Fisk har alltid varit en viktig resurs för människan och utgör en viktig del av det biologiska livet i våra sjöar. I de flesta sjöar saknas dock information om hur fiskpopulationer har utvecklats i sjön historiskt. I en del sjöar är det nutida fisksamhället ofta ett resultat av introduktioner och det är inte känt vad för fisk som fanns i sjön naturligt eller om den rent av var fisktom.

Emma Åhlén har tagit fram ett nytt sätt att rekonstruera fiskpopulationen i en sjö med hjälp av Bosmina-skal i sjösediment. Storleksfördelningen av kräftskalen visar hur effektivt djurplankton ätits av fisk och speglar fiskpopulationens storlek.

– Vissa morfologiska mått, till exempel storleken på kroppsskölden är mindre ju mer fisk det finns i sjön som äter djurplankton, säger hon.

Sjösediment är en form av biologiskt arkiv. Allt som produceras i sjön lagras på sjöbotten tillsammans med material som tillförs från atmosfären och avrinningsområdet. Denna sedimentering lagras ovanpå redan befintligt sediment så att sedimentet blir äldre och äldre ju längre ner i sedimentet man gräver. Eftersom fisk lämnar mycket få rester i sedimentet studerar man i stället dess föda, hinnkräftor. Fisk är rovdjur som använder synen och äter i första hand stora och synliga djur. På så sätt förändras djurplanktonsamhället beroende på hur effektivt fisken i sjön äter djurplanton.

Emma Åhlén testade sina teorier i en norrländsk sjö där historien till största delen var känd.

– Det visade sig att måtten på Bosmina från sedimentet stämmer väl överens med måtten på Bosmina som fångats från vattenmassan under motsvarande tidsperiod. Det betyder att skalen är väl bevarade i sedimentet och representerar Bomina-samhället i sjön på ett bra sätt, säger hon.

Ett annat sätt att studera forna fiskpopulationer genom dess bytesdjur i sediment har visat sig vara att kläcka upp viloägg ur sjösediment. Emma Åhlén visar i sina studier att det går att kläcka viloägg som är ända upp mot 100 år gamla. Ögonstorleken hos en hinnkräfta vid namn Ceriodaphnia är liten när det är mycket fisk som äter djurplankton s sjön, under perioder med färre planktonätande fiskar i sjön är ögonstorleken nästan den dubbla.

Emma Åhlén kommer från Kullavik, en liten ort i Kungsbacka kommun. Hon har läst biologprogrammet vid Umeå universitetet.

INFORMATION OCH KONTAKT

Fredagen den 27 april försvarar Emma Åhlén, institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Fingerprints of planktivory – paleolimnological evidence of past fish community structure and dynamics”.

Svensk titel: ”Avtryck från planktivori – paleolimnologiska bevis på struktur och dynamik hos gångna tiders fisksamhällen”.

Disputationen äger rum klockan 13:00 i sal KB3A9, KBC, Umeå Universitet.

Fakultetsopponent är professor Timo Kairesalo, miljövetenskapliga institutionen, Helsingfors universitet.

Läs hela eller delar av avhandlingen

För mer information, kontakta gärna: Emma Åhlén, Telefon: 070-225 93 22 E-post: emma.ahlen@emg.umu.se

Nyckelmolekylerna bakom de elektriska impulserna är spänningsaktiverade jonkanaler – porer i cellernas membran vars öppning och stängning styrs av den elektriska spänningen mellan insidan och utsidan av cellen.

De senaste årens forskning har avslöjat jonkanalernas molekylära struktur och hur poren ändrar form när den öppnas och stängs. Däremot har mekanismen som förklarar hur den elektriska spänningen detekteras på molekylär nivå varit oklar.

Nu har LiU-forskarna visat hur en jonkanals spänningssensor kan ändra sin form. Denna formförändring leder till att poren i kanalen öppnas.

Ulrike Henrion, Jakob Renhorn, Sara Börjesson och Erin Nelson i professor Fredrik Elinders forskargrupp har genom ett omfattande experimentellt arbete lyckats identifiera 20 olika molekylära interaktioner som förekommer under spänningssensorns olika strukturella tillstånd.

I samarbete med professor Erik Lindahls grupp vid Kungl. tekniska högskolan och universitetslektor Björn Wallner vid Institutonen för fysik, kemi och biologi vid LiU har gruppen byggt fem olika molekylära modeller av spänningssensorn, som tillsammans kan förklara samtliga experimentella data. De fem modellerna har sedan länkats samman till en film som visar hur en central del av spänningssensorn rör sig mellan spänningssensorns ytterväggar.

Det publicerade arbetet är en viktig pusselbit i forskargruppens strävan att utveckla substanser mot förhöjd elektrisk retbarhet, vilket förhoppningsvis kan leda till nya läkemedel mot epilepsi och hjärtarytmier.

INFORMATION OCH KONTAKT
Artikel: Tracking a complete voltage-sensor cycle with metal-ion bridges av U. Henrion, J. Renhorn, S. I. Börjesson, E. M. Nelson, C. S. Schwaiger, P. Bjelkmar, B. Wallner, E. Lindahl och F. Elinder. Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS) early edition 23-27 april 2012.

Kontakt:
Fredrik Elinder, 010-1038945, 073-7538370, fredrik.elinder@liu.se

Det hela började med Stanfordprojektet Folding@home som gick ut på att använda vanliga persondatorer i nätverk för avancerade distribuerade beräkningar om proteiner som kan leda till effektiva läkemedel mot sjukdomar som Alzheimers, Parkinsons sjukdom och cancer.

KTH-professorn Erik Lindahl, som håller på med beräkningsbiofysik, var involverad i projektet.

Detta ledde vidare till nästa steg som involverade grafikprocessorer, också de från vanliga hem- och persondatorer, för att utföra beräkningarna. Forskningen var och är både inriktad på mjuk- och hårdvara. Anledningarna till grafikprocessorer används är att de har flera fördelar jämfört med den traditionella processorn från AMD och Intel.

– Grafikprocessorer har superbra prestanda jämfört med superdatorernas processorer. Men det viktigaste är nog att de är strömsnåla. Och just strömförbrukning och kylning av superdatorer är de stora problemen som både superdatortillverkare och de som utför avancerade beräkningar brottas med just nu, säger Erik Lindahl

Samtidigt som grafikprocessorer har en rad fördelar är de krångliga att programmera. Det är där som Erik Lindahl, Berk Hess och Szilárd Páll tillsammans med experter på hos samarbetspartnerna Nvidia, Cray och Swiss National Supercomputing Centre lägger och lagt ner det stora arbetet. På att utveckla en mjukvara som de kallar för Gromacs för att räkna på komplexa kemiska strukturer och studera hårdvaran, grafikprocessorerna, så att de fungerar utmärkt tillsammans.

Framgångarna för KTH när det gäller att använda grafikkort till avancerade beräkningar har varit stora. Visst, det finns andra sätt att ta fram proteinstrukturer, men det blir bara en stillbild och vi vill ha hela filmen, som Erik Lindahl beskriver situationen.

– Titta på läkemedelsindustrin. Numera provar de inte tusentals molekyler enbart i labben som de gjorde förr, de gör allt mer av de tidiga stegen av medicinutvecklingen med hjälp av datorer. Det blir mycket billigare. De 10 största läkemedelsföretagen använder vår mjukvara. KTH är världsledande, mjukvaran är snabbast i världen och mest spridd, säger Erik Lindahl.

Men det är inte bara läkemedelsindustrin som har och kommer att ha stor hjälp av Erik Lindahl och hans kollegors forskning och arbete. Det blir även mycket billigare och enklare att hålla på med materialforskning, leta olja och hålla på med fordonsdesign med hjälp av den samma.

– Gissa hur många gånger som den nya Boeing 787 testats i en vindtunnel, det traditionella sättet att jobba med flygplan och aerodynamik. Vi pratar om ett tiotal körningar, resten är beräkningar.

Gissa varför den ofta designkritiserade Toyota Prius ser ut som den gör. Jo, för att bilens utseende är ett resultat av beräkningar på luftmotstånd, säger Erik Lindahl.

Han tillägger att övergången från vanliga processorer till grafikprocessorer varit en förändring som skett i det tysta, vilket är lite synd. Den här typen av forskning har omättbara resursbehov, och då passar grafikkort som är riktiga flyttalsmonster – som Erik Lindahl beskriver dem – perfekt för ändamålet.

– Den här sortens grafikprocessorer är de som kommer att sitta i superdatorer framöver. Det ser man inte minst på superdatorer från Cray som i nästa generation använder sig av processorer från grafikkort, säger Erik Lindahl.

Övergången märks redan. Det finns flera universitet som håller på att byta till grafikprocessorer för beräkningar, något som kollegan Berk Hess vidimerar.

– En av superdatorerna i Swiss National Supercomputing Centre har redan fått hälften av sina vanliga cpu:er ersatta med grafikprocessorer, säger Berk Hess.

Hon har intervjuat drygt tjugo aktiva män och kvinnor i åldrarna 66–90 år för att undersöka hur det är att bli gammal och fortfarande utöva tävlingsinriktad idrott. Deltagarna upplever att idrottandet är befriande, men också komplicerat och konfliktfyllt.

– Många får höra att det är barnsligt och olämpligt att hålla på med tävlingsidrott i deras ålder.

Josefin Eman visar att män och kvinnor möter liknande kulturella och sociala hinder, men handskas med dem på olika sätt. Äldre män, som är vana vid applåder efter sina ofta långa och framgångsrika idrottskarriärer, väljer ofta att tona ner sin tävlingslust för att söka nya vägar inom föreningslivet.

– De engagerar sig som ledare eller satsar på familjeorienterad idrott snarare än på individuella tävlingsgrenar, säger Josefin Eman.

Många kvinnor når tvärtom en idrottslig blomstring i hög ålder, eftersom pensionering och utflyttade barn ger dem mer tid och möjlighet att satsa på sin idrott. Dessutom har de en helt annan erfarenhet av att möta olika former av motstånd mot sitt idrottande, och har därför skapat en rad vardagsstrategier för att bryta ner dessa hinder.

– Det kan handla om att bokstavligt kräva plats på löpvägen, eller att lära upp andra äldre kvinnor att göra dem sällskap.

Enligt Josefin Eman finner många också styrka i att vara en del av den lilla, men starka, gruppen idrottsligt aktiva kvinnor, och har också utvecklat en högre ”immunitet” mot omgivningens eventuella invändningar.

– Som en av kvinnorna stolt uttryckte det: ”Jag är kärringen som simmar mot strömmen!”.

Hon hoppas att äldre som tävlingsidrottar kan utmana rådande normer kring genus och åldrande, och skapa alternativ till stereotypa bilder av gamla, såsom den skröpliga åldringen eller den solbrände senioren på golfbanan. I synnerhet idrottande kvinnor kan visa på ett alternativt sätt att bemöta åldrandet, menar Josefin Eman, eftersom gamla damer som regel betraktas som en svag grupp. Den uppfattningen delar absolut inte deltagarna i studien.

– De ser sig snarare som starkare, uthålligare och mer idrottsligt kompetenta jämfört med yngre personer och jämnåriga män.

INFORMATION & KONTAKT
Europeiska kommissionen har utsett år 2012 till det europeiska året för ”aktivt åldrande”, som många forskare anser vara en del av lösningen på flera av de demografiska problem som relateras till den åldrande västerländska befolkningen.

Josefin Eman är född och uppvuxen i Boden. Hon är en så kallad ”outsider”-forskare i förhållande till sitt forskningsområde, eftersom hon som icke-sportintresserad 24-åring bestämde sig för att forska om åldrande och idrott.

Fredagen den 4 maj försvarar Josefin Eman, sociologiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med den svenska titeln: Att bli gammal och fortfarande utöva tävlingsinriktad sport. En studie av handlingsutrymme och meningsskapande processer bland gamla kvinnor och män.

Disputationen äger rum kl. 13–15 i hörsal 1031, Norra Beteendevetarhuset, Umeå universitet.

Fakultetsopponent är professor Gertrud Pfister, Institute for Exercise and Sports Sciences, University of Copenhagen. Avhandlingen kommer att försvaras på engelska.

Kontakta gärna:
Josefin Eman, sociologiska institutionen, Umeå universitet
E-post: josefin.eman@soc.umu.se
Mobil: 070-241 5478

Läs gärna hela eller delar av avhandlingen

Ortopediska skador är den vanligaste orsaken till att hästar blir halta och i vissa fall måste avlivas. Skador i rörelseapparaten anses bland annat bero på bristfällig exteriör, utfodring och uppfödning. Betydelsen av träning och hästhållning har man tidigare inte inkluderat i forskning om hållbarhet på ridhästsidan. 

Veterinär Cecilia Lönnell har nu i en veterinärmedicinsk avhandling vid SLU studerat skillnader i skaderisk mellan olika stall och hur träning och skötsel kan påverka hållbarheten. Studierna grundas på tidigare utländsk forskning om galopphästars skador och träning, som nu förts över också på ridhästsidan.

Avhandlingen har gjorts inom ramen för ett pågående forskningsprojekt vid SLU som även omfattar betydelsen av olika underlag för framför allt hopphästar, och ett forskningsprojekt i England om galopphästträning. I SLU-projektet ingår också forskare från Holland, Schweiz, Storbritannien och USA, både inom biomekanik och epidemiologi.

– En viktig bakgrund till våra studier är att hästarnas rörelseapparat anpassar sig olika beroende på träningsupplägg. Vad många inte tänker på är att skelett och brosk behöver längre tid för att anpassa sig till ändrad belastning än till exempel muskler och hjärta, säger Cecilia Lönnell. 

En stor mängd data har samlats in och bearbetats från de olika grupperna av hästar: 43 373 träningsdagar för galopphästarna, 39 262 träningar för hopphästar och försäkringsdata från 139 svenska ridskolor med över 5000 hästar. Analyserna visar att det är stor variation inom de studerade grupperna hur hästarna tränas och hanteras samt hur ofta de skadas och i vissa fall måste avlivas.  Resultaten visar också på skillnader i skadebild mellan de olika grenarna.

Högt tempo gav starkare skelett
Studierna av galopphästarna (fullblod) gjordes hos tio tränare i England, och omfattade 200 tvååriga hästar i träning. Galopphästar inleder normalt sin karriär från två års ålder.
Tränarna registrerade daglig träning under tio månader och utöver detta togs blodprover för analys av skelettmarkörer.

– Dessa markörer avspeglar hur hästarnas skelett svarar på den träning de fått. Resultaten tydde på att intensiv träning, i högt tempo, gav ökad bentäthet och alltså bättre styrka i skelettet. Det högre tempot innebar att hästarna under träningen förbereddes på de tempon som de skulle prestera i löp, säger Cecilia Lönnell.

Bland de engelska galopptränarna var det vissa som hade fler förlorade träningsdagar än andra på grund av sjukdom eller skada. När de olika tränarnas upplägg jämfördes sågs stora skillnader i träningsmängd och intensitet.  En majoritet av hästarna ingick också i en större studie, som visade att hästar som tränats i högre tempon hade mindre risk för frakturer.

Ridskolehästarnas skador studerades
För att testa om motsvarande skillnader i skaderisk finns också på ridhästsidan utgick Cecilia Lönnell och forskargruppen vid SLU från försäkringsbolaget Agrias databas över skadade och behandlade hästar. Studien baseras på anmälda skador under åren 1997–2002 för 5 140 hästar, vilket är ungefär hälften av de cirka 10 000 ridskolehästar som fanns under den perioden.
Totalt ingick hästar från 139 ridskolor från hela landet och det var stor variation på hur många skador på hästarna som hade rapporterats.

Cecilia Lönnell gjorde även en fältstudie av de ridskolor som hade högst antal skadade och avlivade hästar, och de skolor som hade minst antal. Totalt 19 ridskolor ingick i den fördjupade studien.

– Den jämförelsen visade bland annat att ridskolor i gruppen med minst skador i genomsnitt hade väl utbildad och erfaren personal som gav nya hästar längre tid att vänja sig vid lektionsarbetet, säger Cecilia Lönnell. På dessa ridskolor, som ofta var privatägda, hade hästarna också i genomsnitt en längre betesperiod med vila under sommaren, på minst fyra veckor.

Hoppryttare förde dagbok
Den tredje delen av avhandlingen handlar om hur hoppryttare på hög nivå från fyra länder (Sverige, Holland, Schweiz och Storbritannien) lägger upp träning och matchning av sina hästar. 31 ryttare med sammanlagt 263 hästar förde dagbok hur de genomförde träning, under upp till två säsonger. De olika träningsaktiviteterna var dressyrarbete, longering och tömkörning, uteridning, konditionsträning och hoppträning.

Precis som för galopptränarna fanns här också stora skillnader i träningsupplägg, särskilt när det gällde uteridning och konditionsträning. Ett exempel på skillnaderna var att hos någon ryttare reds hästarna ute i terrängen 47 procent av träningstiden och hos andra bara fem procent.
Cecilia Lönnell undersökte även om hästarna dagligen fick gå i hage. För galopphästarna var det sällsynt med hagvistelse, däremot motionerades de i skrittmaskiner förutom själva galoppträningen.

För såväl ridskolehästarna som hopphästarna var hagvistelse vanligt, även om det varierade stort i antal timmar per dag.

INFORMATION OCH KONTAKT
Forskningen om hästars hållbarhet har bland annat finansierats av Stiftelsen Hästforskning och den tidigare Djurskyddsmyndigheten (Sverige),  World Horse Welfare (England) och internationella ridsportförbundet (FEI) (Schweiz) .

Veterinär Cecilia Lönnell, institutionen för kliniska vetenskaper, försvarar sin avhandling Yard differences in training management and orthopaedic injury In showjumping, riding school, and thoroughbred race horses vid SLU i Uppsala.

Tid: Fredag den 27 april 2012, kl. 09.15
Plats: Sal ”Ettan”, Klinikcentrum (KC), SLU, Ultuna, Uppsala
Opponent: Tim Parkin, University of Glasgow, Skottland

Mer information:
Cecilia Lönnell, Cecilia.lonnell@slu.se   0709-28 62 29

Detta och övriga pressmeddelanden från SLU

Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) deltar i ett nystartat EU-finansierat forskningsprojekt, IMPRO, inriktat på att förbättra hälsan i ekologiska mjölkkobesättningar.

IMPRO är förkortning för Impact matrix analysis and cost-benefit calculations to improve management practices regarding health status in organic dairy farming. Projektet startar i höst och kommer att pågå under fyra år.

Bland projektets mål finns att utveckla rådgivningshjälpmedel för att identifiera de åtgärder som har störst potential att förbättra djurhälsan, att utvärdera kostnader och förtjänster för de rekommenderade åtgärderna, samt att optimera utnyttjandet av tillgängliga resurser,
Man ska också undersöka motivation och inställning hos djurägare, rådgivare och veterinärer till djurhälsobefrämjande åtgärder och ta fram referensvärden för miniminivåer av acceptabel nivå på djurhälsa.

Totalt satsar EU-kommissionen cirka 25 miljoner kronor i projektet, varav cirka fyra miljoner går till den svenska delen.

Deltagande länder är Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, Spanien, Sverige och Tyskland. I Sverige kommer ett 50-tal ekologiska besättningar att rekryteras till projektet, men det kräver också ett aktivt deltagande av rådgivare, veterinärer och andra intressenter. Projektledare i Sverige är professor Ulf Emanuelson, SLU.

KONTAKT
För mer information: professor Ulf.Emanuelson@slu.se, tel 018-67 18 26
SLU:s vision: SLU är ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaper.

Proteiner är den huvudsakliga byggstenen i levande organismer. De uppvisar en oerhörd variation i sin uppbyggnad och är inblandade i livets alla biokemiska processer. Vissa proteiner kan bilda proteinfibrer, och genom att identifiera molekyler som påverkar proteiners bildning av proteinfibrer går det att få ledtrådar till hur denna process går till.

Amyloida proteiner är inblandade i ett flertal olika sjukdomsförlopp, till exempel Alzheimer och Parkinsons sjukdom. Även vissa bakterier bildar ett slags amyloida fibrer, curli, som de använder för att fästa vid ytor och bilda antibiotikaresistenta kolonier.

Magnus Sellstedt har i sin avhandling utvecklat metoder för att göra ett flertal olika klasser av molekyler baserade på så kallade 2-pyridoner på ett effektivt sätt. Han har utgått från en grupp molekyler som har intressanta biologiska egenskaper och har syntetiserat ett ”bibliotek” av föreningar med systematiska skillnader jämfört med de ursprungliga molekylerna. Detta är ett sätt man ofta arbetar på som medicinsk kemist.

En del av molekylerna har visat sig påverka hopklumpningen av amyloida proteiner – det vill säga hur proteinerna slås ihop och bildar fiberstrukturer.

Små skillnader i de nya molekylernas struktur visade sig ha stor inverkan på bildandet av proteinfibrerna. En slags molekyl påskyndade kraftigt fiberbildningen av det Parkinson-associerade proteinet alfa-synuclein medan andra mycket snarlika molekyler gjorde att fiberbildningen avstannade. Samma molekyler minskar också bildandet av bakteriefibrerna.

– De nya molekylerna kan bli användbara verktyg för att studera hur amyloida proteiner bildar fibrer. Det är en process som i dag är dåligt klarlagd, säger Magnus Sellstedt.

Magnus Sellstedt är uppväxt i Sundsvall. Han har läst kemistprogrammet vid Umeå universitet och började sedan som doktorand på kemiska institutionen.

DISPUTATIONEN
Fredagen den 27 april försvarar Magnus Sellstedt, kemiska institutionen, Umeå Universitet, sin avhandling med titeln ”Development of 2-Pyridone–Based Central Fragments – Affecting the Aggregation of Amyloid Proteins”. Svensk titel: ”Utveckling av 2-Pyridonbaserade centralfragment – påverkan på amyloida proteiners aggregering”. Disputationen äger rum klockan 10:00 i sal KB3B1, KBC, Umeå Universitet.

Fakultetsopponent är professor Petri Pihko, Department of Chemistry, University of Jyväskylä, Finland.

Läs hela eller delar av avhandlingen

KONTAKTUPPGIFTER
För mer information, kontakta: Magnus Sellstedt. Kemiska Institutionen, Umeå Universitet
Telefon: 090-786 93 29. E-post: magnus.sellstedt@chem.umu.se

Nu kommer den femtonde titeln i serien om genusperspektiv inom olika ämnesområden, som ges ut av Högskoleverket i samarbete med Nationella sekretariatet för genusforskning. I den aktuella skriften visar Malin Ah-King hur genusforskningen, med sitt kritiska förhållningssätt, kan bidra till den biologiska forskningen.
– Ofta tänker vi på biologi och naturvetenskap som objektiva fakta, men forskning visar att våra föreställningar om kvinnligt och manligt påverkar hur vi ser på naturen, säger Malin Ah-King.

Malin Ah-King beskriver det som att det har uppstått en cirkelrörelse där kulturella normer påverkar hur vi ser på naturen samtidigt som resultaten av den biologiska forskningen får definiera vad som är naturligt. Föreställningar om kvinnligt och manligt framträder till exempel i synen på befruktningen genom att ägget beskrivs som ett passivt objekt som väntar på de aktiva spermierna.
– Den här bilden har gjort att forskare främst har intresserat sig för spermierna. Så småningom har det visat sig att ägget också är aktivt till exempel genom att det reagerar på olika sätt gentemot olika spermier, säger Malin Ah-King.

Föreställningar om manligt och kvinnligt påverkar också tolkningen av beteenden hos djur. Malin Ah-King nämner som exempel att forskare ofta ser aggressivitet hos hanar medan man hittar bortförklaringar till varför honor är mer aggressiva än hanar inom vissa arter. Hos fågelarten tallskrika är det främst honorna som bråkar om revir, men forskare har förklarat aggressiviteten som att fåglarna lider av PMS.
– Genom att ifrågasätta våra kulturella föreställningar kan vi bättre förstå vad djuren egentligen gör, säger Malin Ah-King.

ÖVRIG INFORMATION
”Genusperspektiv på biologi” är den femtonde titeln i serien som behandlar genusperspektiv inom olika ämnesområden. Skrifterna ges ut av Högskoleverket i samarbete med Nationella sekretariatet för genusforskning.

Ett ökande antal patienter som lider av typ 2-diabetes erbjuds ett läkemedel kallat Exenatid, som hjälper dem att kontrollera blodsockret.

Läkemedlet är en syntetisk version av ett naturligt ämne kallad exendin-4, som hämtas från en tämligen ovanlig källa – saliven hos Gilamonstret, Nordamerikas största ödla.

Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har nu upptäckt en helt ny och oväntad effekt av ödleämnet.

I en studie på råttor som publiceras i tidskriften Journal of Neuroscience, kan assisterande professor Karolina Skibicka och hennes kollegor visa att exendin-4 effektivt minskar suget efter mat.

– Detta är en både okänd och ganska oväntad effekt, säger en entusiastisk Karolina Skibicka:  
– Vårt beslut att äta är kopplat till samma mekanismer i hjärnan som styr beroendeframkallande beteenden. Vi kan visa att exendin-4 påverkar dessa belönings- och motivationsområden i hjärnan, och undertrycker dessa behovsmekanismer.

Konsekvenserna av resultaten är betydande menar Suzanne Dickson, professor i fysiologi vid Sahlgrenska akademin:

– De flesta dieter misslyckas på grund av att vi är besatta av viljan att äta, särskilt frestande mat som sötsaker. Eftersom exendin-4 undertrycker matsuget kan det hjälpa personer med fetma ta kontroll över sin vikt, säger hon.

Forskningen kring exendin-4 ger också hopp om nya metoder för att behandla sjukdomar relaterade till störda ätbeteenden, till exempelvis tvångsmässigt överätande.

En annan hypotes för Göteborgsforskarnas fortsatta studier är att exendin-4 kan användas för att minska suget efter alkohol.

–Det är samma områden i hjärnan som är involverade vid matsug och alkoholsug, så det skulle vara oerhört spännande att testa om exendin-4 även minskar alkoholsuget, säger Karolina Skibicka.

INFORMATION
Artikeln The Glucagon-Like Peptide 1 (GLP-1) Analogue, Exendin-4, Decreases the Rewarding Value of Food: A New Role for Mesolimbic GLP-1 Receptors publicerades i Journal of Neuroscience den 4 april.

– Symtom på utmattning visade sig kunna predicera förekomsten av smärta ett år senare vid en uppföljande studie. Utmattningssymtomen hängde också samman med en starkare och mer frekvent smärta, och en klart sämre funktionsnivå bland kvinnorna, säger Johanna Thomtén, doktorand vid Mittuniversitetet.

I fyra olika delstudier visar Johanna Thomtén i sin avhandling på sambanden mellan långvarig smärta bland kvinnor och psykosociala faktorer samt psykisk ohälsa, exempelvis symtom på utbrändhet.

– Bland kvinnor med långvarig smärta är den upplevda livskvaliteten betydligt lägre, men förklaringen var inte graden av smärta, utan istället symtom på psykisk ohälsa som utmattning, och ett bristande socialt stöd, säger Johanna Thomtén.

Studierna baseras på baslinje- och uppföljningsmätningar med 12 månaders mellanrum bland 2 300 kvinnor i Stockholm och inkluderade fysisk och psykisk hälsa samt socioekonomisk status.

Symtom på posttraumatisk stress visade sig vara relaterat till ny smärta vid uppföljningsmätningen. Och depressiva symtom relaterade till samtliga smärt- och socioekonomiska faktorer, och skulle kunna beskrivas som en faktor som förstärker relationen mellan smärta och lägre socioekonomisk status. 

Det finns flera ingångar till utvecklingen mot en långvarig smärta bland kvinnor. Att identifiera enskilda riskfaktorer kompliceras av ett komplext samspel mellan biologiska, psykologiska och sociala processer. I ett tidigt skede, innan smärtan har blivit kronisk, är det möjligt att flera riskfaktorer klumpas ihop och skapar sämre förutsättningar för att hantera smärta.

– Att urskilja allmänna riskfaktorer som låg socioekonomisk status kan vara enklare och ett viktigt komplement till att identifiera mer specifika riskfaktorer, något som kräver en djupare analys och som ofta inte är aktuellt förrän smärtan har blivit kronisk. Därför är det av stor vikt att sprida kunskapen, inte minst inom hälso- och sjukvården, om sambanden mellan smärta och psykosociala faktorer, säger Johanna Thomtén.

KONTAKTUPPGIFTER
Frågor kan ställas till:
Johanna Thomtén, doktorand i psykologi, 070-245 12 53, e-post: johanna.thomten@miun.se
 

Idag testas många potentiella nya läkemedelsmolekyler på celler som hanteras av robotar. Cellerna odlas i storskaligt format, fotograferas genom mikroskop, och effekten av läkemedlet analyseras med hjälp av digital bildanalys. Detta görs rutinmässigt, men metoden är begränsad eftersom många sjukdomar involverar komplexa system av celler och organ, som inte kan studeras på cellnivå. Masken C. elegans var först med att få sin arvsmassa kartlagd, och används av tusentals forskare runt om i världen för att studera komplexa biologiska processer. C. elegans insjuknar också i många av de infektionssjukdomar som drabbar oss människor, och används därför som en modell för behandling av sjuka människor. Eftersom masken är så liten kan den hanteras med samma robotik som används för celler, men det krävs nya bildanalysmetoder för att mäta effekten av läkemedel på maskar.

– I princip använder vi samma robotik som för cellbaserade experiment, men testar tusentals potentiella läkemedel på infekterade maskar. Bildanalysen hjälper oss att hitta de maskar som återhämtat sig från infektionen, och på så sätt kan vi identifiera de kemiska molekyler som är intressanta att studera noggrannare vid infektioner hos människan, säger Carolina Wählby, forskare vid Centrum för Bildanalys och vid SciLifeLab, Uppsala universitet och som ligger bakom studien.

Bildanalysmetoderna kan också användas för att mäta effekten av olika gener som stängs av med hjälp av RNA-interferens, och just nu studeras gener kopplade till fettmetabolism i samarbete med forskare vid Harvard Medical School.

– Automatiserad bildanalys kan mäta förändringar hos maskarna på ett robust och reproducerbart sätt, och ett typiskt experiment resulterar i cirka 100 000 bilder. Om någon skulle analysera bilderna för hand skulle det ta ungefär ett år, medan ett datorkluster kan göra det på några timmar. Sen kan man alltid gå tillbaka och titta på de bilder där datorn indikerar att något intressant skett, berättar Carolina Wählby.

Genom att testa potentiella läkemedel på organismnivå får man inte bara reda på om läkemedlet har önskad effekt, man får också reda på om det tas upp av organismen, och om det är toxiskt.

– Vi har nyligen fullföljt ett experiment där vi letat efter behandlingar mot Pseudomonas aeruginosa och hittat flera mycket intressanta molekyler, och just nu pågår ett experiment där vi letar efter behandlingar mot multiresistenta stafylokocker. Självklart är C. elegans en betydligt enklare organism än människan, men många grundläggande molekylära mekanismer har bevarats genom evolutionen, och med denna typ av storskaliga experiment kan vi hitta de molekyler som är mest intressanta att studera noggrannare. Användning av mycket enkla modellorganismer som maskar gör att vi kan snabba upp processen och begränsa användandet av andra djurförsök, säger Carolina Wählby.

KONTAKT
För mer information, kontakta Carolina Wählby, tel: 018-471 3467, 072-701 7151, e-post: carolina@cb.uu.se.

Wählby et. al, An image analysis toolbox for high-throughput C. elegans assays, Nature Methods, online publication April 22, 2012.

Linköpingsforskarna och deras kolleger vid Universitetssjukhuset i Zürich testade de luminescenta konjugerade polymererna (LCP) på vävnadssnitt från mushjärna, som infekterats med prioner. Resultaten visar att såväl mängden prioner som deras giftighet och smittsamhet minskade kraftigt. Det är första gången någon kunnat demonstrera en möjlighet att behandla sjukdomar som galna ko-sjukan och Creutzfeldt-Jakobs med LCP-molekyler.

– När vi ser den här effekten på prioninfektioner, tror vi att samma angreppssätt kan fungera även på Alzheimers sjukdom, säger Peter Nilsson, docent i bioorganisk kemi med finansiering från Europeiska forskningsrådet ERC.

Tillsammans med bland andra professorerna Per Hammarström och Adriano Aguzzi publicerar han nu resultaten i tidskriften The Journal of Biological Chemistry.
Prioner är sjukliga former av normalt förekommande proteiner i hjärnan. När de slår sig samman i stora aggregat angrips nervcellerna i omgivningen vilket leder till svåra hjärnskador och en snabb död. Prionsjukdomarna kan ärvas, uppstå spontant eller genom smitta, exempelvis via infekterat kött som var fallet med galna ko-sjukan.

Sjukdomsförloppet fortskrider obevekligt när prionerna faller i bitar och replikeras i exponentiell hastighet. När forskarna satte in LCP-molekylerna i sitt modellsystem hejdades replikationen, troligen genom att prionaggregaten stabiliserades.
De variabla beståndsdelarna i LCP är olika kemiska sidogrupper som ”hängs” på polymeren. I den publicerade studien testades åtta olika substanser, och alla hade signifikant effekt mot prionernas giftighet.

– Baserat på dessa resultat skräddarsyr vi nu helt nya molekyler med en potentiellt ännu bättre effekt. De testas nu i djurmodeller, säger Peter Nilsson.

Forskarna vill även gå vidare och pröva om molekylerna kan fungera på bananflugor med en alzheimerliknande nervsjukdom. Alzheimers orsakas av så kallade amyloida plack, som ger ett liknande men långsammare förlopp än prionsjukdomarna.

INFORMATION OCH KONTAKT
Studien är en del i EU-projektet LUPAS http://www.lupas-amyloid.eu/ med deltagare från Sverige, Schweiz, Frankrike, Israel, Norge och Tyskland. Koordinator är Per Hammarström vid Linköpings universitet.

Artikel: Polythiophenes inhibit prion propagation by stabilizing PrP aggregates av I. Margalith, C. Suter, B. Ballmer, P. Schwarz, C. Tiberi, T. Sonati, J. Falsig, S. Nyström, P. Hammarström, A. Åslund, K. P. R. Nilsson, A. Yam, E. Whitters, S. Hornemann och A. Aguzzi. The Journal of Biological Chemistry, online early edition 6 april 2012.

Kontakt:
Peter Nilsson, 013-282787, peter.r.nilsson@liu.se
Per Hammarström, 013-285690, per.hammarstrom@liu.se

Forskare från hela Europa har i projektet GLORIA samlat in information om alpina växter från alla Europas bergskedjor.

Fjällväxter försvinner
GLORIA, som började som ett EU-projekt om biologisk mångfald och förändringar i samtliga Europas bergskedjor, har studerat fjälltoppar från Sierra Nevada i söder till skandinaviska bergskedjan i norr, från Skottland i väster  till Uralbergen och Kaukasus i öster.

Resultaten visar att arter som trivs i kallare livsmiljö försvinner från bergskedjorna i södra Europa.  Eftersom många av arterna har små utbredningsområden hotas de nu av utrotning.

– Arterna har vandrat uppåt men förr eller senare tar bergen slut. Många alpina växtarter är på väg att försvinna i bergsmassiven i södra Europa och en del av dem, som bara finns i en enda bergskedja, ligger riktigt illa till, säger forskaren och biologen Ulf Molau.

Bergskedjorna kartläggs
Under en tioårsperiod har forskare runtom i Europa samlat in prover från 13 olika bergstrakter. Med hjälp av digital teknik, och intensivt fältarbete på plats, har man kunnat studera ett rutmönster av kvadratmetrar, väl utvalda på olika höga bergstoppar, från trädgränsnivå till de högsta fjällen.

De digitala fotona ger en detaljerad bild av vilka arter som försvunnit från 2001 fram tills idag.

– Alla försöksrutor är digitalfotograferade så att man kan hitta tillbaka till exakt samma läge efter 10 år eller mer, med en precision på centimetern. Och genom att ett analysnät rullas ut kan små rutor på 10×10 cm åter karteras, säger Ulf Molau.

Forskarna kan idag konstatera att arterna vandrar uppåt och att artrikedomen i fjälltrakter i södra Europa minskat under de tio år man tagit prover.

Skogslandskapets växter klättrar
I vår skandinaviska fjällkedja går förändringarna långsammare.

– Fjällarter av växter här har i allmänhet mycket större utbredning , ofta över hela Arktis, jämfört med arterna i till exempel Alperna, Pyrenéerna och Kaukasus. Det vi kan se i Sverige är en ökad uppvandring av skogslandskapets växter, som på sikt kan komma att konkurrera ut de alpina ”specialisterna”, säger Ulf Molau.

Biologen Ulf Molau har i Sverige studerat både växter och djur, vid Latnjajaure i Abisko nära norska gränsen.

– Genom att analysera små nät av rutor kan vi se vad som dykt upp och vad som försvunnit, säger Ulf Molau.

Idag är GLORIA ett mega-nätverk som omfattar hela jordens bergstrakter, men det är den ursprungliga europeiska delen av GLORIA som kommit så långt att man börjat se förändringar.

INFORMATION
Läs mer om Gloria på länken: http://www.gloria.ac.at/res/gloria_europe/default.cfm

Vad tänker du på när du hör någon säga ”en samisk kvinna”? Är det en banktjänsteman, polis eller politiker? Eller tänker du dig en koltklädd dam med en ren vid sin sida och en lasso i handen? Historikern Anna-Lill Ledman, Umeå universitet, undersöker i en ny avhandling hur samiska kvinnor har skildrats i svensk och samisk press mellan åren 1966 och 2006.

Äkta samer
Ledman visar med sin forskning hur bilden av samiska kvinnor är tydligt kopplad till hur samer definierades genom svensk samepolitik under början av 1900-talet. En ”äkta same” var en renskötande nomad med den fjällnära vildmarken som hemort. Trots att det passerat mer än 100 år sedan denna uppfattning etablerades, har föreställningen om det ”äkta” samiska levt vidare genom beskrivningar av samer i press, där stereotyper kring samiskhet är ständigt närvarande.

Historisk utveckling
Genom att förklara framställningar av samiska kvinnor utifrån ett historiskt sammanhang visar Ledman hur framställningar i såväl samisk som svensk press kan relateras till de förändringar som skedde inom såväl svenskt som samiskt samhälle under tidsperioden. Jämställdhetsutveckling, rationaliseringssträvanden och förändrade förutsättningar på arbetsmarknaden var några av de faktorer som påverkade samiska kvinnors förutsättningar att vara verksamma inom eller utanför specifikt samiska sammanhang.

Undanskymda
Samiska kvinnor, som till en början framställdes som undanskymda objekt i pressen, fick med tiden alltmer framträdande positioner som aktiva och gränsöverskridande aktörer inom både svenskt som samiskt samhälle. Inte minst gällde detta den ökande tendensen att framställa kvinnor i anslutning till organisering och politik. Beskrivningar av kvinnors politiska engagemang ökade tydligt med tiden vilket bland annat visade sig genom kvinnors konstnärliga verksamheter, som många gånger var relaterade till ett tydligt politiskt innehåll.

Ett av resultaten i Ledmans forskning handlar om hur den samiska etnopolitiska mobiliseringen, som vanligtvis beskrivits som ett framförallt manligt projekt, blir nyanserat när hon lyfter fram kvinnornas stora betydelse för opinionsbildning och kunskapsspridning inom svenskt och samiskt samhälle.

INFORMATION OCH KONTAKT
Disputationen äger rum den 27 april, kl. 10.00, Hörsal G, Humanisthuset, Umeå universitet. Opponent är Satu Gröndahl, docent, Hugo-Valentin Centrum, Uppsala universitet.

Kontaktuppgifter: Ann-Lill Ledman, institutionen för idé- och samhällstudier, CeSam/Vaartoe, Centrum för samisk forskning: Annalill.Ledman@ddb.umu.se, tel. +46 90 7869943, +46 70 335 56 54
Länk till e-version av avhandlingen: Att representera och representeras: Samiska kvinnor i svensk och samisk press 1966-2006

 Havsnivån sjönk med 100 meter, omfattande algblomningar och våldsam vulkanism gjorde livet omöjligt för många arter. Under närmare ett sekel har forskarna förklarat det ordoviciska massutdöendet med att syrenivån i havet steg som ett resultat av att temperaturen sjönk. Den slutsatsen baseras framför allt på att sedimentära stenar från den tiden är grå snarare än kolrikt svarta.
 
– Tvärtemot vad vi tidigare trott kan vi geokemiskt se att haven drabbades av syrebrist, menar doktoranden Emma Hammarlund vid Naturhistoriska riksmuseet som lett den internationella studien.
 
Den nya forskningen visar att det inträffade en kortvarig syrebrist i flera havsbassänger. Bevisen finns i det tunga svavel som är bevarat i havsbotten, som visar att svavelälskande mikrober blomstrade i haven. Dessa mikrober trivs bara när hav eller havsbotten saknar syre.
 
Syrebristen kan ha varit en följd av kraftiga algblomningar. En bakomliggande mekanism kan ha varit att havsnivåfallet ledde till att stora mängder fosfor omsattes snabbt i haven, vilket ledde till stora algblomningar.
 
Dessutom var jordens geologi i uppror då med explosiv vulkanisk aktivitet som, tillsammans med några nyetablerade landväxter, också kan ha bidragit med näringsämnen till havets alger. Det förstenade asklagret högst upp på Kinnekulle är en rest av denna vulkaniska aktivitet.

Eftersom syrehalten var låg redan från början, kunde algblomningen förbruka nästan allt syre i haven och utplånade därmed möjligheten för många djur att överleva.
 Vid den här tiden rådde ett extremt växthusklimat med koldioxidhalter långt över dagens. Djurlivet hade ännu inte klivit upp på land och bland de många djurgrupper som drabbades hårt var trilobiter, armfotingar och graptoliter.
 
INFORMATION OCH KONTAKT
Resultatet publiceras denna vecka i:
Earth and Planetary Science Letters 331–332 (2012) 128–139
A sulfidic driver for the end-Ordovician mass extinction
Emma Hammarlund, med flera.

För ytterligare information kontakta:
Emma Hammarlund
Doktorand vid Naturhistoriska riksmuseet
Telefon +45 501 873 97
Epost emma@biology.sdu.dk

Även om vi i år kan fira 100-års jubileum av upptäckten av den kosmiska strålningen är dess ursprung fortfarande höljt i dunkel. IceCube, världens största neutrinodetektor i den antarktiska glaciären, siktar nu in sig på hur den kosmiska strålningens skapas. Enligt teoretiska modeller produceras neutriner i gammastrålningsutbrotten, tillsammans med den kosmiska strålningen. IceCube söker nu efter dessa neutriner för att testa teorierna. Från Sverige deltar ett tiotal forskare från Stockholms universitet och Uppsala universitet.

Kosmisk strålning är elektriskt laddade partiklar, mestadels protoner, som träffar jorden från alla håll, med energier upp emot hundra miljoner gånger större än vad som har åstadkommits här på Jorden med de kraftfullaste acceleratorerna. För att generera så höga energier krävs våldsamma processer. Fysikernas intresse har därför fokuserats kring två potentiella typer av källor: de massiva svarta hålen i centrum av aktiva galaxer och de häftiga stjärnexplosioner som astronomerna observerar som gammastrålningsutbrott, GRB (eng. Gamma Ray Bursts).

Dessa explosioner – de våldsammaste i universum – upptäcks vanligtvis först med hjälp av satelliter som SWIFT och Fermi vilka registrerar röntgen- och/eller gammastrålning. Ungefär en GRB per dag detekteras. Under de få sekunderna som utbrottet normalt varar skiner GRB:n en miljon gånger starkare än alla miljarderna stjärnorna i Vintergatan tillsammans. Överraskande nog har inga neutriner från GRB:er detekterats av IceCube – ett resultat som motsäger 15 års teoribildning och utmanar en av de ledande teorierna vad gäller ursprunget för den kosmiska strålningen med de högsta energierna.

Den oväntade frånvaron av en neutrinosignal är en ny pusselbit för att förstå kosmisk strålning och gammastrålningsutbrott. Vissa förutsägelser som bygger på att den kosmiska strålningen har sitt ursprung i neutroner som skickas ut i sådana explosioner har i stort sett uteslutits av IceCube:s data, och de bakomliggande teorierna måste omvärderas.

IceCube observerar neutriner genom att detektera det svaga blåa ljus som alstras av elektriskt laddade partiklar som skapas när neutriner kolliderar med isens molekyler. Neutriner är ”spöklika” och passerar lätt genom människor, väggar eller till och med hela vår planet. För att kompensera att de växelverkar så sällan har IceCube byggts med en enorm volym. En kubikkilometer is – en volym som är 400 gånger större än Keopspyramiden – har utrustats med 5160 optiska detektorer som frysts in på olika djup i isen, ner till 2.5 km.

Nya teoretiska idéer och mer data från den nu kompletta IceCube detektorn kommer under de närmaste åren att hjälpa forskarna att komma närmare lösningen på den kosmiska strålningens gåta.

INFORMATION       
Olga Botner, Uppsala universitet, tfn 018-471 3846, e-post olga.botner@physics.uu.se
Allan Hallgren, Uppsala universitet, tfn 018-471 3881, e-post allan.hallgren@physics.uu.se
Klas Hultqvist, Stockholms universitet, tfn 08-5537 8671, e-post klas.hultqvist@fysik.su.se
Chad Finley, Stockholms universitet, tfn 08-5537 8757, e-post cfinley@fysik.su.se

IceCube är ett högenergineutrinoteleskop nära den geografiska sydpolen på Antarktis, som konstruerats och används i forskningssyfte av cirka 250 forskare och ingenjörer från USA, Tyskland, Sverige, Belgien, Schweiz, Japan, Canada, Nya Zeeland, Australien och Barbados. Detektorn bekostades till största delen (240 MUSD av 279 MUSD) genom anslag från det amerikanska forskningsrådet The National Science Foundation. I Sverige har projektet fått betydande stöd (c:a 60 MSEK) från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse och från Vetenskapsrådet. Driften av teleskopet bekostas av bidrag från NSF (Office of Polar Programs) och de olika ländernas forskningsråd.

Mer information om IceCube finns på http://icecube.wisc.edu