Om läraren aktivt arrangerar reflekterande samtal kring lektionsinnehållet, ger studenterna metoder för reflektion och själva deltar i samtalen som en jämlik medlem av gruppen ges goda förutsättningar för att studenterna ska reflektera kring innehållet i undervisningen. Praktiska övningar och material med tydlig anknytning till studenterna och deras framtida yrke stimulerar också reflektion.
– Lika viktigt som själva innehållet är dock hur läraren agerar i klassrummet, ifråga om till exempel kroppsspråk, berättartekniker och hänsyn till studenternas känslor, säger Anders Bek, som i en avhandling följt lärare och studenter under en termin.
– Om läraren däremot tar för stort utrymme i samtalen, presenterar ”färdiga sanningar” eller helt överlåter reflektion åt studenterna själva kan undervisningen istället vara hämmande.
Teoretiskt innehåll lämnas obearbetat
Lärarnas uttalade ambition är att studenterna ska reflektera, men detta syns inte alltid i den konkreta undervisningen. Medan praktiska övningar så gott som alltid följdes av samtal, lämnades teoretiskt innehåll ofta helt obearbetat.
– Det verkar som om teoretiskt innehåll anses kunna stå för sig självt – att det inte behöver bearbetas genom samtal. Man vill också få in väldigt mycket innehåll och därför blir undervisningen till stor del ren faktaförmedling.
Ytligt lärande
Anders Bek delar upp reflektion i djup eller ytlig. Djup reflektion stärker lärandet genom att studenterna kopplar ihop innehållet med sina erfarenheter. Det förekommer när studenter inte bara beskriver vad de varit med om eller uttrycker åsikter, utan även ifrågasätter påståenden, diskuterar olika tolkningar eller på andra sätt försöker gå djupare i samtalet. Sådan djup reflektion förekom under 20 procent av de observerade lektionerna. Under ungefär hälften av lektionerna förekom inga reflekterande samtal alls.
– Utan reflektion blir lärandet ytligt. Studenterna uttryckte att det späckade schemat gjorde att det inte fanns tid för egen reflektion, och när det blir trångt på schemat verkar det vara tiden för reflektion som blir lidande.
I avhandlingen presenteras också en analysmodell som kan användas av forskare och lärare som verktyg för att analysera och beskriva undervisning. Modellen ger namn åt olika undervisningstyper och gör det lättare att beskriva och kategorisera innehållet. Som lärare kan man använda modellen för att analysera sin egen undervisning och få förslag på olika sätt att undervisa.
Anders Bek är adjunkt och doktorand vid pedagogiska institutionen, Umeå universitet. Han har tidigare arbetat som dramapedagog och gymnasielärare i Umeå, Robertsfors och Stenungsund. Sedan 2002 har han undervisat vid Umeå universitet, främst inom lärarutbildningen men även på andra program.
KONTAKT OCH INFORMATION
Anders Bek, Pedagogiska institutionen, Umeå universitet
E-post: anders.bek@pedag.umu.se
Telefon: 090-786 6627, 070-4797253
Läs hela eller delar av avhandlingen
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-59589
Ale Kazemi är biträdande professor i socialpsykologi vid Högskolan i Skövde. 2013 till 2015 kommer han – tillsammans med forskarkollegor från Högskolan i Skövde – att driva ett forskningsprojekt som undersöker så kallad brukarorientering i den svenska äldreomsorgen. Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap stöttar projektet med drygt 3,2 miljoner kronor.
Ale Kazemi och hans kollegor kommer att utgå från Sveriges Kommuners och Landstings undersökning ”Öppna jämförelser”. En studie som ger en klar bild av vad som kännetecknar bra kvalitet i äldreomsorgen men säger ganska lite om hur kvaliteten ska uppnås.
Skövdeforskarna kommer att göra fallstudier i några av de kommuner som Sveriges Kommuner och landsting beskriver som framgångsrika när det gäller brukarorientering.
Grundfrågan för forskarna är hur man skapar en brukarorienterad organisationskultur.
KONTAKT
Ali Kazemi tel. 0500-4482 59
Ett målinriktat avelsarbete på röding har resulterat i en fisk som växer tre gånger så snabbt som ”originalet”, vilket har stor betydelse för den växande rödingodlingens lönsamhet.
Fiskavelsforskningen vid institutionen för vilt, fisk och miljö, SLU i Umeå, syftar till att förbättra de egenskaper hos fisken som är viktiga för en ekonomiskt och etiskt sund fiskodling. Det är viktigt att fisken växer snabbt och har en bra kroppsform samt att den hinner bli tillräckligt stor före könsmognad. Hur fisken kan omsätta fodret, t.ex. med växtingredienser, är en fråga som kommer att ingå i framtida avelsarbete.
Forskarna håller nu på att identifiera stresståliga individer med god tillväxt i ett avelsbestånd av individmärkt röding, Arctic superior. De jämför också stresstålighet och aggression hos röding, som avlats i sju generationer för att växa fort, med bestånd som inte har genomgått någon selektion. Man vill också undersöka om det finns ett samband mellan fysiologisk stressrespons, beteende och pigmentering, vilket tidigare har observerats hos andra laxarter.
Avelsarbetet i Sverige och intresset för rödingodling kom igång i början av 1980-talet. Då valdes den mest lämpade rödingstammen (Hornavanröding) ut för avel. År 1985 startade det egentliga urvalsarbetet och den åttonde generationens nya familjer håller just på att växa fram. De avlade rödingarna fick redan från andra generationen beteckningen Arctic superior. Vattenbrukscentrum Norr i Kälarne har varit bas för avelsarbetet på röding.
INFORMATION OCH KONTAKT
Eva.Brannas@slu.se, 090-786 82 95, 070-342 75 98, Jan.V.Nilsson@slu.se, 090-786 83 12, 073-092 63 61,
ARTIKELN: Rödingavel – en summering av det svenska avelsprogrammet 1982–2011, http://pub.epsilon.slu.se/8389/1/Brannas_E_etal_111018.pdf
Sedan lång tid tillbaka har det gjorts kontinuerliga mätningar av hastigheten på det statliga landsbygdsvägnätet. När det gäller hastigheterna på kommunala gator i tätort har ingen nationell mätning gjorts sedan 2003.
Hastighetsindex för tätort
– Vi kommer att ta fram ett hastighetsindex för tätort som ska kunna användas på liknande sätt som man har gjort på det statliga vägnätet. På det här sättet kan vi också göra jämförelser mellan tätort och landsbygd när det gäller förändringen av hastighet, säger Anna Vadeby, forskare på VTI.
Mätningar runt om i Sverige
För att prova metodiken har det utförs mätningar på 23 orter runt om i Sverige under september månad. På varje ort har VTI och NTF, efter vissa kriterier, valt ut tre olika mätplatser. Mätningarna görs på gator med en högsta tillåten hastighetsgräns på 40-70 kilometer i timmen.
I den årliga uppföljningen mot etappmålet år 2020 finns ”hastighetsefterlevnad på det kommunala vägnätet” med som en indikator.
– Hittills har vi inte kunnat uttala oss om hur denna indikator har förändrats mellan åren. Det hastighetsindex som nu utvecklas och de mätningar som genomförs ger oss möjlighet att årligen studera hur hastigheten förändras på våra tätortsvägar, säger Anna Vadeby.
Stockholms universitet har länge varit starkt inom klimat- och miljöforskning. Forskningen stärks nu ytterligare då en ny forskningsstation invigs i Grekland. Navarino Environmental Observatory, NEO, ska verka som bas för såväl forskare som studenter vid studier av det känsliga klimatet vid Medelhavet.
Forskningsstationen har byggts av det grekiska företaget TEMES S.A. som specialiserat sig på ekoturism i Messinien i sydvästra Grekland. Tillsammans med den anrika Academy of Athens, som en gång grundades av Platon, har Stockholm universitet bildat ett strategiskt partnerskap med TEMES.
– De globala förändringarna är så påtagliga i Medelhavsområdet med hetare och torrare somrar. När vi med vår klimatkompetens närmade oss TEMES var det precis vad de behövde. De ville förstå sin omgivning och utveckla hotellverksamheten på ett hållbart sätt. Vi har en bred sakkunskap inom klimat- och miljö, men har tidigare inte varit så aktiva i Medelhavsområdet. Nu kommer vår kunskap att öka om både de miljöförändringar som har hänt, och de som kommer att ske, säger Johan Kleman, professor vid Stockholms universitet och en av initiativtagarna.
Ett tvärvetenskapligt samarbete
Forskningen vid NEO täcker in både luft-, vatten- och landförändringar. Forskarna undersöker exempelvis vattennivåer och droppstenar i djupa grottor för att förstå områdets nuvarande och historiska klimat. Resultaten jämförs sedan med årsringar i uråldriga träd, hur kustlinjen förändrats genom erosion och förändrade havsnivåer, etcetera. Det är dock inte bara mätningar av naturliga förhållanden forskarna är intresserade av – de undersöker även människans inverkan. Ett tvärvetenskapligt samarbete över både ämnes-, universitets- och landsgränserna ses som nyckeln till framtida framgång.
– Vi har redan börjat våra mätningar av partiklar i atmosfären. Det ska bli en lång serie mätningar som ska användas för att göra tillförlitliga klimatprognoser. Samarbetet mellan parterna har stor betydelse och NEO-samarbetet kommer att bli en mycket viktig del av Stockholms universitets klimatforskning, säger Karin Holmgren, professor vid Stockholms universitet och föreståndare för NEO.
Invigningen
Invigningen sker lördagen den 27 oktober 2012 vid Navarino Environmental Observatory, Costa Navarino, Grekland. Medlemmar av den svenska presskåren är välkomna att närvara vid invigningen av NEO. Var vänlig kontakta Karin Holmgren.
Närvarar vid invigningen gör bland annat Kåre Bremer, rektor vid Stockholms universitets, Barbara Cannon, preses vid Kungl. Vetenskapsakademien och Anders Wijkman, ordförande i den globala tankesmedjan Romklubben. Även representanter från det grekiska näringslivet kommer närvara liksom Greklands turistminister Olga Kefalogianni. I samband med invigningen hålls en workshop för forskare kopplade till NEO.
KONTAKT
Karin Holmgren, professor vid Stockholms universitet och föreståndare för NEO
+30 272 309 09 90; +30 698 032 00 84; karin.holmgren@natgeo.su.se
Johan Kleman, professor vid Stockholms universitet och medlem av NEO:s styrelse
+46 (0)8 16 48 13; +46 (0) 70 7968203; johan.kleman@natgeo.su.se
Stockholms universitets presstjänst, tfn 08-16 40 90, e-post press@su.se
I yrkesutbildningar har intresset för vetenskapligt grundad ämneskunskap och metoder dominerat starkt under senare år. Standardiserade mätbara metoder och kunskaper premieras medan det erfarenhetsbaserat lärandet, omdömet samt den tysta kunskapen har hamnat i bakgrunden.
I sin studie undersöker Ulla Andrén betydelsen av självmedvetenhet och självkännedom i yrket. Dessutom undersöker hon om personliga egenskaper – som att kunna skapa goda sociala relationer, att ha ett professionellt omdöme eller att utveckla trovärdighet i yrket – är egenskaper som kan utvecklas eller läras i en utbildning. Studiens djupintervjuade deltagare representerar olika relationsbaserade yrken som lärare, rektor, folkhögskolelärare, handledare inom rehabilitering samt chefer inom industri och socialförvaltning. Studien redogör för vilka situationer i yrket deltagarna hanterar annorlunda efter den genomgångna kursen.
– Tankar om personlig utveckling i relation till yrkesutbildning var tydliga under 70-talet men har sedan ersatts av andra trender. De som djupintervjuats i min studie har på egen hand genomgått utbildning i personlig utveckling. De berättar om förändringar i sitt sätt att därefter förhålla sig till arbetet, som en ökad trovärdighet i den egna yrkesutövningen vad gäller omdöme, relationer, takt och äkthet, säger Ulla Andrén.
Deltagarna har i sina respektive jobb som exempel blivit bättre på konfliktlösning, på att hantera etiskt känsliga samtal och på att sätta gränser. De har lärt sig att både skapa och förstå stämningar på arbetsplatsen.
Men att uppnå de förändringarna har också inneburit ett omfattande personligt arbete. Studien visar även på vikten av kompetenta handledare, en trygg atmosfär och att förändring tar tid. Studien ger en djupare förståelse för vad det innebär i den praktiska vardagen att ha självmedvetenhet och självkännedom i yrket och bidrar också till utvecklingen av en begreppsapparat när det gäller generell kompetens kopplat till personliga egenskaper i yrkesutbildningar.
– I relationsbaserade yrken handlar praktiken mycket om att hantera olika typer av dilemman som handlar om hur man ska förhålla sig som professionell, säger Ulla Andrén.
– Det går att stödja utveckling av självkännedom och ge möjligheter för studenten att engagera djupare lager i personligheten under sin yrkesutbildning, säger hon.
Hon menar att detta kan läras inom ramen för yrkesutbildning även om det tar tid i anspråk; det behöver inte vara den enskildes ansvar eller något som förläggs till fortbildningskurser.
A large number of researchers from countries around the Baltic Sea have been collaborating on an interdisciplinary project to study the effects of global climate change on the environment in the Baltic Sea. They have combined today’s best climate models with models of additional factors that affect the environment in the Baltic Sea.
“There are plenty of studies showing the environmental impact of individual factors, or models showing global changes in the climate, but this is the first time that anyone has taken a detailed look at how these factors combine to affect a specific region. This makes this project unique,” says Jonathan Havenhand from the Department of Biological and Environmental Sciences at the University of Gothenburg.
Researchers have studied how well the models work by entering data from 1850 until 2006, and then comparing the models’ predictions with what actually happened during that period.
The models proved to be reasonably accurate, and were therefore used to predict what will happen in the Baltic Sea between now and 2098. The models show that the salt content in the Baltic Sea will fall and that the temperature will rise as a consequence of increases in air temperature and precipitation.
The increase in temperature will cause the oxygen content of the water to fall, making the effects of eutrophication more pronounced. The change in salt content may result in species that are currently at the edge of their dispersion area disappearing, leading to a decline in the diversity of species.
“One such example is the blue mussel, which cannot survive if the salt content is lower than it is at present in the Northern Baltic Sea. It feeds on algae and purifies large volumes of water. This makes it an important species. We can also expect cod stocks to fall, even if we restrict fishing, as the oxygen content, temperature and salt content will change so much that reproduction will become difficult,” says Jonathan Havenhand.
In their study, the researchers showed that despite these changes it may be possible to counteract the effects of global climate change on the environment in the Baltic Sea, for example by reducing the run-off of nutrients from land. One special feature of the study is that it quantifies the effects of such measures.
“We aren’t making any judgement about what should be done, we’re simply providing a tool to allow decision-makers to assess what needs to be done in order to achieve a given desired effect,” says Jonathan Havenhand.
But according to a questionnaire-based survey conducted among decision-makers in the countries around the Baltic Sea, those in power would prefer to wait. The results showed that while they might view climate change as a problem, it is perceived to be something relatively remote in terms of time.
This led researchers to the conclusion that more information is needed about the importance and urgency of measures to counteract the effects of climate change.
The results of the study will contribute to the Helsinki Commission’s (HELCOM) proposed action plan for the Baltic Sea.
INFORMATION
This project was a three-year BONUS project as part of the EU’s initiative for the Baltic region. The results were published recently in Environmental Research Letters (Meier et al. Environ Res Lett. 7 (2012).
In Sannäs Fjord, a silled fjord to the north of Grebbestad in Bohuslän, researchers from the University of Gothenburg have studied the marine environment in the inner archipelago and built a treatment plant for flushing water from the washing of boats with painted hulls in connection with the autumn haul-out. Researchers have also given courses to those bringing boats ashore and to the people responsible for ports and the environment in coastal municipalities.
There have been significant increases in both the number of leisure boats and in boat traffic in recent decades, with definite negative consequences for the environment. There are currently around. Researchers therefore believe that it is very important to slow down this trend significantly and to limit emissions from leisure boats in our most sensitive fjords and archipelagos.
“The toxic, anti-fouling hull paints on the boats release both heavy metals and toxic substances to prevent growth on the boats. Motor boats also emit large amounts of noxious hydrocarbons and acidifying substances into the water through their exhaust fumes, which have increased as boats have become greater in number and are fitted with more powerful engines that also consume more fuel,” says Kjell Nordberg, who is Professor in the Department of Earth Sciences at the University of Gothenburg and is in charge of the project.
Fjords and protected inner archipelagos act as sedimentation basins or sediment traps, in which heavy metals and organic environmental toxins contaminate and accumulate with sediments on the sea floor in fjords and estuaries.
Worrying trend
Problems with pollutants in our inner archipelagos and fjords are particularly widespread in Sweden compared with many other European countries, where strong tides bring in fresh, new bottom-water twice a day.
“It’s a worrying trend bearing in mind that the number of boats is rising all the time, with increasingly powerful engines that consume more and more petrol. The situation at present is already very precarious,” says Kjell Nordberg.
When marine geologist Kjell Nordberg examined various sediment samples in the Sannäs Fjord in Tanum, he discovered not only high levels of polyaromatic hydrocarbons and heavy metals, but also a lack of oxygen in the beds during late summer and autumn in virtually the whole fjord, even in shallow waters.
“You could tell from the occasionally black sediments, laminations and bacterial mats that this has been going on since the 1990s. There’s not much
Fish disappearing
The lack of oxygen started back in the late 1980s, when there was a dramatic rise in leisure boat activity. This may have contributed to the fact that there are now virtually no demersal fish left in the inner archipelago.
“I don’t think many boat owners are aware of the correlation between exhaust emissions and the environmental destruction of the sea. Just because people have more four-stroke engines nowadays, most of us boat owners think everything’s OK, but that’s not the case at all,” says Kjell Nordberg.
New ways of owning boats
Researchers are calling for new ways of owning boats, such as introducing boat pools and launching options based further out from the coast, so that not all boat owners begin their trips with a long, polluting journey through the inner archipelago. Another possibility is to have boat hotels and storage locations on land where boats can be “parked” without any toxic anti-fouling hull paint when they are not in use.
Coral reefs are known for their rich biological diversity. In Sweden, only one reef-building coral species exists, a cold-water coral called Lophelia pertusa. Lophelia pertusa requires an environment with a constant high level of salinity and low water temperatures all year round. In Sweden, these conditions only exist in the northern part of Bohuslän, where deep water from the Atlantic is led in via the Norwegian Trench.
“We’ve known since the mid-1920s that cold-water coral reefs exist here in Sweden,” says marine biologist and researcher Mikael Dahl. “At that time, corals could be found in three locations in the Koster Fjord. Today, only the Säcken reef remains, and it’s in poor condition.”
Harmful trawling and eutrophication
Some of the causes to this are the impact of trawling and increased sedimentation from eutrophication. Continuous observations with remotely operated vehicles (ROV:s) shows that the health of the reef slowly continues to decline.
“The red list assessment is currently in the ‘under immediate threat’ category. The Säcken reef has been protected against trawling for more than a decade, but trawling damage have been observed on the reef several times after the legislation was set in place”, says Mikael Dahl.
Three years ago, the protection of the reef was further strengthened when Sweden’s first national marine park, the Kosterhavet National Park, was created. However, the Säcken reef remains in poor condition.
Coral reefs are entirely dependent on larvae from other reefs in order to recover naturally after they have been damaged, and the researchers have for a long period of time set their hopes to larvae from the nearby coral reefs in Norwegian waters. However, a study recently published in the research journal Coral Reefs, shows that the Säcken reef is isolated from the other reefs in the northeast Skagerrak.
No natural recovery possible
By using genetic markers, researchers have estimated the degree of gene flow between the reefs in Skagerrak. The results show that the genetic distance between the Säcken reef and four other reefs in the northeast Skagerrak is one of the largest on both sides of the Atlantic. The genetic diversity on the Säcken reef is also much lower than observed in any other reef of this type.
“This means that it is highly unlikely that the Säcken reef will recover naturally,” says Mikael Dahl, who led the study. “Instead, interventions are needed in order to ensure the survival of the reef.”
The importance of starting restoration
On the basis of these results, researchers from the University of Gothenburg have started a restoration project where healthy corals from nearby reefs in Norway are being removed and placed on the Säcken reef after being genetically characterised. The researchers hope that these corals will survive the process of being transferred, and that they will be able to help with the re-establishment of the reef, through both asexual and sexual reproduction.
Thousands of years old
The Säcken reef is spread across an area of 5,000 m², but today there is only living coral in an area of around 300-500 m². Further results from the study show that individual specimens of Lophelia pertusa corals may be several thousands of years old, and in the Norwegian coral reef some of the individuals have been estimated to be somewhat 6,200 years old. But many are probably older.
“In other words, it’s not only the reefs themselves that are extremely old, but it’s also actually the same individuals that have been situated there since soon after the withdrawal of the inland ice. These individual corals have been living there in the deep darkness since long before the Pharaohs built the pyramids”, says Mikael Dahl.
INFORMATION
Link to the article:http://www.springerlink.com/content/w7517886766w5866/
Svenskarna förbrukar 130 000 ton textilier per år. Samtidigt hamnar mindre än en fjärdedel i klädinsamlingar. Resten slängs bort eller bränns upp. Detta är ett problem av flera anledningar, bland annat för ”Peak Cotton” har nåtts, vilket innebär att vi inte klarar av att tillgodose jordens befolkning med kläder. KTH-forskare har dock hittar en lösning på problemet: Att återvinna kläder på kemisk väg.
– Behovet av textil ökar i världen, allt eftersom den materiella standarden i stort blir allt högre. Samtidigt minskar tillgången på grundråvaran, alltså bomull och olja. Så man kan säga att hela textilbranschen är i gungning, säger Gunnar Henriksson, professor i träkemi vid KTH.
Han fortsätter med att berätta att vi redan nu sägs ha uppnått ”Peak Cotton”, alltså ökar inte längre mängden producerad fiber och vi kan inte längre tillgodose jordens befolknings samlade behov av bomull. Många menar att vi även uppnått ”Peak Oil” för olja, och olja utgör basen i syntetmaterial, som är den näst mest populära textilen i världen.
Lägg sedan till det faktum att bomullsodling kräver enorma mängder vatten och bekämpningsmedel, och med ökad miljömedvetenhet och en växande folkmängd på jorden är det snart inte längre etiskt försvarbart att odla bomull i stället för livsmedel.
Samtidigt som vi bara i Sverige sedan år 2000 har ökat vår textilkonsumtion med över 40 procent.
Det är där som Gunnar Henriksson och hans kollegors forskning kommer in i bilden. När olja eller bomull inte är tänkbara råmaterial går det att använda cellulosa från andra källor än bomull för att göra textilfibrer. En viktig källa är idag särskilda pappersmassor från trä, som löses upp och fälls ut som nya fibrer igen (viskosfibrer). Men ved kostar pengar, och har många andra användningsområden. Det skulle därför vara intressant om man kunde göra samma sak med återvunna textiler.
Återvinningsprocessen för textil har dock hittills varit en svårknäckt nöt. Att till exempel lösa upp cellulosa var och är enligt känd teknik både dyrt och komplicerat, och Gunnar Henriksson letade efter alternativa men beprövade lösningar i tidig forskningslitteratur.
Framgångsreceptet han och kollegorna kom fram till baserar sig på i grunden enkel teknik och billiga kemikalier för att lösa upp och fälla ut cellulosan i tyget i en form som gör att den enkelt kan processeras vidare.
– När vi efter ett par års tid fick idén att använda tekniken till återanvändning av klädesplagg blev det snabbt aktuellt att förlägga företagets verksamhet till Greenhouse Labs på KTH. Vi arbetar i dag med många duktiga kemitekniker som vidareutvecklar metoden, säger Gunnar Henriksson.
Att regenera cellulosa av gamla textilier visade sig dock också vara en utmaning, inte minst därför att den redan motståndskraftiga bomullsfibern i ursprungsproduktionen ofta behandlas med medel för att bli ännu mer slitstark. Dessutom är tygerna ofta färgade, och om den återvunna fibern ska få en vacker färg lutar det åt att forskarna måste färgseparera kläderna innan de återvinns.
En annan utmaning är att bomull och oljebaserad syntetfiber ofta har blandats i ett och samma tyg, men en separeringsteknik av de två materialen är långt framskriden i laboratoriet.
– Den återvunna cellulosan kan ge en något skörare textilkvalitet än ursprungsvarans, och nu ser vi över olika sätt att stärka upp fibrerna. Ett sätt är att följa pappersindustrins princip vid recycling och armera upp det återvunna materialet med nytt råmaterial från skogen. Genom att tillsätta en del jungfrufiber kan man till och med höja textilkvaliteten jämfört med ursprungstygets, säger Gunnar Henriksson.
Han tillägger att stora textilköpare i Sverige, som H&M, IKEA och Lindex, har visat intresse för tekniken, bland annat för att kunna bemöta kundernas ökande efterfrågan på miljövänligt producerade kläder.
– Genom vår återvinningsteknik kan textilbolagen jobba med miljövänliga material och minska transporterna. Dessutom blir avfallet mindre, så tekniken gynnar samhället i stort, säger Gunnar Henriksson.
KONTAKT
För mer information kontakta Gunnar Henriksson, 08 – 790 61 63, 073 – 617 48 36 eller ghenrik@pmt.kth.se.
Japanskt encefalitvirus (JEV) finns i stora delar av södra och östra Asien där det orsakar hjärninflammation hos tiotusentals människor, framförallt barn. Dödligheten kan uppgå till 30 procent, och hälften av de överlevande får men för livet. Viruset kan även orsaka aborter hos grisar, som också utgör en reservoar för viruset. Viruset överförs med myggor mellan grisar och andra reservoardjur, såsom fåglar. Om dessa myggor biter en människa istället för ett djur kan viruset överföras till människor. Eftersom viruset huvudsakligen sprids av myggarter som främst förökar sig i risfält, har sjukdomen framförallt ansetts vara ett problem på landsbygden.
Johanna Lindahl har i sitt doktorsarbete studerat ett område i Mekongdeltat i södra Vietnam, med särskilt fokus på staden Can Tho city, med över 200 000 invånare i det centrala distriktet. I denna stad, liksom i många andra i Sydostasien, är det vanligt att hålla djur i stadsmiljön. Grisen är det vanligaste och mest populära djuret och i Can Tho city finns cirka 4 800 grisar och närmare 300 hushåll som håller grisar. När Johanna Lindahl inventerade myggor i hushåll med och utan grisar inne i Can Tho city, visade det sig att det fanns ett större antal myggor som kan sprida JEV till människor i hushåll med grisar. I myggfällor närmast grisarna fanns även flera myggor som faktiskt bar på virus. Samtliga grisar som provtogs inne i staden hade för övrigt antikroppar mot JEV, vilket tyder på att de någon gång hade varit infekterade.
Avhandlingen visar att det finns goda förutsättningar för spridning av JEV inne i städer med grishållning, vilket avviker från den gängse uppfattningen att sjukdomen mest förekommer på landsbygden. Den visar även att antalet myggor av de arter som kan sprida viruset är större i närheten av grisar. Därmed löper människor också större risk att bli infekterade av ett myggbett där det finns grisar.
Resultaten kan komma till nytta vid utformning av både vaccinationsprogram i de delar av världen där JEV förekommer, och vaccinationsrekommendationer för resande till dessa områden.
KONTAKT OCH INFORMATION
Japansk encefalit är en anmälningspliktig sjukdom. Enligt Smittskyddsinstitutet är dock risken att ådra sig denna sjukdom synnerligen liten, även när man reser till områden varifrån sjukdomen rapporterats.
Leg vet Johanna Lindahl, institutionen för kliniska vetenskaper, försvarar sin avhandling Japanese encephalitis virus in pigs and vectors in the Mekong Delta – with special reference to urban farming vid SLU i Uppsala.
Tid: Fredagen den 26 oktober 2012, kl 09:15
Plats: Sal KC1, Klinikcentrum, SLU, Ultuna, Uppsala
Opponent: Dr Eric Fevre, Institute of Immunology and Infection Research, University of Edinburgh, Storbritannien, och International Livestock Research Institute, Nairobi, Kenya
Kontakt:
Johanna Lindahl, 018-67 23 23, 0730-30 88 22 Johanna.Lindahl@slu.se
Länk till avhandlingen (pdf)
– De flickor som hade omfattande psykiska problem när de kom till institutionen fick väldigt lite hjälp med denna problematik efter utskrivning. Flickorna mår även fortsatt dåligt vid uppföljning, säger Maria Andersson Vogel, doktorand vid Institutionen för socialt arbete.
I studien har Maria följt en grupp ungdomar, 12-19 år, som deltog i ett vårdkedjeprojekt med syfte att säkra en långsiktig planering av efterföljande insatser. Det syftade även till att stärka samarbetet mellan framför allt institutionerna och socialtjänsten.
Kärnan i projektet var att de placerade ungdomarna skulle följas genom vårdkedjan för att undvika att de ”föll mellan stolarna”. Särskilda samordnare anställdes för detta. I sin avhandling visar Maria Andersson Vogel hur projektet hade mycket svårt att leva upp till målen. Situationen blev inte bättre för de ungdomar som deltog än för andra ungdomar som lämnar låst institutionsvård.
– Startsträckan för projektet var mycket kort och implementeringen bristfällig. Det fanns också ett motstånd i kommunerna, en upplevelse av att samordnarna kom in som statens representant och sa att socialtjänstens arbete inte dög, vilket ytterligare försvårade samarbetet, säger Maria Andersson Vogel.
Ett genomgående fokus i avhandlingen är vilken betydelse ungdomarnas kön, klass och etniska bakgrund har för deras problematik och för den hjälp de fått.
– Institutionerna har alltid varit anpassade för utåtagerande kriminella pojkar. Den relativt stora andel flickor, med delvis annan problematik, passar på så sätt inte in i vården och har svårare att få hjälp, säger Maria Andersson Vogel.
Studien fastslår att det är svårt att hjälpa ungdomar med allvarlig problematik som lämnar låst institutionsvård men att det är av yttersta vikt att satsa på efterföljande riktade insatser.
– Alla ungdomar som skrivs ut behöver fortsatt stöd i olika former. Därför är det viktigt att sådant stöd planeras och implementeras noggrant och metodiskt, avslutar Maria Andersson Vogel.
KONTAKT OCH INFORMATION
Maria Andersson Vogel, forskare och lärare vid institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet, tfn 0709-98 77 99, e-post maria.andersson.vogel@socarb.su.se
Avhandlingen ”Särskilda ungdomshem och vårdkedjor. Om ungdomar, kön, klass och etnicitet” finnas att ladda ner som pdf här.
Astrocyter är en typ av celler som bland annat reglerar kopplingarna mellan hjärnans nervceller, blodförsörjningen till hjärnvävnaden samt hjärnans förmåga att läka efter hjärnskada eller stroke.
Tidigare studier har visat att hos patienter som lider av Alzheimers sjukdom blir hjärnans astrocyter hyperaktiva runtomkring de amyloida plack i hjärnan som förknippas med sjukdomen. Denna hyperaktivitet har hittills ansetts bidra till sjukdomens utveckling.
Professor Milos Pekny vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet och professor Jin-Moo Lee vid Washington University i Saint Louis, USA presenterar nu en banbrytande studie där man på ett genetiskt sätt minskat astrocyternas hyperaktivitet i möss.
– Studien visar att när astrocyternas hyperaktivitet minskade så utvecklades sjukdomen fortare, och det bildades mer av amyloida plack. Astrocyternas hyperaktivitet bromsar alltså sjukdomsförloppet, säger Milos Pekny.
– Vi ser att astrocyternas hyperaktivitet i Alzheimers sjukdoms hjärnor är tät kopplat till aktivering av mikroglia, hjärnans egna immunceller. Detta innebär att dessa två celltyper samarbetar i sina svar på olika sjukdoms tillstånd, säger Prof. Jin-Moo Lee.
– Vi är verkligen entusiastiska över dessa resultat. I nästa steg ska vi på en molekylär nivå försöka förstå mekanismen bakom astrocyternas positiva roll vid Alzheimers sjukdom, vilket på sikt bör kunna hjälpa oss att utforma nya behandlingsstrategier, säger Milos Pekny.
KONTAKT
Professor Milos Pekny, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 031-7863269 milos.pekny@neuro.gu.se
Vår mat- och energiproduktion använder vattnet i landskapet, ändrar vattnets cirkulation och påverkar klimatet. Det visar en studie vid Stockholms universitet som publiceras i tidskriften Nature Climate Change där forskarna undersökt hur utvecklingen av jordbruk och vattenkraft ändrat vattencirkulationen över tid.
Förändringar i avdunstning och växternas transpiration av vatten i landskapet (sammantaget kallat för evapotranspiration) har en central betydelse för vattnets cirkulation, vattentillgången och klimatförändringarna. Hur vattenförhållandena i landskapet förändrats över tid, och hur förändringarna kan se ut i framtiden, bestäms till stor del av hur vår produktion av mat och energi använder landskapets vatten och förändrar dess cirkulation.
– Resultaten visar hur utveckling av jordbruk och vattenkraft ändrar landskapets evapotranspiration. Vi kan se att dessa förändringar har lika stor betydelse globalt som effekter av direkt bevattning i jordbruket, avskogning och atmosfärsförändringar i temperatur och nederbörd hittills under 1900-talet, säger Georgia Destouni, professor i hydrologi vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi och ansvarig för studien.
För att förstå hur stor påverkan olika drivkrafter kan ha på vatten- och klimatförändringar i framtiden krävs att vi förstår hur stor påverkan de haft i det förflutna och varför. I studien har data för hela 1900-talet från nio stora svenska vattenavrinningsområden analyserats och jämförts med andra, regionala och globala, resultat för hur vatten och klimat påverkats av olika mänskliga aktiviteter.
Tidigare studier har mest fokuserat på att beskriva och räkna med vatteneffekterna från temperatur- och nederbördsförändring, avskogning och direkt mänsklig användning av vatten för bevattning. Den här studien visar motsvarande stora vatteneffekter även från obevattnat jordbruk och vattenkraftsutveckling. Något som modeller och analyser av vatten- och klimatförändringar också måste ta hänsyn till.
– Vår studie understryker behovet av en vidareutveckling av klimatmodellerna. De behöver ta bättre hänsyn till, och räkna med, hur mat- och energiproduktion använder och förändrar vattnet i landskapet och genom det bidrar till framtida klimatförändringar, säger Georgia Destouni.
KONTAKT OCH INFORMATION
Georgia Destouni, professor i hydrologi vid Institutionen för Naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet, tfn 08-16 47 85, mobil 0704-53 23 66, e-post georgia.destouni@natgeo.su.se
Prostatacancer är den vanligaste cancerformen bland svenska män, och också den cancertyp som dödar flest män. Rönen, som nu publiceras i den vetenskapliga tidskriften Cancer, visar att de som har övervikt eller högt blodtryck löper ökad risk för att avlida i prostatacancer, däremot fann forskarna ingen motsvarande ökning av risken för att få sjukdomen. De fann inte heller några samband mellan höga värden för blodfetter och blodsocker och risken för att få en prostatacancerdiagnos.
I studien granskades data från sammanlagt 290 000 män i Sverige, Norge och Österrike som hade insamlats via hälsokontroller och kopplades till risken för prostatacancer. Uppgifterna handlade om kroppsvikt, längd, blodtryck, blodsocker och blodfetter. Männen följdes under i genomsnitt tolv år. Sammanlagt 6 673 av dem fick diagnosen prostatacancer och bland dessa avled 961 i sin sjukdom.
– Vi spekulerar i att övervikt och högt blodtryck har betydelse för hur aggressiv prostatacancern blir och att det är detta som ökar risken för att dö i sjukdomen, kommenterar Christel Häggström, doktorand vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap och huvudförfattare till artikeln.
Riskökningen var tydligast för männen med högt blodtryck. I den femtedel som hade det högsta systoliska blodtrycket (det högre värdet) var dödsrisken 62 % högre än bland männen i den femtedel som hade det lägsta blodtrycket.
Studien ingår i det s.k. MeCan-projektet (metabolt syndrom och cancer) som finansieras av World Cancer Research Fund (WCRF) och den svenska Cancerfonden. I fokus står det så kallade metabola syndromet, det vill säga en kombination av övervikt/fetma, högt blodsocker, insulinresistens, högt blodtryck och höga halter av farliga blodfetter.
– Vi har inte vetat så mycket om sambandet mellan det metabola syndromet och prostatacancer, kommenterar Christel Häggström, men våra resultat antyder en relation mellan metabola riskfaktorer och prostatacancer som liknar den man tidigare sett för övervikt, det vill säga att de ökar risken för att dö om man väl får prostatacancer.
KONTAKT OCH INFORMATION
Christel Häggström är för närvarande tjänstledig, för mer information, kontakta gärna medförfattaren
Tanja Stocks, postdoktor vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet,
tel. +45 3816 3016
e-post Tanja.Stocks@urologi.umu.se
Två examensarbetare på masterprogrammet Energy and Environmental Engineering, Linköpings universitet, Ariana Tanha och Daniel Zarate fick av kommunala Tekniska verken i uppdrag att dels beräkna mängderna metaller som finns på avfallsanläggningen i Gärstad, Linköping och dels beräkna värdet på metallerna.
De fann metaller till ett värde av tre miljarder svenska kronor. På Gärstad finns exempelvis 100 000 ton aluminium, värt 1,5 miljarder kronor, 8 000 ton koppar, värt ungefär 450 miljoner kronor och zink för ungefär samma summa.
– Här finns även titan i små mängder. Men eftersom det är en dyr metall ligger värdet ändå på runt 500 miljoner kronor, berättar Nils Johansson, doktorand på avdelningen för industriell miljöteknik och handledare för de båda examensarbetarna.
– Vi visste att det fanns stora mängder metaller i deponin och det är intressant att vi fått ett värde på dem. Men det är många pusselbitar som måste på plats innan vi kan ta tillvara metallerna, säger Magnus Hammar på Tekniska verken.
Det är bara en liten del av metallerna som finns enkelt tillgängliga i form av skrot. De stora mängderna finns som små partiklar där det ibland också krävs teknikutveckling för att kunna ta tillvara metallinnehållet på ett ekonomiskt och miljömässigt hållbart sätt.
Till en början handlar det därför för Tekniska verkens del om att hitta metoder att rena avfallet bättre i det flöde som kommer in till anläggningen och separera metallerna så tidigt som möjligt. Bara i Linköping finns 17 kända kommunala deponier och i hela landet runt 6000.
– Från ett samhällsperspektiv kan man undra om vi verkligen borde öppna fler gruvor innan vi har tagit tillvara de mängder metaller som finns lagrade i deponier och andra inaktiva förråd. Metallerna har ett ekonomiskt värde och de kan också vara direkt hälsofarliga på fel plats, säger Nils Johansson.
Städer och deponier som gruvor, Urban and landfill mining, diskuteras under två av de 20 sessionerna under konferensen Greening of Industry Network som nu pågår på Konsert och Kongress i Linköping.
KONTAKT
För mer information om metallinnehållet i Gärstad, Linköping
Nils Johansson nils.johansson@liu.se eller 013 28 56 29
Marie Lorentzon, Tekniska verken, Linköping marie.lorentzon@tekniskaverken.se
013- 20 83 06 eller 070 339 83 06
