– Forever open road är en del av det arbete som VTI gör inom ramen för FEHRL. Vi har ju länge varit medlemmar i FEHRL så det är naturligt för VTI att engagera sig och påverka utformningen av detta program då vi har bred expertis på området, förklarar Gunilla Franzén.

Forever open road, FOR, ska leverera verktygen för att tackla framtidens globala utmaningar såsom klimatförändringar, koldioxidutsläpp, energibesparing, men också det ökade behovet av tillförlitliga restider för både personer och gods. FOR är delat i tre områden som på engelska kallas: the adaptable road, där VTI-representanten är Safwat Said, VBA; the automated road, där VTI-representanterna är Anita Ihs och Leif Sjögren, DOU; the climate change resilient road, där VTI-representanten är Fredrik Hellman, VBA.

Att vara VTI:s representant för ett av områden inom FOR på VTI innebär bland annat att bevaka vilka VTI-projekt som anknyter till FOR:s mål och syften, påverka utformningen av FOR utifrån VTI:s och svenskt perspektiv samt vara länk mellan FOR och VTI  och Sverige.

– Vi identifierar projekt och frågor som sedan kan bli underlag för diskussioner, och funderar även på lämpliga demonstrationsprojekt, allt för att komma vidare med förverkligandet av framtidens vägar som FOR i sitt program kallar för femte generationens vägar, säger Anita Ihs.
FOR har pågått under några år och 2025 beräknas alla nya tekniker vara utvecklade och undersystem testade i pilotanläggningar så att femte generationens väg kan lanseras och produceras.

 Länk: Forever open road

För mer information kontakta Anita Ihs [Ref 2], forskningschef

Ulf Nyrén har i sin avhandling studerat jakträttsfrågans juridiska och politiska implikationer med fokus på situationen i Sverige åren 1647/64 – 1789. Under dessa år fick bara kungen, hans tjänstemän och adeln jaga matnyttiga villebråd.

– Men trots döds- och spöstraff, fängelse på vatten och bröd, dryga böter eller livstids straffarbete på Marstrands fästning överträddes lagarna av både bönder och mer marginaliserade invånare, säger Ulf Nyrén.

I feodala europeiska samhällen var exklusiv jakträtt ett medel för eliter att markera sin särställning och makt. I flera stater, inte minst i England, utvecklades striden om jakträtt till ett regelrätt krig mellan adeln och band av tjuvskyttar. I Sverige var konfliktnivån lägre, trots kungens anspråk på jakträtt på egna marker och efter särskilda djur som rådjur och svan. Adeln kopierade kungarnas önskan om jakträtt och monopollagarna genomdrevs under adelsmaktens höjdpunkt.

Jaktmonopolet var dock inte allmänt accepterat. I Sverige var det framförallt prästerna som gjorde motstånd mot adelns jakträtt.

– Något oväntat var dock att jag upptäckte att riksdagsbönderna under lång tid var märkbart passiva i frågan. Däremot så respekterade allmogen i övrigt inte förbuden, utan bedrev ett omfattande tjuvskytte, något jag i avhandlingen ser som tecken på vardagligt motstånd, säger Ulf Nyrén.

Antalet rättsfall var dock få vilket främst beror på att jaktbrott var svåra att bevisa, men det faktum att antalet klövvilt minskade under 1700-talet gör att Ulf Nyréns avhandling pekar på att tjuvskyttet var omfattande. På den kungliga jaktmarken Öland bekämpades däremot tjuvskytte med alla medel. Hundar stympades på ett ben för att bli odugliga som jakthundar och bönderna förbjöds att bära vapen. Straffen var också hårdare på Öland än på andra orter; minst fem personer dömdes till döden under 1600-talet. Situationen på Öland påminner om situationen på kontinenten, och berodde på att kungamakten försökte upprätthålla en egen jaktpark som kunde mäta sig med utländska furstehovs.

Ulf Nyréns avhandling visar att jakträtten var en beståndsdel i eliternas formation och att den stod för konflikt i relationen mellan överhet och underställd. Den kungliga jaktmarken Öland intog en särställning vilket visar på jakträttsfrågans vikt för den yppersta eliten.

– Däremot verkar lågadelns del i det hela mest ha handlat om att bevaka en formell rättighet. I det dagliga livet var jakträtt inte alltför viktig att markera då underlydande liksom ofrälse ståndspersoner tilläts jaga.

Avhandlingen finns digitalt publicerad

År 2007–2009 inträffade den största globala finanskrisen sedan 1930-talet, och i dess kölvatten blommade en debatt upp om hur finansmarknader och storbanker ska regleras. Nationalekonomen Ulf Holmberg vid Umeå universitet har genom flera typer av simuleringsstudier och en ny skattningsmetod undersökt på vilket sätt olika banker agerar och hur Sveriges kreditmarknad påverkades vid den senaste tidens finansiella oroligheter.

Han visar att decentraliserade banker har en tendens att prestera bättre under lågkonjunkturer, eftersom de kan skilja mellan ”bra” och ”dåliga” kunder på ett kostnadseffektivt sätt. Däremot är centraliserade banker mer lämpade att bedriva utlåning i regioner eller länder där utlåningsrisken skiljer sig från den risk som finns på bankens huvudmarknad, något som beror på att de kan ha bättre kontroll över hur resurserna allokeras.

Möjligt att förebygga chocker
Resultaten visar också att den svenska marknaden för företagslån förmodligen lider av ett efterfrågeöverskott – fler vill ha krediter till rådande ränta än vad som bjuds ut – och att landets kreditmarknad troligtvis drabbades av en så kallad credit crunch under 2009. En sådan oväntad chock i ekonomin uppstår om banker eller andra långivare hastigt reducerar antalet utgivna krediter utan att efterfrågan för lån minskat. Följden kan bli att företag får svårt med finansieringen, något som även kan orsaka ökad arbetslöshet och minskad tillväxt. Enligt Ulf Holmberg ökar risken för en credit crunch om bankerna blir mindre konservativa och får en ökad vilja att ge sig ut och finansiera nya och outforskade projekt.

– Ett sätt att förebygga dessa händelser är att reglera hur snabbt en bank får samla på sig kreditrisk, säger han.

Tror på nytt regelverk
Ökad risk för en credit crunch gäller även om marknaden drabbas av en extern chock som reducerar låntagarnas betalningsförmåga, samt om bankernas kreditriskkännedom försämras. Att förhindra sådana credit crunches är knivigare, menar Ulf Holmberg. Han anser dock att den nya regleringsstandarden för banker, Basel III-reglerna, som så småningom ska implementeras både i Sverige och utomlands, kan mildra effekten av en eventuell framtida finanskris.
– Regelverket bygger på att bankerna ska kunna stå på egna ben ”när det börjar blåsa”, och inte på att staten ska täcka upp för eventuella kreditförluster eller finansieringsproblem.

Ulf Holmberg är uppvuxen i Borås och i Lusaka, Zambia, och arbetar nu på Riksbanken i Stockholm. Som forskarstuderande var han anställd via företagsforskarskolan vid Umeå universitet, och hans doktorandtjänst var därför knuten till Handelsbanken i Stockholm.

INFORMATION OCH KONTAKT

Fredagen den 4 maj försvarar Ulf Holmberg, Handelshögskolan vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln Essays on Credit Markets and Banking.

Svensk titel: Essäer om kreditmarknader och bankers agerande.

Disputationen äger rum kl. 10.15 i Hörsal D, Samhällsvetarhuset, Fakultetsopponent är professor Peter Englund, Handelshögskolan i Stockholm.

För mer information, kontakta:
Ulf Holmberg
Telefon: 0705 474111
E-post: ulf.holmberg@econ.umu.se

Läs hela eller delar av avhandlingen

Katastrofer och stora olyckor blir ofta mycket uppmärksammade när de inträffar i vårt närområde. Allmänheten glömmer så småningom och går vidare – men hur mår de överlevande? Filip Arnberg vid Kunskapscentrum för katastrofpsykiatri, institutionen för neurovetenskap vid Uppsala universitet har undersökt stressreaktioner och ohälsa hos överlevande från tre allvarliga händelser som alla fick stor uppmärksamhet i Sverige när de inträffade.

De överlevande efter händelserna fyllde i enkäter mellan en månad och fyra år efter olyckorna samt följdes upp efter 14 till 20 år. Genom att kombinera de tidigare uppföljningarna med de senare gavs en unik möjlighet att studera stressreaktioner över loppet av många år.

Studierna visar att även om ungefär hälften av de överlevande upplevde betydande stressreaktioner under den första tiden efter händelsen, återhämtar sig majoriteten och upplever få reaktioner på lång sikt. Efter många år upplevde en mindre andel återkommande besvär relaterade till händelsen medan den generella psykiska hälsan inte var nedsatt.

Förutom enkätundersökningarna genomfördes intervjuer med ett urval av de överlevande 15 år efter Estoniakatastrofen. Intervjuerna visade att varannan överlevande utvecklade posttraumatiskt stressyndrom, främst under de två första åren efteråt. Enligt deras egna berättelser var konsekvenserna inte bara negativa utan i viss mån också positiva i den meningen att de utvecklade personlig mognad och upplevde större livsbejakelse. Men att överleva ett nationellt trauma var ibland komplicerat för återhämtningen, framförallt för förlustdrabbade överlevande. Vissa upplevde att de fortfarande av andra sågs mera som överlevande än som individer. Ett visst behov av stöd från närstående kunde kvarstå i flera år, även om de flesta intervjuade hade upplevt ett gott stöd. Många upplevde brister i hjälpen till anhöriga.

– Avhandlingen belyser människans förmåga till anpassning och återhämtning efter svåra händelser. Den ger också ny kunskap om stressreaktioners utveckling över tid och pekar på viktiga områden för samhällets insatser efter katastrofer och stora olyckor, säger Filip Arnberg.

Han menar att stödinsatser efter katastrofer och stora olyckor på något sätt också behöver inkludera anhöriga som inte var med vid händelsen. Sådana insatser bör också ta hänsyn till återhämtningsförloppet, möjligen aktiv uppföljning efter den tid då man tror att den naturliga återhämtningen avslutats. Samtidigt behövs en varsamhet i insatser så att de inte stör människans individuella återhämtning, som ofta räcker långt.

Läs och ladda ner avhandlingen här.  [Ref 1]

–När vi får svaren på våra frågor är steget inte långt till att kunna använda kunskaperna medicinskt, där musik kan bli ett komplement till medicinering.

Det säger Björn Vickhoff, forskare vid Sahlgrenska akademins Centre of Brain Repair som studerar hjärnans återhämtning efter sjukdom och skada.

I forskningsprojektet Kroppens Partitur kartlägger Björn Vickhoff och hans kollegor med hjälp av avancerad teknik kroppens biologiska reaktion på olika musikformer: vad händer i kroppen när vi hör musik, och vad är det i musiken som ger de starkaste effekterna.

I studien fick 20 personer av olika åldrar och nationaliteter ta plats i laboratoriet för att omväxlande lyssna på lugn musik (”Ro” med pianisten Rickard Åström), deppig musik (”Weight of water” med amerikanska bandet Low), entusiastisk musik (”Born to Run” med Bruce Springsteen & the E Street band) och skräckfilmsmusik (soundtracket till bland andra Hajen, Psycho och Alla helgons blodiga natt).

Genom att drastiskt växla musikkaraktär, från deppig till entusiastisk och från skräck till lugn, kunde forskarna mäta försökspersonernas neurofysiologiska reaktioner i form av puls och pulsvågshastighet, andningsfrekvens, fingertoppstemperatur, hudens ledningsförmåga samt oxytocin- och adrenalinnivåer.  

De vetenskapliga slutsatserna av studien presenteras vid Vetenskapsfestivalen i Göteborg, men redan de preliminära resultaten gör Björn Vickhoff entusiastisk:

–Detta är en renässans för hjärtat i diskussionen om musik och känslor. Vi är i början av att visa att hjärtat, precis som det heter i varenda kärlekssång, verkligen är ett säte för känslor.

–Studien visar tydligt att musiken påverkar hjärtat. Eftersom impulserna från hjärtat till hjärnan är fler än impulserna från hjärnan till hjärtat är detta intressant. Att kunna påverka hjärtat och cirkulationen med musik kan vara betydelsefullt eftersom en stor del av komplikationerna vid operation orsakas av cirkulationsstörningar.

Göteborgsstudien slår fast att musikaliska variabler som beat och tempo orsakar en motsvarande biologisk respons i form av fysiologiska, neurologiska och kardiovaskulära reaktioner.

–Det är som att kroppen har ett eget partitur, där varje händelse i musiken har sin motsvarighet i kroppsliga händelseförlopp, säger Björn Vickhoff.  

Forskarnas mål är att kunna använda musik i klinisk verksamhet, till exempel som lugnande inför en operation, som smärtlindring, för att stimulera hjärnans förmåga till självläkning (plasticitet), för att motivera och stimulera rehabiliteringen efter till exempel stroke och stödja rörelser hos Parkinsonpatienter.  

Av en slump fick Göteborgsforskarna ett gratistillfälle att i laboratoriemiljö dokumentera ett fall av gåshud, eller piloerektion som är det medicinska namnet.

–En av våra försökspersoner fick gåshud när vi egentligen var ute efter att mäta något annat. Den här personen lyssnade till en låt live av och med Rickard Åstöm, och fick gåshud just där den förväntade harmoniken i musiken bröts av ett tonartsbyte. Eftersom försökspersonen var uppkopplad mot våra datorer kunde vi kartlägga det fysiologiska händelseförloppet och göra fallstudie på något som annars är väldigt svårt att framkalla i labbet, säger Björn Vickhoff.

Gåshud har evolutionärt förklarats som ett sätt att förstora kroppen vid fara och/eller som ett parningsbeteende. Det är känt att musikupplevelsen aktiverar samma delar av hjärnan som där belöningssystemen för mat och sex sitter, och att gåshud kan kopplas till utsöndringen av dopamin.

Piloerektion är intressant att studera därför att det är den tydligaste psykofysiologiska reaktionen på musik. Göteborgsforskarnas studie visar att vid utbrott av gåshud slår hjärtat snabbare, andningen går ner, fingrarna blir kallare och handsvetten ökar.

INFORMATION OCH KONTAKT
Artikeln Musical Piloerection publiceras i tidskriften Music and Medicine.

Studien Body Scores publiceras senare i år.  

VISSTE DU ATT…
…alla inte får gåshud av musik – bara omkring hälften av oss har enligt studier upplevt det
…kvinnor och musiker har lättare att få gåshud
…den musikaliska gåshudsförmågan är kopplad till personlighetstyp: mer äventyrslystna får oftare gåshud
…en amerikansk studie visar att vi ofta får gåshud av sorgsen musik än av glad

I studien, som publiceras i denna veckas nätupplaga av den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences, PNAS, placerades små grupper av studenter på en trafikerad shopping-gata där de fick titta upp på en specifik punkt. Reaktionen hos förbipasserande filmades för att undersöka om de följde studenternas blick, även om det inte fanns något av intresse att titta på. Det gjorde de.

Men inte nog med det: Forskarna upptäckte även något mer subtilt i resultaten. Sannolikheten att titta ökade i proportion till storleken på gruppen av studenter. Dessutom var det folk som passerade bakom studenterna som tittade upp, snarare än de som gick förbi framför studenterna.

–    Det tyder på att du bara försöker se vad andra tittar på om du tror att du själv inte kan bli sedd, säger David Sumpter, professor i tillämpad matematik vid Uppsala universitet.

Hans roll i forskargruppen var att utveckla en matematisk modell för blickföljande beteende baserad på observationerna. Denna testades sedan i en helt annan situation, nämligen om en misstänkt aktivitet, två personer som filmar och för anteckningar, upptäcktes eller inte.

– Modellen förutsade, och experiment bekräftade, att om något är på gång finns det tydliga kluster av blickkopiering. Men tyvärr är dessa signaler alldeles för subtila för att lyckas lokalisera misstänksam aktivitet, säger David Sumpter.

Örebroforskare har fått 30 miljoner kronor för att undersöka hur man på ett mer effektivt sätt kan motverka att ungdomar utvecklar psykiska problem. De kommer att fokusera på underliggande faktorer bakom välkända problembeteenden för att göra det möjligt att behandla helheten istället för att fokusera på ett problem i taget. Forskningsrådet för Arbetsliv och Socialvetenskap, Formas, Vetenskapsrådet och VINNOVA står gemensamt bakom satsningen.

– Trots decennier av forskning om ungdomars psykiska problem saknas kunskap om samsjuklighet. Det vill säga att olika problem och faktorer tillsammans gör att problemen inte bara stabiliseras utan också ökar, säger professor Margaret Kerr, som är ansvarig för den tvärvetenskapliga studien, som involverar forskare inom psykologi, historia, statskunskap och folkhälsovetenskap.

– Vi har redan behandlingar som riktar sig mot enskilda problem. Det kan handla om utagerande beteenden som kriminalitet, våld eller mobbing och internaliserade problem som till exempel depression, lågt självförtroende eller självskadebeteende. Samtidigt börjar vi känna till att det finns underliggande förhållanden som ligger bakom alla dessa olika sorters beteenden.

Forskarna kommer att fokusera på de största riskfaktorerna, som ligger bakom välkända utagerande och internaliserade problem: auktoritärt föräldraskap, sömnproblem, stress och trakasserier.

– Vi vet att dessa samverkande riskfaktorer gör att problemen kan bli långvariga men vi ska undersöka om de dessutom kan vara upphovet till problemen från start.

Ett trendbrott
Projektet började som ett samarbete mellan två forskargrupper i psykologi. Center for Developmental Research, CDR, och Center for Health and Medical Psychology, CHAMP. CDR har lång erfarenhet av att arbeta med longitudinella metoder, det vill säga att man regelbundet följer upp stora grupper av barn och ungdomar över längre tid. Inom CHAMP har man den kliniska kompetensen och lång erfarenhet av experimentella studier.

– Men för att vi skulle få en bättre bild hur samsjuklighet utvecklas i ungdomars vardagsmiljöer så utvecklade vi projektet vidare tillsammans med forskare i historia, statskunskap och folkhälsovetenskap vid Örebro universitet, säger Margaret Kerr.

– I den här studien kommer vi att följa ungdomar i sex kommuner under fem år. Vi kommer att samla in information från ungdomarna själva men också från deras föräldrar och kamrater. Men vi kommer dessutom att arbeta med interventioner inriktade på de riskfaktorerna vi har identifierat för att se om det påverkar problem med utagerande beteenden och internaliserade problem.

– Om det ger resultat är det ett trendbrott som gör att vi kan utveckla behandlingar efter helt nya riktlinjer, säger Margaret Kerr.

INFORMATION & KONTAKT
För mer information kontakta Margaret Kerr: 073 – 0924026

– Arbetet mot våld, mobbning och andra problembeteenden i skolan utgår i dag ofta från ett elevbaserat tänkande, säger Per Alvant, utredare. Brå:s nya publikation visar att ett effektivt sätt att minska brottslighet och andra problem, är att skolan också fokuserar på att identifiera de mest brottsutsatta platserna.

Platsbaserat arbete ersätter inte skolans arbete med värdegrunder och likabehandlingsplaner.  Men det är ett viktigt förebyggande komplement som används för lite i skolors strävan mot att minska brott och problembeteenden.

– Det hjälper inte att bara ha rastvakter på skolgården. Om skolan kartlägger på vilka platser och tider våldet förekommer samt vilken typ av våld det är, kan man sätta in åtgärder där och när de behövs, säger Per Alvant.

Stökigt utanför klassrummen och vid elevskåpen
Kartläggningar av problembilden är en viktig utgångspunkt i ett strukturerat brottsförebyggande arbete.  Publikationen tar upp tre exempel där skolor arbetar strukturerat och aktivt med olika åtgärder för att minska brott och problembeteenden i skolan.

I ett av exemplen undersökte man vilka platser, så kallade hot spots, som var mest våldsutsatta. Flest våldshändelser och problem skedde i elevskåphallar och utanför klassrum. Mönstret var genomgående för samtliga sex undersökta skolor. Gemensamt för de utsatta platserna är att här samlas många elever och vuxennärvaron är ofta låg. För att minska våldet och problemen förstärkte flera skolor rastvaktsystemet. En skola försedde också samtliga klassrumsdörrar med glas för att få bättre översikt ut mot elevkorridorerna. Utvärderingen från projektet visar att våldet minskade på de skolor som gjort brottsförebyggande insatser, jämfört med de skolor som inte arbetat på samma sätt.

– När skolor ska byggas eller renoveras kan man tänka på att sätta glasväggar mellan klassrum och korridor, säger Per Alvant. Man kan också fundera på åtgärder som att placera lärarrum och vaktmästeri mer centralt. Det ger bättre överblick mot elevutrymmena och kan bidra till att öka de vuxnas kontakt med eleverna.

För att nå riktig framgång med att förebygga brott och andra problembeteenden i skolan, är det också viktigt att skolan samarbetar med andra. Studien visar att till exempel socialtjänst och polis är viktiga samarbetspartners. I synnerhet polisens medverkan ger ökad legitimitet till arbetet.

FAKTA
De tre skolprojekten som tas upp i studien är Trygg skola (Nacka, Tyresö och Värmdö); Sociala överdrifter (Vänersborg) samt Våga vittna (Kungsbacka).
Att förebygga brott och problembeteenden i skolan, (Idéskrift nr 19) finns att ladda ner på www.bra.se. Publikationen ingår i en serie skrifter som syftar till att stödja och utveckla det lokala brottsförebyggande arbetet.

Mer information: Per Alvant, utredare, tel: 070-417 48 82 eller 08-401 87 63.