För några år sedan kunde forskare rapportera om stora mängder svavel- och järnföroreningar i regalskeppet Vasa med följden att svavelsyra och sura saltutfällningar utvecklades vid ytan av skrovet och på lösa träföremål.
Fler fartyg drabbade
Nu har även liknande svavelföreningar påträffats i flera andra skeppsvrak både i Östersjön och på västkusten. Det rör sig bland annat om 1600-talsskeppen Kronan, Riksnyckeln, Götavraket, Stora Sofia och vikingaskeppen i Skuldelev.
– Det här är ett resultat av naturliga biologiska och kemiska processer som sker i syrefattiga vatten och i sediment, säger Yvonne Fors, på institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet, som är en av forskarna bakom studien i samarbete med Stockholms universitet.
Insatser kan förhindra problemen
Förutom på skeppet Vasa har liknande problem tidigare rapporterats för Henrik VIII:s flaggskepp Mary Rose i England, som sänktes utanför Portsmouth 1545 och i Batavia från Australien som sjönk 1629, året efter Vasa.
– Efter vår forskning om Vasa och Mary Rose är vi väl insatta i svårigheterna. Med rätt insatser, till exempel nya konserveringsrutiner, kan vi bättre förhindra att de här skeppsvraken utvecklar lika omfattande problem med svavelsyra, säger Yvonne Fors.
Giftigt svavelväte reagerar med trä
Även i syrefattigt vatten kan bakterier bryta ner organiskt material, bland annat i trä i skeppsskroven.
Sulfat som förekommer naturligt i vattnet omvandlas av bakterier till giftigt svavelväte som reagerar med träet. I närvaro av järn bildas svavel- och järnföreningar som, efter att träet bärgats, gärna oxiderar till svavelsyra och sura saltutfällningar i fuktig museimiljö.
– För några av vraken, till exempel vikingaskeppen i Skuldelev och Götavraket är konserveringen redan avslutad. Där gäller det att hålla kontroll över den kemiska utvecklingen, vilket kräver extraresurser, säger Yvonne Fors.
De många kemiska analyserna i studien har bland annat utförts vid de avancerade strålningsanläggningarna SSRL i Stanford i USA och vid ESRF i Frankrike.
Läs mer på länken:
Marin påväxt är ett stort problem som innebär ökad bränsleförbrukning och därmed ökade utsläpp av luftföroreningar. Dessutom kan påväxten orsaka spridning av främmande arter som inte passar in i den lokala marina miljön.
Hittat effektiva substanser
I forskningsprogrammet Marine Paint har man under nio års tid strävat efter att utveckla nya miljöanpassade och effektiva båtbottenfärger.
Programmet, som är ett samarbete mellan forskare på Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola, har fokuserat på substansen medetomidin, som visat sig vara mycket effektiv mot havstulpanr, som betraktas som den mest problematiska påväxtorganismen.
För att få bukt även med andra typer av påväxt (alger, musslor, sjöpungar, mossdjur med flera) så har forskarna utvecklat ett koncept för att göra optimerade kombinationer av olika antipåväxtmedel (biocider).
Idén med optimerade blandningar bygger på att i färgen använda många olika typer av biocider som är effektiva i varierande grad mot flera av påväxtorganismerna, och att anpassa relationen mellan substanserna för att bli av med all påväxt.
För att få fram recept på optimala blandningar har forskarna utvecklat ett modellsystem där man väger olika biociders effekt på de olika typerna av påväxtorganismer mot deras förväntade miljörisk. Blandningarna är alla lika effektiva men det skiljer i förväntad miljörisk.
Blandats med högteknologiska färger
De här optimerade blandningar har kombinerats med högteknologiska färgsystem som bland annat baseras på så kallade mikrokapslar vilka utgörs av en mikroskopisk kapsel av polymermaterial. Inne i kapseln finns det biocider som läcker ut från färgen i vattnet.
Fältförsök med målade testpaneler vid Lovéncentret på Kristineberg visar att konceptet med optimerade blandningar i båtbottenfärger fungerar utmärkt för att motverka påväxt.
Forskningsresultat från Marine Paint kring medetomidin har gått vidare till en kommersiell samarbetspartner I-Tech AB för att säkra att resultaten kommer till användning och marknadsförs nu under namnet Selektope.
Den 14-15e maj 2012 ordnar Marine Paint en konferens i Göteborg för att visa upp sina resultat och sätta det i ett större sammanhang med inbjudna talare och publik från universitet och högskolor, industrin, myndigheter, redare, fritidsbåtsägare och andra intressenter från främst Sverige och Europa.
Mer information om konferensen och Marine Paint finns på www.marinepaint.se
Forskningsprogrammet Marine Paint har finansierats av Mistra, stiftelsen för miljöstratgisk forskning från 2003 till 2011.
Jonas Lindström, doktorand i sociologi, har skrivit en avhandling om stadsförnyelsen i Riga efter Sovjettiden. Han har undersökt hur drömbilder av en ny tid formas av historien såväl som framtiden och hur detta avspeglar sig i stadens landskap.
Utgångspunkten i Jonas Lindströms avhandlingsarbete är de drömbilder som påverkar den pågående förnyelseprocessen i städerna i det forna Östeuropa. Dessa drömbilder, eller fantasmagorier som de kallas, avspeglas i städernas landskap med sina hus, vägar, skyskrapor och köpcenter. Med Lettlands huvudstad Riga som exempel vill Jonas Lindström belysa stadsförnyelse ur ett historiskt sociologiskt perspektiv.
Två världskrig förändrade staden
I sin avhandling visar Jonas Lindström hur uppfattningen om staden, själva fantasmagorierna, manifesteras i Rigas pågående förändring. Han illustrerar hur arbetet med stadens förnyelse blottar drömmarna om staden och hur dessa drömmar tolkas i relation till det förflutna, nutiden och framtiden.
Jonas Lindström valde Riga som konkret fall för att staden på ett unikt sätt genomgått genomgripande förändringar under 1900-talet. Rigas historia präglas av tvära kast, där de två världskrigen utgör tydliga brytpunkter. Både drömbilderna och problemen blir tydliga här, i en stad som underkastats främmande makter och präglats av vitt skilda politiska system.
Svårt att bygga nytt på något gammalt
Han menar att det finns en inbäddad problematik med all stadsförnyelse. För det första finns det erfarenheter av det förflutna som påverkar hur man bygger staden. För det andra finns förväntningar på nuet och på framtiden. Problemet uppstår när man ska försöka bygga något nytt på en gammal kvarvarande infrastruktur – i en stad kan man inte bara riva allt som bär på historien eller står för något gammalt. Det leder till en paradox när historien krockar med de drömmar man bygger upp om den nya staden.
– Att bygga om staden går så mycket trögare än att till exempel byta politiskt system. Det är svårt att avföra en tidsperiod rent fysiskt, men man vill göra det så snabbt som möjligt mentalt, säger Jonas Lindström.
INFORMATION OCH FAKTA
Jonas Lindström är doktorand vid Institutionen för samhällsvetenskaper vid Södertörns högskola och knuten till Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet.
Avhandling: Drömmen om den nya staden. Stadsförnyelse i det postsovjetiska Riga.
Disputation: Tisdag 5 juni kl. 13 i sal MB 505, Moas båge, Södertörns högskola.
Opponent: Professor Mats Franzén, Uppsala universitet.
Den viktigaste skillnaden mot tidigare är att andelen matavfall och organiskt material numera får uppgå till max tio procent. Hennes resultat visar att beslutet att minska på det organiska materialet har varit positivt för miljön. Detta har man anat men tidigare saknat en samlad undersökning av.
– Detta är jättebra! Denna del av lagstiftningen har lyckats, säger Hanna Modin.
Organiskt material släpper från sig dels miljöskadliga näringsämnen såsom ammonium, dels kol och andra syreförbrukande ämnen. De senare kan leda till bottendöd i sjöar och vattendrag.
Samtidigt har Hanna Modin sett att den lilla andel syreförbrukande ämnen som trots allt sipprar ut från det organiska materialet i tippen är mer svårnedbrytbar än tidigare. Detta är också positivt, eftersom det innebär att syreförbrukningen i vattnet går långsammare vilket minskar risken för att djur och växter ska komma till skada.
Samtidigt kan det vara bra med en viss mängd organiskt material för att göra själva deponin syrefri. Då rinner inte metallerna ut i lakvattnet utan förblir i deponin.
– Detta hade faktiskt inte beslutsfattarna tänkt på, utan är en glad överraskning för dem. Anledningen är att nästan allt fokus i miljöarbetet legat på att få bukt med det organiska avfallets miljöskador, säger Hanna Modin.
Däremot känner man inte till vilka långsiktiga miljökonsekvenser tungmetallerna kan ha. Eftersom deponin rymmer mindre organiskt material än tidigare, förbrukas det organiska materialet troligtvis snabbare och metallerna släpps ut.
– Nu när vi löst ett problem bör vi fokusera på metallerna. Vi måste veta hur de lakas ut ur deponin och ur reningen bör gå till.
INFORMATION OCH FAKTA
Forskningen har finansierats av Avfall Sverige, Sysav Utveckling AB, Renova AB, Ragnar Sellbergs Stiftelse och NSR AB.
Idag finns 70 aktiva deponier i Sverige. De flesta ligger nära städer. År 2010 deponerades totalt 1,3 miljoner ton på de kommunala deponierna. Andelen av hushållsavfall som deponeras i Sverige har minskat från 35 procent år 1995 till en procent år 2010.
För mer information, kontakta Hanna Modin, Hanna.Modin@tvrl.lth.se 073-394 4162
Tidigare forskning har visat att barns läsinlärning kan underlättas genom strukturerade och lustfyllda språklekar från sex års ålder. I en pågående treårig studie vid Göteborgs universitet undersöker forskare nu vad betydelsen blir om detta genomförs redan från fyra års ålder. Grundtanken är att barn som tidigt får stöd att utveckla sin språkliga och fonologiska, det vill säga ljudmässiga, medvetenhet får ett bättre utgångsläge inför mötet med skriftspråket.
Språklig medvetenhet betyder att barnet kan uppmärksamma sitt eget språk, hur det låter och hur det är uppbyggt av ord och meningar. Fonologisk medvetenhet innebär medvetenhet om språkets ljudmässiga uppbyggnad, vilket är viktigt för den tidiga läsinlärningen och kopplingen mellan bokstäver och ljud.
370 barn i åtta kommuner deltar i den pågående forskningsstudien, där förskollärare och specialpedagoger kommunerna engagerats. I studien får barnen under en sexveckorsperiod daglig fonologisk träning i 25 minuter. Sexveckorsperioden upprepas med samma barn under tre års tid, med för- och eftertester under de tre åren. Barnen är uppdelade i tre grupper – en fonologisk interventionsgrupp, en grupp som får annan intensivträning än den fonologiska samt en grupp barn som inte får någotdera utan fungerar som kontrollgrupp. Det tredje och sista året erbjuds samtliga barn fonologisk träning inom ramen för arbetet i förskoleklasserna.
De preliminära resultaten visar att den fonologiska träningen hade effekt direkt efter träningen. Dessutom finns kvarstående effekter ett år senare.
– Barnen i interventionsgruppen hade en högre fonologisk medvetenhet. De kunde bland annat identifiera och manipulera språkljud. Det kan exempelvis handla om att de kan rimma. Just förmågan att uppmärksamma språkets formsida är något vi forskare vet är mycket viktigt för den tidiga läsutvecklingen, säger docent Ulrika Wolff som leder projektet tillsammans med professor Jan-Eric Gustafsson.
Studiens barn har ännu inte börjat med ren läsinlärning eftersom de inte börjat i skolan. Forskarna planerar att följa samma grupp av barn ett antal år in i skolåldern för att se vad den tidiga interventionen får för fortsatt betydelse för deras läs- och skrivutveckling. Först då kan de helt säkert säga om barn som inte fått samma språkträning hinner ikapp eller inte.
Det pågår en intensiv forskning om barns inlärningsförmåga. Men insikterna får sällan möjlighet att korsbefrukta varandra över de vetenskapliga ämnesgränserna, och än mer sällan får de nya rönen genomslag i klassrummet.
Nu gör Göteborgs universitet en tvärvetenskaplig satsning där den senaste forskningen ska användas för att stärka yngre skolelevers kunskaper i läsning och matematik.
Med hjälp av en donation på drygt 10 miljoner kronor från Stena-stiftelsen i Göteborg sammanförs forskare inom psykologi, pedagogik och neurovetenskap med målet att göra forskningen direkt användbar i undervisningen.
– Forskning om lärande publiceras ofta i separata kanaler, utan tvärvetenskapliga utbyten. Det har skapat en kunskapsklyfta inte bara mellan olika vetenskaper, utan också när det gäller vilka frågeställningar som prioriteras, säger Georg Kuhn, professor i neurovetenskap och drivande i den nya satsningen:
– Genom att starta ett samarbete mellan lärare och forskare från olika områden hoppas vi kunna överbrygga dessa klyftor, och på ett nytt sätt föra ut forskningen i skolan.
Bland de vetenskapliga rönen som projektet utgår från finns pedagogiska studier som visar att barns kognitiva förmåga inte är förutbestämd, utan faktiskt kan både kartläggas och tränas.
Samtidigt har neurovetenskapliga forskare gjort banbrytande rön om hjärnans plasticitet, det vill säga förmåga att anpassa sig, som kopplar inlärningsförmåga till mental hälsa, näringslära och kardiovaskulär hälsa.
Psykologisk forskning tar i sin tur utgångspunkt i nya forskningsrön om inlärningsförmågan hos barn med kommunikativa handikapp – kunskaper som enligt Göteborgsprojektet skulle kunna tillämpas i den allmänna skolan.
Konkret innehåller projektet en helt ny universitetskurs för lärare, satsningar på sommarskola, stöd till nya forskningsprojekt, en webbsida med resurser för skolan samt återkommande forskningsseminarier. Satsningen följs upp vid ett årligt internationellt seminarium, där ledande forskare inom fältet är inbjudna.
– Vårt mål är att skapa en internationellt ledande forskningsmiljö som kan tävla om framtida forskningsanslag inom utbildningsområdet, säger Georg Kuhn.
Beredarens utgångspunkt är en ritning av den aktuella komponenten. För skärande bearbetning som avhandlingen handlar om gäller det att först välja maskin. Sedan ska beredaren välja i vilken ordningsföljd och hur olika operationer som svarvning och fräsning ska utföras och vilka skärverktyg som ska användas. De val beredaren gör har betydelse för produktionskostnad och produktkvalitet.
Den 11 maj disputerade Staffan Anderberg med avhandlingen Methods for improving performance of process planning for CNC machining – An approach based on surveys and analytical models. Han har utfört forskningen i gruppen Produktionsteknik Väst på Högskolan Väst och disputerade vid Chalmers. Staffan Anderberg har bland annat undersökt hur beredningsprocessen går till i ett antal svenska verkstadsföretag idag. Han har funnit att digitala hjälpmedel används mycket mindre än vad som skulle vara möjligt. En viktig anledning skulle kunna vara att företagen ofta inte får ritningar för komponenterna i digital form, det vill säga som CAD-modeller. (CAD står för computer-aided design.)
– Om man vill digitalisera och automatisera beredningsarbetet, då är det en förutsättning att man har CAD-modeller att arbeta med, säger Staffan Anderberg.
Ett annat problem är att företagen sällan systematiskt samlar och sparar information som tas fram under beredningen. Erfarenheterna blir då bundna till enskilda personer. Det gör att beredaren ofta får hämta in samma information som någon annan redan har tagit fram, när han eller hon ska börjar en beredning.
Avancerade datasystem, till exempel PLM- product lifecycle management, kan användas i beredningen och för att systematiskt samla information. Men många företag har mycket kvar att göra innan de befinner sig i en situation där det är möjligt att börja använda dessa avancerade system. Staffan Anderberg menar att övrig forskning om beredning vanligtvis inte tar hänsyn till detta. I många fall handlar forskningen om en idealiserad värld.
Enligt Staffan Anderberg finns det mycket att göra på en basal nivå för att systematisera och effektivisera beredningen. I företag med låg digitaliseringsnivå behövs andra angreppssätt än de som ofta presenteras som lösningar. Ett första steg är att skaffa sig kvantitativa data om prestation i beredningsarbetet.
I över två tredjedelar av Sveriges kommuner pågår nu 1:1-projekt i olika omfattning. De senaste tre-fyra åren har satsningen med 1:1 tagit rejäl fart i Sverige. Vissa kommuner satsar stort och köper in laptops eller surfplattor till alla elever i såväl förskolan som i grund- och gymnasieskolan, medan andra kommuner tar det lite lugnare och börjar med att testa i några få pilotskolor.
Argumenten för de stora satsningarna, som inte minst sker i de kommunala skolorna, är dels att skolan måste förbereda eleverna för ett digitaliserat samhälle, dels att en personlig dator minskar eller rentav utplånar den digitala klyftan mellan dem som kan använda datorn som ett redskap för lärande och de övriga.
Vad den intensiva datoriseringen egentligen får för konsekvenser för elevernas lärande har det dock inte funnits någon klar bild över.
– Det avgörs inte minst bland annat av om ifall lärarna vet hur man ska använda datorer eller läsplattor i undervisningen, säger Berner Lindström.
De kommuner forskarna nu utvärderar är Falkenberg, Jönköping och Mölndal. Det övergripande syftet i utvärderingarna är att beskriva hur undervisnings- och lärandeprocesserna förändras som en konsekvens av tillgången till IKT, informations- och kommunikationstekniken.
– Precis som de digitala teknologierna har förändrat världen förändrar de givetvis skolan. Men det krävs en infrastruktur, en kritisk massa av användning, innan det blir en del av skolans naturliga verksamhet, säger Berner Lindström.
I forskningsstudien tittar forskarna inte på tekniken utan på vad som faktiskt görs i klassrummen och som görs annorlunda mot förr på grund av elevernas egna datorer, samt vad som inte görs annorlunda.
– Det vi kan se i våra studier är hur etablerade undervisningsformer, uppgiftsformuleringar och sätt att examinera sätter ramarna för hur IKT används. Många lärare ifrågasätter också vad IKT pedagogiskt kan tillföra när de redan har en fungerande undervisning. Men det är ett svar som bygger på tveksamma premisser, att de ser IKT som ett instrument för att förbättra eller effektivisera undervisningen givet ett traditionellt undervisningsinnehåll. Istället handlar frågan om IKT i undervisningen ytterst om en omdefiniering av vad det innebär att ha kunskap i det moderna samhället, säger Berner Lindström.
– IKT ska ses som ett redskap som är en integrerad del av kunskapen i ett flertal ämnen – att exempelvis arbeta med problemlösning i form av olika datorprogram eller simuleringar, att uttrycka sig i multimodala former med bild, film, ljud och text, eller att söka information på nätet. IKT blir ett lika naturligt redskap i undervisningen som papper och penna, säger Berner Lindström.
I den aktuella studien visar doktorand Henrik Ring vid Institutionen för neurovetenskap, att gammaaminosmörsyra, så kallad GABA, understödjer celldelningen av stamcellerna i ögat. Cellernas kalciumnivåer påverkas av GABA och en hämning av GABA gör att cellerna drabbas av låg kalcium halt vilket leder till utebliven celldelning.
Tidigare forskning har visat att transmittorsubstanser, det vill säga molekyler som på kemisk väg förmedlar en nervsignal från en nervcell till en annan, deltar i regleringen av celldelning. GABA, som är den klassiska bromsen i nervsystemet, har tidigare visats påverka celldelningen av bland annat immunceller och embryonala stamceller. Syftet med Henrik Rings studie var att ta reda på om GABA även påverkar celldelningen av ögats stamceller och i så fall på vilket sätt.
– Resultaten av studien har bidragit med ny kunskap om vilka faktorer som reglerar celldelningen av stamcellerna i ögat. Cellerna är inaktiva i det friska ögat och aktiveras först vid en skada eller sjukdom. Hittills har det varit okänt vad som aktiverar cellerna men med den här studien står det fast att GABA är en viktig faktor, säger Henrik Ring.
INFORMATION OCH FAKTA
Artikeln finns publicerad i PLoS ONE, volym 7, nummer 5: Maj 2012
(Henrik Ring tillsammans med Suresh Kumar Mendu, Shahrzad Shirazi-Fard, Bryndis Birnir och Finn Hallböök)
För mer information, kontakta Henrik Ring, doktorand vid Institutionen för neurovetenskap, tel: 018-471 4942, 0730-570877, e-post: mailto:henrik.ring@neuro.uu.se eller Professor Finn Hallböök, 018-471 4944, 0730-417150, e-post: mailto:finn.hallbook@neuro.uu.se eller Cecilia Yates, informatör vid Institutionen för neurovetenskap, tel: 0704-334801, e-post: cecilia.yates@neuro.uu.se
Smärta definieras vanligen som långvarig om den kvarstår längre än tre månader. Patienter med långvarig smärta kan samtidigt besväras av depression och låg livstillfredställelse samt ha låg aktivitetsnivå, vilket påverkar arbetsförmågan och kan leda till sjukskrivning. I det läget har breda samordnade rehabiliteringsprogram, så kallad multimodal rehabilitering, ökat möjligheterna att återgå i arbete.
I avhandlingen följdes två patientgrupper i upp ett år efter en bedömning av ett flerprofessionellt team under två dagar vid Rehabiliteringsmedicinskt centrum, Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Efteråt deltog den ena gruppen i ett multimodalt rehabiliteringsprogram medan den andra gruppen rekommenderades åtgärder i en rehabiliteringsplan med uppföljning vid vårdcentral. Efter ett år hade smärtan minskat och den upplevda fysiska hälsan ökat i båda patientgrupperna. I den grupp som deltog i multimodal rehabilitering hade dessutom graden av depression minskat och dessa patienter hade ökat sin aktivitetsnivå. I båda grupperna hade andelen sjukskrivning minskat. Patienter med positiv tilltro till sina förbättringsmöjligheter och om återgång i arbete visade genomgående bättre resultat.
Daniel Merrick, som är uppvuxen i Stockholm, är doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, enheten för rehabiliteringsmedicin. Till vardags tjänstgör han som läkare vid neurologkliniken i Karlstad.
KONTAKT OCH INFORMATION
Onsdagen den 16 maj försvarar Daniel Merrick, Inst. för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet, sin avhandling med den svenska titelnUppföljning av patienter med långvarig muskuloskeletal smärta med fokus på multimodal rehabilitering (Engelsk titel: A follow-up of patients with chronic musculoskeletal pain, focusing on multimodal rehabilitation).
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Bergasalen, byggnad 27, NUS.
Fakultetsopponent är professor Anne Söderlund, Mälardalens Högskola
Läs hela eller delar av avhandlingen här
Daniel Merrick
mobil 070-496 75 47
e-post daniel.merrick@rehabmed.umu.se
– Vår yttre verklighet är redan en mix av en fysisk och en virtuell värld. Blandas världarna helt, så försvinner tekniken från vårt medvetande.
På jobbet och i hemmet, i bilen och i köket, i publika miljöer som busstationer och affärer – digitala tekniker genomsyrar vår vardag för att vi ska kunna kommunicera, arbeta, utbilda, transportera och roa oss. Attraktiva produkter och gränsytor designas för att dra till sig vår uppmärksamhet och framkalla starka känslor. Kei Hoshi, institutionen för informatik, anser att dagens pockande teknikdesign har blivit ett hinder för människor och deras liv, och introducerar en ny designstrategi som ska hjälpa oss att bli närvarande och existera här och nu.
– Människor och design bör existera i en välbalanserad helhet, utan uppdelning. Om vi kan närma oss design på rätt sätt utifrån hur den upplevs, kan vi utforma vår vardag till allas bästa.
Ett viktigt fokus i hans avhandling ligger på hur människor kommer att öka sina erfarenheter i så kallade ”blandade verklighetsutrymmen”, som helt integrerar fysiska och virtuella komponenter. Möjligheterna blir tydliga när vi exempelvis spelar Nintendo Wii eller Xbox Kinect.
– När dessa dataspel funkar utan problem, så uppslukas vi helt av spelet. Det egna jaget försvinner in i den närvaron, och vi uppmärksammar inte längre designen.
Överallt runtomkring oss syns allt fler skärmar, elektroniska datasystem och sensorbaserade, smarta miljöer. För Kei Hoshi är det självklart att digitala medier kommer att förekomma mer och mer i vårt vardagsliv, frågan är på vilket sätt.
– Den ideala tillvaron vore en sann blandning mellan det fysiska och det virtuella, där vi är helt omedvetna om tekniken.
KONTAKT OCH INFORMATION
Kei Hoshi har deltagit i flera design- och forskningsprojekt i Japan, USA, Italien och Sverige. Han har en master i design från Illinois Institute of Technology, USA, och en ingenjörsexamen i produktdesign från Kyoto Institute of Technology, Japan.
Onsdagen den 16 maj försvarar Kei Hoshi, institutionen för informatik, Umeå universitet, sin avhandling med den svenska titeln: HÄR OCH NU: Grunder och praktik vid Människa-Experiential Design (Engelsk titel: HERE AND NOW: Foundations and Practice of Human-Experiential Design). Disputationen äger rum kl. 9.00 i sal MA 121, MIT huset, Umeå universitet.Fakultetsopponent är Dr. David Benyon, Professor of Human Computer Systems, School of Computing, Napier University.
För mer information, kontakta:
Kei Hoshi, institutionen för informatik, Umeå universitet (talar engelska)
Telefon: 090-786 6177
E-mail: keihoshi@informatik.umu.se
Under ett års tid har pedagogiska och marinbiologiska forskare vid Göteborgs universitet följt gymnasister vid Gullmarsgymnasiet i Lysekil, inom ramen för forskningsprojektet I2I, Inquiry to Insight.
Med hjälp av marinbiologernas vetenskapliga data har gymnasisterna undersökt Gullmarsfjordens havsmiljö. Gymnasisterna har via laborationer i ett virtuellt havsförsurningslaboratorium kunnat göra vetenskapliga undersökningar av havsförsurningen av den marina miljön, undersökningar med hög giltighet grundade på autentiska och senast tillgängliga marinbiologiska data.
Metoden med virtuella verktyg har hög tillämplighet, möjlig att anamma i vitt skilda sammanhang i skolan, inom såväl naturvetenskap som samhällsvetenskap. Poängen är att eleverna verkligen förmås att inse och förstå hur vetenskaplig kunskap skapas.
– Det är ett snabbt, säkert och billigt arbetssätt, fjärran från dyra och ibland farliga labbsalar i skolmiljön. Det innehåller autentiska forskningsresultat som eleverna jämför med sina egna resultat. Laborationerna är möjliga både att exempelvis simulera åratal framåt i tiden och dessutom möjliga att pausa och passar på det sättet in i skolans tidsramar, säger universitetslektor Annika Lantz-Andersson.
Enligt Göteborgsforskarna är god tillgång till vetenskapliga data och fler billiga virtuella verktyg några argument för att arbetssättet i Lysekil skulle kunna få spridning i svensk skolundervisning.
Samarbetsparterna inom forskningsprojektet vid Stanford University i USA har gjort ett omfångsrikt för- och eftertest av mer än 500 elevers kunskapsnivåer, före och efter arbete med det virtuella labbet. Utifrån dessa data har Göteborgsforskarna studerat hur elevernas förståelse för vetenskapligt arbete utvecklats. Ett resultat är mer relevanta och vetenskapliga begrepp hos eleverna på eftertesterna. Med utgångspunkt i resultaten studeras nu mer exakt hur eleverna konkret arbetar med de virtuella laborationerna för att nå ett svar och hur de diskuterar frågor om hur man kan sätta upp undersökningar och experiment för att få kunskap, något som inte minst dokumenterats genom uppemot 25 timmars videoinspelningar av elevernas arbete.
En slutsats som bekräftar tidigare forskning i relation till digitala verktyg är att läraren är oerhört central för att laborationerna ska få avsett resultat vad gäller elevernas förståelse.
– Hur läraren introducerar labbsessionen är betydelsefullt och det är viktigt att inse att datorprogram inte är självinstruerande. Läraren behövs för att utmana elevernas tänkande och ge dem möjlighet att stanna upp och reflektera över vad det de gör i den virtuella laborationen är avsett att representera. Diskussionen med eleverna är mycket viktig om inte de virtuella laborationerna ska bli ett innehåll som stannar vid ett görande vid datorn, vid sidan av andra göranden där, säger hon.
Det är sedan tidigare känt att infektioner och vissa inflammatoriska tillstånd under graviditeten kan kopplas till ökad risk för schizofreni hos barnet. I den nu aktuella studien, som publiceras i juninumret av vetenskapstidskriften American Journal of Psychiatry, visar forskarna för första gången att mammans överkänslighet mot ett födoämne kan vara en bidragande orsak till att barnet utvecklar psykisk sjukdom senare i livet.
– Vi kan alltså tala om en tredje faktor, utöver genetik och livsstil, nämligen vad som händer med barnet under graviditeten och efter förlossningen. Därmed inte sagt att alla barn till mammor med överkänslighet mot vissa födoämnen automatiskt blir psykiskt sjuka, långt därifrån, säger Håkan Karlsson som lett studien tillsammans med Christina Dalman, båda vid Karolinska Institutet.
Studien bygger på information från 764 förlossningsjournaler och blodprov från nyfödda barn i Sverige mellan 1975 och 1985. Av dessa barn utvecklade 211 så kallad ickeaffektiv psykossjukdom senare i livet, så som schizofreni. Forskarna mätte nivåerna av så kallade IgG-antikroppar i sparade blodprover från nyfödda. På det viset kunde de spåra immunreaktioner som triggats av antingen komjölksproteinet casein eller av gliadin, som är en komponent av proteinet gluten som i sin tur finns i vete, råg och korn. Eftersom mammans antikroppar överförs till barnet via moderkakan under graviditeten betyder höjda IgG-nivåer hos barnet att mammans immunsystem reagerat mot vissa typer av proteiner.
Resultaten av studien visade att barn till mammor med onormalt höga nivåer av antikroppar mot gliadin hade en närmast fördubblad risk att utveckla schizofreni senare i livet, jämfört med barn vars mammor hade normala nivåer av gliadin-antikroppar. Däremot kunde forskarna inte se någon ökad risk för schizofreni hos barn vars mammor var överkänsliga mot casein. Kopplingen mellan gliadin-antikroppar hos mamman och ökad risk för schizofreni hos barnet kvarstod även efter att man justerat resultaten för andra kända riskfaktorer, såsom mammans ålder, förlossning med kejsarsnitt eller barnets födelsevikt.
– Det finns studier som visar att personer som diagnostiserats med schizofreni oftare också drabbas av olika former av immunreaktioner mot gluten. Vi ska nu göra en uppföljande studie för att undersöka om kopplingen mellan schizofreni och gluten enbart gäller de som har en genetisk förutsättning eller om det kan vara någon annan mekanism inblandad, säger Håkan Karlsson.
INFORMATION
Den nu publicerade studien har finansierats Stanley Medical Research Institute, Stockholms läns landsting och Vetenskapsrådet. Håkan Karlsson är även verksam vid barnsjukhuset Johns Hopkins Children’s Center.
Publikation: ”Maternal Antibodies to Dietary Antigens and Riskfor Nonaffective Psychosis in Offspring”, Håkan Karlsson, Åsa Blomström, Susanne Wicks, Shuojia Yang, Robert H. Yolken, Christina Dalman, Am J Psychiatry, Am J Psychiatry, Epub ahead of print 25 April 2012, doi: 10.1176/appi.ajp.2012.11081197
Virus består av arvsmassa packad i ett skyddande hölje, en så kallad kapsid. När viruset infekterar en cell måste kapsiden lösas upp för att arvsmassan ska kunna aktiveras. Daniel Larsson, doktorand på institutionen för cell- och molekylärbiologi, har i samarbete med forskarna Lars Liljas och David van der Spoel i en simuleringsstudie lyckats klargöra helt ny kunskap kring processen när en viruspartikel öppnar sig.
I några av de tyngsta beräkningarna som hittills har publicerats inom fältet för molekyldynamiksimulering har de kunnat visa att vatten strömmar in på de ställen där kalciumjoner brukar hålla ihop kapsiden av ett Satellittobaksnekrosvirus. Under infektionen lossnar sannolikt dessa joner, vilket leder till att små hål uppstår i kapsiden som då släpper in vatten och viruset sväller upp.
Dessa simuleringar reproducerar den svällning som uppmättes experimentellt av Lars Liljas för 25 år sedan, men med hjälp av den snabbaste datorn i Norden (Cray XE6 på PDC i Stockholm) och den mest effektiva mjukvaran GROMACS (utvecklad av Van der Spoel m.fl.) går det nu att ”se” hela processen i atomär detalj.
– Metoden kan även användas för att studera andra virus och leda till att vi förhoppningsvis kan angripa virussjukdomar på nya sätt, säger Daniel Larsson.
Studien har finansierats av bland andra eSSENCE, ett samarbete mellan Uppsala, Umeå och Lunds universitet.
För mer information, kontakta David van der Spoel, mobil: 070-315 70 44, david.vanderspoel@icm.uu.se
VTI tar sig an frågan i ett projekt som nyligen startat på uppdrag av Trafikverket. Målet är att ta fram en beräkningsmodell och en åtgärdsbank för att effektivisera energianvändning och minska klimatpåverkan med hjälp av trafikinformation för väg- respektive tågtrafik. Miljöeffekter som kan påverkas är exempelvis CO2-utsläpp, buller och luftföroreningar.
För vägtrafik styrs trafikinformationen från någon av landets fem trafikledningscentraler. Till dessa kommer information från diverse övervakningssystem, polis och räddningstjänst, meteorologer med flera. För tågtrafik hanteras all information av landets åtta driftledningscentraler som är ansvariga för respektive driftområde.
– Åtgärdsbanken skall kunna användas som vägledning för trafikinformationsansvariga och trafikledning, så att de kan göra bra val ur ett miljömässigt perspektiv, säger projektledare Anders Genell, VTI.
Trafikinformation används idag för att informera resenärer om händelser och tillstånd i trafiken. Utifrån den tillgängliga informationen väljer resenären färdsätt och resväg, vilket påverkar energianvändning, klimateffekter och miljöbelastning. En viktig faktor för hur stor påverkan blir är tidsaspekten, en annan faktor är hur stort genomslag den valda informationskanalen har.
Projekt i tre delar
I den första delen ska nuvarande informationskanaler kartläggas och trafikledningsåtgärder samt trafikinformation som har effekt på energi och miljö kommer att identifieras. Hur sprids information till resenärerna? Hur använder resenären informationen och hur relateras detta till miljöeffekter? Den andra delen handlar om att utveckla en beräkningsmodell och i den tredje delen appliceras beräkningsmodellen på ett antal utvalda fall för att utvärdera hur stor miljöeffekten av resenärernas trafikinformationsbaserade val är. De fall som kommer att studeras är bland annat tagna från Stockholm och Göteborg, som båda omfattas av stora trafiksystemförändringar med trängselskatter och nya förbindelser.
Projektet som är finansierat av Trafikverket ska vara klart i september 2012 och redovisas i en VTI-publikation. Deltar i projektet gör Anders Genell, Sara Janhäll, Annelie Carlson och Annika Jägerbrand, alla forskare på VTI.
För mer information: Anders Genell, 031-750 26 11, anders.genell@vti.se
– Jag har i min avhandling undersökt vilka förhoppningar och föreställningar som fanns kring de byggnader och de miljöer där kärnkraften skulle produceras. Kärnkraftverken var och är de allra tydligaste fysiska representanterna för den nya utopiska kärnenergin. Frågan om kärnkraftverkens fysiska utformning och arkitektur blir därför särskilt intressant, säger Fredrik Krohn Andersson vid Konstvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet som har disputerat på avhandlingen Kärnkraftverkets poetik.
Kärnkraftverkets poetik är en studie av kärnkraftverk i Sverige under åren 1965–1973. Fredrik Krohn Andersson har bland annat tittat på hur kärnkraftverken byggdes och skapades, inte minst genom de utsagor som formulerades om dem. Efterkrigstiden var en tid av nydanande och i Sverige fanns det enorma förväntningar på vad atom- eller kärnkraftstekniken skulle föra med sig. Energifrågan skulle få sin definitiva lösning. Men även industrisamhällets sociala problem skulle nu slutligen komma att övervinnas. Konstruktionen av kärnkraftverken skedde rent fysiskt men också begreppsligt.
KONTAKT OCH INFORMATION
Avhandlingens namn: Kärnkraftverkets poetik: Begreppsliggöranden av svenska kärnkraftverk 1965–1973. Avhandlingen finns att ladda ner som pdf.
Fredrik Krohn Andersson, Konstvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, tfn
076-849 70 48, 08-16 34 20, e-post fredrik.krohn-andersson@arthistory.su.se.
