En väsentlig skillnad mellan moderna vetesorter och äldre sorter är att dagens sorter har betydligt kortare strån, och därför producerar mer kärna och mindre halm. Att de äldre sorterna ändå är intressanta i ekologisk odling beror bland annat på att långstråiga grödor skuggar ogräs bättre. Dessutom har de ofta en högre proteinhalt. Odlingen av gamla vetesorter har ökat kraftigt under de senaste åren.
Abrar Hussain från SLU visar i sitt doktorsarbete hur veten med olika genetisk bakgrund skiljer sig som livsmedelsråvara, och täcker in både hälsoaspekter och bakningsegenskaper. I undersökningen ingår lantveten från olika landskap, enkorns- och emmervete, speltvete (dinkel) samt äldre och nyare förädlade sorter. För att undersöka växtplatsens inverkan anlades odlingar i Skåne, Bohuslän, Gotland och Uppland.
Variationen bland vetena var stor ifråga om alla de hälsoaspekter som undersöktes, dvs. innehållet av spårämnen, E-vitamin (tokokromanol) och tungmetaller. Denna variation kan utnyttjas i förädling av vetesorter med extra högt näringsinnehåll. E-vitaminhalten var särskilt hög i det primitiva emmervetet. Sorter med lågt upptag av kadmium kan vara särskilt värdefulla i områden med kadmiumrika jordar.
Även ifråga om bakningsegenskaper fanns stora skillnader mellan olika veten. Särskilt goda bakningsegenskaper fanns bland annat i ett durumvete och ett gotländskt speltvete. De veten som innehöll mest spårämnen och E-vitamin hörde dock inte till dem med bäst bakningsegenskaper.
KONTAKT OCH INFORMATION
Abrar Hussain, agrosystem, SLU, försvarade sin avhandling Quality of organically produced wheat from diverse origin den 13 april 2012, vid SLU i Alnarp. Opponent var professor Edith T. Lammerts van Bueren, Nederländerna.
Länk till avhandlingen
Mer information
Abrar Hussain, 040-41 52 73, abrar.hussain@slu.se
Frågor på svenska kan ställas till Eva Johansson, 0761-28 57 37, 040-41 55 62, Eva.Johansson@slu.se
I kroppen finns naturligt en rad försvarsmekanismer som skydd mot yttre och inre hot. Sådana hot kan bland annat komma ifrån infektiösa mikroorganismer, yttre trauma, men även döda eller skadade kroppsegna celler. En stor del av försvarsmekanismerna återfinns i blodet i form av celler och proteiner. I Per Nilssons avhandling ligger fokus på två centrala skyddsmekanismer och dess samverkan: komplementsystemet och trombocyter.
Komplementsystemet är, evolutionärt sett, ett gammalt skydd som hittas även i många primitiva organismer. Det består centralt av ett flertal proteiner vars uppgift är att identifiera, markera och eliminera allt som är främmande för kroppen, och är på så sätt involverat i den komplexa inflammationsprocessen. Trombocyter är små celler vars centrala uppgift är att i samarbete med koagulationssystemet stoppa blödning från ett skadat blodkärl. Trombocyterna fungerar som väktare och reagerar direkt vid skada genom att klumpa ihop sig och täta det skadade området.
Traditionellt har komplementsystemet och trombocyter beskrivits som separata, i princip isolerade händelser. En rad vetenskapliga arbeten har dock på senare tid visat att de interagerar på ett flertal punkter. Bådas uppgift är att snabbt och lokalt reagera på hot, och oavsett om aktiveringen primärt påverkar komplement eller trombocyter så återfinns en mer eller mindre aktivering av de båda systemen.
I Nilssons avhandling ingår fem delprojekt vars syfte i stort var att studera komplement- och trombocytaktivering. Målet med de tre första arbetena var att undersöka hur komplementsystemet påverkas då trombocyter aktiveras. I de efterföljande två var principen att på en för mänskligt blod främmande yta försöka hämma aktiveringen av dels trombocyter, men även samtidigt hämma komplementaktivering. Idén för hur hämningen sker var hämtad från hur ett friskt blodkärl förhindrar att aktivera de båda systemen. De främmande ytorna var en plastyta, samt blodkärlsceller från gris.
Per Nilssons resultat visade att trombocytaktivering ger upphov till inflammatoriska signaler via aktivering av komplementsystemet. Vidare kunde han genom att binda upp två specifika molekyler minska både trombocytaktivering och inflammatorisk komplementaktivering på för blodet främmande ytor.
Sammanfattningsvis bidrar denna avhandling till ökad förståelse om hur komplementsystemet och trombocyter interagerar. En helt ny mekanism för hur trombocyter ger upphov till inflammatorisk komplementaktivering beskrivs. Vidare visas hur det är möjligt att minska dessa reaktioner, på för blodet främmande ytor, genom att inhibera komplement- och trombocytaktivering via två mekanismer direkt hämtade från våra blodkärl.
Avhandlingen ”Interactions between platelets and complement with implications for the regulation of surfaces” försvaras den 11 maj, 2012 på Linnéuniversitetet i Kalmar. Opponent är professor Berhane Ghebrehiwet, Stony Brook University.
I jämförelse med vissa andra djurarter framstår människans sexualitet som okomplicerad och ofarlig. Föreställ dig att en hane i stället för att para sig på konventionellt sätt, borrar sig genom honans kropp och sticker sin vassa penis rakt in i bukhålan. Sperman diffunderar sedan mot honans könsorgan. Denna typ av parning kallas traumatisk inseminering och kan leda till stora fysiologiska skador hos honan.
Traumatisk inseminering förekommer inom ett flertal insektsgrupper. Den har utvecklats genom att hanar som tillämpat denna metod haft en större reproduktionsframgång eftersom hannarna genom övergreppen kan undvika honornas födselkontroll. Eftersom angreppen skapar öppna sår som kan infekteras och även försvaga honan, är metoden mycket negativ för honornas överlevnad. På senare år har forskare hittat unika anpassningar i honors fysiologi som reducerar kostnaderna vid traumatisk inseminering. Dessa innefattar utveckling av helt nya organ för att hjälpa till att förhindra infektioner.
Tom Cameron och hans forskargrupp har undersökt kostnaderna vid traumatisk insemination hos näbbskinnbaggen Xylocoris flavipes. Det är en liten predator som ofta används i biologiska kontrollprogram för att skydda torkad mat såsom spannmål och nötter.
Undersökningen visade att trots klara skillnader i taxonomi, evolutionär historia, predationssätt, storlek, och plats där penetrering sker, så svarar näbbskinnbaggarna på samma sätt som andra insekter som tillämpar traumatisk inseminering såsom vägglus (Cimex lectularius).
– Vi upptäckte att honor som upprepade gånger utsätts för denna typ av fortplantning dör tidigt, men de kompenserar detta genom att lägga fler ägg varje dag, säger Tom Cameron.
Om beteendet är en anpassning från honan eller manipulation av honan från hannens sida genom kemiska föreningar som förs in i honan genom sperman återstår att se.
KONTAKT OCH INFORMATION
Tom Cameron, institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap
Tel: 090-786 57 81, 073-842 80 18
E-mail: tom.cameron@emg.umu.se
Originalartikel:
Amy Backhouse, Steven M. Sait and Tom C. Cameron: Multiple mating in the traumatically inseminating Warehouse pirate bug, Xylocoris flavipes: effects on fecundity and longevity. Biology Letters (2012).
I en krissituation är det viktigt att kommunikationen fungerar för att göra det möjligt att informera allmänheten och hitta effektiva lösningar på problem. Forskare i retorik vid Örebro universitet har fått 1,7 miljoner kronor av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, för att undersöka hur kärnkraftshaveriet i Fukushima hanterades av medier och experter i olika länder, och hur myndigheter bättre kan hantera framtida kriser.
– Varje katastrofsituation har givetvis sina speciella omständigheter och det finns inte en mall för ett lyckat agerande men man kan lära av tidigare erfarenheter och skapa en repertoar av möjliga förhållningssätt, säger professor Brigitte Mral, som leder arbetet vid Örebro universitet.
Målet är att med hjälp av verktyg som bland annat retoriken erbjuder skapa en större medvetenhet och förmåga hos aktörerna att kommunicera snabbt, korrekt och samordnat för att klara av olika pressade situationers krav. Det gäller till exempel att ha övat upp förmågan att, om möjligt, förutsättningslöst och systematiserat inventera en situations alla tänkbara sidor och inte låsa sig vid de enkla förklaringarna.
Talar olika språk
– Det som kan försvåra det arbetet är att olika grupper som normalt inte arbetar tillsammans måste samverka. Olika grupper talar olika språk – även om alla talar svenska. Då är det viktigt att göra det svårbegripliga begripligt och det är inte lätt när kommunikationen sker under yttre press under en pågående kris, säger Brigitte Mral.
Många kommunikationsstrategier misslyckas, eftersom ansvariga politiker, ledning och informationsansvariga missbedömer antingen problemet, mottagarna eller hinder som ligger i vägen.
– En krissituation kräver att man på ett bra sätt kan informera, övertyga, eventuellt trösta men också ena de drabbade. Människor i en krissituation har inte enbart behov av fakta utan också av att känna att deras rädslor, osäkerheter och skräck tas på allvar. Det kan göra det möjligt att skapa en känsla av trygghet i en krissituation.
Förtroendet sjunker
– I samband med jordbävningen, den följande tsunamin och kärnkraftshaveriet i Japan kom det mängder av uttalanden från den japanska regeringen, kärnkraftsproducenten och andra japanska myndigheter. Men samtidigt motsatte sig internationella och nationella kärnkraftsorgan uppgifterna och då sjönk förtroendet för de japanska kärnkraftsproducenterna och regeringen.
– Vi kommer att titta närmare på hur myndigheter och experter i olika länder gick tillväga för att tillmötesgå behovet av information i samband med haveriprocessen och hur det påverkade opinionen i kärnkraftsfrågan. Hur förklarade man katastrofen och hur översatte man fackspråket vad gäller strålningsrisker och strålningsnivåer med tanke på målgruppen?
För mer information kontakta Brigitte Mral: 070 330 35 95
Forskaren Daniel Gustafsson har undersökt käklöss på småvadare runtom i världen och studerat hur värdfåglarnas flyttmönster påverkar lössens utbredning och släktskap.
Käklössen saknar vingar och har mycket små ögon och är i stort sett hjälplösa utanför värden.
Daniel Gustafsson har undersökt vinglusarter, som är käklöss som sitter på fåglarnas vingar, och jämfört dem med kroppslusarter, som sitter på kroppsfjädrarna.
– Eftersom käklössen är nästan helt beroende av direktkontakt mellan två fåglar för att sprida sig, borde käklöss som sitter på fågelvingarna, och därmed lättare kan utnyttja tillfälliga kontakter mellan två värdar, ha lättare att sprida sig än kroppslössen som sitter längre in mot fågelkroppen, säger Daniel Gustafsson.
Oväntade resultat
Men tvärtemot vad som var förväntat tycks kroppslössen kunna sprida sig lättare än vinglössen, trots att de förra lever på delar av värdfåglarna som mer sällan kommer i kontakt med andra fåglar.
– Det är förvånande eftersom kroppslusarterna borde vara mer begränsade till en särskild värdfågelart, de betydelsefulla spridningstillfällena borde vara från föräldrar till ungar i boet eller mellan vuxna fåglar under parningen, säger Daniel Gustafsson.
Genetiska och morfologiska data från två olika släktena visar komplicerade mönster.
– Vinglöss, från små värdfågelarter, är spridda över fler värdarter än vinglöss som parasiterar på större värdfågelarter, säger Daniel Gustafsson.
Genetiskt lika
Ett annat oväntat resultat är att kropplössen från nästan alla småvadare i världen, förutom kärrsnäppa och brushane, är nästan helt genetiskt lika.
– Småvadare är oerhört rörliga. Fåglarna häckar kring norra polcirkeln, men flyttar ner till tropikerna under den arktiska vintern, och följer då specifika flyttningsvägar, så kallade flyways, säger Daniel Gustafsson.
Han har studerat småvadare i Sverige, Japan, Australien och Kanada.
När småvadarna flyttar uppträder de i enorma flockar, som ofta innehåller tiotusentals småvadare av flera olika arter. I sådana vinterflockar borde det finnas utmärkta spridningstillfällen för löss, eftersom fåglarna ofta står i täta grupper under högvatten och nattetid.
– Men det verkar vara andra fler faktorer än geografi som spelar in, till exempel värdfåglarnas storlek. Förmodligen inverkar också specifika rast- och övervintringsmiljöer, eftersom vissa värdfåglar, som främst uppehåller sig i sötvatten under övervintringen, har andra arter vinglöss än de som främst väljer havsstränder, säger Daniel Gustafsson.
Vanliga på däggdjur
Vissa käklöss har också hittats lifta med lusflugor, som är släktingar till älgflugorna. Käklössen biter sig då fast i lusflugornas ben och bakkropp.
Andra käklöss har till och med observerats springa på vattenytan mellan olika änder, som är deras värdar.
Käklössen är vanliga på fåglar och de flesta grupper av däggdjur. För människans del gäller två arter; flatlusen och huvudlusen.
KONTAKT OCH INFORMATION
Avhandlingens namn:Tales of the Flying Earth: The Effect of Host Flyways on the Phylogeny of Shorebird Lice
Länk till avhandlingen
Handledare: Urban Olsson, Institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet
– Med molekylernas hjälp får vi nu en tidsmaskin som låter oss återbesöka och studera urtidsdjur med samma precisa instrument och verktyg som vi studerar nu levande djur, säger Per Uvdal, kemiprofessor vid Lunds universitet och MAX-lab.
I dag föreställer vi oss dinosaurier och andra urtidsdjur som kanske gröna eller bruna. Men hur såg de egentligen ut? Det mesta har varit rena gissningar fram till för ett par år sedan då man fann något som såg ut som spår av pigment, färgämnen, i väldigt välbevarade fjädrar från ett fossil av en liten dinosaurie. Men var det verkligen färgpigment eller något helt annat, till exempel bakterier? Ett riktig starkt stöd för bevarandet av pigmentet över geologiska tidsrymder har hittills saknats.
Nu har ett gäng forskare lyckats hitta och undersöka välbevarade pigment i ett öga från en 54 miljoner år gammal fossil fisk, funnen i Danmark. Bakom de uppseendeväckande resultaten står forskare från Lunds universitet, MAX-lab och Sveriges Tekniska Forskningsinstitut i Borås.
Forskarteamet har kunnat identifiera celldelar som är tydligt melanosomliknande. En melanosom är en så kallad organell, en celldel, och uppbyggd av ämnet melanin. Melanosomerna är det pigment som bland annat skyddar oss människor mot solstrålar. Med hjälp av hyperkänsliga mätinstrument har nu forskarteamet tydligt visat att de uråldriga melanosomerna i fiskögat inte bara ser ut som melanosomer utan att de också är uppbyggda av melanin, samma melanin som finns i nu levande djur. Mätningar visar för första gången att melaninmolekylen i fiskögat och i moderna prover har väldigt lika strukturer trots att det skiljer över 50 miljoner år i ålder mellan dem.
– Vi får nu nycklar till vilka färger djur hade som levde för många miljoner år sedan, säger Per Uvdal, professor i kemisk fysik vid Lunds universitet och MAX-lab.
Men kanske ännu viktigare, menar Uvdal, är att upptäckten visar att biomolekyler som fanns i djuret medan det ännu levde verkligen kan bevaras över enorma tidsrymder under gynnsamma förhållanden. Att detta över huvud taget skulle kunna vara möjligt är något som länge har ifrågasatts. Genom upptäckten får också tidigare spekulationer kring färgen på dinosauriernas fjäderdräkt nu för första gången en molekylärbiologisk grund att stå på.
KONTAKT OCH INFORMATION
Artikeln publiceras idag i tidskriften Nature Communications. Forskarna bakom upptäckten är Dr Johan Lindgren (Lunds universitet), Prof. Per Uvdal (MAX-lab), Prof. Peter Sjövall (SP, Borås), Prof. Dan E. Nilsson (Lunds universitet), Dr. Anders Engdahl (MAX-lab), Dr. Bo Pagh Schultz (Salling museum) och Prof. Volker Thiel (Göttingens universitet).
Dr Johan Lindgren
Tel. 0768-54 14 91, johan.lindgren@geol.lu.se. Institutionen för geo- och ekosystemvetenskaper, Lunds universitet
Professor Per Uvdal
Tel. 0733-00 49 48, per.uvdal@chemphys.lu.se. Kemiska institutionen, Lunds universitet, samt MAX-lab
Resultaten av en tvåårig koststudie ledd av Hans Guldbrand, distriktsläkare i Motala och Fredrik Nyström, professor i internmedicin, publiceras nu i den ansedda tidskriften Diabetologia. I studien ingick 61 patienter med så kallad åldersdiabetes (typ 2-diabetes). De lottades till två grupper, där deltagarna fick äta antingen lågkolhydratkost eller lågfettkost.
I båda grupperna gick deltagarna ner i vikt med i snitt ungefär 4 kg. I gruppen som åt lågkolhydratkost sågs dessutom en tydlig förbättring av sockerkontrollen efter sex månader. Deras genomsnittliga blodsockernivå minskade från 58,5 till 53,7 millimol/mol (enheten för substansmängd). Det innebar att intensiteten i diabetesbehandlingen kunde minskas och insulinmängderna sänkas med 30 procent.
Trots ökat intag av fett med större andel mättade fettsyror försämrades inte blodfetterna. Tvärtom ökade halten av det goda HDL-kolesterolet.
För lågfettgruppen uppmättes inga statistiskt säkra förbättringar, vare sig av sockerkontrollen eller blodfetterna.
– Man kan fråga sig om det verkligen är bra att rekommendera lågfettkost till patienter med diabetes, om de trots viktminskningen får varken bättre blodfetter eller blodsocker, säger Fredrik Nyström.
I lågkolhydratkosten kom 50 procent av energin från fett, 20 procent från kolhydrater och 30 procent från protein. För lågfettgruppen var fördelningen 30 procent från fett, 55–60 procent från kolhydrater och 10–15 procent från protein, vilket motsvarar den av Livsmedelsverket rekommenderade kosten i Sverige.
Deltagarna rekryterades från två vårdcentraler och samlades till fyra gruppmöten under studiens första år. Alla 61 deltagare var kvar vid uppföljningen.
– Till skillnad från de flesta andra studier av detta slag tappade vi inte några patienter alls, vilket borgar för en god kvalitet på våra data, säger Hans Guldbrand.
KONTAKT OCH INFORMATION
Artikel: In type 2 diabetes, randomisation to advice to follow a low-carbohydrate diet transiently improves glycaemic control compared with advice to follow a low-fat diet producing a similar weight loss av H. Guldbrand, B. Dizdar, B. Bunjaku, T. Lindström, M. Bachrach-Lindström, M. Fredriksson, C. J. Östgren och F. H. Nyström. Diabetologia online first 9 maj 2012.
Fredrik Nyström 073-6569303
Hans Guldbrand 076-0909928
– Synen på undervisning och lärande förändras i grunden och ställer utbildningsansvariga inför stora utmaningar: Vilka ska få välja utbildningsinnehåll? Hur ska undervisningen genomföras? Och hur ska studenters kunskaper bedömas?
Den snabba teknikutvecklingen skapar nya möjligheter för hur utbildning kan organiseras och genomföras, och allt oftare används exempelvis lärplattformar för att överbrygga avståndet mellan lärare och student. Samtidigt har lärartiden minskat och studenters självständiga arbete ökat. Det innebär att dagens studenter, utifrån vissa givna ramar, i allt högre grad måste ansvara för att välja ut, presentera och försvara sina kunskaper i relation till vad som förväntas. Peter Bergström vid Umeå universitet har i sin avhandling studerat vilka följder som förändringen får.
– När studenter får en ökad frihet att välja innehåll i utbildningen, kan många bli osäkra på vad de egentligen kan och inte kan.
Anpassat innehåll
Han har i sin avhandling följt och intervjuat lärare och studenter i två teknikrika och nätbaserade utbildningar till lärare och specialistsjuksköterska. Majoriteten av studenterna har arbetslivserfarenhet från sina respektive sektorer, och genom en processtödd metod kopplas deras förkunskaper ihop med kursens kunskapsmål. Studenternas informella kunskaper, reflektioner och analyser av det egna lärandet blir på så sätt till ett formaliserat innehåll i utbildningen.
– Exempelvis kan sjuksköterskor ha vitt skilda bakgrunder och arbetslivserfarenheter, och utbildningsinnehållet blir därför mångfacetterat, tvetydigt och starkt knutet till studenterna.
Makten förskjuts
Eftersom det är möjligt att anpassa utbildningen efter den enskildes kunskaper och önskemål, får studenterna mer makt över innehållet, anser Peter Bergström. Lärarna måste i förväg designa för något okänt, eftersom de inte vet vad studenterna tar med sig in i utbildningen. Det arbetssätt som skapas i sådana utbildningsmiljöer, tillsammans med den teknik som används, bidrar till maktförskjutningen, menar Peter Bergström. Och eftersom tillgången på information är tillgänglig för alla på internet, tror han att lärar- och studentrollen kommer att förändras ytterligare inom en snar framtid.
– Webben utvecklas i en riktning där det är möjligt att skapa egna lärmiljöer för studenterna, och därför kan vi nog också förvänta oss mer av den varan inom undervisning och utbildning.
KONTAKT OCH INFORMATION
Fredagen den 11 maj försvarar Peter Bergström, institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Designing for the Unknown. Didactical design for Process-based Assessment in Technology-rich Learning Environments. Svensk titel: Designa för det okända. Didaktisk design för processtödd bedömning i teknikrika lärmiljöer. Disputationen äger rum kl. 13.00 i Hörsal E, Humanisthuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är professor emeritus Anthony Rosie, Sheffield Hallam University.
För mer information, kontakta:
Peter Bergström,
institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, Umeå universitet
Telefon: 090-786 5381
E-post: peter.bergstrom@edusci.umu.se
Du står och väntar på SL-bussen på väg till jobbet. Den dyker inte upp på utsatt tid, och du känner pulsen öka. Däremot kommer det hela tre bussar samtidigt tio minuter senare när nästa buss ska anlända, vilken inte bidrar till ett bättre morgonhumör. Känns situationen igen?! Detta har fram till och med nu varit ett stort problem eftersom pålitlighet är en av de viktigaste faktorerna för bra kollektivtrafik. Nu har KTH-forskare kommit på en lösning som bland annat sparar både bussresenärernas tid och samhällets pengar.
Forskare på KTH har löst problemet med SL-bussar som klumpar ihop sig i Stockholmstrafiken. Baserat på en tidigare KTH-framtagen simuleringsplattform vid namn BusMezzo och med hjälp av bland annat Automatic Vehicle Location (AVL) har man utvecklat en teknik för effektivare busstrafik så att busschaufförerna själva enkelt kan styra tidsintervallerna mellan bussarna. Bussresenärerna slipper härmed irritationsmomentet med långa väntetider och att när bussen väl kommer så dyker det upp 3 stycken samtidigt.
Hur fungerar tekniken då? Jo, tidigare kunde busschauffören via en liten datorskärm i bussen få information om hur hon eller han befann sig i förhållande till tidtabellen. Siffran 0 angav att chauffören låg korrekt i förhållande till tabellen. -1 att hon eller han låg en minut efter, +1 att vederbörande låg en minut före.
– Med den nya tekniken innebär plustecknet sakta ner eller stanna vid hållplatserna medan minustecknet betyder snabba på om det är möjligt. Alltså, om tidsgapet mellan dig och framförvarande buss är 4 minuter och tiden mellan dig och bakomvarande buss är 6 minuter kommer skärmen att visa +1 så att tidsgapet jämnas ut till 5 minuter mellan alla tre bussarna, säger Oded Cats, den ansvariga forskaren på KTH.
Han arbetar på avdelningen Trafik- och logistik vid KTH och han fortsätter att berätta att information på skärmen uppdateras var 30:e sekund. AVL inklusive tekniken finns redan på plats i bussarna, så investeringen i sig är mycket billig. Den går bara ut på att uppdatera mjukvaran samt se till att personal utbildas så de förstår hur den nya tekniken fungerar och ska användas.
Vilka är vinsterna då? Jo, försöket med stombusslinje 1 (blåbuss med hög turtäthet) i Stockholms innerstad i slutet av förra året var mycket framgångsrikt och visade att det nya sättet att köra leder till 20 procent mindre hopklumpning av bussarna.
– Försöket visade också att det blev 10 procent kortade väntetider för passagerare, 50 procent jämnare spridning av passagerarna på bussarna och mycket nöjda busschaufförer. Förare blev mer och mer nöjda när de märkte att körningen blev mycket lugnare och att kollegorna bakom och framför hjälpte till om de blev försenade. Även om de inte behövde hålla tidtabellen under körningen så visade resultaten dessutom att bussarna hade lika bra tidtabellhållning som innan, tack vare den förbättrade tillförlitligheten, säger Oded Cats.
Försöket visade även att den tid bussarna spenderade vid hållplatserna minskade med 10 procent i snitt. 50 procent jämnare spridning av bussresenärerna på bussarna gav ökad trivsel då de slapp stå och knuffas om utrymmet på en och samma buss. Om bussarna dessutom sprids ut och frekvensen därmed blir tätare behövs färre bussar för att hålla den reglerade gränsen om 90 % pålitlighet vad gäller tidtabellen. Det innebär att färre bussar och personal behövs, vilket i sin tur medför kostnadsbesparingar för operatören – i detta fall Keolis – och i förlängningen SL i form av billigare upphandlingar.
Vinsten för samhället blev också den stor. Oded Cats och hans forskarkollegor Haris Koutsopoulos, Wilco Burghout och Ingmar Andreasson har räknat ut att den förbättrade regulariteten innebär att 15 000 timmar av Stockholmarnas restid (under försöksmånaden) sparas bara på grund av minskade väntetider på stombusslinje 1. Det kan översättas i stor ekonomisk samhällsnytta, något Oded Cats för närvarande fokuserar på.
Framgångarna för försöket gör nu att SL vill undersöka om den nya strategin kan tillämpas på alla busslinjer som har hög turtäthet i Stockholm, framförallt stombusslinjerna.
– Det finns önskemål om fler tester, detta för fler högfrekvenslinjer och under en längre tidsperiod om två-tre månader. Det här skulle också vara mycket användbart i svenska storstäder som Göteborg och Malmö, men även utomlands, säger Oded Cats.
Han tillägger att detta är första gången den här typen av teknik testas någonstans i hela världen. Tidigare har förvisso försök gjorts, men då med människor som styrt trafiken från trafikledningsplatser.
KONTAKT OCH INFORMATION
Forskningen runt SL-bussarna har finansierats av Vinnova och Stockholms stad, och är har varit ett samarbete mellan Trafik och Logistik och Centre for Traffic Research (CTR) på KTH, Trafikförsörjning (TS) på SL samt Keolis.
För mer information, kontakta Oded Cats på 08 – 790 88 96 / oded.cats@abe.kth.se eller Azhar Al-Mudhaffar (SL) på 070 – 972 31 23 / Azhar.Al-Mudhaffar@sl.se.
I avhandlingen använder Mark Klamberg olika teoretiska perspektiv för att analysera fem internationella processystem: tribunalerna i Nürnberg och Tokyo, ad hoc tribunalerna för tidigare Jugoslavien och Rwanda samt Internationella Brottmålsdomstolen, ICC.
Rättsprocessen skiftar i olika rättstraditioner. I kontinentaleuropeiska länder har domaren normalt en mer aktiv, utredande roll i enlighet med den så kallade inkvisitoriska traditionen. I länder som präglas av common law har domaren en mer passiv roll medan parterna är mer framträdande enligt den kontradiktoriska traditionen. På samma sätt som det svenska rättssystemen har inslag av båda traditioner sker även ett möte i de internationella processystemen. Mark Klamberg konstaterar att den inkvisitoriska principen tenderar att dominera den inledande utredningsfasen. Senare i processen får den kontradiktoriska principen större tyngd och parterna blir därmed mer jämställda.
En rättsprocess kan ha flera olika ändamål som emellanåt kommer i konflikt med varandra. Den kan syfta till att avskräcka från brott, ta till vara den tilltalades rättigheter, ta till vara brottsoffrens intressen eller att ”finna sanningen”. Sanningen kan antingen handla om att fastslå vem som bär ansvar för en brottslig handling eller att få fram sanningen om en konflikts historia för att läka såren och förhindra framtida konflikter.
– Rättegångar präglas av polarisering, intresset av skyndsamhet och att och att nå ett slutgiltigt avslut vilket skiljer sig från historikerns strävan att belysa flera olika aspekter och en vilja till ständig omprövning. Rättegången kan visserligen, som bieffekt, vara en del av historieskrivningen, men det kan inte få styra rättegångens genomförande. Tvärtom kan ett fokus på historien förfela rättegångens syfte eftersom det riskerar att leda till kollektiv medan rättsprocessen syfte ska vara att på individuell basis separera de skyldiga från de oskyldiga, säger Mark Klamberg.
Vidare menar han att de studerade tribunalerna ska uppfattas som fem separata rättssystem. Det innebär att tribunalerna inte är bundna av varandras beslut.
– Däremot kan lägre instanser inom samma tribunal vara bundna av högre. Inom det egna systemet blir överklagandeinstanser prejudicerande.
I ett avslutande avsnitt ger Klamberg några rekommendationer: För att skydda vittnen bör åklagarsidan under brottsundersökningen kunna hemlighålla viss information för försvaret. Samtidigt bör försvarets möjligheter att samla in bevis stärkas. För att påskynda processen och förhindra att rättegångssalen blir en skådeplats för politisk propaganda bör irrelevanta hänvisningar till historisk bakgrund och politisk kontext undvikas. För att stärka vittnens vilja att vittna kan videoförhör användas i större utsträckning. Slutligen, i de fall som FN:s säkerhetsråd hänvisar situationer till ICC bör säkerhetsrådet klargöra medlemsstaternas ansvar att bistå domstolen i lagförandet och gripandet av efterlysta individer.
KONTAKT OCH INFORMATION
Avhandlingens titel: Evidence in International Criminal Procedure. Sammanfattning finns i databasen Diva
Mark Klamberg, tfn 08 – 16 11 90, mobil 070 629 29 57, e-post mark.klamberg@juridicum.su.se
Juridicums presskontakt: Staffan Westerlund, tfn 08- 16 12 82, mobil 073 – 784 5031, e-post staffan.westerlund@juridicum.su.se
Antalet kejsarsnitt ökar världen över, men varierar stort mellan enskilda länder. I Sverige föds 17 procent av barnen genom kejsarsnitt; i Italien hela 38 procent. En del av ökningen beror på att kvinnor som tidigare använt kejsarsnitt rutinmässigt förlöses medkejsarsnitt även vid nästa förlossning.
Projektet OptiBirth får nu tre miljoner euro från EU för att öka andelen kvinnor som föder vaginalt efter tidigare kejsarsnitt. Forskaren Ingela Lundgren vid Sahlgrenska akademin är tillsammans med forskare från Irland, Belgien och England ledare för projektet:
– Genom att ha kvinnans perspektiv i fokus och studera bland annat vårdrutinerna runt förlossningar vill vi öka förutsättningarna för kvinnor att föda normalt efter ett tidigare kejsarsnitt, säger hon.
Sverige, Finland och Nederländerna har hög andel kvinnor som föder vaginalt efter tidigare kejsarsnitt, 45-55 procent, och utgör internationellt sett goda exempel.
– Tittar vi internationellt varierar siffrorna mer. I till exempel Tyskland och Irland är det bara omkring 30 procent av kvinnorna som föder vaginalt efter ett tidigare kejsarsnitt, trots att vaginal förlossning för de flesta kvinnor är det bästa alternativet för både deras och barnets hälsa i både ett kort och längre perspektiv säger Ingela Lundgren, barnmorska och forskare vid institutionen för vårdvetenskap, Sahlgrenska akademin.
I projektets första del ska forskare i tre länder med hög respektive låg andel vaginala förlossningar efter kejsarsnitt intervjua kvinnor, deras partners samt läkare och barnmorskor för att kartlägga vad dessa skillnader beror på. I nästa steg testas ett nytt, innovativt program vid 15 förlossningsenheter i Tyskland, Irland och Italien, länder som alla har låg andel vaginala förlossningar efter kejsarsnitt.
– Syftet är att kvinnorna ska få bättre stöd men också kunna bli mer delaktiga i sin vård, bland annat genom ändrade vårdrutiner, nya tekniska program och utbildningsprogram, säger Ingela Lundgren.
I den sista delen av OptiBirth kommer samhällsekonomiska aspekter att studeras.
Forskningsprojektet OptiBirth, som involverar tolv forskargrupper från åtta länder, fick högst ranking av alla ansökningar till EU:s forskningssatsning FP7 på hälsa och innovation, ”Improving the organisation of health service delivery” och har kommit till stånd genom ett samarbete inom EU-COST-nätverket ”Childbirth Cultures, Concerns, and Consequences: Creating a dynamic EU framework for optimal maternity care”
Avhandlingen är utarbetad inom ramen för ett forskningsprojekt i samarbete mellan Stockholms universitet och Karolinska Universitetssjukhuset.
Tillgång till information är grundläggande i vården, och numera är informationen självklart elektronisk. Men det finns stora möjligheter att förbättra informationsutvinningen ur journalmaterial, och på så vis ge bättre vård.
En ny avhandling presenterar forskning om svenska medicinska journaler med det långsiktiga målet att skapa smarta IT-verktyg som kan hjälpa vårdpersonal, forskare och andra yrken i deras dagliga arbete, och i slutänden ge bättre vård i allmänhet. Sumithra Velupillais forskningsområde är språkteknologi och hennes fokus är därför på språket i de medicinska journalerna och hur det ska tolkas.
En patientjournal kan vara mycket omfattande och det krävs därför mycket tid om en läkare ska läsa in sig på en patients sjukdomshistoria. Genom analyser av den stora mängd information som redan finns i befintliga journaler kan läkare, sjuksköterskor och andra vårdgivare få vägledning i sina beslut. En stor del av journalerna består av fritext, och det är idag problematiskt att orientera i den texten för att hitta det man för tillfället söker.
– Mycket av det som skrivs är internt för läkare, men ibland ska journaler läsas även av administratörer, forskare och andra yrkesgrupper. Det behövs en förståelse för vad som faktiskt står, förklarar Sumithra Velupillai.
Det handlar alltså om att göra informationen i journalerna snabbt och enkelt tillgänglig samtidigt som informationen är korrekt tolkad. Det man behöver är verktyg som kan hämta ut information effektivt och säkert för att till exempel sammanställa innehållet i journaler eller för att få stöd för vårdrelaterade beslut.
– Jag har dock inte utarbetat ett färdigt sådant verktyg, understryker Sumithra. Men genom den här avhandlingen har vi kommit en bra bit på väg. Jag hoppas att resultaten kommer att användas i framtida verktyg.
Osäkerhet och tolkningar
Tyngdpunkten i avhandlingen har varit på informationen i fritexten och hur man snabbt ska kunna sammanställa den på ett korrekt och automatiserat sätt. Sumithra har fokuserat på den osäkra och negerande informationen i journalerna. Det gäller att kunna skilja mellan säkra och osäkra uttryck om man ska bygga automatiska verktyg som ger tillförlitliga resultat. Exempel är osäkerheten med ord som ”misstänkt”, ”troligtvis”, ”sannolikt”, liksom motstridiga anteckningar som ”ingen säker urinvägsinfektion”.
– Det finns skillnader mellan yrkesgrupper och hur de uppfattar informationen, liksom skillnader i skrivsätt mellan olika kliniker, konstaterar Sumithra. Den här avhandlingen kan ge ökad förståelse för det språk som används – både av läkare och av lekmän. Det visar hur osäkerheten uttrycks inom olika kliniska discipliner och för olika diagnostyper, och hur detta kan byggas in i automatiserade verktyg.
KONTAKT OCH INFORMATION
Avhandlingens titel: Shades of Certainty – Annotation and Classification of Swedish Medical Records
Sumithra Velupillai vid Institutionen för data- och systemvetenskap, Stockholms universitet, tfn 08-16 11 74, e-post sumithra@dsv.su.se
Kronisk lymfatisk leukemi är en typ av leukemi med olikartad biologi och varierande sjukdomsförlopp. Många patienter har en vilande sjukdom och klarar sig länge utan behandling medan vissa får en mer aggressiv form. För att kunna bestämma behandling är det angeläget att kunna ta reda på vilken form av sjukdomen en patient har. Man delar därför in sjukdomen i prognostiska undergrupper där indelningen bland annat baseras på närvaro eller frånvaro av mutationer i specifika gener. Även andra genetiska förändringar kan användas för att gruppera patienter med olika prognos.
I en ny studie från Uppsala universitet som just publicerats on-line i tidskriften American Journal of Hematology har forskarna använt en ny sekvenseringsmetod, så kallad next-generation RNA-sekvensering och jämfört en rad genetiska förändringar i prover från patienter med bättre eller sämre prognos. De kunde bland annat identifiera mutationer och undersöka om gener var aktiva eller inte. Studien är utförd av forskargrupperna ledda av Richard Rosenquist och Ulf Gyllensten vid institutionen för immunologi, genetik och patologi.
– Våra resultat visade att metoden är mycket effektiv för att hitta förändringar som är relevanta för att dela in KLL i grupper med särskilt bra eller dålig prognos. Metoden kan därmed användas för att studera KLL på ett sätt som tidigare inte varit möjligt. Det kommer att leda till en bättre förståelse för sjukdomen och mekanismerna bakom sjukdomsförloppet, säger Larry Mansouri, en av forskarna som deltagit i studien.
KONTAKT OCH INFORMATION
Larry Mansouri, et al. (2012) Next generation RNA-sequencing in prognostic subsets of chronic lymphocytic leukemia, American Journal of Hematology, DOI: 10.1002/ajh.23227
Studien har gjorts i samarbete med forskare vid SciLife Lab Uppsala.
För mer information kontakta: Larry Mansouri, e-post: larry.mansouri@igp.uu.se, tel: 018-4714852
– Vad som är rätt behandling för sköra patienter är definitivt inte självklart och behöver därför diskuteras i betydligt större utsträckning inom vården, säger Signild Åsberg, läkare vid Akademiska sjukhuset, som försvarar sin avhandling den 16 maj. Det kan nog vara så att vi läkare känner ett större ansvar för biverkningar som vår behandling kan leda till, än för de konsekvenser som utebliven behandling kan leda till.
Efter hjärninfarkt rekommenderas blodförtunnande läkemedel, s.k. antikoagulantia, som minskar risken för ett återinsjuknande men som också kan orsaka allvarliga blödningar, t.ex. hjärnblödning. Andra nackdelar är att Waran kräver upprepade blodprover, och att dess effekt påverkas av andra läkemedel samt mat och dryck. Fram till 2011 var Waran det enda antikoagulantia i tablettform i Sverige.
Till patienter där antikoagulantia inte bedöms lämpligt rekommenderas istället medicinering med trombocythämmare, t.ex. Trombyl, enligt Svenska riktlinjer för strokesjukvård. Vid hjärninfarkt orsakad av förmaksflimmer har trombocythämmare sämre effekt när det gäller att förebygga återfall, men är lättare att använda och har ansetts ha mindre biverkningar.
Signild Åsberg visar dock i sin avhandling att patienter med trombocythämmare drabbas av allvarlig blödning i likartad omfattning som patienter med Waran efter en hjärninfarkt. Ett av avhandlingens delarbeten, som kommer att publiceras i International Journal of Stroke, visar att patienter med förmaksflimmer som får Waran efter en hjärninfarkt är yngre och mindre belastade av riskfaktorer för hjärninfarkt än de som får trombocythämmare.
– Detta är paradoxalt eftersom risken för ny hjärninfarkt ju tvärtom ökar med stigande ålder och ökad förekomst av riskfaktorer. Efter att ha tagit hänsyn till dessa skillnader visade det sig att patienter med Waran hade lägre dödlighet än patienter med trombocythämmare, säger hon.
Eftersom Svenska och internationella riktlinjer grundar sig på kontrollerade läkemedelsprövningar som sällan inkluderar gamla och sköra patienter, saknas riktlinjer för många patienter med hjärninfarkt och förmaksflimmer.
– Trombocythämmare har setts som ett sämre men säkrare alternativ till sköra patienter med förmaksflimmer. Men i de fall då antikoagulantia inte är lämpligt på grund av förhöjd blödningsrisk är det inte säkert att trombocythämmare är ett säkrare alternativ, säger Signild Åsberg.
Under 2011 har nya antikoagulantia, utöver Waran, godkänts för att förhindra hjärninfarkt hos patienter med förmaksflimmer. De har, i jämförelse med Waran, en likvärdig effekt på att förebygga hjärninfarkt och en minskad risk för hjärnblödningar. Å andra sidan saknas långtidsuppföljning av de nya läkemedlen så om dessa är ett säkrare alternativ för sköra patienter får framtida analyser besvara.
– Förhoppningsvis så kan spänningsomvandlare vara inbyggda i elektroniska apparater i framtiden så att vi slipper gå omkring och bära på en separat laddare, säger Kent Bertilsson, forskare vid Sensible Things that Communicate, STC, vid Mittuniversitetet.
Utvecklingen i elektronikbranschen går mot mindre och smidigare produkter och Kent Bertilsson har mellan 2009 och 2012 drivit forskningsprojektet, ”Forskning och utveckling av högfrekventa nätaggregat” inom forskningscentret STC vid Mittuniversitet.
Ett resultat av verksamheten är en spänningsomvandlare som arbetar vid över 3 MHz och som har en tillräckligt hög verkningsgrad för våra elektroniska apparater. Det är en betydligt högre switchfrekvens än dagens kommersiella lösningar och det möjliggör att omvandlaren kan byggas in i en apparat eller gömmas i en stickpropp.
– Det krympta nätaggregatet handlar också om att skapa en omvandlare som är mer effektiv och som kräver mindre energi, vilket ger en miljövinst dessutom, säger Kent Bertilsson.
Omvandlaren är patentsökt i USA och Europa och nu söker Kent Bertilsson nya forskningsbidrag för att kunna fortsätta forskning och utveckling av mer kompakta och effektivare spänningsomvandlare.
– Vi försöker att hålla de bollar vi har i luften för att se vart det kan leda, säger Kent Bertilsson som också är programansvarig på Mittuniversitetets elkraftsingenjörsprogram.
Hela projektet har haft en positiv effekt på det regionala näringslivet och flera samarbeten med företag i Mittregionen har påbörjats. Det har också etablerats nya kontakter nationellt och internationellt med företag och universitet som bland annat resulterat i utvecklingen av nya produkter.
Forskning inom kraftelektronik var nytt vid Mittuniversitetet när projektet startade, i dag bedrivs etablerad spetsforskning inom högfrekvens-switchade nätaggregat vid universitetet.
– Att intresset för kraftelektronik visade sig vara så stort och att företag i näringslivet är intresserad av kompetensen som byggs upp vid Mittuniversitetet är jätteroligt, säger Kent Bertilsson.
Frågor kan ställas till:
Kent Bertilsson, 070-686 44 43, e-post: kent.bertilsson@miun.se
– Vi kände inte tidigare till att den gynnsamma effekten av antidepressiva läkemedel var så kraftig, säger Jari Tiihonen, professor i klinisk psykiatri vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet.
I studien ingår 2588 finländska personer som nyinsjuknat i schizofreni. Patienterna har följts från sin första sjukhusinläggning under genomsnittligen drygt fyra år. Via finländska register har forskarna fått fram vilka läkemedelskombinationer som innebar en ökad eller minskad risk för dödsfall inom gruppen.
Total avled 160 personer i studien. Den vanligaste dödsorsaken var yttre händelser, som till exempel drunkning, förgiftning eller våldsbrott, något som drabbade 57 personer. Av dessa var 35 fall självmord, vilket gjorde självmord och hjärt-kärlsjukdom till de två enskilt största dödsorsakerna.
Forskarna fann att under bruk av bensodiazepiner löpte studiedeltagarna en 91 procents ökad risk att dö jämfört med de perioder då dessa läkemedel inte användes. Den absolut vanligaste dödsorsaken var självmord och de flesta dödsfallen skedde hos personer som tagit sina bensodiazepiner under längre tid än fyra veckor.
– Den ökade risken för självmord hos patienter med långvarigt bruk av bensodiazepiner kan möjligen förklaras av risken för avvänjningssymtom när patientens läkemedel tar slut. Dessa symtom, som kan vara kraftig ångest eller kramper, kan eventuellt ha påverkat vissa av patienternas beslut att begå självmord. Därför är det extremt viktigt att bensodiazepiner inte sätts ut abrupt utan långsamt, under flera veckors eller månaders tid och i samråd med en läkare, säger Jari Tiihonen.
– Det kan vara motiverat med bensodiazepiner under en akut fas om patienten har mycket ångest. Men bensodiazepiner bör sättas ut inom en månad enligt psykiatriska rekommendationer, som det alltså är mycket viktigt att läkare börjar följa och respektera, säger Jari Tiihonen.
Under de perioder då studiedeltagarna åt antidepressiva läkemedel löpte de en 43 procents lägre risk att avlida jämfört med de perioder då dessa läkemedel inte användes. När det gäller antipsykosläkemedel påverkades inte dödligheten alls om patienten medicinerade med flera produkter samtidigt.
– Det finns en uppfattning om att det skulle vara riskfullt att behandla patienter med schizofreni med mer än ett antipsykosläkemedel, men det har vi inte sett stöd för. Jag tror att de flesta läkare sätter in flera antipsykosläkemedel om patienterna inte är hjälpta av endast ett och det är alltså inte kopplat till en ökad dödlighet i vår studie. Men det innebär andra biverkningar, som risk för viktuppgång vilket på sikt också påverkar hälsan, så en återhållsam hållning är fortfarande att rekommendera, säger Jari Tiihonen.
Studien är finansierad med EVO-pengar (forskningsbidrag från finska socialdepartementet) och läkemedelsbolaget Janssen-Cilag.
Publikation: ”Polypharmacy with antipsychotics, antidepressants or benzodiazepines and mortality in schizophrenia”, Jari Tiihonen, Jaana T. Suokas, Jaana M. Suvisaari, Jari Haukka, Pasi Korhonen. Archives of General Pschiatry, online 7 May 2012.
