– Upptäckterna har en stor principiell betydelse för vår förståelse av hur olika typer av celler bildas under fostertiden. Om vi vet hur det ska fungera normalt sett underlättar det möjligheterna att i framtiden hitta åtgärder när någonting går snett, berättar Lena Gunhaga, docent vid Umeå centrum för molekylär medicin.
Synen tillhör ett av våra sensoriska system som är avgörande för vår förmåga att uppfatta omvärlden. För att vi ska kunna se måste linsen i ögat bildas. Linsfiberceller börjar utvecklas tidigt under fosterstadiet, men det fortsätter att bildas linsfiberceller under hela vår livstid.
– Vilka signaler som styr vilka linsceller som fortsätter att dela sig och vilka som lämnar cellcykeln och mognar till linsfiberceller har hittills till största del varit okänt, berättar Lena Gunhaga.
Nu har hennes forskargrupp kunnat visa att balansen mellan två signalmolekyler är kritisk för beslutet om linsceller ska stanna i cellcykeln eller mogna till funktionella linsfiberceller.
Den ena signalmolekylen (FGF) styr celldelning oberoende av den andra signalmolekylen (BMP). Däremot kontrollerar båda signalmolekylerna processen att lämna cellcykeln och mogna till linsfiberceller, vilket bland annat innebär att linsspecifika gener aktiveras. När forskarna blockerade BMP:s aktivitet minskade också FGF-signaleringen. Det tyder på att de två signalmolekyler inte bara samverkar – de styr också varandras uttryck.
INFORMATION OCH KONTAKT
Resultaten publiceras i tidskriften Molecular Biology of the Cell. Författare till artikeln är Miguel Jarrin, Tanushree Pandit och Lena Gunhaga, alla vid Umeå centrum för molekylär medicin (UCMM), Umeå universitet.
Originalpublikation:
Jarrin, M., Pandit, T. and Gunhaga, L: A balance of FGF and BMP signals regulates cell cycle exit and Equarin expression in lens cells. Molecular Biology of the Cell Volume 23, 2012.
För ytterligare information, kontakta gärna:
Docent Lena Gunhaga, Umeå centrum för molekylär medicin (UCMM)
Telefon: 090-785 44 35, mobil 070-2621879
E-post: Lena.Gunhaga@ucmm.umu.se
Mer än var femte svensk lider av spänningshuvudvärk flera gånger i månaden. Omkring var tionde har spänningshuvudvärk varje vecka; ungefär 2-3 procent har huvudvärk dagligen. Detta gör spänningshuvudvärk till den vanligaste formen av huvudvärk i befolkningen – och i sin kroniska form också en av de mest svårbehandlade.
Doktoranden Elisabeth Söderberg vid institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Sahlgrenska akademin, har i sin avhandling undersökt vilka metoder som är mest effektiva för att lindra kronisk huvudvärk, både med avseende på värkens intensitet och antal huvudvärksfria perioder samt andra symtom som muskelömhet och generell livskvalitet.
Totalt fick 90 patienter med kronisk huvudvärk prova fysisk träning, avslappningsövningar respektive akupunktur. Försöken visade att samtliga metoder hjälpte, men att patienter som gjorde avslappningsövningar hade flest huvudvärksfria dagar. Vid en uppföljning sex månader senare var det också gruppen som gjorde avslappningsövningar som mest förbättrat sin sömn.
– Men framför allt visar resultaten att fysisk träning har god effekt på kronisk huvudvärk av spänningstyp, vilket vetenskapligt inte tidigare bevisats. Vid en uppföljning av patienterna ett halvår efter behandlingen var det till exempel gruppen som tränade som mest ökat sin generella livskvalitet, säger Elisbeth Söderberg.
Sammanfattningsvis visar avhandlingen att avslappningsträning ger fler huvudvärksfria perioder och fler huvudvärksfria dagar, medan fysisk träning och avslappning ger bättre välbefinnande och minskar muskelömhet.
– För patienter med kronisk huvudvärk av spänningstyp är dessa metoder därför att rekommendera framför akupunktur, säger Elisabeth Söderberg.
De vanligaste utlösande faktorerna bakom spänningshuvudvärk är enligt avhandlingen stress och dålig ergonomi.
INFORMATION OCH KONTAKT
Avhandlingen Chronic tension-type headache. Treatment with acupuncture, physical training and relaxation training försvarades vid en disputation den 15 juni.
Elisabeth Söderberg, institutionen för neurovetenskap och fysiologi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 0304-54009 elisabeth.soderberg@neuro.gu.se
För sex år sedan, den 7 juni 2006 vid midnatt, observerades en stark bolid eller ett eldklot ovanför Tromsøregionen. Detta väckte stor uppmärksamhet i Norge och även internationellt eftersom man samtidigt hörde explosionsljud. Kanadensiska University of Western Ontarios hemsida innehåller bilder, infraljudsdata och information om en norsk expedition som genomfördes strax efter händelsen (se länken här nedan).
”Det är svårt att hitta meteoriter och därför viktigt att täcka stora sökarealer”, säger expeditionens ledare, professor Asta Pellinen-Wannberg. Denna expedition riktar in sig på områden längre västerut än var den norska expeditionen letade. Som stöd har forskarna data från infraljudmätningar som visar var explosionen skedde ovanför Norge. Den finska amatörastronomförening URSA:s bolidarbetsgrupp har också gjort beräkningar om hur meteoritfragmenten borde ha spridit sig. Expeditionen flyger med helikopter österut från Kilpisjärvi till sjön Somasjärvi som ligger vid gränsen mellan Finland och Norge, där kirunaforskarna ska leta efter fragmenten.
Varför letar man efter meteoriter, och vad man kan lära sig från dem i fall man hittar några?
”Tanken på att hitta en meteorit som man har sett komma från rymden fascinerar både forskare och allmänheten”, säger Asta Pellinen-Wannberg. ”Meteoriternas sammansättning kan berätta om varifrån de kommer och när i solsystemets historia deras ursprungskroppar skapades”.
INFORMATION OCH KONTAKT
Asta Pellinen-Wannberg, professor, Umeå universitet, tel. 0980-79118, asta@irf.se
Rick McGregor, informationsansvarig, IRF, tel. 0980-79178, rick@irf.se
Webbsidor:
Institutet för rymdfysik
University of Western Ontario (bilder, infraljudsdata mm om boliden)
Resultaten meddelades av experimentens två talespersoner i ett seminarium som gavs i en överfylld föreläsningssal på CERN, direktsänt till universitet och laboratorier över hela världen.
LHC-acceleratorn startades upp under 2009. Sedan omstarten av LHC i mars 2012 har ATLAS-experimentet samlat in mer data än under hela den föregående perioden och det var därför möjligt att nu presentera betydligt mer precisa resultat än de som senast presenterats på CERN i december 2011. I dessa experimentdata ser ATLAS tydliga tecken på förekomsten av en ny partikel, på en statistisk konfidensnivå av 5 sigma, i massområdet runt 126 GeV. Mer data och analysarbete kommer att behövas för att bestämma den nya partikelns egenskaper och därmed kunna avgöra om den detekterade partikeln med säkerhet är Higgspartikeln.
Higgs-fältet är en nödvändig ingrediens i en teori om elementarpartiklarna som kallas Standardmodellen och som formulerades på 1960-talet. Denna teori förklarade hur elektromagnetism och den svaga kärnkraften egentligen är två sidor av en gemensam typ av växelverkan. Teorin har nu testats i acceleratorexperiment med fantastisk precision och visat sig stämma med alla observationer. En annan effekt av Higgs-fältet är att alla elementarpartiklar får sin massa genom att växelverka med Higgsfältet. En ytterligare förutsägelse är att det existerar en partikel associerad med Higgsfältet: Higgspartikeln, som partikelfysiker har sökt efter i fyrtio år nu.
Svenska forskargrupper vid universiteten i Lund, Stockholm och Uppsala samt vid KTH, som deltar i ATLAS-experimentet och är organiserade i ett svenskt forskarkonsortium LHCK, har omfattande erfarenhet av att söka efter Higgspartikeln vid LHC och tidigare acceleratorer och har under lång tid arbetat med konstruktionen av och dataanalys vid ATLAS experimentet.
ATLAS är ett av de två stora experimenten vid LHC-acceleratorn. Experimentet är det största fysikexperimentet någonsin. Själva detektorn, som har formen av en liggande cylinder och är fylld med en enorm mängd partikelsensorer och elektronik, är 22 meter hög och 40 meter lång och väger drygt 7000 ton. Experimentets uppbyggnad tog ca tio år att genomföra och engagerar mer än 3000 fysiker från 174 universitetsgrupper i 38 länder.
CERN är det europeiska laboratoriet för partikelfysik, beläget på gränsen mellan Schweiz och Frankrike just utanför Genève. Organisationen grundades 1954 av tolv europeiska länder, bland dem Sverige. Idag är 20 europeiska länder medlemmar, och ytterligare ett antal stater, bland andra Ryssland, USA och Japan deltar som observatörer.
Om och när signalen vid 126 GeV massa bekräftas vara en Higgspartikel så blir nästa uppgift att noggrant mäta dess egenskaper för att undersöka om partikeln beter sig precis så som Standardmodellen förutsäger eller om det finns avvikelser som tyder på en ny teori bortom Standardmodellen. Sådana nya teorier behövs redan bland annat för att förklara hur Higgsbosonen får sin massa, vad universums mörka materia består av och varför det i universum bara finns materia och ingen antimateria (båda typerna av materia måste ha skapats vid Big Bang). Dessa frågor undersöks också av svenska forskare vid ATLAS-experimentet.
Med anledning av de nya resultaten gör det svenska LHC-konsortiet följande uttalande:
”Det finns flera unga svenska forskare både i Lund, Stockholm och Uppsala som gjort mycket ledande insatser i forskningen på CERN kring Higgsbosonen och de andra obesvarade frågorna inom dagens partikelfysik. Det är en tillgång för Sverige att vi därmed aktivt bidrar vid frontlinjen i utforskningen av de spännande frågorna om materiens innersta struktur och universums uppbyggnad.”
INFORMATIION OCH KONTAKT
Kontaktpersoner för ATLAS-experimentet inom Svenska LHC-konsortiet:
Kungliga Tekniska Högskolan
Bengt Lund-Jensen, e-post: lund@particle.kth.se tel: 070-9796832
Jonas Strandberg, e-post: jostran@particle.kth.se tel: 070-315 55 05
Lunds universitet
Torsten Åkesson, e-post: Torsten.Akesson@hep.lu.se tel: 0708-102873
Vincent Hedberg, e-post: Vincent.Hedberg@cern.ch tel: 0041-764 872 849
Stockholms universitet
Christophe Clément, e-post: clement@physto.se tel: 076-629 63 09
Sara Strandberg, e-post: strandberg@fysik.su.se tel: 070-245 30 20
Uppsala universitet
Tord Ekelöf, e-post: Tord.Ekelof@physics.uu.se tel: 070-4250210
Richard Brenner, e-post: Richard.Brenner@physics.uu.se tel: 073-9753748
– Vi räknar med att trädens produktion ökar med 2-3 % genom att vi nu kan välja de allra bästa träden för skogsproduktion eller för att avla på, säger skogsträdsförädlaren Gunnar Jansson vid Skogforsk.
Det nya analysverktyget, liknande de som bl.a. används för förädling av boskap, klarar av att hantera mycket stora datamängder om trädens egenskaper, t.ex. geografiskt ursprung, släktskap, volymproduktion och stamform. Det här kommer att ge skogsbruket träd som växer flera procent bättre än dagens förädlingsarbete åstadkommer.
– Systemet gör att vi kan hantera mycket större datamängder än tidigare, säger Gunnar Jansson. Det ger oss bättre urvalsmöjligheter och ökar den genetiska vinsten.
INFORMATION OCH KONTAKT
Gunnar Jansson, forskare, tel: 018-18 85 56, gunnar.jansson@skogforsk.se
gunnar.jansson@skogforsk.se Viklund, kommunikationschef, tel: 018-18 85 40, erik.viklund@skogforsk.se
I undersökningen har forskarna under ett dygn registrerat ljudnivåer runt tretton svårt sjuka patienter som vårdades på intensivvårdsavdelningen vid Södra Älvsborgs Sjukhus. Undersökningen visade att ljudnivåerna som omgav den svårt sjuke patienten i genomsnitt låg på mellan 51 och 55 decibel. Det är jämförbart med en trafikerad väg.
Men under större delen av dygnet, mellan 70 och 90 procent av tiden, låg ljudstyrkan över 55 decibel – dessutom uppkom en mängd kortare ljudstötar på över 100 decibel.
När patienterna intervjuades om sina erfarenheter framkom dock både negativa och positiva upplevelser av de omgivande ljuden. Som positiva upplevelser nämndes till exempel ljudet från personal som samtalade lugnt sinsemellan eller informerade om pågående behandling.
– Det som upplevdes skrämmande var okontrollerbara ljud från till exempel larm, ljud från svårt sjuka medpatienter och ljud från behandlingar och undersökningar. Flera patienter berättade också om att omgivande ljud vävts in i drömmar och hallucinationer, säger Lotta Johansson, forskare vid Sahlgrenska akademin som lett studien.
De ljudnivåer som konstaterades i studien ligger något lägre än de som uppmätts vid tidigare studier, men samtidigt markant högre än de 30 decibel som WHO rekommenderar för vårdrum på sjukhus.
– Det intressanta är att det patienterna ansåg mest störande var de okända och okontrollerbara ljuden, snarare än den generellt höga ljudnivån. Det visar att vi måste vidta fler åtgärder för att skapa helande vårdmiljöer, där svårt sjuka patienter får bättre förutsättningar för sömn och återhämtning, säger Lotta Johansson.
Studien “The sound environment in an ICU patient room — A content analysis of sound levels and patient experiences” publicerades i tidskriften Intensive and Critical Care Nursing. Undersökningen är en förstudie till ett större projekt, där forskarna djupare och i ett längre perspektiv ska undersöka hur den fysiska miljön påverkar svårt sjuka patienter.
INFORMATIOM OCH KONTAKT
Länk till artikel: http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0964339712000377
Kontakt: Lotta Johansson, institutionen för vårdvetenskap och hälsa, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet 031 786 6108 lotta.johansson@fhs.gu.se
Berit Lindahl, docent vid Institutionen för vårdvetenskap, Högskolan Borås 033 435 4739 berit.lindahl@hb.se
Lokala satsningar på fjärrvärme i EU-länderna kan öka effektiviteten i el- och värmeproduktionen och minska energisystemkostnaderna i Europa. Det visar en förstudie som har genomförts av forskare vid Högskolan i Halmstad och Aalborgs universitet.
Förstudien Heat Roadmap Europe 2050 som nyligen presenterades, visar på alternativ till EU-kommissionens strategier för att minska utsläppen av koldioxid, säkerställa EU:s tillgång till energi i framtiden och förbättra EU:s konkurrenskraft, som tidigare lagts fram i färdplanen Energy Roadmap 2050. EU-kommissionens färdplan tar inte tillräckligt stor hänsyn till vinsterna som mer utbyggda fjärrvärmenät skulle ha för Europa, menar forskarna bakom förstudien.
– Det som är unikt med den här förstudien är att Högskolan i Halmstad, tillsammans med Aalborgs universitet, har utvecklat en ny metod för att modellera energianvändning i Europa.
Påfallande ofta försummas lokala förutsättningar i energiprognoser. Fjärrvärme är en lokal tekniklösning och vi har satsat på att inkludera lokala förutsättningar i våra beräkningar, säger Urban Persson, doktorand i energiteknik, som tillsammans med Sven Werner, professor i energiteknik, och magisterstudent Daniel Nilsson, har stått för Högskolan i Halmstads arbete i förstudien Heat Roadmap Europe 2050.
Fjärrvärme möjliggör återvinning av spillvärme från till exempel kraftvärmeverk och industriprocesser. I Sverige, Danmark, Finland, Baltikum, Polen och Tyskland är fjärrvärmenäten väl utbyggda. I Sverige tillfredsställs ungefär 60 procent av värmebehoven i bostads- och servicesektorn av fjärrvärme. I många övriga länder i Europa har inte utbyggnaden skett i samma takt.
Forskarna i Halmstad har under ett par års tid arbetat med att bygga upp en unik databas över Europas fjärrvärmesystem och har kartlagt förutsättningar för en utbyggnad av fjärrvärmenäten inom EU.
– Ur återvinningsperspektiv har vi speciellt tittat på förbränningsanläggningar och energiintensiva industrier för att kartlägga var det finns lokala verksamheter där det kan tänkas finnas spillvärme. Vi har också tittat på förnybara lokala värmetillgångar som till exempel geotermi, sol och biomassa. Om man ska kunna återvinna och tillgodogöra sig lokala värmeresurser som inte annars utnyttjas måste det finnas ett sätt att distribuera dem till våra hus och våra industrier.
Där är fjärrvärmetekniken avgörande, säger Urban Persson.
Förstudien visar att en utbyggnad av fjärrvärme i Europa, motsvarande en 50-procentig värmemarknadsandel och med ökat utnyttjande av lokala värmeresurser, skulle kunna minska systemkostnaderna i EU:s värmesektor med 14 miljarder euro år 2050. Mer fjärrvärme skulle också innebära en minskning av dyr energiimport och ökad effektivitet i både el- och värmesystem.
Med en hög andel förnybara energikällor är ett smart energisystem avgörande.
– I takt med att energisektorn blir mer och mer baserad på intermittenta energikällor, som sol- och vindkraft, finns ett ökat behov av regleringsmöjligheter i elnäten. Fjärrvärme kan fungera som ett effektivt balanserande element i energisystemet, dels avlastas elnätet vid överskottsproduktion, dels kan elnätet förses med el från kraftvärmeverk när det råder situationer av elunderskott, säger Urban Persson.
Förstudien har gjorts på uppdrag av Euroheat & Power, en europeisk sammanslutning av nationella fjärrvärmeorganisationer. Förstudien ska ligga till grund för en ansökan inom IEE som är en del av EU:s ramprogram för konkurrenskraft och innovation.
INFORMATION OCH KONTAKT
För mer information kontakta Urban Persson, Högskolan i Halmstad,
telefon 035-16 74 05.
Hög artrikedom är en försäkring för både naturen och samhället, eftersom sannolikheten ökar att åtminstone några arter är tåliga nog att upprätthålla viktiga värden som vattenrening och pollinering av grödor.
– Principen är densamma som med en aktieportfölj; det är dumt att placera alla ägg i samma korg, säger forskaren Johan Eklöf.
Nu visar experiment med ålgräsängar i grunda havsvikar på västkusten att de negativa effekterna av att förlora känsliga arter kan förstärkas av klimatförändringar.
Torskfiske och klimatförändringar
Ålgräsängar i grunda havsvikar är viktiga uppväxtområden för exempelvis torsk. Sedan tidigt 1980-tal har utbredningen av ålgräs minskat kraftigt längs Bohuskusten.
Orsaken tros vara övergödning som gynnar trådalg-mattor som skuggar och kväver ålgräset, men också förlusten av torsk, som inneburit en kraftig ökning av mindre rovfiskar. Fler mindre rovfiskar minskar i sin tur utbredningen av vissa växtätande smådjur, tångmärlor, som är effektiva betare som normalt kontrollerar trådalgerna.
Den här typen av kaskadeffekter har blivit allt vanligare både på land och i havet, genom att många rovdjur slagits ut av jakt och fiske. Oroande nog tyder teori och observationer på att dessa effekter skulle kunna förvärra effekten av global uppvärmning, som gynnar värmetåliga men betningskänsliga växter som trådalger.
Klimatexperiment med minatyrekosystem
På forskningsstationen Sven Lovén centrum Kristineberg vid Gullmarsgjorden har forskare vid institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet byggt upp miniatyrekosystem i utomhusakvarier. Man har sedan undersökt hur framtida uppvärmning och försurning av havet skulle kunna påverka balansen mellan ålgräs och trådalger.
Effekterna var oväntat starka och tydliga. Det visade sig att mångfalden av algätande smådjur avgjorde hur starkt uppvärmningen och försurningen påverkade ekosystemet.
– När mångfalden var hög hade varken uppvärmning eller försurning någon egentlig effekt, eftersom algerna betades bort innan de hann växa till sig och skugga ålgräset. Men när vi samtidigt simulerade effekten av fisket och tog bort de effektiva men sårbara tångmärlorna, så tog algerna över ekosystemet, säger forskaren och biologen Johan Eklöf, ledare av studien.
Bevarad mångfald gör ekosystemen tåligare
De resultat som upptäckts bör oroa oss, menar forskarna.
– Ofta tror vi att vi har råd att förlora de känsligaste arterna, för det finns andra arter som är tåligare och tar deras plats. Men med framtida klimatförändringar kanske inte den försäkringen gäller, säger Johan Eklöf.
Men forskarna är också noga med att poängtera att det fortfarande finns hopp, om samhället agerar.
– Om vi skyddar den lokala mångfald vi har kvar och restaurerar det vi har förlorat, genom att till exempel skydda rovfiskbestånd i kustområden, så kan vi troligen öka ekosystemens tålighet mot klimatförändringar.
INFORMATION OCH KONTAKT
Artikeln Experimental climate change weakens the insurance effect of biodiversity kan laddas ner i sin helhet.
Kontakt: Johan Eklöf, forskare, Institutionen för biologi och miljövetenskap
Telefon: 0707-38 43 15
E-post: johan.eklof@bioenv.gu.se
Barnmorskan Lise Gaudernack har tittat på det ökade antalet kejsarsnitt i Norge och konstaterar att de leder till ökade hälsoproblem, både på individ- och befolkningsnivå. Hennes studie visar att en av orsakerna till det ökande antalet kejsarsnitt kan vara att de andragångsföderskor som ber om kejsarsnitt har upplevt fler komplikationer och operativa ingrepp vid sin första förlossning, än normalbefolkningen.
– Det är därför mycket viktigt att förebygga traumatiska förlossningsupplevelser, genom att optimera den hjälp mammorna får, eftersom sådana trauman leder till önskan om kejsarsnitt, säger Lise Gaudernack.
Det norska projektet ”Kjent jordmor” har hjälpt kvinnor med ångest inför förlossningen att ändå välja vaginal förlossning.
– Tittar man på de faktorer som normalt sett brukar vara utslagsgivande, som ålder eller om det dröjer för länge innan de får behandling, slår det igenom att även könet är en stark faktor. Är inte det väldigt konstigt, frågar sig professor Johan Herlitz.
Vad som gör det hela ännu mer förvånande – och intressant – är att kvinnor i regel har sämre förutsättningar än män att klara av ett hjärtstopp. De är oftare äldre och ensamstående.
– Man har tidigare haft tankar om att hjärtinfarkten upptäcks långsammare hos kvinnor än hos män. Kvinnorna skulle ha lite mer diffusa symptom som inte presenterar sig på samma sätt. Vi har också sett att kvinnor som söker för bröstobehag på sjukhus inte läggs in på hjärtinfarktavdelningen lika ofta som män.
Östrogen kan vara nyckeln
Det är ännu oklart exakt varför kvinnor överlever i högre utsträckning än män, men det kan ha att göra med det kvinnliga könshormonet östrogen.
– Man har i och med detta funderat på att ge östrogen till patienter, i första hand män men även kvinnor, som drabbats av hjärtstopp. Om du har en patient, i 55-60-årsåldern som söker sjukhusvård för bröstsmärtor, så är 80 procent av dessa män. Kommer man däremot upp i åldrarna mot 70-80 år jämnas den skillnaden ut. Det har man tolkat som orsakat av det faktum att kvinnans östrogennivåer minskar när hon blir äldre, säger Johan Herlitz.
KONTAKT
Johan Herlitz, Tfn: 033-435 43 80 eller 0734-612 002 E-post: johan.herlitz@hb.se
En opinionsundersökning som publiceras nu under Almedalsveckan visar dock att svenska folket uppfattar Sverigedemokraterna som ett parti i den politiska mitten. Undersökningen, som presenteras i en ny bok från Riksbankens Jubileumsfond, lyfter också fram en rimlig – och i sin tur oväntad – förklaring till detta.
Bokens redaktion har låtit undersökningsföretaget Skop ställa följande fråga till ett riksrepresentativt urval på 1 000 personer:
Om man ser till Sverigedemokraternas samlade politik – alltså sådant som rör exempelvis vård, omsorg och skola, skatter och bidrag, miljö och kultur – skulle du då säga att partiet ligger till vänster, till höger eller ungefär i mitten av den politiska skalan?
”Ungefär i mitten”
Svarsfördelningen i diagrammet härintill drar visserligen en aning åt höger, men i betydligt lägre grad än väntat. Det vanligaste svaret är ”ungefär i mitten”. Att inte mindre än 13 procent av de svarande placerar SD till vänster och så hög andel som 36 procent sätter SD i mitten kan rimligtvis förklara varför väljare kan gå från ett rödgrönt parti direkt till Sverigedemokraterna.
De svarandes politiska sympatier ger tydliga utslag. Största andelen som placerar SD till vänster finns bland just sverigedemokrater (21 procent). Men även bland allianssympatisörer ligger andelen så högt som 14 procent och bland de rödgröna 11 procent, med små skillnader mellan individuella partier. Även oräknat sympatisörer till SD betyder det alltså att var åttonde svensk bedömer SD vara ett parti till vänster om mitten.
Att i stället placera Sverigedemokraterna till höger är vanligast bland vänsterpartister och miljöpartister där omkring 60 procent betecknar SD som ett parti till höger. Bland socialdemokrater och borgerliga väljare är det dock enbart en minoritet, omkring 40 procent, som ser SD som ett parti till höger om mitten.
Ytterligare en politisk skala
I boken ges också en förklaring till det överraskande undersökningsresultatet, nämligen att Sverigedemokraterna och de flesta andra av de populistiska partierna i Norden förordar en ekonomisk mittenpolitik – välfärd och social reformpolitik (för ländernas ”inhemska” befolkning), en reglerad marknad och en omfördelande skattepolitik. Förklaringen ligger därmed i att det numera inte räcker med endast en politisk skala (vänster–höger), utan att det krävs ytterligare en: liberal–auktoritär. Ett auktoritärt parti befinner sig visserligen oftast till höger om mitten, men inte alls alltid. Exempel på ett par populistiska partier som enligt boken faktiskt hamnar strax till vänster om mitten är Sannfinländarna och Sverigedemokraterna.
En oundviklig slutsats är att Sverigedemokraternas framtidsutsikter i svensk politik torde gynnas av att partiet uppfattas ligga i den politiska mitten. Dels kan det kännas lättare för väljare att gå till ett parti i mitten än till ett extremparti, dels är det ju endast i mitten som ett politiskt parti kan uppnå en inflytelserik vågmästarposition.
Fotnot: Riksbankens Jubileumsfonds nya bok heter ”Tungan på vågen: Vågmästare och balanspartier” (Makadam förlag, 2012).
Bakgrunden till studien är att allvarliga psykiska sjukdomar såsom schizofreni och bipolär sjukdom oftast behöver behandlas med kontinuerlig antipsykotisk läkemedelsbehandling, men att bieffekterna av sådan behandling under graviditet inte är klarlagda. Många antipsykotiska läkemedel, i synnerhet olanzapin och klozapin, ökar risken för viktuppgång och diabetes och det har framförts farhågor att dessa läkemedel skulle kunna medföra graviditetsdiabetes och att fostren skulle få en onormalt ökad tillväxt och födas för stora för tiden.
Huvudförfattaren Robert Bodén är psykiater och forskare vid Neurovetenskapliga Institutionen vid Uppsala universitet och Centrum för Läkemedelsepidemiologi vid Karolinska Institutet. Tillsammans med sina kollegor har han använt nationella hälsoregister för att studera effekterna av antipsykotiska läkemedel under graviditet.
Alla kvinnor som blivit gravida efter juli 2005 och fött barn innan december 2009 delades in i tre grupper: de som hämtat recept på; (1) olanzapin och/eller klozapin (169 stycken); (2) andra antipsykotiska läkemedel (338 stycken); eller (3) inga antipsykotiska läkemedel (357 696 stycken).
Graviditetsdiabetes var mer än dubbelt så vanligt i bägge grupperna av mammor som använde antipsykotiska läkemedel (4,1 procent i grupp 1 och 4,4 procent i grupp 2) jämfört med de övriga mammorna i grupp 3 (1,7 procent). Användning av antipsykotiska läkemedel under graviditeten var inte kopplat till att föda för stora barn, men författarna noterade en ökad risk för att föda barn med stort skallomfång för dem som använt olanzapin och/eller klozapin. De mammor som använt antipsykotiska läkemedel hade istället ökad risk för att föda för små barn, men detta beror troligtvis på att fler av dessa mammor röker och inte på en läkemedelseffekt, skriver författarna.
Sammanfattningsvis anser författarna att gravida mödrar som behandlas med antipsykotiska läkemedel bör övervakas noga med avseende på graviditetsdiabetes och avvikande fostertillväxt.
INFORMATION OCH KONTAKT
För mer information kontakta Robert Bodén, e-post: Robert.Boden@neuro.uu.se
E-post besvaras snabbt och tid för intervju kan avtalas.
Bodén et al. (2012) Antipsychotics During Pregnancy – Relation to Fetal and Maternal Metabolic Effects, Archives of General Psychiatry 2012, Vol 69, No7, s:715-721
Vidare har forskarna gjort ett försök att analysera effekterna av cyklisters hälsomedvetenhet på restidsvärderingen och om möjligt föreslå en dekomponering av restidsvärdet i hälsoeffekt respektive övrigt tidsvärde/bekvämlighetsvärde.
I rapporten redovisas en teoretisk modell samt inledande analyser och skattningar av restidsvärden som gjorts utifrån materialet. Resultaten visar att det finns en skillnad i storlek på restidsvärdet beroende på om respondenterna har bil eller kollektivtrafik som alternativt färdmedel till cykel. Ett annat resultat är att restidsvärdet tenderar att minska ju mindre riskfylld och obekväm cykelvägen är, främst vid förflyttning från blandtrafik/cykelfält till cykelbana (invid väg eller ej i anslutning till väg).
Studien indikerar även att personer som inte tar med hälsoaspekter i sina val att cykla har högre restidsvärden än personer som anser att hälsoaspekter är av betydelse. Störst effekt verkar hälsoaspekten ha vid cykling på cykelbana. En slående aspekt av de skattningar som gjorts är att respondenterna (som är cyklister) uppgav svar som resulterade i restidsvärden för cykel som vida överskrider motsvarande värden för det alternativa färdmedlet. Även om värdena är höga så ligger de någorlunda i linje med tidigare studier, i varje fall när det gäller personer med kollektivtrafik som alternativt färdmedel till cykel.
VTI publikation N26-2012 – Värdering av restidsbesparingar vid cykelresor.
Annika Jägerbrand, forskare på VTI, har gjort en kunskapssammanställning över hur vägområdet och i viss mån även angränsande områden kan göras mindre attraktiva för vilt genom förändringar av vägmiljö och vegetation. Rapporten går igenom samband mellan viltförekomst/viltolyckor och omgivande miljö samt samband mellan viltförekomst och drift och underhåll. Studier av viltkollisioner och omgivande miljö visar att det finns komplexa samband med exempelvis områdets och landskapets egenskaper samt art- och/eller habitatdiversitet.
Slåtter och röjning av vägkanter har som huvudsyfte att förbättra synbarheten för fordonsförare men kan påverka attraktiviteten hos vegetationen i vägkanten för vilt. Exempelvis har röjning av träd och buskar vintertid en negativ trafiksäkerhetseffekt eftersom den typen av åtgärder lockar älg till vägområdet, såvida inte grenarna forslas bort direkt. Slåtter av vägkanterna gynnar troligtvis förekomsten av attraktiv växtlighet under höst och vinter om slåttern har utförts tidigt under växtsäsongen och likaså under nästkommande vår och sommar om den utförts sent under växtsäsongen.
En genomgång har gjorts av val av vegetation i vägens närmiljö och olika djurs val av föda för att ta fram kunskap som kan användas för att minska attraktiviteten hos vegetation i vägkanten. Rapporten presenterar även en svensk växtartslista med växtarter och växtgrupper som rapporterats vara resistenta mot bete av rådjur och/eller vitsvanshjort.
Även markanvändningen i vägens närområde kan inverka på viltolycksrisken. I områden med hög risk för viltolyckor bör därför vegetation som är attraktiv för vilt stängslas in eller helt undvikas i en viss buffertzon ut från vägen. Detta gäller exempelvis vissa odlade grödor men även energiskog. Vad gäller just energiskogsplanteringar menar författaren att det är olyckligt att länsstyrelserna subventionerar dessa utan att ställa krav på att de inte ska ge negativa effekter på trafiksäkerheten.
VTI publikation R753 – Anpassning av vägmiljö och vegetation som åtgärd mot viltolyckor.
Symboler i vägbanan används på liknande sätt i sju studerade länder – Danmark, Finland, Norge, Sverige, Nederländerna, Storbritannien och Tyskland. Forskarna visar i sin studie på att främst följande symboler skulle kunna vara av intresse att standardisera vad gäller användning, utformning och mått:
– körfältspilar
– pilar för körfältsbyte
– väjningsplikt
– stopplikt
– hastighetsbegränsning
– vägnummer.
VTI publikation N27-2012, Symboler i vägbanan
För mer information, kontakta
Carina Fors, forskningsingenjör, VTI: +46 13 20 41 41, carina.fors@vti.se
Många bakterier har små kromosomer som man tror har utvecklats från bakterier med stora kromosomer på grund av att gener förlorats genom deletioner. En deletion är en mutation (förändring i arvsmassan) som leder till att en bit av kromosomen förloras. Till exempel så har många endosymbionter och intracellulära sjukdomsframkallande bakterier (till exempel Rickettsia och Mycoplasma) små kromosomer men även vissa frilevande havsbakterier (till exempel Vibrio) har tappat delar av sin kromosom.
Eftersom de flesta gendeletioner har negativa effekter på bakteriens överlevnadsförmåga så har man tidigare trott att många gener tappas på grund av chanshändelser – så kallad genetisk drift. De nya resultaten som nu publiceras tyder dock på att förlust av vissa gener kan ha en positiv effekt på Salmonellabakteriens tillväxtförmåga och att de därför är positivt selekterade.
– Genom att konstruera en speciell transposon, en kort DNA-sekvens som kan flytta sig från ett ställe till annat i kromosomen, så kunde vi mäta hur ofta deletioner sker på olika platser i kromosomen, hur stora deletionerna är och vilken effekt de har på bakteriernas tillväxt, berättar Dan Andersson, professor i medicinsk bakteriologi vid Uppsala universitet och huvudansvarig för studien.
Mycket överraskande såg forskarna att många deletioner ökade bakteriernas tillväxt med upp till 5-6 procent under både fattiga och rika tillväxtbetingelser.
– De här resultaten visar att kromosomer mycket snabbt kan krympa i storlek på grund av att genförlust ökar bakteriernas konkurrenskraft. Matematisk modellering av förlustprocessen visar att det krävs endast några 1000 generationers tillväxt för att en bakterie som tappat vissa gener ska kunna konkurrera ut en bakterie med ett komplett genset, säger Dan Andersson.
Resultaten ger nya ledtrådar om vilka grundläggande evolutionära drivkrafter och processer som bestämmer hur stor en bakteries kromosom är och vilka gener den innehåller.
Forskningen har finansierats av Vetenskapsrådet.
INFORMATION OCH KONTAKT
För information om denna forskning vid Uppsala universitet kontakta Dan Andersson, e-post: Dan.Andersson@imbim.uu.se, telefon: 070-1679077.
Koskiniemi S, Sun S, Berg OG, Andersson DI (2012) Selection-Driven Gene Loss in Bacteria. PLoS Genet 8(6): e1002787. doi:10.1371/journal.pgen.1002787
