Syftet med samarbetet är att föra samman moralfilosofi, politisk filosofi och ekonomisk teori för att påverka analys, berättigande och kritik av politiska och ekonomiska institutioner och politiska beslut.

– Detta har visat sig vara ett givande synsätt för många problem och har även genererat nya forskningsvägar, säger Gustaf Arrhenius, som tillsammans med Marc Fleurbaey leder forskningssamarbetet.

The Franco-Swedish Program in Philosophy and Economics handlar om att finna lösningar på relevanta samhällsproblem, bland annat att försöka hitta ett bättre mått för att mäta ojämlikhet respektive välstånd och välmåga. Gustaf Arrhenius nämner Human Development Index, som Amartya Sen varit med om att utveckla, som dock fungerar bäst på fattiga länder. Det behövs även mått för rika länders utveckling som inte enbart fokuserar på folks inkomster utan även väger in känslan av trygghet, allmän tillit och välmående.

Ytterligare en fråga som sysselsätter forskarna är makt. Idag saknas ett bra mått på maktförhållanden mellan individer så som det finns på ojämlikhet och välstånd. Här hoppas filosoferna och ekonomerna kunna föra diskussionerna framåt.

Minst ett 40-tal forskare kommer att vara knutna till programmet under kortare eller längre tid. Därtill äger ett intensivt seminarie-, workshop- och konferensverksamhet rum. Bara under vårterminen 2012 har fyra workshops och en större konferens ägt rum i Paris.

– Det har varit minst sagt intensivt, men vi har ju fått resurser för att kunna ha den här sortens verksamhet, säger Gustaf Arrhenius.

I februari 2011 skrev RJ och den franska stiftelsen Fondation Maison des sciences de l’homme (FMSH, Paris) ett avtal om forskningssamarbete. Samarbetet får även stöd av Franska Institutet i Stockholm (Institut Français de Suède) och Frankrikes stockholmsambassad.

KONTAKT
För mer information om samarbetet, kontakta Maria Wikse, maria.wikse@rj.se
The Franco-Swedish Program in Philosophy and Economics, Gustaf Arrhenius, gustaf.arrhenius@scasss.uu.se  

Forskare i universitetets så kallade ALS-grupp har i samarbete med kolleger i Irland, Holland, USA och Belgien jämfört blodprov och symtombild hos ett mycket stort antal patienter. Av särskilt intresse var de med mycket lång överlevnadstid – flera sådana ALS-patienter är kända i Sverige – och man letade efter delar av arvsmassans DNA som bara finns hos dessa personer och inte hos dem med kortare överlevnad. Efter omfattande analyser – först på zebrafiskar och möss, senare på patientprover – upptäckte forskarna tre saker: 

1. Det finns enstaka ALS-patienter som har mutationer i genen för proteinet EphA4 och just dessa personer har mycket lång överlevnadstid.
2. Hos patienter med nedsatt halt av det normala EphA4-proteinet börjar sjukdomen senare i livet och utvecklas långsamt medan patienter med normal nivå av normalt EphA4 oftast får en relativ aggressiv form av sjukdomen med debut redan i 30-40-årsåldern.
3. Det är tidigare känt att zebrafiskar och möss som fått ett SOD1-sjukdomsanlag från en ALS-patient utvecklar en ALS-liknande sjukdom. Nu upptäcktes att sjukdomsprocessen fördröjs mycket markant om EphA4 hämmas i djurmodellerna.

EphA4 är en receptor i det så kallade Ephrin-systemet som har betydelse för den normala utvecklingen och funktionen hos nervtrådarna till kroppens muskler. Att en hämning av EphA4 i viss mån kan bromsa förlusten av nervceller vid ALS var en överraskande upptäckt. Teoretiskt bör det vara möjligt att utveckla mediciner som direkt eller indirekt kan hämma EphA4-systemet. De första försöken att ta fram sådana ämnen är nu på gång och kommer att testas i Belgien på i första hand zebrafisk och ALS-möss.

Den svenska delen av studien har utförts av professor/överläkare Peter M Andersen och forskningsingenjör Ann-Charloth Nilsson, båda vid Institutionen för farmakologi och klinisk neurovetenskap, Umeå universitet.
Idag kan kan det inte bedömas om den här upptäckten kan leda till en ny behandling för patienter med ALS.

– Vi har i många år sökt efter genetiska faktorer som motverkar ALS och nedsatt halt av normal EphA4 eller muterat EphA4 är en av dem, kommenterar Peter M. Andersen som är professor i neurologi vid Umeå universitet. Det har vi nu visat hos flera patienter med lång överlevnad, men det måste också finnas fler skyddande faktorer.

KONTAKT OCH INFORMATION
För mer information, kontakta gärna
professor, överläkare Peter M Andersen,
tel. 090-785 23 72
e-post Peter.Andersen@neuro.umu.se

Nature Medicine 2012  (doi:10.1038/ nm.2901).

ALS-gruppen i Umeå
Vid Umeå universitet pågår sedan 1992 omfattande forskning om ALS (amyotrofisk lateralskleros). Målet är att genom nya kunskaper om mekanismerna bakom sjukdomen kunna utveckla en verksam behandling. Det är i synnerhet molekylärbiologiska och genetiska aspekter på sjukdomen och mutationer i SOD1 och andra gener som studeras. Av resursskäl pågår för närvarande inga behandlingsförsök på patienter.
Forskargruppen i Umeå består av 22 personer i fyra undergrupper under ledning av professor Peter Andersen (genetisk forskning), professor Thomas Brännström (neuropatologi), professor Stefan Marklund (fria radikaler och cellforskning) samt docent Henrik Antti (metabolomik).

Detta tyder på att havscirkulation i Norra ishavets fungerade på ett distinkt annorlunda sätt under den senaste istiden än idag. I studien som publicerats i tidsskriften Nature Geoscience visar forskarteamet med hjälp av en oceanografisk modell att Norra ishavet har en mycket hög känslighet för förändringar i tillflödet av sötvatten. Detta har lett till att Norra ishavet haft olika cirkulationsmönster och genomgått stora temperatursvängningar.

Arktis har fått stor uppmärksamhet på grund av sin höga känslighet för klimatets uppvärmning. I särskilt fokus är den krympande utbredningen av sommarhavsisen, som i år närmar sig ett nytt minimum sedan satelitobservationerna inleddes 1979. Havsisen i Arktis bildas ovanför gränsen mellan sötare- och saltare havsvatten, även kallad ”haloklinen” som består av ett 200-300 meter tjockt lager av havsvatten med låg salthalt. Den låga salthalten i haloklinen återspeglar smältvatten och inflödet från floder till Norra ishavet. Haloklinen är också mycket kall, omkring -2° C som är nära fryspunkten för havsvatten. Detta gör att haloklinen skyddar havsisen från det underliggande varmare och saltare vattenskiktet som flödar in från Nordatlanten.

Den nya studien med titeln ”Deep Arctic Ocean warming during the last glacial cycle”, som publicerats i Nature Geoscience, visar att det varma mellanliggande lagret i Norra ishavet med ursprung från Atlanten under den senaste istiden trycktes ned djupare, vilket resulterade i en betydande uppvärmning på djup mellan 1 000 och 2 500 meter. Detta i sin tur var en förutsättning för att tjocka marina glaciärisar likt de som idag finns på Antarktis kunde bildas i Norra ishavet under den senaste istiden.

Med stöd av en konceptuell oceanografisk modell visar forskarna att det varmare Atlantiska vattnet tvingades ned på större djup genom att mindre sötvatten tillfördes Norra ishavet under det kallare istidsklimatet, vilket resulterade i en fördjupad haloklin. Baserat på sina resultat drar forskarna slutsatsen att Norra ishavet har en hög känslighet för förändringar i sötvattentillflödet, vilket har återspeglats i stora temperaturvariationer i bottenvattentemperaturer under förra istiden. Norra ishavets känslighet till förändringar av sötvattentillförseln kan få stor betydelse för hur Arktis klimat kommer att påverkas av den globala uppvärmningen.

Rasmus Fleischers avhandling från Södertörns högskola handlar i hög grad om mötet mellan ekonomi och estetik, mellan politiska ideologier och tekniska medier. För första gången skrivs här historien om hur det kom sig att såväl musiker som skivbolag fick särskilda rättigheter till musikinspelningar i 1960 års upphovsrättslag. Studien visar hur det inte alls var självklart att skivbolagen skulle få en så stark ställning som de sedan fick och hur det fascistiska Italien i ett tidigt skede spelade en nyckelroll i att främja skivindustrins intressen. Vidare skildras grundandet av musikernas rättighetsorganisation Sami och de stora svårigheter som de haft i att finna en modell för att fördela pengar mellan olika slags musiker.

Undersökningen tar avstamp i åren kring 1930, då de nya medierna radio och högtalare bidrog till att omvälva musiklivets villkor. Sveriges alla biografmusiker förlorade sina jobb när ljudfilmen trängde ut stumfilmen.  Under dessa dramatiska år myntades ”levande musik” som begrepp, i tänkt motsats till ”mekanisk musik”. Musikerförbundet manade till motstånd mot musikens ”mekanisering”, i termer som skulle återkomma under ett halvsekel, som när samma fackförbund år 1979 krävde införandet av en ”särskild diskoteksavgift”.

På 1960-talet höjdes röster som ifrågasatte om den levande musiken verkligen hade ett egenvärde, men på 1970-talet vände vinden på nytt. Proggrörelsen framställde sig under sina glansdagar som en rörelse för levande musik. Dess budskap influerade både statliga utredare och musikernas fackförbund. Efter cd-skivans genombrott följde sedan ett 1990-tal då inspelningen åter hamnade i centrum. ”Musikexport” framställdes som Sveriges nya framtidsbransch – inte bara av musikområdets intresseorganisationer utan även av regeringen. Eller var ”cd-bubblan” bara en parallell till ”it-bubblan”? Ett särskilt kapitel i avhandlingen ägnas åt detta 1990-tal. Undersökningen sätter punkt vid sekelskiftet 2000, samtidigt som fildelningen blev en central stridsfråga i musikens politiska ekonomi. Genom sin historiska studie bidrar Rasmus Fleischer till att sätta vår tids konflikter i ett historiskt perspektiv.

INFORMATION OCH KONTAKT

Rasmus Fleischer är doktorand vid Samtidshistoriska institutet, Södertörns högskola samt Historiska institutionen, Lunds universitet. Han disputerar den 17 september kl 10-12 i lokal MA 624, Södertörns högskola med avhandlingen ”Musikens politiska ekonomi. Lagstiftningen, ljudmedierna och försvaret av den levande musiken, 1925-2000.”. Opponent är Orsi Husz, Uppsala universitet. Spikningsceremoni äger rum den 29 augusti klockan 15.00 i Södertörns högskolebiblioteks reading lounge, plan 5.

Det handlar om passagerarkomfort. Att de som åker med lokaltrafiken i onödan ska slippa behöva drabbas av obehag eller till och med åksjuka. Eller om det vill sig riktigt illa, drabbas av fallskador på grund av till exempel hastiga inbromsningar.

– De flesta av buss- och tunnelbaneförarna kör acceptabelt, men var tionde kör riktigt illa och var tionde chaufför kör riktigt bra, säger Karl Kottenhoff, forskare på KTH och den som lett forskningsarbetet.

Idén till forskningen fick han efter ett antal bussresor till lantstället tillsammans med sina barn. Efter en timme blev barnen ofta åksjuka, och kräktes.

– Åksjuka kan förvisso fler än en åkomma, från trötthet via svagt illamående till kräkningar. Man ska emellertid inte behöva uppleva något av dessa tillstånd om man åker buss. Förarna höll hastighetsgränserna, så det var inte där problemet låg. Det här fick mig intresserad av vilket betydelse förarna har för hur behaglig kollektivtrafiken kan eller inte kan vara, säger Karl Kottenhoff.

Sagt och gjort. Han ansökte tillsammans med en VTI-kollega om forskningspengar från Vinnova, Banverket, Vägverket och SL, och fick ett anslag. Forskningsprojektet skulle gå ut på tre saker. Att studera hur stor körstilens betydelse har för åkkomforten, om förarna körde olika bra samt att ta fram ett tekniskt hjälpmedel som kan signalera för föraren att hon eller han inte kör bra som passagerarna känner det.

När det gäller förarnas sätt att köra studerades detta utifrån fyra olika perspektiv eller dimensioner. 1) Acceleration och inbromsning, 2) ryck i längsled, 3) kurvtagningskrafter och 4) ojämn hastighet, så kallad ”pumpkörning”.

Testerna utfördes i Stockholmsförorten Bredäng med hjälp av teknisk utrustning som accelerometrar och riktiga försökspersoner som fick betygsätta körningarna utifrån hur bekväma till obekvämt dessa var. Dessa betyg jämfördes sedan med hur föraren faktiskt körde via regressionsanalys.

– Att kunna kvantifiera hur förarna kör är ett viktigt forskningsresultat här. Men det är inte bara från testerna i Bredäng som vi har information om hur förarna i Stockholm kör. KTH-studenter har samlat in data från tunnelbanan och röda SL-bussar så väl som ”blåbussarna”. Det finns till och med lite data från spårvagnar och pendeltåg, säger Karl Kottenhoff.

Han tillägger att hastiga stoppryck är det som passagerarna uppfattar som värst rent komfortmässigt. Men också ojämn körning – så kallad pumpkörning – upplevs obekvämt. Särskilt flickor kan bli åksjuka av det. Det tänker förarna ofta inte på, för de kör ju mjukt och trafiksäkert i övrigt.

– En annan aspekt är att man inte kan ersätta spårtrafik med busstrafik och säga att det blir lika komfortabelt. Det handlar enligt våra mätningar ofta om dubbelt så stora krafter i busstrafiken, säger Karl Kottenhoff.

Det som återstår att göra är att ta fram ett verktyg som kan hjälpa förarna att köra bättre. För situationen i kollektivtrafiken idag är inte acceptabel menar han.

– Förarna ska vara utbildade att kunna köra sina respektive fordon, oavsett om det handlar om tunnelbana, pendeltåg eller buss. De automatiska bromsarna i tunnelbanan ska till exempel inte behöva vara ett problem för komforten ombord. Förarna behöver inte ligga och pressa in i en elektronisk vägg hela tiden, säger Karl Kottenhoff.
Olika hjälpmedel för en mer komfortabel körning i kollektivtrafiken skulle kunna se ut på flera sätt.

En illustrativ vattenhink på en skärm som skvalpar över om föraren kör för dåligt. En pendel med poängräknare eller en ackumulerande mätare (dosmätare) är två andra alternativ.

– Vibrationer via sätet är ytterligare en tanke då varningsljud eller -ljus kanske skulle vara jobbigt för föraren då passagerarna lätt också skulle kunna ta del av den informationen, säger Karl Kottenhoff.

Professor Bengt Carlsson vid BTH har skrivit boken ”Om säkerhet i digitala ekosystem”. Informationssäkerhet är ett område där BTH har en bred kompetens med flera utbildningar och flera etablerade forskargrupper. Innehållet i boken presenteras nedan.

Vi är på väg mot ett samhälle som styrs av programvarukod och där digitala marknadskrafter tar över allt större delar av våra traditionella verksamhetsområden. Om säkerhet i digitala ekosystem handlar om människorna, tekniken och ekonomin som formar det dynamiska och komplexa, men även stundtals fientliga ekosystem som dagens Internet utgör.

Globala trender som webb 2.0, sociala nätverk och datamoln i kombination med dominerande företag som Facebook, Amazon och Google har på kort tid förändrat förutsättningarna för nätets digitala invånare. Samtidigt har det skett en ökning av illvilliga aktiviteter i form av virus- och spionprogram, men också genom diverse sociala tekniker. Som en konsekvens har vi ett digitalt ekosystem där såväl goda som mindre goda beteenden skapar dynamik och spänningar, och där mötet mellan artificiella instanser av både människor och företag väcker spännande frågor. Särskilt viktiga spörsmål har med människans behov av säkerhet, privatliv, tillit och trygghet att göra, men också om våra biologiska beteendemönster, kognitiva förutsättningar, ekonomiska affärsmodeller och tekniska upptäckariver. I denna myriad av perspektiv, områden och företeelser tar boken sin utgångspunkt.

INFORMATION OCH KONTAKT
Boken ”Om säkerhet i digitala ekosystem” är skriven tillsammans med Andreas Jacobsson vid Malmö Högskola.

För mer information, kontakta Bengt Carlsson på telefon 0455-38 58 13 eller via e-post: bengt.carlsson@bth.se Se även www.bth.se

Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Uppsala universitet och Högskolan Dalarna har sökt igenom arvsmassan hos växten Arabidopsis thaliana (backtrav) för att hitta gener som reglerar hur stabil eller variabel en egenskap är. Man visade att sådana gener är vanliga och att de spelar stor roll för hur stabilt egenskaperna uttrycks.

Resultaten visar att mycket av den spridning som man observerar för en egenskap inte beror på slumpmässig miljöpåverkan, utan i stället beror på gener. Forskarna bidrar genom detta med ny teori och analysmetoder för att finna nya sätt på hur gener bidrar till sjukdom, evolution och selektionsrespons hos djur och växter. Resultaten har publicerats i tidskriften PLoS Genetics.

Genetiska studier syftar ofta till att förstå hur gener bidrar till att ändra nivån hos en egenskap, t ex genom att hitta genvarianter som minskar frekvensen av en sjukdom eller som gör det möjligt för en art att utveckla nya egenskaper. Ett alternativt, men fortfarande relativt outforskat, sätt som gener kan styra en egenskap är att reglera hur stor spridning som finns runt medelvärdet i populationen. Sådana gener kan göra att en population som uppnått ett optimalt medelvärde kan minska spridningen så att fler av individerna har värden nära detta optimum. Hos växter kan det vara att öka andelen plantor som blommar vid rätt tidpunkt eller inom djurproduktionen få en större del av en grupp slaktsvin att ha en önskad vikt vid en given ålder. Här har forskarna analyserat data från flera hundra isolat av växten Arabidopsis thaliana insamlade runt om i världen för att hitta gener som styr hur stabilt egenskaper uttrycks i denna växt.

– Genetiker har länge försökt förstå hur gener reglerar hur stabilt uttrycket av komplexa egenskaper är, säger koordinatorn för studien Örjan Carlborg, professor vid institutionen för Kliniska vetenskaper, SLU. Här får vi helt nya insikter i hur vanlig denna typ av reglering är i genomet.

Den nya teori man utvecklat för att bestämma hur stort bidrag enskilda gener ger till en komplex egenskaps stabilitet gör att man kunnat visa att gener som gör egenskaper robusta eller variabla ofta har lika stor betydelse för den totala spridning man ser för en egenskap som de gener vilka endast påverkar egenskapens nivå. Ett exempel man diskuterar i artikeln är hur växten reglerar nivån av spårämnet molybden. Studien påvisar en stark association i närheten av en gen (MOT1) som kodar för ett transportprotein för molybden och där den huvudsakliga effekten är på spridningen, snarare än nivån, av spårämnet i växten.

– Det är ofta viktigt för en organism att ha en stabil koncentration av molekyler, t ex spårämnen, i sina celler för att fungera normalt. Våra resultat visar att det är troligt att vi här ser en effekt av en mutation som gör att cellen inte kan transportera molybden över cellmembranet lika effektivt som normalt och den därför blir känsligare för hur mycket det finns av ämnet i dess omgivning, säger Xia Shen, SLU och Uppsala universitet, som tillsammans med Örjan Carlborg genomfört studien.

Den nya teori och de resultat som studien bidrar med visar att det nu finns verktyg som gör det möjligt att utreda hur viktig genetisk kontroll av robusthet är för ekonomiskt viktiga egenskaper inom lantbruket eller för sjukdomar i människor och djur.

INFORMATION OCH KONTAKT
Läs artikeln här.
 
För mer information
Professor Örjan Carlborg, SLU, tel 076-210 91 14, orjan.carlborg@slu.se

– Även om miljonprogrammet har åldrats är det inte fritt fall – husen är välkonstruerade trots fördomar om motsatsen. Därför krävs i de flesta fall bara vanlig teknisk upprustning, och jag ser stora möjligheter att utveckla de här byggnaderna i stället för att totalt blåsa rent eller riva dem, säger Erik Stenberg.

Han är sidan av att vara forskare om miljonprogrammets byggsystem även arkitekt och lärare vid KTH Arkitekturskolan, och vill ta vara på miljonprogrammets värden i samband med de framtida renoveringarna av husen. För trots den kritiserade massproduktionen finns dolda kvaliteter i de stabila, gediget byggda fastigheterna.

– När de ändå renoveras borde vi passa på att slå ihop trerumslägenheter för att skapa femmor och ettor, säger Erik Stenberg.
För så är det. Hälften av bostäderna består av trerumslägenheter och det byggdes alldeles för få femrummare. Problemet med trångboddhet ser Erik Stenberg alltså som relativt lätt att åtgärda: En lösning vore att ombilda två trerummare till en femma och en etta, så lägenhetsstorleken mer effektivt kan anpassas efter de boendes önskemål och behov.

– Man tänkte inte på att långt ifrån alla familjer består av två vuxna och två barn, eller på att familjebilder förändras över tid genom skilsmässor, utökade familjer, åldrande generationer, storfamiljer, och så vidare, säger Erik Stenberg.
De industriellt prefabricerade modulhusen i miljonprogrammet är alltså perfekt lämpade att anpassa, de fungerar som byggsatser man lätt kan bygga om. Väggelement kan flyttas och ekonomiskt sett är det absolut genomförbart.

En sammanslagning av mindre lägenheter till större är en stor vinst för för hyresgästerna. Erik Stenberg bodde själv i Tensta i tolv år, och där var han med och medverkade till att bygga om och anpassa 7 av Tenstas lägenheter.

Några av de ombyggda lägenheterna är två stycken trerummare som slagits ihop till sexrummare på 166 kvadratmeter. Månadshyra: 11 000 kronor, att jämföra med 22 000 kronor som är standardhyran för motsvarande nybyggda sexrummare.
– Husen i miljonprogrammen var tänkta så från början, att vara lätta att bygga om. Det kallades för flexibla byggsystem. Detta har glömts bort lite grand, och det är det vi håller på att upptäcka igen, säger Erik Stenberg.

En annan stor fördel med miljonprogramhusen är det som nämnts tidigare: att de är mycket välbyggda från start.
– Många stirrar sig blinda på de sociala problem som finns, och jämför gärna med till exempel bostadsområden i Paris, Frankrike. Men då glömmer man bort att husen i Sverige är byggda för svensk medelklass, svenska kärnfamiljer. De byggdes väldigt väl och bra. Husen i Paris byggdes å sin sida väldig snabbt och billigt, och är inte alls av samma kvalité. Det är viktigt att komma ihåg, säger Erik Stenberg.

Han lägger till att rent byggnadstekniskt så är miljonprogramhusen mycket bättre än de nybyggda husen i Hammarby sjöstad idag. De senare kommer att bli rätt jobbiga att renovera.
– Jag brukar fråga de jag pratar med om de äger en bostad i Hammarby sjöstad. Min rekommendation är ”Sälj innan det är dags renovera”. För det kommer att bli mycket kostsamt att renovera dessa bostadshus, säger Erik Stenberg.

Ytterligare en faktor som är intressant och som talar för att man ska låta bli att riva miljonprogramhusen och bygga nytt är att det finns en intressant historik i dessa bostadsområden.
– Flera generationer har växt upp här, generationer som kallar detta för sin hembyggd. Det finns en rik, lokal kultur. Sedan finns det en föreställning om att bostadsområdena är kala, med väldigt många höga hus. Men långt ifrån alla hus är höga, och det finns många träd och växtlighet som frodats här under 40 år. Det finns som sagt också en historik. Den börjar bli komplex och mycket intressant, säger Erik Stenberg.

Han tillägger att många säger att det kommer att uppstå enorma kostnader att renovera miljonprogrammen, och det stämmer ju sett till antalet lägenheter. Men i bästa fall kommer renoveringen att ske pö om pö i omgångar, utspritt över en ganska lång tidsperiod efter lokala förutsättningar och behov. Det med en renoveringskostnad i snitt på 500 000 kronor per lägenhet.
– Att bevara byggnadsvärdena är definitivt smart. Nu vill jag jobba för att täppa till de kunskapsluckor som finns kring konstruktion och byggsystem, säger Erik Stenberg.

För mer information, kontakta Erik Stenberg på 070 – 877 17 67, 08 – 790 83 92 eller erik.stenberg@arch.kth.se.

Ett fetmakirurgiskt ingrepp är betydligt mer effektivt för att förhindra diabetes hos personer med fetma än traditionell vård och livsstilsförändringar.

Det visar professor Lars Sjöström och hans kollegor vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, i en ny studie.

I studien jämfördes 1 658 personer som genomgått fetmakirurgi med en kontrollgrupp bestående av 1 771 lika överviktiga personer som fick traditionell vård.  Under de femton år som personerna följdes utvecklade 392 personer i kontrollgruppen diabetes, medan endast 110 diabetesfall konstaterades i gruppen som genomgick fetmakirurgi.

– Våra resultat visar att risken för att insjukna i diabetes kan reduceras med mer än 80 procent med hjälp av fetmakirurgi. Det är en extremt hög riskreduktion, säger Lars Sjöström.

Studien bygger på den omfattande undersökningen Swedish Obese Subjects (SOS), som hittills resulterat i mer än 90 vetenskapliga artiklar och som visat att fetmakirurgi har mycket gynnsamma effekter också på cancer, kardiovaskulär sjukdom, total dödlighet och hälsorelaterad livskvalitet.

– Den positiva effekten på diabetes gäller för både kvinnor och män, och graden av övervikt vid studiestart påverkade inte det gynnsamma utfallet, säger Lars Sjöström.

INFORMATION OCH KONTAKT
Artikeln “Batriatric Surgery and Prevention of Type 2 Diabetes in Swedish Obese Persons” publiceras i NEJM den 23 augusti.

FAKTA SOS-STUDIEN
Swedish Obese Subjects, SOS, är en av världens största studier om fetmabehandling. Resultaten som producerats inom studien har bidragit till att fetmakirurgin i Sverige utvecklats från några hundra operationer per år 1987 till närmare 10 000 operationer under 2011.

Kontakt: Lars Sjöström, Senior professor vid Institutionen för Medicin, Sahlgrenska akademin och ordförande i Styrgruppen för Swedish Obese Subjects. lars.v.sjostrom @medfak.gu.se
Lena Carlsson, Professor vid Institutionen för medicin, Sahlgrenska akademin. Administrativ chef för Swedish Obese Subjects. lena.carlsson @medic.gu.se
Markku Peltonen, Docent, Institutet för hälsa och välfärd, Helsingfors. Peltonen är SOS-studiens statistiske expert. Markku.Peltonen @thl.fi

Hur har den regniga sommaren påverkat lövträden? Den senaste veckan har SMHI rapporterat om höstens ankomst i fjällen. Men hur ser det ut i växtvärlden? Nu vill forskare få hjälp av allmänheten för att dokumentera höstens utveckling i naturen och särskilt när lövträden blir höstfärgade. På hemsidan www.blommar.nu kan man rapportera om höstlöv och lövfällning.

Det är ofta med stor längtan som vi spanar efter de första vårtecknen. Att vårens ankomst engagerar är förstås inte så konstigt, men nu hoppas forskare att vi ska följa höstens ankomst med samma intresse.
– Hösttecknen är lika viktiga som vårtecknen, säger Kjell Bolmgren från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), samordnare för Svenska fenologinätverket. Men vi har inte alls samma kunskap om växternas utveckling på hösten som vi har om vårtecknen.

En av de tydligaste effekterna av klimatförändringen är att naturens kalender förändras. De flesta vårtecken påverkas som förväntat, det vill säga, när klimatet blir varmare kommer blomning och lövsprickning i gång tidigare. Men det råder större osäkerhet om hur växterna påverkas på hösten. En viktig anledning är att det helt enkelt saknas uppgifter om höstlövutvecklingens relation till klimatet och dess variation och förändringar.
– Vi behöver veta när våra vanliga lövträd får höstlöv så att vi kan se hur detta varierar mellan olika år, säger Ola Langvall, skogsforskare vid SLU. Det gör det möjligt för oss att bättre förutsäga utvecklingen i framtiden.

Den forskning som gjorts om höstlöv tyder på att olika arter påverkas på olika sätt. En del arter förlänger sin växtsäsong medan andra inte verkar följa med klimatförändringen i samma utsträckning. Denna variation gör det svårare för forskarna att förutsäga hur klimatförändringen kommer att påverka trädens tillväxt och skaderisker och hur detta i sin tur återverkar på skogsekosystemen och skogsbruket.

– Av tradition har vi alltid gjort mycket observationer på vår och försommar, men hösten är något av fenologins sorgebarn. Nu hoppas vi att fler ska engagera sig och rapportera om hur höstlöven utvecklas i deras sina hemtrakter, säger Kjell Bolmgren, och tipsar om hemsidan www.blommar.nu, där man kan rapportera sina observationer.

När hösten kommer förbereder växterna sig inför vintern. Bladen byter till höstfärger för att trädet sparar viktiga näringsämnen till nästa år. När löven tappat sin gröna färg slutar träden att binda in koldioxid. Växtsäsongens längd, från den första lövsprickningen till höstens ankomst, är en grundläggande egenskap för ekosystemen i det område där vi bor. Det påverkar vilka växter vi kan odla och hur mycket skogen växer under året. Det får även effekt på hur mycket koldioxid växterna andas in och hur mycket vattenånga de andas ut, och därmed finns det ett samspel mellan växtsäsongens längd och klimatet som klimatforskarna vill förstå bättre.

Fotnot: Fenologi = läran om periodiska förändringar i naturen

INFORMATION OCH KONTAKT
För mer information:
Kjell.Bolmgren@slu.se, tel 0730-67 03 65, SLU, samordnare för Svenska fenologinätverket, www.blommar.nu

Temat för konferensen i Göteborg är Computer Assisted Language Learning – using, learning, knowing.
– Det har skett en förskjutning under det senaste årtiondet vad gäller digitala mediers betydelse inom språklärandet, från förskola upp till och med högskolenivå, säger Sylvi Vigmo, universitetslektor vid institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande och koordinator för Eurocall 2012.
Medan exempelvis datorer tidigare sågs mer som träningspartners för att lära språk innebär dagens webb 2.0 samt de sociala medierna att användarna har helt andra möjligheter till interaktivitet och samarbete.
– Den forskning som respresenteras här uppmärksammar i stor utsträckning just detta, hur språket används i de sammanhangen och där själva språkträningen och språklärandet inte är utgångspunkten utan språket är ett kommunikationsmedel, säger Sylvi Vigmo.
En av konferensens huvudtalare är professor Paige D. Ware från Dallas, USA. Hennes forskning fokuserar både på användningen av multimedier för att främja språk- och skrivkunnighet bland ungdomar, samt på användningen av Internetbaserad kommunikation för att främja interkulturell medvetenhet.
Paige D. Ware talar torsdag 23 augusti kl 9.30.

Konferensen äger rum på Utbildningsvetenskapliga fakulteten. Värd är institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande och forskningsmiljön LinCS i nära samarbete med institutionen för litteratur och språk samt Chalmers tekniska högskola, avdelningen för språk och kommunikation.

Plats: Utbildningsvetenskapliga fakulteten, Göteborgs universitet, Västra Hamngatan 25, hus A källarplan.
Representanter för media är välkomna att närvara under Eurocall 2012, efter anmälan vid registeringen.

Astrocyter är en typ av celler som har många funktioner i det centrala nervsystemet. Till exempel reglerar astrocyter kopplingarna mellan hjärnans nervceller, blodförsörjningen till hjärnvävnaden samt hjärnans förmåga att läka efter hjärnskada eller stroke.

Forskare från Laboratoriet för astrocytbiologi och CNS-regeneration, som leds av professor Milos Pekny vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har i en ny studie, som publiceras i den ansedda tidskriften Stem Cells, visat hur astrocyter även reglerar nybildning av nervceller i hjärnan.

I hjärnan reglerar astrocyter hur neurala stamceller delar sig, mognar ut till nervceller och integreras i det befintliga nätverket av nervceller. I studien visar forskarna att astrocyterna gör detta inte bara genom att utsöndra signalmolekyler, men också genom särskilda signalmolekyler som sitter på cellytan och är i närkontakt med andra celler.

– i har upptäckt att denna signalering styrs av något som kallas intermediära filament, och som är en del av astrocytens skelett. Det antyder att vi genom att påverka intermediära filament också skulle kunna öka nybildningen av nervceller, säger professor Milos Pekny.

Eftersom nybildandet av nervceller är viktig del av hjärnans förmåga att anpassa sig, är resultaten enligt Milos Pekny viktiga för att förstå hjärnans inlärning och återhämtning efter hjärnskada eller stroke.

– Våra resultat hjälper oss att i framtiden kunna hitta nya sätt för att åstadkomma bättre funktionell återkomst efter en hjärnskada, säger han.

Professor Peknys forskargrupp har i samarbete med andra forskare tidigare visat att astrocyter har förmågan att minska skadan i hjärnvävnaden efter stroke, och att astrocyter påverkar hur transplanterade stamceller överlever och integreras i hjärnan.

INFORMATION OCH KONTAKT
Artikeln “Astrocytes Negatively Regulate Neurogenesis through the Jagged1-Mediated Notch Pathway” e-publiceras i Stem Cells i augusti.

Laboratoriet för astrocytbiologi och CNS-regeneration: http://www.neurophys.gu.se/pekny
Kontakt: Milos Pekny, professor vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 031-7863269 milos.pekny @neuro.gu.se

Barn som strålbehandlas mot hjärnan löper stor risk att drabbas av bestående, kognitiva biverkningar.

Biverkningarna beror på att strålningen även träffar frisk vävnad, vilket minskar nybildningen av celler i framför allt den del av hjärnan (hippocampus) som är involverad i minne och inlärning.

Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har i en modellstudie testat nyare strålbehandlingstekniker som skulle kunna minska de skadliga biverkningarna.

Forskarna utgick ifrån sex barn som fått konventionell strålbehandling för medulloblastom, en form av hjärntumör som nästan enbart drabbar barn, och simulerade behandlingsplaner med protonterapiteknik och nyare fotonterapitekniker.

Varje behandlingsplan skräddarsyddes av läkaren Malin Blomstrand och fysikern Patrik Brodin och deras kollegor. Resultaten visar att risken för kognitiva biverkningar skulle kunna  minskas avsevärt med de nya strålbehandlingsteknikerna, framför allt protonterapin.

– Detta skulle kunna medföra bättre livskvalitet för de barn som tvingas genomgå strålbehandling mot hjärnan, säger Malin Blomstrand.

INFORMATION OCH KONTAKT
Arikeln “Estimated clinical benefit of protecting neurogenesis in the developing brain during radiation therapy for pediatric medulloblastoma” publiceras i tidskriften Neuro-Oncology.

Kontakt: Malin Blomstrand, doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 031 786 3819 031 342 8874 malin.blomstrand @neuro.gu.se

FAKTA PROTON- OCH FOTONTERAPI
Till skillnad från traditionell röntgenstrålning och elektronstrålning, som går rakt igenom kroppen och därmed skadar även frisk vävnad, kan energin i en protonstråle varieras så att den når ett bestämt djup. På så sätt kan strålningen koncentreras till själva tumören och stråldosen höjas utan ökad risk för biverkningar. Fotonterapi är en högenergisk röntgenstrålning som fungerar på ett liknande sätt.

Luleå tekniska universitet tar ledningen för Europas största forskningsprojekt inom utveckling av automation för tillverknings-, energi och processindustrin. En viktig utmaning för de 80-tal europeiska parter som deltar i projektet Arrowhead är att utveckla intelligenta kullager i järnvägsvagnar så att de effektivt mäter sin egen hållbarhet och varnar inte bara lokföraren och Trafikverket utan även leverantörerna av nya kullager – innan hjulen på vagnarna går sönder. På så sätt kan kostsamma tågstopp förhindras.

Projektet är tänkt att starta 2013 och ska pågå i fyra år- och budgeten är stor, närmare på en miljard kronor, eller 100 miljoner Euro, vilket gör projektet till det största forskningsprojektet inom sitt område i Europa. I projektet Arrowhead som leds av LTU deltar bland andra ledande europeiska leverantörer av automationslösningar och betydelsefulla processindustrier som Siemens, Schneider, Metso och Honeywell.

– Det är mycket betydelsefullt att LTU får ta ledningen för vad som är ett av Europas största forsknings- och innovationsprojekt, säger Professor Jerker Delsing, vid Luleå tekniska universitet som utsetts till ledande koordinator av projektet.

Det övergripande målet för Arrowhead är att öka Europas konkurrenskraft inom automation för tillverknings- energi- och processindustrin. Forskningresultaten från Arrowhead kommer därför att visas genom ett antal demonstrationer, inte bara i Europa utan även i övriga världen.

Utmaningen i forskningsprojektet är att få olika tjänstemetoder att samverka så att de fungerar med varandra, så kallad Tjänstebaserad Arkitektur. Det innebär exempelvis att när en inbyggd sensor i kullagret på en järnvägsvagn själv varnar att den är på väg att gå sönder ska den kunna kommunicera detta till hela kedjan, inte bara till föraren av loket och Trafikverket – utan direkt till leverantören av ett nytt kullager. För detta krävs ny och komplicerad teknik.

– På LTU har vi tidigare undersökt delar av dessa forskningsproblem bland annat i samarbete med SKF och lyckats mycket bra. Nu får vi möjlighet att leda ett projekt där man satsar på att undersöka problemen betydligt bredare och djupare, säger Jerker Delsing.

För två år sedan utsåg industriförbundet Artemis, Luleå tekniska universitet genom Process IT.EU, till ett ledande forsknings- innovations- och kompetenscentrum för processautomation i Europa – det blev certifierat till ett Centrum Innovation of Excellence. I oktober sker den slutgiltiga utvärderingen av ansökan om projektet Arrowhead av det europeiska industriförbundet Artemis. 

För LTU specifikt innebär projektet att 25-30 miljoner kommer universitetet till del till EISLAB, Avdelningen för drift, underhåll och akustik och Avdelningen för arbetsvetenskap.

Den aktuella studien har utförts inom ramen för det europeiska forskningsprojektet IDEFICS, där forskare från olika delar av Europa studerar livsstil, diet och fetma samt dess hälsoeffekter på barn mellan 2 och 10 år.

Studien visar att ensambarn har mer än 50 procents större risk för fetma jämfört med jämnåriga som har syskon. Resultaten har kontrollerats för andra påverkande faktorer som till exempel föräldrarnas vikt, kön och barnets födelsevikt.

I studien kopplades barnens uppmätta BMI till ett frågeformulär där föräldrarna fick svara på frågor om bland annat barnens matvanor, tevetittande och lek utomhus.

– Vår studie visar att ensambarn oftare lever i hushåll med lägre utbildningsnivå, mer sällan leker utomhus och oftare har teve i sovrummet. Men även när vi tar med dessa faktorer står sambandet mellan syskon och fetma starkt. Det tycks alltså vara en riskfaktor i sig att vara ensambarn, säger Monica Hunsberger, forskare vid Sahlgrenska akademin som medverkat i studien.  

– Att ensambarn oftare drabbas av fetma kan bero på skillnader i den individuella familjemiljön och i familjestrukturen, men det har vi inte studerat den här gången. För att verkligen förstå sambandet krävs vidare studier, säger Lauren Lissner, forskare vid Sahlgrenska akademin.

Över 22 miljoner barn i Europa beräknas vara överviktiga. Studien visar att fetma bland barn generellt sett är tre gånger vanligare i sydliga länder som Italien, Spanien och Cypern än i Sverige och andra nordliga länder

INFORMATION OCH KONTAKT
Artikeln “Overweight in singletons compared to children with siblings: the IDEFICS study” publicerades i Nature Nutrition and Diabetes i juli.

Kontakt: Monica Hunsberger, forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 031 7866541 monica.hunsberger@gu.se

Lauren Lissner, Avd för samhällsmedicin och folkhälsa, institutionen för medicin, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 031-7866847 lauren.lissner@medfak.gu.se

Krav på att nyhetsförmedlare bör känna ett socialt ansvar växte fram på 1800-talet som en följd av tidningarnas ökande upplagor, ökande inflytande och ökande betydelse för demokratiska processer. Mediekritik finns i stor mängd, men den har hittills inte ägnats någon större akademisk uppmärksamhet.

– Kraftig mediekritik är svår för medierna att bortse ifrån. Ett exempel är kritiken mot de svenska kvällstidningarna på 1960-talet; ett annat är kritiken mot brittiska journalisters arbetsmetoder som tog fart efter avslöjanden om News of the World 2011, säger Torbjörn von Krogh, doktorand, Mittuniversitetet.

Mediekritik från läsare och andra intressenter är fortsatt en viktig angelägenhet för dagspressens chefredaktörer visar avhandlingen; för morgontidningarna gäller det kritikens kvalitet medan kvällspressen främst reagerar på kritikens kvantitet.

Processen mot mer ansvarstagande medier underlättas ifall kritiken är omfattande och den uttrycks på flera arenor. Men kraven på ansvarighet kan också försvagas när tolkningarna är motstridiga och blockerar varandra. Den kan också motverkas av stora upplageframgångar eller politisk tröghet

– Medieföretag tenderar att vilja undvika eller om möjligt kontrollera kri­tik som riktas mot dem. Men kritik kan också gynna medierna genom att stimulera dem till välartikulerade motiveringar för kontroversiella publiceringar, säger Torbjörn von Krogh.

Avhandlingen bygger bland annat på analyser av mediekritik under olika perioder 1940-2010, på analyser av riksdagsdebatter i mediefrågor, på en enkät till chefredaktörer i dagspressen och på en fallstudie med anknytning till Sveriges Television.

INFORMATION OCH KONKAKT
7 september 2012 försvarar Torbjörn von Krogh i Sundsvall sin avhandling med titeln ”Understanding Media Accountability. Media Accountability in Relation to Media Criticism and Media Governance in Sweden 1940-2010”. 

Torbjörn von Krogh startade som reporter på Sydsvenskan 1973 och har sedan arbetat på olika redaktioner i Stockholm, senast som chefredaktör för Pressens Tidning 1996-2006. 2007 började han som doktorand vid Mittuniversitetet. Torbjörn von Krogh är sedan 2009 föreståndare för Sim(o), Institutet för mediestudier i Stockholm.

Här finns hela avhandlingen tillgänglig:
”Understanding Media Accountability. Media Accountability in Relation to Media Criticism and Media Governance in Sweden 1940-2010”.
Frågor kan ställas till: Torbjörn von Krogh, doktorand, 070-738 49 13