Det nordiska klimatet medför att skadade personer löper stor risk att bli nedkylda. En sådan sänkning av kroppstemperaturen, hypotermi, ökar risken för komplikationer och dödsfall i samband med allvarliga olyckor. Åtgärder för att förhindra nedkylning måste därför sättas in redan på skadeplatsen och under transporten till sjukhus.

Doktoranderna Peter Lundgren och Otto Henriksson har i sina avhandlingar utvärderat olika typer av materiel och utrustning för isolering samt aktiv värmetillförsel vid omhändertagande av skadade inom räddningstjänst och ambulanssjukvård. Kliniska studier har genomförts vid omhändertagande av skadade patienter inom ambulanssjukvården i Jämtlands län och Västerbottens län samt vid skidpatruller i Hemavan, Hamrafjäll och Idre. Studier har också genomförts i laboratoriemiljö med termiska dockor samt med frivilligt nedkylda forskningspersoner.

Avhandlingarna visar att externa värmekällor, exempelvis kemiska värmekuddar, som tillägg till isolering med filtar och räddningstäcken, ytterligare kan minska risken för nedkylning samt upplevelse av kyla, särskilt hos nedkylda personer med utslagen huttring och vid behandling i kall miljö där tillgången till isolering är bristfällig. Om den skadade är blöt och tillräcklig isolering inte finns tillgänglig bör man överväga att avlägsna blöta kläder eller ordna en fuktspärr i form av en vattentät plastsäck närmast de blöta kläderna för att minska värmeförluster, reducera behovet av huttring samt motverka nedkylning. Avhandlingarna visar också vikten av att filtar och räddningstäcken är motståndskraftiga mot vind för att uppnå tillräcklig isoleringsförmåga i en kall miljö.

Aktiv värmetillförsel med extern värmekälla rekommenderas i såväl nationella som internationella riktlinjer men har tidigare bara utvärderats i ett fåtal kliniska studier. Effekten av att avlägsna blöta kläder eller tillföra en fuktspärr har inte heller studerats. Idag saknas ofta vind- och vattentäta filtar och räddningstäcken i svensk räddningstjänst och ambulanssjukvård. Utrustning för aktiv värmetillförsel är också sällsynt eller inte anpassad för att kunna användas på fältet. Det kan leda till risk för nedkylning av skadade, särskilt i situationer där sjukvårdsresurserna är begränsade, till exempel vid händelser med många skadade och/eller på otillgängliga platser. Med den här forskningen hoppas man kunna bidra till praktiska riktlinjer för vård av skadade i kall miljö och möjliggöra en systematisk värdering vid inköp av materiel för skydd mot kyla inom räddningstjänst och ambulanssjukvård.

Forskningen som presenteras i de båda avhandlingarna är ett samarbetsprojekt mellan Umeå universitet, Institutionen för kirurgi och perioperativ vetenskap, samt Linköpings universitet, institutionen för klinisk och experimentell medicin, med finansiering från Socialstyrelsens enhet för krisberedskap. Otto Henriksson tjänstgör som ST-läkare i anestesi och intensivvård vid Mälarsjukhuset i Eskilstuna och Peter Lundgren är ST-läkare i internmedicin och kardiologi vid Hallands sjukhus, Halmstad. Båda har ett särskilt intresse för ambulans- och akutsjukvård och är reservofficerare vid Försvarsmaktens vinterenhet i Arvidsjaur.

KONTAKT
Otto Henriksson kan nås på
mobil 070-201 52 78
e-post otto.henriksson@surgery.umu.se

Peter Lundgren kan nås på
mobil 070-667 83 16
e-post peter.lundgren@surgery.umu.se

Onsdagen den 16 maj försvarar Otto Henriksson, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Skydd mot kyla vid prehospitalt omhändertagande av skadad (engelsk titel: Protection against cold in prehospital trauma care).
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS.
Fakultetsopponent är professor Hannu Rintamäki, Uleåborgs universitet, Finland.
Läs hela eller delar av avhandlingen här

Onsdagen den 16 maj försvarar Peter Lundgren, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Förebyggande och behandling av hypotermi vid prehospital traumabehandling – med fokus på aktiv värmetillförsel (engelsk titel: Protection and treatment of hypothermia in prehospital trauma care – with emphasis on active warming).
Disputationen äger rum kl. 08.30 i Sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS.
Fakultetsopponent är professor Anne Guttormsen, Bergens universitet, Norge.
Läs hela eller delar av avhandlingen här

– Även om drygt åtta av tio ungdomar säger att de mår bra, trivs i skolan och har ett gott förhållande till sina föräldrar, så finns det viss anledning till oro.

Karina Nygren har i sin avhandling tittat närmare på 5 000 ungdomars självrapporterade hälsa i Umeå-regionen, och undersökt sambandet mellan ohälsa och ungdomars normrelaterade beteenden, föräldrarelationer och skolsituation. Resultaten visar att 57 procent av högstadieeleverna stressas av skolan, och att 30 procent ofta får huvudvärk. 18 procent rapporterar ohälsa i nian jämfört med 9 procent i årskurs sju. Sämst ohälsa har tjejer i nian, där omkring var fjärde anger att de mår dåligt. Nästan varannan flicka på högstadiet har värk, och ungefär tre av fyra känner sig stressade.

– Förutom att fler ungdomar mår sämre i de högre årskurserna, är det också en slående skillnad i ohälsa mellan pojkar och flickor, säger Karina Nygren.

Skötsamma har bättre hälsa
Ungdomars hälsa påverkas av flera olika faktorer, bland annat finns ett samband med hur väl de följer rådande samhällsnormer, menar Karina Nygren. Enligt dessa bör högstadieelever exempelvis inte skolka, mobba andra, eller använda tobak, alkohol och narkotika. Avhandlingen visar att de som följer dessa normer rapporterar bättre hälsa än de som bryter mot samma normer.
– Ungdomar som exempelvis inte har skolkat eller druckit alkohol mår bättre jämfört med andra.

Relationer hemma och i skolan
Även kontakten med föräldrar, lärare och vänner är viktig för hälsan. Ungdomar som upplever att de har en bra relation med sina föräldrar mår också bättre, visar Karina Nygren. Detsamma gäller de som kan prata om saker som oroar dem med åtminstone en av sina föräldrar, och de som har höga krav hemifrån när det gäller skolprestation och att inte skolka.

Hälsan påverkas också av hur ungdomarna har det i skolan. Ungdomar som upplever att deras åsikter inte tas på allvar, eller som inte får beröm av lärarna, rapporterar sämre hälsa. Att bli utsatt för mobbning hänger också ihop med att må dåligt.
– Däremot syns inget tydligt samband mellan lärartäthet, skolans storlek och ungdomars självrapporterade hälsa, säger Karina Nygren.

Mångfacetterad fråga
Förutom normrelaterade beteenden, relationer till föräldrar och skolsituationen, tillkommer förstås andra faktorer och förutsättningar i ungdomars liv som också kan påverka deras hälsa. Just att ungdomars hälsa är en komplex fråga är något som är viktigt att ta hänsyn till i ett förebyggande arbete, menar Karina Nygren.
– Men också att kunna upptäcka och uppmärksamma när ungdomar säger att de mår dåligt.

Efter disputationen skulle hon vilja fokusera på mekanismerna bakom de upptäckta sambanden.
– Exempelvis undersöka varför skillnaderna i ohälsa är så stora mellan pojkar och flickor, och på vilket sätt relationen med föräldrarna har betydelse för hur ungdomar mår.

Resultaten i avhandlingen baseras delvis på data från enkäten Levnadsvaneundersökningen från år 2005, där drygt 5 000 ungdomar i åk 7–9 från Umeå-området fick besvara frågor om hälsa och levnadsvanor. En av delstudierna rör också villkoren för att använda detta slags enkäter i preventivt hälsoarbete.

Fakta om disputationen
Fredag den 11 maj försvarar Karina Nygren, institutionen för socialt arbete, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Adolescent self-reported health in the Umeå region: associations with behavioral, parental and school factors. Svensk titel: Självrapporterad hälsa hos ungdomar i Umeåregionen, och dess samband med normrelaterat beteende samt med föräldra- och skolfaktorer. Disputationen äger rum kl. 10.15 i Hörsal C, Lindellhallen, Umeå universitet. Fakultetsopponent är Curt Hagquist, professor i folkhälsovetenskap vid Centrum för forskning om barns och ungdomars psykiska hälsa, Karlstads universitet.

KONTAKT
Karina Nygren,
institutionen för socialt arbete, Umeå universitet
E-post: karina.nygren@socw.umu.se
Telefon: 090-786 6031, 070-314 2299

Polymera material har stor användning som biomaterial och används i bland annat implantat och material för transport och frisättning av läkemedel. Jonas Mindemark vid Uppsala universitet har i sin avhandling bland annat visat att det är möjligt att få polymeren PTMC att binda till arvsmassa i form av DNA och föra in detta i levande celler. Försökens utfall mättes med hjälp av protein från lysmaskar.

Polymera material bygger på långa kedjor sammansatta av mindre molekyler och har stor användning som biomaterial. Den stora användningen av polymera biomaterial är inte konstig med tanke på att biologiska system till stor del är uppbyggda av polymerer såsom proteiner, kolhydrater och nukleinsyror. Polymera material kan också på många sätt skräddarsys och på kemisk väg förändras så att de får nya egenskaper.

Jonas Mindemarks avhandling handlar om att just på kemisk väg funktionalisera både de byggstenar, monomerer, som bygger upp polymererna och själva polymererna för att ge dem nya egenskaper.

En vanligt förekommande polymer som används som biomaterial är PTMC, en biologiskt nedbrytbar så kallad polykarbonat. Genom att utrusta denna polymer med positivt laddade grupper visade det sig vara möjligt att få polymeren att binda till arvsmassa i form av DNA. Polymeren kunde sedan hjälpa till att transportera in det genetiska materialet i levande celler och få dem att börja tillverka proteinet luciferas. Detta protein kommer från lysmaskar och används för att ge dem förmågan att lysa i mörkret.

– Eftersom luciferas inte normalt finns i de celler som användes vid försöken kunde mängden protein mätas genom att helt enkelt mäta hur mycket ljus som producerades. Försöken visade på tydliga samband mellan polymerernas struktur och förmågan att binda till DNA och föra in detta i celler. Kunskap om sådana samband är viktigt för att kunna utveckla effektiva material för genterapi, säger Jonas Mindemark.

Genom att kemiskt förändra de byggstenar, monomerer, som används för att bygga upp polymerkedjorna kunde materialen också ges nya egenskaper. Genom att introducera klor- och bromatomer tillsammans med extra kolkedjor på monomernivå kunde PTMC, som normalt inte kan kristallisera och har egenskaper som närmast påminner om honung, göras hård och kristallin. Detta är ovanligt då dessa monomerer är asymmetriska och det normalt krävs en hög nivå av symmetri i byggstenarna för att en polymer ska kristallisera. Även när endast vissa av monomererna förändrats på detta sätt fick en del av materialen sådana egenskaper.

Den forskning som presenteras i avhandlingen visar alltså på ett urval av strategier för att skapa nya material med intressanta och användbara egenskaper. Studier av egenskaperna har också gett nya insikter i hur strukturen hos de polymerer som bygger upp materialet kan påverka egenskaperna. Denna kunskap kan sedan användas i vidare forskning för att skapa nya material med förbättrade, skräddarsydda egenskaper.

KONTAKT
För mer information kontakta Jonas Mindemark, tel: 073-685 74 39, e-post: jonas.mindemark@kemi.uu.se

Avhandlingens hela namn: Functional Cyclic Carbonate Monomers and Polycarbonates

Över 4 500 spelare, flickor mellan 12 och 17 år, har deltagit i studien vars resultat nu publiceras i den ansedda tidskriften British Medical Journal (BMJ). Ett forskarteam lett av Martin Hägglund och Markus Waldén, forskare i sjukgymnastik respektive samhällsmedicin, visar att risken för en främre korsbandsskada minskade med två tredjedelar för de spelare som genomförde ett 15 minuter långt neuromuskulärt träningspass ett par gånger i veckan.

Skador i främre korsbandet är bland de mest allvarliga knäskadorna. De kräver långvarig rehabilitering och kan orsaka en tidig ledsjukdom, artros.

För att pröva värdet av förebyggande neuromuskulär träning inbjöd Linköpingsforskarna 230 fotbollsklubbar i södra och mellersta Sverige till en interventionsstudie. Tränarna i 121 av klubbarna instruerades att genomföra två pass i veckan, med fem minuter joggning följt av sex övningar under totalt 15 minuter. 109 klubbar utgjorde en kontrollgrupp där ingen förebyggande träning förekom.

– Fokus ligger på att skapa en bra kontroll över fot, knä och höft, för att undvika att knäna ”bucklar inåt” vid belastning med böjt knä. Det är i sådana utsatta lägen de flesta främre korsbandsskadorna uppstår, säger Martin Hägglund.

Sjukgymnaster och läkare engagerades för att assistera tränarna under studien som pågick under fotbollsäsongen 2009. Totalt inträffade 96 knäskador, jämnt fördelat på de båda grupperna. Främre korsbandsskador drabbade 7 flickor i interventionsgruppen mot 14 i kontrollgruppen. Omräknat hade spelarna i de klubbar som genomfört träningsprogrammet 64 procent färre sådana skador än spelarna i kontrollgruppen.

Alla spelare i interventionsgruppen följde dock inte träningsprogrammet. När resultaten granskades i detalj, visade det sig att de som genomfört övningarna minst en gång i veckan under hela säsongen hade hela 83 procent lägre frekvens av främre korsbandsskada.

– Det är en mycket hög siffra som visar vikten av god följsamhet för att få en skadeförbyggande effekt. De flickorna hade dessutom färre akuta knäskador generellt, säger Martin Hägglund.
Nu planeras en uppföljning av alla lag som deltog i studien, med syftet att utvärdera hur väl träningsprogrammet levt vidare. Svenska Fotbollförbundet har också inlett ett arbete med att implementera programmet på bred front.
 
Artikel: Prevention of acute knee injuries in adolescent female football players: cluster randomised controlled trial, av Markus Waldén, Isam Atroshi, Henrik Magnusson, Philippe Wagner och Martin Hägglund. British Medical Journal open access 3 maj 2012.

KONTAKT
Martin Hägglund 010-1034232, 0733-347704, martin.hagglund@liu.se
 
 
 

Världshälsoorganisationen (WHO) har utsett enzymerna aminoacyl-tRNA-syntetaser till en viktig målgrupp för utveckling av läkemedel mot flera sjukdomar, till exempel cancer, olika parasitära sjukdomar och bakterie- och svampinfektioner. När proteiner produceras i kroppen (proteinsyntes) är de här enzymerna inblandade. Deras uppgift är att se till att rätt aminosyra kopplas till den växande proteinkedjan. De här enzymerna är livsviktiga för alla levande organismer.

Utmanande forskningsområde
Forskare vid Göteborgs universitet bedriver nu grundforskning inom det här utmanande forskningsområdet. Målet är att stoppa enzymet från att producera proteiner i till exempel bakterier, parasiter eller i svamp, utan att stoppa det mänskliga enzymets funktion.

– Vi samarbetar med forskare i till exempel Frankrike och USA. Vår roll har varit att designa och framställa substanser som kan bidra till i utvecklingen av läkemedel mot exempelvis parasitsjukdomar, säger forskaren Itedale Namro Redwan.

Letar effektiv substans
Enzymernas uppgift, att se till att rätt aminosyra kopplas till den växande proteinkedjan, fungerar på samma sätt i alla typer av celler, oavsett om det gäller en mänsklig cell eller en parasitcell.

– Den stora utmaningen inom detta forskningsområde är att identifiera substanser som enbart påverkar enzymerna hos parasiten, utan att samtidigt påverka de mänskliga enzymerna, säger Itedale Namro Redwan.

Hon arbetar med att utveckla substanser som kan förhindra bakteriers och parasiters enzymer att fungera men som samtidigt inte skall påverka människans enzymer. Klarar man det kan det bidra till utvecklingen av läkemedel mot ett flertal vanliga folksjukdomar.

– Ett av våra huvudsakliga mål har varit att ta fram potenta och selektiva substanser som kan användas för att utforska hur enzymerna fungerar.

Med en ökad förståelse för deras funktion kan man utveckla läkemedel mot till exempel elefantsjukan.

Kan förhindra folksjukdomar
Elefantsjuka, som också kallas för filariainfektion, är en sjukdom där mer än 120 miljoner människor  i tredje världen är drabbade. Sjukdomen orsakas av en mask som lever i den infekterade människans lymfkärl.

Arbetet med designen av de potentiellt aktiva molekylerna utförs med hjälp av datorbaserade molekylmodelleringsprogram. De designade molekylerna framställs sedan med hjälp av olika kemiska reaktioner.

-Bland det roligaste som finns med att vara läkemedelskemist är att få planera en syntesväg som skall leda till en specifik substans, starta reaktionen och sedan att få beskedet att reaktionen fungerat som planerat. Ännu roligare är nog beskedet att molekylen påvisat önskad aktivitet i ett biologiskt test, säger Itedale Namro Redwan.
                     
Aktiviteten hos de syntetiserade substanserna utvärderas av samarbetspartners genom biologiska tester på till exempel aminoacyl-tRNA-syntetas isolerat från E. coli bakterien eller filariaparasiter.

Avhandlingen ”Design and Synthesis of Potential Aminoacyl-tRNA Synthetase Inhibitors” kommer att försvaras vid en disputation vid Göteborgs universitet den 11 maj, 2012.