Forskare Lars Hennig studerar gener och celler och mekanismer som skiljer olika celler åt. Foto: Jenny Svennås-Gillner, SLU.

Hur vet en cell att den ska bilda ett blad och inte en rot? Hur fungerar genernas koder så att cellen vet var genen ska hamna i cellkärnan och vilken funktion den ska ha? Det är några av de frågor som SLU-forskaren Lars Hennig, institutionen för växtbiologi och skogsgenetik vid SLU Uppsala, intresserar sig för. Han får som huvudsökande 28, 8 miljoner kronor av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse.

Lars Hennig får forskningsmedlen till det femåriga projektet Epigenetic regulation of cell fate in plants, tillsammans med sina kollegor forskare Peter Boshkov, professor Daniel Hofius, professor Claudia Köhler samt professor Eva Sundberg, samtliga vid institutionen för växtbiologi och skogsgenetik.

– Det är bra med denna satsning på SLU, som har en excellent grundforskning inom epigenetik. Pengarna skapar en grund för forskarna som kan visa vägen även för tillämpad forskning, säger Lars Hennig och menar att de här pengarna betyder väldigt mycket och möjliggör både en mer långsiktig och riskvillig, innovativ forskning.

Genen är en enhet för information om ärftliga egenskaper, som kan överföras från föräldrar till sin avkomma inom allt levande. En gen är en sekvens av DNA som vanligtvis kodar för ett visst protein. Inom forskningsområdet epigenetik studeras förändringar i funktionen av DNA som kan orsakas av den miljö som en organism lever i, och som alltså sker utanför själva DNA-sekvensen i cellen. Denna typ av förändringar sker genom att gener ”sätts på” eller ”stängs av” och har också i vissa fall visat sig kunna ärvas av kommande generationer.

En cellkärna innehåller mycket stora mängder DNA-sekvenser med gener.

– Hur kommer de in och hur passar de in i cellkärnan. De bär på koder som avgör deras placering och vilken betydelse de ska få, säger forskare Lars Hennig.

– Vilka mekanismer är det som skiljer olika celler från varandra och hur kan man använda sig av den kunskapen när man till exempel förädlar växter och önskar skapa en snabbare tillväxt?
I cellerna finns ”barriärer” som slår på och av gener, vilket styr liv och död i cellerna. En växt som till exempel angrips av en svamp kan välja att dö på det angripna stället för att försöka rädda resten av växten.

Ibland orsakar den här typen av förändringar okontrollerad celldelning istället för celldöd. Det finns likheter med till exempel utveckling av cancer hos människa och djur. För att förstå varför celler normalt endast dör eller delar på rätt signal studerar SLU-forskarna modellväxter som backtrav, gran och mossa.

Lars Hennig pekar även på de starka samarbetspartner inom växtbiologin som finns i närheten på Uppsala universitet och SkogForsk, som gemensamt med SLU bildade Linnean Center for Plant Biology.

KONTAKT OCH INFORMATION
Totalt delar Knut och Alice Wallenbergs stiftelse i år ut drygt 700 miljoner kronor till sammanlagt 25 forskningsprojekt med ”potential att leda till nya vetenskapliga genombrott”. Inom ett annat molekylärbiologiskt forskningsprojekt, som får 31,3 miljoner kronor och som leds från Umeå universitet av universitetslektor Markus Grebe, finns tre medsökande från SLU: professor Rishikesh P. Bhalerao, forskare Karin Ljung och forskarassistent Stephanie Robert, samtliga vid institutionen för skoglig genetik och växtfysiologi, SLU Umeå.

Kontaktperson:
Forskare Lars Hennig, tel 018- 67 33 26, mejladress: Lars.Hennig@slu.se
SLU:s vision: SLU är ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaper.

Det handlar om att studera hjärnan. Joakim Lundeberg och hans forskarkollegor har utvecklat en ny metod som erbjuder analys av mängden RNA-molekyler i vävnadsprover kombinerat med spatiell information från mikroskopet. Med detta arbetssätt ska Joakim Lundeberg och de andra forskarna, Jonas Frisén och Patrik Ståhl på Karolinska Institutet och SciLifeLab, genomföra en omfattande kartläggning av hjärnan och beskriva vilka gener som är aktiva i olika delar av hjärnan men även att studera funktionella skillnader mellan celler i både frisk och sjuk vävnad (bland annat diagnoserna autism, schizofreni och cancer).

– Vi brukar ibland jämföra oss med ett mycket stort projekt i USA vid namn Allen Brain Atlas som finaniseras av Paul Allen, en av Microsoftgrundarna. Han har spenderat mer än 300 miljoner dollar för att kartlägga genaktivitet i enskilda celler i hjärnan. Vi kommer kunna göra detta med vår metod men för en bråkdel av kostnaden på en mycket kort tid, säger Joakim Lundeberg.

Den nya metoden innebär mer detaljerat att specifika små adresslappar får binda till RNA-molekyler i vävnadssnitt, och vid analysen av RNA-molekyler med sedvanliga metoder så läses även adresslappen, vilket ger information om var en specifik RNA-molekyl är belägen i vävnaden. Detta tillför en ny dimension till analysen som är oerhört värdefull.

– Vi kommer inom projektet att studera och kraftigt öka förståelsen av organisationen av hjärnan och dess sjukdomar. Det här känns ju otroligt stimulerande, och jag måste säga att det vi nu får pengar för att göra är bland det bästa som jag har arbetat med under min forskningskarriär, säger Joakim Lundeberg.

Det andra forskningsprojektet som erhållit anslag från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse handlar om utveckling av jonvätskor som gröna och högpresterande smörjmedel.
 
Det är nämligen så att jonvätskor i jämförelse med traditionella smörjmedel har en rad utomordentliga egenskaper som medför att de även kan fungera med icke-järnhaltiga material. Exempel på sådana material är moderna nötningsreducerande beläggningar och lättviktiga metallegeringar, vilkas användning är synnerligen viktig för den industriella utvecklingen.
 
Forskningen avser bland annat att fokusera på utveckling av så kallad flerskalig design för framtagning av hög presterande smörjmedel. Avsikten är att sammankoppla smörjmedels molekylära, nano- och makroegenskaper med deras friktions- och nötningsreducerande prestanda i fullskaliga maskinkomponenter.
 
– Vi avser att ta fram stabila, halogenfria jonvätskor, studera deras fysiokemiska egenskaper och hur de fungerar ihop med olika material. Vi skall också studera jonvätskornas beteende i olika tribologiska kontakter under varierande arbetsförhållanden, och för att göra det så kommer avancerad modellering och tribologiska experiment att användas, säger Sergei Glavatskih.
 
Forskningen kommer att spänna över ett antal universitet och institutioner och involvera ett flertal forskare.
 
– Det är oerhört glädjande att få stöd från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse för att vidareutveckla och fördjupa vår tvärvetenskapliga forskning om framtidens smörjmedel. Erhållna kunskaper kommer att användas av industrin för att spara energi, skydda miljön och öka livslängden hos olika maskiner, säger Sergei Glavatskih.

KONTAKT OCH INFORMATION
Knut och Alice Wallenbergs stiftelse är Sveriges största privata forskningsfinansiär och har de senaste fem åren delat ut 4,8 miljarder kronor till svensk forskning och svenska forskare.

För mer information, kontakta Joakim Lundeberg på 08 – 52 48 14 69 / joakiml@biotech.kth.se eller Sergei Glavatskih på 08 – 790 63 82 / segla@kth.se.

– Det är viktigt att veta vad som händer i klassrummet för att kunna förbättra och utveckla utbildningar. För om man genomför förändringar, som går emot klassrummets förutsättningar, blir det motsatt effekt, säger Fredrik Lundström.

Fredrik Lundström har i sin doktorsavhandling studerat hur elever och lärare samtalar och arbetar tillsammans på ett elprogram. Han har studerat hur skolans traditionella strukturer och roller etableras men också förändras över tid.

– Jag har kunnat dokumentera vad som händer i klassrummet och detta är, trots att det inte syns i arbetsbeskrivningar eller rapporter, absolut grundläggande för verksamheten. Det är viktigt att få en vetenskaplig bild av verksamheten innan man tillämpar pedagogiska teorier eller på annat sätt försöker förändra undervisningen.

Fredrik Lundström har dessutom följt eleverna under praktik på byggarbetsplatser och hans avhandling visar att det där inte alls finns samma spänningar och motsättningar som i klassrummet.

– Eleverna är inriktade på att göra sina uppgifter och att få verksamheten att flyta smidigt trots att byggarbetsplatser kan vara smått kaotiska platser. Här behöver inte elevernas uppmärksamhet och kroppsliga fixering bli inslag som behöver hanteras på samma sätt som i klassrummet. I klassrummet följer spänningar med ’som en del i paketet’ strukturer på ett annat sätt.

– Jag vill inte argumentera för att vad som kan kallas en lärlingsinriktad, praktisk undervisning är överlägsen klassrummets former men mycket kring klassrummets organisation och strukturer kan diskuteras och utvecklas.

– Jag hoppas och tror att lärare och andra som arbetar inom skolan kan känna igen sig i avhandlingen och att den i förlängningen kan hjälpa dem att bli mer medvetna om samtalet och interaktionen. Detta hoppas jag ska hjälpa dem att utvecklas i sitt eget yrkesutövande.

KONTAKT
Fredrik Lundström: 0707 61 44 33

Studien visar att skillnaderna i läsförmåga mellan personer med dyslexi och de utan inte minskar under skoltiden, trots specialpedagogiskt stöd. Allra viktigast för hur väl läs- och skrivinlärningen lyckas är istället elevernas förutsättningar vid skolstarten.

Och skillnaderna består även i vuxen ålder. Läsutvecklingen avstannade för flertal deltagare med dyslexi efter avslutad skolgång. När de läsrelaterade funktionerna testades vid 29 års ålder fanns en dramatisk skillnad mellan en grupp personer med dyslexi och en utan. Skillnaderna i läsförmåga mellan grupperna hade inte hade minskat alls jämfört med utgångsläget i årskurs två.

– Skolan har en sammanhållande effekt genom undervisning och träning, men efter skoltiden ökar skillnaden. Läsförmåga är en färskvara, säger Anna Fouganthine, doktorand vid Specialpedagogiska institutionen vid Stockholms universitet.

Studien visar att de som vuxit upp med dyslexi haft svårt med att få sina problem uppmärksammade i skolan. De har även fått ett bristfälligt specialpedagogiskt stöd. Många har inte fått någon förklaring till sina svårigheter och fått hantera problemen på egen hand.

– Elever med dyslexi behöver få information och kunskap om sina egna svårigheter. Dessa elever kan uppleva skolarbetet som ett hot mot självkänslan och är på så vis extra sårbara. Studien visar också att ett starkt stöd hemifrån är en viktig faktor, fortsätter Anna.

Hinder i läsutvecklingen får konsekvenser på ett flertal områden, såsom arbetsliv och livsmöjligheter, visar studien. Personer med lässvårigheter valde program i gymnasieskolan som krävde så lite läsning och skrivning som möjligt, och endast ett fåtal gick vidare till universitetsstudier. Vissa personer hade dock utvecklat extra styrkor inom vissa områden som de kunnat använda till sin fördel i arbetslivet, till exempel organisationsförmåga och social kompetens.

Anna Fouganthine föreslår en rad åtgärder som kan göras för att förbättra för elever med dyslexi.

– Vi behöver nationella riktlinjer över hur elever med läs- och skrivsvårigheter ska uppmärksammas och vilka möjliga stöd som finns att tillgå. Skolan behöver också kompensera för lässvårigheter tidigt, och specialpedagogiken behöver utrustas med evidensbaserade metoder, säger Anna Fouganthine.

Avhandlingens utgångspunkt är forskningsprojektet ”Läsutveckling i Kronoberg”. Inom ramen för projektet undersöktes avkodningsförmågan hos alla elever i årskurs två, födda 1980 i Kronobergs län. Bland dessa valdes 103 elever med dyslexi ut, och de matchades med 90 kontrollelever.

KONTAKT
Anna Fouganthine, doktorand vid Specialpedagogiska institutionen, Stockholms universitet, mobil 0702-90 83 03.
Pressansvarig Nina Stone, Kommunikationsenheten, mobil 073-707 88 90.

En av dem som fått medel är Neil Powells forskargrupp, knuten till Stockholm Environment Institute (SEI) i Stockholm. Tillgång till vatten är livsnödvändigt, men samtidigt en hotad tillgång i klimatförändringarnas spår. Många forskare menar att framtidens konflikter kommer att handla om just vatten. Hur man ska lösa vattenfrågan politiskt, är därför centralt, och det är just detta Neil Powells forskargrupp ska studera. Hans grupp är en av fyra som tilldelas medel i den internationella satsningen Europe and Global Challenges. Programmet har ambitionen att stimulera europiska forskare att i större utsträckning samarbeta med kollegor i andra delar av världen och därmed kunna ta sig an vår tids globala utmaningar.

Under hösten 2011 utlystes för andra gången medel i satsningen Europe and Global Challenges. Satsningen har sin grund i de globala problem som vi i dag ställs inför – allt ifrån klimathotet till terrorism och pandemier eller konflikter av olika slag – där lösningarna är transnationella. I denna andra omgång av satsningen inkom 76 ansökningar från lika många forskargrupper. 15 gick senare vidare och fyra har nu beviljats medel.

De fyra som blivit beviljade anslag är:
1. Thorsten Benner, ledare för Global Public Policy Institute i Berlin. Hans grupp har beviljats 954 900 euro från VolkswagenStiftung för projektet Human security and the dynamics of norm competition.
Projektet utgår från de problem som det internationella samfundet hade att samla sig kring insatser i exempelvis Rwanda och Srebenica, när föreställningarna om individernas och staternas intressen krockade.

2. Thomas Diez, professor vid universitetet i Tübingen. Forskargruppen har fått 700 500 euro från Compagnia di San Paolo för att studera The EU, regional conflicts and the promotion of regional cooperation: A successfull strategy for global challenge?
Tanken är att de ska bidra till förståelsen för hur man agerar i regionala konflikter och ge ett bidrag till vad som kan vara hållbara fredsstrategier.. 

3. Jann Lay, knuten till German Institute of Global and Area Studies i Hamburg, leder en grupp som fått 850 000 euro från VolkswagenStiftung  för Climate change mitigation and poverty reduction – trade-offs or win-win situations?
De tänker fördjupa sig i de fattigdoms- och fördelningspolitiska effekter som begränsningar för växthusgaser kan få utifrån ett globalt perspektiv.

4. Neil Powell, knuten till Stockholm Environment Institute, vars forskargrupp Riksbankens Jubileumsfond beviljat 900 000 euro för projektet Climate change adaption and water governance: Reconciling food security policies, renewable energy and the provision of multiple ecosystem services.

KONTAKT
Neil Powell nås på neil.powell@sei-international.org
Vill du veta mer om satsningen Europe and Global Challenges kontakta Fredrik Lundmark på RJ, fredrik.lundmark@rj.se

Traditionellt klassificeras samhällen och deras institutioner utgående från tidigare kända begrepp och kategorier. Ett alternativt angreppssätt är att mer förutsättningslöst analysera samhällens institutioner, d.v.s. procedurer, regler, lagar, förfaranden, kontrollsystem och myndighetsfunktioner som bygger upp samhällen. De traditionella undersökningsmetoderna kan resultera i att kombinationer av institutioner som inte faller under klassiska definitioner inte heller upptäcks.

I denna artikel används en förutsättningslös metod för att hitta kombinationer av institutioner ur de data (Polity IV) från de senaste två seklen som normalt används för att studera politiska regimtyper i alla världens stater. Tre dimensioner eller typer av starkt korrelerande institutioner framkom: (1) demokratins, (2) oligarkins/klansamhällets, och (3) despotins fundamentala institutioner. Vi visar att de despotiska institutionerna historiskt och globalt efterträds av oligarkiska, som i sin tur efterträds av demokratiska. Nationer tar dock inte steg från despotiska, till oligarkiska och därefter till demokratiska institutioner. Snarare är det så att demokratiska nationer tidigare i historien har lyckats undvika de despotiska och oligarkiska institutionerna. Vissa nationer har dock inte influerats av någon av dessa tre institutionella dimensioner, medan andra istället har påverkats av helt nya institutionella kombinationer.

Vi visar också att de institutionella dimensioner vi fann inte överensstämmer med de traditionella typerna autokrati, ”anokrati” och demokrati, något som leder till slutsatsen att vad vi ser som förändringar bland regimtyper på nationell nivå är en sak, medan förändringar på samhällelig-institutionell nivå delvis är en annan. Politiska regimtyper är i den meningen ”kanaliserade”, det vill säga deras underliggande institutionella uppbyggnad varierar delvis oberoende av regimtyper och övergångar mellan dem. Det betyder bland annat att demokratiska stater ibland kan ha institutioner som vi normalt associerar med despotiska eller oligarkiska samhällen, och tvärtom. Detta förklarar också varför vi ibland har svårt att enkelt klassificera nationer som ”demokratier” eller ”diktaturer”.

Vårt angreppssätt kompletterar det traditionella och gör att vi kan studera samhällens dynamik – politiska institutioner och styrelseskick – i linje med moderna studier av kulturell evolution som ser institutionerna som undersökningsenheter och föränderliga byggstenar och nationerna som värdar för institutioner med många möjliga kombinationer. 

Resultaten presenteras den öppna vetenskapliga tidskriften PLOS ONE.

KONTAKT
Prof. Per Lundberg, Theoretical Population Ecology and Evolution Group, Institutionen för Biologi, Ekologibyggnaden, Lunds universitet, 223 62 Lund, per.lundberg@biol.lu.se, tel. 070-252 21 11
Professor Mikael Sandberg, Högskolan i Halmstad, Box 823, 301 18 Halmstad, mikael.sandberg@hh.se, tel. 0704-93 66 19

– Vi har visat att det finns en nära koppling mellan immunsystemet och könsutvecklingen hos zebrafiskar, säger Ajay Pradhan, biologidoktorand vid Örebro universitet.

Studien som är ett samarbete med forskare i USA och Singapore fokuserar på proteinet NFkB, som har en viktig roll i immunsystemet. Det forskarna nu har upptäckt är att det också har en avgörande betydelse för utvecklingen av testiklar och äggstockar. Vilket kön fiskarna kommer att få som vuxna är nämligen inte givet från början, och alla individer har i ett första skede ett slags primitivt förstadium till äggstockar som så småningom kan bli antingen testiklar eller äggstockar.

Om NFkB aktiveras på grund av en inflammation under den tredje eller fjärde veckan blockeras utvecklingen av testiklar och resultatet blir att fler fiskar fortsätter att utvecklas till honor.

Det samband som forskarna nu har hittat innebär att läkemedel som sprids i naturen kan vara ett hot mot vilda fiskbestånd. Många vanliga och storsäljande mediciner påverkar just immunsystemet, och skulle därmed kunna styra könsutvecklingen hos fiskarna.

KONTAKT
Per-Erik Olsson, 0706-83 14 41

Forskning kring bättre och enklare hjärtdiagnostik, med fokus på blodflöden, och nya material som hjälper oss att bättre ta tillvara energin från såväl solen som olika typer av bränslen, är projekt som nu får stöd från Europeiska forskningsrådet ERC.

I år ansökte 4 741 personer om Starting Grants , 536 forskare har fått ansökan beviljad. 22 av dem finns i Sverige och två på Linköpings universitet: Tino Ebbers, professor i kardiovaskulär mätteknik på Institutionen för medicin och hälsa, IMH, och Xavier Crispin, docent i organisk elektronik på Institutionen för teknik och naturvetenskap, ITN, campus Norrköping.

Stöden från Europeiska forskningsrådet är hett eftertraktade och det handlar om rejäla pengar, strax under 1,5 miljoner euro under fem år (cirka 13 miljoner kronor).

– Det här är ett viktigt stöd, inte bara för pengarna, utan också för att det innebär ett erkännande av vår forskning, säger Tino Ebbers.

Tino Ebbers och Xavier Crispin bedriver redan i dag forskningsprojekt inom respektive område, projekt som kan utökas kraftigt tack vare stödet från det europeiska forskningsrådet.
Till renrummet på ITN i Norrköping kommer det också att köpas in utrustning för ett par miljoner kronor.

– Vi kommer att kunna karakterisera de termoelektriska egenskaperna hos tunna filmer av organiska ledande material. Närheten till Acreo och Printed Electronics Arena innebär också att våra resultat kommer att kunna omsättas direkt till användbar teknik, säger Xavier Crispin.

KONTAKT
Tino Ebbers 010 103 33 11  tino.ebbers@liu.se
Xavier Crispin 011 36 34 85  xavier.crispin@liu.se

Död ved som lämnas efter avverkning hjälper många vedlevande svampar att fortleva. Sporer från rötsvampar, t.ex. tickor på gran, får ibland transporthjälp av barkborrar. Det har Ylva Strid fastställt i sitt doktorsarbete vid SLU. Hon konstaterar att lämnade högstubbar och annan död ved hjälper många vedlevande svampar, eftersom de följer med de insekter som lockas dit. Men andra, mer krävande svamparter behöver t.ex. naturreservat för att få tillgång till död ved kontinuerligt.

Skogen på norra halvklotet domineras av barrträd som gran och tall. Dessa trädarter utgör en viktig miljö för ett stort antal vedlevande svamp- och insektsarter. Rötsvampar, t.ex. tickor, angriper skadade träd och man har antagit att sporspridningen underlättas av barklevande insekter som gör hål i barken. Sporerna kan antingen lifta med insekten in under barken eller transporteras in med luften och etablera sig.

– Det har länge varit känt att barkborrar agerar som vektorer som för över diverse blånadsvampar till nya träd, men det har inte gjorts några djupgående studier om barkborrarnas inverkan på spridning av rötsvamparnas sporer och förökningskroppar, säger Ylva Strid vid institutionen för skoglig mykologi och patologi, SLU.

Ylva Strid har nu i sitt doktorsarbete undersökt om vedlevande barkborrar har betydelse för sporspridningen till gran. Hon undersökte också vad som påverkar hur mycelet (”svamprötterna”) koloniserar veden och hur svamparterna avlöser varandra i nydöd ved de första åren.

Ylva Strid tog prov dels på ved från högstubbar och stamsektioner, dels på mycel från högstubbar, och slutligen från barkborrar som samlades in från högstubbarna, stamsektionerna och marken. Med hjälp av renkulturodlingar och olika molekylära metoder fick hon då fram en artlista som förklarade sammansättningen av svamparter från ved, mycel och barkborrar.

Det visade sig som väntat att barkborrar bidrar till rötsvamparnas etablering genom att omgivningens sporer slumpmässigt fastnar på barkborrarnas kropp. Därigenom agerar barkborrarna som vektorer. Svampfloran som barkborren transporterar är vidare beroende av övervintringsmiljön på så sätt att barkborrar som övervintrar under barken bär med sig en större andel vedlevande svampar jämfört med barkborrar som övervintrar på marken. 

Barkborrens ingångs- och utgångshål visade sig vara till liten eller ingen nytta för de luftburna sporerna.

– Vi hittade nämligen många fler svamparter i insektsangripna stockar med eller utan borrade hål, jämfört med i stockar som var skyddade från insekter, men som hade borrade hål.

Barkborrar har sammanfattningsvis ett stort inflytande på rötsvamparnas spridning och etableringsframgång. Högstubbar och annan död ved som lämnas av skogsbruket i naturvårdsyfte fyller därför sin funktion att öka biodiversiteten, eftersom de vedlevande insekterna transporterar dit många svamparter, menar Ylva Strid.

– Men vissa andra svamparter, t.ex. den rödlistade rosentickan, som är känd för att behöva kontinuerlig tillförsel av död ved, återfanns inte i denna studie, poängterar hon. Detta tyder på att dessa arter behöver andra naturvårdsinsatser, exempelvis naturreservat.

KONTAKT
Ylva Strid
018-67 27 29
070-272 65 62
ylva.strid@slu.se

Klippor förekommer som naturliga fragment i landskapet. De lämpar sig därför väl för att studera hur miljö och spridningsförmåga samverkar för att påverka biologisk mångfald. I klippmiljöer hittar man en hög andel specialiserade och sällsynta arter.

Biologen Henrik Antonsson har undersökt processer som påverkar biologisk mångfald på klippor i fjällmiljö och i sydvästra Sverige.

Klippor viktiga för biologisk mångfald
I hans forskningsavhandling framhålls klippmiljöer som viktiga element för biologisk mångfald eftersom de tillför många arter som inte förekommer i omgivande vegetation. Många av dessa arter har svag konkurrensförmåga och är känsliga för betning vilket ger upphov till en blandning av arter som inte förekommer på andra platser. I området runt sjön Latnjajaure, där en av studierna gjorts, innehåller klipporna också arter som gynnas av ett högre pH i de kalkrika klipporna.

I en annan studie undersöktes vilken betydelse rumslig isolering av klippfragment hade för klipplevande mossor. Mossor som är starkt knutna till klippmiljöer visade sig vara begränsade av spridningsförmåga, vilket påverkar artsammansättningen och växtsamhällenas struktur på regional skala.

Störning av klättrare är av mindre betydelse
Henrik Antonsson undersökte också påverkan från klippklättring på mossor och lavar i klippmiljöer. Slutsatsen var att störningen från klättrare är av mindre betydelse jämfört med lokala miljöfaktorer. Nordvända klippor är artrikare, men också mindre attraktiva för klättrare. Klättrare kan alltså sägas i första hand välja de klippor som är artfattiga av naturliga orsaker.

En ytterligare slutsats i avhandlingen är att kuddväxten Fjällglim (Silene acaulis) underlättar för förekomsten av andra arter i alpina miljöer där kyla och låg tillgång på näring är utmärkande drag. Detta har en lokalt positiv påverkan på biologisk mångfald.

KONTAKT OCH INFORMATION
Avhandlingen  ”Plant Species Composition and Diversity in Cliff and Mountain Ecosystems” har försvarats framgångsrikt vid en disputation vid Göteborgs Universitet.
Handledare: Ulf Molau
Opponent: Bengt-Gunnar Jonsson

Länk till avhandlingen här

Världens behov av energi och råvaror ökar stadigt och sökandet efter lättillgängliga och billiga material för energitillämpningar motiverar forskargrupper över hela världen. Bränsleceller baserade på exempelvis vätgas och syrgas kan omvandla den lagrade kemiska energin till elektrisk energi på ett miljövänligt sätt eftersom restprodukten endast består av vatten. För att denna omvandling skall ske effektivt innehåller bränslecellens elektroder olika former av katalysatorer.

Ett stort problem med dessa katalysatorer är att de i dagsläget framställs av olika legeringar av platina, ruthenium och andra ädelmetaller. Dessa ädelmetaller är inte bara extremt dyra, de är också sällsynta och besvärliga att utvinna. Drivkraften att hitta andra mer lättillgängliga katalysatorer är därför väldigt stor och sålunda fick en rapport publicerad i Science för cirka tre år sedan, att en helt organisk katalysator baserad på kvävedopade kolnanorör kunde katalysera spjälkningen av syre lika effektivt som platina, en enorm uppmärksamhet.

Sedan dess har forskningen på detta område varit intensiv, men många frågetecken har funnits rörande mekanismer och effektivitet kring de katalytiska processerna som sker kring de defekter där kväveatomer ersatt kolatomer i kolnanorören. Ett normalt ”idealt” kolnanorör består endast av kolatomer, men i de flesta material finns i praktiken defekter. Det kan vara exempelvis att en atom saknas på en plats där den normalt sett borde finnas, eller att en kolatom ersatts med en främmande atom.

– I vårt fall har vi medvetet skapat defekter i kolnanorören genom att ersätta vissa av kolatomerna med kväveatomer. Det gör vi för att det skapar lokala centra kring dessa defekter som har en ökad elektrondensitet. Den ökade elektrondensiteten leder till de önskade katalytiska egenskaperna, säger Thomas Wågberg, docent vid institutionen för fysik.
Studien visar att den katalytiska effektiviteten är mycket större kring vissa typer av kvävedefekter än kring andra.

– Vi visar också hur man genom enkel värmebehandling kan omvandla ineffektiva kvävedefekter till högeffektiva defekter, säger Thomas Wågberg.

Liknande material som forskargruppen studerar har också hög potential att kunna katalysera andra processer som exempelvis den omvända processen att spjälka vatten till syrgas och vätgas, det som brukar benämnas artificiell fotosyntes.

KONTAKT OCH INFORMATION
Bakom studien ligger en forskargrupp vid institutionen för fysik ledd av docent Thomas Wågberg tillsammans med Tiva Sharifi, Dr Guangzhi Hu, och Dr Xueen Jia, med stöd bland annat från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Vetenskapsrådet, Ångpanneföreningen och Kempestiftelsen.
 
Om publikationen:
Tiva Sharifi, Guangzhi Hu, Xueen Jia, and Thomas Wagberg, Formation of Active Sites for Oxygen Reduction Reactions by Transformation of Nitrogen Functionalities in Nitrogen-Doped Carbon Nanotubes, ACS Nano DOI: 10.1021/nn302906r.
Publikation online

Referens i Science: K. Gong, F. Du, Z. Xia, M. Durstock, L. Dai, Nitrogen-Doped Carbon Nanotube Arrays with High Electrocatalytic Activity for Oxygen Reduction, Science, 323, 760 (2009)

För mer information, kontakta gärna:
Thomas Wågberg, institutionen för fysik
Telefon: 090-786 59 93
E-post: Thomas.wagberg@physics.umu.se,

Med det tidiga 2000-talet följde många förändringar på televisionens område. Analoga TV-sändningar ersattes i flera länder av digitala, vilket medförde introduktionen av nya typer av TV-tjänster. Detta sammanföll med en kulturell omvärdering av televisionens status där vissa ”kvalitetsserier” blev legitima referenser i kulturbevakningen.

Med utgångspunkt i Italien startade en våg av pirat-TV-stationer i Europa. Från konstnärligt håll ägnades televisionen uppmärksamhet, både i form av utställningar på ledande institutioner och i form av konstnärlig TV-produktion.

– Konstnärerna ville väcka publikens kritiska tänkande med hjälp av den alternativa televisionen, säger Linus Andersson, doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap vid Södertörns högskola och Örebro universitet.

I sin avhandling Alternativ television. Former av kritik i konstnärlig TV-produktion, visar Linus Andersson hur konstnärerna tog avstamp i en förståelse av TV som simpel och enkelspårig, för att sedan lansera ett intelligent, avancerat uttryck i sina egna produktioner. Till exempel genom att till skillnad från journalistikens förenklingar av verkligheten, försöka skildra verkligheten i all sin komplexitet.

Samtidigt som de alternativa medierna hade en ambition att vara nyskapande, fanns det kopplingar till tidigare former av alternativ kultur. Bland annat använde konstnärerna sig av Bertolt Brechts förfrämligande, vilket är ett formgrepp i berättande som innebär att mediets illusion bryts.

– Ett exempel återfinns i det alternativa tv-programmet CAC TV där två kameramän filmar och intervjuar varandra, illusionen bryts genom att publiken kan se att det filmas, säger Linus Andersson.

KONTAKT
Presskontakt: Mari Gerdin
Telefon: 08-6084251
Mobil: 076-7854141

Genom en stor Europeisk undersökning kan forskarna nu visa att det finns ett samband mellan jobbstress och kranskärlssjukdomar.

– Studien visar ett tydligt samband mellan stress på arbetet och ökad risk för hjärtinfarkt och plötslig hjärtdöd som är de mest ”objektiva” manifestationerna av kranskärlssjukdom, säger Töres Theorell, professor vid Stressforskningsinstitutet.

Undersökningen bygger på data från 13 studier som samlats in under 21 år från flera europeiska länder. Totalt omfattades cirka 197 000 personer.

– Studiens omfattning gör att vi statistiskt kan bevisa ett samband mellan stress och hjärtsjukdomar. Att detta tidigare antagande nu är statistiskt klarlagt är viktigt för planering av framtida åtgärder inom arbetsmiljöområdet, säger Töres Theorell.

Resultaten visar att risken för att drabbas av kranskärlssjukdomar kan minskas med upp till 20-30 procent genom att minska stressen inom arbetet. Detta utifrån hur många som drabbats av kranskärlssjukdomar efter att hänsyn tagits till faktorer som kön, ålder och sociala faktorer.

KONTAKT OCH INFORMATION
Töres Theorell, professor vid Stressforskningsinstitutet, Stockholms universitet,
Tel: 08-5537 8925, e-post tores.theorell@stressforskning.su.se 

Johan Nilsson, presskontakt vid Stressforskningsinstitutet, Stockholms universitet,
Tel: 08-5537 8940, e-post johan.nilsson@stressforskning.su.se 

Artikel på sciencedirect.com.

Bioenergi kan ersätta fossila bränslen och lösa den kommande energikrisen. På köpet får vi minskade utsläpp av växthusgaser.  Och som ytterligare bonus kan efterfrågan på biobränsle ge ett uppsving till småbönder i fattiga länder, som kan diversifiera sin produktion och sälja en attraktiv vara på världsmarknaden.  Det är kort sagt en win-win-win-situation som målas upp.

Och det är inte vem som helst som målar upp denna bild, utan tre tongivande internationella organisationer: FN:s livsmedelsorgan FAO, den internationella klimatpanelen IPCC, och det internationella energiorganet IEA. Magdalena Kuchler, nybliven doktor vid Tema Vatten, Linköpings universitet, har granskat hur dessa tre resonerat kring bioenergi under åren 1990-2010. Frågan om bioenergins framtid har bäring på alla tre områdena mat, klimat och energi, och därför har hon valt just dessa organisationer för sin granskning.

De stora förhoppningar som knyts till bioenergi kommer inte att infrias, är hennes slutsats, åtminstone inte inom det rådande ekonomiska systemet, som kräver att produktionen sker så billigt som möjligt. Här hamnar de tre organisationerna i motsägelser och dilemman som de inte förmår lösa.

”Produktionen av biobränsle måste anpassas till en marknadsekonomi som är helt fixerad vid ekonomisk tillväxt och kapitalackumulation”, skriver hon. Resultatet blir stora monokulturer med mekaniserad produktion. Förändrad landanvändning leder till ökade utsläpp av växthusgaser som äter upp de minskningar biobränsle skulle kunna ge.  En högt mekaniserad produktion skapar ett ökat beroende av fossila bränslen istället för tvärtom. Och, slutligen, världens småbönder har inget att vinna på den storskaliga centraliserade produktionsmodell som krävs för att hålla priserna nere. Av win-win-win-situationen blir inte mycket kvar. Tvärtom, koloniala strukturer återetableras när de utvecklade ländernas behov av mycket och billig energi tillåts gå före alla andra behov, exempelvis av en värld i ekologisk balans. 

KONTAKT
Magdalena är engelskspråkig och  nås på 013-282285, 073 756 95 60, magdalena.kuchler@liu.se

Den aktuella studien har gjorts av en grupp forskare på biologiska institutionen vid Lunds universitet. Forskargruppen arbetar med projektet Framtidens vatten, som handlar om att undersöka hur våra vattenresurser ser ut i framtiden, både vad gäller dricksvatten, rekreation, fiske och biologisk mångfald. Nu publicerar de forskningsresultat om hur ett varmare klimat kommer att påverka sjöarna.

– Det mest intressanta och oväntade med studien är att reaktionen på klimatförändringar kommer att variera mellan sjöar, vilket tidigare har observerats men förbryllat forskare. Vi visar här att orsaken till variationen beror på vilka organismer som är dominerande i sjön, säger Lars-Anders Hansson, professor i akvatisk ekologi, Lunds universitet.

I sjöar utan fisk kommer ett varmare klimat att leda till klart vatten utan algblomningar. Däremot blir resultatet annorlunda i sjöar med fisk. Där kommer fiskarna att gynnas och äta upp stora mängder kräftdjur (zooplankton). Det är kräftdjuren som håller algerna i schack. När kräftdjuren minskar i antal blir resultatet att algerna får fritt spelrum, och algblomningarna kommer då att öka.

– Eftersom de flesta sjöar i närheten av människor har fisk och dessutom redan är övergödda kan vi därför förvänta oss att få tampas ännu mer med algblomningar i framtiden, menar Lars-Anders Hansson.

Speciellt gynnade av utvecklingen är de så kallade blågröna algerna, vilket är ännu mer oroande, menar Lars-Anders Hansson. Blågröna alger, även kallade cyanobakterier, utgör den typ av alg som ställer till med mest besvär i sjöar och hav eftersom de bildar mycket kraftiga och ofta giftiga algblomningar.  

Forskarna vet sedan tidigare att klimatförändringarna bedöms leda till en temperaturökning på 2-5 grader C. Dessutom räknar man med ett ökat läckage av humusrikt vatten från skog och mark, vilket kommer att minst fördubbla sjövattnets brunhet.

– Vi vet att vi kommer att få en klimatförändring, men vi ser också att andra stora miljöförändringar pågår, exempelvis brunifieringen. Detta innebär att vi har flera samtidigt pågående förändringar som kommer att samverka och eventuellt ha synergieffekter, säger Lars-Anders Hansson.

Inom forskningsprojektet Framtidens vatten har man därför riggat ett stort experiment utifrån dessa förutsättningar, med syftet att undersöka hur det kan påverka organismer och vattenkvalitet i framtiden.

KONTAKT
Lars-Anders Hansson, professor, Lunds universitet
Tel 046-222 41 69 Lars-Anders.Hansson@biol.lu.se

Den omfattande registerstudien som publiceras i vetenskapstidskriften JAMA, ger en förnyad bild av hur risken för proppar förändras över tid för patienter med ledgångsreumatism – reumatoid artrit (RA).

– En del tidigare studier har endast inkluderat personer som har varit inlagda på sjukhus för ledgångsreumatism. Men idag är det inte så vanligt bland de här patienterna, vilket gör att man då studerar personer som är sjukare än genomsnittet. Det är också svårt att utläsa om den ökade risken för proppar i ben och lungor beror på ledsjukdomen i sig eller om den snarare är kopplad till en allmänt ökad risk vid sjukhusinläggningen, säger Marie Holmqvist, forskare vid institutionen för medicin, Solna.

I den nu aktuella studien har forskarna därför undersökta risken att få proppar bland patienter med ledgångsreumatism som inte identifierats på basen av sjukhusinläggning. Risken för proppar bland de slutenvårdade patienterna har sedan undersökts separat. Samtliga deltagare har jämförts med kontrollindivider ur normalbefolkningen, matchade för bland annat ålder och kön.

I studien ingår cirka 40 000 patienter med ledgångsreumatism som har behandlats inom den specialiserade öppenvården, identifierade via Socialstyrelsens patientregister. Dessutom ingår drygt 8 000 patienter från kvalitetsregistret för reumatologin, där nydiagnostiserade patienter ingår. Via olika register har forskarna också tagit reda på vilka studiedeltagare som har varit inneliggande under den studerade perioden och vilka som har fått proppar i benen eller i lungorna. En fruktad risk med så kallad djup ventrombos i benet är att proppen ska släppa och hamna i lungans kärl, vilket utgör ett allvarligt tillstånd.

Forskargruppen, som består av forskare från Karolinska Institutet, Umeå universitet och Lunds universitet, kunde slå fast att ledgångsreumatism i sig är en riskfaktor för att få proppar. Under en medianuppföljningstid på nära sex år hade 2,8 procent av patienterna med ledgångsreumatism fått en propp i benet eller i lungan, att jämföra med 1,7 procent i normalbefolkningen.

Studien gav dock en förändrad bild av riskutvecklingen över tid för patienter med ledgångsreumatism. Propprisken var förhöjd redan ett år efter diagnostillfället, för att sedan vara relativt oförändrad på den förhöjda nivån under resten av uppföljningstiden. När det gäller propprisken efter sjukhusinläggning var den inte högre hos patienterna med ledgångsreumatism än i normalbefolkningen.

– Det är mycket viktigt att få rätt kunskap om varför och när personer med ledgångsreumatism löper en ökad risk att få proppar, eftersom en felaktig slutsats i värsta fall kan leda till behandlingsrekommendationer avseende proppförebyggande behandling som kan medföra onödiga risker. Detta är särskilt allvarligt när det gäller reumatiker som ofta redan använder läkemedel, till exempel vissa anti-inflammatoriska och smärtlindrande läkemedel, som påverkar blodets levringsförmåga, säger Marie Holmqvist.

KONTAKT OCH INFORMATION
Marie Holmqvist, läkare, forskare  Institutionen för medicin, Solna, enheten för klinisk epidemiologi  Tel: 0732-480108  E-post: marie.holmqvist@ki.se 

Johan Askling, läkare, forskargruppsledare  Institutionen för medicin, Solna, enheten för klinisk epidemiologi  Tel: 0702- 272 276  E-post: johan.askling@ki.se

Studien är finansierad med pengar från Vetenskapsrådet, det svenska forskningsprogrammet Controlling Chronic Inflammatory Diseases with Combined Efforts (COMBINE) samt Stiftelsen för strategisk forskning (SSF).

Publikation: ”Risk of Venous Thromboembolism in Patients With Rheumatoid Arthritis and Association With Disease Duration and Hospitalization”, Marie E. Holmqvist, Martin Neovius, Jonas Eriksson, Ängla Mantel, Solveig Wållberg-Jonsson, Lennart T. H. Jacobsson, Johan Askling. JAMA, October 3, 2012-Vol 308, No. 13.