Genetiskt modifierade kroppsegna T-celler (vita blodkroppar) har på senare tid visat sig mycket effektiva vid behandling av vissa former av avancerad cancer. Man isolerar då fram T-celler från patientens egna blodceller och ger dem på genetisk väg en ny receptor som känner igen ett antigen som uttrycks av tumörcellerna. T-cellerna odlas i speciella renrum och ges sedan till patienten. Väl inne i kroppen söker de upp dottertumörer och enskilda tumörceller och eliminerar dessa.

Denna behandlingsform fick stor uppmärksamhet i media världen över förra hösten då forskare vid University of Pennsylvania, Philadelphia lyckades bota två av tre patienter med en annars obotlig form av leukemi (Kalos et al., Sci Transl Med 3:95ra73, 2011; Porter et al., N Engl J Med 365:725-33, 2011). Försök med genetiskt modifierade T-celler har även rönt viss framgång vid behandling av malignt melanom.

Magnus Essands forskargrupp vid Uppsala universitet har nu tagit ett första steg för att möjliggöra denna mycket lovande terapiform även för de stora folksjukdomarna prostatacancer och bröstcancer.

– Detta är definitivt ett steg på vägen för att utveckla terapiformen också mot våra två största cancertyper, prostatacancer och bröstcancer, säger Magnus Essand.

Genetiskt modifierade T-celler är ett av två lovande spår forskargruppen jobbar efter för att utveckla nya behandlingsformer av cancer. Det har tagit nästan tre år för forskarna att klona T-cellsreceptorn och sedan visa att den har terapeutisk kapacitet.

– Det är första gången någon lyckats klona en T-cellsreceptor riktat mot ett prostataantigen och vi hoppas vi får möjlighet att pröva T-celler som utrustats med denna receptor i en klinisk studie. För att klara det kommer vi antagligen att ta hjälp av amerikanska kollegor, säger Victoria Rashkova, som haft projektet som ett delmoment i sina doktorandstudier.

Varje T-cell har en unik T-cellsreceptor, vilket ger stor potential att känna igen främmande antigen och döda exempelvis virusinfekterade celler. T-celler kan också känna igen och döda tumörceller, men de finns naturligt i alltför liten omfattning för att kunna utföra uppdraget Om man däremot känner till vilket unikt antigen som en viss tumörcellstyp uttrycker kan man försöka klona en T-cellsreceptor som har förmåga att binda till detta antigen. Denna receptor kan sedan i stor skala föras över till en cancerpatients egna T-celler och användas vid behandling.

KONTAKT OCH INFORMATION
Studien har finansierats av bland andra Cancerfonden och Gunnar Nilssons Cancerstiftelse

Länk till studien på tidskriftens webbplats.

Kontaktpersoner:
Professor Magnus Essand, institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet och SciLife Lab, tel: 018-611 02 23, e-post: magnus.essand@igp.uu.se

Doktorand Victoria Hillerdal-Rashkova, institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet, tel: 018-611 91 83, e-post: victoria.rashkova@igp.uu.se

Boken I Stalins smedja. Ukrainasvenskar i 1900-talets totalitära experimentbeskriver hur invånarna i den svenska kolonin Gammalsvenskby i Ukraina (dåvarande Sovjetunionen) utsattes för en serie sociala experiment under 1900-talets första hälft.

– Boken representerar ett försök att belysa svenskbybornas öde i Sovjetunionen genom det prisma som erbjuds av Michel Foucaults begrepp ”tvångsnormaliseringens teknik”, säger Andrej Kotljarchuk.

Under åren 1923-29 försökte den sovjetiska staten ändra självbild och identitet hos invånarna i Gammalsvenskby.

– Den stalinistiska staten försökte vid flera tillfällen förändra svenskbybornas identitet. De skulle ”normaliseras” och bli goda sovjetukrainska medborgare, medlemmar av internationella kommunistiska rörelsen och medvetna byggare av det socialistiska samhället, berättar Kotljarchuk.

1929 emigrerade samtliga invånare (888 personer) till Sverige, efter förhandlingar mellan den svenska och den sovjetiska staten. I Sverige sattes en mängd insatser in för att integrera Ukrainasvenskarna i det moderna Sverige. De fick inte bosätta sig tillsammans och övervakades av inspektörer så att integrationen gick rätt till.

Ungefär en tredjedel av Ukrainasvenskarna valde därefter att återvända till Sovjetunionen, till Röda Svenskbyn i Sovjetukraina. Efter deras återkomst till Röda Svenskbyn genomfördes där åren 1930–1936 ett experiment administrerat av Komintern och under ledning av kommunister från Sveriges kommunistiska parti. Experimentet gick ut på att bygga upp den första svenska kolchosen och svenska nationella distrikt i Sovjetunionen.

Under andra världskriget fick Ukrainasvenskarna statusen ”Volksdeutsche”, och 1943 evakuerades de till Tyskland tillsammans med tyska medborgare. Efter krigsslutet 1945 deporterades ett hundratal av de kvarvarande Ukrainasvenskarna till Gulag, tillsammans med andra fiender till den sovjetiska staten. Syftet var att forma dem till sanna Sovjetmedborgare.
 
INFORMATION OCH FAKTA
Boken är ett resultat av sammanlagt fem års forskning som bedrivits vid Södertörns högskola och Umeå universitet. Vid Södertörns högskola var Andrej Kotljarchuk en av forskarna i projektet ”Swedish colonies in Ukraine”, som leddes av professor David Gaunt. Projektet pågick under åren 2007-2009 och finansierades av Östersjöstiftelsen. Vid Umeå universitet bedrevs forskningen inom ramen för projektet ”Baltic and Arctic areas under Stalin” under 2010-2011, med finansiering från Baltics dontationsstiftelse.

Boken bygger på arkivstudier i Ryssland, Sverige och Ukraina. Den är skriven på ryska, och ingår i en internationell bokserie ”History of Stalinism” utgiven i Moskva (Rosspen & Jeltsins stiftelse).

Bokens titel: I Stalins smedja. Ukrainasvenskar i 1900-talets totalitära experiment.
Förlag: Rosspen & Jeltsin ISBN: [Ref 2] 978-5-8243-1684-1

Kortisol är slutprodukten i ett av kroppens viktigaste stressreaktionssystem. Detta system styrs från hjärnan via hypothalamus och hypofysen. Nivåerna av kortisol stiger normalt på morgonen och sjunker sedan under dagen. Några tidigare studier har undersökt om barn och ungdomar med ADHD har avvikande nivåer av kortisol utan att frågan kunnat besvaras entydigt.

I en ny studie, publicerad i Journal of Psychiatric Research, som omfattar fler barn än någon tidigare studie med just denna fråga, har Frank Lindblad med kollegor från Uppsala universitet upptäckt att unga med ADHD har betydligt lägre kortisolvärden än barn utan denna diagnos. Alla studiepersoner som fått diagnosen ADHD har genomgått en omsorgsfull barn- och ungdomspsykiatrisk utredning. De har mätt kortisol genom att ta salivprov fyra gånger per dag och resultaten är tydliga. Det är framför allt skillnader på morgonen som är tydliga. Dessa skillnader gentemot andra barn tycks öka med åldern.

– Det är anmärkningsvärt att unga med ADHD har så avvikande nivåer av ett hormon som är av central betydelse för vår förmåga att anpassa oss till krav från omgivningen. Kortisol har många olika fysiologiska effekter och det är för tidigt att säga om och hur dessa effekter påverkar symtomen vid ADHD. Vi vet inte heller om de låga kortisolnivåerna är den primära avvikelsen eller om de i sin tur återspeglar att ett eller flera andra system i kroppen inte fungerar på vanligt sätt, säger Frank Lindblad, och fortsätter:

– Vi arbetar vidare för att försöka spåra orsaker till de låga kortisolnivåerna hos unga med ADHD, såväl i deras yttre miljö som i deras genetiska förutsättningar. Likaså arbetar vi vidare för att belysa sambandet mellan kortisolavvikelser och ADHD-symtom.

Isaksson J, Nilsson KW, Nyberg F, Hogmark Å, Lindblad F. Cortisol levels in children with Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder. Journal of Psychiatric Research 12 September 2012 (Article in Press DOI: 10.1016/j.jpsychires.2012.08.021)

KONTAKT OCH INFORMATION
För mer information, kontakta Frank Lindblad, forskare vid Institutionen för neurovetenskap, tel: 018-611 8887, e-post: frank.lindblad@neuro.uu.se eller Cecilia Yates, informatör vid Institutionen för neurovetenskap, tel: 0704-334801, e-post: cecilia.yates@neuro.uu.se

 på kursen ”Teknik för ett hållbart samhälle” (ESS) gjort en hållbarhetsanalys av en kommersiell produkt ur ett helsystemperspektiv. Resultatet gav företaget som producerar tips för att kunna göra den mer hållbar framöver.

De fyra studenterna: Sijme Geurts, Kareisa Hidy, Petronella Tyson, Rutger Verkouw och Ella Wiles som studerar på BTH:s masterprogram ”Strategiskt ledarskap för hållbarhet” bestämde sig att på kursen ESS göra en hållbarhetsanalys på Philips ”Wake-up Light” (en väckarklocka som gradvis ökar ljusintensiteten att skapa en naturlig och bekväm start på dagen).

– Vi valde Wake-up Light eftersom det är relevant i Sverige. Många rådde oss att skaffa en sådan lampa för att minska de fysiska och psykiska effekterna av mörkret, förklarar Sijme.
Studenterna använde metoden ”Mallar för hållbar produktutveckling” (TSPD) för sin hållbarhetsanalys. Den tittar på både nuvarande och framtida aspekter som till exempel produktionskostnader och material.

– Vi gjorde några ganska intensiva tester. Vi kontrollerade material och förpackningar, vi tog isär hela produkten för att se hur vikten är fördelad, vilka element kan produceras med mindre vikt eller kemikalier, säger Sijme. Vi analyserade även aktuella och framtida användarbehov, liksom eventuella förbättringar i produktionskedjan.

Studenternas viktigaste rekommendation till Philips var att byta till LED-belysning, på grund av den lägre energiförbrukningen och lägre vikt av de elektriska komponenterna som denna ger. Studenterna skrev även en Framtidsvision över hur lampan skulle kunna se ut om fem till tio år.
Studenterna fick beröm från Philips huvudkontor. Enligt Nestor Coronado Palma, chef för Hållbarhet för Consumer Lifestyle, så visade studenterna olika alternativ för hur de kan göra produkten ännu mer hållbar.

– Dessutom, vad jag gillar är att studenterna även skrev ett dokument om hur vi kan internt tillämpa TSPD. Vi använder redan delar av denna metod i vår EcoDesign-process, menar han.
 

KONTAKT
För mer information kontakta Anthony Thompson (engelsktalande) på e-post: anthony.thompson@bth.se eller telefon: 0455-38 55 31. Se även www.bth.se

– Det här är jättespännande resultat för vi har lyckats visa att det verkligen lönar sig för insekter att flytta norrut i början av sommaren, säger Lars Pettersson, docent vid biologiska institutionen på Lunds universitet.

Resultaten bidrar till att fundamentalt ändra förståelsen för insektsmigration och kan även ha betydelse för hur man hanterar spridningen av skadedjur och insekter som sprider sjukdomar. Bakom studien står en internationell grupp forskare, bland annat från Lunds universitet.

Forskarna har med olika metoder och resultat från både Storbritannien och Sverige kunnat se att närmare sex gånger fler gammaflyn drar söderut efter sommaren än vad som kommer hit till våra nordliga breddgrader i maj-juni.

– Vårgenerationen flyttar hit och deras avkomma flyttar söderut igen, säger Lars Pettersson.

För gammaflyna och andra flyttande fjärilsarter innebär det att de, på samma sätt som flyttfåglarna, kan utnyttja de långa sommardagarna och den rikliga tillgången på mat i norr.

Enligt Lars Pettersson är det viktigt att kunna följa flyttande insekter inte bara för att följa skadedjur, men också för att de är en viktig födoresurs för många fåglar och mindre däggdjur. Dessutom har det precis visat sig att nattflyn som gammaflyet kan spela en viktig roll som pollinatörer, konstaterar Lars Pettersson.

Den aktuella undersökningen publiceras i den vetenskapliga tidskriften PNAS.

Dansgruppen Nomo Daco vill med projektet Staden skapa ett allkonstnärsverk med nya kopplingar mellan design, arkitektur och scenkonst. I fokus står frågan vad en stad är och kan vara och verkligheten i Umeå. Projektet har en kärna med ett stort allkonstnärsverk som visas i Umeå under en vecka, men det ska även bestå av individuella moduler som under året visas på olika orter i regionen.

Ska bli en ny upplevelse
Varje del kan vara fristående, med fem delar som kan spelas i regionen på mindre scener och i alternativa scenrum. Dessa delar kan de internationella konstnärerna ta med hem och visa i sitt hemland. Under skapandeprocessen genomförs dessutom öppna visningar, workshops och föreläsningar.

– Det här är ett stort och spännande projekt där vi kommer att ge Umeåpubliken något de aldrig tidigare upplevt, säger Tove Skeidsvoll, koreograf och dansare i danskollektivet Nomo Daco.
Halva summan först

Samarbetet med Konstnärligt campus och Arkitekthögskolan ska bland annat utmynna i att en stor scenbild byggs upp på Konstnärlig campus. Dessutom finns en arkitekt med i det konstnärliga teamet för föreställningen. Nomo Daco söker pengar även från Kulturrådet och andra finansiärer. Kulturhuvudstadsutskottets beslut blev att 300 000 kr utbetalas under 2013 och lika mycket under 2014, efter godkänd rapportering till Umeå2014.

 
KONTAKT
Katrin Sten, Arkitekthögskolan
090-786 59 76
Katrin.sten@arch.umu.se

Sven-Olov Edvinsson (C)
vice ordförande kommunstyrelsens kulturhuvudstadsutskott Umeå kommun
070-602 66 34
sven-olov.edvinsson@umea.se

Tove Skeidsvoll
koeograf och dansare, Nomo Daco (Northern Movement Dance Company)
070-255 72 63
tove@nomodaco.com

Claes Björnberg
presskommunikatör Umeå kommun
090-16 13 43
070-775 99 11
claes.bjornberg@umea.se

Redan i sin doktorsavhandling under 1980-talet kom Gunnar Johansson fram till att risken för cancer är mindre med vegetarisk kost. Många år och forskningsprojekt senare, efter att ha arbetat i Cambridge, Norge och Umeå, hamnade Gunnar Johansson på Högskolan i Halmstad 2009. Då inledde han en studie för att undersöka om vegetarisk kost också minskar risken för hjärt- och kärlsjukdomar.

I forskningsstudien fick 20 friska normalviktiga personer i åldrarna 20 till 60 år övergå till vegetarisk kost under 12 månader. Vid fyra tillfällen under perioden togs prover på försökspersonerna och kostundersökningar gjordes. Resultatet av studien visar att deltagarna uppnådde likartade hälsovinster gällande risken för hjärt- och kärlsjukdomar som i den tidigare studien om cancer. Vegetarisk mat minskar alltså risken även för hjärt- och kärlsjukdomar, enligt Gunnar Johanssons forskning.

– Den viktigaste riskmarkören för hjärt- och kärlsjukdomar – LDL-kolesterol i blod – minskade med 13 procent, berättar Gunnar Johansson.

Men försökspersonerna i Gunnar Johanssons studie visade sig även gå ner i vikt. Efter tre månader med vegetarisk kost gick de i genomsnitt ner två kilo per person. Vikten höll de sedan forskningsperioden ut.

– Detta skedde helt oavsiktligt. De fick inga instruktioner om att gå ner i vikt, bara att äta vegetariskt, säger Gunnar Johansson som är mycket förvånad över resultatet.

Han tror att det kan bero på att den kost som deltagarna åt innehåller mycket kolhydrater (rotfrukter, grönsaker och fullkornsprodukter). Dessa ger starka mättnadskänslor vilket i sin tur gör att man inte orkar ”överäta”, det vill säga äta sig alltför mätt.

– Generellt sett verkar det vara produkter med mycket komplexa kolhydrater som mättar bäst, som till exempel potatis. När man äter det hinner mättnadssignalerna komma till hjärnan innan man har överätit, förklarar Gunnar Johansson som avfärdar teorier om att undvika kolhydrater.

Särskilt intressant, menar Gunnar Johansson, är resultatet att det verkar vara fördelaktigt att gå ner i vikt även för dem som räknas som normalviktiga. I den BMI-intervall som används klassas de som har ett BMI på mellan 20 och 25 som normalviktiga. Enligt Gunnar Johanssons studie finns det alltså hälsovinster att göra även för dem som minskar sitt BMI inom denna intervall.

– Det är intressant att även de som generellt sett inte är i riskzonen för ohälsa (hjärt- och kärlsjukdomar) har nytta av att äta en hälsosam vegetarisk kost. Det tyder på att riskerna förändras gradvis i kroppen. Man kan alltså inte bara tänka kategoriskt, säger Gunnar Johansson.

INFORMATION
Studien heter ”Effects of a shift from a mixed to a lacto-vegetarian diet on some coronary heart disease risk markers”, (Johansson G, Källgård B, Öckerman PA) och publiceras i Open Journal of Preventive Medicine 2012;2(1):16–22.

Åsa Fasth har undersökt hur arbetet mellan robotar och människor ska fördelas på ett smart sätt i framtidens industrier. I sin doktorsavhandling från Chalmers har hon tittat närmare på 13 företag som tillverkar flera produkter med många olika komponenter som ska monteras. Det är allt från Volvo Cars till Siemens, som gör en liten motor för att styra element. Företagen vill ha ökad flexibilitet, klara av att göra fler varianter, tillverka i större volymer, säkra kvaliteten och minska produktionstiden.

– Det är mycket mer manuell montering än vad jag trodde, säger Åsa Fasth.
80 procent av alla uppgifter i monteringen hos de undersökta företagen görs manuellt för hand, eller med någon slags handverktyg, men också med hjälp av den egna erfarenheten. I bilindustrin förekommer robotar tidigt i processen när man bockar plåtar, svetsar karosser och i farliga arbetsmiljöer där man målar och lackerar bilarna.

– Det krävs en stor flexibilitet för att producera alla olika varianter som finns av en produkt och då är människan fortfarande mer flexibel än robotar. En annan orsak till den högra graden av manuell montering är att komponenterna är byggda för manuell montering. För att kunna monteras av en robot måste produkterna vara mycket mer precisa, säger Åsa Fasth.
Kognitiv automation underlättar för operatören

För att kunna välja och använda rätt nivå av automation måste valet vara välgrundat. Åsa Fasth har använt en 12-stegsmetod för att mäta produkt- och informationsflödet under monteringen, och för att analysera graden av automation vid olika stationer i monteringen. Dels har hon analyserat den fysiska automationen, som beskriver vilka verktyg montören använder för att montera, och dels den kognitiva automationen, som handlar om hur och vad montören ska montera.

Ett exempel på det senare är när en operatör plockar komponenter vid ett stort monteringsbord till många olika produkter. Istället för att ha ett papper med en lång lista på komponenter som ska plockas så tänds en lampa där operatören ska plocka. Operatören trycker sedan till lampan, som skickar en signal till systemet att operatören har plockat en komponent. Då kan man säkerställa materialflödena och se till att det finns nya komponenter när de börjar ta slut.
– Genom att använda lampor minskar också den kognitiva belastningen för operatören, som inte behöver titta i en lista för att veta vilka komponenter som ska monteras. Även om det förstås inte går att lita blint på systemet, säger Åsa Fasth.

Tekniska lösningar kan förbättra kommunikationen
Åsa Fasth hoppas att hon kan förändra tankesättet i industrin, så att det inte bara är den fysiska automationen som är viktig utan också den kognitiva.

– Jag vill att man ska ta hänsyn till mervärdet för medarbetarna också, inte bara mäta, tid, pengar och produktivitet.  Genom att använda smarta handverktyg blir det enklare för operatörerna att hantera den stora variantfloran.

Olika tekniska lösningar kan förbättra informationen och kommunikationen till och från informatörerna.

– Idag handlar det oftast om envägskommunikation. På större företag har de kollektivanställda operatörerna till exempel inte någon personlig e-postadress. Kommunikationen sker oftast via olika fysiska möten.

Enligt Åsa Fasth går utvecklingen mot minskad fysisk och ökad kognitiv automation.

– På 80-talet, när alla robotar kom, var det många som köpte en för att det gick. Man överautomatiserade, och det är väl samma sak med den kognitiva automationen nu när det finns smartphones, plattor och paddor. Risken är att operatören blir för passiv och slutar tänka själv. Då kan kvaliteten bli lidande. Å andra sidan kan operatören få större handlingsfrihet, och möjlighet att planera sin egen dag, med fler hjälpmedel.

Nytt laboratorium för produktionssystem på Chalmers
Den 20 september invigs Production Systems Laboratory (PSL) på Chalmers. I laboratoriet kommer företag kunna testa ny teknik och nya tankar kring både fysisk och kognitiv automation. Åsa Fasth och hennes kolleger kan fungera som bollplank för företagen, för att skapa nya ”set ups” och testa dem i labbet – vare sig det gäller rent manuella eller helautomatiserade montage.

PSL är del två av Chalmers nya innovationslaboratorium för produktion, där företag och forskare kan testa idéer för att ställa om till hållbar tillverkning av olika produkter. Den första delen – Virtual Development Laboratory – invigdes förra hösten. Den tredje delen – Manufacturing Laboratory – blir klar vid årsskiftet.

 

 
KONTAKT OCH INFORMATION
Åsa Fasth, Institutionen för produkt- och produktionsutveckling, Chalmers tekniska högskola, 031-772 36 86, asa.fasth@chalmers.se

Läs avhandlingen: Quantifying Levels of Automation – to enable competitive assembly systems

Vasaskeppets trä är avsevärt mycket mer nedbrutet än vad man tidigare trott. Nya forskningsresultat från forskare vid KTH, Uppsala universitet och forskningsinstitutet Innventia visar att ekvirket idag i genomsnitt bara har halva hållfastheten kvar.

– Vår forskning visar att hållfastheten minskat dramatiskt. Det har man inte vetat tidigare. Det är också första gången som någon kan uppvisa att nedbrytningen får praktiska konsekvenser. Det vill säga att om man tar en ekplanka och belastar den så kommer den inte tåla så mycket om den gjorde från början, säger Lars Berglund, professor i trä och träkompositer på Wallenberg Wood Science Centre på KTH.

En anledning till att ekplankorna har tappat hållfasthet är att de på vissa ställen innehåller stora mängder syror och där har vedens cellulosa förstörts och styrkan försämras. För att komma underfund med detta har forskarna mätt på träbitar från samma virke från samma ställe på Vasa. Resultatet visar ett tydligt samband mellan surhet och hållfasthet – där det är mycket surt ör det också sämst hållfasthet.

Forskarna befarar att nedbrytningen och försämringen i styrka har uppstått efter det att skeppet impregnerats och torkats.

– Nu måste vi försäkra oss om nedbrytningsprocessen stoppas. För ett av problemet är att vi idag inte vet hur snabbt nedbrytningsprocessen går. Vi vet hur det ser ut idag,  men vi behöver ta reda på hur snabbt Vasa bryts ner, säger Lars Berglund.
Ytterligare ett stort problem är det idag inte finns några konkreta lösningar på problemet med att ekplankorna tappar i hållfasthet.

– Det finns massor av praktiska problem, till exempel att Vasa är en stor konstruktion. Så vi har inte några svar där heller, hur problemet ska åtgärdas, säger Lars Berglund.

Arbetet med Vasaskeppet har ingått i forskningsprojektet ”En framtid för Vasa” under ledning av Statens Maritima Museer. Forskningen har finansierats av Formas, SSF, VR, Vinnova och Statens Maritima Museer. Arbetet har publicerats i det senaste numret av den ansedda tidskriften Biomacromolecules.

En av de stora poängerna med benplåstret är att de tas upp av kroppen.

– Tanken är att slippa ytterligare operationer för att ta bort plattor, skruvar eller resterna av plåstret, säger Hans Von Holst, professor i neuronik vid KTH och en av personerna bakom innovationen.

Han har tillsammans med KTH-professor Anders Hult och universitetslektor Michael Malkoch på Kemiskolan vid KTH utvecklat ett benplåster som både kommer att spara liv och pengar för sjukvården.

– Vi kommer framledes att få se ett stort antal äldre människor med frakturer. De kan ha svårt att ens gå igenom en operation då komplikationsrisken ökar med stigande ålder, säger Hans Von Holst.

Men det finns fler goda anledningar till att använda benplåster istället för skruvar och plattor. En av dem är att det går att komma längre in i skrymslen och vrår av människans skelett. Till exempel har nackkotor en kuperad topografi vilket gör att ett benplåster skulle kunna vara lättare att anpassa efter frakturen jämfört med metall. Därtill finns många ben som är så tunna att det inte finns så mycket att skruva i.

– Exempelområden där benplåstret kan användas med framgång är på skallben och handfrakturer, säger Hans Von Holst.

En annan fördel är att det går att använda titthålskirurgi i lokalbedövning för att applicera plåstret på benbrottet. Det blir billigare jämfört med operation i allmän narkos.

– Det finns absolut utrymme för kostnadsbesparingar för sjukvård och samhälle i form av billigare implantat och kortare reabiliteringstid, säger Hans Von Holst.

Han tillägger att intresset från medicinteknisk industri är stort för den här typen av effektiviseringar.

Själva forskningen med benplåster går ut på att använda fibrer och varva fiber och lim så blir det som ett plåster som håller ihop benbitarna. Plåstret härdar på plats och får formen av den omkringliggande benstrukturen.

Kraven på materialen som forskargruppen använder sig av har varit höga, eftersom de ska användas inne i människokroppen. De får inte på något sätt vara giftiga samtidigt som de måste vara hållbara, nedbrytbara av kroppen och dessutom inte får kosta för mycket.

– Att stabilisera en fraktur är inte så trivialt då benytan är blöt vid fixering vilket i sin tur har varit en utmaning för oss. Våra benplåster är baserade på en ny innovativ flerkomponents limlösning som både fäster bra på ben och som kan skräddarsys för att klara ett brett område av påfrestningar, säger Michael Malkoch.

Under 2011/2012 har Luleå tekniska universitet inrättat en ”Labbfond” för att ge universitetets forskning en extra kick. Bra infrastruktur med nya labb och ny utrustning ger LTU-forskarna bättre villkor. Ett exempel på stöd ur labbfonden är till ny utrustning för att kunna testa materials hållbarhet i knä- och höftledsproteser. 

– Jag har jobbat länge på LTU och det här är en helt ny möjlighet som öppnar flera dörrar för forskare på universitetet.  Det är en möjlighet att söka medel för ny utrustning, att förbättra utrustning och labblokaler, eller att bygga helt nya labb. Dessutom innebär det ökat samarbete mellan forskarna på LTU och att det blir lättare att få externa finansiärer att ställa upp, säger Nazanin Emami, biträdande professor vid Luleå tekniska universitet.

Genom medel från labbfonden kan Nazanin Emami köpa in utrustning som kan mäta åldrandet hos både ben, brosk och material som används för implantat. God beständighet mot åldrande och utmattning är en av de viktigaste egenskaperna hos material som används till lastbärande implantat för höft- och knäleder.  Ett inopererat implantat borde i idealsituationen hålla livet ut, men håller i verkligheten mellan 8-15 år. Men nya material utvecklas hela tiden, t ex av polymerbaserad plast, och då behövs utrustningen för att under dynamisk belastning mäta och analysera åldrandet och livslängden.

Intresset att söka medel ur labbfonden har varit stort. Den inrättades under hösten 2011 och sedan dess har 17 ansökningar kommit in, motsvarande en total summa på cirka 60 miljoner kronor. Av dessa har hittills 7 ansökningar beviljats. Fonden fungerar som delfinansiering vilket innebär att medel även söks externt.

Avsikten med universitetets labbfond är att den ska vara till nytta för många användare och att den ska leda till utveckling och förnyelse av forskningsverksamheten. Den stärker universitetets forskningsmiljö som även blir attraktiv för nya forskare.

– Förutom att vi vill stödja våra egna duktiga forskare till att nå intelligenta och samhällsnyttiga forskningsresultat, så är labbfonden även ett sätt för oss att göra oss mer attraktiva för nationella och internationella spetsforskare, säger Johan Sterte rektor vid Luleå tekniska universitet. 

Ett annat exempel där medel ur labbfonden förstärker forskningen, är att flera avdelningar från olika institutioner kan skaffa kompletterande utrustningar till de två befintliga elektronmikroskopen som finns vid Institutionen för Samhällsbyggnad och naturresurser. Genom

LTUs egen satsning kan nu fler forskare utnyttja dessa avancerade instrument. Bland annat kan Avdelningarna för Materialvetenskap och Materialmekanik skaffa en detektor för att studera titanlegeringar och på så sätt förbättra processer för att tillverka flygdelar med rätta egenskaper. Belastningsutrustning och mätteknik till det redan befintliga Complab är en annan forskningsverksamhet som har fått medel ur fonden.

Målet för projektet är att utveckla och prova anpassade lösningar för energieffektivisering i kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

Med 23 partners från 15 europeiska länder och en budget på 6,8 miljoner Euro är det ett av de största europeiska projekten inom sitt forskningsområde. Målet för projektet är att utveckla och prova anpassade lösningar för energieffektivisering i kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Visby innerstad kommer att utgöra en fallstudie inom projektet.

Centrum för energieffektivisering i kulturhistoriskt värdefulla byggnader inrättades vid Högskolan på Gotland för sex år sedan med stöd från Energimyndigheten. I nuläget har CEK tio seniora forskare och fyra doktorander. Flera pågående projekt ansluter till det nya projektet.

– Vi bedriver redan forskning om energisparpotentialen i äldre byggnader både lokalt på Gotland och nationellt. Det nya projektet ger oss en fantastisk möjlighet att växla upp vår forskning på en europeisk nivå, säger Tor Broström, professor i kulturvård och projektledare.

Medan var femte svensk fått jobb genom arbetsförmedlingen, gällde det bara för 12 procent av invandrarnas barn. Dessa har i sin tur större glädje av släktingar och andra nära kontakter, så kallade informella nätverk. Det är en av slutsatserna i en omfattande enkät som gjorts av Susanne Urban och Martin Klinthäll, forskare på REMESO vid Linköpings universitet. REMESO står för Research on Migration, Ethnicity and Society.

– Grundfrågan är varför invandrare har en sämre situation på arbetsmarknaden, säger Susanne Urban.

I enkätstudien ingår ungdomar, 26-29 år, med föräldrar födda i Turkiet respektive Sverige, alla boende i samma områden i Storstockholm. På så sätt elimineras skillnader som skulle kunna bero på var man vuxit upp. Alla i enkäten har också gått igenom det svenska utbildningssystemet.

Ändå ser deras vägar till första jobbet ganska olika ut. För gruppen med turkisk bakgrund spelar vänner och släktingar en avgörande roll, medan gruppen med svensk bakgrund har haft mer nytta av ytliga bekanta och arbetsförmedlingen.

– Vi valde att titta på en grupp med turkisk bakgrund för att de har funnits länge i Sverige och är förhållandevis väletablerade, säger Martin Klinthäll. Vi vet också sedan tidigare att det här är en grupp med stor andel egna företagare och starka etniska nätverk.

Forskarna delade upp den turkiska gruppen i tre med olika etniska tillhörigheter; assyrier/syrianer, etniska turkar, och kurder. På flera punkter skiljer de sig också åt, starka etniska nätverk spelar exempelvis störst roll för de förstnämnda.

– Olikheterna är stora, något som inte alls fångas av en statistisk indelning efter nationalitet, konstaterar Susanne Urban.

På frågan om vilken bakgrund deras bästa vänner har skiljer sig grupperna också markant. Bland syrianerna har 85 procent av de närmaste vännerna en utländsk bakgrund, bland svenskarna bara 17 procent.

– Deras sociala liv ser helt annorlunda ut, trots att de bor på samma ställe.

Omständigheterna för olika invandrargrupper varierar stort, understryker forskarna, både i det sändande och i mottagarlandet. Deras framtid i Sverige påverkas exempelvis av när de kom hit. Grundregeln består dock: Svenskar anställer oftare svenskar, invandrare anställer oftare invandrare.

Resultaten, som publiceras i webbupplagan av vetenskapstidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS) gäller även omvänt för noceboeffekten, det vill säga negativa placebosvar.

– Om man exempelvis befinner sig i ett behandlingsrum omgiven av medicinsk utrustning, sprutor och vita rockar så skulle den här processen kunna starta automatiskt, eftersom vi uppfattar signaler som omedvetet associerar till erfarenheter av tidigare, liknande situationer. Det handlar om reaktioner i centrala nervsystemet som man inte har någon kontroll över, men som kan ha avgörande betydelse för hälsa och behandlingssvar, säger Karin Jensen, som lett studien.

I den aktuella studien har forskarna konstruerat en unik experimentmetod som visar att detta ”kognitiva omedvetna” kan ge upphov till effekter av minskad smärta (placebosvar) respektive ökad smärta (nocebosvar). Experimenten genomfördes i laboratoriemiljö med totalt 40 frivilliga deltagare av båda könen och en genomsnittlig ålder på 23 år. Deltagarna utsattes för smärtsamma stimuleringar på ena armen i kombination med olika visuella signaler för hög respektive låg smärta.

I en första experimentomgång var de visuella signalerna tydliga och lätta att uppfatta av försökspersonerna. I en andra omgång med nya försökspersoner presenterades de visuella signalerna så snabbt att de omöjligt kunde uppfattas medvetet. Deltagarna fick också skatta den upplevda smärtan på en skala från noll (ingen smärta) till hundra (den värsta smärta man kan föreställa sig).

I båda experimentomgångarna kunde forskarna se en tydlig placebo- respektive noceboeffekt. Detta talar för att mekanismen för placebo/nocebo kan fungera utan att försökspersonen är medveten om de signaler som triggar reaktionerna, menar forskarna. Det är vad som ryms inom en människas omedvetna förväntningar som avgör vad som kommer hända, snarare än medvetna föreställningar.

– Det är möjligt att en sådan mekanism är mer grundläggande för vårt beteende jämfört med avsiktliga bedömningar och förväntningar. Resultaten hjälper oss att förklara hur exponering för vanliga inslag i medicinska miljöer omedvetet kan aktivera kraftfulla inlärningsprocesser som leder till förbättringar i hälsan även när behandlingen som sådan är overksam. De ritualer som omger ett läkarbesök har alltså stor betydelse i sig, säger Karin Jensen.

Forskarna ska nu gå vidare och undersöka vad som händer i hjärnan vid placebo- respektive nocebosvar med hjälp av olika hjärnavbildningstekniker. Karin Jensen är knuten till både Harvard Medical School i USA och Osher Centrum för Integrativ Medicin vid Karolinska Institutet i Stockholm. Studien har bland annat finansierats av Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning (SSMF), Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS) samt amerikanska National Center for Complementary and Alternative Medicine (NCCAM) respektive National Institute on Drug Abuse.  

FAKTA
Publikation: “Nonconscious activation of placebo and nocebo pain responses”, Karin B. Jensen, Ted J. Kaptchuk, Irving Kirsch, Jacqueline Raicek, Kara M. Lindstrom, Chantal Berna, Randy L. Gollub, Martin Ingvar & Jian Kong, Proceedings of the National Academy of Sciences, Online Early Edition 10-14 September 2012.

Fredrik Svahn har i en avhandling följt hur en biltillverkare omvärderat sin syn på arkitektur i takt med att mjukvara och digital teknik blivit en allt viktigare del av produkterna. Enligt honom är en av utmaningarna att konstruera generativa produkter.

– Det betyder i praktiken att bilar, kylskåp och andra fysiska produkter måste byggas för att kunna förändras kontinuerligt över sin livscykel, inte bara för att leverera en fördefinierad funktion till lägsta möjliga pris, säger Fredrik Svahn.

Hitta nya sätt att utveckla
Istället för att i detalj specificera de funktioner man vill att produkterna ska innehålla, måste tillverkare hitta andra sätt att få inflytande över den applikationsutveckling som i allt högre grad sker utanför det egna företaget. En nyckel till det är att sätta fokus på de generella tjänster och funktioner som byggs in i plattformar. Tillsammans utgör de ett erbjudande till utvecklarna.

– Genom att definiera ett sådant ”råmaterial” kan man få inflytande över utvecklingsprocesser bortom formella organisatoriska gränser utan att tala om i förväg hur slutresultatet ska se ut.

Detta kan jämföras med läsplattor eller smarta telefoner. De är uppbyggda kring en plattform där utvecklare fritt kan återanvända applikationer på olika abstraktionsnivåer.

– Till skillnad från bilar eller ett kylskåp är funktionerna inte bestämda i samband med produktion, utan är konstruerade för att vara katalysatorer i framväxten av en ny, ännu okänd funktionalitet.

Produktion kräver långsiktighet
Produktion är kostsamt. Detta kräver å ena sidan stabilitet och långsiktighet för att fabriker, maskiner, verktyg och processer ska kunna skrivas av över lång tid och stora serier. Å andra sidan krävs betydande förändringsbarhet för att kunna dra nytta av teknikutvecklingen. För att hantera denna paradox är komplexa, fysiska produkter ofta byggda med utgångspunkt från en modulär arkitektur, vilket ger möjlighet att variera ingående komponenter inom ramen för en och samma bestående grundkonstruktion.

– Myntets baksida är att denna grundkonstruktion måste slås fast i ett tidigt skede. De övergripande funktionerna blir därmed fastlåsta i arkitekturen och kan bara justeras med stora insatser. Generativa produkter måste därför byggas på delvis annorlunda principer än de som byggs i utifrån en modulär arkitektur, menar Fredrik Svahn.

Fredrik Svahn jobbar idag som forskare vid Viktoriainstitutet i Göteborg.

FAKTA
Fredrik Svahn, institutionen för informatik, Umeå universitet, försvarar sin
avhandling Digital Product Innovation: Building Generative Capability
through Architectural Frames fredagen den 21 september. Avhandlingen
försvaras kl. 13 i rum MA121, MIT-huset, Umeå universitet. Fakultetsopponent
är Sandeep Purao, College of Information Sciences and Technology, Penn State
University, USA.

KONTAKT
Fredrik Svahn
Instititionen för informatik, Umeå universitet
E:post: fredrik.svahn@viktoria.se
Telefon: 0730-401188

Läs hela eller delar av avhandlingen

– Tanken är att ge hundra procent kursuppföljning och samtidigt minimera den manuella hanteringen av enkäter och rapporter. Många högskolor och universitet gör gedigna arbeten med att administrera kvalitet, exempelvis kursvärderingar. När vi automatiserar det manuella arbetet kan vi frigöra mer tid för att arbeta ytterligare med analys och kvalitet, säger Jörgen Gotthardsson, QuickSearch.

Det nya webbaserade systemet är i bruk på BTH sedan hösten 2011 och är integrerat med Ladok och student- och lärarportalerna samt kursinfo. Grundtanken i lösningen är att göra enkäthanteringen lättskött med minimal manuell insats initialt. Den automatiserade kursvärderingen säkerställer en hundraprocentig utvärdering och återkoppling till studenter och personal, precis som Högskolelagen och Högskoleförordningen kräver.

Enkäten har en grundplåt av frågor, där det ingår delar om kursmålens uppfyllnad. Den kursansvarige kan även själv välja eller skapa några ytterligare frågeställningar. Oavsett om detta sker eller inte går enkäten vidare till studenterna i samband med kursslut. Kursansvarig kan sedan kommentera resultatet och därefter går resultatet vidare per automatik till studenter samt student- och lärarportalerna.

Positiva reaktioner på BTH
Resultaten är jämförbara mellan olika kurser och underlättar en övergripande analys. Ett automatiserat system ger löpande feedback under året och för högskolan är det ett användbart instrument för att identifiera och åtgärda problem.

– Studentadministratörernas arbetsinsats har minskat rejält eftersom systemet är automatiserat. De är väldigt positiva. Sen sparar vi även arbete när det gäller överblicksbilden. Systemet är guld värt när det gäller att utbildningsansvariga ska få överblick över läget samtidigt som sektionsansvariga kan analysera sina nivåer. Detta ingår i vårt arbete för att stärka utbildningarnas kvalitet, säger Lasse Bourelius, chef för Learning Lab på BTH.

Öppenhet och kvalitet
BTH väljer att vara helt transparenta med resultaten och publicerar dem på lärosätets webbplats, vilket gör lärosätet unikt i Sverige.

– Det har inte varit helt okontroversiellt. Tanken är att det ska vara kvalitetsdrivande. Presumtiva studenter och andra intresserade kan se resultatet och på förhand bilda sig en uppfattning om kurserna, säger Lasse Bourelius.
 

KONTAKT
Jörgen Gotthardsson, e-post: Jorgen.gotthardsson@quicksearch.se