Det har länge varit känt att ren fysisk styrka och bollsinne inte räcker för att bli riktigt bra på att spela fotboll. Istället har det ofta talats om en tredje mycket viktig komponent som kallats för speluppfattning (game intelligence), det vill säga en förmåga att kunna ”läsa” spelet, alltid befinna sig på rätt plats vid rätt tidpunkt och vara en ”måltjuv”. Denna speluppfattning har för många varit något nästan magiskt som inte går att mäta.

Men enligt forskarna på Karolinska Institutet är speluppfattning knappast något mystiskt och obegripligt. Istället är det ett exempel på det man inom kognitionsvetenskapen kallar exekutiva funktioner, nämligen förmågan att vara kreativ i stunden och hela tiden se nya lösningar på problem, snabbt ändra taktik och revidera tidigare beteenden som inte fungerar.

– Våra hjärnor har specifika system som jobbar med information just på ett sådant sätt, och inom kognitionsvetenskapen finns det vedertagna metoder för att mäta hur välfungerande en persons exekutiva funktioner är, säger Predrag Petrovic, forskningsledare på institutionen för klinisk neurovetenskap.

I en studie, som nu presenteras i den vetenskapliga onlinetidskriften PLoS ONE, testade Predrag Petrovic och hans kollegor vissa exekutiva funktioner hos fotbollsspelare i allsvenskan respektive division 1, totalt cirka 57 elitspelare. Forskarna kunde då se att fotbollsspelare i båda grupperna var rejält mycket bättre i exekutiva test än normalbefolkningen. Men de kunde också se att spelarna i allsvenskan fick mycket bättre resultat i dessa test än spelarna i division 1.

Nästa steg i studien var att jämföra testresultaten med hur bra fotbollsspelarna var i verkligheten ute på planen. Forskarna följde därför flera av fotbollsspelarna i studien i ett par år avseende hur många mål respektive passningar som ledde till mål (assist) som gjordes. Det framgick då ett klart samband mellan hur bra resultat spelarna hade i det exekutiva testet och hur många poäng de gjorde på fotbollsplanen (efter att ha anpassat beräkningarna till faktorer som spelarposition och liknande).

Med andra ord gjorde de bästa spelarna även bäst ifrån sig i det exekutiva testet. De aktuella resultaten är unika, menar forskarna, då de bygger på vetenskapligt standardiserade test. Tidigare har man antigen använt sig av specifika test som där man inte kunnat generalisera resultaten eller studerat specifik hur nickningar kunde försämrade kognitiva förmågor.

– Man skulle kunna tänka sig att kognitiva test av det här slaget i framtiden blir ett verktyg för att ta fram nya, framgångsrika fotbollsspelare. Huruvida man också kan träna upp de exekutiva funktionerna på ett sådant sätt att det syns på fotbollsplanen är något som vi måste studera ytterligare. Men troligen finns här både en nedärvd komponent och en träningsbar del, säger Torbjörn Vestberg, psykolog och studiens försteförfattare.

Publikation: ”Executive functions predict the success of top-soccer players”, Torbjörn Vestberg, Roland Gustafson, Liselotte Maurex, Martin Ingvar & Predrag Petrovic, PLoS ONE open access 4 april 2012.

Det har länge debatterats huruvida amatörboxning (olympisk boxning) är skadligt för hjärnan. Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har nu tillsammans med kollegor vid Linköpings Hälsouniversitet och Svenska Boxningsförbundet genomfört en unik studie på 30 svenska elitboxare och 25 kontrollpersoner.

Studien visar att upprepade slag mot huvudet i boxningsringen kan ge hjärnskador som påminner om de man ser vid andra akuta skallskador, samt vid neurologiska sjukdomar som till exempel Alzheimers.  

– Vår studie visade att boxarna efter match hade förhöjda koncentrationer av fyra olika proteiner i hjärnvätskan, som alla signalerar en skada på hjärnans nervceller. Två av proteinerna var dessutom fortsatt förhöjda efter en viloperiod, säger forskaren Sanna Neselius vid Sahlgrenska akademin, som lett studien.

Så många som 80 procent av boxarna uppvisade proteinförändringar som indikerar hjärnskada. Boxarna som ingick i studien tävlade på elitnivå och hade alla gått minst 47 matcher. Ingen av dem hade förlorat på knock-out och endast en av boxarna hade uppgett några symtom efter matchen (huvudvärk).

– Att biomarkörerna som signalerar hjärnskada var förhöjda hos 80 procent av amatörboxarna, som följd av mindre hjärnskador, och att de hos en del var förhöjda även efter några veckors vila kan tolkas som att skadan ännu inte läkt eller att en viss skada kvarstår, säger Sanna Neselius – som själv boxats både som amatör och proffs och rankades som en av världens bästa kvinnliga boxare.

Sanna Neselius har nu planerat in ett möte med Svenska Boxningsförbundets styrelse för att diskutera resultaten.

– Vi behöver fundera kring resultaten och hur vi kan öka den medicinska säkerheten för boxare, både vad gäller träning och tävling. Jag hoppas också att resultaten tas på stort allvar av andra kampsportförbund där säkerhetstänkandet inte alls är i nivå med boxningens. Kanske kan resultaten även bidra till att övriga idrottsorganisationer som sysslar med sporter där trauma mot huvudet kan förekomma, ser över sina riktlinjer, säger Sanna Neselius.

– Helst skulle vi vilja utveckla ett enkelt blodtest som ger samma information som våra mer avancerade hjärnvätskeundersökningar. Den möjligheten finns inte i nuläget, men kan kanske bli verklighet i framtiden om det görs fler och djupare studier.

Artikeln CSF-Biomarkers in Olympic Boxing: Diagnosis and Effects of Repetitive Head Trauma publicerades i PloS ONE den 4 april.

Sedan den senaste istiden har storspiggen, en mycket vanlig liten fisk, anpassat sig de till otaliga bäckar och sjöar som den fastnade i då havsnivån sjönk efter att isen dragit sig tillbaka. Den upprepade ekologiska anpassningen på många platser på norra halvklotet har gjort fisken intressant att studera ur ett evolutionärt perspektiv.

I den nuvarande studien har storspiggens arvsmassa kartlagts och arvsmassan från ytterligare 20 olika marina- och sötvattenfiskar har jämförts med denna. Forskarna har då lyckats identifiera flera hundra regioner i arvsmassan som skiljer sig mellan de fiskar som lever i havsvatten och de som lever i sötvatten.

– Våra resultat visar att flera hundra gener eller deras reglersignaler har förändrats då storspiggen anpassat sig till sötvatten, säger Manfred Grabherr, ny gruppledare vid SciLifeLab Uppsala och delad försteförfattare till artikeln. Det är intressant att samma mutationer har selekterats fram i alla delar av världen, så att dessa fiskar har kunnat anpassa sig till liknande nya ekologiska miljöer.

I de regioner i arvsmassan som har med anpassningen till sötvatten att göra finns både tidigare kända gener och nya gener. Till exempel har man länge känt till att genen EDA leder till minskad bepansring hos sötvattensfiskar. Bland de nya generna finns t ex WNT7B, som med stor sannolikhet kan leda till en förändrad njurfunktion hos sötvattensfiskar, eftersom saltbalansen mellan fisken och vattnet runt omkring måste fungera.

Inom utvecklingsbiologin har man länge ifrågasatt om de förändringar som sker i arvsmassan när olika arter anpassar sig till nya miljöer beror mest på mutationer inom proteinbildande sekvenser eller om så kallade reglerande mutationer har större betydelse. Reglerande mutationer avgör hur mycket eller lite av ett protein som bildas i specifika vävnader. Eftersom denna studie tittade på hela arvsmassan samtidigt kunde man svara på denna fråga med större säkerhet. Resultaten visar att mutationer som förändrar själv proteinet är ovanliga, medan mutationer som påverkar var, när och hur mycket av proteinet som bildas är betydligt vanligare.

– Om själva proteinet förändrades skulle dess funktion i många vävnader förändras. Istället kan en specifik reglerande förändring ske som tillåter exempelvis njurarna att anpassa sig till en annan salthalt, säger Kerstin Lindblad-Toh, professor och director för SciLifeLab Uppsala och forskare vid Broad Institute, som lett studien tillsammans med professor David Kingsley vid Stanford University.

Studien lägger nu grunden för att evolutionsbiologer som studerar storspigg skall kunna förstå de biologiska processerna bättre. Forskarna går nu vidare med att leta efter ytterligare selekterade regioner i arvsmassan baserat på anpassningen till bland annat stora och små vattendrag.

KONTAKTUPPGIFTER
Manfred Grabherr, forskare vid Institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, SciLifeLab Uppsala
Email: manfred.grabherr@imbim.uu.se
Telefon: 072-239 37 76

Kerstin Lindblad-Toh, professor i komparativ genomik vid Institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, director SciLifeLab Uppsala
E-mail: kersli@broadinstitute.org
Telefon: 070-324 23 36

Goda tankar och tekniskt kunnande har utmynnat i en lösning för uppvärmning av hus i utvecklingsländer. Studenter vid Luleå tekniska universitet har i en projektkurs kallad ”Sustainable Living” utvecklat ett självcirkulerande system som alstrar och bevarar värme, vilket intresserar organisationen Ingenjörer utan gränser. 

– De har varit väldigt nyfikna på vårt projekt i norra Indien där de har personal som har hört av sig. Vi har skickat ner en rapport på engelska, för att de ska kunna bedöma om det är något som går att implementera där, säger Johan Stenvall en av studenterna i projektet.

I projektkurs C (Sustainable Living) ingår ett studentprojekt om energibehov i tredje världen. I det projektet medverkar sex civilingenjörsstudenter som läser Hållbar energiteknik och en som studerar Maskinteknik tredje året. LTU:s projektkurser är populära bland studenterna

–  Det är väldigt nyttigt att få jobba lite praktiskt och i grupp för det är ju så man förmodligen får jobba när man sedan är klar, det är väldigt lärorikt istället för att bara sitta och räkna på saker som man inte ser praktiskt, säger Annelie Nyqvist, som är en annan student i projektet.

Studenternas uppdrag var att hjälpa en fiktiv familj i något utvecklingsland med deras energibehov och göra det på ett ingenjörsmässigt och hållbart sätt. I det arbetet låg inte bara att presentera en teknisk lösning, utan även en omfattande kartläggning av behov i utvecklingsländer. I det inledande arbetet hade studenterna även kontakt med Röda Korset som kunde ge konkret respons på deras kartläggning. Ur det arbetet kom idén att skapa en hållbar och förhållandevis billig värmelösning för utvecklingsländer som t ex norra Indien, Sibirien, Mongoliet, Afganistan, Nordkorea, Kaukasus, och norra Kina.

– Det finns många som eldar och inte leder ut röken ur sin bostad och det är två miljoner människor som dör av det varje år, sen finns ju tiotusentals som dör av köld varje år och i båda fallen kan vår konstruktion göra nytta, säger Johan Stenvall.
Enkel spis med integrerad värmeåtervinning, skulle man enkelt kunna beskriva studenternas värmelösning. Från en ganska liten värmekälla (spis) förs värme via en rökgaskanal genom ett värmekärl som med hjälp av självcirkulation laddar en ackumulatortank och värmer ett element. Genom avancerade beräkningar har studenterna, utifrån redan befintlig teknik för ackumulatorsystem, kunnat dimensionera en minimodell lämplig för utvecklingsländer. 

– Vi ville gärna få något unikt som ingen har gjort och det verkar inte vara gjort i den skala som vi har valt och det är därför som det verkar vara intressant, säger Johan Stenvall.

En låg produktionskostnad i kombination med att man återvinner olika delar t ex radiatorer gör att studenternas konstruktion kan bli gångbar i utvecklingsländer.

–  Vi tror absolut att det är någonting som man kan använda sig av då vi hållit en låg produktionskostnad som i serietillverkning blir ännu lägre, säger Johan Stenvall. 

 

På en presskonferens idag tillkännagav utbildningsminister Jan Björklund, att SciLifeLab från och med 2013 blir ett nationellt forskningsinstitut och att regeringens plan är att SciLifeLab om några år ska sysselsätta cirka 1 000 forskare och omsätta runt en miljard kronor per år. Förutom de pengar som regeringen anslår kommer Knut och Alice Wallenbergs stiftelse att satsa 220 miljoner kronor på tekniklaboratorier i SciLifeLab, och Astra Zeneca kommer under fem år att investera 40-80 miljoner kronor om året i forskningsprojekt inom ramen för SciLifeLab.

– Det är en fantastisk satsning på forskningen, och ett stort förtroende som regeringen, Wallenbergstiftelsen och Astra Zeneca ger oss. Vi tänker ta det ansvaret och arbeta med både ett nationellt och internationellt perspektiv, säger Harriet Wallberg-Henriksson, rektor vid Karolinska Institutet.

– Fullt utbyggt kommer Sweden SciLifeLab kunna verka som en nationell resurs som accelererar svensk medicinsk- och molekylär biovetenskaplig forskning till absolut världsklass. Den här satsningen gör det möjligt för oss att attrahera starka forskare och innovativ forskning till Sverige, säger Eva Åkesson rektor vid Uppsala universitet. 

– Tillsammans med de andra universiteten kan vi nu bygga upp en forskningsmiljö i den absoluta världstoppen. Regionen blir på detta sätt attraktiv för de allra bästa forskarna och för etablering av nya företag, säger Peter Gudmundson, rektor vid Kungliga Tekniska högskolan.

– Stockholms universitets internationellt framgångsrika forskning inom molekylär biovetenskap och bioinformatik kommer även i fortsättningen att vara central för SciLifeLab och vi välkomnar givetvis att samarbetet nu får status av nationellt forskningsinstitut, säger Kåre Bremer, rektor vid Stockholms universitet.

SciLifeLab är ett nationellt resurscenter för storskalig biovetenskaplig forskning och drivs gemensamt av Karolinska Institutet, Kungliga Tekniska högskolan, Stockholms universitet och Uppsala universitet.
Inom den medicinska forskningen ligger fokus på att undersöka den molekylära basen för komplexa sjukdomar hos människan, samt att hitta biomarkörer för att diagnosticera sjukdomar och följa deras förlopp. Om vi kan förklara vad som egentligen händer i en människas vid cancer, diabetes eller någon annan av våra folksjukdomar, kan vi snabbare komma fram till hur vi ska behandla sjukdomarna. Vårdresultaten förbättras och onödiga kostnader kan undvikas. Forskningsinriktningen gör även SciLifeLab till en attraktiv partner för läkemedelsindustrin både inom och utom landet.

För den miljörelaterade forskningen ska de avancerade teknikplattformarna utnyttjas för att bygga upp en nationellt och internationellt framstående miljöforskning. SciLifeLab finns både i Stockholm och i Uppsala.

De fyra universitet som idag samarbetar i SciLifeLab kommer även i framtiden att vara huvudintressenter i det nya nationella forskningsinstitutet Sweden Science for Life Laboratory.

I en studie under ledning av Fereshteh Ahmadi, professor vid Akademin för hälsa och arbetsliv, har 2 355 personer boende i Sverige och som har/har haft cancer besvarat en enkät om så kallade coping-metoder. Coping handlar om hur människan hanterar stressfyllda och känlsomässigt krävande situationer.

Resultaten visar att naturen är den viktigaste coping-metoden. Två av tre som besvarat enkäten (68 procent) säger att vistelser i naturen till stor eller ganska stor del har varit en hjälp för att må bättre under/efter sjukdom.

Den näst viktigaste metoden är att lyssna på naturliga ljud som fågelsång och vind. 66 procent av de svarande anger att detta i stor eller ganska stor utsträckning har hjälpt dem att må bättre under sjukdomen.

Att promenera eller delta i någon aktivitet utomhus, kommer på tredje plats.

Hälften av de svarande uppger att de sökt kontroll över sin situation själva utan att be om Guds hjälp, medan 34 procent uppger att deras liv kan vara del av ett större, högre sammanhang. En tredjedel menar att böner har hjälpt dem under sjukdomsperioden, men tidigare forskning visar att böner i Sverige inte nödvändigtvis har med religion att göra.

Forskarna menar, att de här resultaten kan användas i cancervården, t.ex. genom att skapa hälsofrämjande trädgårdar som patienter kan vistas i eller möjligheter för patienter att vara ute i naturen.

Högskolan i Gävle sätter människan i centrum och utvecklar kunskapen om en hållbar livsmiljö. Vi erbjuder mer än 50 olika utbildningsprogram och cirka 1 000 kurser inom humaniora, samhälls- och naturvetenskap och teknik.

Skogsrester som stubbar, bark, toppar och kvistar gör nu stor nytta i en ny testanläggning för produktion av högkvalitativ syntesgas – tänkt för drivmedel. Resultaten som är unika i Skandinavien bygger på nära samarbete mellan Luleå tekniska universitet, Energitekniskt centrum (ETC) och industrin. Genom att tillämpa känd förgasningsteknik har man lyckats få värdefull syntesgas av restmaterial från skogen.

– Vi valde att gå den kortaste vägen och nyttjar till exempel stubbar och trätoppar från skogen direkt som de är i vår anläggning. Vi använder framför allt skogsrester med låg kvalitet som trä och pappersindustrin inte nyttjar. Ofta talar man om behovet att förbehandla den här typen av råmaterial eller att samköra det med kol för att kunna producera syntesgas effektivt. Det vi har gjort är att visa på hur man kan använda skogsresterna direkt – och det är en viktig del i vår framgång, säger Magnus Marklund, VD, vid ETC i Piteå.

I det robusta förgasningslabbet på ETC i Piteå står den 8 meter höga IVAB-tillverkade förgasaren, som lyckats med det många forskare försökt i flera år; att tillverka högkvalitativ syntesgas av skogsrester. Förgasningsprojektet på ETC bygger på enkelhet, med direkt inmatning av obehandlade malda skogsrester, men med svåra tekniska utmaningar, som forskare och ingenjörer vid ETC, LTU och IVAB (kommersiell partner) arbetat med under tre år genom ett projekt som finansierats av Energimyndigheten, IVAB, Sveaskog och Smurfit kappa.

– Själva inmatningen av råmaterialet i förgasaren är en utmaning. Det är en trycksatt process och pulvret som matas in i förgasaren består av fibrer och partiklar, som varierar i egenskap beroende på vilket ursprung materialet har om det till exempel kommer från björk eller barrskog. Det ställer höga krav på utformningen att lyckas uppnå en jämn och stabil mating i förgasaren, säger Fredrik Weiland, forskningsingenjör på ETC och inskriven doktorand vid Energiteknik på Luleå tekniska universitet.

För att minimera oönskad kvävgas när syntesgasen produceras används ren syrgas och koldioxid när råmaterialet omvandlas i förgasaren till syntesgas.

– Vår syntesgas har väldigt låg halt av kolväten vilket är bra när man ska producera drivmedel ur gasen. En möjlig sådan slutprodukt kan vara metanol, vätgas eller till och med syntetisk bensin, säger Magnus Marklund.

– Patienter som drabbas av allvarliga komplikationer efter operation för matstrupscancer är i behov av en intensiv och långvarig uppföljning för att tidigt hitta uppkomna problem och initiera riktade insatser, säger Maryam Derogar, doktorand vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi och en av forskarna bakom studien.

Matstrupscancer är den åttonde vanligaste cancerformen i världen. Sjukdomen upptäcks ofta i ett sent skede efter att symtom som sväljningssvårigheter och viktförlust uppkommit. Den mest etablerade behandlingen för bot är extensiv kirurgi som ofta innebär ingrepp i buk, bröstkorg och hals. Endast var fjärde till tredje patient med matstrupscancer blir föremål för kirurgi varav 30 procent lever minst 5 år efter operationen. Den aktuella forskargruppen visade nyligen att var sjätte patient som genomgått operation för matstrupscancer försämrades i sin livskvalitet till en nivå som var betydligt sämre än befolkningens.

Syftet med den aktuella studien, som publiceras i Journal of Clinical Oncology, var att kartlägga om allvarliga komplikationer efter kirurgi för matstrupscancer påverkar livskvaliteten hos patienter som överlevt minst fem år efter ingreppet.

I studien följdes utvecklingen av livskvaliteten bland 141 patienter som genomgått kirurgi för matstrupscancer i Sverige mellan åren 2001-2005 och överlevt minst 5 år. Av dessa drabbades 46 patienter, det vill säga var tredje, av minst en allvarlig komplikation efter operationen, som till exempel andningssvikt eller svår infektion. Patienterna fick skatta sin livskvalitet genom att svara på enkäter 6 månader, 3 år och 5 år efter operationen.

Enkäterna mätte olika funktioner (till exempel fysisk, social och känslomässig funktion) och symtom (till exempel smärta, trötthet och ätsvårigheter). Svaren omräknades till poäng mellan 0-100. För funktioner är höga poäng bra medan för symtom är låga poäng bra. Med statistisk analys jämfördes skillnaden i livskvalitet mellan patienter som drabbades av allvarlig postoperativ komplikation och de som inte drabbats av detta. I analyserna togs hänsyn till ålder vid operation, kön, annan sjuklighet, typ av kirurgiskt ingrepp, tumörtyp och graden av tumörens växt (tumörstadium).

Patienter som drabbades av en allvarlig komplikation efter operationen hade mer symtom på andnöd, trötthet och ätsvårigheter jämfört med patienter som inte hade haft sådan komplikation. Dessa försämringar fanns sex månader efter operationen och förblev oförändrade fram till 5 år efter kirurgi. Det fanns dessutom mer besvär med sömnsvårigheter och sura uppstötningar bland patienter som hade drabbats av en komplikation efter kirurgi för matstrupscancer.

Publikation: ”Influence of major postoperative complications in long-term survivors after esophageal cancer surgery”, Maryam Derogar, Nicola Orsini, Omid Sadr-Azodi & Pernilla Lagergren, Journal of Clinical Oncology, online 2 April 2012.

Nyligen aktualiserades ett stort intresse för tanten. Kulturtanten återupprättas och unga kvinnor hyllar tanten och ser henne som representant för en livsstil som värnar om det lilla livet. Tanten framstår som en person som har civilkurage. Hon törs säga ifrån, hon försöker inte behaga och hon oroar sig inte ständigt för sitt utseende. Men tanten kan också beskrivas nedvärderande, som skvallertant eller moraltant. För den medelålders eller äldre kvinnan är tanten och tantig ibland snarast en varning: tantvarning. Här är tanten symbol för någon som är överspelad i dagens samhälle.

Nu kommer alltså boken som tar det samlade greppet: Tanten, vem är hon? En (t)antologi, där forskare från Umeå universitet reder ut begreppen.

– Att definieras som tant är inte alltid populärt. Vem som är tant beror mycket på sammanhang, säger Marianne Liliequist och Karin Lövgren, redaktörer och medförfattare i den nya antologin Tanten, vem är hon? En (t)antologi (Boréa).

I denna tvärvetenskapliga antologi är det åldersrelaterade begreppet tanten utgångspunkt. Flera forskare medverkar i boken. Här behandlas såväl fiktiva tanter i Astrid Lindgrens författarskap, som mostrar och fastrar, kvinnor som stöttat och fört vidare traditioner till yngre generationer, medelålders kvinnor som sexchattar, begreppet kulturtant, äldre kvinnor i skönlitteratur, den osynliga äldre icke-heterosexuella kvinnan med mera.

– Det är spännande att tanten blivit en så populär figur i dag. Hon används som symbol för vitt skilda saker beroende på vem som beskriver henne. Ibland framstår hon mest som ett stilideal och den verkliga tanten som någon som har försvunnit då äldre generationer kvinnor dött, säger Karin Lövgren.

 – Tanter är viktiga för mig, förklarar Marianne Liliequist, som skriver om de äldre kvinnor som var så betydelsefulla i byn där hon växte upp. De hade tid med mig. De fanns till hands både praktiskt och känslomässigt.

Boken är skriven inom ramen för TantForsk!, ett nätverk för forskning om kvinnor och åldrande, berättar redaktörerna. Bidragen är skrivna i olika genrer, från akademisk prosa till skönlitterärt gestaltande.

– Vår tanke har varit att tillsammans utforska olika dimensioner av tanten och att med detta väcka intresse för forskning om ålder och åldrande. Vi är båda forskare vid ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt om åldrande som pågår vid Umeå universitet, berättar redaktörerna.

Fredagen den 30 mars försvarade Jenny Balkow sin doktorsavhandling i företagsekonomi vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping.

Hur får man bra kvalité i produkter från Kina? Svenska producenter märker ofta att det inte är något problem att hitta en leverantör i Kina. Problemen uppstår när produkten väl är levererade… eller inte. Förseningar, uteblivna leveranser och missförstånd i specifikationerna är några av de problem som kan uppkomma.

– Det största problemet är egentligen att företagen inte vet vad de inte vet, det är därför mellanhänder är nödvändiga i handeln med Kina, säger Jenny Balkow. I sin doktorsavhandling “In the Middle: On Sourcing from China and the Role of the Intermediary” utforskar hon just mellanhändernas roll för små- och medelstora svenska företag som arbetar mot Kina.

Jenny Balkow har under sin doktorandtid intervjuat både svenska och kinesiska personer som jobbar som mellanhänder. Företagen i Sverige producerar ofta saker av hög kvalité i små volymer, man vill göra en mindre upplaga av en unik produkt. Kinesiska företag är vana vid massproduktion. Huvudproblemet ligger ofta i brist på kommunikation. Jenny Balkows avhandling ger konkreta exempel på olika lösningar på en del av problemen.

– Företagen bör leta efter en person som stödjer relationerna. En person som kan väga upp för leverantörens okunskap och inte bara för den egna okunskapen. I Sverige är det vanligt att man tar hit mellanhanden så att denna kan lära känna Sverige, det svenska språket och svensk kultur samt få teknisk kunskap och kunskap om marknaden, säger Jenny Balkow.

Fakultetsopponent vid disputationen var professor Staffan Brege vid Linköpings universitet. Betygsnämnden bestod av professor Helene Ahl, Högskolan för Lärande och Kommunikation, Jönköping, Associate Professor Henrik Agndal, Stockholm School of Economics och Professor Lefa Teng, Shanghai Jiao Tong University. Ordförande var professor Helén Anderson, JIBS.

KONTAKTUPPGIFTER
Jenny.Balkow@hb.se
073-3327670
 

I Etiopien är avskogningen mycket omfattande, vilket man har antagit påverkar hög- och lågvattenflödena i vattendragen.

Solomon Gebreyohannis doktorsarbete vid SLU inbegriper flödesdata för 30 olika floder i Etiopien för de senaste 50 åren. Ett dussintal av dessa floder har studerats i detalj, med flödesdata, flyg- och fjärranalys samt intervjuer bland ortsbefolkningen.

Solomon Gebreyohannis har bland annat studerat ett område runt floden Koga, en biflod till Blå Nilen. Skogsutbredningen har där minskat från 16 procent 1957 till endast 1 procent 1986. Det skedde främst i samband med en politisk markreform i mitten av 1970-talet. Under samma period har man mätt vattenflödet i floden.

Med hjälp av dessa hydrologiska uppgifter samt flyg- och satellitbilder har Solomon Gebreyohannis försökt hitta ett samband mellan skogsavverkningen i området och vattentillgången i floden. Lite oväntat såg man inga förändringar i vare sig hög- eller lågvattenflödet trots den stora avskogning som skett i området.

I intervjuer med några byäldstar framkom dock att förhållandena skilde sig ovanför respektive nedanför en stor våtmark. Uppströms våtmarken hade lågvattenflödet minskat och högvattenflödet ökat. Nedströms våtmarken hade byborna däremot inte noterat några skillnader i vattenflödet, vilket pekar på att våtmarken utjämnar effekterna av avskogningen.

MSc Solomon Gebreyohannis Gebrehiwot, institutionen för vatten och miljö, SLU, försvarar sin avhandling med titeln ”Hydrology and forests in the Blue Nile basin – what can be learned from half a century of observations and community perception for water management?” Disputationen avser filosofie doktorsexamen.

– Tid: fredagen den 30 mars 2012 klockan 10:00
– Plats: Uppsala, Loftets hörsal
– Opponent: Professor Tammo Steenhuis, Department of Biological and Environmental Engineering, Cornell University, Ithaca, USA

MER INFORMATION
Solomon.Gebreyohannis@slu.se, 018-67 30 59
Kevin.Bishop@slu.se, 018-67 31 31, Kevin Bishop

LÄNK TILL AVHANDLING
http://pub.epsilon.slu.se/8634/

Tina Carlson Ingdahl på Högskolan i Borås har med sin avhandling Människor, skjortor och siffror – Reducera komplexitet och en order blir till tittat närmare på redovisningens roll i ett företags verksamhet. Genom att observera affärsmöten mellan säljare och köpare på Eton Fashion AB har hon ställt sig frågan: Vad gör redovisning och hur går det till? Fredag den 30 mars disputerar Tina Carlson Ingdahl med sin avhandling på Handelshögskolan i Göteborg.

Studien visar att det finns fördelar med att göra närstudier för att få veta mer om redovisningens roll i praktiken. Tina Carlson Ingdahl, vid Institutionen Handels- och IT-högskolan, Högskolan i Borås, har studerat och beskrivit hur människor, skjortor och siffror samverkar under affärsmöten på Eton Fashion AB i Gånghester. Avhandlingen visar hur komplexiteten steg för steg reduceras tills endast en ifylld order återstår. Bland de viktigaste slutsatserna i avhandlingen är att visa på att dessa möten innehåller tre egenskaper:

– Mötena innehåller punktvisa inslag av ren kalkylering, att mötesdeltagarna räknar med siffror. Nästa egenskap handlar om att beräkningarna blandas med att de går på känsla, genom att till exempel känna på och jämföra olika tyger. Detta led kallar jag för kvalkylering – man är rationell och går på känsla samtidigt. Det avslutande ledet i mötena, kalkvylering, handlar om människorna, om det varma, och här tar man hänsyn till andra och börjar tänka på vad konsumenten kommer att vilja ha. Det pågår då en förhandling.

Beskrivningen av dessa affärsmöten visar hur redovisning bidrar till att möjliggöra en inramning av mötena, vilket är nödvändigt för att en order skall bli till. Det handlar mycket om att se tingen, de små detaljerna och därför har Tina Carlson Ingdahl fotograferat under sina observationer för att kunna studera fotona och upptäcka de små detaljerna och hur dessa får inflytande. 

DISPUTATION
Tina Carlson Ingdahl
Tid: Fredag 30 mars kl. 13.15
Plats: CG-salen, Handelshögskolan i Göteborg
Avhandling: Människor, skjortor och siffror – Reducera komplexitet och en order blir till
Länk till avhandlingen: http://hdl.handle.net/2077/28596

KONTAKTUPPGIFTER
Tina Carlson Ingdahl, Tfn: 033-435 5923 eller 0734-438283, E-post: tina.ingdahl@hb.se 

Reumatoid artrit (RA), även kallad kronisk ledgångsreumatism, är en sjukdom som framför allt drabbar leder, främst i händer och fötter, och symmetriskt i båda kroppshalvorna. Den är autoimmun, vilket betyder att immunförsvaret angriper kroppens egna celler. Sjukdomen ger inflammation i lederna och om den lämnas obehandlad bryts brosk- och benvävnaden ner. RA förekommer hos 0,5—1,0 % av befolkningen och två tredjedelar av de drabbade är kvinnor. Medianåldern vid insjuknandet är 55—60 år. Orsakerna är i det närmaste okända men genetiska, hormonella och miljöfaktorer tros bidra till utveckling av sjukdomen.

Ärftligheten för RA har uppskattats till 60 %, men de enskilda faktorerna är svåra att identifiera eftersom det finns många olika som var för sig bara ger en liten riskökning. Befolkningen i de båda nordligaste länen har visats vara relativt homogen genetiskt sett och skiljer sig från övriga Sverige. I avhandlingen ingår familjer i de fyra nordligaste länen där flera familjemedlemmar har RA. Blodprover har lämnats från personer både med och utan sjukdomen. Totalt ingår 51 familjer med 2—11 sjuka medlemmar i varje familj över flera generationer.

Via en analys av hela arvsmassan (genomet) identifieras DNA-regioner som är kopplade till RA hos 134 individer med sjukdomen och 216 friska familjemedlemmar. En av dessa regioner, på kromosom 14, kartlades med högre upplösning och därmed identifierades några potentiella riskgener för RA i norra Sverige. Analyserna av blodproverna visade också att de antikroppar som förknippas med RA var vanligare hos släktingarna jämfört med friska kontrollpersoner.

KONTAKTUPPGIFTER OCH ÖVRIG INFORMATION
Lisbeth Ärlestig är förste forskningsingenjör och doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, och verksam vid avdelningen för reumatologi, där hon kan nås på
tel. 090-785 17 68
E-post lisbeth.arlestig@medicin.umu.se

Fredagen den 30 mars försvarar Lisbeth Ärlestig, Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling med den svenska titeln Genetiska studier vid reumatoid artrit – familjestudier och analys av relation till aterotrombotisk komorbiditet (Engelsk titel: Genetic studies in Rheumatoid Arthritis – familial studies and analysis of relationships to atherothrombotic comorbidity).
Fakultetsopponent är docent Åsa Torinsson Naluai, Göteborgs universitet.

LÄNK TILL AVHANDLING
urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-52956

– I slutet av 1990-talet beskrevs barn och ungdomar som en marginaliserad och rotlös grupp i samhället, och deras livssituation framställdes som ganska eländig och svår. Men vetenskapliga undersökningar från samma tid visar att de flesta unga mådde bra och hade en generellt sett hög levnadsnivå, säger Inger Linblad.

Hon har i sin avhandling intervjuat nästan 50 anställda ombud och ideella jourmedarbetare som svarade i Bris stödtelefon under åren 1996–1998. Hur stödpersonerna uppfattade barnens situation låg därefter till grund för organisationens utåtriktade rapportering om hur barn och unga hade det. Resultaten visar att medarbetarnas föreställningar om barns vardagsvillkor var knapphändiga och fragmentariska, och bilderna av syskon och föräldrar ofta var motsägelsefulla och stereotypa. Vuxenvärlden sågs i stort som svekfull, och barnens föräldrar tycktes snarare försvåra och komplicera barnens situation än fungera som resurser. Däremot framträdde barns problem med större skärpa.

Problematisk titt i nyckelhålet
Inger Linblad menar att en del av dessa eländesbeskrivningar beror på de metaforiska ”nyckelhålskik” in i ungas vardag som pratstunderna innebär.
– Som stödperson i Bris är du inställd på att söka efter problem, samtidigt som den tillfälliga kontakt som skapas i telefonen förstärker oron och känslan för enskilda barns situation, säger hon.

I studien framhåller hon det teoretiska begreppet mikroförståelse som centralt för jourmedarbetarna, det vill säga att det bara är möjligt att uppsnappa en begränsad mängd information från enstaka samtal. Det faktum att det är klar majoritet flickor som ringer stödtelefonen påverkar också vilka problem som Bris lyfter fram, menar Inger Linblad.

– Det är med andra ord framförallt deras berättelser som Bris förmedlar, något som inte framkommer särskilt tydligt.

Inkännande och problemlösande
Inger Linblad visar också att arbetet i telefonen organiserades kring lyssnandet som en central aspekt av barnperspektivet. Verksamheten värderades högt av jourare och ombud, liksom det som beskrivs som en ”Bris-anda” – en särskild sorts förtrolighet. Typiska samtalsstrategier var inkännande respektive problemlösande strategier, då jourarens roll kunde vara att antingen skapa en nära och tillitsfull relation eller att ”coacha” barnet att lösa akuta problem.

Centrala problemområden som framträder i telefonsamtalen är kön, relationer och övergrepp. Enligt Inger Linblad konstruerades könsfrågor ofta kring kvinnlighet och sexualitet, och vanliga problematiska relationer handlade om nybildade familjer där pappans nya fru framträder som en stereotyp elak styvmamma, och då alltid i kombination med en tafatt pappa. I temat om övergrepp konstruerades pojkarnas samtal kring mobbning och misshandel, och flickornas kring våld, sexuella övergrepp och ofredanden.

Inger Linblad är uppvuxen i Stockholm, men bodde under femton år i Västerbotten, främst i Umeå, där hennes tre söner är uppvuxna. Hon forskar och undervisar för närvarande vid institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet.

FAKTA OM DISPUTATIONEN
Fredagen den 30 mars 2012 försvarar Inger Linblad, institutionen för socialt arbete, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Problembilder av barn. Representationer, föreställningar och strategier i BRIS stödtelefon 1996–98. Disputationen äger rum kl. 10 i lokal S205h, Samhällsvetarhuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är docent Ingrid Höjer, institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet.

KONTAKTUPPGIFTER:
Inger Linblad, institutionen för socialt arbete, Umeå universitet
E-post: Inger.linblad@socarb.su.se
Telefon: 070-567 96 32

Läs hela eller delar av avhandlingen

Tysklands ockupation av Danmark var startskottet för ett politiskt triangeldrama mellan tre nationalsocialistiska läger. I Nordschleswig/Södra Jylland fanns sedan tidigare två lokala nazistpartier: dansksinnade Danmarks Nationalsocialistiske Arbejderparti (DNSAP) och minoritetstyskarnas parti Nationalsozialistische deutsche Arbeiterpartei Nordschleswig ( NSDAP-N).

Den storgermanska ideologi som SS förespråkade utgick från föreställningen om en gemenskap baserad på ras. De ansåg att det fanns en nordisk-germansk ras och att den skulle enas i ett rike, oavsett vilka nationaliteter som innefattades. Detta gick stick i stäv med de två partiernas olika ståndpunkter.

De danska nazisterna i DNSAP ville i första hand värna om det danska folket och fruktade att de skulle förlora sin nationella självständighet om de ingick i ett storgermanskt rike.

– De misstänkte att den storgermanska ideologin kunde vara illa klädd imperialism. De såg framför sig hur Danmark skulle bli en liten provins i ett germanskt rike styrt av Tyskland, säger Steffen Werther som är nybliven filosofie doktor i historia.

Även minoritetstyskarna i NSDAP-N var negativt inställda till den storgermanska ideologin. Detta berodde på att SS gjorde misstaget att kategoriserade minoritetstyskar som danskar, eller som en del av den ”nordiska rasen”.

– Det var en direkt förelämpning mot minoritetstyskarna i NSDAP-N som såg sig själva som tyskar först och främst, de ville inte ingå i någon större germanska gemenskap som inkluderade andra nationaliteter, säger Steffen Werther.
De ville däremot att gränsen från 1920 skulle dras om, så att Nordschleswig återigen skulle tillhöra Tyskland, berättar Steffen Werther.

Båda partierna befann sig således i en mycket pressad situation efter ockupationen. De ville inte ge upp sina olika nationella linjer, men kunde på grund av den extrema maktskillnaden inte dra sig undan SS:s krav och anspråk.

Partierna försökte tillmötesgå SS genom att exempelvis välja ut de argument ur den folkligt-nationella och den rasistisk-storgermanska repertoaren, som bäst passade deras egna politiska mål. Men samarbetet kom aldrig längre än till att ske under ytterst motvilliga förhållanden.

– Den grundläggande konflikten mellan de nationalsocialistiska gemenskapsbegreppen ”ras” och ”folk” löstes aldrig. Ingen av parterna kunde gå med på den lösning som motståndarna förelog, säger Steffen Werther.
 
ÖVRIG INFORMATION
Steffen Werther är filosofie doktor i historia, efter att ha genomgått forskarutbildning vid Baltic and East European Graduate School och Institutionen för genus, kultur och historia vid Södertörns högskola i Sverige. Som BEEGS-doktorand har hans formella hemvist varit Historiska Institutionen, Stockholms universitet.

Den 17 februari 2012 försvarade han sin avhandling SS Visions and Borderland Realities. The Fate of the ”Greater Germanic” Ideology in South Jutland

Tysk titel: SS-Vision und Grenzland-Realität. Vom Umgang dänischer und ”volksdeutscher” Nationalsozialisten in Sønderjylland mit der ”grobßgermanischen” Ideologie der SS

– Kemi i nanometerskala fungerar ofta helt annorlunda än i normal skala, säger docent Alexandr Talyzin vid institutionen för fysik, Umeå universitet.

Hans forskargrupp har tillsammans med kollegor från professor Esko Kauppinens grupp vid Aalto-universitetet i Helsingfors, Finland, tidigare upptäckt en metod att använda hålrummen i kolnanorör som endimensionella reaktorer för att framställa remsor av det supertunna kolmaterialet grafen.

I den nu aktuella studien, som publicerats som ”VIP-nyhet” i den ansedda vetenskapstidskriften Angewandte Chemie, har de prövat att inuti kolnanorör få vätgas att reagera med fullerener, klotformiga kol-60-molekyler som ser ut som fotbollar.

Experiment under högt tryck
Standardmetoden för att utföra kemiska reaktioner inuti kolnanorör är att fylla rörets inre med kol-60-molekyler och få dem att reagera med varandra, förklarar Alexandr Talyzin.

Nanorörets väggar antas skydda de inkapslade kol-60-molekylerna från den omgivande miljön och omöjliggöra reaktioner med molekyler och atomer som finns utanför röret. Det var den gängse uppfattningen när forskargruppen i Umeå inledde sina försök för några år sedan.

– Tänk dig att du fyller ett rör med tennisbollar, precis så många som finns plats för. Försök sedan stoppa in en massa pingisbollar. Självklart går det inte, de får inte plats mellan tennisbollarna, säger Alexandr Talyzin.

Men, om tennisbollarna är kol-60-molekyler och pingisbollarna vätgasmolekyler och experimentet görs under högt tryck och i 500-550-gradig temperatur blir det omöjliga möjligt, visar umeforskarna.

Vätekolmolekyler bildas
Vätgasen tar sig in i röret och reagerar med kol-60-molekylerna. Reaktionen gör att kolmolekylerna kollapsar och i stället bildas nya vätekolmolekyler, vilket forskargruppen kunnat se med hjälp av Ramanspektroskopi och högupplöst elektronmikroskopi.

– Nu har vi direkta bevis för att molekyler som inkapslas i kolnanorör faktiskt kan reagera med gaser. Det öppnar enorma möjligheter att syntetisera nya hybridmaterial, säger Alexandr Talyzin.

Studien ger också ytterligare stöd för att kemiska processer i nanoformat inte följer samma lagar som ”vanlig” kemi. I en tredimensionell struktur kan molekyler reagera med sina grannar åt alla håll, uppåt, nedåt och i sidled.

– Inuti kolnanoröret är situationen en annan, säger Alexandr Talyzin. Där får kol-60-molekylen bara grannar åt höger och vänster så att säga och de kan bara reagera med varandra genom att bilda kedjor. Det gör också att reaktionen med vätgas blir annorlunda. Vi kallar det effekten av inneslutning.
 
INFORMATION & KONTAKT

Artikeln är publicerad i tidskriften Angewandte Chemie som VIP paper och har titeln ”Hydrogen driven collapse of C60 inside of SWNTs”. Författare är Alexandr V. Talyzin, Serhiy M. Luzan, Ilya V. Anoshkin, Albert G. Nasibulin, Hua Jiang, Esko I. Kauppinen.

Läs mer om Alexandr Talyzins forskning