Istället för att tillverka elektronikkomponenter genom ett 30-tal dyra processteg i renrum, kan elektronik för vissa tillämpningar tryckas på papper i vanliga tryckpressar. Thomas Öhlund, doktorand vid Digital Printing Center på Mittuniversitetet i Örnsköldsvik, har undersökt hur den elektriska ledningsförmågan, som är grundläggande för tryckt elektronik, påverkas av pappersytans egenskaper. Genom experiment, har Thomas Öhlund kommit fram till vad pappersytan ska ha för egenskaper för att nå önskat resultat. Till exempel är storleken på ytans porer av stor betydelse.
– Den här kunskapen kan användas för att trycka elektronik på papper och förpackningar. Exempelvis elektronik som berättar om innehållet i en förpackning har varit utsatt för temperaturvariationer eller stötar, säger Thomas Öhlund.
– Inom några år kommer man också att kunna trycka bland annat solceller och displayer i större omfattning, säger Thomas Öhlund.
Att använda tryckteknik som metod kan vara att föredra då stora ytor ska täckas. Exempel på produkter som kan tryckas är solceller, sensorer och bildskärmar. I de fall då dessa produkter redan idag tillverkas med tryckteknik, så sker det framförallt på plast och glas.
INFORMATION OCH KONTAKT
Thomas Öhlunds forskning har finansierats av Mittuniversitetet, Tillväxtverket, Länsstyrelsen i Västernorrland och Kempestiftelserna.
Frågor kan ställas till:
Thomas Öhlund, doktorand, tryckt elektronik, 073-061 19 73, e-post: Thomas.ohlund@miun.se
I Sverige drabbas varje år cirka 450 personer av kroniska myeloproliferativa sjukdomar, en samlingsbeteckning för tre kroniska blodsjukdomar som innebär alltför hög produktion av celler i benmärgen. Polycytemia vera ger överproduktion av röda blodkroppar, essentiell trombocytemi ger förhöjd bildning av blodplättar och primär myelofibros innebär överproduktion av bindväv i benmärgen vilket leder till låga blodvärden.
Till sjukdomsbilden hör bland annat ökad risk för blodproppar och blödningar. Den behandling som ges i form av blodtappning, radioaktiv fosfor eller cellgifter syftar i första hand till att lindra symptom och minska risken för komplikationer.
I den nu publicerade studien ingick samtliga fall av kroniska myeloproliferativa sjukdomar som rapporterats till Cancerregistret mellan åren 1973 och 2008, totalt 9 384 patienter. Resultatet visar att även patienter med den mildaste formen av de myeloproliferativa sjukdomarna (essentiell trombocytemi) har en viss överdödlighet jämfört med normalbefolkningen – något som man tidigare inte trott.
I motsats till vissa tidigare publicerade studier visade sig patienter med polycytemia vera ha en kortare livslängd. Nytt fynd var att även patienter med essentiell trombocytemi hade en förkortad överlevnad, vilket inte majoriteten av forskningsrapporter tidigare visat. Patienter med primär myelofibros hade som väntat en kortare överlevnad jämfört med normalbefolkningen.
– Samtidigt ser vi att överlevnaden hos patienter med polycytemia vera och essentiell trombocytemi har förbättrats under den tidsperiod vi studerat. Det är mycket hoppingivande, säger Malin Hultcrantz som lett studien. För essentiell trombocytemi patienter var livslängden nästan i nivå med normalbefolkningens under den senaste perioden 2001-2008.
– Det finns ett stort intresse hos den medicinska forskningen att ta fram och utveckla nya behandlingar mot dessa sjukdomar. Vår förhoppning är att prognosen vid myeloproliferativa sjukdomar fortsätter att förbättras, och helst i snabbare takt, säger Malin Hultcrantz.
INFORMATION OCH KONTAKT
Den populationsbaserade studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Journal of Clinical Oncology. Publikation: ”Patterns of survival among 9,384 patients with myeloproliferative neoplasms diagnosed in Sweden 1973-2008; a population-based study”, Malin Hultcrantz, Sigurdur Yngvi Kristinsson, Therese M-L Andersson, Ola Landgren, Sandra Eloranta, Åsa Rangert Derolf, Paul W. Dickman & Magnus Björkholm, Journal of Clinical Oncology, online ahead of print 16th July 2012.
Kontakt: Malin Hultcrantz, Läkare, doktorand, tel: 08-5177 00 00 (Växel KS), e-post:
malin.hultcrantz@ki.se”>malin.hultcrantz@ki.se
Magnus Björkholm, professor Institutionen för medicin, Solna, tel 08-517 741 98, e-post:
magnus.bjorkholm@karolinska.se”>magnus.bjorkholm@karolinska.se
Som en åtgärd i kampen mot vårdrelaterade infektioner övergår allt fler svenska sjukhus till att vårda patienter i enkelrum. Vid länssjukhuset i Borås uppfördes till exempel en ny vårdbyggnad 2010, där alla patienter vårdas i eget rum.
Men både patienterna själva och vårdpersonalen uppskattar vård i flerbäddsrum. Det visar en studie från Sahlgrenska akademin där patienter och sjuksköterskor intervjuats.
Studien, som är en del av ett större samarbetsprojekt mellan Göteborgs universitet och Lunds universitet, visar att vård i flerbäddsrum (två- eller fyra bäddar) har flera fördelar som går förlorade när vården utförs i enkelrum.
Till exempel upplever många en trygghet i att ha andra patienter runt sig.
Docent Sylvia Mättä vid Sahlgrenska akademin är medförfattare till studien:
– Många känner en trygghet i att andra kan kalla på hjälp om det händer något, andra tycker att tiden går fortare när det finns andra att prata med.
– Det som genomsyrar patienternas erfarenheter av vård i flerbäddsrum är hänsynstagande. Till exempel är det få som upplever det som ett problem att sköta sin hygien bland andra.
Som nackdelar nämndes att nattsömnen kunde bli störd, både av medpatienter och av personal som kom in i rummet.
Även sjuksköterskorna uttryckte en trygghet i att vårda i flerbäddsrum, eftersom de då kan utföra den individuella vården och samtidigt ha översyn och kontakt med övriga patienter.
– Vår slutsats är att sjukhusen bör fundera över hur patienterna ska känna sig trygga även vid vård i enkelrum. En annan intressant sak är att sjuksköterskorna upplevde att det var trevligare att vårda män i flerbäddsrum än kvinnor, och det är en genusaspekt som vi tycker bör studeras ytterligare, säger Sylvia Määttä.
INFORMATION OCH KONTAKT
Studien To provide care and be cared for in a multiple-bed hospital room kommer att publiceras i Scandinavian Journal of Caring Sciences.
Kontakt: Sylvia Määttä, institutionen för vårdvetenskap och hälsa vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, tel 0707-674176, Sylvia.maatta@gu.se
I rapporten A/66/811 som presenteras för FN:s generalförsamling idag refereras på flera ställen till den nya information från UCDP som just publicerats. I sin årliga översikt konstaterar UCDP att 2011 såg en markant ökning av antalet konflikter runt om i världen. Efter ett 2010 som signalerat hopp om en fredligare utveckling så ökade antalet konflikter med nästan 20 procent, till 37.
– Det faktum att även de mest dödliga konflikterna ökade i antal är också oroande, säger Lotta Themnér, projektledare inom UCDP.
2011 klassades sex konflikter som krig, vilket betyder att de resulterade i 1000 eller fler stridsrelaterade dödsoffer under året. 2010 var fyra konflikter klassade som krig. Vissa av de aktiva krigen är välkända från medias rapportering, såsom de i Afghanistan, Libyen, Pakistan och Somalia. De våldsamma konflikterna i Sudan och Yemen är mindre omskrivna.
– Det bör dock påpekas att även om ökningen mellan 2010 och 2011 var den största sedan 1990 så ligger antalet konflikter fortfarande långt under de nivåer som det tidiga 1990-talet såg. Den hösta siffran som uppmättes då var 53 aktiva konflikter, säger professor Peter Wallensteen, ledare för UCDP.
Även om 2011 var ett år som präglades starkt av den arabiska våren så var det inte huvudsakliga denna som låg bakom ökningen i konfliktantalet. Vid sidan av konflikterna i Libyen och Syrien var mycket av våldet riktat mot obeväpnade civila och demonstranter, inte mot militära organisationer. Däremot var händelser i Afrika den största drivkraften bakom den markanta ökningen. Från att ha varit scenen för 10 konflikter under 2010 ökade antalet med 50 procent 2011. Detta var till viss del kopplat till utvecklingen i Sudan, som under året delades i två nationer med en rad nya konflikter som följd, samt till handlingar av rebellgrupper som varit mindre aktiva under en period (till exempel Boko Haram i Nigeria och rebeller i Senegal).
Något som ytterligare förstärker den negativa utvecklingen under 2011 är det faktum att endast ett fredsavtal ingicks. Detta är den lägsta siffran sedan 1987.
– Perioden efter det kalla kriget har fram tills nu ansetts vara karaktäriserat av internationellt drivna fredsprocesser och fredsavtal, men denna trend kan nu var hotad, säger Peter Wallensteen.
INFORMATION OCH KONTAKT
Therese Pettersson, tel: 018-4715723, e-post: therese.pettersson@pcr.uu.se
Lotta Themnér, tel: 0704-250533, e-post: lotta.themner@pcr.uu.se
Peter Wallensteen, tel: 018-4712352 eller 0706-752679, e-post: peter.wallensteen@pcr.uu.se
Läs rapporten från konfliktdataprogrammet.
FN-rapportens fulla namn är:
Strengthening the role of mediation in the peaceful settlement of disputes, conflict prevention and resolution
Report of the Secretary-General to the 66th General Assembly of the United Nations (A/66/811).
Drakfenan är en liten sötvattensfisk vars hannar lockar till sig honor med ett flaggliknande ornament. I en studie som nu publiceras i tidskriften Current Biology visar forskare vid Uppsala universitet att hanarna i olika populationer har utvecklat ornament som liknar just den mat som deras honor äter. Parningssignaler som förändras efter miljöförhållanden kan därmed leda till bildandet av nya arter.
De ”signaler” som djur använder under parningen varierar ofta mellan olika djurarter och är mycket viktiga karaktärer för att skilja arter från varandra. Evolutionen av nya parningssignaler kan driva bildandet av nya arter men vår kunskap om precis varför signalerna förändras är begränsad.
Drakfenan är vanlig i floder och åar på Trinidad och i norra Venezuela. Dess hannar är utrustade med ett flaggliknande ornament som växer ut från gällocken. Innan själva parningen ”viftar” hannen med ornamentet framför honan som intresserat biter mot det, uppenbarligen i tron att det är mat. Detta ger hannen en möjlighet att komma tillräckligt nära honan för att snabbt kunna para sig.
Genom att jämföra ornamentets form med honornas födoval i naturliga populationer på Trinidad, kan forskarna nu visa att hannens ornament är en direkt imitation av honornas favoritföda: myror och andra insekter som faller ner på vattenytan från omgivande vegetation. Formen på hannarnas ornament varierar mellan populationer, och är mer myrlik i populationer där honorna äter mer myror. Hannarna i olika populationer har alltså utvecklat ”fiskedrag” vilka efterliknar den föda honorna äter i just den populationen. En serie laboratorieexperiment visar dessutom att honor som tränats att äta myror också föredrar att bita mot ornament från hannar i populationer där myror utgör en större del av honornas föda.
– Våra resultat visar alltså att parningssignaler kan förändras som ett direkt resultat av skilda lokala miljöförhållanden, en process som eventuellt kan leda till bildandet av nya arter, säger Niclas Kolm, forskare i zooekologi vid Uppsala universitet.
INFORMATION OCH KONTAKT
För mer information, kontakta Niclas Kolm, tel: 018-471 2639, e-post: Niclas.Kolm@ebc.uu.se
Kolm, et al., (2012) Diversification of a food-mimicking male ornament via sensory drive, Current Biology
Varför lånar man saker? Vilka är motiven bakom att låna något istället för att skaffa sig det på annat sätt? Genom att koppla lånande till konsumtion och sätta det i ett hållbarhetssammanhang vill Jonas Söderholm, doktorand vid Högskolan i Borås [Ref 1], påbörja förståelsen för lånandets mekanismer. Och han ser stor potential för folkbiblioteken att utöka sina bestånd till annat än böcker, skivor och filmer.
– Det började med att jag upptäckte att vi inte vet så mycket om lånande. Vi vet en hel del utifrån ett kvantitativt perspektiv, hur många böcker som lånas ut till exempel, och vi har viss demografisk kunskap, såsom kön på de som lånar. Men det finns ingen forskning på varför man lånar. Vilka är motiven bakom?, undrar Jonas Söderholm, doktorand vid Institutionen Biblioteks- och informationsvetenskap/Bibliotekshögskolan.
Han bestämde sig för att titta på lånande som en konsumtionsfråga ur ett hållbarhetsperspektiv. I en tid då mycket av biblioteksforskningen handlar om digitalisering tittar Jonas på de fysiska samlingarna.
– Det finns många sätt att skaffa sig saker på, man kan till exempel köpa, byta, hyra eller stjäla. Och så kan man låna saker. Jag ser att det finns stor potential för bibliotek att i framtiden låna ut annat än böcker, skivor och filmer, och detta är särskilt intressant ur ett konsumtionsperspektiv. Vad ett bibliotek erbjuder i sitt bestånd påverkar det lokala samhällets konsumtion.
Låna en hammare på biblioteket
Under två besök i Berkeley på USA:s västkust har Jonas Söderholm studerat det lokala verktygsbibliotek som funnits där i 30 år. Det är finansierat av staden och alla dess invånare kan där låna olika slags verktyg till hus- och trädgårdsarbete.
– Det finns flera sådana här bibliotek i USA men inget liknande i Sverige. Anledningen till att jag intresserat mig särskilt för verktygsbiblioteket i Berkeley är att det är en del av folkbiblioteket och dessutom väldigt välbesökt och uppskattat. Det är ett initiativ som bottnar i specifika behov i det lokala samhället som biblioteket därmed stöttar.
Vad svenska folkbibliotek skulle kunna låna ut mer än böcker, skivor och filmer är en fråga som skulle behöva diskuteras på lokal nivå, men visst finns där potential menar Jonas Söderholm. Biblioteket ska vara en del i att stödja utvecklingen i det lokala samhället.
– Jag menar inte att allt ska lånas ut. Man får se till behoven i just det samhälle där biblioteket verkar.
INFORMATION OCH KONTAKT
Jonas Söderholm, Tfn: 0709-459 860, E-post: jonas.soderholm@hb.se
Jubileum!
2012 fyller Bibliotekshögskolan 40 år. Detta kommer att uppmärksammas på flera sätt under året, bland annat med en stor fest med 70-talstema i oktober.
Politiker och företagsledare i svenska kommuner är tätt sammanlänkade genom både professionella och informella personliga relationer, utan att för den skull vara ett enda stort exklusivt nätverk, det visar sociologen Gergei Farkas i sin nyligen publicerade doktorsavhandling.
Avhandlingen bygger till stor del på närmare 250 intervjuer med företagsledare, politiker och ledande tjänstemän i fyra västsvenska kommuner, och är den första stora vetenskapliga studien som med hjälp av social nätverksanalys undersöker betydelsen av svenska beslutsfattares personliga nätverk.
– Ambitionen har varit att systematiskt kartlägga vilka nätverk som beslutsfattares personliga relationer bildar, då den typen av information kan säga mycket om de sociala förutsättningarna för hur beslut fattas och hur makt utövas, säger Gergei Farkas.
En av avhandlingens viktigaste frågeställningar är betydelsen av makthavares informella vänskapsband. Resultaten tyder på att informella kontakter i en stabil demokrati som den Svenska framförallt förstärker redan befintliga, formella sociala strukturer, snarare än att vara ett parallelluniversum där makt skulle kunna utövas i det dolda.
– Det tycks till exempel vara vanligt att företagsledare och kommunalråd träffas både i formella sammanhang och golfar ihop eller umgås på Rotary-luncher.
Ett genomgående tema i arbetet har varit strävan att undersöka sådant som annars kan vara svårt att komma åt, till exempel frågan om kvinnliga makthavare systematiskt missgynnas på grund av sitt kön. Det finns nämligen en ganska utbredd uppfattning om att kvinnor inte bara är underrepresenterade bland beslutsfattare, utan att kvinnliga makthavare dessutom utestängs från manliga nätverk och blir därför marginaliserade i förhållande till det verkliga maktutövandet.
– Glädjande nog har jag inte funnit något som helst stöd för det här i mina data, säger Gergei.
Det stora problemet tycks fortfarande vara att kvinnor inte i samma utsträckning som män intar beslutsfattande positioner och inte att kvinnliga makthavare skulle ha sämre förutsättningar att utöva makt än deras manliga kollegor.
Avhandlingens titel: ”Essays on Elite Networks in Sweden: Power, social integration, and informal contacts among political elites”.
INFORMATION OCH KONTAKT
Gergei Farkas, mobil 070-341 41 27, e-post gergei.farkas@sociology.su.se
Forskarna har studerat 34 141 svenska kvinnor födda mellan 1914 och 1948. De har i enkäter 1987 och 1997 lämnat detaljerad information om sina levnadsvanor och därefter har gruppen följts upp under åren 2003-2009.
Sedan hänsyn tagits till faktorer som ålder, rökning, diet och fysisk aktivitet visar resultaten att i den grupp kvinnor som druckit motsvarande 4-5 glas alkohol per vecka var risken att få ledgångsreumatism 7 på 10 000 levnadsår. För kvinnor som inte drack alkohol alls var risken 9,1 per 10 000 levnadsår. Kvinnor som rapporterade den mängd alkohol både 1987 och 1997 hade en minskad risk med 52 procent. Ett standardglas alkohol definieras som 15 cl vin, 50 cl öl eller 5 cl starksprit.
– Resultatet indikerar att måttligt alkoholintag kan skydda mot kroniska sjukdomar som ledgångsreumatism, säger Alicja Wolk, professor vid Karolinska Institutet. Samtidigt är det viktigt att understryka att det fortfarande är okänt hur större doser alkohol påverkar risken att drabbas av ledgångsreumatism.
Ledgångsreumatism är en kronisk sjukdom som oftast utvecklas i 40-50-årsåldern. Cirka en procent av befolkningen drabbas, och sjukdomen är tre gånger så vanlig bland kvinnor som hos män. Tidigare studier har visat att alkohol kan minska risken för ledgångsreumatism, medan andra inte kunnat påvisa något samband.
– Sannolikt påverkar alkoholen kroppens immunförsvar på ett sådant sätt att den minskar inflammationer, säger Alicja Wolk. Men hon påpekar att även relativt måttligt alkoholintag ger ökad risk för bland annat bröstcancer hos kvinnor.
INFORMATION OCH KONTAKT
Publikation: “Long term alcohol intake and risk of rheumatoid arthritis in women: a population based cohort study”, Daniela Di Giuseppe, Lars Alfredsson, Matteo Bottai, Johan Askling, Alicja Wolk, BMJ online open access, doi: BMJ 2012;345:e4230 doi: 10.1136/bmj.e4230.
Professor Alicja Wolk
Arbete: 08-524 861 70
E-post: alicja.wolk@ki.se”>alicja.wolk@ki.se
Institutet för miljömedicin (IMM)
Doktorand Daniela Di Giuseppe
Arbete: 08-5248 7859
E-post: daniela.digiuseppe@ki.se”>daniela.digiuseppe@ki.se
Så kallade vibriobakterier förekommer naturligt våra vattenmiljöer och är oftast ofarliga för människor. Men i vissa fall kan kontakt med bakterierna orsaka allvarliga sjukdomar som kolera, mag- och sårinfektioner och blodförgiftning.
Den globalt sett vanligaste smittkällan för bakteriell maginfektion är skaldjur.
Forskaren Betty Collin vid Sahlgrenska akademin och hennes kollegor vid Högskolan Kristianstad och Sven Lovéns Centrum för Marina Vetenskaper vid Göteborgs universitet, har studerat förekomsten av sjukdomsframkallande bakterier i musslor från Öresund under sommaren 2006, då flera fall av badsårsfeber – varav två med dödlig utgång – rapporterades från Blekinge.
– Dessa sårinfektioner orsakades av en bakterie kallad Vibrio cholerae, och vår studie visar att denna bakterie är normalt förekommande i vatten från Öresund. Eftersom musslor filtrerar vatten och därmed kan ackumulerar bakterier i sin vävnad kunde vi även se att musslan kan vara en betydande smittspridare för maginfektioner orsakade av vibrios, säger Betty Collin, som presenterar resultaten i sin avhandling.
Resultaten visar att det fanns flest vibriobakterier i vattnet när vattentemperaturen översteg 17 grader.
Forskarna har också genomfört motsvarande undersökning i havet utanför Moçambique, där många av landets invånare är beroende av skaldjur för sin dagliga föda. Här fann Betty Collin och hennes kollegor att det finns potentiellt sjukdomsframkallande bakterier i musslor oberoende av säsong, men att de är vanligast vid hög vattentemperatur.
En jämförelse mellan bakterier från moçambikanska musslor och bakteriestammar isolerade i Sverige och Indien visade att svenska bakterier har betydligt högre antibiotikaresistens.
I avhandlingen konstaterar också Betty Collin att dagens metoder inte är tillräckligt effektiva för att skilja sjukdomsframkallande Vibrio cholerae från ofarliga bakterier.
– Det innebär att det är svårt att göra en riskbedömning för Östersjöns bakteriehalter. Våra resultat visar att det är fler sjukdomsfall ju varmare vattnet är, och med tanke på att Östersjön är ett av de vatten i världen där temperaturhöjningen är som allra högst är det av stor vikt att studier som dessa uppmärksammas, säger Betty Collin.
Avhandlingen Characterization and persistence of potential human pathogenic vibrios in aquatic environments försvarades vid en disputation den 7 juni.
INFORMATION OCH KONTAKT
Länk till avhandling: http://hdl.handle.net/2077/28963
Kontakt: Betty Collin, institutionen för biomedicin vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, samt forskare vid Högskolan Kristianstad 044-203196, 0703 307 910 betty.collin@hkr.se”>betty.collin@hkr.se
Presskontakt Krister Svahn Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet 0766-18 38 69, 031-786 3869 krister.svahn@sahlgrenska.gu.se”>krister.svahn@sahlgrenska.gu.se
Det finns flera områden som behöver studeras närmare inom kopplingen mellan däck, fälg, hjul och trafiksäkerhet. Forskningen som finns idag i ämnet rör främst däck, och då materialutmattningsprocesser som leder till slitbaneseparation eller däckexplosion. Många studier har fokuserat på inverkan av för lågt lufttryck, medan studier av för högt lufttryck är mindre vanligt förekommande. I VTI notat 29-2012 redovisas resultatet av en litteratursökning angående trafiksäkerhetseffekter kopplat till däck, fälg och hjul som genomförts i samråd med VTIs bibliotek.
För tunga fordon anses överlast vara en trolig bakomliggande faktor till att däck åldras i förtid och slutligen havererar. Det saknas dock studier som visar på hur vanligt det är att fordon kör med överlastade axlar och korrelationen mellan däckhaverier. Vidare är det få som studerat uppkomsten av fälgskador och dessa skadors koppling till trafikolyckor.
När det gäller hjulet som helhet så är nästan all trafiksäkerhetsrelaterad forskning kopplad till lossnande hjul. Inget finns gjort angående inverkan av olika hjulinställningar, däckbalansering, navcentrering etc. Det finns inte heller några studier av användning av punkteringsspray och den potentiella fara det kan leda till. Således finns det flera områden kvar som behöver studeras närmare inom kopplingen mellan däck, fälg, hjul och trafiksäkerhet.
När det gäller däck visar ett antal studier på hur mönsterdjupet påverkar våtgreppet vid bromsning, och hur däck med mindre än 3 mm mönsterdjup tappar ca hälften av tillgänglig friktion jämfört med nya däck. Fordon med slitna däck (< 3 millimeter) är också starkt överrepresenterade i finsk olycksstatistik. Ingen forskning hittades på hur olika däckdimensioner och fabrikat monterat på ett fordon påverkar dess trafiksäkerhet. Flera studier visar dock på risken att placera nya däck på framaxeln och slitna däck på bakaxeln och det finns en samstämmighet om att vid utbyte av två däck ska de nya däcken alltid placeras på bakaxeln, oavsett om fordonet är fram- eller bakhjulsdrivet.
Bland tunga fordon är däckdefekter näst efter bromsfel den vanligaste fordonsdefekten bland tunga lastbilar involverade i dödsolyckor i USA. För dessa olyckor står däckexplosion för 40 procent av de rapporterade felen på däck. För tunga fordon är annars slitbaneseparation den vanligaste orsaken till att ett hjul havererar, följt av vägskada. Slitbaneseparation och däckexplosion uppstår på grund av utmattning i däcket, och för däckexplosion är de vanligaste orsakerna att däcket framförts med för lågt lufttryck eller har överbelastats vilket ger överhettade däck.
Lossnande hjul till tunga fordon är ett vanligt problem i många länder och i exempelvis Storbritannien räknar man med att 3-7 dödsolyckor inträffar varje år som följ av detta. Orsaken till att hjul lossnar på tunga fordon är bristfällig montering. Felaktigt åtdragningsmoment är den vanligaste orsaken, både för löst och för hårt åtdragningsmoment kan medföra att hjulen lossnar.
VTI notat 29-2012
– Krav på snabb handläggning, avsaknad av riktlinjer och en tendens att vid prioriteringar låta barnfrågor komma sist är några av orsakerna, säger doktorand Lisa Ottosson.
Studien handlar om asylmottagandet av barnfamiljer (Ottosson 2010) och visar även att barnhandläggarna som träffar familjerna vid respektive enhet, i praktiken ofta inte använder sig av det byråkratiska handlingsutrymme de har att tillvarata barnens intressen.
Läs artikel av Lisa Ottosson, Marita Eastmond och Isabell Schierenbeck i Journal of Refugee Studies
Sveriges lanbruksuniversitet, SLU, inrättar ett nytt miljöanalysprogram om kust och hav. Programmet samlar universitetets marina kompetens inom miljöanalys och har som mål att stödja arbetet med att nå nationella och internationella miljömål.
– Program Kust och hav ska ge en helhetsbild av tillstånd och trender i Östersjön och Västerhavet, säger Lena Bergström, nybliven koordinator för programmet.
Kust och hav koordineras av Lena Bergström tillsammans med Håkan Wennhage, båda vid institutionen för akvatiska resurser på SLU. Totalt omfattar verksamheten ett sextiotal olika projekt som spänner från provfisken och beståndsuppskattningar av fisk till bedömningsgrunder och rådgivning inom marin förvaltning. Den internationella dimensionen inom programmet är viktig, eftersom förvaltningen av havet i flera avseenden är ett delat ansvar mellan kuststater.
Fisken är i fokus
En intressant frågeställning i programmet är att utveckla rådgivning som baserar sig på ekosystemet som en helhet. Där är fisken och fisket en viktig del, men även klimatförändringar, övergödning och människans ökande användande av havsmiljön.
– Vi kommer också att arbeta med de rumsliga aspekterna av förvaltningen. Var i havet har vi höga naturvärden? Spelar det någon roll var vi tar ut fisken? säger Lena Bergström.
Verksamheten bygger på samverkan med myndigheter som ansvarar för vattenmiljöfrågor i kust och hav, både internationellt, nationellt och regionalt, och med andra aktörer inom svensk havsforskning.
– Bakgrunden till att SLU startat programmet är att universitetet fick ett stort tillskott av verksamhet relaterad till kust- och havsfrågor i och med avvecklingen av Fiskeriverket förra året. En del av denna verksamhet ryms inom miljöanalysprogrammet Sjöar och vattendrag, men merparten hamnar inom Kust och hav, säger Lena Bergström.
INFORMATION OCH KONTAKT
Lena Bergström (koordinator), lena.bergstrom@slu.se, institutionen för akvatiska resurser, SLU. Telefonnummer 010-478 4116
Håkan Wennhage (biträdande koordinator), hakan.wennhage@slu.se, institutionen för akvatiska resurser [Ref 2], SLU. 010–4784051 eller 076–1334455
Läs mer: www.slu.se/kusthav eller www.slu.se/coastsea
Massaindustrin genererar ständigt mycket stora mängder biomassa i form av trädbark. Idag används barken främst för energiproduktion. Men bark framförallt från gran innehåller också många nyttiga kemiska ämnen som kan användas i kommersiella industriella sammanhang.
– Antioxidanter finns i små mängder i barken, trots det är det intressant både ur ett hållbarhetsperspektiv och ur ett ekonomiskt perspektiv att kunna återvinna antioxidanterna innan barken går vidare till förbränning, säger Kerstin Sunnerheim, docent vid Mittuniversitetet.
Idag utvinns antioxidanter i hög grad med hjälp av olika typer av kemiska processer som kräver lösningsmedel och andra kemikalier. Ett forskarteam vid Mittuniversitetet har i samarbete med forskare vid Uppsala universitet undersökt olika miljövänliga metoder för en alternativ utvinning.
Syftet har varit att utveckla en snabb, effektiv och miljömässigt hållbar metod som utvinner en så hög andel antioxidanter som möjligt.
– Med hjälp av vanligt vatten och etanol under hög temperatur och högt tryck, har vi hittat ett miljömässigt hållbart sätt att utvinna antioxidanter ur granbark, säger Kerstin Sunnerheim.
Den metod som visat sig mest effektiv är PFE-metoden, (pressurised fluid extraction) och då med de trycksatta vätskorna vatten och etanol. Bland annat har antioxidanten resveratrol kunnat utvinnas, en antioxidant som vanligen förknippas med druvor och vin.
Antioxidanter är intressanta inom många kommersiella områden. I pappersindustrin kan de exempelvis tillsättas för att papper inte ska gulna. Och i livsmedelsindustrin är de en vanlig tillsats för sin konserverande effekt.
INFORMATION OCH KONTAKT
Kerstin Sunnerheim, docent, organisk kemi, 070-918 09 15, e-post: kerstin.sunnerheim@miun.se
Fetma är, tillsammans med alkoholbruk och virus, en av de viktigaste riskfaktorerna bakom den vanligaste formen av levercancer, hepatocellulär carcinom.
En forskargrupp vid Sahlgrenska akademin har nu upptäckt att feta men i övrigt friska personer som har en särskild genetisk mutation, löper sju gånger högre risk att utveckla levercancer.
Studien bygger på den omfattande SOS-studien (Swedish Obese Subjects) som jämför dödlighet och sjuklighet hos 4 000 svenska obesa personer.
Forskarna fann att den cancerförknippade genetiska mutationen, som återfinns i PNPLA3 genen, är mycket vanlig hos skandinaver där den förekommer hos en av tjugo individer.
–För att förstå varför vissa individer med fetma utvecklar cancer, och kunna utforma förebyggande behandlingar, måste vi hitta gemensamma riskfaktorer och de gemensamma genetiska mutationer. Därför är den här upptäckten mycket viktig, säger Stefano Romeo, forskare vid Sahlgrenska akademin som lett den genetiska analysen.
Det kommer att krävas mer forskning, men forskargruppen förhoppning är att den genetiska mutationen på sikt ska kunna bli ett mål för nya behandlingar. Studien är den första som visar att en genetisk mutation bidrar till att öka risken för att utveckla hepatocellulär cancer hos personer med svår fetma.
Artikeln “PNPLA3 I148M (rs738409) genetic variant is associated with hepatocellular carcinoma in obese individuals” publiceras i tidskriften Digestive and Liver Disease.
KONTAKT
Stefano Romeo, forskarassistent vid institutionen för medicin och Wallenberglaboratoriet, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet 0768 672 634 Stefano.romeo@wlab.gu.se
En sensor kallad ICI utvecklad från forskning vid Institutionen för system- och rymdteknik vid Luleå tekniska universitet har valts ut att ingå i nästa generations metrologiska satellit. Sensorn som mäter ispartiklar i högt belägna moln är utvecklad inom konceptet CloudIce som LTU-professorn Stefan Bühler varit ansvarig för.
– Jag har nyss fått veta att ICI-sensorn accepterades av länderna som ingår i rådet för EUMETSAT och den ska ingå i nästa generations europeiska vädersatellit som ska skjutas upp 2020 och för oss är det här en fantastisk nyhet, säger Stefan Bühler.
EUMETSAT är en mellanstatlig organisations med säte i Darmstadt i Tyskland och de länder som ingår i EUMETSAT-programmet röstade igår om vilka instrument som ska finnas på den kommande vädersatelliten Metop-SG. Ett av de instrument som accepterades av organisationen är ICI-sensorn som är baserad på forskning vid Luleå tekniska universitet inom ramen för instrumentkonceptet CloudIce. Professor Stefan Bühler på Kiruna Rymdcampus som varit ansvarig för det projektet lämnade in förslaget till den europeiska rymdorganisationen ESA 2010 och nu har det givit positivt resultat.
Den CloudIce- baserade sensorn ICI kommer att vara ett av tio instrument i nästa generations europeiska vädersatellit. Både Brittiska och Spanska industrikonsortier har enligt det brittiska mediabolaget BBC redan visat sig intresserade av att bygga instrumentet, men det borde även vara av stor intresse för den svenska rymdindustrin, som har hög kompetens inom sub-millimeter radiometers, mättekniken som används av ICI.
Iskristaller i cirrusmoln som ICI kommer att kunna mäta, är ett fenomen som påverkar mängden solstrålning som reflekteras tillbaka ut i rymden och mängden infrarödstålning från jorden som reflekteras tillbaka till jorden. Därför har de en avgörande inverkan på växthuseffekten.
INFORMATUON
För mer information kontakta
Stefan Bühler
Professor LTU
0980-79177
stefan.buehler@ltu.se
Den internationella studien, som involverar fler än 50 forskare från Europa, Nordamerika och Australien och som letts av docent Mattias Lorentzon och professor Claes Ohlsson vid Sahlgrenska akademin, bygger på omfattande genetiska analyser av arvsmassan hos över 10 000 patienter samt på experimentella studier på möss.
Genom de kombinerade studierna har forskarna lyckats identifiera en särskild gen, Wnt16, som har ett starkt samband med både bentäthet och så kallad kortikal benstorlek, vilken är avgörande för benets hållfasthet.
Den genetiska variationen som det internationella forskarnätverket studerat kunde till exempel förutsäga risken att drabbas av underarmsfraktur i en stor patientgrupp av äldre kvinnor.
– I den experimentella studien kunde vi sedan konstatera att genen har en avgörande effekt på lårbenets tjocklek och täthet. Hos möss som saknade Wnt16-genen var lårbenets hållfasthet upp till 61 procent lägre, säger Mattias Lorentzon vid institutionen för medicin, Sahlgrenska akademin.
Upptäckten öppnar för möjligheten att utveckla nya läkemedel som kan förebygga de vanligaste frakturerna.
– En låg kortikal benmassa är en avgörande faktor vid till exempel höft- och underarmsfrakturer. Tyvärr har de behandlingar som används mot benskörhet idag endast mycket liten effekt på just den kortikala benmassan, säger Mattias Lorentzon:
– Om vi kan lära oss att stimulera Wnt16-genens signalvägar skulle vi kunna stärka skelettet även i dessa delar, och därmed förhindra de vanligaste och allvarligaste frakturerna. Därför är upptäckten av Wnt16 och dess reglering av kortikal benmassa mycket viktig.
INFORMATION OCH KONTAKT
Artikeln “WNT16 influences Bone Mineral Density, Cortical Bone Thickness, Bone Strength and Osteoporotic Fracture Risk” publiceras i PLoS Genetics den 5 juli.
Kontakt: Mattias Lorentzon, docent i endokrinologi vid institutionen för Medicin, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet och verksam vid Center for Bone and Arthritis Research
031-342 49 29, 073 -33 88 185, mattias.lorentzon@medic.gu.se
Fakta benskörhet
Benskörhet eller osteoporos är en stor folksjukdom: benskörhetsfrakturer drabbar varannan svensk kvinna och var femte svensk man någon gång i livet.
Totalt orsakar benskörhet 70 000 frakturer i Sverige varje år, vilka kostar sjukvården cirka fem miljarder kronor. 18 000 av de frakturer som drabbar svenskar är höftfrakturer, som ofta leder till funktionsnedsättning och stort lidande samt till en markant ökad dödlighet för de drabbade patienterna.
