I en ny avhandling från Linnéuniversitetet använder och anpassar nationalekonomen Joel Karlsson flernivåanalys på en rad frågeställningar som är vanliga inom ekonomisk forsking. Speciellt fokus är på kapitalisering av gårdsstödet i gårdspriser, sannolikheten att få heltidsarbete om man är deltidsanställd, rörligheten i utbildningsnivå mellan generationer och identifikation av till exempel individer och företag utifrån indikatorer för till exempel produktivitet. Det framkommer i avhandlingen att i denna typ av statisk så finns det en risk att dra felaktiga slutsatser om vanliga analysverktyg används och att ett sådant förbiseende av komplexa strukturer också innebär att inte komplexiteten i statistiken analyseras helt och hållet.  

INFORMATION OCH KONTAKT
Joel Karlsson kommer ursprungligen från Hjo. Forskarstudierna har bedrivits under handledning av professor Ghazi Shukur och fil. dr Håkan Locking, båda verksamma vid Linneuniversitet.  Sedan en tid tillbaka arbetar Joel Karlsson som analytiker på Jordbruksverket.  
Avhandlingen “ ISSUES OF COMPLEX HIERARCHICAL DATA AND MULTILEVEL ANALYSIS: Applications in Empirical Economics” behandlas vid ett offentligt försvar fredagen 20 juni, klockan 13.00.  Disputationen äger rum i sal M1083 vid Linneuniversitet. Opponent är professor Scott Hacker, verksam vid Internationella handelshögskolan, Jönköping.

Angripna barr kan visa fläckar i spetsen men det vanligaste är mörka partier en bit in på skottet. Fläckarna blir efterhand mörkare och till slut brunsvarta. Phytophthora lateralis är sedan länge känd som en aggressiv svamp på ädelcypress och läkeidegran, där den också angriper rötterna.

Under våren 2012 fick Maj-Lis Pettersson vid SLU Ultuna in flera prover med skadade tujor. Proverna härrör från södra Sverige upp till mellersta Svealand, flertalet var från Skåne. De angripna plantorna är alla planterade som stora exemplar år 2009–2011, importerade från Holland.

Angreppen kan möjligen förväxlas med fysiogena skador, t.ex. av vägsalt, djururin eller vintertorka. Det finns också två andra svampar, Kabatina thujae och Didymascella thujina, som angriper tuja. Ingen av dessa skador ger emellertid så tydlig mörkfärgning som Phytophthora.

Angripna delar bör snarast klippas bort och brännas. Plantorna bör rotvattnas så att vattnet inte hamnar på de ovanjordiska delarna. Smittan överförs nämligen med vattendroppar.

KONTAKT
Maj.Lis.Pettersson@slu.se, 018-67 23 47
Statskonsulent vid Institutionen för ekologi
Rådgivare vid SLU Movium

Jeanette Sundhall har undersökt hur utredare vid socialtjänstens familjerättsenhet på tre olika socialkontor i Sverige under åren 2003-2005 formulerar sig kring principen om barnets bästa i utredningstexter vid tvister om vårdnad, boende och umgänge. I de sammanlagt 28 texterna förekommer det uppgifter om att pappan har använt våld mot mamman och/eller barnen, och i fokus för analysen står barns rätt till delaktighet, omsorg och skydd.

I både FN:s barnkonvention och i den svenska föräldrabalken slås det fast att barn har rätt att yttra sig i alla frågor som rör dem. Men i de familjerättsliga utredningstexter som Jeanette Sundhall har granskat är bilden en annan.

– Föräldrarna får i utredningarna berätta om sin barndom, uppväxt, hur de träffade den andra föräldern, separationen och tiden efter den. Föräldrarna ges ofta stort utrymme i texterna, ibland flera sidor var. Samtidigt får barnen oftast bara några få rader till sitt förfogande, säger Jeanette Sundhall.

Hennes avhandling visar också att barns berättelser om våld inte används av utredarna för att argumentera för ett skydd av barnen.

– Att en pappa pratar illa om en mamma inför barnen lyfts i utredningstexten fram som värre än barns berättelser om pappans våldsanvändning, säger Jeanette Sundhall.

En av Jeanette Sundhalls slutsatser är att det inte är barnen som är de betydelsefulla personerna i familjerättens utredningstexter, utan de vuxna. Hon argumenterar för att vuxenhet måste problematiseras, både i samhället i stort och i genusvetenskapen, där det råder en brist på åldersperspektiv.

Jeanette Sundhall ställer frågan om feminism skulle
kunna fungera som en rörelse för barns rättigheter på samma sätt som många feministiska inriktningar är del i kritiska rörelser för andra underordnade gruppers rättigheter.

– Genusvetenskaplig forskning grundas till stor del i ett engagemang för rättvisefrågor, och en grupp som har särskilt svårt att tala i vårt samhälle, vilket avhandlingen visar, är barn.

INFORMATION OCH KONTAKT
Jeanette Sundhall, telefon: 031-786 4328, e-post: jeanette.sundhall@wmst.gu.se”>jeanette.sundhall@wmst.gu.se Avhandlingen finns här: Kan barn tala? En genusvetenskaplig undersökning av ålder i familjerättsliga utredningstexter

Varje år tvingas tiotals miljoner människor lämna sina hem på grund av naturkatastrofer. Hittills har man haft mycket begränsad kunskap om dessa befolkningsrörelser. Forskningsresultaten som nu publiceras i den amerikanska vetenskapsakademins tidskrift Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS) skulle därför kraftigt kunna förbättra hur hjälporganisationer förbereder och utför sina insatser vid en omfattande katastrof.

I samband med jordbävningen i Haiti lämnade mer än 600 000 människor huvudstaden Port-au-Prince och mer än en miljon människor blev hemlösa. Forskarna samarbetade med Digicel, den största mobiltelefonoperatören i Haiti, och letade med hjälp av mobildata efter mönster i förflyttningarna hos två miljoner anonyma mobiltelefonanvändare. De kunde då se att människor vid en katastrof söker sig till sina närmaste.

– Vid en katastrof söker vi stöd hos våra närmaste. Vi kan se i mobiltelefondatan att där människor befann sig under jul och nyår, strax före jordbävningen, ofta var den plats dit man återvände efter katastrofen, säger Xin Lu, som tillsammans med sina kollegor Linus Bengtsson och Petter Holme arbetat med studien.

Förutom att följa var människor reste omedelbart efter katastrofen studerade forskarna också hur människor rör sig i vardagen. De fann då att människor efter katastrofen rörde sig längre sträckor än före, och att de vardagliga rörelserna var extremt regelbundna. Med ledning av en persons rörelser under de tre första månaderna efter jordbävningen kunde forskarna med cirka 85 procents sannolikhet förutsäga var personen skulle komma att befinna sig en viss dag under efterföljande tidsperiod.

Tillsammans med kollegor visade samma forskare i en tidigare studie, som publicerades i augusti förra året, hur mobildata kunde användas för att styra hjälparbetet direkt efter jordbävningskatastrofen. I den aktuella studien har de alltså tagit sitt arbete ett steg vidare. Linus Bengtsson och Xin Lu, båda doktorander vid Avdelningen för global hälsa vid Karolinska Institutet, har sedan jordbävningen på Haiti också initierat den ideella organisationen Flowminder.org. De arbetar nu aktivt med att utveckla den nya kunskapen i dialog med hjälporganisationer.

Publikation: “Predictability of population displacement after the 2010 Haiti earthquake”, Xin Lu, Linus Bengtsson & Petter Holme, PNAS, online first 18-22 June 2012.

Detta är några av slutsatserna i Ann Svenssons doktorsavhandling. Hon är universitetsadjunkt i data- och systemvetenskap på Högskolan Väst och disputerade i informatik vid Göteborgs universitet den 18 juni.

Ann Svensson har undersökt användandet av informationssystem för flygplansunderhåll vid en av det svenska flygvapnets flygflottiljer, F7 i Såtenäs. Här har man informationssystem för att hålla reda på hur det står till med varje flygplan. Bland annat registreras alla fel och åtgärder. Ann Svensson har också studerat hur informationssystem används inom akutsjukvården i norra Älvsborg och Uddevalla. Här handlar det bland annat om beslutstödsystem och patientjournaler.

Personalen vid flygflottiljen var betydligt mer involverad i utvecklingen av informationssystem än vad vårdpersonalen var. Sjuksköterskorna hade svårt att göra sig hörda. Ann Svensson skriver: ”Sjuksköterskorna upplever att läkarna inte tar någon större notis om deras synpunkter, och därför får det lätt konsekvensen att personal från IT-avdelningen som samlar in kraven på informationssystemen inte heller fångar upp sjuksköterskornas önskemål och krav. Det medför förstås en risk att informationssystemen inte anpassas till de arbetsuppgifter de ska stödja.”

Ann Svensson fann att ingenjörskulturen präglades av att säkerhet, kvalitet och uppföljning kom i första hand. Inom vårdkulturen däremot förlitade man sig mer på professionernas kunskaper och prioriterade inte säkerhet och kvalitet med hjälp av informationssystem. Ofta förknippade man informationssystem med effektivitet och kontroll. Detta står i konflikt med traditionella värderingar inom hälso- och sjukvården som handlar om omvårdnad och mänsklighet. Vårdpersonalen ansåg att de hade för lite utbildning om informationssystem och upplevde ganska stora problem vid användandet av dem.

För att utveckla användandet av informationssystem och för att vidareutveckla dem förordar Ann Svensson något hon kallar uppgörelser. Detta innebär ökad samverkan över professions- och organisationsgränser. Inom ingenjörskulturer skulle uppgörelser vara viktiga för att idéer och innovationer ska tas tillvara oavsett vilken yrkesgrupp de kommer ifrån. När det gäller vårdkulturer är det viktigt att sjuksköterskorna får större möjlighet till påverkan. Detta skulle skapa större tillit till informationssystemen.

Det största lagret av kol i våra landekosystem finns i marken, och små förändringar i detta kolförråd leder därför till stora förändringar i den globala kolbalansen. Framförallt är det koncentrationen av koldioxid i atmosfären som påverkas när markens kolförråd växer eller krymper. För att Sverige ska kunna rapportera utsläppen av växthusgaser till FN:s klimatkonvention, och uppfylla åtagandena i Kyoto-protokollet, behöver vi veta hur stora förändringar som sker i markens kollager från år till år.

Carina Ortiz visar i sitt doktorsarbete att det finns en stor osäkerhet i de beräkningar som ligger till grund för Sveriges rapportering, och att det inte går att dra några säkra slutsatser om förändringar i markens kolförråd från år till år. De förväntade förändringarna i markens stora kolförråd är helt enkelt för små, några få promille per år.

I Sverige bygger beräkningarna på data från Markinventeringen, en fortlöpande landsomfattande kartläggning av markförhållanden och markkemi. Osäkerheten i denna metod hänger främst samman med att de stickprov som görs är för få för att täcka in alla förhållanden som varierar i ett område.

Ett annat sätt att beräkna förändringarna i skogsmarkens kolförråd är att använda datormodeller som simulerar de processer som pågår i markekosystemet, dvs. hur organiskt material tillförs och bryts ned. Så gör man t.ex. i Finland. När Carina Ortiz undersökte osäkerheten i två sådana modeller (Q respektive Yasso 07) fann hon att den var ungefär lika stor som när Markinventeringen utnyttjades. Osäkerheten hade dock andra orsaker. För modellerna var det den årliga förnaproduktion som används som input i modellen som orsakade den största delen av osäkerheten. Det krävs alltså olika angreppssätt för att minska osäkerheterna beroende på om man använder inventeringar eller modeller.

Carina Ortiz slutsats är att både inventeringar och modeller kan användas för att uppskatta storleken på kolförrådet i svensk skogsmark, men att det inte går att dra några säkra slutsatser om de årliga förändringarna. Hon betonar också att den osäkerhet som finns inbyggd i klimatrapporteringen måste diskuteras när det görs försök att avgöra om marken är en kolsänka eller en kolkälla.

I avhandlingen har Carina Ortiz även undersökt hur modeller kan användas för att förutsäga vilken roll skogen och dess skötsel har för växthusgasbalansen. Med hjälp av Q-modellen studerade hon effekterna på markens kolinlagring när avverkningsrester och stubbar används som biobränsle och ersätter fossilt kol. Minskningen i markens inlagring av kol var större i ett 20-årigt perspektiv än i ett 100-årigt. Den minskade inlagringen kompenserades dock av klimatnyttan med att ersätta fossila bränslen.

INFORMATION OCH KONTAKT
Agronom Carina Ortiz,institutionen för mark och miljö, SLU, Uppsala, försvarade sin avhandling Sink or source? Uncertainties in large scale model predictions of forest soil organic carbon dynamics den 11 maj 2012 i Uppsala. Opponent var Annikki Mäkelä från Helsingfors universitet.
Carina Ortiz, 018-67 34 57, Carina.Ortiz@slu.se
Länk till avhandlingen

Jan Wallander och Tom Hedelius stiftelse samt Tore Browaldhs stiftelse beviljade 2 000 000 kr till programmet ”Redovisningskommunikation II – praktik och förändring” som kommer att bygga vidare på forskningsresultaten från programmet ”Redovisningskommunikation – förtroende genom siffror, text och bilder” som också finansierades av Jan Wallander och Tom Hedelius stiftelse samt Tore Browaldhs stiftelse med 2 000 000 kr.

Det första programmet var väldigt framgångsrikt och ledde till ett antal publicerade artiklar och internationella konferensbidrag, en bok om en fallstudie samt utveckling av forskarkursen ”Accounting Communication” som ges vid JIBS för första gången 2012.

Det nya forskningsprogrammet försöker att bidra med forskning kring varför företags årsrapporter ser ut som de gör, något som det inom redovisningsforskningen finns få studier kring. Förra programmet visade tydligt att förtagen inte nödvändigtvis är medvetna om vem som läser deras rapporter. Dessutom har svenska kommunikationsbyråer en stor frihet att skapa innehållet åt företagen. Det nya programmet kommer generera resultat rörande frågan om hur användbara årsredovisningar och andra finansiella rapporter t.ex. kvartalsrapporter är. ”Redovisningskommunikation II” kommer att ge ett värdefullt teoretiskt bidrag genom att studera redovisningskommunikation i praktik och dess förändring genom nya rapporteringsansatser.

– Det är en viktig signal till redovisningsforskning att en forskningsfinansiär som Handelsbankens forskningsstiftelser fortsätter att möjliggöra en oberoende forskning kring redovisningskommunikation. Vår forskning har fått positiva reaktioner från de nordiska länderna samt Storbritannien, Australien och Kanada som uppskattar att vi följer den nordiska forskningstraditionen som kvalitativ externredovisningsforskare, säger professor Gunnar Rimmel, programledare som tillsammans med Kristina Jonäll och en ny doktorand ska genomföra studien.

Det nya forskningsprogrammet, som löper över tre år, kommer att ge en värdefull insikt över hur användbara årsredovisningar och andra finansiella rapporter är utifrån ett redovisningskommunikationsperspektiv.

KONTAKT
Gunnar Rimmel, programansvarig, professor i företagsekonomi, JIBS
gunnar.rimmel@jibs.hj.se

– Jag tror att denna teknik kommer att bli ett viktigt verktyg för de som forskar om och jobbar med cellbiologi, precis som mikroskop och DNA-sekvensering är viktiga verktyg idag. En betydelsefull standardteknologi som biologer kommer att använda sig av rutinmässigt i framtiden, säger Klas Magnusson.

Anledningen till detta är enkel.
– Vi kan med tekniken ta bort över 90 procent av det manuella arbetet när det gäller att spåra celler i bildsekvenser. Metoden ger tillförlitlig information och utökar möjligheterna till framgångsrik biomedicinsk forskning, säger Klas Magnusson.

Han tillägger att han i förlängningen tror att det går att helt och hållet göra sig kvitt allt manuellt analysarbete.

Tekniken ska i framtiden kunna användas i biomedicinsk forskning som syftar till att förbättra tillvaron för patienter med ett flertal olika diagnoser, till exempel Duchennes muskeldystrofi och blodcancer. Varje år drabbas nämligen 10 svenska barn av sjukdomen Duchennes muskeldystrofi, vilket är en dödlig diagnos. Varje år får också 1 000 barn i Sverige blodcancer.
Forskningsresultatet innebär alltså nytt hopp för dessa patienter då Klas Magnusson och hans kollegors teknik i framtiden kan leda till att människorna som drabbats av dessa två sjukdomar både får ett längre och drägligare liv.

Vad gäller tidsvinsten med den nya analysmetoden så tar det idag 1 arbetsdag med automatik att göra det analysarbete som tidigare tog 10 dagar manuellt.

– Dessutom ger programmet betydligt mycket mer information jämfört om vi hade spårat cellerna manuellt, säger Klas Magnusson.

Tekniken kan också efter viss förädling användas till andra ändamål, som trafikanalys, som del av väderprognoser med moln eller andra situationer där det gäller att följa olika objekt som rör sig i en bild.

Här följer en mer detaljrik beskrivning av tekniken
Den automatiserade analysprocessen utgår ifrån datorseende som kombinerar signal- och bildbehandling med programmering. Processen går till så att bilden först förbehandlas: den stabiliseras, man tar ut de områden som är intressanta och tar bort bakgrunden. Därefter segmenteras cellområdena ut och bilden delas upp i bakgrund och förgrund. Därefter måste man para ihop de tänkbara cellerna, se vilken cell som vandrat vart och vilka som har delat sig så att man slutligen får fram ett släktträd över cellerna.

INFORMATION OCH KONTAKT
Forskningsprojektet är ett samarbete mellan KTH och Stanford, och arbetet vid KTH har finansiering från Vetenskapsrådet (VR).
För mer information, kontakta Klas Magnusson på +1 650 430 32 49 (notera tidsskillnad om -9 timmar), 073 – 037 20 55 eller klasma@kth.se.

Studien har genomförts på tre svenska myrar där mängden kvävenedfall tydligt ökar från myren längst i norr till den i söder. Rundsileshår, Drosera rotundifolia, är en vanlig växt på myrar i norra Europa. Myrmiljön är mycket fattig på näringsämnen som kväve. Sileshåret har löst detta genom att med färgglada och klibbiga blad locka till sig och bryta ner de insekter som fastnar på bladen. Denna anpassning gör att den är en av få örter som klarar att växa mitt bland vitmossorna ute på myren.

Men mängden kväve som tillförs via nederbörden har ökat genom mänskliga aktiviteter, t tex från industrier och trafik, vilket leder till störningar i det unika ekosystem som myrarna utgör. Studien som nu publiceras visar att sileshår tar upp allt mer av sitt kväve via rötterna när kvävenedfallet ökar. Flugfångst blir helt enkelt inte lika viktigt längre.

– Växten blir frodigare med större blad men har inte lika stort behov av att fånga insekter för sin näring, säger Håkan Rydin, professor i växtekologi vid Uppsala universitet, som tillsammans med kollegan professor Brita Svensson samarbetat med brittiska kollegor.

Forskarna samlade in sileshår, insekter och mossor som växte på samma plats. De mätte sedan innehållet av olika kväveisotoper, dvs kväveformer med olika atomvikt. Kväve med biologiskt ursprung, t ex flugor, har en annan mix av isotoper än det kväve som kommer med regnet. De kunde sedan beräkna andelen kväve som togs upp av växten via rötterna i förhållande till det kväve som kom via insektfångst. Resultaten visar att sileshår som växte i områden med minst luftföroreningar fick 57 procent av sitt kväve från insekter, medan motsvarande siffra i mer förorenad miljö var så låg som 22 procent.

Hur kan då sileshåret ändra sin diet på detta vis? Forskarna tror att det kan ha med bladens färg och klibbighet att göra; tidigare undersökningar har visat att när kvävemängden ökar så blir bladen mindre klibbiga och samtidigt snarare gröna än röda – den röda färgen tror man attraherar insekter. Forskarna går nu vidare i sommar och dels utökar antalet myrar i sin studie men också med att mäta klibbighet och färgtemperatur.

Vad betyder insektsfångsten för växtens överlevnad i sin miljö? Förmågan att kunna fånga insekter är en klar konkurrensfördel i mycket näringsfattig miljöer, men det sker bland annat på bekostnad av en mindre effektiv fotosyntes. Andra växter kan alltså ta över. Det allvarligaste hotet är att kvävenedfallet samtidigt gynnar storväxande arter, såsom starr, vilket innebär att sileshåren riskerar att bli utskuggade och försvinna.

INFORMATION OCH KONTAKT
Studien har finansierats av bland andra UK National Environmental Research Centre.
För mer information, kontakta Håkan Rydin, tel: 018-471 28 54, 070-331 62 34, hakan.rydin@ebc.uu.se eller Brita Svensson, tel: 018-471 28 79, brita.svensson@ebc.uu.se

I många andra europeiska länder är det vanligt att bespruta stora områden för att bli av med insekter som skapar problem, men i Sverige är det mycket sällan man använder sig av sådana metoder utanför jord- och skogsbruket.

– Det finns en stor osäkerhet kring hur man ska hantera problem med mygg och andra insekter, som ställer till med stora besvär för människor. Vi har studerat besprutningen av mygg vid Östra Dalälven och hanteringen av en fjärilslarv på södra Gotland, säger Rolf Lidskog, professor i sociologi. Han har lett den samhällsvetenskapliga delen av det tvärvetenskapliga projektet, som är ett samarbete mellan forskare vid Örebro universitet, Sveriges lantbruksuniversitet och Karolinska Institutet och som har finansierats av forskningsrådet Formas.

Tallprocessionsspinnaren är en nattfjäril med tunna hår, som lossnar och sprids med vinden. Håren fastnar på huden och på slemhinnorna i mun och luftvägar. Det orsakar utslag på huden och ibland astmatiska besvär. I Sverige finns den bara på några få platser men den förekommer i större antal i vissa områden med tallskog på södra Gotland där den ställer den till stora problem.

Bedöma och hantera risker
– Det gjordes försök med bekämpningsmedel, men det fanns invändningar från naturvårdshåll på grund av möjliga negativa effekter på andra fjärilsarter. Dessutom hade inte bekämpningsmedlet den effekt som man önskat och man avbröt försöken. I bästa fall kommer spinnaren att minska naturligt genom att fiender till den ökar. Under tiden arbetar man med att informera lokalbefolkningen och turister i området om hur man kan skydda sig.

När det gäller myggorna kring Dalälven visade sig besprutningen däremot vara mycket effektiv och myggorna minskade mycket kraftigt i de besprutade områdena. Till att börja med besprutades inte naturskyddade områden, eftersom bekämpningsmedlet BTI inte är tillräckligt utrett. Men myggen från de skyddade områdena spred sig och det gjorde att man tog beslutet att utvidga besprutningen.

Detta trots att både Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket har varnat för de långsiktiga ekologiska konsekvenserna och efterfrågat ett bättre underlag, eftersom det finns exempel på bekämpningsmedel som först tett sig som väldigt bra lösningar på kortsiktiga problem, men som på längre sikt haft oönskade effekter på andra arter och ekosystem.

– En central fråga i min forskning är hur människor och organisationer uppfattar och hanterar risker och hur de fattar beslut under osäkerhet, det vill säga när man inte kan vara säker på vad beslutet kommer att leda till, säger Rolf Lidskog.

Kan inte berätta om sin oro
– Vår studie visar att människor är oroliga för långsiktiga skador på miljön men har samtidigt  svårt att öppet prata om det. Innan besprutningen inleddes hade den stora mängden mygg påverkat hela samhället och människor kunde inte gå ut. Barnen fick spendera sommarlovet inomhus och djuren for illa, säger Rolf Lidskog.

– När många är positiva och besprutningen löser ett stort problem, då är det inte lätt att ta mod till sig och börja diskutera nackdelarna med besprutningen.

Många människor hänvisar istället till de experter som ansvarar för besprutningen och sätter sin tilltro till att de vet vad de gör. De har lyckats väl med att minska antalet mygg och lokalbefolkningen har stor tilltro till experterna och deras omdöme. Människor litar på att de inte skulle sprida BTI över stora områden om det inte är säkert för människor och djur. De placerar ansvaret och förtroendet hos någon annan än sig själva.

– Men vi måste gå ifrån det svart-vita tänkandet och inte bara fokusera på om man är för eller emot besprutning utan ge människor tillfälle att kunna diskutera utan att alltid behöva vara konsekventa. Därför tror jag att det är viktigt att ge möjlighet för människor att öppet prata om sin oro och sina tvivel även om det är obekvämt och trots att man kanske faktiskt är positiv till ett förslag. Att väga mer abstrakta värden som biologisk mångfald mot människors hälsa och välmående är inte lätt och det är därför det krävs en bred och öppen diskussion, avslutar Rolf Lidskog.

KONTAKT
Rolf Lidskog: 019-303272, rolf.lidskog@oru.se

VTI har observerat bilbältesanvändningen i ett antal mellansvenska städer sedan 1983. Observationerna år 2011 gjordes under sammanlagt ett tiotal dagar i augusti–september, ungefär ett dygn per mätpunkt. Sammanlagt observerades 60 200 personbilar, drygt 1 300 taxibilar samt cirka 7 300 övriga bilar.

När VTI:s mätserie började 1983, var bältesanvändningen bland vuxna i baksätet blygsamma 10 procent. Den ökade i ett steg till 60 procent när lagen om bilbältesanvändning för vuxna i hela bilen trädde i kraft 1 juli 1986. Enligt de senaste observationerna är drygt 80 procent av alla vuxna baksätespassagerare och cirka 96 procent av alla barn i baksätet bältade.

Bilbältesanvändningen bland förare och framsätespassagerare i personbil har under hela observationsperioden 1983–2011 legat på en betydligt högre och jämnare nivå än bland baksätespassagerare. Redan i mätseriens början använde 84–86 procent av förare och framsätespassagerare bälte. År 2011 är nivåerna på drygt 96 procent.

Från och med 1994 års observationer ingår också ett delprojekt där förarnas bältesanvändning kopplas till kön och ålder. Den lägsta användningen 2011 har unga (18–25 år) manliga förare, 79 procent, vilket är betydligt lägre än 2010. I samma åldersgrupp använder 92 procent av kvinnorna bälte. I åldersgrupperna 26–35, 36–50 samt ”51– ” använder 90–92 procent av männen och 97–98 procent av kvinnorna bilbälte.

Sedan 1 oktober 1999 åläggs även taxiförare att använda bilbälten. Bältesanvändningen i denna grupp har därefter ökat kontinuerligt och är sedan 2009 uppe i 93 procent.

År 1996 observerade VTI för första gången bältesanvändningen även i tunga fordon. Nivåerna har liksom för taxi ökat sedan 1996 om än från en mycket blygsammare nivå och inte alls lika kraftigt. I de tyngsta fordonen, med eller utan släp, var exempelvis cirka 5–7 procent av alla förare bältade 1999. År 2011 är andelen bältade i dessa fordon drygt 50 procent, en nivå som trots de senaste årens ökning är betydligt lägre än för personbilar.

KONTAKT
Jörgen Larsson, 013-20 41 81, jorgen.larsson@vti.se

– Vi prövade ett för oss helt nytt sätt att ta fram förslag till riktade satsningar med denna öppna inbjudan. Det har varit en bra och strukturerad process där alla förslag har bearbetats noggrant inom olika arbetsgrupper på Formas och där arbetet löpande har presenterats och diskuterats i
Formas Forskarråd. Flera förslag har överlappat varandra medan andra har kompletterat varandra. Många av förslagen låg centralt inom de strategier som Formas på Regeringens uppdrag nyligen tagit fram för forskning och utveckling – Analys av miljöforskningen och Biobaserad samhällsekonomistrategin. Andra har gett oss nya idéer och visat på andra behov för ny kunskap i samhället. Sammanlagt kommer det att satsas 60 miljoner kronor per år under minst fyra år inom dessa riktade satsningar.

– Först arbetade vi fram tretton förslag till riktade satsningar som presenterades för och diskuterades i Formas Forskarråd. Ett urval av förslagen omarbetades till fem områden för utlysning av medel. Dessa områden täcker långt ifrån allt men trots allt en relativt stor del av de 173 förslag som kom in och det är vi väldigt nöjda med.

– Några av de 173 förslagen som inte ligger inom dessa fem områdena kommer vi kunna förverkliga genom internationella samarbeten, där det kommer att göras ett antal utlysningar inom t ex ERA-net* och Joint Programming Initiatives**. Här kommer det preliminärt att satsas ytterligare 37 miljoner kronor per år under minst 3 år. Till detta kommer utlysningar om medel inom områden som Regeringen givit Formas i uppdrag att lysa ut på ca 37 miljoner kronor per år. Nu återstår bara finputsarbetet, inklusive diskussioner med möjliga samarbetspartners såväl nationellt som internationellt, och vi hoppas kunna öppna utlysningarna under hösten.

Bakgrund:
Sommaren 2011 gick Formas ut med en öppen inbjudan om att lämna förslag till riktade satsningar. Förslagen som kom in skulle bland annat innehålla beskrivningar av forskningsområdet, dess status i Sverige och dess potentiella samhällsnytta samt förslag på utlysningsform och ekonomisk omfattning.  

Drygt hälften av Formas forskningsmedel fördelas inom en så kallad öppen utlysning som avser forskning inom Formas alla ansvarsområden. Resterande medel fördelas genom olika typer av riktade satsningar som beslutas av
regeringen eller av Formas forskarråd.

*ERA-net: Nätverksaktiviteter vars syfte är att samordna nationella program inom specifika forskningsområden

**Joint Programming Initiative: Nätverksaktiviteter som syftar till att kraftsamla nationella investeringar i forskning och innovation för att adressera utvalda samhälleliga utmaningar som enskilda medlemsstater inte kan lösa själva.

Universitetet, industrin, kommunerna och Energimyndigheten ska tillsammans satsa 21 miljoner kronor per år, i tio år – en satsning på totalt 210 miljoner kronor.

– Vi startar arbetet på allvar efter sommaren, de två första åren trappar vi sedan upp verksamheten för att vara i full gång år tre, säger Mats Eklund, professor i industriell miljöteknik på Linköpings Universitet.

Det som skiljer satsningen i Linköping från biogassatsningar på andra håll i landet är bland annat den breda och tvärvetenskapliga inriktningen.

– Många avdelningar inom LiU är engagerade i detta och vi täcker hela bredden från mikrobiologi och teknik till samhällsvetenskap. Den breda kraftsamlingen kommer också att stärka näringslivet, säger Mats Eklund.

En lång rad aktörer, som biogasföretag och Linköpings kommun, är intressenter i centrumet något som lägger en god grund för framgångsrik forskning tillsammans med forskarna på LiU.

– Det här är en markering från myndigheten att de tror på oss. Vi ser stora utmaningar inom transportsektorn i dag och satsningen kommer att bidra till att vi hittar alternativa lösningar som minskar koldioxidutsläppen och påverkan på klimatet, kommenterar Bahram Moshfegh, professor i Energisystem på Linköpings universitet.

Satsningen på biogas i Linköping startades redan 1992 då världens första biogasdrivna bussar började trafikerade stadens gator.

– Då kunde ingen ana att samarbetet mellan forskning, kommuner och företag skulle leda till ett kompetenscentrum inom biogas på nationell nivå. Att vi nu får det här erkännandet är verkligen roligt, säger Mats Eklund.

KONTAKT
Mats Eklund, mats.eklund@liu.se, 013-28 17 26

Marinarkeologer från Södertörns högskola undersöker nu vraket efter det man tror är 1600-talsskeppet Resande man. Myten om skeppet är lika intressant som vraket i sig.

Mycket talar för att vrakfyndet utanför Landsort i Stockholms skärgård är det mytomspunna Resande man som förliste 1660. Det var dykargruppen Grebbestads marinarkeologiska sällskap som maj upptäckte ett vrak vid Landsort i Östersjön.  Man kontaktade då marinarkeologerna vid MARIS, Södertörns högskola.

– De hörde av sig och ville samarbeta med oss, säger Johan Rönnby, professor i marinarkeologi vid Södertörns högskola.

Johan Rönnby var själv med när man i början av juni gjorde en första besiktning av vraket, tillsammans med folk från Sjöhistoriska museet och Försvarshögskolan. Medverkade med båt och logistik gjorde också Deep Sea produktion och Marin mätteknik som MARIS redan samarbetar nära med.

Nu har forskarna vid MARIS, Södertörns högskola, blivit kontaktade av Nynäshamns kommun för att undersöka förutsättningarna för ett samarbete kring hur man kan presentera och tillgängliggöra skeppet och dess historia för allmänheten.

Vraket är ett av de bäst bevarade exemplen på ett mindre örlogsfartyg från mitten av 1600-talet som hittills har påträffats. Fortsatta undersökningar är nu av stor vikt för att konstatera skeppets ursprung. Men samtidigt framhåller Johan Rönnby att det arkeologiska värdet av vraket inte bara handlar om identifiering.

– Detta ganska lilla örlogsskepp är också ett intressant jämförelsematerial till de kända storskeppen Vasa, Kronan och Svärdet, säger Johan Rönnby.

En identifiering av vraket som just Resande man kanske istället har sitt största vetenskapliga värde i att vraket på ett påtaligt sätt illustrerar och möjliggör en diskussion om myter och historieskrivning. Skeppet Resande man har utmålats som ett av de mest attraktiva vraken att hitta i Östersjön. Dels har detta att göra med att det beskrivs som ett skattskepp, med rikedomar och mängder av föremål ombord. Dels finns det, till skillnad från i många andra fall, levande vittnesskildringar i gamla källor av skeppet och dess förlisning.

– Detta bidrar till att vraket efter just Resande man har en lyskraft som slår det mesta. Det här är ett mytskepp, som många människor ägnat enorm tid åt att försöka hitta, konstaterar Johan Rönnby.

– Det intressanta nu blir att berätta historien om myten om skeppet, samtidigt som vi undersöker vraket och dess ursprung, fortsätter han.

Enligt myten ska det finnas en stor skatt ombord på Resande man med bland annat 7 000 daler silvermynt och 60 000 dukater.  Man vet att Resande man i november 1660 på Riksrådets uppdrag var på väg till Polen för viktiga förhandlingar om ett förbund riktat mot Ryssland. Ombord fanns greven von Schlippenbach och en mängd gåvor. Innan fartyget hunnit lämnat Stockholms södra skärgård råkade det ut för en svår storm och förliste nordost om Landsort.
I och omkring vraket, som ligger på ca 15 meters djup, finns en mängd olika föremål. Det rika fyndmaterialet i form av såväl, glasflaskor, trefotsgrytor, den murade tegelkabyssen (köket)med sitt vedförråd, ger en inblick i en intakt 1600-talsmiljö ombord på ett mindre örlogsskepp. Även mänskliga kvarlevor har observerats.

Vid en första undersökning beslöts att skyddsbärga ett av de mynt man såg på vraket. Ett lämpligt mynt från ett område innanför styrbordssidan bärgades för att möjligen kunna komma närmare vrakets identitet. Myntet är drygt 15 gånger 15 centimeter, och på dess stämpel kan utläsas ”1 Daler Sölff Mnt”.

Det känsliga vraket har nu belagts med dyk- och ankringsförbud av Länsstyrelsen.
MARIS, Maritime Archeological Research Institute at Södertörn University, är ett marinarkeologiskt forskningsinstitut vid Södertörns högskola.

KONTAKT
Johan Rönnby, professor i marinarkeologi, Södertörns högskola, 070-643 24 61.
Eleonor Björkman, presskontakt Södertörns högskola: 070-286 13 32.

Ett utbrott av en smittsam djursjukdom innebär lidande för djur och ekonomiska förluster för djurägare. Men om det tidigt under sjukdomsutbrottet gick att förutsäga hur smittan kommer att spridas skulle bekämpningsarbetet bli effektivare. Påfrestningarna på både djur och människor skulle därmed minska.

Teoretisk modellering
En möjlighet att skaffa sig den önskade förkunskapen skulle vara att använda så kallad teoretisk modellering, det vill säga att med hjälp av datorsimuleringar snabbspola sig framåt i smittspridningen och ge bekämparna möjlighet att ligga steget före sjukdomen.

– Intresset för teoretisk modellering av djursjukdomar tog fart efter det stora mul- och klövsjukeutbrottet i Storbritannien 2001 och det är just nu ett stort forskningsområde, berättar Jenny Lennartsson från Högskolan i Skövde som nyligen disputerade med en avhandling om teoretisk modellering av djursjukdomar.

Algoritmer skapar gårdsnätverk
Den teoretiska modelleringens effektivitet beror på hur väl forskarna lyckas utforma effektiva algoritmer, det vill säga de instruktioner som utgör själva grunden för hur datorn ska utföra simuleringen av smittspridningen.

Under sitt avhandlingsarbete deltog Jenny Lennartsson i utvecklandet av algoritmen SpecNet, en algoritm som instruerar datorn hur den ska skapa ett nätverk av gårdar och kontakter mellan gårdarna.

SpecNet kunde bland annat ta hänsyn till avståndet mellan olika gårdar. En viktig aspekt eftersom det fysiska avståndet mellan olika djurhållares besättningar påverkar hur djur transporteras mellan gårdar och därmed hur smitta sprids. Förenklat uttryckt ökar risken för smittspridning när avståndet mellan två gårdar minskar.

– När vi var klara med SpecNet-algoritmen testade vi den genom att försöka återskapa de nätverk som svenska djurtransporter arbetar i. Det visade sig då att algoritmen var bra på att härma djurtransporternas verkliga rörelser, säger Jenny Lennartsson.

Långt kvar till skarp användning
Även om teoretisk modellering är ett stort forskningsfält kommer det att ta flera år innan verktyget kan användas fullt ut vid sjukdomsutbrott. En sak som behöver utvecklas är algoritmens förmåga att hantera i vilken riktning en smitta kan spridas.

– I den modell som vi skapade kunde smitta spridas åt två håll när det skedde en transport mellan två gårdar. Men i verkligheten har djurtransporter en given riktning. Nästa steg borde därför vara att utveckla SpecNet-algoritmen och låta smittspridningen bli enkelriktad. Då har vi fört simuleringen ytterligare ett steg närmare verkligheten, avslutar Jenny Lennartsson.

KONTAKT
Jenny Lennartsson: 070-40 93 764

– Hedersrelaterat våld har ofta sin botten i olika rädslor. Det kan handla om rädsla för social utslagning tillsammans med konflikter i familjen. Konflikterna ställs på sin spets då flickorna kommer in i puberteten och vill utforska sin sexualitet. Det blir en intressekonflikt mellan flickornas identitetssökande och föräldrarnas försök att hejda dem. Föräldrarnas rädsla för skam och social utstötning är en starkt drivande faktor till det eskalerande våldet, säger Mina Sedem.

I Mina Sedems avhandling intervjuas flera personer om ett konkret fall då en flicka mördades. I studien ingår 23 familjemedlemmar varav nio flickor, sex mödrar, tre fäder och tre syskon och två släktingar till den mördade flickan.

– Bakgrunden till min studie är de många uppmärksammade fallen där flickor med svensk-utländsk bakgrund hamnat i konflikt med sina föräldrar som i flera fall urartat till våld och mord. Det retrospektiva fallet då en flicka mördades visade att interna familjekonflikter i kombination med rädsla för förlust av manlig makt och anseende låg bakom konfliktens förlopp. Ett kännetecknande drag är att det är en komplex fråga där många faktorer samspelar, säger Mina Sedem.

Mina Sedems studie visar att flickorna dessutom upplevde att de behandlades oprofessionellt och får bristande stöd från myndigheterna. När flickorna söker hjälp och skydd hos myndigheter upplever de en bristande förståelse och kompetens hos myndighetspersoner. Det krävs sakkompetens i konflikthantering av de personer som bemöter dessa familjer, för att hjälpa de på rätt sätt. Genom ökad kunskap kan handläggare hjälpa dessa familjer på ett tidigt stadium, innan konflikten urartar med förödande konsekvenser som följd.

KONTAKT
För mer information kontakta gärna: Mina Sedem Tel: 08-163838  Mobil: 073-9606292 e-post:mina.sedem@psychology.su.se