Det forskare vid KTH har gjort är att mäta hur hastigheterna förändras i tätorter. Först gjordes en mätning 2010, innan de nya hastighetsgränserna infördes. Sedan en genomfördes ytterligare en mätning 2011 med de nya skyltarna på plats.
Forskningsresultatet visar att om den tillåtna hastigheten sänks från 50 till 40 kilometer i timmen så minskar förarna hastigheten med i genomsnitt två kilometer i timmen. På vägar där man höjer från 50 till 60, till exempel vägar som är kopplade till riksvägsgenomfarter, ökar hastigheten med cirka 1,5 km/timme.
Således kan det konstateras att nya hastighetsgränser gör liten skillnad rent hastighetsmässigt.
– Visst blir det skillnad i hastigheter med nya gränser, men kanske inte så stora skillnader som Trafikverket har förväntat sig, säger Karl-Lennart Bång, projektledare och professor emeritus vid KTH. Det är han tillsammans med KTH-forskaren Ary Pezo Silvano som genomfört forskningsprojektet.
Han tillägger att det inte bara är hastighetsgränser som bestämmer hur fort människor kör.
– Det finns väldigt många andra faktorer som avgör, och vi identifierade ett 10-tal sådana i forskningsprojektet. Om det är en huvudled eller en lokalgata, fysisk omgivning och trafikmiljö spelar roll, liksom om det finns anslutande gångbanor, parkeringsplatser i närheten, och så vidare, säger Karl-Lennart Bång.
Han konstaterar dock samtidigt att även relativt små förändringar av medelhastigheter har en positiv effekt på olycksrisken och antalet dödsfall. Så även om hastigheterna inte sänks till de nya begränsningarna så gör insatsen ändå skillnad i olycksfallsstatitiken.
– Ju fortare folk kör på vägen innan ändringen, desto större effekt får de nya hastighetsgränserna. Frågan är om det är meningsfullt att sätta upp nya skyltar med hastighetsgränser om 40 kilometer i timmen inne i städerna. I trafikmiljöer där man redan kör i låg fart har de nya hastighetsgränserna ingen större effekt, säger Karl-Lennart Bång.
INFORMATION OCH KONTAKT
Omskyltningen av landets vägar är en del av den nollvision som Sveriges riksdag beslutade om 1997.
För mer information, kontakta Karl-Lennart Bång på 070-691 17 08 eller klbang@abe.kth.se.
– Det är mycket glädjande att lärarutbildningarna ökar i popularitet. De allra flesta utbildningarna har fler sökanden än platser, och det krävs ofta höga betyg för att komma in. Det gäller inte minst utbildningar med inriktning mot yngre barn, säger Anders Gustavsson, vicerektor vid Stockholms universitet.
Förskollärarprogrammet fortsätter att vara mycket populärt med nästan 1200 sökanden på 150 platser, alltså cirka åtta sökanden per plats. Här krävs det ett meritvärde på 14,7 för att komma in, det vill säga nästan VG i genomsnitt.
Att bli lärare i grundskolan är också mycket populärt. Hela 758 sökanden (åtta sökanden per utbildningsplats) har sökt grundlärarprogrammet med inriktning mot förskoleklass och årskurs 1-3. Ett meritvärde på 17,10 krävs för att komma in, lika högt som för exempelvis kandidatprogrammet i nationalekonomi och statistik.
Också de andra två inriktningarna på grundlärarprogrammet, mot fritidshem respektive mot årskurs 4-6, är populära med fem respektive fyra sökanden per plats.
På ämneslärarutbildningen med inriktning mot årskurserna 7-9 är treämnesinriktningen svenska, engelska och svenska som andraspråk mest populär med sju sökanden per plats. Bland studenterna på ämneslärarutbildningen med inriktning mot gymnasieskolan är tvåämneskombinationen svenska och engelska mest populär med cirka tio sökanden per plats, tätt följt av ämneskombinationen engelska och historia. Lägre söktryck har de naturvetenskapliga inriktningarna inom ämneslärarutbildningen.
– Att de flesta ämneslärarprogrammen har ett lägsta meritvärde på 15, det vill säga VG i snitt, och att några ligger upp emot 20 eller till och med över är mycket positivt, säger Anders Gustavsson.
– Att rekrytera fler ämneslärare i naturvetenskapsämnena är en utmaning inför framtiden för alla lärosäten som erbjuder lärarutbildningar, även för oss, fortsätter Anders.
Också ur ett nationellt perspektiv blir lärarutbildningarna allt mer populära. Statistik som Högskoleverket publicerade före sommaren visar att söktrycket på lärarutbildningarna ökat med 21% i senaste sökomgången.
Lärarstudenterna kan se fram emot en god arbetsmarknad. Till år 2020 behövs 50 000 nya lärare, beräknar SKL, Sveriges kommuner och landsting.
Fredag 17 augusti försvarade Per Skoglund sin doktorsavhandling i företagsekonomi vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping.
Avhandlingen, med titeln ”Sourcing decisions for military logistics in Peace Support Operations – A case study of the Swedish armed forces” [Ref 1] undersöker hur försörjningsbeslut påverkar logistiken inom den svenska försvarsmaktens fredsfrämjande insatser (PSO) och hur besluten även har verkan på den operativa effektiviteten i försvarsmakten och PSOs. Per Skoglund har tittat på försvarsmaktens PSO:s under perioden 2002-2010 med fokus på två insatser i Liberia och i Adenviken.
Studien visar att geografisk närhet till, och partnerskaps med, leverantörerna är viktiga för förmågan att hantera olika krav på fredsfrämjande insatser. Kraven i den svenska lagen för offentlig upphandling hindrar Försvarsmakten från att genomföra en effektiv försörjning av fredsfrämjande insatser.
Försörjningsbeslut identifierades som en logistisk nyckelfunktion. Besluten förändrades mellan olika faser under insatsen och var viktiga för logistiskresultatet. De möjliggjorde anpassning av logistiken i en fientlig miljö, förbättrade effektiviteten under insatsen och ledde till ett effektivare användande av skattebetalarnas pengar.
Enligt studien kan logistik och inköp i fredsfrämjande insatser bidra till den övergripande fredsutvecklingsprocessen genom förvärv av vissa varor och tjänster i insatsområdet, skrivställning på internationella leverantörer att etablera relationer i insatsområdet och att stödja återuppbyggnaden av nationen med insatser av militära logistikresurser.
Fakultetsopponent vid disputationen var professor David Moore, Cranfield University. Betygsnämnden bestod av professor Thomas Johnsen, Audencia Nantes School of Management, France, professor Gyögyi Kovacs, Hanken School of Economics, Finland, och docent Adele Berndt, JIBS. Ordförande var professor Susanne Hertz (huvudhandledare).
KONTAKT
Per Skoglund
per.skoglund@jibs.hj.se
Tel. 036 – 10 18 56
Mobil. 070 – 676 65 28
Arrangörer behöver därför designa sin festival för både musikaliska och sociala upplevelser.
Sommartider är evenemangs- och festivaltider då kulturfestivaler och sportevenemang avlöser varandra. För att lyckas i hård konkurrens krävs nöjda besökare som känner att de upplevt något meningsfullt. Det är grunden till hur dessa väljer att prata om evenemanget och om de väljer att återvända.
Upplevelsen av andra människor under ett evenemang har en större betydelse för helhetsupplevelsen än vad forskare tidigare trott. Det visar Anders Nordvall, doktorand vid ETOUR, Mittuniversitetet, i sin forskning. Den sociala dimensionen är central för evenemangsbesökarens upplevelser, och genom att medvetet designa evenemangets alla delar för social interaktion, så skapas förutsättningar för mer nöjda besökare och mer framgångsrika evenemang.
– Som evenemangsarrangör har du stor möjlighet att påverka utfallet av besökarnas sociala upplevelser. En väl genomtänkt evenemangsdesign kan skapa platser som underlättar nya möten, ger möjlighet att umgås med vänner och minimera negativa upplevelser av till exempel trängsel, något som är viktigt för helhetsupplevelsen, säger Anders Nordvall.
Inom internationell evenemangsforskning och bland producenter och evenemangsarrangörer har begreppet evenemangsdesign blivit allt mer vanligt. Däremot har kunskapen om den sociala interaktionen på evenemang varit eftersatt både i forskning och bland praktiker. En musikfestival kan därmed behöva designa sin festival för både musikaliska och sociala upplevelser.
KONTAKT:
Anders Nordvall, ETOUR, 070-343 57 15, 063-19 58 14
Anna Grundén, informatör, ETOUR, 063-19 58 48, e-post: anna.grunden@miun.se
Typ 2-diabetes är en mycket vanlig sjukdom som blir allt vanligare världen över.
För att hålla sjukdomen under kontroll och förhindra komplikationer krävs en förändrad livsstil, men också behandling med läkemedel som sänker blodsockret.
Ett av de mest effektiva och oftast ordinerade läkemedlen är metformin, som enligt flera studier minskar risken för att dö i hjärt- och kärlsjukdomar.
Metformin ges dock inte till personer med nedsatt njurfunktion, eftersom substansen ansetts öka risken för den sällsynta men allvarliga biverkningen laktatacidos.
Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs Universitet samt Uppsala universitet kan nu i en studie på 51 700 svenskar med diabetes som finns i Nationella Diabetesregistret konstatera att riskerna är överdrivna.
Göteborgsstudien visar att metformin är mer effektivt än andra glukossänkande läkemedel både när det gäller att minska riskerna för kardiovaskulär sjukdom, allvarliga infektioner och död.
Det gäller både för patienter med normal njurfunktion och för de med lätt nedsatt funktion.
– Patienter med lätt till måttligt nedsatt njurfunktion har inte heller någon ökad risk för allvarliga biverkningar av metformin. Det innebär att metformin skulle kunna ges till avsevärt fler diabetespatienter än vad som sker idag, säger Nils Ekström, forskare vid Sahlgrenska akademin.
Enligt Nils Ekström rekommenderas metformin redan idag till patienter med lätt nedsatt njurfunktion i flera andra länder.
– Det måste dock poängteras att resultaten gäller patienter med lätt till måttligt nedsatt njurfunktion. Vid kraftigt nedsatt funktion kan metformin inte rekommenderas och ska fortfarande användas mycket restriktivt. Vid all akut sjukdom med allmänpåverkan, som maginfluensa, ska metformin aldrig tas.
INFORMATION OCH KONTAKT
Artikeln “Effectiveness and safety of metformin in 51?675 patients with type 2 diabetes and different levels of renal function: a cohort study from the Swedish National Diabetes Register “ publicerades i BMJ Open i juli. Länk till artikel
Nils Ekström, forskare vid Sahlgrenska akdemin och underläkare Sahlgrenska Universitetssjukhuset 070 289 01 21
Soffia Gudbjörnsdottir, överläkare, docent, Nationella Diabetesregistret och Sahlgrenska Universitetssjukhuset 0707 777 323
Björn Eliasson, adjungerad professor vid Sahlgrenska akademin, samt överläkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset 070 604 23 80 bjorn.eliasson@gu.se
– Samarbetet är en vinn-vinn situation och vi har alla samma mål – att våra ungdomar ska må bra och trivas i skolan, säger Ann-Marie Naulén Lundin, som är skolsköterska på gymnasieskolan i Lindesberg.
– Det började med att vi kände ett behov på skolan att hitta ett strukturerat sätt att bedriva vårt hälsofrämjande arbete. Jag hade samtal med alla elever men det fanns inga bra instrument för att gå vidare. Därför tog vi kontakt med professor Steven Linton vid Örebro universitet, säger Ann-Marie Naulén Lundin.
Steven Linton, som leder forskningsmiljön Center for Health and Medical Psychology, CHAMP, blev genast intresserad. Samarbetet startade 2006 med att alla elever på skolan fick fylla i en hälsoenkät. Eleverna följdes upp årligen med en ny enkät och dessa enkäter ligger sedan till grund för det fortsatta arbetet.
– Vi har bland annat analyserat de data vi har samlat in utifrån önskemål från skolan. Vi har tittat på områden som de känner är viktiga. Tidigare har vi undersökt mobbning, stress och frånvaro, säger professor Maria Tillfors, som tillhör CHAMP och har arbetat tillsammans med Steven Linton i projektet.
I den sista rapporten som kommer i augusti har forskarna tittat närmare på vilket samband ungdomarnas sömn och motionsvanor har med hur de trivs i skolan.
– Den här rapporten är oerhört intressant – att få se hur elevernas levnadsvanor påverkar vår trivsel på skolan, säger Lindeskolans rektor Eva Boström.
– Svaren visar att om elever rapporterar att de sover dåligt och inte motionerar regelbundet är det en varningsklocka för att det finns en större risk att de kommer att trivas sämre i skolan, säger Maria Tillfors.
– Det betyder att om skolpersonal funderar på hur de ska komma tillrätta med en elevs trivsel och i förlängningen en elevs frånvaro kan sömn och motion vara viktiga faktorer att ta med i beräkningen, säger Maria Tillfors.
Rapporterna ger skolan ett underlag för åtgärder och förebyggande arbete och skolan har fått ytterligare stöd och hjälp i form av olika föreläsningar och seminarier med forskare inom olika specialområden.
– Det föds nya idéer hela tiden ur det här samarbetet som vi kan använda i vår vardag, säger Maie Arvidsson, som är kurator på Lindeskolan.
– Dessutom fick vi under en begränsad period i samband med en forskningsstudie tillgång till kognitiv beteendeterapi, KBT, för talängslan. De av våra elever, som kände att de behövde hjälp, fick en möjlighet att anmäla sitt intresse till denna behandling som utfördes via Internet, säger Maie Arvidsson.
– Samarbetet har gett oss viktiga data för att kunna undersöka hur man kan främja ungdomars hälsa och skolresultat. Men jag känner också att det är ett viktigt projekt med tanke på det ansvar som universitetet har att samverka med samhället för att föra ut våra forskningsresultat och se till att de kommer till nytta, säger Maria Tillfors.
För mer information kontakta:
Maria Tillfors, professor i psykologi, Örebro universitet 019/303959
Eva Boström, rektor Lindeskolan 070-280 1391
Ekonomiska styrmedel riktade mot personbilstrafik för att åstadkomma hållbara transporter har uppmärksammats alltmer i internationell tillgänglighetsforskning under senare år. I tillgänglighetslitteraturen behandlas och diskuteras dessa ekonomiska styrmedel utifrån forskningsresultat inom fältet kring ojämlika strukturella förhållanden när det gäller medborgares tillgång till transporter och dess sociala konsekvenser. Detta konstateras i en nyligen utkommen rapport från VTI (notat 33-2012).
Genomgående bedöms de ekonomiska styrmedlen leda till att transportrelaterad social ojämlikhet och utsatthet ökar. Styrmedlen förväntas försämra tillgängligheten för de medborgare som har svårt att bära ökade transportkostnader, men som samtidigt måste använda bil för att få tillgång till nödvändiga samhällsfunktioner såsom exempelvis arbete, baskonsumtion, utbildning, hälso- och sjukvård. I grunden hänger denna problematik samman med en bilanpassad samhällsbyggnad avseende lokaliseringsmönster och transportinfrastruktur som försvårar för människor att skapa tillgänglighet med andra transportmedel: gång-, cykel- och kollektivtrafik. De ekonomiska styrmedlen som sådana avvisas inte i litteraturen. Däremot riktas kritik mot att införandet av dessa inte åtföljs av förändrade lokaliseringsmönster samt satsningar på alternativ transportinfrastruktur som minskar medborgares bilberoende och som därmed skulle mildra negativa jämlikhets- och fördelningseffekter.
I tillgänglighetslitteraturen poängteras att kunskapen generellt är bristfällig kring bilberoende respektive hur tillgängligheten med alternativa transportslag ser ut i samhället; hur tillgänglighet fördelar sig mellan individer och grupper med olika transportförutsättningar och transportbehov i samspel med lokaliseringsmönster och transportinfrastruktur.
Bristen på kunskap förklaras med att tillgänglighet kräver analys av empiriska faktorer som traditionellt har ansetts ligga utanför transportområdet. I mycket transportforskning fokuseras resande och rörlighet som sådant. Denna fokusering präglar även FoU om ekonomiska styrmedel, vilket således medför att jämlikhets- och fördelningseffekter avseende rörlighet utreds.
Tillgänglighet kräver studium av hur människors transportbehov och transportvillkor är sammanlänkade med hur samhällslivet är organiserat i tid och rum. För att utreda jämlikhets- och fördelningseffekter av ekonomiska styrmedel avseende tillgänglighet måste modeller och metoder som kan hantera sociospatiala förhållanden appliceras, där hänvisning görs till utvecklingsarbetet inom tillgänglighetsforskningen kring social impact assessments och accessibility planning.Läs mer: VTI notat 33-2012
-Vi kommer att starta upp projektet så snart som möjligt och inom de närmsta månaderna kommer vi kunna presentera konkreta idéer, säger Cecilia Nordlund, affärs- och innovationscoach vid Mittuniversitetets innovationsstödjande verksamhet MIUN Innovation som arbetar med idébanken.
Tanken bakom idébanken, som kallas MIUN Opportunities, är att forskningsresultat ska göras tillgängliga för samhälle och näringsliv. Det sker genom att forskare ger, säljer eller licensierar bort sina resultat genom idébanken så att företag och organisationer kan ta del av dem. Det ska i sin tur leda till att kontakten mellan universitetet, samhälle och näringsliv stärks, samt att forskare får upp ögonen för idébankens möjligheter.
– Det är väldigt roligt att vi har fått förtroendet att genomföra vårt projekt. Det innebär att vi direkt kan komma igång med att hjälpa våra forskare att komma ut med sina idéer. Förhoppningen är att det leder fram till ett antal kommersiella produkter eller tjänster, säger Mats Tinnsten, prorektor vid Mittuniversitetet och vd för MIUN Holding AB.
I Sverige har sammanlagt sex holdingbolag knutna till universitet fått pengar från VINNOVA för att bygga upp idébanker. Bland dem har Mittuniversitetet fått mest pengar, något som Cecilia Nordlund tror beror på flera saker.
– Genom Easy Access IP har vi ett innovativt angreppsätt och så gör vi det här gemensamt med andra universitet inom Innovationskontoret Fyrklövern. På så sätt kan vi sprida kunskapen till andra universitet, säger Nordlund.
Idébanken MIUN Opportunities kommer att byggas upp under hösten 2012 och under 2013 kommer nya pengar sökas för fortsatta arbete med idébanken.
Fakta
Easy Access IP är ett sätt att skriva snabba och enkla avtal mellan forskare, företag och organisationer. Avtal där företag och organisationer kan få forskningsresultat gratis i form av licenser.
Innovationskontoret Fyrklövern är ett av åtta innovationskontor i Sverige. Inom innovationskontoret Fyrklövern samarbetar Mittuniversitetet, Karlstads universitet, Linnéuniversitetet och Örebro universitet.
Kontakt:
Cecilia Nordlund, affärs- och innovationscoach, MIUN Innovation, 076-796 89 05, e-post: cecilia.nordlund@miun.se
– När vi läser en roman skriven idag hör vi en röst som talar ungefär det språk vi talar, och använder det tilltal vi är vana vid. Men när texten blir äldre händer väldigt mycket med den, det uppstår ett främlingskap. Läsaren hör fortfarande en röst men är inte lika säker på vad den betyder och riskerar att helt gå miste om viktiga aspekter, säger han.
I boken har Mats Malm valt att göra ett antal nedslag inom skilda epoker och språkområden, och ta upp ett antal olika aspekter av poesins röster. Gemensamt för dem alla är att han visar hur texternas röster förändras.
Bland annat ägnar han ett kapitel åt Georg Stiernhielms dikt Hercules från mitten av 1600-talet, som för nutida läsare är känd för sitt njutbara språk. Språket i dikten var visserligen njutbart redan då den gavs ut på 1600-talet, men vad den moderna läsaren missar är att ett sådant språk associerades med kroppslig njutning och moralisk förtappelse.
– På den tiden upplevdes språket i Hercules även som farligt och till och med förskräckligt. Läser man dikten ur det perspektivet kan rösten framträda på ett nytt sätt, säger Mats Malm.
Att vi inte tycker att språket i en dikt som Hercules är problematiskt beror alltså på att våra föreställningar om moral och språk är annorlunda nu än då. Men poesins röster kan också förändras när en text överförs till nya utgåvor och upplagor.
Ett exempel på det är Anna Maria Lenngrens dikt Några ord till min k. Dotter, i fall jag hade någon, där det har diskuterats om de råd som ges i dikten är ironiska eller inte. (Som till exempel verserna: ”Med läsning öd ej tiden bort – Vårt kön så föga det behöver, Och skall du läsa, gör det kort. Att såsen ej må fräsa över!”)
– När vi läser dikten i moderna utgåvor är den glasklart ironisk, på gränsen till sarkastisk. Men studerar man ursprungstexten från 1798 tonar en helt annan röst fram – trots att ordalydelsen är densamma. Förklaringen är att nästan alla utropstecken är borta och att det ofta förekommer semikolon, vilket ger dikten ett mycket mer stillsam och elegant uttryck där ironin är mer tvetydig. (I de citerade verserna, till exempel, fanns från början inget utropstecken.)
I boken tar Mats Malm också upp det faktum att man ända fram till slutet av 1700-talet ofta läste högt ur texter, även när man var ensam. Det är inte för inte som man får rekommendationen att läsa äldre litteratur högt för att förstå den bättre.
– Vi som är invanda i tyst läsning är inte så känsliga för tonläget som man var förr, vi hör helt enkelt inte texten lika bra. Men textens röst är alltid viktig, se bara hur vi har börjat använda smileys för att förtydliga den, säger Mats Malm.
Ta lärdom av militären vid utbildning och forskning inom prehospital vård och katastrofberedskap och satsa på en nationell organisation för ambulanshelikoptrar. Lars Lundberg, överstelöjtnant, läkare och professor vid Högskolan i Borås, ser det som nycklarna för att Sverige ska stå bättre rustat om en terrorattack likt den i Norge skulle inträffa här.
Efter att 22-julikommissionen presenterat sin utredning av terrordåden i Norge hyllas landets sjukvård och katastrofberedskap. Per Örtenwall, beredskapsöverläkare i Västra Götalandsregionen och en av rapportförfattarna i Socialstyrelsens granskning av sjukvårdsinsatserna menar dock att om en liknande terrorattack skedde i Sverige skulle resultatet inte bli det samma.
– En liknande händelse i Stockholms eller Göteborgs skärgård skulle av allt att döma leda till många fler döda människor, säger Per Örtenwall till Dagens Nyheter.
Lars Lundberg är överstelöjtnant på Försvarsmedicincentrum i Göteborg och läkare med specialistkompetens i såväl allmän kirurgi som akutsjukvård (en av c:a 50 läkare i landet med den senare specialiteten). Han jobbar numera även som professor i prehospital akutsjukvård med inriktning mot trauma och simulering vid Kunskapscentrum Prehospen vid Högskolan i Borås. Lars menar att användandet av militära principer för hur man agerar i masskadesituationer höjer den civila ambulanssjukvårdens traumaberedskap vid terrorangrepp.
– Det här handlar om situationer som tack och lov inte uppstår så ofta, men där man kan hämta mycket kunskap från militären. Här på PreHospen har vi två lärare som har en militär bakgrund, vilket kan vara adekvat i sådana här extrema situationer när man har flera svårt skadade patienter samtidigt och vårdbehovet vida överstiger resurserna. Då måste man ta till speciella principer för hur man prioriterar och för hur man hanterar livshotande skador.
Forskning som bidrar till bättre katastrofberedskap
Det gäller att lära sig hur man gör rätt saker på en skadeplats för att hushålla med resurserna. För att möta det behovet har utbildningskonceptet Prehospital sjukvårdsledning införts i traumakursen för ambulanssjuksköterskor vid Högskolan i Borås. Lars Lundberg nämner vidare flera saker som PreHospen på Högskolan i Borås kan bidra med i forskningsväg när det kommer till katastrofberedskap och hur man på så sätt skulle kunna klara av situationer som den i Utøya lite bättre.
– Vi har doktorander som bland annat forskar kring digitalt beslutsstöd inom ambulanssjukvården, etiska och existentiella frågor inom vård i stridsmiljö och vi har tidigare också publicerat några studier kring prioritering av patienter samt ledning på en stor skadeplats.
Livsviktigt med en nationell organisation
Det gäller alltså att göra rätt sak i rätt tid på en katastrofplats, då räddar man liv. Och det gäller att insatsen är samordnad.
– När man läst rapporten om terrordåden i Norge märker man snabbt att norrmännen har ett väldigt bra, nationellt samordnat system för ambulanshelikoptrar. Det har inte Sverige. I Västra Götaland till exempel finns det en ambulanshelikopter. Är den upptagen med en patient så har vi regionalt ingen mer, då blir det till att lyfta luren och hoppas få tag på en till. I Norge har den operativa ledningen direkt tillgång till landets samtliga ambulanshelikoptrar med tillhörande personal. Deras sjukvårdspersonal är även mer vana vid prehospital sjukvård och av geografiska skäl mer vana vid att använda sig av helikoptrar.
– Det är när sådant här händer som det blir extra tydligt att vi i Sverige måste få till en nationell organisation för sjukvårdshelikoptrar.
KONTAKT
Lars Lundberg, professor i prehospital akutsjukvård med inriktning mot trauma och simulering
Tfn: 070-621 28 76 E-post: lars.lundberg@hb.se
Den biologiska dygnsrytmen, också känd som den circadianska rytmen, styrs av en ”klocka” som reagerar både på inkommande ljus och genetiska faktorer.
I en artikel som nu publiceras i den vetenskapliga tidskriften Cell Reports demonstreras för första gången att störning av dygnsrytmen omedelbart hämmar blodkärlstillväxten hos embryon av zebrafisk.
En forskargrupp ledd av professor Yihai Cao visar att den springande punkten är produktionen av en mycket viktig signalsubstans, vaskulär endotel växtfaktor (VEGF). För att denna substans ska bildas krävs en normal dygnsrytm.
I sina försök med timsgamla embryon från zebrafisk manipulerade forskarna deras dygnsrytm genom att utsätta dem för olika ljusförhållanden, från ständigt mörker till ständigt dagsljus. Sedan undersöktes tillväxten av blodkärl i de olika grupperna. Resultaten visade att exponeringen för ett konstant ljus (1800 lux) påtagligt försämrade blodkärlstillväxten och dessutom påverkade uttrycket av gener som reglerar den circadianska klockan.
– Resultaten kan definitivt överföras till kliniska förhållanden. Individer med störd dygnsrytm – till exempel skiftarbetare som jobbar under ljus på natten, personer med sömnsvårigheter eller genetiska anlag – bör se upp med sjukdomar som förknippas med störd blodkärlstillväxt, säger Lasse Dahl Jensen, forskare i kardiovaskulär fysiologi vid Linköpings universitet och huvudförfattare till artikeln.
Till sådana sjukdomar räknas exempelvis hjärtinfarkt, stroke, kronisk inflammation och cancer. Men störningar i blodkärlstillväxt kan också påverka fosterutveckling, kvinnors reproduktionscykel och sårläkning.
Artikel: Opposing Effects of Circadian Clock Genes Bmal1 and Period2 in Regulation of VEGF-Dependent Angiogenesis in Developing Zebrafish [Ref 1] av L D Jensen, Z Cao, M Nakamura, Y Yang, L Bräutigam, P Andersson, Y Zhang, E Wahlberg, T Länne, K Hosaka och Y Cao. Cell Reports Online Now 9 augusti 2012.
Kontakt:Lasse Dahl Jensen, postdoktor, Institutionen för medicin och hälsa, 010-1033674, 070-9982096, lasse.jensen@liu.se
En dator, ett ritprogram och en skrivare. Det är allt som krävs för att tillverka avancerade sensorer i en nära framtid om några KTH-forskares arbete får ett genomslag. Deras nya tillverkningssätt för mikro- och nanoteknik är inte bara enklare än dagens krävande metoder, det innebär också minst en tiofaldig kostnadsreducering för den infrastruktur och de verktyg som krävs för tillverkning av sensorerna.
– Vad vi har gjort är att ta fram ett nytt koncept hur kiselsensorerna ska tillverkas. Detta koncept har vi provat manuellt, och det kan i sin tur användas som modell för en ny 3D-skrivare som kan ”skriva ut” sensorerna. Allt baseras på redan existerande teknik, så vi behöver inte utveckla någonting. Det handlar istället om att kombinera befintliga tekniker på ett innovativt sätt, säger Frank Niklaus, universitetslektor på avdelningen för Mikrosystemteknik vid KTH.
Det handlar alltså om hur sensorer av kisel tillverkas på mikro- och nanonivå. Idag skapas de i renrum tillsammans med teknik som kostar miljoner och åter miljoner kronor att uppföra. Imorgon kommer det alltså att handla om betydligt billigare tillverkningsutrustning.
– Sensorerna, som till exempel accelerometrar, går under begreppet Micro Electromechanical Systems (MEMS). De återfinns bland annat i smarta mobiler och bilar. De kan även användas i industrin och medicinsk teknik, säger Frank Niklaus.
Den kraftfulla kostnadsreduceringen öppnar för helt nya möjligheter, till exempel förenklar åtkomsten till tillverkning på nanonivå, tillägger han. Allt enligt ungefär samma princip som att det sjunkande priset på datorer uträttat en hel del för IT-branschen.
– Det kommer till exempel att gå att bygga specialanpassade sensorer för ett fåtal patienter eller andra specialanpassade applikationer för industrin på ett billigare sätt än tidigare. Har många ingenjörer möjlighet att jättelätt specialutveckla olika avancerade sensorer öppnar det för helt nya och kreativa lösningar inom medicinsk teknik, säger Frank Niklaus.
Tidigare har de få som haft tillgång till tillverkningstekniken bara fokuserar på högvolymprojekt, som mobiltelefoner eller sensorer i bilar där det funnits mycket pengar att tjäna. Så blir det alltså inte framtiden. Då blir det fokus även på sensorer i tekniska lösningar där det inte finns lika mycket pengar att hämta där.
– I framtiden blir det inte ekonomisk ohållbart att utveckla en speciell sensor i låga volymer. Det krävs inga jätteinvesteringar för att kunna tillverka ett fåtal enheter, säger Frank Niklaus.
Den nya tillverkningsmetoden går ut på att bygga lager på lager av kisel, i en tredimensionell konstruktion. KTH-forskarna håller för närvarande på att förfina tillverkningsmetoden på en mer omfattande nivå, och de planerar att ta fram en 3D-skrivare som gör det möjligt att skapa avancerade kiselbaserade nanostrukturer. Efter det avser forskarna kommersialisera tekniken tillsammans med aktörer från industrin.
Under 2011 fick Frank Niklaus ett forskningsanslag från det Europeiska forskningsrådet (ERC) för sin forskning om nya tillverkningssätt av mikro- och nanosystemteknik.
De som vill ha ytterligare information med en mer vetenskaplig inriktning kan styra sin webbläsare hit
Onkogener är gener som är associerad med cancer. ALK (Anaplastiskt Lymfoma Kinas) är en onkogen som kodar för ett receptortyrosinkinas,ett protein som sitter på ytan av cellerna. Vanligtvis aktiveras ALK när en ligand,ett annat protein,stimulerar receptorn. Aktivering av ALK leder till en kaskad av signaler inne i cellerna. Dessa signaler kan leda till att cellerna börjar dela sig.
Genetiska förändringar,mutationer,av ALK kan resultera i att ALK signalerar okontrollerat även utan ligand. I många cancerformer sker aktiveringen av ALK på detta okontrollerade sätt. Mutationer i ALK har hittats i många vanliga typer av cancer,bland annat lungcancer och lymfom. De har hittats även i neuroblastom, nervvävnadstumörer, vilka drabbar små barn. Denna cancerform har Christina Schönherr fokuserat sina studier på.
Med hjälp av olika modellsystem, till exempel humana celllinjer och bananflugan Drosophila melanogaster, har Christina Schönherr undersökt hur ALK signalerar och vad som händer i celler som har muterad receptor. Resultaten visar att mutationerna medför att ALK är ständigt aktiv, dvs att ingen ligand behövs för aktiveringen.
– De undersökta mutationerna är olika aggressiva med varierande förmåga att ge upphov till neuroblastom. Detta är viktigt för att förstå hur denna cancerform uppstår,säger Christina Schönherr.
Dessutom kan ALKs aktivitet bli blockerad av en liten molekyl,en inhibitor,som är nyligen godkänd för behandling av ALK-positiv lungcancer. Denna inhibitor visar också hoppfulla resultat för behandling av barn med neuroblastom.
En av de karakteristiska onkogener,som ger dålig överlevnadsprognos för neuroblastom och många andra cancerformer,är MYCN. Forskning har visat att neuroblastompatienter med för mycket MYCN och muterad ALK visar ännu sämre överlevnadsprognos.
Christina Schönherr visar att det finns ett samband mellan ALK och MYCN: ALK reglerar uttrycket av MYCN. ALK och MYCN samarbetar dessutom för att öka graden av okontrollerad tillväxt.
– Resultaten i avhandlingsarbetet är viktiga för att förstå hur cancern neuroblastom uppstår och vilken roll ALK spelar i denna process,säger hon.
Christina Schönherr är uppväxt i Westhausen,södra Tyskland. Hon har studerat biokemi och molekylärbiologi vid Friedrich-Schiller-Universitet i Jena,Tyskland.
Fredagen den 24 augusti försvarar Christina Schönherr,institutionen för molekylärbiologi,Umeå universitet,sin avhandling med titeln ”Anaplastic Lymphoma Kinase mutations and downstream signalling”. Svensk titel: ”Anaplastiskt Lymfoma Kinas mutationer och dess nedströms signalering”.
Disputationen äger rum kl. 9:00 i sal Betula,Hus 6M,Norrlands universitetssjukhus
Fakultetsopponent är Docent Aristidis Moustakas,Ludwig Institute for Cancer Research,Uppsala universitet
Läs hela eller delar av avhandlingen
Obstruktiv sömnapné är ett tillstånd med upprepade andningsuppehåll under sömnen. Tidigare har man ansett att det här i hög grad är männens problem, men i tidskriften European Respiratory Journal visar nu forskare vid universiteten i Umeå och Uppsala att kvinnor också löper stor risk för att drabbas, särskilt de med högt blodtryck eller övervikt.
I studien ingår 400 slumpvis valda kvinnor i åldern 20–70 år. De fick fylla i en enkät och genomgick en sömnundersökning, det vill säga övervakades under sömnen. Resultaten visar att hälften av kvinnorna hade sömnapné. Det fanns kopplingar till ålder, blodtryck och fetma: 80 procent av kvinnorna med högt blodtryck och 84 procent av dem med fetma hade detta tillstånd. Dessutom påträffades allvarlig sömnapné hos 31 procent av kvinnor med fetma i åldern 55–70 år.
– Vi blev mycket överraskade av resultaten, kommenterar studiens huvudförfattare Karl Franklin, som är docent vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet. De här fynden visar att kliniker måste vara medvetna om att sömnapné är vanligt bland kvinnor, särskilt vid högt blodtryck och vid övervikt.
Referens
Karl A Franklin, Carin Sahlin, Hans Stenlund, Eva Lindberg: Sleep apnoea is a common occurrence in women, European Respiratory Journal, published online ahead of print 16 aug. 2012
DOI: 10.1183/09031936.00212712
Tidskriftslänk
Det är en landsomfattande studie i Nationella prostatacancerregistret som nu online-publiceras i den ledande tidskriften European Urology. Här jämförs risken för död bland män med prostatacancer med den bland tumörfria kontrollpersoner. För männen med lågrisktumörer enligt de mått som används kliniskt – tumörstadium och elakhetsgrad samt PSA-nivå – var risken för död inte större än bland män utan prostatacancer. Däremot var dödsrisken hos män med lokaliserad högrisktumör klart högre än bland kontrollpersonerna. Trots det behandlades en större andel av männen med lågrisktumör (52%) genom operation eller strålbehandling än av männen med högrisktumörer (32%).
– Våra resultat visar behovet av att bättre anpassa behandlingen efter risken samt av att minimera biverkningarna av behandling eftersom så stor del av de behandlade männen har en låg risk för att dö i prostatacancer och lever länge efter behandlingen, kommenterar professor Pär Stattin, Umeå universitet, som är huvudförfattare till artikeln.
Prostatacancer är den vanligaste och mest dödande cancerformen bland svenska män. Samtidigt lever många med sin prostatacancer i många år utan sjukdomen fortskrider eller ger symtom.
Därför är det angeläget att identifiera de män som behöver behandling respektive de män för vilka behandling är onödig.
För mer information, kontakta gärna
professor Pär Stattin, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet,
tel. 090-785 22 9, mobil 073-620 52 51, e-post par.stattin@urologi.umu.se
Referens
Jennifer R. Rider, Fredrik Sandin, Ove Andrén, Peter Wiklund, Jonas Hugosson, Pär Stattin: Long-term Outcomes Among Noncuratively Treated Men According to Prostate Cancer Risk Category in a Nationwide, Population-based Study. European Urology, 2012, published ahead of print August 10th.
Artikellänk: dx.doi.org/10.1016/j.eururo.2012.08.001 [Ref 1]
Det visar Sveriges lantbruksuniversitets (SLU:s) prognos. Södra Norrland liksom Svealand får något mindre än normala mängder.
Götaland tycks få gott om lingon i år, nästan 160 procent av medelvärdet för perioden 2003–2011. För norra Norrland tycks det dock bara bli drygt 40 procent av medelvärdet enligt årets lingonprognos. Det är därmed det fjärde svaga lingonåret i rad i Norr- och Västerbotten. Längre söderut i landet ser det lite bättre ut. I södra Norrland och i Svealand visar prognosen på 80-85 procent. Prognosen har tagits fram genom ett samarbete mellan Riksskogstaxeringen och enheten för skoglig fältforskning vid SLU.
– Vi ska dock komma ihåg att bärtätheten generellt sett är mycket större i Norrlands och Svealands lingonskogar än i Götalands. Även om tillgången i år är under hälften av det normala i norra Norrland, så finns det i genomsnitt lika många lingon per kvadratmeter där som i Götaland (6,2 bär/m², se figur 2 och karta), säger Ola Langvall, som ansvarar för bärobservationerna vid SLU:s skogliga försöksparker och tillägger:
– Lingonen börjar nu mogna så smått i de södra landsdelarna, men än är det inte riktigt dags att ge sig ut och plocka skogens röda guld.
Liksom för blåbären, är chansen stor att sommarens blöta väder kan leda till att lingonen blir ovanligt stora i år. Tillgången på blåbär i kilo räknat har nämligen visat sig vara högre än vad den ursprungliga prognosen indikerade (som enbart baserade sig på antalet bär).
Om årets blåbärstillgång
Prognosen för årets blåbärsskörd presenterades i början av juli av SLU och pekade på ett svagt år i Norrland och Svealand, men normal tillgång på blåbär i Götaland. Nya beräkningar med information från fler provytor visar istället på normala mängder i norra Norrland och bättre än så i södra Norrland. En orsak tycks vara att fler blåbärskart än normalt har utvecklats till bär.
– Blåbären har dock tagit ovanligt lång tid på sig att mogna i år, vilket förmodligen beror på den kyliga och regniga sommaren. Det innebär att säsongen för att plocka blåbär fortfarande pågår, till och med i Götaland.
Mer information
Föreståndare Ola Langvall, enheten för skoglig fältforskning, Asa försökspark, SLU.
Tel. 0472-26 31 80, Ola.Langvall@slu.se
Redovisningsansvarig Per Nilsson, Riksskogstaxeringen, institutionen för skoglig resurshushållning, SLU Umeå
Tel. 090-786 84 72, Per.Nilsson@slu.se
