Annica Ernesäter. universitetsadjunkt vid Högskolan i Gävle som försvarade sin avhandling National Telephone Advice Nursing in Sweden – patient safety and communication” den 20 september har i en unik studie lyssnat till och analyserat de samtal till 1177 under perioden 2003-2010 som senare ledde fram till en Lex Maria-anmälan.

Patientsäkerhet och kommunikation. Hon har fokuserat på patientsäkerhet och kommunikation inom 1177. Det handlar om 33 anmälningar där 13 av patienterna som samtalen rörde avled och 12 av dem blev inlagda på intensivvårdsavdelning. Socialstyrelsens utredningar visade att brister i kommunikationen var den vanligaste orsaken till Lex Maria-anmälan.

– Att vi forskare nu faktiskt kunnat lyssna på de autentiska telefonsamtalen och inte enbart varit hänvisade till vad de inblandade efteråt minns från händelsen gör denna studie mycket ovanlig, säger Annica Ernesäter.

Korta samtal och slutna frågor. Noterbart från banden var att flera av samtalen var korta, i spannet 1 till 5 minuter. Att sjuksköterskorna främst använde slutna ”ja”- eller ”nej”-frågor. I flera av de anmälda samtalen har också uppringaren uttryckt oro.

– Sjuksköterskorna måste kunna frångå det slutna beslutsstödet och lita till sitt yrkeskunnande, till exempel genom att uppmana den som ringt att själv berätta genom att ställa öppna frågor.

Någon annan än den som var sjuk ringde. Vid en fjärdedel av samtalen gällande vuxna patienter, var det någon annan än den som var sjuk som ringde. Tidigare studier har visat att många sjuksköterskor upplever det som svårt att bedöma vårdbehov utifrån samtal med en tredje person. Att de då går miste om den icke-verbala kommunikation som kan finnas med i samtalet med en patient, som andningsmönster och tonläge.

– Den uppringande kan också bagatellisera sådant som kan vara viktigt för sjuksköterskans bedömning.

Under 2003 startade en nationell sjukvårdsrådgivning, 1177, i Sverige. Idag har alla utom ett landsting anslutit sig och under 2011 besvarade cirka 1 100 sjuksköterskor ungefär 5,5 miljoner samtal.

– Detta gör 1177 till en av Sveriges största vårdgivare och därmed ett viktigt område för forskning, säger Annica Ernesäter.  

INFORMATION OCH KONTAKT
Den 20 september försvarade Annica Ernesäter sin avhandling vid Uppsala Universitet.
För mer information, v v kontakta:
Annica Ernesäter, universitetsadjunkt vårdvetenskap, 026-64 89 22

– På 1960-talet var journalistiken väldigt mycket mer personfokuserad än vad den är idag. Det är inte heller så att exempelvis politiker omskrivs i sin privata roll i dagens journalistik, utan de omskrivs nästan genomgående i sin offentliga roll. Den kritiska debatt som hörs om personcentrering bygger snarast på kvällstidningarnas löpsedlar, men de hör till undantagen, menar Ingela Wadbring. 

Har nyhetsrapporteringen trivialiserats? Och hur har innehållet i svensk dagspress förändrats? Ingela Wadbring, Ingela Wadbring, professor i medieutveckling vid forskningscentret DEMICOM vid Mittuniversitetet, har undersökt förändringar under nästan ett halvt sekel. Under luppen har hon lagt Dagens Nyheter, Norrländska Socialdemokraten, Nya Wermlands-Tidningen och Smålandsposten.

Resultatet redovisar hon i nya boken ”Journalistikens kommersialisering – mera myt än sanning? Innehållets förändring i svensk dagspress 1969-2010.” I boken granskas bland annat om nyheterna har ”snuttifierats”, trivialiserats och personifierats, något det finns många, ibland tvärsäkra, åsikter om. En slutsats av hennes undersökning är att diskussionen om innehållet snarare bör handla om effekterna av professionaliseringen av journalistyrket än om kommersialiseringen.

– I debatten låter det ofta som om allting vore så mycket bättre förr, att nyheterna var viktiga på ett annat sätt än idag, men det visar sig att förändringarna över tid är ganska måttliga. Efter att journalistiken professionaliserats genom inrättande av journalistutbildningar – så är en nyhet en nyhet, säger Ingela Wadbring.

INFORMATION
Den 8 oktober presenterar Ingela Wadbring sin forskning vid ett öppet seminarium på Poppius journalistskola i Stockholm. Sigurd Allen, professor i journalistik vid Oslo universitetet, granskar och kommenterar resultaten, liksom Christina Jutterström, före detta chefredaktör för Dagens Nyheter och Expressen samt tidigare vd för SVT. 

Det här är en av slutsatserna i en ny doktorsavhandling från Högskolan Väst, Transforming information into practical actions – A study of professional knowledge in the use of electronic patient records in health care practice. Den 21 september disputerade Thomas Winman i pedagogik med inriktning mot arbetsintegrerat lärande. Disputationen var historisk, eftersom det var första gången en sådan hölls i högskolans egen regi. Högskolan Väst fick forskarexamensrättigheter 2011.

Thomas Winman har undersökt användandet av elektroniska patientjournaler på en vårdavdelning för strokepatienter. Journalerna är komplexa informationshanteringssystem med mängder av uppgifter om patienterna. Förutom att fungera som ett stöd i vården används journalerna för administration som att hantera ekonomi, personalbehov och beläggningen på vårdavdelningar. Dessutom är de värdefulla för uppföljningar, kvalitetsutveckling och forskning. För att detta ska vara möjligt måste samma företeelser ges samma beteckning i olika journaler.

Det finns många olika rubriker i journalsystemen, men hur information ska kategoriseras är inte alldeles enkelt. En läkare, en sjuksköterska och en sjukgymnast ser på en patients problem från olika synvinklar. Och stoppar man in något på fel ställe blir det endast tillgängligt för dem som går in och läser under just den rubriken.

– I stort sett allting måste förhandlas och bedömas för att det ska kunna kategoriseras. Det finns väldigt få fenomen som är entydiga, säger Thomas Winman.

Han tar som exempel en strokepatient som har nedsatt rörelseförmåga i höger arm. Som en läkare ser det är kanske detta främst ett neurologiskt problem som har att göra med hjärnskadan. Sjukgymnasten kanske ser problemet främst i ett sammanhang som handlar om möjligheter till aktivitet och träning. Sjuksköterskan kanske fokuserar på patientens möjligheter att äta själv och leva ett självständigt liv.

Saker som handlar om en patients livssituation kan ibland vara väldigt svåra att kategorisera. De passar helt enkelt inte in i någon kategori. Thomas Winman konstaterar att det är en större utmaning än man tror att utveckla elektroniska journalsystem.

KONTAKT
För mer information kontakta Thomas Winman, 0733-97 50 95, thomas.winman@hv.se

Vård på lika villkor är något som de flesta tar för självklart. Men hur ser det ut i verkligheten? Och hur påverkar kulturella och språkliga skillnader och olika referensramar vårdmötet? Det har distriktsläkaren Eivor Wiking vid Centrum för allmänmedicin i Stockholm intresserat sig för. I sin doktorsavhandling har hon studerat hur invandrarpatienter som behöver tolk, distriktsläkare och tolkar uppfattar vårdmötet och vad det kan leda till om det inte alltid är lyckat. Forskningen är utförd med enkätfrågor och djupintervjuer på 12 vårdcentraler i Stockholm. Totalt deltog 62 patienter från Chile, Iran och Turkiet, 74 tolkar och 75 distriktsläkare.

– Dagligen möter vi i vården patienter från olika delar av världen där tolk måste användas under läkarbesöket. Trots goda ambitioner kan missförstånd och oklarheter ändå uppstå. Själva mötet och samtalet är ofta avgörande för att kunna ställa diagnos och välja behandling, vilket gör det betydelsefullt och praktiskt viktigt att studera, säger Eivor Wiking som arbetat som distriktsläkare i ett invandrartätt område i Stockholm i många år.

Av resultaten i avhandlingen framgår att cirka hälften av patienterna som haft tolk vid läkarbesöket upplevde kommunikationsproblem på grund av språkliga och kulturella skillnader. Det ledde bland annat till att de kände sig osäkra på om deras sjukdomshistoria och information uppfattats rätt. I intervjumaterialet framkom även att tolkarna kände osäkerhet, som i vissa fall kunde leda till att de anpassade tolkningen och förenklade ord. I de fall läkarna kände sig osäkra att allt var korrekt uppfattat kunde det leda till fler återbesök och undersökningar. Nära 40 procent av läkarna tyckte inte att tiden för konsultationen var tillräcklig.

Men närmare 90 procent av tolkarna upplevde att patienterna var nöjda. Och bland läkarna trodde 85 procent att patienterna var nöjda med samtalet. Det överensstämmer rätt väl med patienternas egna upplevelser som beskrivs i avhandlingen. Cirka 80 procent av patienterna kände sig respekterade för sin kultur, personlighet och önskemål.

– Det är höga siffror, trots upplevda kommunikationsproblem. Samtidigt verkar de kulturella och språkliga skillnaderna begränsa möjligheten att förmedla fakta, tankar och känslor. Konsekvensen kan bli att patienten får fel eller ingen behandling alls, fast de skulle behöva det, menar Eivor Wiking.

Både läkare och tolkar efterlyste mer utbildning om kulturell kompetens i vården.

– Kulturell kompetens handlar om förmågan att hantera kulturella olikheter och att kunna kommunicera med människor som har en annan kulturell referensram än den som man själv har.  Mer kulturell kompetens i vården behövs. Det är även ett ämne som borde komma in tidigt på alla vårdutbildningar. Så är det inte i dag, konstaterar Eivor Wiking.

Hon föreslår också att det bör satsas på mer utbildning för vårdpersonal om hur migrationen påverkar hälsan och lyfter fram vikten av att anlita professionella tolkar.

– De flesta vårdenheter har väl fungerande nätverk när det gäller tolkanvändning, men en del förlitar sig på anhöriga och vänner som tolkar, som inte är neutrala och opartiska utan befinner sig i en jävsituation. Även om de ska ses som en resurs, finns risken att viktig information inte kommer fram och att patienten kan bli felbehandlad, säger Eivor Wiking.

INFORMATION OCH KONTAKT
Centrum för allmänmedicin är ett samarbete mellan Karolinska Institutet och Stockholms läns landsting.  Eivor Wikings doktorsavhandling presenterades vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet den 14 september 2012.

Doktorsavhandling: ”Health care on equal terms for immigrants in Sweden”, Eivor Wiking, ISBN: 978-91-7457-841-6

Studien bygger på analys av 2.3 miljoner genetiska varianter från sju grupper av de klick-talande folken Khoe och San, totalt 220 individer från södra Afrika. Studien är den hittills största genetiska undersökningen av Khoe och San folken.

– Vår studie visar att de flesta som identifierar sig som Khoe eller San är ättlingar till den tidigaste förgreningen i människans släktträd, säger försteförfattaren Carina Schlebusch från Sydafrika som gör sin postdoc vid Uppsala universitet.

Dessa folk tillhör en släktgren som skiljdes från andra folk för minst 100 000 år sedan. Detta var långt innan den moderna människans utvandring från Afrika, och även långt innan utvecklingsgrenen för Centralafrikas pygméer och Östafrikas jägarsamlare uppstod.

– Den moderna människans ursprung i Afrika är mycket mer komplicerat än vad man hittills trott. Våra analyser av den genetiska variationen visar djupa förgreningar mellan olika afrikanska grupper, där den djupaste förgreningen innefattar Khoe- och San-folken , säger Mattias Jakobsson, Uppsala universitet, som lett studien.

– Då den moderna människans börjar sprida sig utanför Afrika för 60-70 000 år sedan fanns det redan djupa förgreingar i människans släktträd. Våra data visar att det inte finns ett geografiskt ursprung, utan att flera populationer kan ha bidragit med gener till dagens moderna människor.

Studien visar också på en överraskande stor skillnad mellan olika grupper. Sanbefolkningen från norra Namibia och Angola skiljdes till exempel genetiskt från Khoe och San i Sydafrika redan för 25 000-40 000 år sedan. Studien belyser även hur boskapsskötsel spred sig till södra Afrika. Khoe bedriver traditionellt boskapsskötsel till skillnad från San som är jägarsamlare.

Analysen visar att Khoe härstammade från sydliga San-grupper som börjat med boskapsskötsel i samband med genetiskt tillskott från en östafrikansk grupp. Forskarna kunde också visa genetiska förändringar vid gener som är involverade i immunsystemet, som reglerar muskelstruktur och UV-känslighet, vilket kan vara anpassningar till miljön genom historien.

Då de genetiska data i studien omfattar den djupaste förgreningen bland nu levande människor kunde forskarna utveckla en metod för att undersöka vilka genetiska förändringar som pågick då den moderna människan uppkom för mer än 100 000 år sedan. Bland de fem gener som visade störst förändring i samband med den moderna människans utveckling fanns tre som styr skelettets utforming där mutationer i till exempel en gen har visats ge kraftiga ögonbrynsbågar och revbensformer som påminner om Neandertalare.

En av medförfattarna, professor Himla Soodyall från University of Witwatersrand, Sydafrika, har länge studerat Khoe och San-folken. Hon anser att resultaten är mycket intressanta och på ett tydligt sätt ger dessa folkgrupper en mycket framträdande roll i människans historia.

INFORMATION OCH KONTAKT
Professor Soodyall kommer tillsammans med Mattias Jakobsson och Carina Schlebusch från Uppsala universitet att presentera resultaten i Sydafrika, först vid University of Witwatersrand i Johannesburg och sedan under Heritage Day i Kalahari den 24 september tillsammans med San-grupper som deltagit i studien.

För mer information, kontakta Mattias Jakobsson, mobil: 076-769 81 69  mattias.jakobsson@ebc.uu.se