De 11 doktoranderna bedriver forskning och förbereder sina avhandlingar inom ämnen som redovisning, marknadsföring, hållbarhet och fastighetsföretagande.
– Handelshögskolan vid Åbo Akademi rankas som den bästa ekonomiutbildningen i Finland. För vår del är samarbetet det första steget mot att ekonomutbildningen vid Högskolan i Gävle ska få forskarutbildningsrätt. Vi stärker vår spetsforskning inom byggd miljö och människa, kommenterar Arne Fagerström, universitetslektor.
Samarbetet innefattar gemensamma seminarier, forskningsutbyte och dessutom att tillsammans bedriva doktorandutbildningen.
Den första workshopen, som äger rum i Gävle under torsdagen och fredagen, består av doktorandpresentationer och diskussioner samt under den andra dagen två föredrag – Natalia Semenova föreläser om ”Hållbarhet – kan det vara lönsamt?” och Pontus Cerin om hållbarhetsfrågor inom fastighetsbranschen.
I höst väntar en ny workshop, denna gång på Handelshögskolan vid Åbo Akademi, för samma grupp doktorander.
– Ekonomi är ett område som kan ge goda forskningsbidrag till Högskolan i Gävle inom hållbar utveckling. Sådan forskning kan bland annat handla om hur värdeskapande sker i ett hållbart perspektiv, säger Arne Fagerström.
KONTAKT OCH INFORMATION
Arne Fagerström, universitetslektor, Akademin för utbildning och ekonomi
Tel: 026-64 87 05 eller 073-030 02 60
Alla levande organismer lagrar genetisk information som deoxyribonukleinsyra (DNA). I arvsmassan (genomet), som består av DNA, finns tusentals gener som i huvudsak utgör organismens egenskaper. Byggstenarna till DNA är fyra så kallade deoxyribonukleosidtrifosfater: dTTP, dCTP, dATP och dGTP. Den huvudsakliga produktionen av dem styrs hos alla organismer av enzymet ribonukleotidreduktas. Regleringen av byggstenarna har avgörande betydelse när arvsmassan ska kopieras i samband med celldelning (DNA-replikation) eller repareras vid skador. Om den genetiska koden inte kopieras exakt eller om DNA-skador inte kan repareras uppstår en mutation. Vid både reparation och replikation är regleringen av de fyra DNA-byggstenarna av stor betydelse eftersom höga eller obalanserade koncentrationer ökar antalet mutationer, vilket kan kan leda till genetisk instabilitet och cancer.
I avhandlingen studeras bakjäst, Saccharomyces cerevisiae, där koncentrationerna av de fyra byggstenarna inte är lika höga utan hålls balanserade i ett visst förhållande till varandra av ribonukleotidreduktas. I jästceller har man tidigare kunnat visa att koncentrationerna ökar i samband med en DNA-skada. Det ger en högre tolerans mot DNA-skador, men leder samtidigt till en högre mutationsfrekvens.
I ett delarbete visas nu att enzymet polymerase epsilon, som vanligen förknippas med DNA-replikation, kan kopiera förbi vissa typer av DNA-skador med hjälp av höga koncentrationer av de fyra byggstenarna. I två andra delarbeten visas att olika mutationer i en specifik del av ribonukleotidreduktas hos jästcellerna resulterade i specifika typer av obalans i koncentrationerna av byggstenarna. Dessa obalanserade och mutationsframkallande koncentrationer undgick upptäckt av cellernas kontrollsystem om inte en eller flera av byggstensnivåerna var så låga att DNA-replikationen stoppade.
Jörgen Wiberg, som är född och uppvuxen i Kramfors, har magisterexamen i biomedicin samt läkarexamen från Umeå universitet. Han är anställd som läkare på en forskar-AT vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå och doktorand vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik, Umeå universitet.
KONTAKT
mobil 073-048 62 32
e-post jorgen.viberg@medchem.umu.se
LÄNK TILL AVHANDLING
urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-54203
DISPUTATION
Fredagen den 11 maj försvarar Jörgen Wiberg sin avhandling med titelnMechanisms controlling DNA damage survival and mutation rates in budding yeast(svensk titel: Mekanismer som styr mutationsfrekvenser och överlevnad efter DNA-skada i jästceller). Disputationen äger rum kl. 09.00 i KB3A9, KBC-huset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är professor Per Sunnerhagen, Lundbergslaboratoriet, Göteborg.
Ökad vattentemperatur och större tillgång till markbundet kol i Östersjön. Båda är tänkbara effekter av klimatförändring.
– Det råder komplexa förhållanden mellan temperatur och landbaserade närsalter såsom kol, kväve och fosfor och hur dessa interagerar är avgörande för hur fiskproduktionen kommer påverkas i framtiden, sammanfattar Robert Lefébure sina resultat.
Hans undersökningar visar dessutom hur en av våra vanligaste fiskar, storspigg, generellt äter och växer bättre vid högre temperaturer än vad vi finner i Östersjön i dag.
Tätheten av storspigg har ökat i Östersjön under de sista åren och till stor del påverkat flera havsområden negativt, på grund av att de äter stora mängder djurplankton samt yngel av andra fiskarter.
– Denna effekt kommer troligen att förstärkas om temperaturen i Östersjön skulle öka, säger han.
De marina fältförsöken har Robert Lefébure utfört på Umeå marina forskningscentrums mesokosmanläggning. Mesokosmer består av stora tankar med vatten där temperatur och ljus kan detaljstyras.
Robert Lefébure är född och uppvuxen i Stockholm och har en masterexamen i naturresurshållning från Stockholms universitet.
OM DISPUTATIONEN
Fredagen den 4 maj försvarar Robert Lefébure, institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap samt Umeå marina forskningscentrum, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Effects of temperature and terrestrial carbon on fish growth and pelagic food web efficiency. Svensk titel: Effekt av temperatur och terrestert kol på fisktillväxt och pelagisk födovävs effektivitet. Disputationen äger rum kl 10.00 i Sal N360, Naturvetarhuset.Fakultetsopponent är professor Lars Rudstam, Dept. of Natural resources, Cornell University, NY, USA.
KONTAKT
E-post: robert.lefebure@emg.umu.se
Telefon: 072-225 00 48
AVHANDLING
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-54028
Bland patienter med psykossjukdom är det mycket vanligt med återfall. Eftersom människor i psykos saknar sjukdomsinsikt handlar det ofta om tvångsvård – en ibland traumatisk upplevelse där du medicineras och slås i bälte mot din vilja.
Forskare vid Sahlgrenska akademin har i en studie tillsammans med Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Lunds universitet och Vårdalinstitutet intervjuat tolv personer som tvångsomhändertagits för psykossjukdom.
Studien har resulterat i en ”individuell samarbetsplan”, som syftar till att förbättra tvångsomhändertagandet, och som nu införts vid två vårdkedjor för psykossjukdom i Västra Götaland.
– Det här är ett nytt sätt att samarbeta med tvångsvårdade patienter, genom att ta tillvara deras kunskaper och erfarenheter av vården, säger Eva Andréasson, forskare vid Sahlgrenska akademin och psykiatrisjuksköterska vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Samarbetsplanen innehåller tre delar. I den första, som görs när patienten är utskriven och tvångsvården och har återhämtat sig, får patienten betygsätta olika moment i vården – synpunkter som sedan återkopplas till vårdenheten.
I nästa del får patienten beskriva hur han eller hon skulle vilja omhändertas vid eventuellt återfall. I många fall har patienterna väldigt konkreta önskemål, till exempel råd om hur personalen ska få dem att självmant ta sin medicin. Den tredje delen handlar om att patienten utvärderar och betygsätter vården vid ett eventuellt återfall.
Resultaten från samarbetsplanen har ännu inte utvärderats, men den bakomliggande studien visar på flera teman som tvångsomhändertagna anser särskilt viktiga, bland annat behovet av att vara delaktig, självständig och att ”bli sedd som en medmänniska”.
Det är dock inte alla patienter som klarar att upprätta en individuell handlingsplan.
– Att utföra tvångsåtgärder är oerhört svårt, och trots goda intentioner blir det inte alltid så bra för patienten som man önskat. Tanken på att kanske behöva tvångsvård igen kan därför bli för jobbig för en del, säger Eva Andréasson.
– Vår förhoppning är ändå att samarbetsplanen ska minska patienternas lidande och bidra till att öka kunskapen om vilket stöd de behöver.
Studien Patients treated for psychosis and their perceptions of care in compulsory treatment: basis for an action plan publicerades i Journal of Psychiatric And Mental Health Nursing.
UR STUDIEN: RÖSTER OM TVÅNGSVÅRD:
”Jag tycker som sagt att de kunde tilltala mig oftare. Om man är inne i sina egna psykotiska tankar, då är det bra att bli lite distraherad. Det kan vara om vädret, sport eller vad som helst”
”Jag hade fått för mig att det fanns en gaskammare i källaren på psyket, att de gasade patienterna där (—). Då berättade han att han hade duschat där, att det var personalduschar. Jag tyckte det var bra att han sa det. För en del i sjukvården vill inte prata om vanföreställningar, de sopar liksom undan dem”
”Jag vill ha sällskap hela tiden när jag kommer in, för då är jag väldigt rädd”
– Vår del i Testsite E18 innebär att vi har åtta sensorer i vägbanan som mäter temperatur, vattenhalt och elektrisk konduktivitet i vägen. Vi har även en tjälstav placerad i vägen för att mäta temperaturen på flera punkter på djupet, berättar Håkan Carlsson, laboratoriechef på VTI.
– Dessutom bidrar VTI med utrustning för styrning och insamling av mätdata samt kvalitetskontroll och aggregering av insamlad data, kompletterar forskningsingenjör Håkan Wilhelmsson, VTI.
Forskningsresultat som man kommer fram till genom Testsite E18 ska leda till mindre salt på vägarna och större förståelse för vad olika insatser får för konsekvenser i naturen och för grundvattnet.
Syftet är att påverka miljön så lite som möjligt och skapa ett hållbart samhälle. Testsite E18 ska kunna ge svar bland annat på frågor som hur klimatförändringarna påverkar en väg, om grundvattnet förorenas av vägvatten och hur man plogar effektivare vintertid. Resultaten ska också ge svar på hur mycket salt en väg behöver och var gränsen går för när naturen påverkas av saltet.
Hos Testsite E18 samlas alla mätningar på ett och samma ställe och mätresultaten levereras i realtid dygnet runt till alla som önskar ta del av dem.
Exempel på mätvärden som samlas in är temperatur, tryck, fukt, salt, ph-värden och turbulens. Vägforskningsstationen ska utgöra en knutpunkt för forskare från olika organisationer och bidra till marknadens utveckling av nya idéer.
– Syftet är att få fram bättre metoder och beslutssystem för att sänka kostnaderna och ge säkrare vägar. Men framför allt ska nya metoder skona miljön genom att saltningen optimeras och miljöeffekterna minimeras, och detta utan att trafiksäkerheten och framkomligheten äventyras, sammanfattar Håkan Carlsson.
Avhandlingen Lay Health Worker Programmes as a Public Health Approach in South Africa försvaras vid Nordic School of Public Health NHV den 11 maj. Karin Daniels är forskare vid NHV och det medicinska forskningsrådet Medical Research Council i Sydafrika.
Med en egen historia nära knuten till kampen för apartheid vill hon med sin forskning bidra till att synliggöra dessa många människors frivilliga arbete, så att besluten som tas inom hälsovården understödjer det.
Det är viktigt att rätt beslut fattas, annars kan det stora arbete som utförs av outbildade men som bidrar till hälsovården, försvåras.
– Dessa hårt arbetande lågutbildade personer gör en stor insats men behöver få rätt stöd, inte minst i lagstiftningen, säger Karen Daniels som undersökt fenomenet internationellt förutom inom Sydafrika.
I en genomgång av 80 studier visar hon att ickeprofessionella kan göra stora insatser när det gäller hejdande av smittosamma sjukdomar samt förbättrad hälsa bland nyblivna mödrar och nyfödda.
Men avhandlingen visar också att de bär en stor vårdbörda och att dessa hårt arbetande oftast kvinnor behöver både stöd och skydd.
ÖVRIG INFORMATION
Avhandlingen försvaras offentligt vid NHV klockan 13:00 den 11 maj 2012 i Aulan, Nordic School of Public Health NHV vid Nya Varvet i Göteborg. Alla är välkomna!
Thesis Title: Lay Health Worker Programmes as a Public Health Approach in South Africa
Celiaki, även kallad glutenintolerans, är en kronisk sjukdom där intag av gluten startar en immunologisk reaktion som bland annat skadar tunntarmens slemhinna. Sjukdomen anses idag vare ett folkhälsoproblem i stora delar av världen. Åtminstone en procent av Sveriges befolkning uppskattas vara drabbad och merparten av dessa personer lever utan kännedom om sin sjukdom.
Avhandlingen visar att personer med celiaki lever länge med sin sjukdom odiagnostiserad, vilket medför att deras hälsa försämras. En glutenfri kost, vilket innebär att utesluta vete, korn och råg, minskar effektivt symtomen och höjer den hälsorelaterade livskvaliteten till samma nivå som övriga befolkningen.
Traditionellt förknippas celiaki med magrelaterade symtom, framför allt diarréer. Numera är det känt att de flesta drabbade har symtom som inte direkt brukar förknippas med sjukdomen. Det kan vara blodbrist och trötthet; många saknar helt bekymmer med magen. Just svårigheterna att koppla symtom till sjukdom bidrar sannolikt till att det tar lång tid för många att få sin celiaki-diagnos. Ökad kunskap om sjukdomen i läkarkåren skulle sannolikt minska tiden till diagnos och därmed bördan av att leva med obehandlad celiaki.
Genom massundersökning, så kallad screening, av hela eller delar av befolkningen skulle det vara möjligt att förkorta tiden till diagnos och även hitta fall som i annat fall aldrig skulle ha blivit upptäckta. För att kunna rekommendera en screening behöver emellertid vissa villkor vara uppfyllda, och i avhandlingen utvärderas några av dem. Bland annat visas att sjukvårdskonsumtionen minskar efter en celiakidiagnos och att föräldrarnas betalningsvilja för en screening av sitt barn i årskurs 6 i genomsnitt är högre än kostnaden. Enligt avhandlingen behövs det emellertid ytterligare studier innan det går att ge rekommendationer om screening.
Fredrik Norström arbetar som statistiker vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin och är där doktorand vid enheten för epidemiologi och global hälsa.
KONATKT
tel. 090-785 89 62
mobil 070-538 35 43
e-postfredrik.norstrom@epiph.umu.se
Läs hela eller delar av avhandlingen på
urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-54058
Studien bygger på att 15 otränade personer genomförde ett träningspass på en ergometercykel varefter forskarna med en ny analysmetod mätte hur mycket stress som detta gav upphov till i kroppen. Därefter drack försökspersonerna ett glas tomatjuice varje dag i fem veckor. När personerna testades igen med ergometercykel, hade stresseffekten helt försvunnit om man ser på genomsnittet för försökspersonerna. Därefter följde en femveckorsperiod utan tomatjuice och då kom stresseffekten tillbaka. I den tredje delen av testet fick försökspersonerna återigen dricka ett glas tomatjuice om dagen i fem veckor vilket än en gång resulterade i en minskning av stressen.
Tomatjuice innehåller antioxidanter och speciellt mycket av antioxidanten lykopen som allmänt anses vara bra för kroppens försvar mot radikaler. Och det är just radikaler som bildas när man utsätter kroppen för hård fysisk träning.
– Resultatet var oväntat positivt eftersom det räckte med ett glass om dagen. Det betyder antagligen att just tomat innehåller mycket starka antioxidanter mot just denna typ av stress, säger Siamak Haghdoost som är den forskare vid Institutionen för genetik, mikrobiologi och toxikologi som lett studien.
INFORMATION OCH KONATKT
För mer information kontakta: Siamak Haghdoost vid Institutionen för genetik, mikrobiologi och toxikologi, Stockholms universitet. Tel: 070-4852188, e-post: siamak.haghdoost@gmt.su.se
Studien publiceras i Nutrition Journal onsdag den 2 maj 2012, www.nutritionj.com
Funcfood – forskning om livsmedel och hälsoeffekter Forskningen kring tomatjuice och biokemisk stress är en del av forskningsprojektet Funcfood som omfattar fem europeiska institutioner och tre indiska forskningscentra. Den europeiska delen finansieras genom EU:s sjunde ramprogram och leds från Institutionen för genetik, mikrobiologi och toxikologi vid Stockholms universitet.
Syftet med projektet är att studera och välja livsmedelsingredienser som är fördelaktiga med hänsyn till hälsoeffekter i form av skydd mot DNA-skador, skador på proteiner, oxidativ stress samt biokemisk och fysiologisk status via hälsokontrollen. Studien utförs genom att detektera den skyddande effekten av antioxidanter, som är tillgängliga på marknaden, och ges i form av kosttillskott/livsmedel, i friska personer som dagligen exponeras för carcinogener, som till exempel rökare som exponeras för tobak och rök.
Många människor med diabetes drabbas av en synnedsättning, så kallad diabetesretinopati. Det är en komplikation i ögats näthinna som börjar med suddiga fläckar i synfältet och i värsta fall leder till blindhet. Ju längre man haft diabetes, desto svårare blir problemen.
– Vi var intresserade av hur patienter med den här komplikationen mådde, och hur mycket den kostar samhället, säger Emelie Heintz, doktorand i hälsoekonomi, som disputerar 4 maj.
Avhandlingen bygger dels på en registerstudie över 12 026 patienter med diagnosticerad diabetes i Östergötland åren 2001–2007, dels på intervjuer med 167 personer med avseende på livskvalitet.
Sjukdomen fanns hos fyra av tio med diabetes typ 1 och hos tre av tio med diabetes typ 2, vilket tyder på att det idag är färre som drabbas jämfört med för 10-20 år sedan. Hälso- och sjukvårdens kostnader bara för denna ögonkomplikation beräknades till cirka 100 miljoner kronor per år, men en större post verkar ligga utanför hälso- och sjukvården och omfatta bland annat informell vård som ges av anhöriga. Detta medräknat hamnar summan på omkring 400 miljoner kronor per år, en siffra som exempelvis kan jämföras med den totala kostnaden för all hudcancer: 1 400 miljoner kronor per år.
Patienter som fått sämre syn som en konsekvens av sin diabetes visade sig inte oväntat ha en lägre livskvalitet på grund av problem med att till exempel läsa, känna igen bekanta på långt håll och röra sig obehindrat. De kände också en ökad oro och ångest.
– Vi förväntade oss att många skulle oroas av själva diagnosen. Men den stora skillnaden i livskvalitet uppstod inte förrän man började se riktigt dåligt, säger Emelie Heintz.
I intervjuerna använde hon fyra olika metoder att mäta livskvalitet.
– Det är viktigt att undersöka hur väl de olika instrumenten fångar effekterna av sjukdomen, eftersom resultaten bland annat används vid beslut om vilka behandlingar som ska ingå i det svenska högkostnadsskyddet för läkemedel, säger Emelie Heintz. Därför är det intressant att man kan få olika resultat beroende på vilket instrument man använder.
I en ofta använd metod ombeds patienten att tänka sig in i att leva i sitt nuvarande hälsotillstånd under en viss tid, vanligtvis tio år eller den statistiskt förväntade återstående livslängden. Sedan får de besvara frågan: hur många år är du villig att avstå mot att få leva helt frisk under den tid som blir kvar? Ju fler år man är beredd att byta bort, desto sämre upplever man sin livskvalitet.
Metoden, ”time trade-off”, har dock svagheter som kan leda till snedvridna värderingar om patientens egna förväntningar på livslängden skiljer sig från frågeställarens.
– Om jag gav dem 40 år i övningen och de själva trott att de ska leva i bara 35 år till, då var de beredda att byta bort ett större antal år. Om man inte tar hänsyn till detta riskerar man felaktiga resultat vilket i sin tur kan leda till en felaktig fördelning av hälso- och sjukvårdens resurser, säger Emelie Heintz.
AVHANDLING
Health economic aspects of diabetes retinopathy av Emelie Heintz. Linköping University medical dissertations No. 1293. Den läggs fram fredag 4 maj 2012 kl 9:00 i Eken, Campus US, Linköping. Opponent är professor Josephine Mauskopf, Duke University, USA.
KONTAKT
Emelie Heintz 0709-567569, emelie.heintz@liu.se
Kommunikationsforskarna vid Mittuniversitetet har i sin studie kartlagt hur ett antal organisationer använder sig av sociala funktioner i sina intranät. Studien är helt unik, ännu är forskningen om sociala medier outvecklad, och sociala intranät har hittills inte studerats. Nyttan och framgångsfaktorerna beskrivs i en rapport som nu publiceras.
Resultaten visar att det kan vara svårt att börja använda sociala funktioner, men de som lyckas ser att de sociala intranäten ökar medarbetarnas engagemang, underlättar den interna kommunikationen, samarbetet över gränserna och att dela med sig av kunskap.
– Den viktigaste framgångsfaktorn är att verktygen stödjer medarbetarnas behov och integreras i det vardagliga arbetet, säger projektledaren Kicki Strandh.
– Alla organisationer jag intervjuat betonar att uthållighet är avgörande för att lyckas med att få de sociala intranäten att bli nyttiga för medarbetarna, säger forskaren Lena Lundgren.
Projektet har finansierats av externa sponsorer: Arla, PostNord, Sigma, Sundsvalls kommun och Sveriges Informationsförening. Nu vill forskargruppen gå vidare med en fördjupad studie, för att se hur de sociala intranäten kan skapa värde i organisationerna.
– Vi söker nu företag som vi kan studera och som även kan vara med och finansiera nästa fas, säger docent Catrin Johansson.
Utvecklingen av ny kommunikationsteknik går snabbt, och det gäller att dra nytta av de möjligheter den ger. Många organisationer håller just nu på att utveckla sina sociala intranät. Mittuniversitetets forskning på det här området bidrar med kunskap om utmaningarna och vad som krävs för att lyckas.
KONTAKT
Kicki Strandh, projektledare, 070-346 59 87, e-post: kicki.strandh@miun.se
Lena Lundgren, forskare, 070-547 09 70, e-post: lena.lundgren@miun.se
Catrin Johansson, forskningsledare, 070-554 26 69, e-post: catrin.johansson@miun.se
I en studie som nyligen publicerats i den vetenskapliga tidskriften Literary and Linguistic Computing har Mats Dahllöf undersökt anföranden framförda i riksdagen. Syftet var att se hur förekomster av olika ord avspeglar ledamöternas kön, ålder och politiska inriktning. Undersökningen har utvecklat en metod för att mäta i vilken grad dessa personrelaterade faktorer påverkar vilka ord politikerna använder.
För undersökningen har en typ av datormodeller, automatiska klassificerare, byggts för att tillskriva talarna kön, ålder och politisk inriktning enbart utifrån de ord som förekommer i deras anföranden. Äldre definierades som född 1953 eller tidigare, och yngre som född 1959 eller senare.
Undersökningens resultat tyder på att det finns tydliga skillnader i ord- och ämnesval mellan manliga och kvinnliga politiker i alla de grupper som studerats. Det finns dock större skillnader mellan manliga och kvinnliga talare när det gäller politiker som tillhör högerblocket än när det gäller dem som tillhör vänsterblocket. En liknande tendens kan ses vad gäller äldre politiker jämfört med yngre. De könsrelaterade språkliga skillnaderna mellan manliga och kvinnliga individer är även större bland de äldre politikerna.
– En möjlig tolkning av detta är att yngre liksom vänsterinriktade riksdagsledamöter är mer språkligt och kommunikativt jämställda än sina kollegor av respektive motsatt kategori, säger Mats Dahllöf.
De språkliga skillnaderna ser ut att bero både på valet av de frågor som avhandlas och på användningen av mer ämnesneutrala ord. Exempelvis är orden kvinnor, barn och män tydligt överrepresenterade bland kvinnliga politiker, medan möjligen är ett ord som är vanligare när män talar.
Studien visade också att det är lättare att åldersbestämma politiker i högerblocket än dem i vänsterblocket. Detta skulle kunna tyda på en större språklig kontinuitet över generationerna för vänstern, medan äldre och yngre högerpolitiker i högre grad föredrar att använda olika ord för att föra fram sin politik. Det visar sig också att om klassificeringen får bygga på alla förekommande ord, så är det enklare att skilja vänster- och högerpolitiker från varandra, än kvinnor och män, eller äldre och yngre. Användningen av verb verkar däremot påverkas mer av politikernas kön än av deras blocktillhörighet.
Data för den aktuella studien har insamlats från sju riksmöten, 2003-2010. Varje modell har tränats för att bedöma talarnas kön, ålder eller politiska inriktning genom bearbetning av 2,4 miljoner ord från sammanlagt ca 140 individer. Flera andra studier som arbetat med statistisk behandling av textmängder som omfattar miljontals ord har visat att kön och ålder påverkar människors språkanvändning mer än många forskare tidigare ansett.
KONTAKT
Mats Dahllöf, tel: 018-471 1415, alt 018-246 356, e-post: Mats.Dahllof@lingfil.uu.se
ARTIKEL
Mats Dahllöf, Automatic prediction of gender, political affiliation, and age in Swedish politicians from the wording of their speeches—A comparative study of classifiability, Literary and Linguistic Computing. http://llc.oxfordjournals.org/content/early/2012/04/06/llc.fqs010.full.pdf+html
Vetenskapliga experiment verkar dramatiskt ha underskattat hur växter svarar på klimatförändringen. Den slutsatsen drar ett forskarlag, där bl a Kjell Bolmgren, forskare vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) ingår, och som analyserat ett 50-tal växtstudier från fyra kontinenter. Studien, som publiceras denna vecka i tidskriften Nature, fann att tidigareläggningen av lövsprickning och blomning verkar vara mycket större än vad som uppskattats från experimenten. Denna typ av förändringar påverkar grundläggande egenskaper i ekosystemen, såsom utbyten av växthusgaser, vattenflöden, tillväxt, pollenallergikers hälsa och samspel mellan växter och djur.
Förändringar i naturens kalender framstår som det mest synbara tecknet på hur klimatförändringen påverkar ekosystemen. Under det senaste seklet har jorden värmts upp ungefär 0,5°C.
Långtidsobservationer, som i många fall sträcker sig decennier och i enstaka fall sekler tillbaka, visar att lövsprickning och blomning tidigarelagts i takt med den globala uppvärmningen.
– I södra Sverige har det medfört att perioden ”mellan hägg och syren” kommer ungefär en vecka tidigare än för 50 år sedan, medan de tidigaste vårtecknen, såsom hassel och blåsippor är nästan två veckor tidigare, säger Kjell Bolmgren, SLU.
Eftersom historiska data inte är tillgängliga i alla områden, och eftersom klimatförändringen kan medföra högre temperaturer än vad som noterats under de historiska observationerna, använder ekologer experiment där mindre fältytor värms på ett kontrollerat sätt för att kunna förutsäga hur växterna påverkas av ett framtida varmare klimat.
Genom att sammanföra uppgifter från experiment respektive långtidsobservationer för sammanlagt 1 643 arter till en gemensam databas, kunde forskarna undersöka om resultaten från experimenten och långtidsobservationerna skiljde sig. Analyserna visade att experimenten förutsåg en förändring med 0,5–1,6 dagar per grad ökande temperatur. Observationer av naturen själv visade dock att tidigareläggningen varit fyra gånger snabbare än så för lövsprickning och åtta gånger snabbare för blomning.
– Det har varit mycket intressant att se betydelsen av långtidsobservationer för denna typ av storskaliga förändringar, säger Kjell Bolmgren som också samordnar ett nationellt nätverk av frivilliga och professionella observatörer. Vi vet att många tycker det är både roligt och intressant att notera vårtecknens ankomst, och jag hoppas att många ska vilja rapportera sina observationer till webbplatsen www.blommar.nu. Förhoppningsvis är det extra inspirerade att delta nu när vi ser vilken betydelse för forskningen dessa observationer har.
Studien undersöker flera faktorer som skulle kunna förklara skillnaden i förutsägelser mellan observations- respektive experimentdata. Slutsatsen är att skillnader i hur experimenten försökt efterlikna en klimatförändring verkar vara förklaringen.
– Forskare använder olika metoder för att höja temperaturen i försöksytorna, ibland placeras värmekablar i marken, ibland sätts värmelampor ovanför växterna och ibland sätts växthusliknande strukturer runt växterna, förklarar Elizabeth Wolkovich, University of British Columbia, som ledde forskargruppen. I studien såg vi att resultaten från de experiment som använde värmelampor var mer jämförbara med resultaten från långtidsobservationerna. Eftersom resultaten från dessa studier används till globala klimatmodeller och för att förutse effekter på biologisk mångfald och ekosystemtjänster är det viktigt att förbättra förutsägelserna.
Fortsatta försök att förbättra designen av experimentella studier samtidigt som man upprätthåller och utökar långtidsobservationer kommer att vara avgörande för att komma tillrätta med de skillnader som upptäcktes i denna studie.
KONTAKT
Kjell.Bolmgren@slu.se, tel 0730-670365
Senare års forskningsresultat har visat att personer som drabbas av blodkärlsdemens, Alzheimers sjukdom, och andra demenssjukdomar ofta har förändringar i hjärnans vitsubstans.
I den vita substansen dominerar långa nervutskott (axoner). Dessa ligger normalt inbäddade i fettrika skidor (myelin) vilket ger en snabb spridning av nervimpulser i axonerna. I områden med vitsubstansförändringar har man sett att såväl myelin som axoner har brutits ned.
Problemet är att sådana förändringar kan ses även hos äldre personer som inte har någon uppenbar nedsättning av intellektuella eller psykiska funktioner. Hur vitsubstansförändringar uppkommer och vilken betydelse de har för utvecklingen av demens är därför omdebatterat.
En avhandling vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har studerat både kliniska symptom, radiologiska fynd och kemiska substanser i cerebrospinalvätskan hos äldre personer med och utan uppenbar demens.
Resultaten visar att förändringar i vitsubstansen kan kopplas till kognitiva och intellektuella symptom som apati, hämmade tankeprocesser och känslouttryck samt nedsatt rörelseförmåga.
– Våra resultat talar för att det i demensens förstadium sker en nedbrytning av hjärnans myelin och, efter hand, av axonerna. Processen leder till att djupare delar av hjärnan förtvinar, säger doktoranden Michael Jonsson, som har presenterat resultaten i sin avhandling vid institutionen för neurovetenskap och fysiologi.
Avhandlingen visar att nedbrytningsprocessen sannolikt sätts igång och drivs av vaskulära sjukdomar som till exempel högt blodtryck.
– Vaskulära sjukdomar skall förstås behandlas med preventiva metoder som kost och motion samt med läkemedel mot högt blodtryck, diabetes och höga blodfetter. Men om dessa åtgärder också förebygger uppkomsten av vitsubstansförändringar och demens är okänt, och här behövs fler studier, säger Michael Jonsson.
Resultaten kan vara ett steg mot en framtida läkemedelsbehandling mot vitsubstansförändringar och dess symptom.
LÄNK TILL AVHANDLING
http://hdl.handle.net/2077/28482
Avhandlingen “White matter changes in patients with cognitive impairment – clinical and pathophysiological aspects” försvarades vid en disputation den 20 april.
– Fjädrar är som våra naglar, eller hårstrån, säger Jonas Waldenström, docent vid Linnéuniversitet, som tillsammans med doktor Gunnar Gunnarsson vid Högskolan i Kristianstad lett arbetet. När fjädern är fullvuxen så är den i det närmaste att likna vid död vävnad och det kemiska innehållet bevaras.
Vissa kemiska ämnen finns i olika varianter, så kallade isotoper. Sammansättningen av isotoper varierar mellan olika områden på grund av skillnader i berggrunden eller beroende på nederbördens riklighet. Sammansättningen av isotoper i en fjäder blir därmed beroende av miljön där fågeln befann sig medan fjädern växte ut.
Under ett par års tid samlade Jonas Waldenström och hans kollegor en liten bit av gräsändernas stjärtfjädrar för att studera isotopsammansättningen. Vad de ville veta var om man på detta sätt kunde spåra varifrån fågeln kom.
Resultaten, som i veckan publicerades i tidningen PLoS ONE, visar att upptagningsområdet för flyttande änder vid Ottenby kommer från nordost, huvudsakligen från Finland, Estland och Ryssland. Ju senare på hösten desto längre österifrån kom änderna. Forskarlaget fortsatte sedan med att koppla ihop kunskapen om flyttningen med vilka influensavirus som änderna bar på.
– Vi kan visa att olika populationer av änder bär med sig sina olika influensavirus och att dessa sedan sprids till andra fåglar under flyttningen, säger docent Jonas Waldenström. Detta är första gången vi kan koppla virus till ursprungsområden och det ger oss möjlighet att bättre förstå influensavirusets epidemiologi.
Studien är ett samarbete mellan forskare vid Linnéuniversitetet, Högskolan i Kristianstad och forskare i Holland och Kanada.
INFORMATION
Studien är fritt tillgänglig på tidningen PLoS ONEs webbplats:
http://www.plosone.org/article/info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal.pone.0035679
Jonas Waldenström och hans forskargrupp ingår i Linnéuniversitetets spetsforskningsgrupp Linnaeus University Centre for Ecology and Evolution in Microbial model Systems. Här kan du läsa mer om gruppen: http://lnu.se/lnuc/Linnaeus-University-Centre-for-Ecology-and-Evolution-in-Microbial-model-Systems
ttp://lnu.se/personal/jonas.waldenstrom
Gunnar Gunnarsson är verksam vid Högskolan i Kristianstad och specialiserad på andekologi. Gunnar har varit knuten till Linnéuniversitetet som postdoktor, men är nu åter i Kristianstad.
http://www.hkr.se/gunnar-gunnarsson
Samstämmig forskning har visat att undervikt är betydligt farligare för äldre personer än övervikt. En studie vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, visar nu att även midjemåttet är förknippat med ökad dödlighet hos äldre.
En internationell grupp som innefattar forskare från Sahlgrenska Akademin har sammanfört uppgifter från totalt 30 vetenskapliga studier för att kartlägga riskfaktorer kopplade till dödlighet hos personer mellan 65 och 74 år.
Den omfattande studien, som publiceras i International Journal of Epidemiology, visar att äldre män och kvinnor som har ett stort midjemått löper ökad risk att dö – framför allt i kardiovaskulära sjukdomar – oavsett om deras BMI är normalt, lågt eller högt.
Resultaten, som kontrollerats för rökning och ålder, bygger på en femårig uppföljning av över 32 000 män och 25 000 kvinnor från mer än tio länder.
Ett ohälsosamt stort midjemått definieras enligt studien som över 102 centimeter hos män och över 88 centimeter hos kvinnor. Enligt resultaten var ett midjemått på 132 centimeter hos män och 116 centimeter hos kvinnor kopplat till en generellt ökad dödsrisk i både cancer, hjärtsjukdom och respiratoriska sjukdomar.
– Man vet sedan tidigare att midjemåttet har ett starkt samband med rubbningar i socker- och fettomsättningen i kroppen. Resultaten ger ett gediget underlag för att midjemåttet är en viktig faktor som fortsätter att ha stor betydelse för hälsan även hos äldre, säger professor Annika Rosengren som medverkat i studien.
ÖVRIG INFORMATION
Artikeln The association between waist circumference and risk of mortality considering body mass index in 65- to 74-year-olds: a meta-analysis of 29 cohorts involving more than 58 000 elderly persons publicerades i Journal of Epidemiology i april.
I mars 2012 lades korrektionstjänsten EPOS, som hittills använts för att ge en förbättrad positionering, ner. I och med detta har VTI på uppdrag av Trafikverket utvärderat om den kostnadsfria korrektionstjänsten EGNOS, som drivs av ESA, är möjlig att använda istället. Svaret är ja. Inga systematiska skillnader i positionsangivelser har kunnat observeras då den gamla och nya korrektionstjänsten använts.
INFORMATION OCH KONTAKT
För mer information: Thomas Lundberg, Forskningsingenjör
Telefon: 013-20 43 95, thomas.lundberg@vti.se
