbildningsprogram och cirka 1 000 kurser inom humaniora, samhälls- och naturvetenskap och teknik.
Skogsrester som stubbar, bark, toppar och kvistar gör nu stor nytta i en ny testanläggning för produktion av högkvalitativ syntesgas – tänkt för drivmedel. Resultaten som är unika i Skandinavien bygger på nära samarbete mellan Luleå tekniska universitet, Energitekniskt centrum (ETC) och industrin. Genom att tillämpa känd förgasningsteknik har man lyckats få värdefull syntesgas av restmaterial från skogen.
– Vi valde att gå den kortaste vägen och nyttjar till exempel stubbar och trätoppar från skogen direkt som de är i vår anläggning. Vi använder framför allt skogsrester med låg kvalitet som trä och pappersindustrin inte nyttjar. Ofta talar man om behovet att förbehandla den här typen av råmaterial eller att samköra det med kol för att kunna producera syntesgas effektivt. Det vi har gjort är att visa på hur man kan använda skogsresterna direkt – och det är en viktig del i vår framgång, säger Magnus Marklund, VD, vid ETC i Piteå.
I det robusta förgasningslabbet på ETC i Piteå står den 8 meter höga IVAB-tillverkade förgasaren, som lyckats med det många forskare försökt i flera år; att tillverka högkvalitativ syntesgas av skogsrester. Förgasningsprojektet på ETC bygger på enkelhet, med direkt inmatning av obehandlade malda skogsrester, men med svåra tekniska utmaningar, som forskare och ingenjörer vid ETC, LTU och IVAB (kommersiell partner) arbetat med under tre år genom ett projekt som finansierats av Energimyndigheten, IVAB, Sveaskog och Smurfit kappa.
– Själva inmatningen av råmaterialet i förgasaren är en utmaning. Det är en trycksatt process och pulvret som matas in i förgasaren består av fibrer och partiklar, som varierar i egenskap beroende på vilket ursprung materialet har om det till exempel kommer från björk eller barrskog. Det ställer höga krav på utformningen att lyckas uppnå en jämn och stabil mating i förgasaren, säger Fredrik Weiland, forskningsingenjör på ETC och inskriven doktorand vid Energiteknik på Luleå tekniska universitet.
För att minimera oönskad kvävgas när syntesgasen produceras används ren syrgas och koldioxid när råmaterialet omvandlas i förgasaren till syntesgas.
– Vår syntesgas har väldigt låg halt av kolväten vilket är bra när man ska producera drivmedel ur gasen. En möjlig sådan slutprodukt kan vara metanol, vätgas eller till och med syntetisk bensin, säger Magnus Marklund.
– Patienter som drabbas av allvarliga komplikationer efter operation för matstrupscancer är i behov av en intensiv och långvarig uppföljning för att tidigt hitta uppkomna problem och initiera riktade insatser, säger Maryam Derogar, doktorand vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi och en av forskarna bakom studien.
Matstrupscancer är den åttonde vanligaste cancerformen i världen. Sjukdomen upptäcks ofta i ett sent skede efter att symtom som sväljningssvårigheter och viktförlust uppkommit. Den mest etablerade behandlingen för bot är extensiv kirurgi som ofta innebär ingrepp i buk, bröstkorg och hals. Endast var fjärde till tredje patient med matstrupscancer blir föremål för kirurgi varav 30 procent lever minst 5 år efter operationen. Den aktuella forskargruppen visade nyligen att var sjätte patient som genomgått operation för matstrupscancer försämrades i sin livskvalitet till en nivå som var betydligt sämre än befolkningens.
Syftet med den aktuella studien, som publiceras i Journal of Clinical Oncology, var att kartlägga om allvarliga komplikationer efter kirurgi för matstrupscancer påverkar livskvaliteten hos patienter som överlevt minst fem år efter ingreppet.
I studien följdes utvecklingen av livskvaliteten bland 141 patienter som genomgått kirurgi för matstrupscancer i Sverige mellan åren 2001-2005 och överlevt minst 5 år. Av dessa drabbades 46 patienter, det vill säga var tredje, av minst en allvarlig komplikation efter operationen, som till exempel andningssvikt eller svår infektion. Patienterna fick skatta sin livskvalitet genom att svara på enkäter 6 månader, 3 år och 5 år efter operationen.
Enkäterna mätte olika funktioner (till exempel fysisk, social och känslomässig funktion) och symtom (till exempel smärta, trötthet och ätsvårigheter). Svaren omräknades till poäng mellan 0-100. För funktioner är höga poäng bra medan för symtom är låga poäng bra. Med statistisk analys jämfördes skillnaden i livskvalitet mellan patienter som drabbades av allvarlig postoperativ komplikation och de som inte drabbats av detta. I analyserna togs hänsyn till ålder vid operation, kön, annan sjuklighet, typ av kirurgiskt ingrepp, tumörtyp och graden av tumörens växt (tumörstadium).
Patienter som drabbades av en allvarlig komplikation efter operationen hade mer symtom på andnöd, trötthet och ätsvårigheter jämfört med patienter som inte hade haft sådan komplikation. Dessa försämringar fanns sex månader efter operationen och förblev oförändrade fram till 5 år efter kirurgi. Det fanns dessutom mer besvär med sömnsvårigheter och sura uppstötningar bland patienter som hade drabbats av en komplikation efter kirurgi för matstrupscancer.
Publikation: ”Influence of major postoperative complications in long-term survivors after esophageal cancer surgery”, Maryam Derogar, Nicola Orsini, Omid Sadr-Azodi & Pernilla Lagergren, Journal of Clinical Oncology, online 2 April 2012.
Nyligen aktualiserades ett stort intresse för tanten. Kulturtanten återupprättas och unga kvinnor hyllar tanten och ser henne som representant för en livsstil som värnar om det lilla livet. Tanten framstår som en person som har civilkurage. Hon törs säga ifrån, hon försöker inte behaga och hon oroar sig inte ständigt för sitt utseende. Men tanten kan också beskrivas nedvärderande, som skvallertant eller moraltant. För den medelålders eller äldre kvinnan är tanten och tantig ibland snarast en varning: tantvarning. Här är tanten symbol för någon som är överspelad i dagens samhälle.
Nu kommer alltså boken som tar det samlade greppet: Tanten, vem är hon? En (t)antologi, där forskare från Umeå universitet reder ut begreppen.
– Att definieras som tant är inte alltid populärt. Vem som är tant beror mycket på sammanhang, säger Marianne Liliequist och Karin Lövgren, redaktörer och medförfattare i den nya antologin Tanten, vem är hon? En (t)antologi (Boréa).
I denna tvärvetenskapliga antologi är det åldersrelaterade begreppet tanten utgångspunkt. Flera forskare medverkar i boken. Här behandlas såväl fiktiva tanter i Astrid Lindgrens författarskap, som mostrar och fastrar, kvinnor som stöttat och fört vidare traditioner till yngre generationer, medelålders kvinnor som sexchattar, begreppet kulturtant, äldre kvinnor i skönlitteratur, den osynliga äldre icke-heterosexuella kvinnan med mera.
– Det är spännande att tanten blivit en så populär figur i dag. Hon används som symbol för vitt skilda saker beroende på vem som beskriver henne. Ibland framstår hon mest som ett stilideal och den verkliga tanten som någon som har försvunnit då äldre generationer kvinnor dött, säger Karin Lövgren.
– Tanter är viktiga för mig, förklarar Marianne Liliequist, som skriver om de äldre kvinnor som var så betydelsefulla i byn där hon växte upp. De hade tid med mig. De fanns till hands både praktiskt och känslomässigt.
Boken är skriven inom ramen för TantForsk!, ett nätverk för forskning om kvinnor och åldrande, berättar redaktörerna. Bidragen är skrivna i olika genrer, från akademisk prosa till skönlitterärt gestaltande.
– Vår tanke har varit att tillsammans utforska olika dimensioner av tanten och att med detta väcka intresse för forskning om ålder och åldrande. Vi är båda forskare vid ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt om åldrande som pågår vid Umeå universitet, berättar redaktörerna.
Fredagen den 30 mars försvarade Jenny Balkow sin doktorsavhandling i företagsekonomi vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping.
Hur får man bra kvalité i produkter från Kina? Svenska producenter märker ofta att det inte är något problem att hitta en leverantör i Kina. Problemen uppstår när produkten väl är levererade… eller inte. Förseningar, uteblivna leveranser och missförstånd i specifikationerna är några av de problem som kan uppkomma.
– Det största problemet är egentligen att företagen inte vet vad de inte vet, det är därför mellanhänder är nödvändiga i handeln med Kina, säger Jenny Balkow. I sin doktorsavhandling “In the Middle: On Sourcing from China and the Role of the Intermediary” utforskar hon just mellanhändernas roll för små- och medelstora svenska företag som arbetar mot Kina.
Jenny Balkow har under sin doktorandtid intervjuat både svenska och kinesiska personer som jobbar som mellanhänder. Företagen i Sverige producerar ofta saker av hög kvalité i små volymer, man vill göra en mindre upplaga av en unik produkt. Kinesiska företag är vana vid massproduktion. Huvudproblemet ligger ofta i brist på kommunikation. Jenny Balkows avhandling ger konkreta exempel på olika lösningar på en del av problemen.
– Företagen bör leta efter en person som stödjer relationerna. En person som kan väga upp för leverantörens okunskap och inte bara för den egna okunskapen. I Sverige är det vanligt att man tar hit mellanhanden så att denna kan lära känna Sverige, det svenska språket och svensk kultur samt få teknisk kunskap och kunskap om marknaden, säger Jenny Balkow.
Fakultetsopponent vid disputationen var professor Staffan Brege vid Linköpings universitet. Betygsnämnden bestod av professor Helene Ahl, Högskolan för Lärande och Kommunikation, Jönköping, Associate Professor Henrik Agndal, Stockholm School of Economics och Professor Lefa Teng, Shanghai Jiao Tong University. Ordförande var professor Helén Anderson, JIBS.
KONTAKTUPPGIFTER
Jenny.Balkow@hb.se
073-3327670
I Etiopien är avskogningen mycket omfattande, vilket man har antagit påverkar hög- och lågvattenflödena i vattendragen.
Solomon Gebreyohannis doktorsarbete vid SLU inbegriper flödesdata för 30 olika floder i Etiopien för de senaste 50 åren. Ett dussintal av dessa floder har studerats i detalj, med flödesdata, flyg- och fjärranalys samt intervjuer bland ortsbefolkningen.
Solomon Gebreyohannis har bland annat studerat ett område runt floden Koga, en biflod till Blå Nilen. Skogsutbredningen har där minskat från 16 procent 1957 till endast 1 procent 1986. Det skedde främst i samband med en politisk markreform i mitten av 1970-talet. Under samma period har man mätt vattenflödet i floden.
Med hjälp av dessa hydrologiska uppgifter samt flyg- och satellitbilder har Solomon Gebreyohannis försökt hitta ett samband mellan skogsavverkningen i området och vattentillgången i floden. Lite oväntat såg man inga förändringar i vare sig hög- eller lågvattenflödet trots den stora avskogning som skett i området.
I intervjuer med några byäldstar framkom dock att förhållandena skilde sig ovanför respektive nedanför en stor våtmark. Uppströms våtmarken hade lågvattenflödet minskat och högvattenflödet ökat. Nedströms våtmarken hade byborna däremot inte noterat några skillnader i vattenflödet, vilket pekar på att våtmarken utjämnar effekterna av avskogningen.
MSc Solomon Gebreyohannis Gebrehiwot, institutionen för vatten och miljö, SLU, försvarar sin avhandling med titeln ”Hydrology and forests in the Blue Nile basin – what can be learned from half a century of observations and community perception for water management?” Disputationen avser filosofie doktorsexamen.
– Tid: fredagen den 30 mars 2012 klockan 10:00
– Plats: Uppsala, Loftets hörsal
– Opponent: Professor Tammo Steenhuis, Department of Biological and Environmental Engineering, Cornell University, Ithaca, USA
MER INFORMATION
Solomon.Gebreyohannis@slu.se, 018-67 30 59
Kevin.Bishop@slu.se, 018-67 31 31, Kevin Bishop
LÄNK TILL AVHANDLING
http://pub.epsilon.slu.se/8634/
Tina Carlson Ingdahl på Högskolan i Borås har med sin avhandling Människor, skjortor och siffror – Reducera komplexitet och en order blir till tittat närmare på redovisningens roll i ett företags verksamhet. Genom att observera affärsmöten mellan säljare och köpare på Eton Fashion AB har hon ställt sig frågan: Vad gör redovisning och hur går det till? Fredag den 30 mars disputerar Tina Carlson Ingdahl med sin avhandling på Handelshögskolan i Göteborg.
Studien visar att det finns fördelar med att göra närstudier för att få veta mer om redovisningens roll i praktiken. Tina Carlson Ingdahl, vid Institutionen Handels- och IT-högskolan, Högskolan i Borås, har studerat och beskrivit hur människor, skjortor och siffror samverkar under affärsmöten på Eton Fashion AB i Gånghester. Avhandlingen visar hur komplexiteten steg för steg reduceras tills endast en ifylld order återstår. Bland de viktigaste slutsatserna i avhandlingen är att visa på att dessa möten innehåller tre egenskaper:
– Mötena innehåller punktvisa inslag av ren kalkylering, att mötesdeltagarna räknar med siffror. Nästa egenskap handlar om att beräkningarna blandas med att de går på känsla, genom att till exempel känna på och jämföra olika tyger. Detta led kallar jag för kvalkylering – man är rationell och går på känsla samtidigt. Det avslutande ledet i mötena, kalkvylering, handlar om människorna, om det varma, och här tar man hänsyn till andra och börjar tänka på vad konsumenten kommer att vilja ha. Det pågår då en förhandling.
Beskrivningen av dessa affärsmöten visar hur redovisning bidrar till att möjliggöra en inramning av mötena, vilket är nödvändigt för att en order skall bli till. Det handlar mycket om att se tingen, de små detaljerna och därför har Tina Carlson Ingdahl fotograferat under sina observationer för att kunna studera fotona och upptäcka de små detaljerna och hur dessa får inflytande.
DISPUTATION
Tina Carlson Ingdahl
Tid: Fredag 30 mars kl. 13.15
Plats: CG-salen, Handelshögskolan i Göteborg
Avhandling: Människor, skjortor och siffror – Reducera komplexitet och en order blir till
Länk till avhandlingen: http://hdl.handle.net/2077/28596
KONTAKTUPPGIFTER
Tina Carlson Ingdahl, Tfn: 033-435 5923 eller 0734-438283, E-post: tina.ingdahl@hb.se
Reumatoid artrit (RA), även kallad kronisk ledgångsreumatism, är en sjukdom som framför allt drabbar leder, främst i händer och fötter, och symmetriskt i båda kroppshalvorna. Den är autoimmun, vilket betyder att immunförsvaret angriper kroppens egna celler. Sjukdomen ger inflammation i lederna och om den lämnas obehandlad bryts brosk- och benvävnaden ner. RA förekommer hos 0,5—1,0 % av befolkningen och två tredjedelar av de drabbade är kvinnor. Medianåldern vid insjuknandet är 55—60 år. Orsakerna är i det närmaste okända men genetiska, hormonella och miljöfaktorer tros bidra till utveckling av sjukdomen.
Ärftligheten för RA har uppskattats till 60 %, men de enskilda faktorerna är svåra att identifiera eftersom det finns många olika som var för sig bara ger en liten riskökning. Befolkningen i de båda nordligaste länen har visats vara relativt homogen genetiskt sett och skiljer sig från övriga Sverige. I avhandlingen ingår familjer i de fyra nordligaste länen där flera familjemedlemmar har RA. Blodprover har lämnats från personer både med och utan sjukdomen. Totalt ingår 51 familjer med 2—11 sjuka medlemmar i varje familj över flera generationer.
Via en analys av hela arvsmassan (genomet) identifieras DNA-regioner som är kopplade till RA hos 134 individer med sjukdomen och 216 friska familjemedlemmar. En av dessa regioner, på kromosom 14, kartlades med högre upplösning och därmed identifierades några potentiella riskgener för RA i norra Sverige. Analyserna av blodproverna visade också att de antikroppar som förknippas med RA var vanligare hos släktingarna jämfört med friska kontrollpersoner.
KONTAKTUPPGIFTER OCH ÖVRIG INFORMATION
Lisbeth Ärlestig är förste forskningsingenjör och doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, och verksam vid avdelningen för reumatologi, där hon kan nås på
tel. 090-785 17 68
E-post lisbeth.arlestig@medicin.umu.se
Fredagen den 30 mars försvarar Lisbeth Ärlestig, Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling med den svenska titeln Genetiska studier vid reumatoid artrit – familjestudier och analys av relation till aterotrombotisk komorbiditet (Engelsk titel: Genetic studies in Rheumatoid Arthritis – familial studies and analysis of relationships to atherothrombotic comorbidity).
Fakultetsopponent är docent Åsa Torinsson Naluai, Göteborgs universitet.
LÄNK TILL AVHANDLING
urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-52956
– I slutet av 1990-talet beskrevs barn och ungdomar som en marginaliserad och rotlös grupp i samhället, och deras livssituation framställdes som ganska eländig och svår. Men vetenskapliga undersökningar från samma tid visar att de flesta unga mådde bra och hade en generellt sett hög levnadsnivå, säger Inger Linblad.
Hon har i sin avhandling intervjuat nästan 50 anställda ombud och ideella jourmedarbetare som svarade i Bris stödtelefon under åren 1996–1998. Hur stödpersonerna uppfattade barnens situation låg därefter till grund för organisationens utåtriktade rapportering om hur barn och unga hade det. Resultaten visar att medarbetarnas föreställningar om barns vardagsvillkor var knapphändiga och fragmentariska, och bilderna av syskon och föräldrar ofta var motsägelsefulla och stereotypa. Vuxenvärlden sågs i stort som svekfull, och barnens föräldrar tycktes snarare försvåra och komplicera barnens situation än fungera som resurser. Däremot framträdde barns problem med större skärpa.
Problematisk titt i nyckelhålet
Inger Linblad menar att en del av dessa eländesbeskrivningar beror på de metaforiska ”nyckelhålskik” in i ungas vardag som pratstunderna innebär.
– Som stödperson i Bris är du inställd på att söka efter problem, samtidigt som den tillfälliga kontakt som skapas i telefonen förstärker oron och känslan för enskilda barns situation, säger hon.
I studien framhåller hon det teoretiska begreppet mikroförståelse som centralt för jourmedarbetarna, det vill säga att det bara är möjligt att uppsnappa en begränsad mängd information från enstaka samtal. Det faktum att det är klar majoritet flickor som ringer stödtelefonen påverkar också vilka problem som Bris lyfter fram, menar Inger Linblad.
– Det är med andra ord framförallt deras berättelser som Bris förmedlar, något som inte framkommer särskilt tydligt.
Inkännande och problemlösande
Inger Linblad visar också att arbetet i telefonen organiserades kring lyssnandet som en central aspekt av barnperspektivet. Verksamheten värderades högt av jourare och ombud, liksom det som beskrivs som en ”Bris-anda” – en särskild sorts förtrolighet. Typiska samtalsstrategier var inkännande respektive problemlösande strategier, då jourarens roll kunde vara att antingen skapa en nära och tillitsfull relation eller att ”coacha” barnet att lösa akuta problem.
Centrala problemområden som framträder i telefonsamtalen är kön, relationer och övergrepp. Enligt Inger Linblad konstruerades könsfrågor ofta kring kvinnlighet och sexualitet, och vanliga problematiska relationer handlade om nybildade familjer där pappans nya fru framträder som en stereotyp elak styvmamma, och då alltid i kombination med en tafatt pappa. I temat om övergrepp konstruerades pojkarnas samtal kring mobbning och misshandel, och flickornas kring våld, sexuella övergrepp och ofredanden.
Inger Linblad är uppvuxen i Stockholm, men bodde under femton år i Västerbotten, främst i Umeå, där hennes tre söner är uppvuxna. Hon forskar och undervisar för närvarande vid institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet.
FAKTA OM DISPUTATIONEN
Fredagen den 30 mars 2012 försvarar Inger Linblad, institutionen för socialt arbete, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Problembilder av barn. Representationer, föreställningar och strategier i BRIS stödtelefon 1996–98. Disputationen äger rum kl. 10 i lokal S205h, Samhällsvetarhuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är docent Ingrid Höjer, institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet.
KONTAKTUPPGIFTER:
Inger Linblad, institutionen för socialt arbete, Umeå universitet
E-post: Inger.linblad@socarb.su.se
Telefon: 070-567 96 32
Läs hela eller delar av avhandlingen
Tysklands ockupation av Danmark var startskottet för ett politiskt triangeldrama mellan tre nationalsocialistiska läger. I Nordschleswig/Södra Jylland fanns sedan tidigare två lokala nazistpartier: dansksinnade Danmarks Nationalsocialistiske Arbejderparti (DNSAP) och minoritetstyskarnas parti Nationalsozialistische deutsche Arbeiterpartei Nordschleswig ( NSDAP-N).
Den storgermanska ideologi som SS förespråkade utgick från föreställningen om en gemenskap baserad på ras. De ansåg att det fanns en nordisk-germansk ras och att den skulle enas i ett rike, oavsett vilka nationaliteter som innefattades. Detta gick stick i stäv med de två partiernas olika ståndpunkter.
De danska nazisterna i DNSAP ville i första hand värna om det danska folket och fruktade att de skulle förlora sin nationella självständighet om de ingick i ett storgermanskt rike.
– De misstänkte att den storgermanska ideologin kunde vara illa klädd imperialism. De såg framför sig hur Danmark skulle bli en liten provins i ett germanskt rike styrt av Tyskland, säger Steffen Werther som är nybliven filosofie doktor i historia.
Även minoritetstyskarna i NSDAP-N var negativt inställda till den storgermanska ideologin. Detta berodde på att SS gjorde misstaget att kategoriserade minoritetstyskar som danskar, eller som en del av den ”nordiska rasen”.
– Det var en direkt förelämpning mot minoritetstyskarna i NSDAP-N som såg sig själva som tyskar först och främst, de ville inte ingå i någon större germanska gemenskap som inkluderade andra nationaliteter, säger Steffen Werther.
De ville däremot att gränsen från 1920 skulle dras om, så att Nordschleswig återigen skulle tillhöra Tyskland, berättar Steffen Werther.
Båda partierna befann sig således i en mycket pressad situation efter ockupationen. De ville inte ge upp sina olika nationella linjer, men kunde på grund av den extrema maktskillnaden inte dra sig undan SS:s krav och anspråk.
Partierna försökte tillmötesgå SS genom att exempelvis välja ut de argument ur den folkligt-nationella och den rasistisk-storgermanska repertoaren, som bäst passade deras egna politiska mål. Men samarbetet kom aldrig längre än till att ske under ytterst motvilliga förhållanden.
– Den grundläggande konflikten mellan de nationalsocialistiska gemenskapsbegreppen ”ras” och ”folk” löstes aldrig. Ingen av parterna kunde gå med på den lösning som motståndarna förelog, säger Steffen Werther.
ÖVRIG INFORMATION
Steffen Werther är filosofie doktor i historia, efter att ha genomgått forskarutbildning vid Baltic and East European Graduate School och Institutionen för genus, kultur och historia vid Södertörns högskola i Sverige. Som BEEGS-doktorand har hans formella hemvist varit Historiska Institutionen, Stockholms universitet.
Den 17 februari 2012 försvarade han sin avhandling SS Visions and Borderland Realities. The Fate of the ”Greater Germanic” Ideology in South Jutland
Tysk titel: SS-Vision und Grenzland-Realität. Vom Umgang dänischer und ”volksdeutscher” Nationalsozialisten in Sønderjylland mit der ”grobßgermanischen” Ideologie der SS
– Kemi i nanometerskala fungerar ofta helt annorlunda än i normal skala, säger docent Alexandr Talyzin vid institutionen för fysik, Umeå universitet.
Hans forskargrupp har tillsammans med kollegor från professor Esko Kauppinens grupp vid Aalto-universitetet i Helsingfors, Finland, tidigare upptäckt en metod att använda hålrummen i kolnanorör som endimensionella reaktorer för att framställa remsor av det supertunna kolmaterialet grafen.
I den nu aktuella studien, som publicerats som ”VIP-nyhet” i den ansedda vetenskapstidskriften Angewandte Chemie, har de prövat att inuti kolnanorör få vätgas att reagera med fullerener, klotformiga kol-60-molekyler som ser ut som fotbollar.
Experiment under högt tryck
Standardmetoden för att utföra kemiska reaktioner inuti kolnanorör är att fylla rörets inre med kol-60-molekyler och få dem att reagera med varandra, förklarar Alexandr Talyzin.
Nanorörets väggar antas skydda de inkapslade kol-60-molekylerna från den omgivande miljön och omöjliggöra reaktioner med molekyler och atomer som finns utanför röret. Det var den gängse uppfattningen när forskargruppen i Umeå inledde sina försök för några år sedan.
– Tänk dig att du fyller ett rör med tennisbollar, precis så många som finns plats för. Försök sedan stoppa in en massa pingisbollar. Självklart går det inte, de får inte plats mellan tennisbollarna, säger Alexandr Talyzin.
Men, om tennisbollarna är kol-60-molekyler och pingisbollarna vätgasmolekyler och experimentet görs under högt tryck och i 500-550-gradig temperatur blir det omöjliga möjligt, visar umeforskarna.
Vätekolmolekyler bildas
Vätgasen tar sig in i röret och reagerar med kol-60-molekylerna. Reaktionen gör att kolmolekylerna kollapsar och i stället bildas nya vätekolmolekyler, vilket forskargruppen kunnat se med hjälp av Ramanspektroskopi och högupplöst elektronmikroskopi.
– Nu har vi direkta bevis för att molekyler som inkapslas i kolnanorör faktiskt kan reagera med gaser. Det öppnar enorma möjligheter att syntetisera nya hybridmaterial, säger Alexandr Talyzin.
Studien ger också ytterligare stöd för att kemiska processer i nanoformat inte följer samma lagar som ”vanlig” kemi. I en tredimensionell struktur kan molekyler reagera med sina grannar åt alla håll, uppåt, nedåt och i sidled.
– Inuti kolnanoröret är situationen en annan, säger Alexandr Talyzin. Där får kol-60-molekylen bara grannar åt höger och vänster så att säga och de kan bara reagera med varandra genom att bilda kedjor. Det gör också att reaktionen med vätgas blir annorlunda. Vi kallar det effekten av inneslutning.
INFORMATION & KONTAKT
Artikeln är publicerad i tidskriften Angewandte Chemie som VIP paper och har titeln ”Hydrogen driven collapse of C60 inside of SWNTs”. Författare är Alexandr V. Talyzin, Serhiy M. Luzan, Ilya V. Anoshkin, Albert G. Nasibulin, Hua Jiang, Esko I. Kauppinen.
Läs mer om Alexandr Talyzins forskning
Tumörer behandlas ofta med cellgifter för att hindra tumörtillväxt och i bästa fall bota patienter. En oönskad bieffekt är dock att inte bara cancerceller utan också normala celler kan skadas av behandlingen. Risken för skador på benmärg, tarmceller och andra vävnader begränsar därför användningen av cellgifter. Ett viktigt forskningsområde är därför att söka metoder för att selektivt rikta cellgifter mot tumörer, i syfte att undvika sådana skador på friska vävnader.
Ett sätt att uppnå detta är att utveckla en metod där ett inaktivt läkemedel aktiveras först när det möter tumörceller. På så sätt får man mindre bieffekter på andra vävnader i kroppen. Bengt Mannerviks forskargrupp har nu med hjälp av molekylär ”ingenjörskonst” byggt ett enzym som kan aktivera läkemedlet azatioprin med hög effektivitet. De har utgått från ett av kroppens egna enzymer och gjort det cirka 100 gånger effektivare. I nästa steg skall detta enzym bindas till ett målsökande protein som specifikt känner igen tumörceller.
Svårbehandlad cancer med dålig prognos kännetecknas nämligen i många fall av ett specifikt protein (Her2) på tumörcellernas yta. Eftersom detta protein känns igen av vissa bindningsproteiner eller antikroppar kan dessa ”målsökare” användas för att transportera ett aktiverande enzym direkt till tumören där det binder till ytan – innan läkemedlet tillförs.
– Det betyder att läkemedlet azatioprin endast aktiveras här, i tumören, när patienten medicineras, förklarar Bengt Mannervik.
Forskarna har nu flera sådana målsökande bindningsproteiner för det framställda enzymet under utprovning i laboratorieförsök med tumörceller.
Referens: Chemistry & Biology, Zhang et al., Structure-Based Redesign of GST A2-2 for Enhanced Catalytic Efficiency with Azathioprine, Chemistry & Biology (2012), 19, 414–421. doi:10.1016/j.chembiol.2012.01.021
För mer information, kontakta Bengt Mannervik, tel: 070-425 08 49. bengt.mannervik@kemi.uu.se
Stanley Wissmar, forskare vid KTH, har med hjälp av några kollegor utvecklat en fingerring med exceptionella färdigheter. Förutom att den patenterade innovationen klarar av redan nämnda uppgifter så ser Stanley Wissmar en rad andra användningsområden för ringen. Bland annat som personlig tränare, som verktyg för att läsa av en människas hälsotillstånd eller som ersättare för bank- och kreditkort.
– Fingerringen har en rad olika framtida användningsområden. I ett första skede har emellertid jag och min partneri SenseM AB, Bosse Hammarlund, identifierat tre tydliga affärsområden: medicinsk monitorering, passerkort (autentisering) och elektroniskt styrdon, säger Stanley Wissmar.
När det gäller just medicinsk övervakning, eller monitorering som det också kallas, samt passerkort, befinner sig prototyperna runt hörnet.
– Om allt går bra kommer en prototyp för autentisering, det vill säga passerkort, inom en månad. För medicinsk monitorering av patienter med Parkinsons sjukdom finns färdiga prototyper redan nu, säger Stanley Wissmar.
Det var för fyra år sedan under en löprunda i skogen som han kläckte idéen. Stanley Wissmar hade mobilen med sig och använde den inbyggda mp3-spelaren. Problemet var bara att det inte var särskilt lätt att byta låt under löpningen.
– Jag tänkte ”Hur kan jag med full rörelsefrihet manipulera musiken, byta låt eller höja volymen, trots att mobilen ligger i fickan”. Med en ring förstås! Jag tog helt enkelt avstamp i användarperspektivet, säger Stanley Wissmar.
Han har en bakgrund som material- och komponentforskare, områden han började forska om runt 2001. Under åren har han lärt sig hur sensorer fungerar och hur de kan integreras i olika material. Han har bland annat brottats med frågeställningar om hur kretsar ska paketeras, hur stora kretsarna får lov att vara och hur kretskort ska designas. Batteriförsörjning, personlig integritet och säkerhet har varit andra utmaningar.
Stanley Wissmar ser ett stort behov av denna teknik för patienter med Parkinsons sjukdom. Idag används stationära verktyg på sjukhusen för bedömning av symptom, men de ger en mycket begränsad information som också kräver att patienten är på plats på sjukhuset. I kombination med andra verktyg som utvecklas i ett projekt tillsammans med Karolinska Universitetssjukhuset kan ringen genom att placeras runt patientens finger ge objektiv realtidsinformation som underlag till bedömning av patientens hälsotillstånd.
– I praktiken för ringen sedan över data till en smartphone som i sin tur sänder informationen krypterad till patientens läkare, säger Stanley Wissmar.
Han tillägger att Parkinsons sjukdom inte är den enda sjukdomen där ringen skulle kunna vara användbar. Det finns andra så kallade tremorsjukdomar och diagnoser med darrningar eller skakningar. Exempel på sådana är epilepsi, ADHD och alkoholrelaterade sjukdomar.
Stanley Wissmar tar i samma veva själv upp en springande punkt i sammanhanget, hur känslig information som samlas in av ringen ska hanteras.
– Vi vill främja individens integritet och har därför jobbat hårt med säkerheten, säger Stanley Wissmar.
Kostnaden för ringen beror naturligtvis på vad som stoppas i den. Men generellt sett så är prisbilden mycket modest när en mer storskalig tillverkning uppnås.
– En plastring kommer troligen att kosta runt 500 kronor. För en guldring ligger motsvarande pris runt 2 000 kronor. Det är rimliga priser som man kan debitera en konsument, säger Stanley Wissmar.
Han tillägger att originalidéen är mycket viktig: Att ringen ska vara en designad, vacker accessoar, fast med inbyggd elektronik.
– Ringen ska oavsett funktionalitet bibehålla sitt estetiska mervärde, säger Stanley Wissmar.
Hur är det då med ringens interaktion med omvärlden. Tål den fukt? Slag?
– Självklart. När det gäller metallringen där elektroniken är hermetiskt insluten så tål den vatten. Slag och stötar i mindre omfattning ska inte heller vara ett problem. Det återstår dock att testa exakt hur mycket stryk ringen tål, säger Stanley Wissmar.
Varför kommer denna ring att göra succé?
– Ingenjörerna har fram till idag varit duktiga på att utveckla teknik och bygga IT-infrastruktur, men fortfarande är gränssnittet mellan teknik och människa bökigt. Vi måste till exempel fortfarande i stor utsträckning hålla i mobilen för att använda den, och så vidare. Mitt mantra har under hela utvecklingstiden varit att använda befintlig teknik på ett sätt som inte begränsar användarens rörelsefrihet. Många pratar om ”Internet of Things” men det är viktigt att se det praktiska användarperspektivet där människan står i fokus också, säger Stanley Wissmar.
Hur många funktioner kan man bygga in? Kan man konstruera en superring?
– Batteriet kan vara en begränsning vid skapandet av en multifunktionsring. Men vi har idéer på hur detta kan lösas också, fast dock på längre sikt, säger Stanley Wissmar.
FAKTA OM FINGERRINGEN
Här är några potentiella användningsområden för fingerringen:
1) Avläs en persons hälsotillstånd
Ringen kan med rätt sensor läsa av en persons syreupptagningsförmåga, vilket ger indikationer på hälsotillståndet.
2) Dörröppnare
Fingerringen fungerar finfint som passerkort, elektronisk nyckel, bilnyckel med mera.
3) Medicinsk monitorering
Övervaka, diagnostisera och följ patienter med Parkinsons sjukdom, det vill säga neurologiska rubbningar. Här utrustas ringen med en så kallad accelerator som känner av magnituden på de rytmiska skakningarna.
4) Kommunikationsverktyg för funktionshindrade
En av landets hjälpmedelscentraler är supernyfikna på att utvärdera ringen. Bland många tänkbara applikationer skulle en kunna vara att patienten kan styra sin elektiska rullstol med hjälp av ringen.
5) Spelkontroll för tv- och dataspel.
Tänk dig Nintendo WII, fast fingerring. Olika rörelser styr spelen på olika sätt, detta med hjälp av accelerometer.
6) Styr din PC
Ringen fungerar som kontrollenhet för att styra muspekare eller annat för laptop/smartphone. Liknande funktion som spelkontrollen.
7) Betalningschip
Fingerringen ska kunna ersätta bank- och kreditkort och därmed korta ned betalningsprocedur vid kassor.
8) Din personliga tränare
Träna golfsvingen eller blir snabbare på långfärdsskidor genom att mäta armsvingen. Samla in data, och koppla sedan upp ringen till en app i smartphonen som löser analysen och ger dig goda råd.
Så kommunicerar ringen med omvärlden: Tre olika typer av trådlösa RF-protokoll används: Bluetooth, Near Field Communication (NFC) samt ANT+ (som Bluetooth fast förbrukar mindre ström).
KONTAKTUPPGIFTER
Stanley Wissmar (porträttfoto finns) på 070 – 772 78 30 eller wissmar@kth.se.
Genom att studera hur formen hos olika genreglerande proteiner ändras när de binder till varandra och till specifika DNA-sekvenser i arvsmassan kan vi nu förstå hur denna anpassningsförmåga fungerar på molekylnivå, skriver en grupp forskare vid Umeå universitet i i tidskriften Nucleic Acids Research.
Växter har en speciell förutsättning i jämförelse med nästan alla andra organismer, från bakterier till människor: De saknar förmågan att flytta sig när omgivningen blir alltför ogästvänlig. Det innebär att odling av växter och grödor är problematisk i de delar av världen där klimatet leder till begränsad tillgång på vatten, höga saltkoncentrationer eller spridning av infektioner. Att kunna utveckla grödor med en ökad tolerans mot torka och infektioner är därför av stor betydelse för att möjliggöra ett drägligt liv för fler människor.
I detta grundforskningsprojekt, som leds av professor Stefan Björklund, Institutionen för medicinsk kemi och biofysik, har man nu kommit ytterligare ett steg på vägen till att förstå de mekanismer som i detalj reglerar hur gener ändrar sitt uttryck för att växter ska kunna anpassa sig till extrema klimat. Forskarna hoppas att resultaten ska leda till utveckling av grödor som kan användas för att ge ökade odlingsmöjligheter i utvecklingsländer.
Projektet är ett samarbete mellan forskare vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik och Institutionen för kemi, båda vid Umeå universitet
MER INFORMATION
kontakta gärna Stefan Björklund
tel. 090-786 67 88
mobil 070-216 28 90
e-post stefan.bjorklund@medchem.umu.se
Den som hävdar att den samlade familjemåltiden är på väg att förpassas till historien har fel.
Terese Anving har djupintervjuat barnfamiljer om deras måltidsvanor och förvånats över att det finns så starka normer om hur man som förälder bör bete sig och vad man bör servera och inte servera sitt barn.
– Oavsett vilken samhällsklass man tillhör fästs stor vikt vid att man äter näringsriktig mat under trevliga samlade former, säger Terese Anving.
Vissa klasskillnader har hon dock kunnat se, men det handlar mest om vilken mat man har råd att unna sig. Det finns till exempel en föreställning om att maten förutom att vara näringsriktig också ska vara rolig och spännande. Det är kanske inte det första man tänker på om kassan är skral, menar Terese Anving.
En annan klasskillnad när det gäller måltider är hur man uppfattas om man gör avsteg från det optimala näringsintaget. Exempelvis uppfattas inte en ung outbildad mamma likadant som en äldre högutbildad mamma om hon berättar att hon ska ta sina barn till Mac Donalds.
– Alla förutsätter att den högutbildade mamman har kunskap om vad som är lämpligt, och att hon inte slaviskt följer kostdoktorns rekommendationer uppfattas bara som sympatiskt, säger Terese Anving. Ingen vill ju vara alltför präktig heller.
Att som outbildad arbetarklassmamma däremot berätta om sitt barns konsumtion av O’boy, kalaspuffar och hamburgare kan däremot innebära att man riskerar att stigmatiseras av omgivningen. Relationen mellan mat och föreställningen om vad som är en bra förälder går hand i hand.
Terese Anving har också observerat att det fortfarande finns stora könskillnader när det gäller måltiden. Visserligen lägger män ner allt mer tid på matlagning men när det gäller omsorgs- och tankearbete kring att få till en bra måltid i vardagen med allt vad det innebär så är det fortfarande kvinnan som drar största lasset.
